Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län: Resultat till och med september 2003

(1)

Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län

Resultat till och med september 2003

Eva Hallgren Larsson, redaktör

B 1560 April 2004

(2)

För Blekinge Luftvårdsförbund

Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län Resultat till och med september 2003

På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvatten- kvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokalise- rats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000. Ge- nom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01.

Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Krono- bergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kom- mer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt mark- vatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium.

Resultaten från hydrologiska året oktober 2002 till och med september 2003 visar fortsatt utveckling mot högre pH-värden i krondropp från två granytor och tre lövytor. Samtidigt visar nedfallet av an- tropogent svavel lägre värden än flertalet år tidigare; 4,4 kg/ha räknat som medelvärde från gra- nytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i granytorna visar värden i nivå med tidigare år, cirka 6 kg/ha. Liksom tidigare noteras sura förhållanden i markvattnet, med låga värden för pH och försurningsindikerande kvot mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Som en följd av kraftigt minskat svavelnedfall har markvattnets innehåll av sulfatsvavel mins- kat på samtliga lokaler i länet. Efter det att skogen avverkades i Kallgårdsmåla år 2000 har mark- vattnets halter av nitratkväve ökat markant.

Figur 1. Principskiss för mätningarna.

Uppdragsgivare:

Blekinge Luftvårdsförbund Utförande organ:

IVL Svenska Miljöinstitutet AB Aneboda, SE-360 30 LAMMHULT Författare: Eva Hallgren Larsson, red.

Nyckelord: Deposition, svavel, kväve, skogsytor, försurning, markvatten, Ble- kinge län

IVL rapport B 1560 Beställs från:

Blekinge Luftvårdsförbund Bengt Norman

c/o KKAB, Box 65 374 21 KARLSHAMN eller

publikationsservice@ivl.se IVL, Publikationsservice Box 21060

SE-100 31 STOCKHOLM Tel: 08-598 563 00 Fax: 08: 598 563 90

(3)

Innehållsförteckning

Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län...1

Innehållsförteckning...2

Inledning ...3

Ord att förklara ...4

Förklaring till stationsfigurer ...4

Stationsvis redovisning ...5

Tidsutveckling deposition ...16

Tidsutveckling markvatten...18

Data i tabellform ... 19

Mer information finns på

Krondroppsnätets hemsida:

www.ivl.se/miljo/projekt/kron/

Där finns bland annat:

• bakgrund och metodbeskrivning

• information om provytorna

• databas och kartor för hela Sverige

• länk till modellberäknade data

• notiser och aktuell information

(4)

Inledning

På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL i Ane- boda deposition och markvatten på över 100 lokaler i Sverige (figur 2). Syftet är att kvantifiera belastning och beskriva effekter i marken. På vissa lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävekompo- nenter och ozon.

Resultaten från undersökningarna samlas i en databas på IVL där bearbetning sker. Ett mätår är ett hydrologiskt år som sträcker sig från oktober till september. Re- sultat avseende tillstånd och tidsutveckling redovisas i årliga rapporter och på Krondroppsnätets hemsida, under www.ivl.se. Vissa ord och begrepp förklaras i fakta- rutan på sidan 4. Där finns även en förklaring till innehållet i stations- figurerna, som visar resultat från enskilda lokaler.

Provtagning av nederbörd sker på öppna ytor. Analys av förorening- ar ger mått på huvudsakligen det våta nedfallet. Provtagning av krondropp görs på närbelägna skogsytor. Skogsmarkens reaktion på surt nedfall studeras framför allt genom markvattenstudier.

Lufthalter mäts med diffusionsprovtagare som kvantitativt absor- berar den gas som analyseras.

Huvuddelen av undersökningarna av luftföroreningar sker i Skogs- vårdsorganisationens (SVO) skogliga observationsytor. SVO under- söker regelbundet skogens och skogsmarkens tillstånd, som till- växt, kronutglesning samt barr- och markkemi. Det gör att luftför- oreningarnas inverkan på skogens och markens tillstånd kan analyseras. De skogliga observationsytor- na ingår i såväl ett nationellt som ett Europeiskt nät och är delvis EU-finansierade. De samordnade undersökningarna startade i Ble- kinge 1985 och omfattar nu större delen av landet. Metoderna har i princip bibehållits sedan början av mätningarna och ingår nu i EUs manualer för miljöövervakning.

Denna redovisning är den sista

enligt Program 2000 för regional övervakning av luftföroreningar.

Det är resultat av ett samarbets- projekt mellan länen, Naturvårds- verket (NV) och IVL och har bland annat inneburit ökad sam- ordning med nationell övervak- ning av luft, redovisning av resultat både via hemsida och ordinarie rapporter, förbättrade metoder för att undersöka torrt nedfall i skog samt ett program för kvalitetssäk- ring av mätningarna. Förutom hemsidans redovisning bestod årsrapporteringen 2003 av en samlad rapport för hela Sverige (IVL B 1521, med länsbilagor) och en rapport med jämförelse mellan modellberäknad och upp- mätt nedfall på öppet fält (IVL B 1530). Dessa ingick som grund för den översyn av verksamheten som genomfördes tillsammans med en styrgrupp bestående av represen- tanter från länen, NV och Skogs- styrelsen (SKS). Resultatet, Pro- grammet 2004 till 2006, liknar i stora drag utförandet 2003, men föreslår minst en lokal per län med nederbördskemiska mätningar på öppet fält. Totalt antal skogsloka- ler är dock något mindre än förut.

Nederbördskemiska mätningar på öppet fält har kompletterats med modellberäknad våtdeposition, utförd av SMHI. Denna rapport redovisar modellberäknad våtde- position i figurer och tabeller, som jämförelse till krondroppsmät- ningar. Förbättrade metoder att undersöka torrt nedfall i skog finansieras delvis av NV och görs i tio intensivytor, utvalda för att representera olika delar av landet.

Intensivytorna ingår i NVs program för övervakning av deposition till skog, start hösten 2000.

Programmets provtagning är nu ackrediterad enligt SWEDAC, vilket inkluderar rutiner för ut- bildning av provtagare/vikarier.

De svenska metoderna att mäta nedfall till skog har jämförts med 19 andra länder i Europa. Sveriges deltagande finansierades till stor del av NV. Resultaten visade god överensstämmelse med genomsnittet för alla länder

Svenska miljökvalitetsmål förut- sätter att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs.

Minskningen kan räknas om till deposition i olika delar av landet och jämföras med regionala mät- ningar. För Götaland år 2010 är förväntad genomsnittlig belastning i både öppna och skogbevuxna områden cirka 3 kg svavel och 5,5 kg kväve per ha och år.

Undersökningarna i Blekinge är resultat av ett lagarbete där provtagning på ordinarie lokaler utförts av Ingrid Norman, Projektmix. På IVL har G Hedberg, K Koos, I Torbrink, C Hållinder, S Honkala, V Andersson, N Nilsson, C Lars- son, K Hommerberg och B Dusan analyserat proverna. Validering av data har huvudsakligen utförts av G Hedberg. J Knulst, G Malm och E Uggla har arbetat med databear- betning och figurframställning. E Hallgren Larsson har varit pro- jektledare och utvärderat och rapporterat tillsammans med O Westling och E Uggla.

Figur 2. Krondroppsnätet under 2002/03. Samordnade mätningar av luftföroreningar i skogliga observationsytor.

(5)

Ord att förklara

ANC: ”Acid Neutralising Capacity” (syraneutralise- rande förmåga) beräknas som starka basers katjoner (Ca²⁺, Mg²⁺, Na⁺, K⁺) minus starka syrors anjoner (SO₄^2-, NO₃^-, Cl^-) räknat i ekvivalenter. Positivt värde utgörs av syrabuffrande vätekarbonat och organiska anjoner. Negativt värde uttrycker aciditet.

Antropogen: Orsakad av människan.

Baskatjoner: Positiva joner av alkalimetaller med ursprung i syraneutraliserande föreningar. Viktigast i detta sammanhang är kalcium, magnesium och kalium.

BC/ooAl: Kvot mellan baskatjoner (Ca²⁺, Mg²⁺, K⁺) och oorganiskt aluminium. Baseras på enheten mol och indikerar markens försurningsstatus. Kvot under 1 anses medföra en ekologisk risk.

Deposition: Nedfall av luftföroreningar från atmosfä- ren.

EMEP: Europeiskt samarbete för kontroll av luftens och nederbördens sammansättning samt beräkningar av transport av luftföroreningar över nationsgränser.

EU-yta: 223 skogliga observationsytor lades ut 1995- 97. 100 ingår i ett Europeiskt nät och 50 av dessa an- vänds även för regionala mätningar av luftföroreningar.

Hydrologiskt år: Omfattar oktober till september, baseras på vattnets cirkulation i naturen.

Interncirkulation: Vissa ämnen, till exempel kalcium, magnesium, kalium och mangan, interncirkuleras mellan träd och mark. De deltar i jonbytesprocesser där vätejoner tas upp och baskatjoner avges i trädkronan.

Intensivyta: 11 av SVOs skogliga observationsytor.

Ingår i Naturvårdsverkets nationella program för krondroppsmätningar i skog.

Jordart: Sönderkrossade och vittrade bergarter bildar jordarter med olika kornstorlekar och sorteringsgrad.

De vanligaste jordarterna är morän, olika sediment och torv (den senare har bildats av organiskt material).

Jordmån: Övre delen av marken som påverkas av markorganismer, klimat och vegetation. Vanligaste jordmåner i skog på fastmark är podsoler, övergångs- jordar och brunjordar.

Krondropp: Nederbörd som passerat trädkronorna.

Ger ofta bra mått på total belastning i skog av ämnen som inte påverkas av interncirkulation eller upptag, såsom svavel och klorid. För kväve indikeras i regel upptag eller omvandling i trädkronan. Det gör att ned-

fallet av kväve i områden med låg eller måttlig belastning visar högre värden på öppet fält än till marken i skogen. I kraftigt kvävebelastade områden visar kron- droppsmätningar större deposition än mätningar på öppet fält.

Kritisk belastning: Under denna kvantitativa gräns kan skadliga effekter på känsliga delar av ekosystemet undvikas. Utgör grund för beslutade utsläppsminsk- ningar.

Lufthalter: Luftens innehåll av svaveldioxid (SO₂), kvävedioxid (NO₂), ammoniak (NH₃) och ozon (O₃) mäts i dessa undersökningar som månadsmedelvärde med hjälp av diffusionsprovtagare. När det gäller nor- mer och gränsvärden hänvisas till separat faktaruta i anslutning till avsnitt om lufthalter samt Krondropps- nätets hemsida.

Markvatten: Vatten i markens omättade zon, oftast på väg nedåt mot grundvattnet. Provtas i dessa undersök- ningar med lysimetrar, 50 cm ner i mineraljorden.

Suger vatten via ett fint, keramiskt filter (typ P 80).

pH-värde: Mått på surhetsgrad. Ju lägre pH-värde, desto mer vätejoner och surare förhållanden.

SO₄-S_ex: Mängd antropogent svavel i form av sulfatjo- ner. Svavel från havssalt har räknats bort med hjälp av uppmätt kloridhalt. Används vid jämförelse med mil- jökvalitetsmål.

Ståndortsindex: För att uppskatta ståndortens förmåga att producera virke används ett ståndortsindex (H100) som uttrycker den övre höjden vid totalåldern 100 år för ett givet trädslag. G står för gran och T för tall.

Torrdeposition: Gaser och partiklar som deponeras.

Dessa fastnar exempelvis på trädkronor och sköljs ned med nederbörden mot marken. För svavel och havssalt beräknas torrdeposition i dessa undersökningar som nedfall via krondropp minus nedfall på öppet fält.

Total belastning: Summan av våt- och torrdeposition, se ”krondropp”. Beräknas i dessa undersökningar för väte- och baskatjoner.

Våtdeposition: Deposition via nederbörd. Mäts i dessa undersökningar genom nederbördskemiska mätningar på öppet fält eller modellberäknas genom samarbete med SMHI (högupplöst Sverigemodell).

Öppet fält: Öppet område där nederbördskemi och lufthalter mäts.

Förklaring till stationsfigurer

Figuren redovisar deposition av ett urval ämnen de två senaste åren och jämförs med ett medelvärde för hela perioden. Åren är indelade i sommar- (april-sep) och vinterperiod (okt-mars). Olika tidsperioder kan gälla uppmätt deposition på öppet fält eller via krondropp alternativt modellberäknad våtdeposition.

Markvatten redovisar det senaste årets provtagningar (normalt tre), vilka jämförs med ett långtidsvärde.

Medianvärde används för att undvika kraftig inverkan

av enstaka höga halter som ibland uppträder under torra förhållanden. Saknade värden innebär oftast att marken varit för torr. Al är uppdelat i total- och orga- nisk halt. Skillnaden utgör oorganiskt Al som i höga halter medför risk för skador på känsliga organismer i mark och vatten. Kemiska beteckningar som används i figurerna är vätejoner (H⁺), sulfatsvavel (SO4-S), kloridjoner (Cl^-), nitratkväve (NO₃-N), ammoniumkväve (NH₄-N), kalciumjoner (Ca²⁺) och aluminium (Al).

(6)

Stationsvis redovisning

Se figur 3-9 om deposition och markvatten samt tabell 1-4. Note- ra att nederbördskemiska mät- ningar inte längre genomförs i länet. Som jämförelset till uppmätt deposition via krondropp redovi- sas istället modellberäknad våtde- position i figur 3-9.

Hjärtsjömåla (K 03): 68-årig, planterad tallskog med fältskikt av ris och ståndortsindex T23. Själva ytan ligger i småkuperad terräng som drabbades av brand cirka 1920. Denna yta är speciellt intressant eftersom den, tillsammans med Ryssberget, har Sveriges längsta mätserie. De nederbörds- kemiska mätningarna på öppet fält avslutades i december 2000.

Mätningarna startade i oktober 1985 och sedan dess har nedfallet av svavel minskat mycket kraftigt.

Medelvärdet för de tre första åren (1985/86-1987/88) var 17,6 kg antropogent svavel per hektar skogsmark. Medelvärdet för arton års mätningar i Hjärtsjömåla är 8,4 kg/ha och 3,8 kg/ha för de tre senaste åren. Främst är det torrdepositionen av svavel (räknat som skillnad mellan nedfall via krondropp och nedfall på öppet fält) som har minskat. Under senare år har det blivit vanligare att krondropp till och med visar lägre värden än mätningarna på öppet fält. Tidigare har detta bara noterats i tallytor i områden med låg till måttlig deposition (mellersta och norra Sverige). På senare tid har det blivit vanligare och även noterats i granytor i södra Sverige.

Trolig orsak är liten torrdeposition av svavel. Detta gör att faktorer som ligger inom felmarginalen (exempelvis hur effektivt trädkro- norna tvättas av) märks på ett annat sätt än när torrdepositionen är stor. Figur 3 visar till och med större modellberäknad våtdeposi- tion av svavel än uppmätt deposition via krondropp i Hjärtsjömåla under 2001/02. Även nedfallet av vätejoner har minskat kraftigt. I slutet av 1980-talet visade krondropp oftast högre värden än nederbörd på öppet fält. Under senare år har motsatsen dominerat.

För kväve är det svårare att se tydliga trender. Bland annat beror det på att krondropp påverkas av upptag och omvandlingsprocesser i trädkronorna. Vegetationens förmåga att utnyttja tillgängligt kväve varierar mellan olika år beroende på faktorer såsom torka, skadeinsekter eller näringsobalans.

Tydligt är dock att senare års data visar mindre nedfall av oorganiskt kväve till marken i Hjärtsjömålas tallyta än de första åren. Medel- värdet för de första nio åren, 7,5 kg/ha, kan jämföras med medel- värdet för de senaste nio åren, 6,0 kg/ha. Siffrorna visar en minskning som dock inte är alls lika tydlig som för svavel där motsvarande värden är 12,0 kg/ha de första nio åren och 4,8 kg/ha de senaste nio åren.

Nedfallet av svavel och kväve visar likartade krondroppsvärden under de två senaste åren. Från oktober 2002 till september 2003 deponerades 3,2 kg antropogent svavel och 5,4 kg oorganiskt kvä- ve per hektar. Påverkan från havssalt, mätt som kloridnedfall, var liten.

Markvatten från Hjärtsjömåla har generellt visat stabila och sura förhållanden med låga värden för pH och baskatjoner och höga halter av oorganiskt aluminium.

Medianvärdet för 50 provtagningar är pH-värde 4,4. Intressant är att samtliga provtagningar sedan 1998 visat högre värden och varie- rat mellan 4,5 och 5,0. Vidare visar statistiska beräkningar ett trendbrott runt 1994 med succes- sivt surare markvatten mellan 1985-1994 och därefter successivt minskad surhetsgrad. Detta är en indikation på att trenden mot ökad försurning av skogsmarken i Hjärtsjömåla har brutits, mätt som pH-värde i markvattnet. Samtliga provtagningar det senaste året visar pH-värde 4,8 och trenden för hela tidsperioden är stigande.

Även för mängden totalt organiskt kol visar de statistiska beräkning- arna ett trendbrott runt 1994 med ökande halter fram till dess och därefter sjunkande. Även halterna av oorganiskt aluminium visar ett

trendbrott runt 1994, med ökande halter fram till dess och därefter sjunkande. Den statistiska säker- heten är dock inte lika tydlig som för pH-värde. Utvecklingen är logisk med tanke på att svavelnedfallet har minskat, vilket leder till minskat behov av att buffra surt nedfall. Halterna av baskatjoner, som är mycket viktiga när det gäller buffertförmåga, har minskat under hela tidsperioden. Sedan 1986 har pH-värde och syraneutraliserande förmåga (ANC) ökat medan halterna av oorganiskt aluminium har minskat. Tillsam- mans indikerar detta minskad försurningsgrad i Hjärtsjömåla.

Övriga signifikanta förändringar är sjunkande halter av sulfatsvavel, klorid, kalcium, magnesium, natrium och totalt aluminium. Att markvattnets innehåll av sulfatsvavel har minskat från cirka 5 mg/l i slutet av 1980-talet till 2 mg/l under senare år beror på kraftigt reducerat svavelnedfall.

Ryssberget (K 07): Gammal bok- skog som har lång mätserie, från 1985, och ligger strax norr om Sölvesborg. Ytan, som ligger högt uppe på Ryssberget, är starkt utsatt för sydvästliga vindar. Kron- droppsmätning i bokskog har generellt visat lägre värden än i granskog. Den främsta orsaken är sannolikt att den filtrerande ytan är minst när torrdepositionen är störst, eftersom träden är avlövade under vinterperioden. Samtidigt kan en viss del av torrdepositionen nå marken i form av stamavrinning. Generellt kan sägas att denna är störst i bokskog och minst i granskog. Delvis på grund av kostnadsskäl ingår inte stamavrinning i dessa undersökningar.

Skillnaden mellan totala nedfallet i bestånd av olika trädslag och med olika exponeringsgrad minskar i takt med att torrdepositionen, och dess säsongsvariation, minskar. På samma sätt som i Hjärtsjömåla avslutades de nederbördskemiska mätningarna på öppet fält i december 2000.

Liksom i Hjärtsjömåla är data från Ryssberget mycket intressanta för att studera tidsutveckling av depo-

(7)

sition och markvatten. Depositio- nen av svavel har minskat kraftigt sedan mätningarna startade i oktober 1985. Främst är det torrdepositionen, räknat som nedfall via krondropp minus nedfall på öppet fält, som har minskat. Som genomsnitt för de första nio årens krondroppsmätningar på Ryssber- get noterades 13,6 kg antropogent svavel och 12,2 kg oorganiskt kväve per hektar. Motsvarande för de nio senaste åren är 6,5 kg svavel respektive 10,0 kg kväve.

Resultaten illustrerar tydligt en kraftig minskning av svavelnedfallet. Det förklaras av minskade utsläpp i Europa. När det gäller kväve är utvecklingen inte lika tydlig, även om senaste årens krondroppsvärden visar lägre värden än i slutet av 1980-talet, se ovan om Hjärtsjömåla.

På samma sätt som i Hjärtsjömåla visar de två senaste åren likartade krondroppsdata; 4,5-4,7 kg antropogent svavel och 8,7-9,7 kg oorganiskt kväve per hektar. För svavel är detta de lägsta värden som noterats på Ryssberget sedan mätningarna startade 1985. Lik- nande kvävedeposition var där- emot vanlig under 1990-talet.

Påverkan från havssalt, mätt som kloridnedfall, var litet under 2002/03. Nedfall av havssalt, med tillförsel av viktiga näringsämnen är i längden gynnsamt för skog på sura marker. Episoder med stort nedfall i kustnära områden kan dock tillfälligt ge direkta skador på träden och orsaka surstötar i markvattnet genom jonbyte i marken.

Jordmånen är av övergångstyp mellan brunjord och podsol.

Markvatten från brunjordar inne- håller ofta mer baskatjoner och är mindre sura än från podsoler.

Många års starksyrabelastning på Ryssberget har dock medfört att markvattnet varit bland de suraste i landet (pH 4,3) med höga halter av oorganiskt aluminium (2,7 mg/l som medianvärde). Förhållandevis höga halter av kalcium gör att kvoten mellan baskatjoner och aluminium oftast varit runt 1.

Beräknad syraneutraliserande

förmåga (ANC) visar kraftigt negativa tal, men har ökat signifikant sedan mätningarna startade, vilket innebär att den syraneutraliserande förmågan har ökat. Möj- ligtvis kan det förklaras av minskad innehåll av kloridjoner, vilket diskuterats närmare i tidigare årsrapporter. I motsatt riktning pekar kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium som har minskat signifikant. Sedan mät- ningarna startade 1985 har pH- värdet ökat medan samtliga övriga parametrar visat statistiskt signifikant sjunkande värden. Undanta- get är ammoniumkväve som inte förändrats nämnvärt. I slutet av 80-talet visade markvatten från Ryssberget ofta förhöjda halter av nitratkväve. Under 1990-talet var halterna oftast under detektions- gränsen (0,002 mg/l) men under senare år har förhöjda värden åter konstaterats vid ett flertal tillfäl- len. För övrigt har senaste årets data (tabell 4) varit i linje med den generella utvecklingen på Ryss- berget.

De beräkningar som gjorts för att konstatera eventuella trendbrott har inte varit lika tydliga avseende markvattnets surhetsgrad som i Hjärtsjömåla. Dock visar beräk- ningarna ökande surhetsgrad (mätt som pH-värde) fram till cirka 1997 och därefter minskande surhet i markvattnet. Halterna av oorganiskt och totalt aluminium visar ökande värden fram till 1992 och därefter sjunkande värden. Dessa parametrar indikerar att markvattnets surhetsgrad har minskat under senare år. När det gäller påverkan från havssalt visar beräkningarna successivt ökande halter av både natrium och klorid mellan första provtagningen 1986 och till 1992 och därefter sjunkande värden.

Detta stämmer väl överens med kloridnedfall via krondropp, som visade högre värden de första åren än de senaste åren.

Kallgårdsmåla (K 10): Före detta granyta i nordöstra Blekinge, där den 70-åriga skogen avverkades i november 2000. Boniteten var G28 och jordmånen klassificerad som övergångstyp. Mätning av

deposition och markvatten startade 1985. Sedan hösten 2000 återstår endast markvattenmätningarna och syftet är i första hand att följa upp markvattnets utveckling i samband med hyggesfasen.

Som bakgrund till markvattnets utveckling kan medelvärden från 15 års depositionsmätningar näm- nas. Under denna period har årligt svavelnedfall till marken i skogen i genomsnitt varit 13 kg/ha, vilket ackumulerat innebär nästan 200 kg antropogent svavel. I genomsnitt har hälften av detta deponerats på öppet fält, 6-7 kg/ha och år och totalt 100 kg/ha. Den årliga kvä- vebelastningen har i genomsnitt varit drygt 8 kg/ha på öppet fält.

Inklusive torrdeposition har den totala kvävebelastningen till skogen varit större; uppskattningsvis cirka 12 kg/ha och år och totalt 180 kg/ha under hela perioden. På samma sätt som i Hjärtsjömåla och Ryssberget har nedfallet av i första hand svavel minskat kraftigt under mätperioden, vilket redovisats i tidigare årsrapporter.

Markvattnets pH-värde har oftast varit högre och aluminiumhalterna lägre i Kallgårdsmåla än på de två tidigare beskrivna ytorna. Kvoten mellan baskatjoner och aluminium har också varit högre i Kallgårds- måla, vilket sannolikt förklaras av att marken är av övergångstyp.

Jämfört med Hjärtsjömåla har halterna av flertalet ämnen varierat mer mellan olika provtagningsom- gångar. Detta leder till mindre antal ämnen med statistiskt signifikanta förändringar och att det är svårare att spåra förändringar till följd av att skogen avverkades i november 2000. Sedan mätningar- na startade har halterna av sulfatsvavel, klorid, magnesium och natrium minskat signifikant medan halterna av nitratkväve, ammoni- umkväve och organiskt aluminium har ökat signifikant.

Samtliga provtagningar sedan november 2001 har visat höga halter av nitratkväve i markvattnet, vilket är en förväntad effekt under hyggesfasen. I augusti 2003 noterades det hittills högsta värdet inom krondroppsnätets markvat-

(8)

tenmätningar; nästan 18 mg/l.

Detta indikerar betydande utlakning av kväve från ytan till omkringliggande vatten. Förhöjda kvävehalter i markvattnet bör minska i takt med att vegetationen återkommer i ytan och att till- gängligt kväve åter kan utnyttjas av vegetationen.

Komperskulla (K 11): EU-yta med bokskog i västra Blekinge.

Den ligger i en sluttning åt öster och bör inte vara särskilt utsatt för vindpåverkan. Ståndortsindex är F28. Beståndet i Komperskulla är självföryngrat på gamla betesmar- ker. Trädens medelålder beräknas vara 78 år. Liksom på övriga EU- ytor i Blekinge startade mätning- arna i november 1995. Neder- bördskemiska mätningar avslutades i december 2001.

Senaste årets data från bokskogen i Komperskulla visar mindre deposition av alla undersökta ämnen än medelvärdet från sju års mät- ningar. Via krondropp noterades 3,1 kg antropogent svavel och 5,2 kg oorganiskt kväve per hektar skogsmark under oktober 2002 till september 2003. Sedan 2001/02 analyseras även mängden organiskt kväve i krondropp från alla EU-ytor. Under senaste året noterades 1,8 kg/ha i Komperskulla, vilket tillsammans med mängden oorganiskt kväve ger 7,0 kg kväve per hektar skogsmark. På grund av upptag och omvandling av kväve i trädkronorna har dock det totala kvävenedfallet till beståndet varit större. Förekomsten av saltförande vindar och påverkan från havssalt var mindre än något år tidigare, 8,1 kg/ha mätt som kloridnedfall via krondropp. Under tidigare år när krondroppsdata kunde jämfö- ras med uppmätt nedfall på öppet fält har både svavel, kväve och klorid visat mindre nedfall via krondropp än på öppet fält. För svavel och klorid är en trolig för- klaring en kombination av icke uppmätt stamavrinning och torrdeposition i de ständigt öppna insamlarna på öppet fält. När det gäller kväve är främsta förklaring- en upptag och omvandlingsprocesser av kväve i trädkronorna. Även

modellberäknad våtdeposition visar större nedfall än uppmätt nedfall via krondropp, se 2001/02 i figur 6. Detta kan vara en indikation på att krondroppsmätning- arna i Komperskulla underskattar svavelnedfallet till marken i be- ståndet. Liksom tidigare år redovisas mycket låga värden för mik- ronäringsämnet mangan i krondropp från Komperskulla.

Markvatten från Komperskulla visar relativt likartade resultat vid de olika provtagningstillfällena.

Typiska värden har varit pH-värde 4,7, mycket låga halter av baskatjoner och 0,9 mg/l av oorganiskt aluminium. Tillsammans bidrar det till ett riskabelt förhållande mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium med 1,1 som median- värde för kvoten mellan dem. Värt att notera är att fyra av de fem senaste provtagningar visat för- höjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket är en indikation på att tillgängligt kväve inte utnyttjas tillfullo av vegetationen. Några statistiskt säkerställda förändringar har noterats under dessa sju år mätningar. Det gäller sjunkande halter av sulfatsvavel samt kalcium och kalium som redan från början visat låga halter. Däremot har halterna av nitratkväve ökat signifikant. Kommande provtagningar får visa om de förhöjda kvävehal- terna varit en tillfällighet.

Glimminge (K 12): EU-yta syd- väst Eringsboda med självföryng- rad, 88-årig ekskog (ståndortsin- dex Ek22). Beståndet har under- växt av gran och bok. Vildsvin har härjat i ytan och ställt till problem i samband med provtagning av markvatten. Mätning av deposition och markvatten startade i oktober 1996. Nederbördskemiska mät- ningar avslutades i december 2001.

Även till marken i Glimminges ekskog noterades mindre nedfall av samtliga undersökta parametrar än genomsnittet för sju års mät- ningar. Under 2002/03 noterades 2,7 kg antropogent svavel och 4,7 kg oorganiskt kväve (summan av ammoniumkväve och nitratkväve).

Dessutom deponerades 2,3 kg

organiskt kväve. På samma sätt som på övriga lokaler redovisas liten påverkan från havssalt. Re- sultaten från de två senaste åren visar ungefär samma nedfall.

Markvatten från Glimminge har visat relativt stor variation mellan olika provtagningar. Troligtvis har det samband med att vildsvin har bökat i marken. Genom detta kan de ha påverkat vattnets väg genom marklagren och därigenom dess sammansättning. Dessutom har nya lysimetrar installerats som ersättning för de som skadats av vildsvin, vilket också kan ha på- verkat resultaten. Generellt kan sägas att markvatten från Glim- minge visat något lägre surhetsgrad än länets övriga lokaler, pH 4,9 som medianvärde och låga halter av oorganiskt aluminium, 0,2 mg/l. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium har därigenom varit högre än på övri- ga lokaler i länet. Generellt sett har kvävehalterna varit låga, vilket tyder på att tillgängligt kväve utnyttjas effektivt av vegetationen.

Förhöjda halter av både nitratkvä- ve och ammoniumkväve har dock förekommit vid några tillfällen sedan 1999. Trots den relativt stora variationen mellan olika provtagningar visar fyra parametrar signifikanta förändringar sedan mätningarna startade 1996. Det gäller sjunkande värden för sulfatsvavel och oorganiskt aluminium samt stigande värden för am- moniumkväve och kalium.

Vång (K13): EU-yta med plante- rad 72-årig granskog söder om Tving. Ståndortsindex är högt, G34. Mätning av deposition och markvatten startade oktober 1996.

Nederbördskemiska mätningar avslutades i december 2001.

Sedan mätningarna startade i Vång har den varit länets mest svavel- belastade yta. Förklaringen är sannolikt att det är granskog, som utgör ett effektivt filter för gaser och partiklar, i kombination med läget längst i söder. Under 2002/03 noterades 5,3 kg antropogent svavel per hektar, vilket är mindre än genomsnittet för sju års mätningar (7,0 kg/ha). Värt att

(9)

notera är förhållandevis stort kvä- venedfall till marken under 2002/03. Det visade högre värden än något år tidigare, 9,2 kg/ha av oorganiskt kväve (summa ammo- niumkväve och nitratkväve). Även organiskt kväve visade höga vär- den; 4,2 kg/ha. Resultaten från krondroppsnätet i Sverige har visat att den regionala variationen avseende nedfall av organiskt kväve varit betydligt mindre än för oorganiskt kväve. I genomsnitt har 1,5 kg deponerats på öppet fält och 2,5 kg/ha via krondropp. In- verkan från havssalt, mätt som kloridnedfall, var mindre under 2002/03 än något år tidigare i mätserien. Det var dock större än på övriga lokaler i länet. Resulta- ten från Vång illustrerar tydligt att ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder, som är beslutade, måste genomföras för att målet för om- rådets belastning av svavel och kväve skall nås till år 2010.

På samma sätt som i Hjärtsjömåla, Björkefall och på Ryssberget indikeras kraftig markförsurning i Vång. Markvattnets pH-värde har varit stabilt runt 4,5. Samtidigt har halterna av oorganiskt aluminium varit höga, 2,4 mg/l och halterna av baskatjoner låga. Därigenom blir kvoten mellan baskatjoner och aluminium mycket låg, vilket medför risk för ekologiska skador.

Dessutom indikerar de läckage av aluminium från skogsbeståndet till omkringliggande yt- och grundvatten. Näst efter Ryssberget är det i Vång som störst negativa tal för syraneutraliserande förmåga noterats, vilket indikerar aciditet.

Vid tidigare års provtagningar har halterna av nitratkväve alltid varit under detektionsgränsen, vilket är normalt för produktiv skogsmark.

Tre av de senaste fyra provtag- ningarna har dock visat förhöjda

värden. Förhöjda halter av ammo- niumkväve har noterats vid cirka en tredjedel av alla provtagnings- tillfällen i Vång. Detta tycks vara vanligare på marker med god bonitet än på magra marker. Sju parametrar visar statistiskt signifikant sjunkande värden sedan mät- ningarna startade 1996. Det gäller halterna av sulfatsvavel, kalcium, magnesium, kalium, mangan, totalt organiskt kol och kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Att halterna av sulfatsvavel har sjunkit är en följd av minskad svaveldeposition i området. Att kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium har sjunkit indikerar ökad risk för ekologiska skador och ökad försurningsgrad, trots minskat svavelnedfall.

Björkefall (K 14): Nationell ob- servationsyta med granskog som planterades på 1930-talet. Den ligger i nordvästra hörnet av Ble- kinge och har ståndortsindex G30.

Mätning av deposition och markvatten startade i oktober 1996.

Björkefall ersätter granytan i Da- lanshult, där mätningar utfördes under 1985-1996. De nederbörds- kemiska mätningarna på öppet fält avslutades i december 2000.

Figur 9 visar något mindre deposition av vätejoner, antropogent svavel och klorid till marken i skogen under 2002/03 än tidigare år. Däremot visar nedfallet av oorganiskt kväve (räknat som summa ammoniumkväve och nitratkväve) snarast högre värden än genomsnittet för hela tidsperioden. I siffror innebär det 3,5 kg svavel och 3,9 kg kväve per hektar skogsmark i beståndet.

Markvattnet har visat stabila för- hållanden med låga värden för pH och kvot mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium, negativa

värden för syraneutraliserande förmåga och höga värden för oorganiskt aluminium. Vid samtliga 21 provtagningar har pH-värdet varit 4,3-4,5. Aluminiumhalterna har varit höga, totalt 2,7 mg/l som medianvärde. Drygt 80 % har varit oorganiskt aluminium, vilket anses mer toxiskt än aluminium bundet till organiska ämnen. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium har varierat mellan 0,5 och 1,5 (medianvärde 0,7). Kvoter under 1 anses medföra risk för ekologiska skador. Inget samband mellan denna kvot och trädens tillväxt, förekomst av rotröta och kådflöde kunde dock konstateras i en studie som IVL genomförde tillsammans med Sveriges Lant- bruksuniversitet, SLU, i Asa vin- tern 1993/94. Däremot indikerar höga halter av aluminium i markvattnet omfattande utlakning av aluminium från skogsmarken till omgivande yt- och grundvatten.

Kvävehalterna har nästan alltid varit under detektionsgränsen, vilket indikerar att tillgängligt kväve utnyttjas effektivt av vegetationen. Liksom på alla övriga lokaler i Blekinge har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat signifikant sedan mätningarna startade. Övriga signifikanta för- ändringar som noterats är ökande pH-värde och syraneutraliserande förmåga samtidigt som halterna av kalcium och oorganiskt aluminium har minskat. Att pH-värde och syraneutraliserande förmåga har ökat, samtidigt som halterna av oorganiskt aluminium har sjunkit, indikerar att försurningsgraden i markvatten från Björkefall har minskat sedan mätningarna startade 1996.

(10)

Hjärtsjömåla (K 03) Tall, 68 år

DEPOSITION

(K 03)

=Sommarperiod

=Vinterperiod MV =Årsmedelvärde

V : 2001/2002 KD : 1985/2003 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD K D KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02 02/03 0 5 10 15

KD V K D K D

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02 02/03

0 10 20 30 40

KD KD KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

KD V KD K D

NO3-N kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

K D V KD K D

NH4-N kg/ha

MV 01/02 02/03 01/02

341 489 Sommar

Vinter

Nederbörd på V (mm)

MARKVATTEN

(K 03)

=totalt Aluminium =organiskt Aluminium M =Median 1986-2003

S =Saknat värde

U =Under detektionsgräns ³ 4 5 6

7 pH

n=50 M

021027 030505

030804 0

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=50 M

021027 030505

030804

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=50 M

U U U U

021027 030505

030804 0

2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=50 M

021027 030505

030804 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=48 M

n=49 021027 030505

030804

Figur 3. Depositions- och markvattendata från Hjärtsjömåla, K 03.

(11)

Ryssberget (K 07) Bok, 127 år

DEPOSITION

(K 07)

=Sommarperiod

V : 2001/2002 KD : 1985/2003 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD K D KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02 02/03 0 5 10 15

KD V K D K D

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02 02/03

0 10 20 30 40

KD KD KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

KD V KD K D

NO3-N kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

K D V KD K D

NH4-N kg/ha

MV 01/02 02/03 01/02

332 348 Sommar

Vinter

MARKVATTEN

(K 07)

S =Saknat värde

7 pH

n=52 M

021028 030506

030805 0

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=52 M

021028 030506

030805

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=52 M

U 021028

030506 030805

0 .0 0 3 0 .0 15 0 .0 8 9

0 2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=52 M

021028 030506

030805 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=51 M

n=51 021028 030506

030805

Figur 4. Depositions- och markvattendata från Ryssberget, K 07.

(12)

Kallgårdsmåla (K 10)

DEPOSITION

(K 10)

=Sommarperiod

V : 2001/2002 KD : 1985/2000 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02

0 5 10 15

KD V

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02

0 10 20 30 40

KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02

0 2 4 6 8

KD V

NO3-N kg/ha

MV 01/02

0 2 4 6 8

K D V

NH4-N kg/ha

MV 01/02

01/02 317 432 Sommar

Vinter

Avverkad 2000

MARKVATTEN

(K 10)

S =Saknat värde

7 pH

n=39 M

021027 030505

030804 0

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=37 M

021027 030505

030804

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=37 M U

021027 030505

030804 0

2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=37 M

021027 030505

030804 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=27 M

n=37 021027 030505

030804

Figur 5. Depositions- och markvattendata från Kallgårdsmåla, K 10. Observera att depositionsmätningarna avslutades 2000 då ytan avverkades.

(13)

Komperskulla (K 11) Bok, 78 år

DEPOSITION

(K 11)

=Sommarperiod

V : 2001/2002 KD : 1996/2003 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD K D KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02 02/03 0 5 10 15

KD V K D K D

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02 02/03

0 10 20 30 40

KD KD KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

KD V KD K D

NO3-N kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

K D V KD K D

NH4-N kg/ha

MV 01/02 02/03 01/02

327 492 Sommar

Vinter

MARKVATTEN

(K 11)

S =Saknat värde

7 pH

n=23 M

021028 030506

030805 0

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=23 M

021028 030506

030805

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=23 M

U U

021028 030506

030805

0 .0 19 0 .0 4 4

0 2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=23 M

021028 030506

030805 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=23 M

n=23 021028 030506

030805

Figur 6. Depositions- och markvattendata från Komperskulla, K 11.

(14)

Glimminge (K 12) Ek, 88 år

DEPOSITION

(K 12)

=Sommarperiod

V : 2001/2002 KD : 1996/2003 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD K D KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02 02/03 0 5 10 15

KD V K D K D

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02 02/03

0 10 20 30 40

KD KD KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

KD V KD K D

NO3-N kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

K D V KD K D

NH4-N kg/ha

MV 01/02 02/03 01/02

311 415 Sommar

Vinter

MARKVATTEN

(K 12)

S =Saknat värde

7 pH

n=18 M

021027 030506

030603 030804

S S ₀

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=18 M

S S

021027 030506

030603 030804

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=18 M

U S S

021027 030506

030603 030804

0 .0 74 0 .0 3 0

0 2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=18 M

S S

021027 030506

030603 030804 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=17 M

SS SS

n=18 021027 030506

030603 030804

Figur 7. Depositions- och markvattendata från Glimminge, K 12.

(15)

Vång (K 13) Gran, 72 år

DEPOSITION

(K 13)

=Sommarperiod

V : 2001/2002 KD : 1996/2003 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD K D KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02 02/03 0 5 10 15

KD V K D K D

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02 02/03

0 10 20 30 40

KD KD KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

KD V KD K D

NO3-N kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

K D V KD K D

NH4-N kg/ha

MV 01/02 02/03 01/02

269 408 Sommar

Vinter

MARKVATTEN

(K 13)

S =Saknat värde

7 pH

n=21 M

021027 030505

030804

S ₀

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=21 M

S 021027

030505 030804

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=21 M

U U S

021027 030505

030804

0 .0 6 6

0 2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=21 M

S 021027

030505 030804 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=21 M

S S n=21 021027

030505 030804

Figur 8. Depositions- och markvattendata från Vång, K 13.

(16)

Björkefall (K 14) Gran, 70 år

DEPOSITION

(K 14)

=Sommarperiod

V : 2001/2002 KD : 1996/2003 V =Mod. våtdep.

KD =Krondropp

0 0.1 0.2 0.3 0.4

KD K D KD

H⁺ kg/ha

MV 01/02 02/03 0 5 10 15

KD V K D K D

SO4-S ex kg/ha

MV 01/02 02/03

0 10 20 30 40

KD KD KD

Cl^- kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

KD V KD K D

NO3-N kg/ha

MV 01/02 02/03 0 2 4 6 8

K D V KD K D

NH4-N kg/ha

MV 01/02 02/03 01/02

385 564 Sommar

Vinter

MARKVATTEN

(K 14)

S =Saknat värde

7 pH

n=21 M

021028 030506

030805 0

1 2 3

4 mg/l Ca²⁺

n=21 M

021028 030506

030805

0 5 10 15

20 mg/l NO3-N

n=21 M

U U U

021028 030506

030805

0 .0 12

0 2 4 6 8 10

12 mg/l SO4-S

n=21 M

021028 030506

030805 0

2 4 6

8 mg/l Al

n=21 M

n=21 021028 030506

030805

Figur 9. Depositions- och markvattendata från Björkefall, K 14.

(17)

Tidsutveckling deposition

Figur 10 syftar till att visa utveckling i tiden trots byte av lokaler.

Generellt visar ”gammal” serie utveckling i tiden medan ”ny”

serie ger en bättre bild av nuva- rande nivå. Sedan 2000/01 har nederbördskemiska mätningar på öppet fält ersatts av beräkningar.

Figuren visar större nederbörds- mängder i slutet av 1990-talet än i slutet av 1980-talet. Som genomsnitt från 16 års mätningar på tre lokaler noterades 714 mm neder- börd. Nederbördens pH-värde har ökat från 4,2 i slutet av 1980-talet till 4,5 i slutet av 1990-talet.

Krondropp, som även påverkas av torrdeposition, visar samma utveckling men tydligare; pH-värdet i krondropp från granskog har ökat från 3,9 till 4,6-4,8 mellan de tre första respektive senaste åren.

De två senaste årens krondropps- mätningar i två granytor och tre lövytor visar förhållandevis litet svavelnedfall, endast något över förväntad nivå 2010. Figuren illustrerar tydligt att nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt sedan mätningarna startade 1985. Under de tre första åren noterades i genomsnitt 9 kg/ha på öppet fält och 22 kg/ha till marken

i granskogen. Denna skillnad har minskat kraftigt och siffrorna visar att det främst är torrdepositionen av svavel som har minskat. För nedfallet av oorganiskt kväve till marken i granytorna visar dock senaste årens data värden i nivå med tidigare år, cirka 6 kg/ha.

Upptag och omvandling av kväve i trädkronorna, med varierande förutsättningar olika år, gör det svårt att se tydliga tidstrender för kvävenedfall.

Riklig nederbörd samt stor deposition av svavel och kväve 1993/94 orsakades sannolikt av meteorologiska förhållanden.

3.5 4.0 4.5 5.0 5.5

02/03 98/99 94/95 90/91

0 300 600 900 1200

02/03 98/99 94/95 90/91

0 5 10 15 20 25

02/03 98/99 94/95 90/91

0 5 10 15 20

02/03 98/99 94/95 90/91

3.5 4.0 4.5 5.0 5.5

02/03 98/99 94/95 90/91

0 300 600 900 1200

02/03 98/99 94/95 90/91

0 5 10 15 20 25

02/03 98/99 94/95 90/91

0 5 10 15 20

02/03 98/99 94/95 90/91

3.5 4.0 4.5 5.0 5.5

02/03 98/99 94/95 90/91

0 300 600 900 1200

02/03 98/99 94/95 90/91

0 5 10 15 20 25

02/03 98/99 94/95 90/91

0 5 10 15 20

02/03 98/99 94/95 90/91

Öppet fält Gran Löv

(g a m m a l=3, ny =3) (g a m m a l=1, ny =2)

pH

Nederbörd (mm)

Svavel (kg/(ha*år))

Kväve (kg/(ha*år))

(g a m m a l=1, ny =3)

Figur 10. Årsmedelvärden för valda parametrar i tre miljöer i Blekinge; öppet fält, gran- och lövskog och två delvis överlappande tidsserier. Figuren visar tidsutveckling trots övergång från ”gammal” serie (från 1985/86) till ”ny” serie (från 1996/97). Streckad linje anger förväntad genomsnittlig nivå i Götaland år 2010 om beslutade åtgärder genomförs (se sidan 3).

(18)

Öppet fält och granskog visar små skillnader mellan ”gammal” och

”ny” tidsserie. På Ryssberget noteras mindre nederbörd, men mer svavel och kväve, än på de tre lövytorna tillsammans. Sannolikt beror det på högre och äldre skog i kombination med exponerat läge.

De regionala skillnaderna i deposition av försurande luftförore- ningar gör att de ackumulerade mängderna av svavel och kväve varierar kraftigt i landet. Figur 11 visar ackumulerad deposition av svavel och oorganiskt kväve från början av 1990-talet fram till 2003 på tre lokaler i Skåne, Stockholm och Norrbotten med enhetlig mät- period. Figuren visar deposition uppmätt i skogsytor och på närbe- lägna öppna fält.

Trots att nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt i Sveri- ge, speciellt under 1980- och 90- talet, har nedfallet resulterat i en ackumulerad deposition på drygt 100 kg/ha till granytan i Skåne mellan 1992/93 och 2002/03. Den lägre svavelbelastningen till loka- lerna i Stockholm och Norrbotten under samma period har medfört att endast hälften respektive en femtedel så mycket svavel har deponerats i dessa områden. I Skåne noteras även stora skillnader i nedfall mellan granytor och öppet fält. Detta beror på att det totala svavelnedfallet till stor del består av torrdeposition i södra Sverige. Under 1990-talet har dock torrdepositionen minskat mer

än våtdepositionen. För tallytan i Hjärtsjömåla och bokskogen på Ryssberget finns jämförbara vär- den som visar en ackumulerad deposition på 61 respektive 79 kg/ha under samma tidsperiod och med högst värden de första åren.

Kvävenedfallet till skogsytor på- verkas av upptag och omvandling i trädkronorna. Trots detta är den ackumulerade depositionen av oorganiskt kväve via krondropp större i granytan än nederbördens bidrag på öppet fält i Skåne. Detta är ett resultat av det stora kväve- nedfallet i regionen. Som jämfö- relse till redovisad kvävebelast- ning i figur 11 visar krondropp från Hjärtsjömåla och Ryssberget en ackumulerad deposition av oorganiskt kväve på 68 respektive 112 kg/ha. Krondropp kan i hög- belastade områden visa högre värden än öppet fält. Högre upp i landet är situationen den omvända med större uppmätt deposition på öppet fält på grund av trädkronans upptag och omvandling. Kväve- belastningen har i dessa områden varit låg eller måttlig. Den totala depositionen till skog, där upptag och omvandling i trädkronan räk- nats bort, är alltid högre än på öppet fält beroende på torrdeposi- tionens bidrag. Organiskt kväve började analyseras år 2000 och det har visat att den regionala variationen i deposition varit mindre jämfört med oorganiskt kväve; i genomsnitt 1,5 kg/ha på öppet fält

och 2,5 kg/ha via krondropp av organiskt kväve.

Före 1990 var den totala depositionen, och skillnaden mellan- krondropp och öppet fält, större än vad som noterats under 1990-talet.

Som exempel från en lika lång period (11 år från 1985/86 till 1995/96) på en lokal i Blekinge (Dalanshult, K 10 A) deponerades 170 kg svavel per hektar i granskog och 60 kg/ha på öppet fält.

Samma period gav ett ackumulerat nedfall av oorganiskt kväve på 76 respektive 90 kg per hektar.

Den gradient som finns över landet med minskande nedfall av svavel och kväve från söder till norr återspeglas även i markvattnets sammansättning, speciellt för svavel. Betydligt högre halter av svavel i markvattnet förekommer i södra och mellersta Sverige än i Norrland. Markvattnets innehåll av oorganiskt kväve följer inte lika tydligt nedfallsgradienten utan styrs även av andra faktorer, så- som vegetationens upptag. Områ- den med hög deposition, och där vegetationen inte kan utnyttja de tillgängliga kvävemängderna, kan ha ett läckage av kväve till omkringliggande yt- och grundvatten.

Om inte kvävenedfallets omfatt- ning minskar finns risk för fortsatt kväveupplagring i marken, och risk för ökade arealförluster av kväve, speciellt i södra Sverige med hög ackumulerad deposition av kväve.

SO4-Sex (kg/ha)

0 20 40 60 80 100 120

92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03

Oorg N (kg/ha)

0 20 40 60 80 100 120

92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03

Skåne Sto ckho lm N o rrbo tten

Figur 11. Ackumulerad deposition av antropogent sulfatsvavel och oorganiskt kväve på tre lokaler i Skåne (L05 A), Stockholm (A 35 A) och Norrbotten (BD 32 A). Fyllda symboler står för uppmätt deposition i krondropp, ofyllda för öppet fält.