Juridiska institutionen Vårterminen 2014
Examensarbete i immaterialrätt/processrätt 30 högskolepoäng
Åtalsprövning vid immaterialrättsintrång
- En orättvis utformning?
Författare: Charlotta Fröhammar
Handledare: Docent Sanna Wolk
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 5
1.1 Inledning ... 5
1.2 Syfte ... 5
1.3 Metod ... 6
1.4 Disposition ... 6
1.5 Avgränsning och begreppsanvändning ... 6
2 Bakgrund ... 8
2.1 Ensamrätternas syften och avvägningar ... 8
2.1.1 Övergripande syften och avvägningar ... 8
2.1.2 Upphovsrättens syfte och avvägningar ... 9
2.1.3 De industriella rättigheternas syften och avvägningar ... 10
2.2 Internationella förpliktelser ... 11
2.2.1 TRIPS-‐avtalet ... 11
2.2.2 EU-‐lagstiftningens betydelse ... 12
3 Åtalsprövning vid immaterialrättsintrång ... 14
3.1 Absolut åtalsplikt ... 14
3.1.1 Särskild åtalsprövning ... 14
3.2 Bakgrund till utformningen ... 16
3.2.1 Upphovsrättsintrång ... 16
3.2.2 Intrång på det industriella rättsskyddets område ... 18
3.3 Åtalsprövningens rekvisit ... 20
3.3.1 Påkallat från allmän synpunkt ... 21
3.3.2 Av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt ... 22
3.4 Några sammanfattande kommentarer ... 23
4 Åtalsprövningens praktiska skillnader ... 25
4.1 Kravet på angivelse ... 25
4.2 Riksåklagarens beslut ... 26
4.3 Beslut om nedläggning av förundersökning ... 29
4.4 Sammanfattande slutsatser ... 31
5 Behovet av straff som sanktion ... 33
5.1 Straffrättens roll i immaterialrätten ... 33
5.2 De civilrättsliga sanktionerna ... 34
5.3 Sammanfattande slutsatser ... 36
6 En orättvis utformning? ... 38
6.1 Den historiska påverkan ... 38
6.2 Olika syn på rättighetsinnehavaren ... 40
6.3 Slutsats ... 41
Käll-‐ och litteraturförteckning ... 43
1 Introduktion
1.1 Inledning
Immaterialrätt är det rättsområde som ska ge skydd åt intellektuella prestationer genom att skydda de immateriella rättigheterna mot efterbildning och annat otillbörligt utnyttjande.1 För att göra skyddet effektivt har immaterialrättsintrång sanktionerats med flera olika åtgärder. Trots att immaterialrätt hör till det civilrättsliga området så har immaterialrättsintrång kriminaliserats och sanktionerats med straff. För att åtal mot intrång ska kunna väckas krävs det en bedömning av om det finns tillräcklig styrka i åtalet. Bedömningen görs av åklagare och ser olika ut beroende på brottstyp och de villkor för åtal som ställts av lagstiftaren för den brottstypen.
Bedömningen av möjligheterna till åtal skiljer sig mellan de immateriella rättighetsområdena med följden att åtal mot intrång i en industriell rättighet är svårare att väcka än åtal mot upphovsrättsintrång. Konsekvensen blir att ensamrätterna på det industriella rättsskyddets område inte i samma grad som på upphovsrättens område kan utnyttja straffbestämmelserna. Skillnaden i möjligheten till åtal tycks grunda sig i historiskt fattade beslut som fortlever trots att deras relevans idag kan ifrågasättas.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka varför det ställs högre krav på att väcka åtal på det industriella rättsskyddets område än vid upphovsrättsintrång. Frågan har väckts ett flertal gånger i lagstiftningsarbetet, även under de senaste åren, men utgången har förblivit densamma.2 Målet är därför att undersöka vad skillnaden innebär i praktiken och hur den skillnaden har motiverats, men framförallt om de motiven kan anses tillräckliga.
1 Bernitz, m.fl. s. 1.
2 Se t.ex. prop. 1993/94:122, SOU 2001:26 och prop. 2009/10:225.
1.3 Metod
För uppsatsen har den rättsdogmatiska metoden tillämpats. För att kunna beskriva åtalsprövningens utformning och motiv har fokus legat på svensk lagstiftning och förarbeten. Vid sidan av förarbeten har doktrin använts. Det ska här framhållas att den doktrin som finns på området är begränsad dels för att doktrinen endast främst deskriptivt beskriver åtalsprövningen. Men också för att det inte har skrivits så mycket om just åtalsprövningen. Utöver förarbeten och doktrin har ett urval av åklagares beslut om nedläggning av förundersökningar använts för att kunna belysa hur åtalsprövningen ser ut i praktiken. Visserligen har EU-‐rätten haft en stor inverkan på det moderna immaterialrättsliga systemet, men just beträffande de straffrättsliga påföljderna vid immaterialrättsintrång är området inte harmoniserat på EU-‐nivå.3
1.4 Disposition
Uppsatsen inleds i avsnitt 2 med en beskrivande del om bakgrunden till området. I avsnittet presenteras dels de olika immaterialrätternas syften och avvägningarna bakom deras utformning samt de internationella förpliktelser som finns på området. I avsnitt 3 presenteras åtalsprövning generellt och vid immaterialrättsintrång. Avsnittet redogör för utformningen av regleringen samt motiven till den. Efter det görs en utvärdering av den särskilda åtalsprövningen vid immaterialrättsintrång. Avsnitt 4 fokuserar på kravet på särskilda skäl vid intrång av de industriella rättigheterna och avsnitt 5 på behovet av straffet som sanktion.
Uppsatsen avslutas i avsnitt 6 som svarar på frågan om åtalsprövningsreglerna på immaterialrättens område har en orättvis utformning.
1.5 Avgränsning och begreppsanvändning
Uppsatsens fokus är åtalsprövning vid immaterialrättsintrång och prövningens utformning. Därför kommer de övriga aspekterna av straffrättens roll vid immaterialrättsintrång endast att beröras ytligt. Ett intrång är ett olovligt
3 Jfr det s.k. civilrättsliga sanktionsdirektivet, direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och se nedan avsnitt 2.2.2.
utnyttjande av en immateriell rättighet, men hur ett intrång kan gå till skiljer sig mellan rättigheterna till följd av deras olika utformning. Det som är av intresse i denna uppsats är emellertid att intrång kan begås och därför hänvisas endast generellt till ”intrång” eller ”immaterialrättsintrång”.
Uppsatsens syfte är att behandla skillnaden mellan möjligheten för åtal mot upphovsrättsintrång och intrång på det industriella rättsskyddets område. Till upphovsrätt räknas förutom upphovsrätten även skydd för kretsmönster för halvledarprodukter eftersom regleringen för dessa är lika.4 Till det industriella rättsskyddets område hör de industriella rättigheterna. Det är endast de industriella rättigheterna som har lika åtalsprövningsreglering som är av intresse för uppsatsen. De industriella rättigheterna som avses i uppsatsen är således patenträtten, växtförädlarrätten, mönsterrätten, varumärkesrätten och firmarätten.5 För enkelhetens skull hänvisas endast till ”upphovsrätt” och ”det
industriella rättsskyddets område” alternativt ”de industriella rättigheterna”.
4 Se lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och lag (1992:1685) skydd för kretsmönster för halvledarprodukter.
5 Se patentlag (1967:837), växtförädlarrättslag (1997:306), mönsterskyddslag (1970:485), varumärkeslag (2010:1877) och firmalag (1974:156).
2 Bakgrund
För att kunna förstå syftena bakom regleringen av åtalsmöjligheterna på immaterialrättens område är det viktigt att sätta regleringen i sin kontext. I detta avsnitt presenteras därför den immaterialrättsliga regleringens syften och de avvägningar som gjorts på området samt hur internationella förpliktelser påverkar utformningen av den straffrättsliga regleringen inom immaterialrätten.
2.1 Ensamrätternas syften och avvägningar
Nedan presenteras syftet bakom det immaterialrättsliga skyddssystemet samt de avvägningar som gjorts på upphovsrättens och det industriella rättsskyddets område. Avseende det industriella rättskyddets område presenteras endast känneteckensrätten och patenträtten eftersom det är tillräckligt för att få en förståelse för hela områdets reglering.
2.1.1 Övergripande syften och avvägningar
Det immaterialrättsliga systemets existens och utveckling har skett i takt med den tekniska utvecklingen och accelererade under 1900-‐talet. 6 Syftet med det immaterialrättsliga skyddet är kort sagt att främja innovationer och kreativitet.7 Tanken är att rättighetshavaren ska ges en skyddad position på marknaden som leder till ett ekonomiskt utbyte.8 Incitamentet för innehavaren ska alltså vara att kunna dra ekonomisk fördel av sin kreativitet. Följaktligen innebär brister i möjligheterna att effektivt hävda skyddet att intresset för innovation och nyskapande minskar.9
Samtidigt som det immaterialrättsliga systemet anses vara nödvändigt för att främja innovationer och kreativitet, krävs det också en avvägning mellan det
6 Levin s. 29.
7 Bernitz m.fl. s. 7.
8 A.a. s. 8.
9 A.a. s. 7.
enskilda intresset och allmänna samhällsintressen.10 Avvägningarna har gjorts inom de olika immaterialrättsliga områdena och presenteras nedan.
2.1.2 Upphovsrättens syfte och avvägningar
Det ekonomiska utbytet för en upphovsrättsinnehavare anses nödvändigt för att konsten och litteraturen ska fortleva.11 Alternativet står mellan att låta det offentliga försörja konstnärerna eller att skapa en stark upphovsrätt så att denne kan försörja sig själv.12 För upphovsrätten har det senare alternativet valts och skaparen av en intellektuell prestation har ensamrätt på att utnyttja sin prestation. 13 Ett argument som ofta använts genom historien är att det upphovsrättsliga verket är ett uttryck för upphovsmannens personlighet och därför ges han en rätt liknande en äganderätt.14 Den upphovsrättsliga regleringen ger ett starkt skydd för innehavaren av verket. Upphovsrättsligt skydd kräver exempelvis inte registrering utan uppstår så fort verket kommer till.
Upphovsmannen har inte heller bara ekonomiska fördelar av skyddet, utan en upphovsrätt ger också ett ideellt skydd mot missbruk av verket.15
Även andra anses ha intresse i det upphovsrättsliga verket. Andra än upphovsmannen har rätt att använda upphovsrättsligt skyddade verk exempelvis för att dessa utgör en del av kulturlivet.16 Intresseavvägningen mellan ensamrätten och andras intressen i verket har lett till inskränkningar i rätten som begränsad skyddstid eller annans möjlighet till användande av ett verk för personligt bruk eller för undervisning.17
10 Levin s. 31.
11 A.st.
12 A.st.
13 Bernitz m.fl. s. 8.
14 A.a. s. 35.
15 Se 1 kap. 3 § upphovsrättslagen.
16 Bernitz m.fl. s. 72.
17 Se 4 kap., 2 kap. 12 § resp. 2 kap. 14 § upphovsrättslagen.
2.1.3 De industriella rättigheternas syften och avvägningar
Syftet med det industriella rättsskyddet kan framförallt delas upp mellan patenträtten och känneteckensrätten. Patenträttens syfte är att främja samhällets industriella utveckling. 18 Ensamrätten utgör ett investeringsskydd och är nödvändig eftersom framtagningen av patent är dyrt och riskfyllt.19 Möjligheten att skydda uppfinningen utgör därför ett incitament för just uppfinnande.20 Att skyddet är tidsbegränsat gör det tydligt att patenträtten ses som ett investeringsskydd.21 Det betonar att rätten är som viktigast i början av en produktion. En för stark ensamrätt skulle i sig kunna leda till stagnation i den industriella utvecklingen och därför måste en avvägning göras mellan innehavarens intresse i ensamrätten och en effektiv konkurrens.22 En konsekvens av avvägningen är patentinnehavarens skyldighet att offentliggöra uppfinningen med en ingående beskrivning, vilket möjliggör för konkurrenter att bygga vidare på den.23 En annan konsekvens är tillämpningen av tvångslicenser som anses utgöra säkerhetsventiler för att förhindra missbruk från innehavarens sida av ensamrätten.24
Känneteckensrättens syfte är att särskilja ett företags varor och tjänster så att de individualiseras. 25 Därigenom blir varorna eller tjänsterna synliga för konsumenterna och det möjliggör marknadsföring.26 Känneteckensrätten ger ett starkare skydd jämfört med patenträtten. Skyddet uppnås inte endast genom registrering utan också genom inarbetning.27 Ensamrätten är också starkare i och med att den inte är tidsbegränsad. 28 Den främsta begränsningen inom känneteckensrätten är att ensamrätten endast gäller på ett visst område, t.ex. för
18 Bernitz m.fl. s. 149.
19 A.a. s. 156.
20 A.st.
21 Se 4 kap. 40 § patentlagen.
22 Levin s. 324.
23 Bernitz m.fl. s. 155.
24 Levin s. 37.
25 Bernitz m.fl. s. 248.
26 A.st.
27 Se t.ex. 1 kap. 6-‐7 §§ varumärkeslagen.
28 Jfr t.ex. 2 kap. 32-‐33 §§ varumärkeslagen.
vissa varor eller viss verksamhet.29 Det betyder att ett varumärke bara skyddas inom det märkets specifika marknad och därmed också gentemot de för varumärket aktuella konsumenterna.
Sammantaget är syftet bakom det industriella rättsskyddets system att stärka innehavarna på marknaden genom att ge skydd åt deras upparbetade prestationer.
Samtidigt är också syftet att främja konkurrensen på marknaden och inte göra marknaden för stel. Därför har det införts begränsningar på hur länge eller vilka områden som ensamrätten gäller. Det görs på det industriella rättsskyddets område en avvägning mellan rättighetsinnehavarens intresse av att kunna dra nytta av sina prestationer och marknadens behov av konkurrens och dynamik.
2.2 Internationella förpliktelser
Även om immaterialrätt anses vara en nationell angelägenhet, så är det inte fritt från påverkan från resten av världen. Internationella förpliktelser eller åtaganden påverkar även utformningen av rättigheterna i sig. Fokus för den här uppsatsen är åtalsprövning vid intrång och därför är det de internationella förpliktelserna som påverkar det straffrättsliga området inom immaterialrätten som är av intresse.
2.2.1 TRIPS-‐avtalet
Den internationella immaterialrättsliga förpliktelse som främst är av intresse på straffrättens område är för Sveriges del TRIPS-‐avtalet.30 Avtalet ger parterna vissa skyldigheter avseende bl.a. säkerställandet av skyddet för de immateriella rättigheterna. I artikel 61 i avtalet framgår de krav som ställs på det straffrättsliga förfarandet. Där anges det att parterna är skyldiga att tillhandahålla straffrättsliga sanktioner åtminstone vid uppsåtliga intrång i kommersiell skala. Sanktionerna ska utgöras av både fängelse och böter och vara tillräckliga för att verka avskräckande. Hur utformningen av de immaterialrättsliga sanktionerna ska se ut är alltså inte endast en nationell angelägenhet utan sanktionssystemet måste leva
29 Bernitz m.fl. s. 248.
30 Agreement on Trade-‐Related Aspects of Intellectual Property Rights, återfinns i bilaga 1c till the Marrakesh Agreement Establishing the World Trade Organization från den 15 april 1994.
upp till krav från omvärlden. Kraven på de straffrättsliga sanktionerna i TRIPS-‐
avtalet är relativt generellt ställda, men utgör ändå ett krav på att det ska finnas tillräckligt effektiva sanktioner för att kunna avskräcka från intrång.
2.2.2 EU-‐lagstiftningens betydelse
Den viktigaste internationella förpliktelsen på immaterialrättens område är för Sveriges del medlemskapet i EU. Den svenska immateriella lagstiftningen är till stor del baserad på EU-‐lagstiftning. EU:s påverkan är främst synlig på varumärkesrättens och mönsterskyddsrättens områden eftersom dessa är baserade på harmoniseringsdirektiv.31 På övriga områden inom immaterialrätten har flera direktiv genomförts som reglerar vissa specifika frågor.32 En fråga som inte har reglerats är den om straffrättsliga bestämmelser på immaterialrättens område. Straffrätt är generellt sett känsligt inom EU-‐rätten och därför har regleringen troligtvis uteblivit.33 Men EU har beslutat om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område genom direktiv 2004/48/EG, även känt som sanktionsdirektivet eller IPRED-‐direktivet. 34 Direktivet reglerar endast civilrättsliga åtgärder, men i skälen till direktivet betonas det att
”utöver de civila och administrativa åtgärder, förfaranden och sanktioner som anges i detta direktiv utgör också̊ straffrättsliga påföljder, i lämpliga fall, ett sätt att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter”.35
Det som sägs i skälen reflekterar också den aktivitet som ändå har funnits på EU-‐
nivå avseende det straffrättsliga området, trots att ingen lagstiftning skett. Under 2005 lämnade kommissionen ett förslag om rambeslut och direktiv om
31 Se direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar respektive direktiv 98/71 av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd.
32 Se Levin s. 52ff. där EU-‐lagstiftningen presenteras.
33 A.a. s. 546.
34 Direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.
35 Se skäl 28 till direktiv 2004/48/EG.
straffrättsliga åtgärder.36 Förslaget reviderades senare samma år med skillnaden att det nu endast föreslogs ett direktiv, men innehållet var i sak detsamma.37 I artikel 8 i det senare förslaget framgår det att medlemsstaterna ska ha en skyldighet att göra det möjligt att inleda förundersökning eller åtal utan att målsäganden lämnar försäkran eller anmälan. Skulle förslaget gå vidare till att bli ett direktiv innebär det att den utformning som åtalsprövningsreglerna idag har på det industriella rättsskyddets område skulle underkännas och behöva ändras. Den svenska inställningen vid lämnandet av det första förslaget var positiv, även om vissa förslag ansågs problematiska och skulle kräva ytterligare analys.38
Förslaget har dock inte genomförts och innan så har skett är det svårt att spekulera i vad ett eventuellt direktiv skulle innebära. Det behöver också påpekas att förslaget endast anser angivelse vara ett för högt ställt krav. Vad ett eventuellt direktiv skulle innebära för den särskilda åtalsprövningen i övrigt är därför svårt att veta. Inom den svenska lagstiftningen har inställningen mot förändringar i åtalsprövningsreglerna varit restriktiv just för att EU-‐lagstiftningen måste avvaktas.39 Att lagstiftaren vill avvakta besked från EU utesluter dock inte att en diskussion om utformningen förs. Det kan framförallt ifrågasättas hur länge den svenska lagstiftaren kan avvakta EU.
36 Förslag till rådets rambeslut om stärkta straffrättsliga åtgärder mot intrång i immateriella rättigheter (KOM(2005) 276 slutlig) respektive förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd for immateriella rättigheter (2005/0127 COD).
37 Se ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd for immateriella rättigheter (KOM (2006) 168).
38 Faktapromemoria 2005/06:FPM26, Justitiedepartementet, 2005-‐11-‐25.
39 Se t.ex. prop. 2008/09:67 s. 143, prop. 2009/10:225 s. 271 och SOU 2013:38 s. 524.
3 Åtalsprövning vid immaterialrättsintrång
Vid intrång av en immaterialrätt kan både straffrättsliga och civilrättsliga sanktioner följa. Begås intrånget med uppsåt eller av grov oaktsamhet kan böter eller fängelse i upp till två år följa. Detta framgår av de olika immaterialrättslagarna och regleringen är i denna del lika för alla immaterialrätter. Alla brott, som inte uttryckligen är undantagna därifrån, hör till allmänt åtal enligt 20 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740). Immaterialrättsintrång är inte undantaget, utan hör till allmänt åtal.
3.1 Absolut åtalsplikt
Allmän åklagare är enligt 20 kap. 2 § rättegångsbalken behörig att åtala brott under allmänt åtal. Behörigheten att åtala brott följs i 20 kap. 6 § rättegångsbalken av vad som kallas för en absolut eller obligatorisk åtalsplikt. Det innebär att åklagare också är skyldig att åtala brott under allmänt åtal. För att åtal ska kunna väckas talar man om att det krävs tillräckliga skäl för åtal.40 Kravet på tillräckliga skäl innebär att åklagaren måste göra en prövning av åtalet och ta ställning till om gärningen utgör ett brott, om det finns omständigheter som kan utesluta eller upphäva straffbarheten samt om bevisningen är tillräckligt stark.41 Föreligger inte tillräckliga skäl, finns det inte heller någon skyldighet för åklagare att väcka åtal.
Enligt 20 kap. 8 § rättegångsbalken har målsägande rätt att väcka enskilt åtal för brott under allmänt åtal om åklagare beslutat att underlåta att väcka åtal. Det innebär att de straffrättsliga sanktionerna kan användas även av rättighetsinnehavarna vid immaterialrättsintrång om åklagare beslutat att inte väcka åtal.
3.1.1 Särskild åtalsprövning
För en del brottstyper är inte prövningen av tillräckliga skäl det enda kravet för att åtal ska kunna väckas. Av 20 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken framgår att det för en
40 Fitger s. 20:14.
41 A.st.
del brott ställs särskilda villkor för åtal och i stycket är angivelse ett exempel på ett sådant särskilt villkor. Krav på angivelse innebär att målsäganden måste anmäla brottet för att åtal ska kunna väckas av åklagare. Det betyder att det inte räcker att ett brott har begåtts, utan brottet måste anges för att det ska kunna utredas och åtal ska kunna väckas.
Ett annat särskilt villkor för åtal är s.k. särskild åtalsprövning. Särskild åtalsprövning ställer krav på att åtal ska vara påkallat från allmän synpunkt och innebär en presumtion mot åtal i varierande grad.42 Den särskilda prövningen är ett exempel på undantag från den absoluta åtalsplikten och innebär att åklagaren måste utvidga prövningen av åtalet från endast tillräckliga skäl till att även pröva om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Kravet på särskild prövning kan ges olika styrka samt kombineras med villkor om målsägandes angivelse.43 De brottstyper för vilka särskild åtalsprövning är ett villkor är i regel brott som har utpräglat civilrättsliga inslag, rör förhållanden inom familjen eller annars anses tillhöra privatlivet eller där andra sanktionsformer gäller vid sidan av straffrätten.44
Anser åklagare att ett åtal inte uppfyller kraven i den särskilda åtalsprövningen utesluter det åtal. Kan det antas att åtal inte kommer att ske till följd av särskild åtalsprövning kan även förundersökningen läggas ned enligt 23 kap. 4a § 1 st.
andra meningen rättegångsbalken. I meningen framgår det att en förundersökning bara kan läggas ned om inget väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts.
Har förundersökning inte inletts och bedömningen är att åtal inte kommer att väckas till följd av särskild åtalsprövning, kan beslut om att inte inleda förundersökningen fattas enligt 23 kap. 4a § 2 st. rättegångsbalken. Särskild åtalsprövning aktualiseras alltså redan tidigt i en utredning.
Att det finns undantag från den absoluta åtalsplikten beror på att ett system med en riktigt absolut åtalsplikt skulle vara alltför stelbent.45 Det är endast de
42 Bring, Diesen s. 218.
43 A.st.
44 SOU 1992:61 del A s. 150.
45 Prop. 1994/95:23 s. 86.
straffvärda gärningarna som bör åtalas och straffas och utifrån de resurser som samhället har att fördela är en prioritering av brotten nödvändig.46 Vid andra brott där särskild åtalsprövning inte krävs kan man säga att det alltid är påkallat från allmän synpunkt att åtal väcks.47
För väckande av åtal mot immaterialrättsintrång är särskild åtalsprövning ett villkor, men kraven skiljer sig mellan de olika rättigheterna. För upphovsrättsintrång krävs det att målsäganden anger brottet till åtal eller att åtal är påkallat från allmän synpunkt.48 På det industriella rättsskyddets område krävs det dels att målsäganden anger brottet till åtal, men också att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.49 För åtal mot upphovsrättsintrång kan åklagare självständigt väcka åtal om det är påkallat från allmän synpunkt. Åklagare ska också väcka åtal mot upphovsrättsintrång om intrånget anges av målsäganden.
Även intrång i industriella rättigheter är s.k. angivelsebrott. Skillnaden är att det på det industriella rättsskyddets område därtill krävs att det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt för att åtal ska kunna väckas. Åklagare kan inte heller självständigt väcka åtal mot intrång på det industriella rättsskyddets område. Sammantaget innebär det att tröskeln för åtal mot intrång på det industriella rättsskyddets område är avsevärt högre och presumtionen mot åtal starkare.
3.2 Bakgrund till utformningen
3.2.1 Upphovsrättsintrång
Under 1980-‐talet stärktes det upphovsrättsliga systemet genom bl.a. höjda straffmaximum och utökade möjligheter till åtal.50 I förarbetena till förändringarna betonades det att den upphovsrättsliga regleringen måste stärkas. Det framhölls att det är ett viktigt samhälleligt intresse att slå vakt om de upphovsrättsliga
46 Prop. 1994/95:23 s. 86.
47 Nordell NIR 1992 s. 258.
48 Se 7 kap. 59 upphovsrättslagen.
49 Se t.ex. 9 kap. 57 § patentlagen och 8 kap. 1 § varumärkeslagen.
50 Prop. 1981/82:152.
rättigheterna sett till att systemet är till för att främja ett mångfacetterat kulturutbud och bidrar till utvecklingen inom både undervisningsväsende och massmedia.51 Straff bedömdes vara en nödvändig åtgärd, men det ansågs inte tillräckligt med lagstiftningsåtgärder utan det betonades att polis och åklagare och upphovsmännens organisationer också måste ägna problemet med piratkopiering stor uppmärksamhet.52 Trots att det ansågs finnas ett viktigt samhälleligt intresse och behov av att via straffrättslig väg sanktionera upphovsrättsintrång fanns det en aspekt som gjorde lagstiftaren restriktiv. Eftersom det på immaterialrättens område traditionellt har föreskrivits låga straff anses det att för stora ändringar skulle vara kriminalpolitiskt ogenomtänkt.53 Det var skälet till att straffmaximum endast höjdes från sex månader till två år.
Fram till 1980-‐talet utgjorde upphovsrättsintrång endast ett angivelsebrott. Skälet till det var att det ansågs att de intressen som berördes av intrånget var av så personlig art.54 Det ansågs alltså inte finnas något självständigt intresse i samhället av att bestraffa upphovsrättsintrång. På 1980-‐talet infördes den självständiga grunden för åklagare att väcka åtal på, om det anses påkallat från allmän synpunkt.
Det krävdes inte längre att intrång anmäls, utan är tillräckligt om åklagaren själv får kännedom om brottet. För att kunna stärka den upphovsrättsliga regleringen ansågs åtalsmöjligheterna vara en viktig del. Som skäl för införandet av en självständig grund för åtal anfördes det dels att den äldre åtalsregeln vållade vissa problem för t.ex. utländska artister att i tid få fram åtalsmedgivande.55 Det anfördes också att det nu fanns förutsättningar för omfattande kommersiellt bedriven kopieringsverksamhet som i sig gjorde den personliga anknytningen mindre stark och samtidigt behovet av möjligheten till allmänt åtal starkare.56
Det som genomsyrar förarbetena till 1980-‐talets förändringar är samhällets intresse i att främja och beskydda upphovsrättens system. Därför anses det också
51 Prop. 1981/82:152 s. 10.
52 A.prop. s. 12.
53 A.prop. s. 19.
54 A.prop. s. 20.
55 A.st.
56 A.st.
viktigt att åtal kan väckas enklare än bara genom angivelse. Avgörande för förändringarna tycks vara att det allmännas intresse blir starkare vid kommersiell kopiering samtidigt som den personliga anknytningen blir svagare och därför måste det allmänna också kunna beivra den typen av brottslighet.
3.2.2 Intrång på det industriella rättsskyddets område
På det industriella rättsskyddets område har straffpåföljden länge ansetts som en
"onödig hårdhet", samtidigt som civilrättsliga påföljder, som i och för sig kunde vara tillräckliga för att hålla den kränkte skadeslös, inte ansetts kunna tillgodose straffets alla allmänpreventiva och moralbildande syften vid sådana uppsåtliga angrepp.57 Straffsatsen var till en början, precis som på upphovsrättens område, satt till maximalt sex månaders fängelse. På 1990-‐talet genomfördes en revision av sanktionssystemet på hela immaterialrättens område och genom det arbetet höjdes straffmaximum även på det industriella rättsskyddets område och vitesförbud infördes på hela det immaterialrättsliga området.58 Revisionen genomfördes för att kunna möta den omfattande kopieringsverksamheten som då växt fram.59 I förarbetena betonades det att man bör se allvarligt på intrång och eftersom det inte ansågs finnas några skäl att särbehandla innehavare av industriella rättigheter var det svårt att förklara varför skillnaden i straffsatserna fanns mellan upphovsrättens område och det industriella rättsskyddets område.60
Även synen på åtalsprövningsreglerna har varit restriktiv. Vid införandet av patentlagen diskuterades det om patentintrång skulle utgöra målsägandebrott eller falla under allmänt åtal som angivelsebrott.61 Målsägandebrott innebär att brottet bara kan åtalas av målsäganden och inte allmän åklagare. I förarbetena ansåg departementschefen att det var tveksamt vilken lösning som var lämpligast. 62 Kommittéförslaget gick ut på att patentintrång skulle vara
57 NU 1963:6 s. 332.
58 Prop. 1993/94:122.
59 A.prop. s. 44.
60 A.prop. s. 55.
61 Prop. 1966:40 s. 202ff.
62 A.prop. s. 205.
målsägandebrott. För det talade, ansåg departementschefen, att handläggningen av patentintrång är mindre lämplig för åklagare på grund av sin säregna och komplicerade beskaffenhet.63 För att göra brottet till angivelsebrott talade dock principiella synpunkter enligt departementschefen.64 De principiella synpunkterna var dels att patentintrång ansågs stå nära de egentliga förmögenhetsbrotten och därför borde även patentintrång ha det förhöjda skyddet som allmänt åtal medför.
Det skulle därtill vara stötande att lämna frågan om utkrävande av ansvar åt målsäganden själv. Slutsatsen blev att patentintrång bör utgöra angivelsebrott och läggas under allmänt åtal.65 Straffansvar skulle enligt departementschefen endast komma att bli aktuellt i grövre och mer uppenbara fall, de mer komplicerade målen skulle hamna i civila patentprocesser, och därför infördes också begränsningen att åtal måste vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt.66 För de övriga ensamrätterna på det industriella rättsskyddets område gjordes senare samma överväganden.67
Under revisionen på 1990-‐talet diskuterades det om åtalsprövningsregeln på det industriella rättsskyddets område borde ändras så att kravet på särskilda skäl togs bort.68 Som påpekats ovan ansågs det i förarbetena att man var tvungen att se allvarligt på immaterialrättsintrång och att upphovsrättsintrång och intrång på det industriella rättsskyddets område borde ha samma straffsatser. När det kom till åtalsprövningen ansågs det trots den inställningen att de skäl som anförts på upphovsrättens område inte hade samma bärkraft på det industriella rättsskyddets område.69 Det erkänns att det har blivit mer angeläget att kunna utnyttja de straffrättsliga bestämmelserna sett till den ökade kommersiella olovliga kopieringen och att det är ett allmänt intresse att mer omfattande intrång eller intrång som avser betydande värden kan beivras.70 Därtill ansågs den
63 Prop. 1966:40 s. 205.
64 A.st.
65 A.prop. s. 205f.
66 A.st.
67 Se prop. 1966:40 s. 277, prop. 1969:168 s. 236f., samt prop. 1971:40 s. 146.
68 Prop. 1993/94:122 s. 57ff.
69 A.prop. s. 57.
70 A.prop. s. 58.
svenska åtalspraxisen i en internationell jämförelse kunna uppfattas som så sträng att åtal aldrig kunde ske.71 Men trots att man erkänner både den ökade kommersiella olovliga kopieringen, ett självständigt allmänt intresse och en kanske för sträng praxis blir slutsatsen att det inte fanns tillräckliga resurser utifrån det statsfinansiella läget för att lätta på kraven i åtalsprövningsregeln.72 Någon förändring av villkoren för åtalsprövningen genomfördes således inte.
Konsekvensen av att inga förändringar har genomförts för åtalsprövningsregeln innebär att trots att det anses finnas ett behov av att stärka även det industriella rättsskyddet lever den historiskt restriktiva inställningen kvar.
3.3 Åtalsprövningens rekvisit
Kraven för att kunna väcka åtal mot immaterialrättsintrång skiljer sig som beskrivits mellan upphovsrättsintrång och intrång i de industriella rättigheterna.
När målsägande har angivit ett upphovsrättsintrång har åklagare en skyldighet att väcka åtal så länge tillräckliga skäl föreligger. För innehavare av industriella rättigheter så är inte angivelse tillräckligt, utan det krävs också att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Åklagare kan också självständigt väcka åtal mot upphovsrättsintrång om åtal anses påkallat från allmän synpunkt.
Ett skäl till att begränsa möjligheterna till åtal genom villkor som angivelse eller särskild åtalsprövning är att det inte anses just påkallat av det allmännas intresse, t.ex. vid mindre brott.73 Under 1940-‐talet gjordes vissa generella uttalanden om när det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal. 74 Avgörande ansågs uppsåt och vinning, om brottet upprepats och dess omfattning, brottets art och omständigheter när det begicks, straffets syfte samt fiskala och sociala intressen.75
71 Prop. 1993/94:122 s. 58.
72 A.prop. s. 59.
73 Fitger s. 20:12.
74 SOU 1940:20.
75 A.bet. s. 39.
Nedan kommer en redogörelse göras för att belysa vad som är avgörande för särskild åtalsprövning vid immaterialrättsintrång. Kravet på angivelse är detsamma för på både upphovsrättens och det industriella rättsskyddets område och utesluts därmed. För upphovsrättens del innebär det att endast den självständiga grunden för åtal presenteras.
3.3.1 Påkallat från allmän synpunkt
Prövningen av när det ska anses påkallat från allmän synpunkt att åtala upphovsrättsintrång ska utföras med hänsyn till brottets art och syfte samt omständigheterna när brottet begicks.76 Vidare är det viktigt att beakta att den från kulturpolitisk synpunkt gjorda avvägningen för upphovsrättslagstiftningen upprätthålls.77 Det kan även vara viktigt att ingripa straffrättsligt för att upprätthålla upphovsrättslagstiftningens skyddssystem exempelvis när målsäganden är svår att finna eller om angivelse inte skett.78 I den allmänna motiveringen till bestämmelsen uttalas det att i fall där det personliga inslaget är dominerande bör inte åtal ske om inte målsägande själv önskar det.79
Utöver det som sagts generellt om särskild åtalsprövning, att hänsyn ska tas till brottets art och syfte samt omständigheterna när brottet begicks, är upprätthållandet av lagstiftningens skyddssystem avgörande för prövningen av när åtal mot upphovsrättsintrång är påkallat från allmän synpunkt. Det vill säga att det allmänna anses ha en skyldighet att ingripa när systemet riskerar att inte upprätthållas. Därtill är det personliga inslaget centralt för prövningen eftersom ett dominerande personligt inslag anses utgöra skäl för att inte väcka åtal. Men även om det personliga inslaget begränsar tillämpningen av den självständiga grunden för att väcka åtal, är det avgörande för utformningen av åtalsprövningsregeln att det allmänna faktiskt anses ha ett intresse av att beskydda den upphovsrättsliga lagstiftningen.
76 Prop. 1981/82:152 s. 33.
77 A.prop. s. 33f.
78 A.prop. s. 34.
79 A.prop. s. 21.
3.3.2 Av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt
När bestämmelsen om särskilda skäl först infördes på det industriella rättsskyddets område i patentlagen gjordes inga uttalanden om hur den prövningen skulle gå till. Det enda uttalandet var ett otydligt av departementschefen om att endast grövre och mer uppenbara fall skulle tas till åtal.80 Viktigast för hur prövningen av åtal vid intrång i industriella rättigheter har utformats, har ett beslut i ett överprövningsärende av riksåklagaren om åtal mot varumärkesintrång från 1992 varit.81 Trots att beslutet avsåg varumärkesintrång, har det betydelse för hela det industriella rättsskyddets område.
Riksåklagaren uttalar att det rör sig om en åtalsprövningsregel av det mest restriktiva slaget och att allmänt åtal inte ska vara den normala åtgärden. Åtal anses endast kunna komma till stånd i sådana fall som på något mycket påtagligt sätt skiljer sig från det normala intrånget. Den låga strafflatituden, som sedan den tiden har höjts från böter eller fängelse i högst sex månader till böter eller fängelse i högst två år, ansågs som ytterligare skäl för att inte satsa utredningsresurser på området. Åtalsprövningsregeln ska också anses bygga på grundtanken att det normalt ska vara målsäganden som själv vidtar rättsliga åtgärder för att skydda sina intressen. Därför bör man i prövningen beakta dennes möjligheter att vidta sådana åtgärder. Riksåklagaren pekar även ut fyra kategorier med omständigheter som kan motivera ett allmänt åtal:
− När intrånget har sådan omfattning eller sker på ett förslaget eller kvalificerat sätt som gör straffvärdet särskilt högt.
− När målsäganden är svag och intrångsgöraren ekonomiskt starkare.
− När intrånget sker på ett särskilt utmanande eller iögonfallande sätt eller visar på uppenbart lagtrots.
− När intrånget kan leda till skador på grund av varornas plagierade art.
De avgörande omständigheterna ska hänföra sig till det enskilda fallet och inte till vad som är typiskt för brottstypen.
80 Prop. 1966:40 s. 205f.
81 Riksåklagarens beslut dnr ÅD 551, 596, 608-‐91, 1992-‐01-‐02.
