Självständigt arbete i specialpedagog- eller speciallärarprogrammet, 15 hp
Digitala hjälpmedel i specialpedagogiken
Hur ser speciallärare på användandet av digitala hjälpmedel?
Författare: Emil Billman Handledare: Peter Karlsudd Examinator: Tobias Bromander Termin: VT/HT20
Ämne: Pedagogik Nivå: Avancerad Kurskod: 4PP24E
Titel
Digitala hjälpmedel i specialpedagogiken – Hur ser speciallärare på användandet av digitala hjälpmedel?
English title
Digital aids in special education - How do special teachers view the use of digital aids?
Abstrakt
Syftet med studien var att bidraga med kunskap kring vad speciallärare tycker kring digitala hjälpmedel i skolans värld, är det något de använder eller ser man det som något som inte passar specialpedagogiken. Jag valde att göra kvalitativa intervjuer och fick tag på fem speciallärare som ställde upp på en fysisk intervju. För att analysera resultatet så använde jag mig av SPSM´s delaktighetsmodell för att se om de tyckte digitala
hjälpmedel hjälpte eleverna att bli delaktiga. Resultatet visar att speciallärarna överlag är positiva till att använda digitala hjälpmedel i sin undervisningen men att de faktiskt använder det väldigt lite tid. De kunde hitta många fördelar med användandet men såg även väldigt många nackdelar.
Nyckelord
Speciallärare, specialpedagogik, Digitala hjälpmedel,
Innehåll
1 Inledning____________________________________________________________3 2 Syfte och frågeställningar______________________________________________4 3 Bakgrund____________________________________________________________4
3.1 Begrepp...5
4 Teori________________________________________________________________6 5 Tidigare forskning____________________________________________________8 5.1 Tillgång...8
5.2 Inställning...8
5.3 Användande...10
5.4 Sammanfattning...10
6 Metod______________________________________________________________10 6.1 Intervjuer...10
6.2 Transkribering...11
6.3 Datainsamling...12
6.4 Urval...12
6.5 Genomförande...12
6.6 Validitet och reliabilitet...13
6.7 Etiska övervägande...14
7 Resultat____________________________________________________________15 7.1 Tillgång på digitala hjälpmedel?...15
7.2 Vilka appar och program används?...16
7.3 Utbildning kring digitala hjälpmedel?...17
7.4 Hur mycket använder du digitala hjälpmedel med elever?...17
7.5 Fördelar?...18
7.6 Nackdelar?...19
7.7 Sammanfattning...20
8 Analys_____________________________________________________________21 9 Diskussion__________________________________________________________24 9.1 Resultatdiskussion...24
9.1.1 Speciallärares syn på digitala hjälpmedel...24
9.1.2 Fördelar och nackdelar med digitala hjälpmedel...25
9.2 Metoddiskussion...26
10 Specialpedagogiska implikationer______________________________________28 Referenser____________________________________________________________29 Bilagor_______________________________________________________________31 Bilaga 1 ...31
Bilaga 2...32
1 Inledning
Finns det något värde i att använda digitala hjälpmedel i skolan eller är det bara
påtvingat för att resten av samhället använder det hela tiden? Digitala hjälpmedel nämns många gånger i läroplanen och de flesta barn har idag tillgång till t.ex. en iPad men behöver man använda det i skolan för att lära sig lika mycket som man gjorde förr? Kan de digitala hjälpmedlen komma till hjälp inom specialpedagogiken för att hjälpa de elever som är i behov av stöd?
Mer och mer tid spenderas idag vid skärmar och allt yngre människor har ett eget digitalt redskap som de kan nå internet på. Redan i tidig ålder blir barn väldigt bekanta med digitala redskap och lär sig tidigt att handskas och arbeta med dem. Förskolor har ipads som barnen kan använda där de använder både pedagogiska appar men även där barnen kan testa runt och se videos på t.ex. Youtube. På skolor ser de olika ut men vissa skolor erbjuder eleverna en till en, där varje elev får varsin digitala utrustning så som iPad, laptop eller chromebook.
Användandet av digitala hjälpmedel kan vara väldigt effektivt men det beror hur man använder det och i vilket syfte man använder det. Användandet av digitala hjälpmedel är mer effektivt när man använder det med lågpresterande elever än när man använder det med medel- och högpresterande elever (Haelermans C, 2017). De eleverna som oftast är hos speciallärare är de lågpresterande och de blir då extra viktigt hur de ser på digitala hjälpmedel och användandet av det.
Studier visar att ungdomar både med mild och svår utvecklingsstörning har tillgång till många digitala redskap där de har internet. En undersökning som gjordes i England, där 15 stycken unga vuxna deltog, visar att de i snitt har tillgång till 4,2 digitala redskap med uppkoppling per person. Undersökningen visade även att de flesta hade tillgång till internet både när de var hemma och när de var i skolan eller på jobbet och över hälften hade även tillgång till internet genom sin telefon (Alfredsson Ågren, 2018).
För några år sedan gick Digitaliseringskommissionen igenom IT i skolan och kom fram till att sverige var sämst på att använda datorer samtidigt som de var bäst på att dela ut de. Det kan leda till mer jämlika förutsättningar när den digitala tekniken används på rätt sätt och då särskilt för elever i behov av stöd. Lindeblad menar att specialpedagoger, speciallärare och skolledare inte alltid hänger med i utvecklingen av digitaliseringen i skolan och för att få likvärdighet behöver kompetensen bland personal vara
likvärdig(Villanueva Gran, 2019)
Lindeblad menar också att digitala hjälpmedel kan ha större betydelse för elever i behov av stöd än att bara vara ett hjälpmedel i skolan. Digitala hjälpmedel kan också hjälper eleverna i det psykiska måendet, från att eleverna har upplevt sig vara sämst och behövt kämpa mycket hårdare än alla andra för att läsa en text kan de få hjälp och tillägna sig kunskapen som sina kamrater (Villanueva G, 2019).
Vi lever i en värld som blir allt mer och mer digitaliserad. “Läroplanen för
grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet” (LGR 11, 2011) har flera delar som handlar om digitalisering och hur eleverna ska kunna arbeta med digitala verktyg. Söker man efter ordet “digital*” i läroplanen så får man hela 171 träffar som är olika varianter av ordet.
Skolan har som uppdrag att alla elever ska få möjlighet att utveckla förmågan att använda digital teknik och förbättra sin digital kompetens samt främja entreprenörskap.
I uppdraget att erbjuda eleverna denna möjligheten har skolan ett stort ansvar(ibid).
Vissa elever har mycket digitala redskap hemma och kan då testa och bli van med det medans andra inte har några alls och då behöver träna på det i skolan.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka vad speciallärare och speciapedagoger tycker om digitala hjälpmedel och användandet av de.
Frågeställning
Vad ser specialpedagoger och speciallärare för möjligheter, utmaningar och svårigheter med att använda digitala hjälpmedel i skolan?
3 Bakgrund
Under min tid på skolor så har jag upplevt att digitala hjälpmedel har använts
framförallt som något man tar fram när en elev är klar med sin ordinarie uppgift eller som ett hjälpmedel till elever i behov av stöd. Man använder laptops i sin vanliga undervisning till att skriva på men de blir framförallt när en elev är snabb och hinner klart före sina kamrater och får då ta datorn för att spela något webbaserat spel som har med ämnet att göra. Den andra sidan är att man använder digitala hjälpmedel till elever som är i behov av stöd men bara till en liten del av de eleverna som faktiskt skulle ha nytta av det. Man jobbar mycket med andra analoga hjälpmedel, såsom penna och papper eller fysiska böcker, och ger bara digitala hjälpmedel till några få.
Skollagen (SFS 2010:800) styr verksamheten i skolan och i den står det att alla elever har rätt att få ledning och stimulans för att kunna utvecklas så långt det går i lärande och personlig utveckling. Har en elev en funktionsnedsättning och pga av det har svårt att uppnå kunskapskraven så ska man få stöd som ska motverka funktionsnedsättningen.
Befaras en elev inte klara kunskapskraven så ska de ges stöd skyndsamt till eleven i form av extra anpassningar som går att genomföra inom den vanliga undervisningen.
Skulle det fortfarande visa sig att eleven inte kommer nå upp till kunskapskraven så ska det anmälas till rektorn som avgör om en utredning om särskilt stöd ska göras. Bedöms eleven behöva särskilt stöd får det då ges som komplement till den vanliga
undervisningen eller istället för den undervisningen. Ett åtgärdsprogram ska då tas fram där det framgår vad som ska göras och hur det ska följas upp (Skollagen länk).
När man diskutera hjälpmedel som används för att ge stöd så finns de många olika definitioner som lärare använder sig av. Man gör skillnad på digitala resurser och delar t.ex. in de i kategorier som pedagogiskt hjälpmedel, personligt hjälpmedel,
begåvningshjälpmedel eller bara för verktyg. Beroende på vad man väljer att kalla de för så för de med sig en attityd mot digitala hjälpmedel. Utanför skolan ser man en dator som ett självklart hjälpmedel men i skolans värld(Karlsudd, 2019).
Under 24 § i det andra kapitlet av grundskoleförordningen (SFS 1994:1194) står att att man har rätt att gå i en skola som är avgiftsfri och att man ska ha tillgång till de verktyg
och andra hjälpmedel som man behöver. En elev som behöver ha en chroome book för att klara av sin skolgång ska då få det av skolan vilket kan bli en kostnadsfråga eller att det kan leda till att man behöver göra om sin undervisning ifall inte skolan har råd med det.
Specialpedagogisk skolmyndighet (SPSM, 2020a) menar att de elever som är i behov av stöd är de som mest behöver ha en tillgänglig digital lärmiljö. I planeringen av sin digitala lärmiljö behöver man ta hänsyn till att skapa en socialt, fysisk och pedagogiskt tillgänglig miljö. Den digitala lärmiljön kan göra så att eleverna i behov av stöd kan närma sig de andra eleverna.
SPSM (2020b) använder sig av tre begrepp när de beskriver digitala lärmiljöer.
“Digitala lärresurser” har de som ett samlande begrepp för sådant som är till nytta för undervisning och som är digitalt. Det kan t.ex. vara en hemsida, en bild eller ett spel. De använder sig även av begreppen “digitala verktyg” och “digitala läromedel” för att kunna hålla isär saker som har med digital teknik att göra.
Med begreppet digitala läromedel så menar man t.ex. bild, ljud, text och video men det ska även finnas en koppling till kursplaner, läroplaner eller andra styrdokument. Syftet med materialet är att det ska användas i någon form av pedagogiskt sammanhang och det är skapat för att omfatta en kurs eller ett ämne.
Med digitala verktyg så avses de utrustning som är teknisk. De kan vara sådant som olika surfplattor, mobiler, datorer, olika former av smartboards, robotar men de räknar även in programvara som presentationsprogram, redigeringsprogram och
plattformsprogram. De räknar även de verktyg som lärare använder för att administrera saker som t.ex. frånvaro och scheman (SPSM, 2020b).
3.1 Begrepp
Digitala hjälpmedel/redskap – Innefattar alla sorters digitala saker, såsom iPad, surfplatta, bärbar dator, stationär dator, projektor, smartboard med mera.
Ipad – Används för både iPad och surfplatta. En bärbar skärm som man kan trycka på.
App – Är program på en iPad/surfplatta.
Chroome book – En sorts bärbar dator som många skolor använder.
SmartBoard – En interaktiv projektor. Man kopplar datorn till den och kan då trycka på projektorskärmen och saker händer.
4 Teori
I analysen av mitt arbete kommer jag använda mig av delar utav SPSM´s(2019) delaktighetsmodell. Jag kommer använda mig av delen som kallas “tillgänglighet”.
Enligt delaktighetsmodellen så har alla elever rätt att ha en lärmiljö som är tillgänglig.
Skolan har ett ansvar att se till så att alla elevers behov blir bemötta så de kan delta i alla aktiviteter. Begreppet tillgänglighet delas upp i tre olika delar och den första handlar om att det ska vara fysisk tillgänglighet. Eleverna ska båda kunna ta sig fram och hitta till olika platser men det ska även i undervisningen vara tillgängligt genom t.ex. verktyg och teknisk utrustning som passar eleverna.
Det behöver också bli tillgängligt för eleverna genom att ett meningssammanhang skapas. Förstår inte eleverna meningen eller syftet med uppgiften som ska göras så skapas inte tillgängligt meningssammanhang. Den sista delen av tillgänglighet handlar om att alla måste så ta del av det sociokommunikativa samspelet. Får en elev inte vara med i samspelet så blir eleven utanför.
En annan aspekt för att känna sig delaktig är att det uppstår samhandling (SPSM, 2019).
För att samhandling ska uppstå behöver minst två elever delta i samma handling men de måste inte göra samma sak, de kan bidra till ett grupparbete på olika sätt. Skulle en skola ha digitala hjälpmedel så skulle kanske flera elever kunna deltaga i grupparbeten.
En annan aspekt som hänger ihop med samhandling är erkännande. Eleverna behöver känna sig erkända och accepterade av de andra i aktiviteten de håller på med. Utan digitala hjälpmedel kan vissa elever inte deltaga på samma vis i en del aktiviteter som andra elever vilket skulle innebär att de redan från början hamnar utanför i aktiviteten.
För att en elev ska känna sig delaktig behöver skolan skapa förutsättningar för att eleven ska känna engagemang. Känner eleven att de inte finns förutsättningar eller att
kompisarna inte släpper in hen i aktiviteten så sjunker engagemanget (SPSM, 2019). Ett digitalt hjälpmedel skulle då kunna skapa förutsättningar för en elev att kunna deltaga och på så sätt skapa engagemang.
Jag kommer också att försöka se på speciallärarnas inställning till digitala hjälpmedel ur ett ”inkluderande perspektiv”. I skollagen är det tydligt att en elev som är i behov av stöd ska få det stöd och stöttning som eleven behöver i den elevgrupp som hen tillhör så långt det går. Särskilt stöd kan ges enskilt eller i en annan elevgrupp och särskilda skäl finns för det men i största möjliga mån i den grupp som eleven ursprungligen
tillhör(SFS 2010:800). En speciallärare eller specialpedagog kan då stötta upp i
klassrummet och hjälpa eleven på plats genom att t.ex. använda digitala hjälpmedel för att eleven ska nå målen.
Innan begreppet inkludering användes begreppet integrering. I och med
Salamancadeklarationen(Nilholm, 2006) kom begreppet inkludering att bli det stora begreppet kring elever i behov av stöd. Integrering betyder, i ett skolsammanhang, att alla elever ska passa in i skolans mall som dock inte är utformad utifrån tanken att alla elever är olika. Inkludering blir en motsats till detta, skolan ska vara organiserad efter att elever faktiskt är olika.
Kan digitala hjälpmedel hjälpa till att skapa en inkludering i skolan för eleverna som är i behov av stöd? Ser speciallärarna och specialpedagogerna som ett verktyg som gynnar eleven i dess kunskapsinhämtning och som fungerar att använda i klassrummet kan det bli till nytta och jämna ut kunskapsluckor.
5 Tidigare forskning
5.1 Tillgång
Skolor i Sverige har i väldigt stor utsträckning tillgång till digitala hjälpmedel och de flesta lärarna har god digital kunskap. Trots detta så används digital teknik väldigt lite i skolorna i Sverige i jämförelse med skolor i andra europeiska länder. Digitala
hjälpmedel används främst till elever i behov av stöd i Sverige (Karlsudd, 2019).
Pär Isling Poromaa(2013) gjorde en studie på tre skolor i Sverige där han undersökte vilka förutsättningar skolorna hade för att uppfylla målet att eleverna ska få utvecklas i digital teknologi. Den första skolan var en centralt belägen fristående skola, den andra var en centralt belägen kommunal skola och den sista var en kommunal skola i en förort. Vad de hade för digitala hjälpmedel och hur mycket digitala hjälpmedel de hade skiljde sig väldigt mycket åt.
Mängden digitala hjälpmedel skiljde sig från att den ena skolan hade en laptop till varje elev i årskurs sju och uppåt till att en skola bara hade ett IT-rum där klasserna kunde arbeta som hade 16 datorer som de fick dela på. De skiljde sig även i lärarnas digitala utrsutning, en del hade fått laptops av skolan och andra hade fasta datorer i klassrummet som de kunde använda. Poromaa(2013) märkte att de skolor som hade mycket digital utrustning var populärare, deras elevantal ökade medans de som hade lite utrustning hade ett minskande elevantal.
5.2 Inställning
På frågan om lärarstudenter upplever att de har tillräcklig kunskap kring digitala hjälpmedel så svarar 89 % att de känner sig trygga i användandet av det men samtidigt svarar 72% att de skulle vilja ha mer utbildning (ibid).
Lärarstudenter som läser till förskollärare tycker inte det är viktigt att varje barn har en egen dator medans lärarstudenter som läser till grundskollärare tycker att de är viktigt att varje elev har en egen dator i skolan. 65% av grundskollärarstudenterna som blev tillfrågade tyckte att man skulle ha det. Kommentarer som gavs var att skolan borde mer utnyttja den teknologin som finns i samhället, att datorer är ett måste och att datorer är mycket bättre än surfplattor eftersom tangentbord underlättar(ibid).
Man ser även nackdelar med att ha datorer till alla elever. En av deltagarna i
undersökningen menar att datorer och surfplattor gör det möjligt för eleverna att ägna sig åt annat än skolarbete. När man arbetar med datorer och surfplattor kan de också bli en hel del andra problem, såsom man tappar datorn eller att man har problem med inloggningar.
86.2% av de tillfrågade i Peter Karlsudds(ibid) undersökning höll helt eller delvis med om att det är viktigt att kunna producera en text på en dator eller surfplatta samtidigt som 91.8% av deltagarna även höll helt eller delvis med om att det är viktigt att kunna producera en text utan att använda en dator eller surfplatta.
I en studie gjord av Otterborn, Schönborn och Hultén(2018) fick förskollärare ge sin syn på surfplattor och vad de hade för fördelar och nackdelar. 219 förskollärare i Sverige svarade på undersökningen. 46% av de tillfrågade såg surfplattan som ett
hjälpmedel för att skapa ett medskapande lärande. Förskollärarna såg de som ett bra hjälpmedel då barnen kan filma sin sina äventyr ute på förskolegården, när det t.ex. åker rutschkana, och man kan sedan se filmen tillsammans och då skapa ett lärande
tillsammans.
92 deltagare i undersökningen ser även surfplattan som ett positivt hjälpmedel då det är enkelt att använda, flexibelt och det är anpassningsbart. Man tycker att surfplattan är ett enkelt hjälpmedel för både vuxna och barn att kunna använda. En femtedel av de tillfrågade tycker att surfplattan är ett bra leta fakta. Man kan tillsammans med barnen söka svar på frågor man har.
Förskollärarna ser även en del nackdelar med att använda sig av digitala hjälpmedel.
37% av de tillfrågade ansåg att de var svårt att implementera surfplattan då man hade för lite tid till det, man hann inte sätta sig in i nya appar. De kände också att man hade för dålig och för lite digitala hjälpmedel för att de skulle fungera tillfredsställande.
Ungefär en tredjedel av de som svarade på studien kände en ökad press efter
introducerandet av surfplattor i förskolan. Det kommenterades att man behöver använda sig av digitala hjälpmedel för att nå de nya målen som finns i läroplanen och att en nackdel med de digitala hjälpmedlen var att lärarna inte ansåg att de hade tillräckligt med kunskap för att kunna arbeta med det. Att man saknade tillräckligt med kunskap skapade även en rädsla för att använda de digitala hjälpmedlen(ibid).
Lärarna såg många fördelar med att använda sig av digitala hjälpmedel. Nästan alla svarade att det höjde motivationen till att lära sig. Nästan hälften tyckte det var bra för kommunikation och en lärare uppgav att i stort sett alla elever i hens klass har internet hemma så hen kan maila material till dem.
En fjärdedel av de tillfrågade tyckte de att de var bra att använda digitala hjälpmedel då det kan stärka självförtroendet hos eleverna. Flera av deltagarna uppgav att för de blyga och tillbakadragna eleverna kan de digitala hjälpmedlen hjälpa till med deltagande och motivation i lektioner(ibid).
Yifat Ben-David Kolikant(2012) gjorde en studie där han frågade elever om hur de såg kring att använda internet i skolan. Alla som deltog i studien uppgav att de använde internet i skolan och 76% tyckte att internet är något positivt. Internet beskrevs som intressant, roligt och enkelt att använda. Som exempel så berättade en elev att internet var ett bra ställe att hitta texter på som man sedan kunde anpassa för att passa ens behov.
Eleverna uppgav att samtidigt som de gillade internet så var de flesta negativa till böcker. De berättade att de krävs mer arbete att läsa en bok än att arbeta med internet.
36% av eleverna uppgav att ifall de bara använde internet när de gör läxor så tror de att läraren kommer tycka att de har gjort latare och sämre arbete.
Eleverna tycker att användandet av internet till skoluppgifter är på uppgifter som är onödiga och oseriösa och då framförallt läxor som är rutinmässiga. När det var större uppgifter som påverkade elevernas betyg mer så svarade 84% av eleverna att de
använder både internet och böcker för att få information. 64% av de intervjuade sa att de använder internet först för att hitta information och sedan använder de böcker.
Nästan hälften av deltagarna i studien var negativa eller hade oro över att ha IKT i klassrummet. De trodde att de skulle störa dem i sitt lärande. En kommentar som gavs var att datorer är bättre att ha hemma, de är inte gjorda för klassrum, och det viktigaste är att man har en lärare. En annan elev tror att det är lätt för eleverna att hamna på villospår och göra saker som man inte ska med datorerna, t.ex. surfa på internet för andra saker (ibid).
5.3 Användande
Sami Celebi Uluyol(2014) gjorde en studie i turkiet där han besökte 24 stycken grundskolor i ankara för att undersöka hur lärarna använde digitala hjälpmedel i lärosyften. I undersökningen så deltog 101 lärare som hade arbetat mellan sju och 23 år. Det som används mest bland deltagarna var hjälpmedel för att visa saker och de flesta använde då en projektor. Av de tillfrågade var det bara sju stycken som hade en
“SmartBoard” i sitt klassrum.
När de blev tillfrågade hur de använde de digitala hjälpmedlen så använde nästan alla det på samma sätt. 98 av de 101 tillfrågade svarade att de använde de som ett verktyg för att presentera lektionsmaterialet. Lika många svarade också att eleverna är åskådare till lärarens användning av digitala hjälpmedel samtidigt som 13 stycken svarade att eleverna använder digitala hjälpmedel.
5.4 Sammanfattning
Sverige är ett land som har väldigt mycket digital utrustning i sina skolor, även om de skiljer sig åt mellan skolorna. Vissa skolor har digital utrustning till alla lärare och elever medans vissa skolor har så att man får dela mellan några elever eller mellan klasser. Användandet av det digitala skiljer sig också åt. Vissa lärare använder det som ett redskap för att visa och presentera saker för elever i sina klasser medans andra lärare har det som ett verktyg för sina elever att arbeta med.
De flesta tycker att digitala hjälpmedel är något viktigt som man ska använda.
Förskollärarstudenter tyckte inte digitala hjälpmedel var så viktiga och det var bara hälften av förskollärarna som tyckte de var viktiga. Två tredjedelar av grundskolelärarna såg digitala hjälpmedel som viktiga även och de även såg nackdelar med de. Det är bra för att höja motivationen men samtidigt upplevde man det svårt att hitta tiden för att implementera det digitala. Eleverna själva var positiva till att använda internet istället för böcker men var rädda för att digitala hjälpmedel skulle kunna störa dem i
klassrummet.
6 Metod
6.1 Intervjuer
I min studie så har jag använt mig av intervjuer. Jag använde mig av intervjuer för att personen ska kunna svara och utveckla det den tänker. Jag tänkte först att jag skulle använda mig av enkäter som jag skulle kunna skicka ut till ett stort antal respondenter men efter diskussion med min handledare så kändes enkäter som ett sämre alternativ.
Det fanns några anledningar till att jag inte valde att göra en enkätundersökning. När man göra en enkätundersökning är det lätt att frågorna kan misstolkas(Johansson &
Svedner…). När jag intervjuar någon kan jag uppfatta om personen missuppfattar min
fråga och då förklara vad jag menar eller ställa ytterligare frågor för att leda in mot det jag vill ha svar på. Jag var också orolig att enkäten skulle försvinna i folks mailkorgar i och med att de kanske hade extra mycket att göra pga Covid-19.
Efter att jag bestämt mig för intervjuer så funderade jag på vad jag skulle ställa för frågor för att få de svaren jag ville ha. Jag ville att de som blev intervjuade skulle kunna prata fritt kring lite mer öppnare frågor istället för att jag skulle styra in dem kring specifika frågor. Det är bra att ha ett frågeformulär att utgå ifrån men samtidigt vara bra att ställa följdfrågor utifrån vad de svarar (Ahrne & Svensson, 2015).
Jag ville ha svar som var mer detaljerade än att man bara svarade ja eller nej på frågor eller till att de tillfrågade skulle gradera hur mycket de höll med i vissa påståenden. Från början tänkte jag fråga om de använder digitala hjälpmedel men tyckte att de blev en ja eller nej-fråga, där jag tror att alla hade svarat ja, och ändrade till att fråga hur mycket tid de använder digitala hjälpmedel med eleverna då jag tycker de blir lättare att få ett bra svar och ställa följdfrågor utifrån den frågan.
Jag använde mig av kvalitativa intervjuer och då måste man inte vara bunden vid att följa ett frågeformulär utan man kan ändra om ordningen på frågorna och även bestämma hur många öppna frågor man vill lägga till för att hjälpa den som blir intervjuad att förklara sig (Ahrne & Svensson, 2015; Johansson & Svedner, 2010). Jag hade ett anteckningsblock där jag skrev stödord för svaren som de intervjuade gav så att jag kunde ställa följdfrågor eller ta upp större saker senare.
6.2 Transkribering
När man använder sig av kvalitativ intervju är det bra att spela in intervjun då det inte är lätt att minnas hela intervjun efteråt i detalj(Kvale & Brinkman, 2014; Ahrne &
Svensson, 2015). För att spela in intervjuerna så använde jag mig av en iPad som stod placerad mellan mig och den som blev intervjuad och jag hade även mina egna anteckningar som jag förde under intervjuerna.
Efter att en intervju var gjorde så försökte jag så snabbt som möjligt att transkribera den för att ha den färskt i minnet så det inte tog för lång tid och jag har glömt bort något från intervjun som jag sedan missuppfattar när jag lyssnar på den.
Ahrne & Svensson(2015) menar att man behöver skriva ut allt som händer under intervjun för att få syn på saker man kan missat under själva intervjutillfället och jag lade väldigt mycket tid på att göra det men tyckte det var värt det då jag hade missat anteckna vissa saker personerna hade svarat.
När alla intervjuer var nedskrivna började jag jämföra de och se om de hade samma svar på frågorna eller om de fanns väldigt olika tankar. Jag förde samman alla
intervjupersoners svar i ett dokument där jag grupperade efter gemensamma punkter i svaren.
6.3 Datainsamling
Jag använde mig av ett frågeformulär (se bilaga 2) när jag gjorde intervjuerna.
Frågeformuläret var tänkt att först få lite bakgrundsfakta om personen jag intervjuade för att se om man kunde jämföra svar utifrån t.ex. utbildningsbakgrund eller något annat. Sedan fortsatte jag intervjun genom att ställa frågor kring digitala hjälpmedel och
användandet av det. Jag förklarade att jag med digitala hjälpmedel menade flera olika saker så som iPad, Chroome book, dator osv och då fick jag annat svar än när jag inte hade förklarat just vilka saker jag menade.
Jag tillfrågade sju speciallärare, en specialpedagog och mailade ytterligare två rektorer för att få kontakt med någon jag kunde intervju. En speciallärare och specialpedagogen svarade aldrig. Fem speciallärare svarade ja och den sjätte svarade först ja men återkom sedan inte på mina mail. De rektorer jag kontaktade svarade men sedan gick inte
kontakten längre.
Jag tror att dels att tidspunkten för intervjuerna, i slutet av terminen, kan ha spelat roll, att de har fullt med att avsluta terminen och sätta omdömen och liknande saker. Jag tror även Covid-19 kan ha spelat in. Alla som arbetade på skolor fick mer att göra då de skulle planeras för att ha digital distansundervisning eller material som skulle skickas hem men även rädsla för spridning. Jag föreslog även intervju genom
skype/zoom/google meet för att slippa mötas fysiskt.
6.4 Urval
Jag ville intervjua tillräckligt många för att få många svar och ett brett resultat men samtidigt ville jag inte att det skulle bli ett för många som intervjuades så att bearbetningen blev för stor. Jag började med att söka upp en medelstor kommun´s hemsida för att se vilka speciallärare och specialpedagoger som arbetade. Hälften av skolorna hade någon på sin hemsida som arbetade som specialpedagog eller
speciallärare.
Jag mailade sju speciallärare och en specialpedagog som arbetade på kommunala skolor. Jag skickade också mail till en rektor över en särskild undervisningsgrupp. Sex av speciallärarna svarade och sa att de kunde ställa upp. Jag bokade tid med fem av dem via mail.
De som tillslut ställde upp på intervjuerna arbetade på två olika skolor i en medelstor kommun i Sverige. Den första skolan är treparallellig med årskurserna förskoleklass till årskurs sex. Där arbetade tre speciallärare som var uppdelade på olika årskurser, en arbetade med årskurs ett och två, en arbetade med årskurs tre till fem och den sista arbetade med årskurs sex. De tre lärarna hade gemensamt att de gått
lågstadielärarutbildningen allihopa. En av de hade sedan gått speciallärare svenska, en hade gått både svenska och matematik och den sista var inte utbildad speciallärare men alla hade arbetat som det i flera år.
Den andra skolan är en tvåparallellig skola där de har årskurserna förskoleklass upp till årskurs fem. Den ena specialläraren arbetar mot årskurs fyra och fem och den andra läraren arbetar mot årskurs två och tre och har större ansvar för årskurs ett där de hjälps åt. Förskoleklassen har de varsin klass som de arbetar med. De både är utbildade lärare ett till sju och har sedan läst speciallärare efter det. De läser nu vidare till
specialpedagog båda två och har arbetat flera år som speciallärare.
6.5 Genomförande
Jag testade intervjufrågorna på en kollega så när jag kontaktade speciallärarna för att intervjua dem så uppgav jag att det skulle ta mellan 15 och 30 minuter att genomföra intervjun, beroende på hur långa svar de gav och hur mycket följdfrågor jag ställde. Den
första intervjun skedde med en speciallärare på hens arbetsrum. Jag tog fram frågorna jag skulle ställa och startade inspelningen.
Jag berättade att ifall hen ångrar sitt deltagande kan hen höra av sig när som helst och jag tar då bort intervjun. Under intervjun skrev jag stödord och ställde lite följdfrågor efter frågorna jag hade i frågeformuläret för att få tydliga svar på några frågor. Intervjun tog ungefär 15 minuter. Efter första intervjun ändrade jag några ord i en fråga för att den kunde misstolkas.
Inför den andra intervjun så frågade hen om de fanns något som hen skulle förbereda sig med. Jag svarade att hen inte behövde förbereda sig med något speciellt, kanske fundera över sina tankar kring digitala hjälpmedel men inget mer än så. Jag besökte
specialläraren i hennes arbetsrum och gick igenom premisserna. Intervjun spelades in och den tog ungefär 17 minuter.
Den tredje intervjun skedde på hens arbetsrum och jag började då också med att gå igenom premisserna. Intervjun tog denna gången ungefär 25 minuter då hen hade mycket att säga kring digitala hjälpmedel och jag hade flera följdfrågor att ställa då hen sa intressanta saker. Hen visade även en del av de digitala hjälpmedlen som de
använder.
Nästa intervju skedde på den speciallärarens arbetsrum som jag skulle intervjua. Den intervjun tog ungefär tjugo minuter. Jag ställde samma frågor som jag ställt till de andra och bad hen att uttrycka sig vidare på några frågor. Den sista intervjun var planerad att ske på hens arbetsrum och vi sågs där vid den avtalade tiden. Intervjun tog ungefär 15 minuter och hen sa vid slutet att hen var nöjd med intervjun.
6.6 Validitet och reliabilitet
Mina intervjuer skedde allihopa på liknande sätt. Vi bestämde tid och plats via mail och alla intervjuer skedde på den intervjuades arbetsrum. Tiden som intervjun tog varierade från 15 minuter till 25 minuter men följde alla samma frågeschema. I en undersökning är det viktigt att allt material samlas in på samma sätt (Johansson & Svedner, 2010).
Skillnaden mellan mina intervjuer var följdfrågorna som jag ställde. Följdfrågorna var frågor som jag tyckte behövdes för att få mer utförliga svar på frågorna i frågeschemat så jag tror inte de påverkade utgången av intervjuerna. Frågorna från frågeschemat var samma, förutom första intervjun. Då frågade jag “Hur länge har du jobbat som
speciallärare?” men ställde då följdfrågan att jag ville veta hur länge de jobbat som vanlig lärare med för att få lite bakgrund. Vid de andra intervjuerna frågade jag direkt hur länge de jobbat som lärare och de svarade då både lärare och speciallärare.
Jag märkte att frågan “I vilka syften använder du digitala hjälpmedel/redskap med dina elever?” var lite svår att förstå då flera funderade lite innan de började svara. Jag förklarade att jag menade vad deras baktanke var med att använda digitala hjälpmedel, fanns det en anledning till att man gjorde uppgiften på t.ex. iPad istället för att göra samma uppgift med papper och penna.
Frågorna var utformade för att täcka in stora områden kring hur speciallärare ser på digitala hjälpmedel. Frågorna undersökte både användandet, tillgång och inställningen till digitala hjälpmedel. Det svarar upp mot validiteten som handlar om att resultatet ska ge en bild av det man ville undersöka(ibid).
För att vara säker på att alla förstod vad jag menade med digitala hjälpmedel så förklarade jag det när jag ställde en av de första frågorna, “Vad har ni för tillgång på digitala hjälpmedel på er skola? Alltså iPads, Chroome Books, datorer, projektorer, smart boards osv”. Det är viktigt att den som man intervjuar förstår vad man menar med olika begrepp så man som intervjuare bara antar att de förstår(ibid).
6.7 Etiska övervägande
I första kontakten med de som var tänkta att vara med i undersökningen så presenterade jag mig själv och förklarade kort vad undersökningen handlade genom ett missivbrev (se bilaga 1). Jag berättade även där att de när som helst kunde avsluta sitt deltagande och det som de har bidragit med kommer de tas bort. De svarade på mail och godkände då de premisser som fanns i brevet.
För att verkligen förstärka att de när som kan avbryta sitt deltagande så förklarade jag det igen när vi sågs för intervjun. Jag sa att om de ångrar sitt deltagande efter intervjun var gjord så kunde de maila mig och det skulle då också tas bort. De två första kraven från Vetenskapsrådet(2013) handlar om att man måste få veta vad det finns för syfte med undersökningen, hur det kommer att gå till och även att man ger sitt godkännande som kan tas tillbaka om man vill.
Vid skrivandet av resultatdelen har jag valt att inte ha med några namn på personer, skolor eller städer för att man inte ska kunna identifiera vilka det är som har varit med i undersökningen. De har informerats om att deltagandet är anonymt och jag förklarade, både via missivbrevet och när vi träffades, att materialet jag samlar in bara ska användas till mitt arbete. De två sista kraven vid ett etiskt arbete handlar om att deltagarna får vara anonyma och att materialet inte sprids vidare (ibid).
7 Resultat
Syftet med studien var att ta reda på vad specialpedagoger och speciallärare hade för inställning kring digitala hjälpmedel och vad de såg för för- och nackdelar med de. Fem specialpedagoger och speciallärare deltog i studien genom att vara med på en intervju.
För att öka trovärdigheten och för att förtydliga vissa delar så kommer citat från intervjuerna att användas.
7.1 Tillgång på digitala hjälpmedel?
Alla skolor har bra tillgång till digitala hjälpmedel och de använder de i stor
utsträckning. Det skiljer sig åt vad man använder för sorts digitala hjälpmedel när man kollar på de olika årskurserna. I mellanstadiet så använder man sig av chroome books.
På en skola så har man en chroome book till varje elev i fyran och femman och i trean får två elever dela på en chroome book.
På en annan skola har man en chroome book till varje elev i årskurs fem men i fyran och trean så får två elever dela på en chroome book. Den skolan har också en iPad till två elever som går i årskurs tre. En speciallärare tyckte chroome book var ett bra verktyg för eleverna men sa också att hen inte hade någon egen och inte riktigt visste hur de fungerade. Ingen utav de som var med i undersökningen hade en egen chroome book.
En speciallärare berättar också att det finns flera iPads än de som hör till
klassuppsättningen som de använder, ”Sen finns det även lite specialiPads ute på de elever som behöver det”. De eleverna som behöver en iPad som extra stöd i
undervisningen för att till exempel få hjälp i skrivandet får låna en iPad utöver de som klassen har som blir personlig. De används då även när de andra i klasserna skriver berättelser och texter på vanligt papper.
I de lägre årskurserna använder man sig bara av iPads. Båda skolorna har en iPad till varje elev som går i förskoleklass. En skola har en iPad till två elever när de går i ettan och när de börjar i tvåan så har de en iPad till varje elev. På den andra skolan så har man en iPad till två elever både i årskurs ett och två och de försöker då jobba mycket med pararbete eller att de jobbar i halvklass.
”Det här med 1till1 har ju kommit på senare år när jag inte har jobbat som klasslärare”
berättade en av speciallärarna. En av speciallärarna berättar att hen jobbade som klasslärare för fem år sedan och då var det ingen som hade en iPad till varje elev. Hen jobbade då på en treparallellig skola och i årskursen gick de ca 75 elever som då fick dela på 15 stycken iPads.
Lärarna fick gå mellan klassrummen och hämta iPads mellan arbetspassen och det blev så tidsslösande att de istället valde att arbeta utan digitala hjälpmedel för det var lättare.
Att skolan inte hade tillräckligt med iPads så att alla elever i en klass kunde använda en egen påverkade också användandet. När lärarna ville att eleverna skulle enskilda texter valde de då att inte använda iPads eller digitala hjälpmedel eftersom de inte hade till varje elev.
Alla i studien hade tillgång till en dator som de fått genom arbetet och det finns trådlöst internet överallt på skolorna. Den ena skolan hade SmartBoard i några av klassrummen medans den andra inte hade någon alls. Alla klassrum på båda skolorna hade
projektorer. En speciallärare på den ena skolan sa att hen använder sig av digitala hjälpmedel hela tiden när hen planerar och gör i ordning för lektioner, ”Jag har dator och projektor och det är jättebra, de använder jag mig av jättemycket och förstår inte hur man kan klara sig utan…”.
En stor del av eleverna arbetade med chroome books men ingen av
speciallärarna/specialpedagogerna hade en egen som de använde. På en skola hade de en chroome book i specialteamet som de samsades om ifall det var något de vill undersöka eller testa. En av speciallärarna tyckte att det var konstigt att de inte hade tillgång till det som eleverna arbetade med utan de fick gå och låna av en elev för att testa.
En av speciallärarna hade tidigare jobbat i en särskild undervisningsgrupp och berättade att man där hade bättre tillgång till digitala hjälpmedel. I den särskilda
undervisningsgruppen hade man också en till en på digitala hjälpmedel men de bytes oftare ut till nyare versioner än vad de gjorde i den vanliga kommunala skolan.
7.2 Vilka appar och program används?
De digitala hjälpmedel som de använder är mest för att hjälpa till med texter och de använde samma appar och program allihopa. När man arbetade med att skriva och bearbeta texter så var det bara “Skolstil” som man använde. I “Skolstil” skriver man texter och får då stavningsförslag och får även det man skrivit uppläst.
I de lägre årskurserna arbetade man i par och skrev texter och i de äldre så skrev man själv men gav varandra respons på texter. Det är appar och program som kan läsa upp texter, såsom “inläsningstjänst” och “legimus” som läser upp texter och böcker och
“InToWords” som kan läsa upp texter på hemsidor. Allihopa tyckte att de var bra appar men det var inte alltid böckerna var inlästa av en människa utan det blev istället en datorröst som läste upp texten och då kunde uttalet bli konstigt.
En av speciallärarna berättade att de ville att de digitala hjälpmedlen inte skulle vara utpekande så därför jobbade de med att alla skulle kunna använda de, ”Hos oss har alla tillgång till t.ex. “inläsningstjänst” och “legimus” och det är för att de inte ska vara utpekande.”. När man hade “lässtund” så fick alla välja mellan att antingen läsa i en vanlig bok eller om man ville ta från sin iPad och läsa där eller lyssna på en bok.
När man arbetade med matematik var det två appar som användes, “NOMP” och
“Vektor”. Båda är appar där man tränar matematik och klarar man en nivå får man gå vidare till en svårare. Efter att eleverna klarat en nivå får de också nycklar eller mynt som ett belöningssystem. De hade även inlogg på sina matematikböcker digitalt så de kunde arbeta med extramaterial.
När man arbetar i andra ämnen så finns det inte så mycket appar som de använder. I So använder de samma appar som i svenska för att arbeta med texter men de använder även en hemsida som heter “Seterra” där man kan träna t.ex. huvudstäder, genom att man får upp namnet på en huvudstad och sedan ska trycka på landet på en karta som det ligger i.
7.3 Utbildning kring digitala hjälpmedel?
Två av de som deltog i studien kände att de var kunnig nog att använda digitala hjälpmedel ihop med barnen. En av speciallärarna som jobbar med de äldre barnen kände att hens kunskap inte var tillräcklig men att barnen var kunniga så de fungerade ändå. När hen upplevde att de var något kring de digitala hjälpmedlen som hen inte klarade av eller visste hur det skulle lösas så kunde eleverna hjälpa till då de var bättre och snabbare på att använda hjälpmedlen.
”Om jag skulle börja med en etta så får man nog ta tag i de /.../ det finns säkert saker som man skulle behöva gå kurs i eller så” berättade en av speciallärarna. Hen kände att ifall hen börjar med de lägre årskurserna igen så behöver hen gå mer utbildning kring digitala hjälpmedel för då kan inte barnen lika mycket själva och hen måste vara mer kunnig och hjälpa barnen mer.
Två av speciallärarna kände att de inte var riktigt kunniga nog att kunna arbeta med digitala hjälpmedel. En av de två svarade att de berodde på vilka arbetsuppgifter man hade, var det mer riktat mot att arbeta med digitala hjälpmedel så hade hen behövt vara mer kunnig men hade man istället jobbat mer ”med händerna” så hade man inte behövt vara lika utbildad kring digitalahjälpmedel. Både tycker att man hela tiden behöver gå utbildning då det ständigt förändrar sig och utvecklas.
”Jag tycker att kompenserande hjälpmedel behöver man ständigt egentligen uppdatera sig omkring” menade en av de som deltog i undersökningen. De digitala hjälpmedel som skolan hade använt för fem år sedan var idag inte aktuella så hen upplevde att man behövde hela tiden gå utbildning och hålla sig uppdaterad kring va det kom för nya hjälpmedel. Hen trodde att iPad och chroome book skulle hålla ett tag framöver men att utbildning behövs kring alla nya appar och program som kommer hela tiden.
Utbildning kring digitala hjälpmedel svarade alla att de har fått väldigt lite kring. En speciallärare hade bara fått en kurs om att maila för 15 år sedan och en annan hade fått utbildning kring skolans lärportal. De andra tre berättar att de har haft småkurser under studiedagar som har handlat om olika IT relaterade saker. ”Vi har två sådana lärare här som är handledare, de har lite studiedagar de håller i kring olika IT-saker ibland.”, på en av skolorna har de två lärare som har IT som sitt ansvarsområde och ibland fick de ha hand om studiedagar där de pratade om lärportal eller nya appar.
Två av speciallärarna pratar om att det finns en IT-ansvarig i kommunen som också kommer ut och håller i utbildningar som skolorna ber om. I och med Covid-19 så har IT-ansvarig i kommunen varit ute väldigt mycket och hjälpt till på skolorna, där lärarna fått utbildning i hur t.ex. Google Meet fungerar och hur lärarna kan lägga upp
undervisningen när det är på distans med olika program.
7.4 Hur mycket använder du digitala hjälpmedel med elever?
De är allihopa väldigt positiva till användandet av digitala hjälpmedel, de tycker att de hjälper elever på många sätt som t.ex. med läsande, skrivande och matematik men samtidigt uppger de allihopa att de använder digitala hjälpmedel väldigt lite med eleverna.
Tiden som man arbetar med digitala hjälpmedel hos speciallärarna är väldigt lite. Tre av dem svarade att användandet av digitala hjälpmedel är mindre än 10% av tiden som de har elever hos sig. När de väl arbetar med digitala hjälpmedel hos specialläraren så var de framförallt som skrivverktyg.
En kunde inte riktigt svara på hur mycket tid de arbetade med digitala hjälpmedel hos hen men det var väldigt lite. De tillfällen som hen kunde komma på var när hen introducerade nya appar för eleverna som de skulle använda i klassrummet under den vanliga undervisningen. Hen ansåg att digitala hjälpmedel är något som eleverna ska arbeta självständigt med.
En av speciallärarna jobbade med matematik och hade då en mindre grupp bestående utav några få elever som arbetade. De arbetade med samma material som resten av klassen men på en lättare nivå och när man var klar fick eleverna logga in i sin digitala matematikbok på iPad eller chroome book och arbeta vidare. Specialläraren uppskattade det till att vara ca 25% av tiden men det var också menat som självgående.
”De är ju ett hjälpmedel som de ska kunna ha själva, att de är självgående med det som är målet med det” menar en av speciallärarna samtidigt som hen tycker att iPads är bra hjälpmedel. Flera svarar att de ser digitala hjälpmedel som mer lämpliga i klassrummen.
De anser att de är bättre att jobba mer med konkreta saker, såsom att skriva och och prata om bilder, istället för att jobba med digitala hjälpmedel som de anser är mer självgående för eleverna.
7.5 Fördelar?
De tillfrågade ser många fördelar med digitala hjälpmedel. Flera nämner att
belöningssystemet som finns i många appar och spel är en stor fördel. Två speciallärare nämner appen Vektor där man arbetar med matematik. Läraren ställer in vilken ålder eleverna är och när de sedan spelar så börjar de på en låg nivå och ifall de klarar den belönas de med nycklar och mynt och går vidare till nästa nivå.
”De här eleverna som inte har, som inte tycker de är så roligt jämt, då kan man liksom pröva med detta istället”, för de eleverna som hade svårt att hitta motivation att arbeta med matematik på det ”traditionella sättet” där man räknar i en bok tyckte en
speciallärare att digitala hjälpmedel kunde vara ett bra sätt att locka eleven genom roliga uppgifter och bra program.
Elevernas stora kunskaper kring digitala hjälpmedel ses också som en stor fördel. En speciallärare uppger att hen tycker det funkar bra med digitala hjälpmedel just för att eleverna själva kan så mycket kring de i de högre årskurserna, hade hen jobbat på lågstadiet hade hen inte varit lika trygg i arbetet med de.
När eleverna får arbeta med digitala hjälpmedel så blir inte hindret lika stort i skolan uppger en speciallärare, utan man kan arbeta mer naturligt som alla andra. Har en elev svårt att läsa så kan en boktjänst på iPad göra att eleven kan lyssna på texten och då ta till sig samma fakta som klasskompisarna.
Det är väldigt lätt att ändra när eleverna skriver texter på digitala hjälpmedel, eleven kan bara sudda och sedan skriva nytt. När eleverna skriver för hand och sedan behöver sudda så blir det ibland väldigt fult och eleverna kan då tappa intresset för det när det
inte blir som det är tänkt. I digitala hjälpmedel är det oftast väldigt enkel att ändra och det som blev fel innan syns inte längre. Enkelheten att ändra när det blev fel såg flera som något positivt då felet inte syns längre och eleverna inte behöver känna sig dålig över det som blev fel.
Alla som deltog i studien anser att en fördel är appar och program som finns till de digitala hjälpmedlen. Den traditionella undervisningen där eleverna arbetar i en lärobok passar inte för alla elever utan elever kan behöva en annan utmaning. Vinsterna de såg var att det är lustfyllda uppgifter, att man lär sig t.ex. matematik genom att klara ett spel istället för att arbeta i en vanlig bok, och dels så är det bättre och roligare grafik som uppmuntrar eleverna att spela.
En speciallärare som arbetar på en skola med tvåparallellig årskurs tycker att att arbetet med digitala hjälpmedel för alla i klasserna blir bättre när de finns flera klasser. Hen berättade att när den ena klassen såg att den andra arbetade med digitala hjälpmedel kring något ämne så blev den klassen också sugna på att arbetade med det och det skapade då ett intresse kring ämnet som de arbetade med. Elevernas intresse för själva verktyget skapade ett intresse för ämnet som det arbetades med.
Något som spelade stor roll för användandet av digitala hjälpmedel var hur vida rektorn var positiv till det. Alla hade en rektor nu som var positiv och ville att det skulle
fungera. Eleverna hade fått ha iPadsen tills de blev ganska så gamla men var det någon som inte fungerade eller när de blev för gamla så byttes de ut. Hade lärarna digitala problem som inte gick att lösa på skolan kunde rektorerna kontakta kommunens IT- avdelning för att de skulle kunna komma ut och hjälpa till.
7.6 Nackdelar?
De tillfrågade hittar många fördelar med digitala hjälpmedel men de ser även en hel del saker som inte är positiva. De tycker inte det är så pålitligt. Krånglar det med
uppkopplingen eller om lösenord inte stämmer så tar det tid från lektionerna. Läraren måste lägga mycket tid på att hjälpa eleverna att få fram lösenord och att logga in ifall det krånglar. När en av speciallärarna hade arbetat som klasslärare så hade hen planerat en lektion där eleverna skulle använda sig av en hemsida men uppkopplingen fungerade inte då vilket gjorde att hen fick ändra om hela lektionen.
De tycker även att det tar upp väldigt mycket tid att planera. När man hittar eller får höra om en ny app/program tar det väldigt mycket tid att undersöka och förstå den innan man använder den med eleverna. De upplever att lärare ibland chansar med
appar/program som de hittat. ”Jag tänker att det kanske är program som man inte, som man som lärare inte riktigt hinner sätta sig in i och så, “Men vi testar de här” eller så är de liksom inget o ha egentligen.” säger en av speciallärarna.
Hur mycket läraren är intresserade av digitala redskap spelar också in, en mer intresserad lärare lägger mer tid på att undersöka och ta fram bättre appar som kan användas i undervisningen. En lärare som är intresserad och har kunskap kring digitala hjälpmedel kommer kunna lösa eventuella problem lättare och de blir bättre digital undervisning anser en av speciallärarna i undersökningen.
En av deltagarna tycker att flera appar går för fort fram. När man klarar en nivå i ett spel så hoppar spelet väldigt långt och blir svårare. Hen tycker det är för svårt för de
eleverna som speciallärarna jobbar med. Hen tycker att det skulle behöva vara mindre hopp mellan nivåerna i spelen så de som har de svårt inte möter för svåra uppgifter för fort.
Tillgången på digitala hjälpmedel ser man också som något negativt. Att inte ha iPads till alla elever och då antingen behöva dela mellan eleverna eller behöva springa mellan olika klassrum för att samla ihop till hela klassen är tidsslöseri. Att ha ett digitalt
hjälpmedel till två elever upplevdes både som något negativt och som något positivt. De sågs som negativt då det kunde skapa konflikter om vem som fick vara den som styrde iPaden och vem som fick mest tid. Det sågs som något positivt när man kunde arbeta tillsammans och dra nytta av varandra i arbetet.
Användandet av digitala hjälpmedel ses av en av speciallärarna som farligt. Hen uppger att det kan bli väldigt ytlig kunskap när man bara spelar igenom spel på en iPad. Att spela spel om matematik ger bara färdighetsträning utan att man analyserar. ”Och den här PISA, läsundersökningen, visar att vi är inte så duktiga på kritiskt tänkande som vi tror här i Sverige. Och då kan man ju fundera på, vi har en ganska stark digital
utveckling här, ibland så tror jag det kan bli en ytinlärning, istället för att brottas med svårare frågor” menar en speciallärare.
Deltagarna i undersökningen uppgav att de nu hade en positiv rektor men en berättade att hen tidigare hade haft en rektor som inte var positiv. När rektorn inte hade varit positiv hade det blivit jobbigt, de digitala hjälpmedlen hade blivit gamla utan att de hade bytt ut dem och inget fortbildning hade erbjudits. Behövde något bytas ut och personen frågade rektorn svarade hen att pengar inte fanns och att det digitala hjälpmedlet får användas ett tag till.
7.7 Sammanfattning
Sammanfattningsvis ger alla ett väldigt positivt intryck när de gäller digitala hjälpmedel.
De berättar att de tycker det är ett bra verktyg som kan hjälpa elever i behov av stöd väldigt mycket och väga upp för skillnader i kunskapsinhämtning. Fördelarna var många och den största var att det oftast var väldigt roliga och tilltalande uppgifter för eleverna.
Tillgången på de digitala hjälpmedlen, att de numera hade tillräckligt många och att de var nya och fräscha, var en stor fördel och även att eleverna hade så stor kunskap kring hjälpmedlen. De kände att eleverna hade mycket kunskap kring hjälpmedlen och att eleverna kunde hjälpa till ifall det var något som inte fungerade vilket gjorde att speciallärarna kände sig lugnare.
Speciallärarna och specialpedagogerna berättade flera saker som de tyckte var bra med de digitala hjälpmedlen men samtidigt använde de sig av de digitala hjälpmedlen ytterst lite när de arbetade med elever. Den som använde digitala hjälpmedel mest gjorde det bara 25% av tiden medans den som använde det knappt alls.
Sammanfattningsvis var de väldigt positiva till att använda digitala hjälpmedel i undervisningen, både hos speciallärarna/specialpedagogerna och i den vanliga
undervisningen, men de använde sig väldigt lite av de. De tyckte att digitala hjälpmedel
passade bättre i klassrummet och när eleverna kom för specialundervisning använde de sig mer av fysiska material för att lära sig.
8 Analys
Min analys är att speciallärarna ser de digitala hjälpmedlen som något positivt som är till nytta för eleverna. Fyra av speciallärarna var positiva genom hela intervjuerna, de hade många fördelar med digitala hjälpmedel att berätta om. Enligt SPSM´s(2019) delaktighetsmodell så behöver man skapa ett intresse kring uppgifterna för eleverna för att ska känna delaktighet. De ser appar och spel som är en stor fördel, eleverna får på ett roligt sätt ta sig igenom t.ex. matematikuppgifter. Traditionellt sett arbetar eleverna i matematikboken och tränar på addition men man kan då istället träna på uppgifterna genom ett matematikspel för att öka glädjen.
Speciallärarna såg även att ett intresse skapades när den ena klassen arbetade med digitala hjälpmedel kring ett arbete och eleverna i den andra klassen då blev
intresserade. Elevernas egna intresse för iPads och datorer kunde de dra stor nytta av.
Att låta alla använda digitala hjälpmedel gjorde också så de skapades ett intresse, fler blev sugna på att lyssna på böcker istället för att läsa.
Samtidigt som de såg värdet i att använda sig av appar och spel så upplevde de också svårigheter i att veta när en app var bra. De tyckte det tar för lång tid att undersöka en app för att veta om den passar med den grupp elever man arbetar med. De ville gärna arbeta med digitala hjälpmedel men tog man tiden att testa en ny app och den inte var så bra som de tänkte sig så slösade det bort så mycket tid från planeringen så det inte kändes värt de. Hade apparna varit bra hade det kunnat öka delaktigheten men det var inte alltid värt risken.
Alla speciallärare kände sig heller inte tillräckligt kunniga kring digitala hjälpmedel för att kunna arbeta det med tillsammans med eleverna. De kände att de behövde ha mer utbildning kring det för att kunna jobba med det. Elevernas kunskap kring de digitala hjälpmedlen gick också att nyttja för att få till en delaktighet genom att låta de eleverna som kunde mer än andra att hjälpa dem.
Hur mycket klasslärarna var intresserade av digitala hjälpmedel påverkar också hur stort och bra intresse lärarna kan skapa kring arbetet. En klass där intresset inte var stort och de inte arbetade med det i hela klassen skapade inget intresse och elever som hade de hjälpmedlen kunde då bli utanför av den orsaken istället.
Den andra aspekten är tillgänglighet där eleverna måste ha tillgång till bra digitala hjälpmedel som de kan använda och även att det skapar ett socialt utbyte. Alla speciallärare uppger att de har mycket digitala utrustning på skolorna. De lärare som arbetar på skolorna har datorer eller iPads och de har även projektorer i klassrummen som de kan använda. Till eleverna har de också mycket digitala hjälpmedel, både iPads och Chroome books.
Tillgången på digitala hjälpmedel hade också ökat väldigt fort, från att ha en till fem elever och man fick låna mellan klasser så har de ökat till så mycket som en till två elever eller till och med en till varje elev. De eleverna som behöver en egen iPad men som går i klasser där man har en att dela på mellan två elever har fått en egen så de ska fungera. Det har då varit specialläraren som har bestämt att den eleven behöver en egen.
Att man hade ett digitalt hjälpmedel till två elever skapade både konflikter och
möjligheter till lärande. Det skapade konflikter mellan en del elever om t.ex. tid men det skapade även mycket möjligheter till att lära av varandra. I de yngre årskurserna skrev man tillsammans med en kompis och var då tvungen att prata med sin kamrat. Det skapades då en situation där alla fick uttrycka sig för att de skulle klara uppgiften tillsammans.
Den tredje aspekten som kommer från delaktighetsmodellen(ibid) går in lite i samma som förra aspekten då den handlar om samhandling, ifall det är ett sätt där man arbetar tillsammans med andra eller ifall man arbetar ensam. I de yngre årskurserna arbetade eleverna tillsammans med en kamrat när de skriver texter på t.ex. iPads. En speciallärare nämnde att eleverna i de äldre årskurserna skrev enskilda texter som de sedan delade med en kamrat så denne kunde ge en form av respons. I alla andra exempel så pratade de om att eleverna arbetade ensam med sina digitala hjälpmedel.
När speciallärarna började prata om matematik och hur de använde digitala hjälpmedel kring det så var det två appar där de arbetade ensam som de använde. Det fanns inga matematikappar där eleverna arbetade tillsammans och de hade heller inte lagt upp arbetet så att de arbetade två elever på en iPad för att skapa pararbete. När de berättade om andra ämnen så berättade de också bara om appar och program där man arbetade ensam. Någon gång hade man grupparbete där man skulle leta upp fakta på nätet men då använde eleverna var sin chroome book och letade och sedan visade man varandra.
Den sista aspekten jag använder mig av från SPSM(ibid) handlar om att man ska få känna sig accepterad för den man är och att man är med i gemenskapen. En av
speciallärarna tar upp upp att det kan vara utpekande om en elev lyssnar på en bok med hjälp av sin iPad medans alla klasskamrater måste läsa ur en fysisk bok. De hade därför bestämt sig för att alla ska ha möjlighet att kunna använda ljudböcker och sedan får alla bestämma om de vill lyssna på boken eller om de vill läsa ur en bok. En av deltagarna uppger att digitala hjälpmedel minskar hindret som hindret för eleven, man kan arbeta på samma sätt som de andra eleverna.
En speciallärare pratar om hur digitala hjälpmedel underlättar för de som är i extra behov. En elev som råkade skriva fel för hand och då var tvungen att sudda kunde lätta tappa motivationen, sluta arbeta och det kunde då bli utpekande. När man istället skriver på en iPad så tryckte eleven på suddaknappen och skrev igen och fortsatte skriva igen och ingen annan i klassen märkte att det blev fel från början.
När jag tittar på deras svar utifrån ett inkluderande perspektiv(Nilholm, 2006) verkar det som att de digitala hjälpmedlen leder till en inkluderande undervisning. De digitala hjälpmedlen tycker flera av de intervjuade att eleverna ska använda i klassrummet vilket då kan skapa en fysisk inkludering. Använder lärarna digitala hjälpmedel för de elever som behöver det i klassrummet kan de skapa en känsla för de eleverna att de är mer inkluderade.
Speciallärarna och specialpedagogerna uppgav att användandet av digitala hjälpmedel kan göra att elever i behov av stöd klarar av att göra samma uppgifter och ta till sig samma kunskap som de andra i klassen och de skulle då skapa en inkludering. Istället för att eleverna ska gå till specialläraren och göra uppgifter som är liknande de som de
gör i klassen kan de istället nyttja de digitala hjälpmedlen för att t.ex. lyssna på en text och sedan kunna diskutera den med de andra i klassen.
Sammanfattningsvis stämde resultat överens med delar av SPSM´s(ibid)
delaktighetsmodell. De digitala hjälpmedlen upplevde de bidrog till att eleverna fick ett större intresse av att arbeta och om någon annan klass arbetade med det så kunde de skapa intresse för andra elever. Samtidigt så behövde det vara en lärare som var intresserad av det för att det skulle bli bra. De tyckte även tillgängligheten på digitala hjälpmedel var tillräckligt för eleverna, även om det ibland kunde skapa lite osämja när man var tvungen att dela.
Digitala hjälpmedel såg man dock främst som ett enskilt redskap, något som eleverna arbetade med ensam. Det fanns lite pararbete i de yngre årskurserna men inte i de äldre.
För att skapa acceptans kring digitala hjälpmedel så valde man att ge alla möjlighet att använda det för att det inte skulle bli utpekande. Digitala hjälpmedel kunde även underlätta när de blev fel för att inte tappa motivationen.
9 Diskussion
Nedan följer en diskussion där jag kommer ge mina tankar och funderingar kring resultatet, vad har de gett och vad har det inte gett, och även hur jag tycker att metoden fungerade för den här undersökningen.
9.1 Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen kommer utgå ifrån frågeställningarna och de handlar om hur speciallärarna ser på användandet av digitala hjälpmedel i sin verksamhet och vad de ser för fördelar och nackdelar med de.
9.1.1 Speciallärares syn på digitala hjälpmedel
Igenom alla intervjuer så är speciallärarna positiva till digitala hjälpmedel. De tycker de är bra att har mycket iPads och Chroome books, nästan så det finns till alla. De tycker att de programmen som finns är bra, de är lustfyllda och skapar intresse, samtidigt som de har grafik som passar för målgruppen. När jag sedan ställde frågan vad de tyckte var positivt med digitala hjälpmedel så hade de svårare att svara på frågan. En gav något svar medans de andra kunde komma på några saker som de tyckte var positiva.
När de hade berättat vad de tyckte fanns för fördelar och nackdelar med digitala hjälpmedel fick de följdfrågan ifall de var positiva till digitala hjälpmedel och fyra av dem svarade då ja. En svarade att hen var lite delad då hen ansåg att det kunde bli lite för ytligt. Förskollärarstudenter såg inte digitala hjälpmedel som viktiga(Karlsudd, 2019) och bara hälften av de förskollärare som blev tillfrågade såg de som viktiga (Otterborn, Schönborn & Hultén, 2018). Tillfrågade lärare som arbetar i grundskolan ser digitala hjälpmedel som en viktig del av skolan(Karlsudd, 2019).
I förskolan ses inte digitala hjälpmedel va så viktiga men när man kommer in i skolans värld så blir de viktiga. Speciallärarna i min undersökning såg digitala hjälpmedel som något bra men de arbetade väldigt lite med det. De arbetade istället med annat material och som en av de uttryckte det, ”arbeta med händerna o så”. De tyckte det digitala arbetet hade sin plats i klassrummet men jag tror att man kan dra mycket nytta av det i det specialpedagogiska arbetet med.
Sverige har massor av IT i sina skolor, man har iPads, datorer, Chroome books och projektorer, men trots det så är vi väldigt dåliga på att använda dem(Karlsudd, 2019;
Villanueva G, 2019). Speciallärarna i undersökningen berättar också att de har väldigt mycket digitala hjälpmedel på sina skolor och flera uppger att de inte känner sig så duktiga kring användandet av de. Mer utbildning av de digitala hjälpmedlen behövs, det är inte alla lärare som har t.ex. en Chroome book så de vet hur alla funktioner fungerar.
Vi som arbetar i skolan behöver ta vara på elevernas intressen och kunskaper och just nu så är IT en väldigt stor del av barnens liv. Många barn har idag flera digitala redskap hemma och spenderar mycket tid framför dem. En speciallärare tog upp att hen
egentligen inte kändes sig kunnig nog kring digitala hjälpmedel men eftersom eleverna var så pass kunniga så fungerade det. Utvecklar man det digitala arbetet tillsammans som eleverna tror jag man kan skapa ett bra arbete.
Det digitala är fortfarande väldigt ungt och har inte funnits i skolans värld så länge så som de gör nu. En specialläraren berättar om att de för bara några år sedan hade väldigt få iPads och fick låna av andra klasser för att få ihop till alla i klassen. Numera finns det
