This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Polisingripanden mot protester
"Rapporter kom in om att kravallpolisen väntade nära Kaguvi Street. Vi är
uppenbarligen lockfåglar där vi står och trängs i väntan på att huvuddelen av ZCTU- demonstrationen ska komma, vilket den gör omkring 12.50 …
Vi går med i demonstrationen med lyfta plakat och trafiken stoppas. Jag bedömer att vi är omkring 200. Vi fortsätter framåt ungefär femtio meter, när kravallpolisen anfaller med batonger."
Mike Davies har fört dagbok över sina upplevelser från tisdagen den 18 till fredagen den 21 november 2003. Dagboken inleds med tisdagens demonstration i centrala Harare, Zimbabwes huvudstad.
Kravallpolisens anfall ledde till att Mike Davies och ett femtiotal andra placerades i arresten på polishögkvarteret i Harare. I Bulawayo blev polisens byte ett tiotal arresterade vid en liknande demonstration medan 300 drabbades av samma öde i Mutare. Demonstrationernas paroller löd: Nej till de höga skattesatserna! Nej till de höga priserna! Nej till kränkningarna av mänskliga och fackliga rättigheter!
Zimbabwiska inkomsttagare kämpar för sin överlevnad. Minimilönen inom den privata sektorn är 60 000 zimbabwiska dollar i månaden medan fattigdomsgränsen låg på ungefär det dubbla beloppet, 104 000 dollar, i juli 2003. Omkring 70 procent av befolkningen bedöms befinna sig under fattigdomsgränsen. Den skenande inflationen medför att lönerna ständigt är på efterkälken i varornas stegrande prisgalopp. I oktober klättrade den årliga inflationen upp till rekordhöjden 525 procent.
Kollaps
"Nästan alla arbetare betalar upp till 45 procent av sin lön i skatt, men vi får inte ut någonting för pengarna. Vår hälsovård, våra transporter, vårt skolväsende och alla andra tjänster har kollapsat. Den förvärrade krisen medför att arbetare och zimbabwier i allmänhet inte längre kan utnyttja sina grundläggande ekonomiska rättigheter, som rätten till mat, hälsa, utbildning, husrum och arbete."
Bakom uttalandet, som de demonstrerande arbetarna hindrades från att överlämna till finansministern Herbert Murerwa, stod Zimbabwe Congress of Trade Unions, ZCTU, Zimbawes motsvarighet till LO. Syftet med demonstrationen var att påverka den budgetproposition som Murerwa skulle lägga på torsdagen samma vecka.
Mike Davies tillbringade sin tid på häktet i sällskap med fackets toppar och Zimbabwes mest framstående demokratiförkämpar. I häktets gömmor förvarades ZCTU:s ordförande
Lovemore Matombo, vice ordförande Lucia Matibenga och generalsekreterare Wellington Chibebe. Där fanns också Lovemore Madhuku, NCA, National Constitutional Assembly, Brian Raftopolous, Crisis in Zimbabwe Coalition, och John Makumbe, Transparency Zimbabwe International.
Den internationella fackföreningsrörelsen reagerade kraftfullt mot fängslandet av
demonstranterna. Sydafrikanska COSATU krävde ett omedelbart frigivande av de fängslade och att åtalen skulle läggas ned.
Budgetpropositionen på torsdagen innehöll skattelättnader för de sämst avlönade. Lättnaderna var dock enligt ZCTU otillräckliga, då de snart skulle vara uppätna av den svindlande
inflationen. Finansminister Murerwa fick kritik för att vara mer intresserad av sin egen politiska överlevnad i en nära förestående regeringsombildning än av att vilja förändra den felaktiga regeringspolitiken. Facket syftade på regeringens linje i fråga om priskontroller, räntepolitik och växelkurser. Kritik riktades också mot Zanu PF-regeringens stora satsning på försvar och polis.
Ständiga polisingripanden
I dagboken berättar Mike Davies om pressande dagar och nätter i ett ohygieniskt och trångt häkte men också om gott kamratskap och uppsluppna skämt bland de fängslade. På onsdagen erbjöds 48 av dem att bli frigivna mot att de erkände sig skyldiga till några smärre förseelser och betalade ett bötesbelopp. Men fyra av fackföreningsledarna skulle hållas kvar och åtalas för brott mot Public Order and Security Act. De andra vägrade då att lämna häktet och fördrev ännu ett dygn i fångenskap där. Till Mike Davies glädje förkunnade åklagaren på fredagen att han drog tillbaka alla åtalspunkter mot demonstranterna.
Kravallpolisens ingripande mot demonstrationen den 18 november var inte en
engångshändelse. Fackliga demonstrationer som hölls runt om i Zimbabwe den 8 oktober rönte samma öde. Även då fängslade kravallpolis ett par hundra personer. Demonstrationer i slutet av oktober för demokrati och mot det politiska förtrycket resulterade i att flera hundra demonstranter från NCA hamnade i häktet. Både ZCTU och NCA rapporterade om
polisbrutalitet i samband med gripandena.
I Bulawayo grep polisen den 3 december ett femtontal kvinnor när dessa gick runt på stan och bankade på tomma grytor för att trumma fram budskapet att "de var hungriga men inte hade någonting att koka." Kvinnorna tillhörde organisationen Women of Zimbabwe Arise.
Viktor Svensson, Harare
