Skärvstenshögar med gravgömmor i östligaste Mälarområdet Rundkvist, Martin
Fornvännen 89:2, 83-89
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1994_083
Ingår i: samla.raa.se
östligaste Mälarområdet
Av Martin Rundkvist
Rundkvist, M. 1994. Skärvstenshögar med gravgömmor i östligaste Mälarområ- det. (Heaps of fire-cracked stone widi burials, in the easternmost part of the Lake Mälaren area.) Fornvännen 89. Stockholm.
Bronze Age setdement sites in southern Sweden commonly feature heaps of fire-cracked stone. The interpretation of these is a matter of some dispute since they seem to combine characteristics of both garbage heaps and burial cairns.
This artide summarizes the results of research concentrated on die eastern- most part of the »Lake Mälaren area, induding a comparison of the chorology, chronology, morphology and artifact inventories of heaps with and without burials. The results are used as the basis för certain conclusions about the Bronze Age belief systems pertaining to heaps of fire-cracked stone.
Martin Rundkvist, Braxengalan 14, S I 3 3 42 Saltsjöbaden, Sweden.
Sedan ett par decennier igenkänns skärv- stenshögarna som typiska inventarier på bronsåldersboplatserna i södra Sverige. Man har dock inte k u n n a t enas om h u r bronsål- dersfolket såg på skärvstenshögarna - de slängde uppenbarligen sina sopor i dem, m e n begravde ibland även sina d ö d a i dem.
Detta bruk tycks vara jämförbart m e d att be- grava d e m på en soptipp eller i en kompost- hög, och verkar m e d vår tids värderingar sett ganska märkligt.
Hösten 1991 gjorde j a g en studie av 42 un- dersökta och väldokumenterade skärvstens- högar i östligaste Mälarområdet (Rundkvist 1991). Med d e n n a artikel vill j a g kortfattat presentera resultaten.
Studien är geografiskt begränsad till Stock- holms västra förorter, dvs. Botkyrka, Ekerö, Hilleshög, H u d d i n g e , Järfälla, Lovö, Salem, Skå, Spånga och Sånga socknar där det i sam- band med exploateringsarbeten har under- sökts en stor mängd fornlämningar.
Antaganden
Jag har antagit att de undersökta skärvstens- högarna i materialet är representativa för un-
dersökningsområdets hela bestånd av forn- lämningstypen.
Jag har antagit att större ansamlingar brän- da och finkrossade ben i skärvstenshögar här- rör från mänskliga gravbål, och att man inte haft någon anledning atl låta hushållsavfall genomgå en så omständlig process.
Begreppsdefinitioner
Skän-stenshög - tydligt välvd konstruktion be- stående till minst 25 % av skän'sten o c h / e l l e r skörbränd sten.
Gravgömma - koncentration på minst 100 g bränt ben eller kärl med b r ä n d a benfrag- ment.
Geografisk sjrridning
Den geografiska spridningsbilden för skärv- stenshögar m e d gravgömmor skiljer sig inte från den för a n d r a skärvstenshögar i östligas- te Mälarområdet.
De undersökta skärvstenshögarna ligger i
ett avlångt, nord-sydligt stråk från Åkalla i
n o r r till Skrävsta i söder. De med gravgömma
försedda skärvstenshögarna fördelar sig
j ä m n t över området.
84 Martin Rundkvist
Fig. 1. Skärvstenshögarnas nivåfördelning. - Level in meters över the sea at the sites.
45-40 40-35 35-30 30-25 25-20 20-15 Heter över havet
Den totala spridningsbilden är ett konst- gjort utsnitt ur det ursprungliga beståndet av skärvstenshögar, betingat av Storstockholms västexpansion och de därpå följande under- sökningarna. Skän-stenshögarna öster om stråket förstördes utan undersökning u n d e r tidigare expansionsskeden, och de väster om stråket är ä n n u orörda och därför oftast inte igenkända som skärvstenshögar.
Skärvstenshögarna ligger oavsett innehåll väl samlade i höjdled, i medeltal 27 m ö. h.
m e d en standardavvikelse på 5 m (fig. 1). En jämförelse mellan strandförskjutningskun'an
och placeringsnivåerna över havet hos de skärvstenshögar som daterats m e d antingen C
14eller arkeologisk datering visar att de tycks ha uppförts ca 5 m över sin tids havsni- vå.
Kronologisk spridning
Den kronologiska spridningen hos skärvstens- högar m e d gravgömmor skiljer sig från den hos andra skärvstenshögar (fig. 2).
Skärvstenshögarnas storhetstid inföll i östli- gaste Mälarområdet u n d e r bronsåldern och kulminerade u n d e r dess andra hälft, varefter man nästan helt u p p h ö r d e att bygga skän- stenshögar. U n d e r yngre j ä r n å l d e r återkom bruket i blygsam omfattning för att än en gång försvinna vid vikingatidens slut.
Man började u n d e r bronsålderns första hälft att begrava människor i skärvstenshögar, ett bruk som fick sin största omfattning un- der bronsålderns a n d r a hälft och därefter för- svann.
Varför förekom skärvstenshögsbegravning- ar endast u n d e r just d e n n a period? Min tolk- ning är att det b e r o d d e på kulturella särdrag av den typ som föreslagits av Lars Lundqvist (1991), nämligen en mentalitet som inte räk- nade hushållsavfall och mänskliga lämningar till olika kategorier. Jag å t e r k o m m e r nedan till detta.
Kommentarer lill dateringarna
De dateringsmetoder som använts är C
14-ana- lys, typologiska studier av keramik och metall- föremål samt nivåstudier. I de fall där dessa m e t o d e r inte k u n n a t användas eller gett osäk- ra resultat har j a g antagit att skärvstenshögar i varandras omedelbara närhet, i likartade to- pografiska lägen och m e d likartade morfolo- gier och fyndinventarier tillhör samma peri- od.
Alla dateringar redovisas i kalenderår före
»Kristi födelse. Alla C
14-värden är kalibrerade i enlighet m e d Stuiver & Reimer 1987 och re- dovisade m e d en standardavvikelses nog- g r a n n h e t .
Vid b e d ö m n i n g av höjder över havet har
Fornvännen 89 (1994)
Ingetdera Bränt ben Gravgömma
A: 1500-1001 (Kr B: 1000-501 IKr C: 5 0 0 - 1 IKr
C: 500-999 AD
Fig. 2. Skärvstenshögarnas kronologiska spridning, uppdelad på skärvstenshö- gar med gravgömmor, med brända ben men utan tyd- lig gravgömma, och utan någotdera. - The chrono- logical distribution of heaps with burials, with burnt bones but no clear burials, and without either of the two.
j a g använt Urwe Millers strandförskjutnings- kurva från 1985 (Brunnberg et al. 1985, s. 88) och räknat m e d fem meters »skvalpmån»
(Wigren 1986, s. 40). Skärvstenshögar tycksju vara lämningar av s t r a n d b u n d n a boplatser, m e n man levde säkerligen inte m e d vatten till knäna.
Jag har g e n o m g å e n d e »övertagit» de arkeo- logiska dateringar som gjorts av utgrävare, och i några fall själv försökt göra dateringar av keramik utifrån beskrivningar eller i etl fall besiktning av materialen. Därvid har jag ut- gått från Hyenstrand 1968, s. 70.
Dateringarna är alltså gjorda med flera oli- ka m e t o d e r m e d olika stor felmarginal. Den kronologiska spridningen är dock i stort sett d e n s a m m a o m m a n endast räknar m e d de skärvstenshögar som daterats g e n o m C
14eller arkeologisk datering (fig. 3).
Morfologi och fyndinventarium
Skärvstenshögar m e d gravgömmor skiljer sig även i andra egenskaper från andra skärv- stenshögar. I jämförelse m e d övriga skärv- stenshögar verkar s k ä m t e n s h ö g a r m e d grav- g ö m m o r ha följande egenheter:
de är m i n d r e ;
de är oftare r u n d a till formen;
de är oftare försedda m e d inre och yttre stenkretsar;
de ligger oftare på berg;
de innehåller oftare djurtänder, obränt ben och keramikskärvor.
Ungefär en fjärdedel (23,8 %) av de under- sökta skärvstenshögarna i o m r å d e t innehöll gravgömmor. Ca 40 % (7 av 18) av de till bronsålderns andra hälft daterade skärvstens- högarna innehöll gravgömmor. Detta inne- bär att m å n g a av skärvstenshögarna från bronsåldern i östligaste Mälarområdet verkli- gen är att betrakta som ett mellanting mellan b o p l a t s l ä m n i n g a r / s o p h ö g a r och gravanlägg- ningar. Senare tiders skärvstenshögar var dock renodlade sophögar.
10 av de 42 skärvstenshögarna innehöll tyd- liga gravgömmor, 14 innehöll fragment av bränt ben m e n inga tecken på gravgömmor och 18 innehöll ingetdera.
60 % av de m e d gravgömmor försedda skärvstenshögarna betecknades av undersö- karna som r u n d a till formen. Av övriga skärv- stenshögar betecknades 41 % som r u n d a . Skärvstenshögar m e d gravgömmor är oftare än andra skärvstenshögar r u n d a till formen.
De m e d gravgömmor försedda skärvstens- h ö g a r n a var i medeltal 8,3 x 7,4 meter stora och 62 cm höga. Övriga skärvstenshögar var i medeltal 9,7 x 7,9 m e t e r stora och 80 cm hö- ga. Skärvstenshögar m e d gravgömmor är allt- så ca 11 % m i n d r e tvärs över och ca 30 % lä- gre än andra skärvstenshögar.
Höjden hos de m e d gravgömmor försedda
86 Martin Rundkvist
Ingetdera Bränt ben Gravgömma
A: 1500-1001 IKr B; 1000-501 fKr C: 5 0 0 - 1 IKr D: 0-499 AO E; 500-999 AD
Fig. 3. De C14- och fyndda- terade skärvstenshögarnas kronologiska spridning, u p p d e l a d på skärvstenshö- gar m e d gravgömmor, med b r ä n d a ben m e n utan tyd- lig gravgömma, och utan någotdera. - T h e chrono- logical distribution of heaps dated by radiocar- bon analysis or artifact ty- pology, split into three groups: heaps with burials, with b u r n t bones bul n o clear burials, and without either of the two.
skän-stenshögarna var i medeltal 8 % av me- deldiametern. Motsvarande kvot för övriga skärvstenshögar var 10 %. Alltså finns ingen nämnvärd skillnad mellan profilförmerna hos skärvstenshögar m e d respektive utan grav- g ö m m o r .
30 % av de med gravgömmor försedda skän'stenshögarna var försedda med inre stenkretsar. Av övriga skärvstenshögar var 16 % försedda m e d inre stenkretsar. Alltså är inre stenkretsar nästan dubbelt så vanliga i skän'stenshögar m e d gravgömmor som i an- dra skärvstenshögar.
50 % av de m e d gravgömmor försedda skärvstenshögarna h a d e kantkedjor. Av övriga skänstenshögar var 19 % försedda m e d kant- kedjor. Alltså är kantkedjor m e r än dubbelt så vanliga hos skärvstenshögar med gravgöm- m o r som i a n d r a skärvstenshögar.
60 % av de m e d gravgömmor försedda skärvstenshögarna låg hell eller delvis på berg. Av övriga skärvstenshögar låg 34 % helt eller delvis på berg. Alltså ligger skärvstenshö- gar m e d gravgömmor nästan dubbelt så ofta som a n d r a skärvstenshögar på berg.
60 % av de m e d gravgömmor försedda skärvstenshögarna innehöll fragment av djur- tänder. Av övriga skärvstenshögar innehöll 25
% fragment av djurtänder. Alltså innehåller skänstenshögar m e d gravgömmor m e r än
dubbelt så ofta som a n d r a skärvstenshögar fragment av djurtänder.
50 % av de m e d gravgömmor försedda skärvstenshögarna innehöll fragment av obränt ben. Av övriga skärvstenshögar inne- höll 28 % fragment av obränt ben. Alltså in- nehåller skänstenshögar m e d gravgömmor nästan dubbelt så ofta som andra skärvstens- högar fragment av o b r ä n t ben.
Alla de m e d gravgömmor försedda skärv- stenshögarna innehöll keramikskärvor. Av öv- riga skänstenshögar innehöll 69 % keramiks- kärvor. Alltså är kermikskärvor närmast ett obligatorium i skärvstenshögar med gravgöm- m o r m e d a n de inte lika självklart u p p t r ä d e r i andra skärvstenshögar.
Det finns givetvis också stora likheter mel- lan alla skänstenshögar oavsett om de inne- håller gravgömmor eller ej. H ä r följer para- metrar som inte skiljde sig nämnvärt mellan de två g r u p p e r n a .
Anlagda kring eller invid stenblock: ca 45 %.
Anlagda ovanpå härdar: ca 15 %.
Natursten i packningen: ca 45 %.
Skärvsten i packningen: ca 95 %.
Skörbränd sten i packningen: ca 35 %.
Sot i fyllningen: ca 95 %.
Kolfragment i fyllningen: ca 80 %.
Fragment av bränd lera i fyllningen: ca 60 %.
Fynd av stenartefakter: ca 45 %.
Fornvännen 89 (1994)
Men varför då dessa egenheter? Gravgöm- m o r n a ligger ganska ytligt i högarna, vilket ty- der på att man slutat fylla på avfall och skärv- sten när en hög väl försetts m e d en gravgöm- ma. Detta skulle k u n n a förklara de m i n d r e di- mensionerna, och innebär att de inre, till sy- nes ickefunktionella stenkretsarna som är vanliga i skärvstenshögar m e d gravgömmor troligen inte kom till på g r u n d av dessa grav- g ö m m o r . Stenkretsarna måste j u ha anlagts innan en hög börjat växa i storlek, vilket skul- le kräva att man planerade gravgömman re- dan vid början av skärvstenshögens ofta lång- variga tillkomstperiod. Jag finner detta föga troligt.
Min tolkning är att både stenkretsarna och gravgömmorna är p r o d u k t e r av en gemen- sam yttre faktor: ett system av religiösa upp- fattningar beträffande skärvstenshögar. De rikligare förekomsterna av djurtänder, obränt ben och keramikskän-or kan vara rester av matoffer. Att skärvstenshögar m e d gravgöm- m o r oftare ligger på berg kanske också h a d e att göra m e d idag okända religiösa idéer.
När en gravgömma placerades i en skärv- stenshög väcktes förmodligen de traditioner som styrde tillkomsten av bronsåldersgravfäl-
och gav låg.
alla tens flata, r u n d a stensättningar till liv, d e n n a influens kan förklara att nian skärvstenshögar m e d gravgömmor en r u n d a d form, mera lik stensättningarnas.
Varför finns då inte gravgömmor i skärvstenshögar? J a g tror att det beror på h u r det n ä m n d a religiösa systemet fungerade. Det bör ha omfattat r a n g o r d n a d e kulthandlingar m e d anknytning till skärvstenshögar, varav begravning var den slutgiltiga och mest bety- delsemättade. Följden blev att man i alla skärvstenshögar lämnade varierande mäng- der spår av kulthandlingar, från någon ensta- ka keramikskärva i en hög, över ett par inre stenkretsar i botten på en a n n a n , till den kompletta kultiska apparaten m e d yttre och inre stenkretsar, prydligt r u n d a d form, matof- fer och som kronan på verket bisättning av en avliden människas ben i en tredje.
J a g tror att skärvstenshögarna ur funktio- nell synvinkel kom till därför att man helt en- kelt behövde någonstans att göra av avfall och kasserad koksten. Detta praktiska behov kläd- des, som så vanligt är i våra mänskliga kultu- rer, i ett system av idéer och värderingar som gav upphov till de ickefunktionella detaljer vi funderar över idag.
Materiallista Skärvstenshög Botkyrka 36:23 Botkyrka 38:1 Botkyrka 69:1 Botkyrka 69:43 Botkyrka 76:1 Botkyrka 178:1 Botkyrka 178:2 Järfälla 53:1 Järfälla 137:1 Lovö 27:37 Lovö 89:2 Spånga 10:48 Spånga 20:22 Spånga 20:36 Spånga 21 :F Spånga 31 Spånga 37:1 Spånga 67:51 Spånga 67:56 Spånga 94:118 Spånga 102:43 Spånga 109 Spånga 113:7
Referens
ATA dnr 1968/40 ATA dnr 1968/40 UV-rapp 1978:11 UV-rapp 1978:11 UV-rapp 1975:B39 UV-rapp 1973:B48 UV-rapp 1973:848 UV-rapp 1986:12 ATA dnr 2683/49 Petré 1982 & 84 AISU opub rapp ATA dnr 3289/53 ATA dnr 3290/53 ATA dnr 3290/53 ATA dnr 3290/53 ATA dnr 7243/69 ATA dnr 1969/70 SSM opub rapp SSM opub rapp ATA dnr 4410/79 ATA dnr 1663/64 ATA dnr 7311/67 ATA dnr 7098/68
Grävår GG Datering AD 1940
1940
1971 ' 1971
1971 1971 1971 1980 1949 1975 1987 1951 1951 1951 1951 1969 1969 1965 1965 1972 1967 1965
-700±200 Fynd -700±200 GBA -700±200 Fynd -700±200 Fynd -1100±200Fynd -700±200 Fynd -700±200 Fynd -1317±184C14
-700±200 GBA
» -1192±180C14 -700±200 Fynd
925±125 GBA
725±325 GBA
925±125 GBA
925±125 GBA
-1150±650GBA
-1150±650GBA
-50±450 GBA
-50±450 GBA
725±325 GBA
612±62Fynd
-1175±199C14
1966 * -700±200 Fvnd
88 M a r t i n R u n d k v i s t
Spånga 113:8 A T A dnr 7098/68 1966 Spånga 113:10 A T A dnr 7098/68 1966 Spånga 125:1 SSM opub rapp 1977 Spånga 125:2 SSM opub rapp 1977 Spånga 125:3 SSM opub rapp 1977 Spånga 125:4 SSM opub rapp 1977 Spånga 125:6 SSM opub rapp 1977 Spånga 125:21 SSM opub rapp 1977 Spånga 135:1 A T A dnr 4690/74 1970 Spånga 135:2 A T A dnr 4690/74 1970 Spånga 135:3 A T A dnr 4690/74 1970 Spånga 139:1 A T A dnr 4690/74 1970 Spånga 139:2 A T A dnr 4690/74 1970 Spänga 139:3 A T A dnr 4690/74 1970 Spånga 144 A T A dnr 1033/78 1971 Spånga 165 A T A dnr 4690/74 1970 Spånga 211:8 A T A dnr 2651/70 1964 Spånga 211:64 A T A dnr 2651/70 1964 Spånga 211:67 A T A dnr 2651/70 1964
-700±200 GBA -700±200 Fynd -1100±200GBA -1100±200GBA - 1 2 6 1 ± 1 5 0 C 1 4 -1100±200GBA -1100±200GBA -1100±200GBA -700±200 GBA -7()0±200 GBA -700±200 GBA -1100±200GBA - 1 1 5 6 ± 2 1 4 C 1 4 -1100±200GBA
395±139C14 - 6 3 9 ± 1 9 0 C 1 4 -700±200 GBA -700±200 Fynd -700±200 Fynd
Förkortningar
AISU Arkeologiska Institutionen vid Stock- holms Universitet
ATA j\ntikvarisk-Topografiska Arkivet d n r d i a r i e n u m m e r
GG gravgömma
KVHAA Kungliga Vitterhets, Historie, och Anti- kvitets Akademien
möh meter över havel enligt RH1900 Raä-Uv Riksantikvarieämbetet, uppdragsverk-
samheten sn socken
SSM Stockholms Stadsmuseum Sö Södermanland U p Uppland
Referenser
Opublicerade rapporter
AISU: Söderby, »Raä 89, Lovö sn, Uppland SSM: Kålvesta, R^aä 125, Spånga sn. Uppland SSM: Tensta, Raä 67, Spånga sn, Uppland
Handlingar i ATA
Sö, Botkyrka sn, Hallunda, d n r 6 6 0 4 / 7 5 Sö, Botkyrka sn, Skrävsta, d n r 1968/40 U p , Järfälla sn, Barkarby, d n r 2683/49 Up, Spånga sn, Åkalla, d n r 4 6 9 0 / 7 4 Up, Spånga sn, Hansta, d n r 1033/78 Up, Spånga sn, Hjulsta, d n r 4 4 1 0 / 7 9 Up, Spänga sn, Hjulsta, d n r 1663/64 Up, Spånga sn, Hässelby, d n r 3 2 9 0 / 5 3 Up, Spånga sn, Kälvesta, d n r 7 3 1 1 / 6 7 Up, Spånga sn, Lunda, d n r 7 0 9 8 / 6 8 U p , Spånga sn, Nälsta, d n r 7 2 4 3 / 6 9 Up, Spånga sn, Plaisiren, d n r 2 6 5 1 / 7 0
Up, Spånga sn, Solhem, d n r 1969/70 Up, Spånga sn, Vällingby, d n r 3 2 8 9 / 5 3 Raä-Uv rapporter
1973:648 Bennett, A.
1975:B23 Jaanusson, H. & Vahlne, G.
1975:839 Bennett, A.
1975:864 Jaanusson, H. 8c Vahlne, G.
1978:11 Jaanusson, H. & Löfstrand, L. & Vahlne, G.
1986:12 Sjöswärd, L 1987:4 flera författare.
Brunnberg, L., Miller, U., Risberg, J. 1985. Project Eastern S v e a l a n d - D e v d o p m e n t of the Holo- cene Landscape. ISKOS 5. Helsingfors.
Hyenstrand, Å. 1968. Skärvstenshögar och bronsål- dersmiljöer. Tor XII. Uppsala.
Lundqvist, L. 1991. Undersökta skärvstenshögar i Västsverige. ArkeoUrgi i Sverige, ny följd 1. Stock- holm.
Petré, B. 1982. Arkeologiska undersökningar på Lovö del 1. Studies in North-European Archaeology 7.
Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm.
Petré, B. 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö del 2. Studies in North-European Archaeology 8.
Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm.
Rundkvist, M. 1991. Skärvstenshögar med gravgömmor i östligaste mälarområdet. G-uppsats i arkeologi, Stockholms Universitet.
Stuiver, M. &: Reimer, P. J, 1987. User's guide to lhe programs CAUB & DISPLAY 2.1. Qualernary Iso- tope Lab, University of Washington.
Wigren, S. 1986. Några funderingar kring bronsål-
dersboplatserna i förhållande till strandförskjut-
ningen i Södermanland. Skärvstenshög och skärv-
stensvall - pågående arkeologisk forskning. Söder-
manlands museum rapport 8. Nyköping.
Summary
Bronze Age settlement sites in southern Swe- den commonly feature heaps of fire-cracked stone. T h e interpretation of these is a matter of some dispute since they seem to combine characteristics of both garbage heaps and bu- rial cairns.
A study of 42 heaps excavated in the eas- ternmost part of the Lake Mälaren valley re- vealed 10 containing indisputable burials. An analysis of the differences between heaps with and without burials gave the following results.
T h e r e is no visible difference in the geo- graphical distribution of heaps with and wit- hout burials.
80 % of the heaps in the area were built d u r i n g the Bronze Age, mainly d u r i n g the last 500 years of the period. T h e early Iron Age saw an almost complete dearth of the structure type, which enjoyed a small-scale re- vival during the late Iron Age and then once m o r e fell into disuse.
Burials were placed in heaps of fire-cracked stone only during the Bronze Age, with a pe- ak during the last 500 years of the period, when 40 % of the heaps were used for buri- als.
Apart from the burials themselves, the only discemible dilferences between heaps with and without burials in terms of morphology
and artifact inventory are the following. He- aps with burials are smaller, are more often r o u n d , are m o r e often erected on bedrock, m o r e often feature interiör a n d exteriör sto- ne circles, a n d m o r e often contain teeth of livestock, u n b u r n t bones and potsherds.
T h e interpretation of these results is in bri- ef as follows.
Bronze Age domestie activity produced gar- bage, mainly fire-cracked slone, which for practical reasons was collected in heaps.
These heaps were associated with a system of religious ideas which diclated that the garba- ge be treated with reverence. This reverence took the shape of hierarchically o r d e r e d eul- tie actions. T h e archaeological record bears witness only to some of these actions, for ex- ample through the finds of burials and non- functional interiör stone circles in heaps of fire-cracked stone. Burials were the most pow- erful expressions of the belief system pertain- ing to garbage, and took place only as the culmination of a series of eultie actions at a heap. This is the reason that heaps with buri- als contain m o r e evidence of eultie action than other heaps, although all the heaps of the time contain more or less obvious indica- tions.
Fornvännen 89 (1994)
