Ogräs i debattrabatten? : genmäle till Svante Norr Rundkvist, Martin
Fornvännen 1996:2, 112
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_112
Ingår i: samla.raa.se
112 Debatt
Ogräs i debattrabatten ? Genmäle till Svante Norr
Osäkerheten är det mänskliga vetandets grund- tillstånd. Vitsen m e d vetenskap är att finna g r u n d e r för bestämda påståenden.
Jag fäster mig i Svante Norrs kommentar sär- skilt vid uttrycken diskursmonopol och språket som maktmedel. I mina ögon är större delen av Norrs inlägg ett försök j u s t att vidmakthålla ett dis- kursmonopol. I enlighet m e d sin uttalade av- sikt att koncentrera sig på mina (förmodade) känslor b e m ö t e r N o r r inte i nämnvärd grad mina argument. I stället tycks han med språk- liga maktmedel försöka markera att jag inte är välkommen i samtalet. Här skall nämligen icke vara några Jire-side chatsl Teoridebatt, det är nå- got helt a n n a t det, och det finns vissa regler man får hålla sig till.
Det vore o n ö d i g t att u p p r e p a Norrs m å n g a kuriösa v ä r d e o m d ö m e n om innehållet i och d e n formella fasonen på mitt inlägg. H a n tycks vilja grundligt tukta detta ogräs i debatt- r a b a t t e n . N o r r vädrar skräck i mitt inlägg, m e n av hans reaktion att d ö m a är j a g inte d e n e n d e som ängslas! För visst är j a g rädd - j a g fa- sar för vad det arkeologiska källmaterialet kan råka ut för. Vad N o r r själv rent konkret är rädd
för är d ä r e m o t m e r a gåtfullt. Kejsarens nya kläder?
N o r r har också känt sig m a n a d att bibringa oss, sina läsare, några filosofiska lärospån. Kan- ske b o r d e j a g känna mig smickrad över d e n n a retoriska kanonad - »he even q u o t e d Heideg- ger at me»! Tyvärr övergår det mitt förstånd vad resonemanget har m e d arkeologi att göra.
Detta är n o g ett exempel på något j a g n ä m n d e i mitt första inlägg: »många tycks g e n o m att an- vända en prestigefylld teori och dess speciella terminologi vilja markera sin m e d v e t e n h e t d ä r o m och d ä r i g e n o m vinna personlig pre- stige».
O m j a g förstått h o n o m rätt vill N o r r som av- slutning lugna d e m som skräms av subjektivi- tetens spöke. Kanske är det, som han skriver, bara p r o p a g a n d a långt b o r t o m all vetenskap- lig diskurs att svensk arkeologi skulle hotas av hyperrelativism? J a g h o p p a s i alla fall att det inte skall dröja länge innan han får rätt i de or- den.
Marlin Rundkvist Torsvägen 61 B, 133 38 Saltsjöbaden
Fornvännen 91 (1996)
