M i t t intresse för frågan om kvinnans poli- tiska rösträtt väcktes redan under mina studier på g r u n d n i v å i historia. Resultatet d å blev en uppsats för två betyg. I decem- ber 1982 kom j a g som opponent åter i kon- takt med problemet. Då disputerade Bertil Björkenlid i U p p s a l a på en avhandling m e d t i t e l n Kvinnokrav i manssamhälle. Röst- rättskvinnorna och deras metoder som opinionsbil- dare och påtryckargrupp i Sverige 1902—1921.
(Skrifter utgivna av avdelningen for littera- tursociologi vid Litteraturvetenskapliga in- stitutionen i U p p s a l a nr 17, Uppsala
1982). M i n recension av avhandlingen är p u b l i c e r a d i Historisk tidskrift 1983.
Efter V on Otters proposition höll kvinnor- na i Stockholm förberedande möten. I juni bildades en lokalförening lör kvinnans poli- tiska rösträtt. Den fick snabbt efterföljare i hela landet. En gemensam organisation bil- d a d e s , Landsföreningen för kvinnans poli- tiska rösträtt ( L K P R ) .
Föreningens mål var att stå partipoli- tiskt o b u n d e n . Styrelsen dominerades av liberala kvinnor, men både socialdemokra- tiska och högerkvinnor var representerade.
D ä r f ö r var det omöjligt att driva rösträtts- kravet som en partipolitisk fråga. V a r det istället möjligt att driva kravet könspoli- tiskt, dvs som ett krav riktat mot männen?
Även här valde ledningen en neutral linje, vilket ledde till kontroverser inom fören- ingen. En avgörande fråga blev hur L K P R skulle ställa sig till de engelska suffragetter- na. G e n o m sina militanta metoder bröt
dessa mot traditionellt och accepterat kvinnligt u p p t r ä d a n d e . De bad inte öd- m j u k t , de krävde högljutt och våldsamt, de var feminister och de försatte L K P R i ett svårt d i l e m m a . Skulle m a n visa sig solida- risk med sina k ä m p a n d e engelska systrar, och d ä r m e d av de politiska etablissemang- et klassas som mansfientlig, eller skulle m a n ta avstånd från dem, svika dem?
L K P R : s medelväg blev att som organisa- tion v a r a reserverad men referera positiva röster i sin egen tidning Rösträtt för kvinnor.
Suffragettfrågan blev i själva verket en ka- talysator inom rörelsen. Den skilde femi- nisterna från de försiktiga, gränsöverskri- d a r n a från konformisterna.
Det visade sig nämligen att suffragetter- nas sympatisörer också i a n d r a frågor o p p o n e r a d e sig mot ledningens policy. Det gäller t ex vilka ä m n e n som skulle få disku- teras i Rösträtt för kvinnor. Ledningen skilde mellan tillåtna kvinnofrågor och otillåtna sociala frågor, varvid den placerade äkten- skapslagstiftningen bland de förra och prostitutionslagstiftningen bland de sena- re. Syftet var naturligtvis inte att diskutera ett så kontroversiellt problem som den reg- l e m e n t e r a d e prostitutionen; dels riskerade m a n d å att splittra rörelsen, dels kunde det verka u t m a n a d e på m ä n n e n . Det s a m m a gällde fredsfrågan. U n d e r hela den period L K P R verkade var försvarsfrågorna brän- n a n d e och första världskriget snarast öka- de försvarsvännernas inflytande. O m L K P R som organisation framförde pacifis- tiska tongångar kunde detta a n v ä n d a s mot G U N H I L D K Y L E
'HvarfÖr skola kvinnorna vänta?'
På våren 1902 lade regeringen von Otter fram en rösträttsproposition. Den föreslog två röster åt gifta män och män över 40 år. Som en omedelbar
reaktion bildades Landsföreningen för kvinnans poli- tiska rösträtt. Gunhild Kyle behandlar här den
könspolitiska argumentationen i samband med kvinnans politiska rösträtt.
d e m , framför allt av högern, 'manlighetens försvarare' i svensk politik.
N å g r a av de mer prominenta inom rörel- sen v ä n d e sig mot dessa begränsningar. De mest f r a m s t å e n d e var Ellen Key och Elin W ä g n e r . M e n d ä r fanns också sådana som eftervärlden inte känner till i lika hög grad.
Frigga C a r l b e r g hörde till dem. H o n g r u n d a d e Göteborgsföreningen och var dess o r d f ö r a n d e så länge den existerade. I h e n n e s regi gick den enda gatudemonstra- tion som någon kvinnlig svensk rösträttsfö- rening företog. H o n inbjöd Sylvia Pank- h u r s t som var en av suffragettrörelsens le- dare, att hålla föredrag i Göteborg. D ä r var F r i d a Stéenhoff, d j u p t engagerad i kampen m o t prostitutionslagstiftningen, hon var f ö r f a t t a r i n n a till skandalpjäsen Lejonets unge och en rad debattböcker i olika kvinnofrå- gor. A n n a - L e n a h Elgström hörde också till o p p o n e n t e r n a liksom Gurli H e r t z m a n - Ericson. D e var pacifister och samtidigt radikala feminister som inte tvekade att v ä n d a sina vapen mot m ä n n e n i deras egenskap av m ä n . De ville diskutera femi- nismens innebörd som sexuellt och poli- tiskt b e g r e p p för att ge rösträttskravet ett konkret innehåll: jämställdhet med män- nen på alla o m r å d e n .
Den mansförsamling som L K P R ytterst ville påverka med sin försiktiga strategi var Sveriges riksdag. Det var där reformen — förhoppningsvis — en gång skulle genomfö- r a s . H u r u p p f a t t a d e s rösträttskravet av det- ta forum? Det är lätt att urskilja de parti- politiska turerna: socialdemokraterna tog u p p kvinnlig rösträtt på sitt program 1905, liberalerna 1906. S a m m a n l a g t 40 motioner o m kvinnlig rösträtt väcktes från 1884 till 1919. Därtill framlades två propositioner i f r å g a n . Av motionerna kom 2 från lant- m a n n a p a r t i s t e r , 18 från liberaler, 9 från h ö g e r m ä n och de återstående 11 från so- cialdemokraterna. Förslagen hade olika konstruktion beroende på partifärg. Mo- tionslistan visar dock att kvinnorna kunde finna förespråkare i alla läger. Frågan var alltså inte helt p a r t i b u n d e n . F r a m till 1908 s a m t å r e n 1911 och 1917 avstyrktes motio- n e r n a av konstitutionsutskottet (1906 till- styrktes ett förslag om utredning i frågan,
21 vilket också gick igenom i kamrarna). För- sta k a m m a r e n (FK) avslog konsekvent alla förslag f r a m till 1918, m e d a n a n d r a kam- m a r e n (AK) var positiv från 1909. De poli- tiska positionerna var alltså relativt klara:
v ä n s t e r p a r t i e r n a var mera positiva till kvinnlig rösträtt än högerpartierna.
Besluten i k a m r a r n a föregicks av ut- skottsmangling och debatter. Utskottsutlå- t a n d e n a är långa välformulerade aktstyc- ken, opersonliga kataloger över pro et c o n t r a - a r g u m e n t . S a m m a a r g u m e n t åter- kom i k a m m a r d e b a t t e r n a men i individuell t a p p n i n g — även om de skriftliga referaten skilde sig från det muntliga framförandet.
Det intressanta med k a m m a r d e b a t t e r n a är att de ger a r g u m e n t a t i o n e n en konkret var- dagsförankring. Det är ideologi nedflyttad till verkligheten. Dessutom var — och är — d e b a t t e r n a riksdagens ansikte utåt, mot folket/publiken. Rösträttskvinnorna satt p å å h ö r a r l ä k t a r n a och hörde sig beskrivas och värderas av de m ä n som hade att be- s t ä m m a deras öde.
M i n fråga inför det material k a m m a r d e - b a t t e r n a e r b j u d e r är inte 'varför gav män- nen kvinnorna rösträtt?' utan 'varför måste k v i n n o r n a v ä n t a ytterligare tio år efter det att allmän rösträtt för m ä n införts?' Frågan inriktar min undersökning på motargu- m e n t a t i o n e n . Vilka skäl anfördes mot kvinnlig rösträtt? Finns det genomgående eller ständigt å t e r k o m m a n d e argument?
H u r passade L K P R : s närmast könsneutra- la strategi till riksdagsdiskussionen?
A r g u m e n t e r i n g e n i r i k s d a g e n A n t a l e t talare och anföranden i riksdagsde- b a t t e r n a om kvinnans politiska rösträtt
1 8 8 4 - 1 9 1 9 : T a l a r e
Positiva Negativa F K A K F K A K 23 41 28 21
Anföranden
F K 112
A K 98 S u m m a : 64 49 210
Källa: Riksdagens protokoll. Kammardebattema.
T o t a l t y t t r a d e sig 113 talare. De flesta tala- de för reformen men deras inlägg behand-
familjen som hustru, mor och hushållerska.
D e n naturliga arbetsfördelningen mellan m ä n och kvinnor på a n d r a områden.
Kvinnliga egenskaper).
B Taktiska a r g u m e n t .
I Kvinnorösträttsrörelsens svaghet.
II F ö r d r ö j n i n g s a r g u m e n t (Tiden/kvin- nan inte mogen. Invänta utredning- en. Först m ä n n e n s rösträtt/inte för snart efter m ä n n e n s rösträtt).
I I I Parti- och maktpolitiska argument (Befarade förändringar i partiernas styrkeförhållanden eller deras pro- g r a m ) .
C Samhällsideologiska argument (Sam- hällets u p p d e l n i n g i offentlig/politisk re- spektive privat sfär. Frågan om statens in- llytande över det privata. Rösträtten som belöning för motprestation).
De könspolitiska argumenten (A) Dessa var huvudsakligen uttryck för vad som b r u k a r kallas kvinnoideologi och be- stod oftast av enkla hänvisningar till kvin- n a n s uppgifter i fortplantning och sociali- sering. Egenskaper som traditionellt kalla- des kvinnliga nämndes. En uppvärdering
skedde av kvinnans uppgifter i förhållande till politiskt arbete.
'Om man och kvinna skulle bli likställda på det politiska planet, så tror jag att det skulle kunna gå därhän, att medan hustrun sutte här på riksdagen, finge mannen sitta hemma och vag- ga barn. J a g betvivlar icke att det finns många män, som passar lika bra att vagga barn som kvinnor; men å andra sidan är jag övertygad om att den som komme att bli lidande på den- na anordning vore det kommande släktet, den generation som skulle uteslutande uppfostras av männen.' (1902. Den s k vaggteorin.)
'Jag beundrar ej "fjärilstypen" men jag far sä- ga att jag ej heller är vidare förtjust i de femini- na neutrer, som saknade kvinnans bästa egen- skaper utan att hava lyckats tillägna sig man- nens, och av denna typ torde man få se alltför många exemplar om kvinnan dragés in i politi- ken'. (1905)
'Det är en osanning mot vilken historien pro- testerar från första bladet till det sista, att kö- nen äro lika och därför skola ha lika rättighe- ter. Allt stort i världen har utförts av män, och får jag begagna en paradox så vill jag säga, att ingen stor man har varit kvinna.' (1906)
'Medborgare är för mig genus maskulinum, och om kvinnorna klaga över att de ej äro medborgare i den bemärkelse det här gäller, så kunde det enligt min uppfattning lika mycket klaga över att de ej kunna bliva män och fäder.' (1908)
' O m det finns någon som upprätthåller detta rike från grunden, så är det bondens hustru, med sitt tysta arbete i kök, visthus och ladu- gård från den tidiga morgonen till den sena kvällen. — Men hur skulle det bliva om denna vana ("rännarvanan" = "att springa på böne- möten") uppmuntrades och leddes in i det po- litiska livet?' (1911)
'Nu hotar man från den sidan med könshat om icke fordringarna godtages. Visserligen kan det for lagstiftaren och statsmannen ingalunda vara en tillfredsställelse om till de olika splitt- rande inflytelser, som redan genomdraga vårt folk, skulle komma även en splittring mellan könen. Men för det första tror jag icke så myc- ket på detta onaturliga hat bortom en viss sär- skild intresserad grupp, och för det andra anser jag detta ur statens synpunkt vara en vida
mindre olycka, än om riket skulle rent ut sagt utlämnas åt feminism. Ty feminism, mina her- lar j a g inte här, eftersom mitt huvudintres-
se ä r knutet till m o t s t å n d a r n a s motiv.
För att göra materialet hanterligt har j a g delat in motiven i tre huvudkategorier och d ä r e f t e r b e r ä k n a t frekvensen av respektive kategori. Resultatet framgår av följande uppställning.
A r g u m e n t t y p e r mot rösträtt lör kvinnor i r i k s d a g s d e b a t t e r n a 1884—1919:
A r g u m e n t k a t e g o r i Antal A ^ 47
BI 21 BI I 20 BI 11 10 C 21
Källa: Riksdagens protokoll. Kammar debatterna.
Anm Argumentkategorier
A Könspolitiska argument (kvinnan i
23 rar, är en F — typ1 som icke bidrar till vårt
försvar, den hör med bland de fem farliga F om vilka Karlfeldt sjunger i ett bekant poem.'
(1911)
Flera kvinnor i politiken betyder minskat a n t a l goda m ö d r a r . Lagstiftaren skall ska- pa egna hem d ä r kvinnan kan vara och där m a n n e n trivs. H a n h a r sin makt
'att hämma och kanske tillbakatränga den samhällssjukdom, som heter kvinnoemancipa- tion.'(1912)
'När kvinna och man ställs i varje avseende i samma ställning såsom samhällsindivider, fria från den samhörighet med samhället, som hi- storien visar att familjebegreppet fordrar, då är tiden inne att såsom en konsekvens giva kvin- norna politisk rösträtt, men mot det målet och mot den konsekvensen vill jag icke gå — med vidöppna ögon. — Vad vill ni vinna med den kvinnliga rösträtten, då ni tala om att den krä- ves av kvinnorna för att göra deras ställning i striden bättre? Jo, ni vilja strid, en strid mellan könen i det samhälleliga livet.' (1912)
' " O , härskarinna, slavinna/flamma och vi v/
drömmarnes guldstänk skänk åt vårt liv. / Tider må skifta/du blir vårt mål. /Eja'. Töm- men mins herrar/damernas skål." Tro ej her- rarna att "drömmarnas guldstänk" skulle för- svinna betydligt från vingarna på kvinnorna om de inträdde i det politiska livet?' (1914)
'Alla är väl ense därom, att det högsta som finnes är kärleken. Den högsta uppenbarelsen därav är Han, som bar för oss på ett kors. Men därnäst undrar jag, om vi icke finna detta största främst uppenbarat i kvinnan, sådan hon framträder i hemmet, där hon sprider sol- sken och värme i hängiven självuppoffring. — Då jag sålunda är emot förslaget, är jag det icke för att vägra kvinnorna medborgarrätt över huvud utan för att behålla åt dem med- borgarrätt som är bäst både för staten och dem själva.' (1918)
D e n n a ideologiska könsargumentering var f ö r a n k r a d i gamla traditioner. Teorierna o m d e n hierarkiska arbetsfördelningen mellan m ä n och kvinnor med dess konsek-
Rösträttsdemonstration 1918, Järntorget i Göteborg. Foto Nordiska museet.
foras tillbaka till Aristoteles (Kön, makt, medborgarskap 1982, s 32). M e n argumenten h a d e också rötter i folkliga traditioner. Att h e m m e t var kvinnans d o m ä n var en tanke som utformades med allt större polarisa- tion i det urbaniserade samhället under 1800-talet ( H a u s e n 1981, s 51ff). Idén ste- reotvpiserades i uttrycket 'Kirche, Kiiche u n d K i n d e r ' som en av talarna översatte till 'kyrka, kök och kärlekspartner' (1912).
M o t det lyriska utbrottet över den kvinnli- ga kvinnan ställs som skräckexempel den avfeminiserade feministiska kvinnan, en h ä x l i k n a n d e gestalt som i samtidens litte- r a t u r blev symbol för könsrenegaten (jmfr n e d a n s 12f)- A r g u m e n t e n kan alltså föras tillbaka på välbekanta tankegångar och till den arbets- och maktfördelning som fak- tiskt r å d d e . Vi bör inte glömma att den gifta kvinnan fortfarande under d e n n a pe- riod stod u n d e r m a n n e n s målsmansskap.
Taktiska argumenten (B) H ä n v i s n i n g a r n a till kvinnorösträttsrörel- sen bestod av enkla konstateranden: Kvin- n o r n a själva h a d e j u inget intresse av att la rösträtt bortsett från en mycket begränsad g r u p p . D e n stora uppslutning som i syn- nerhet 1913 års namninsamling visade ä n d r a d e inte detta förhållande i sak. 'Peti- tioner bör m a n inte fästa sig mycket vid.' (1914) Det förekom att de icke-engagerade framhölls som exempel för rösträttskvin- n o r n a .
'De akta, dessa kvinnor, som sin närmaste upp- gift arbetet i hemmet, i familjen, i samhällets inre liv, och de anse denna uppgift så stor och betydelsefull, att de själva icke vilja dragas in i de politiska striderna.' (1911)
De taktiska fordröjningsargumenten skiftade efter tidpunkt. Åren löre 1907—1909 då allmän rösträtt för män genomfördes ansågs kvinno- rösträtten komplicera, fördröja eller förhindra denna reform. Efter 1909 måste konsekvenser- na av reformen utvärderas eftersom demokrati- seringen hade förändrat den politiska situa- tionen.
mannen, samtidigt som man lämnar den poli- tiska makten åt män som icke hava vana och kanske ej förmåga att till samhällets bästa ut- öva den, vore ett experiment, som åtminstone för en konservativ uppfattning måste te sig som en fara för samhället.' (1908)
Att tillsätta en utredning för att därefter hänvisa till dess arbete och så fördröja ett beslut är en vanlig taktik i riksdagsarbetet.
D e n n a taktik kunde utnyttjas under de sex å r (1906—1912) som utredningen arbeta- de.
K v i n n o r n a s brist på politisk mognad dök u p p som a r g u m e n t 1905. De borde först öva sig att a n v ä n d a de rättigheter de r e d a n fått (1909, 1914, 1918).
Spekulationer om huruvida kvinnorna skulle vara m e r a konservativa eller radika- la förekom i d e b a t t e r n a . Deras kvinnliga n a t u r k u n d e tendera att driva dem till yt- terligheter: 'Ni veta mina herrar, att det var kvinnor som buro fram veden till kät- t a r b å l e n . ' (1906) De bildade kvinnorna skulle skjutas åt sidan av kvinnor 'som i språk, vanor och åsikter motsvarade de stora massornas smak och önskningar.' (1908) Det fanns också farhågor for att k v i n n o r n a skulle vara ivrigare försvarsmot- s t å n d a r e eller mer nykterhetsvänliga och m o t m ä n n e n s vilja påverka partiprogram- m e n och politiken i den riktningen. En g å n g dök ett ohöljt m a k t a r g u m e n t upp:
'Om vi giva rösträtten åt kvinnorna, så bliva vi gamla väljare så fullkomligt dränkta av detta nya element att vi icke ens skola räcka upp ett finger över vattnet.' (1906)
I d e n n a argumentkategori behandlas kvin- n o r n a som kollektiv i samhället. Det är en g r u p p som skiljer sig från det manliga kol- lektivet. De är m i n d r e politiskt mogna än m ä n n e n och som helhet mindre intressera- de av rösträtten. M e n de är också ett poli- tiskt osäkerhetsmoment. De skulle vara oberäkneliga som väljare p g a sina kvinnli- ga egenskaper. V e m skulle vinna på deras d e l t a g a n d e , de konservativa eller de radi- kala? Det fanns ingen erfarenhet av kvinn- ligt politiskt h a n d l a n d e , varför m a n rörde sig på osäker mark.
D e s a m h ä l l s t e o r e t i s k a a r g u m e n t e n (C) G r u n d e n för dessa argument var uppfatt- ningen om det dikotoma samhället bestå- e n d e av två åtskilda sfärer, den privata och d e n offentliga. C e n t r u m för den privata sfären var h e m m e t och familjen. Där härs- kade kvinnan. C e n t r u m för det offentliga livet var politiken d ä r m ä n n e n härskade.
Att u t p l å n a gränserna mellan dessa områ- d e n skulle få d u b b l a effekter: familjens av- privatisering och statens feminisering. En konsekvens av detta var att rösträtten inte k u n d e betraktas som en naturlig rättighet för b å d a könen; den måste vara förbehållen m ä n n e n i deras egenskap av statsbärare och v a p e n b ä r a r e . Den motsvarades alltså av vissa plikter mot staten av vilka värn- plikten var den som oftast nämndes.
'Man talar om kvinnans värnplikt i hemmet;
men bör icke förbise att den motsvaras av män- nens värnplikt i hemmen och rimligen icke kan uppväga den extra värnplikt, som åligger män- nen utanför hemmen.' (1908)
'Här gäller det nämligen en omdaning av sam- hällets grundvalar, som är av den betydelse, att man sannerligen icke bör skrida till något be- slut, förrän man med visshet vet vad det gäller och kan någorlunda överskåda frågans inne- börd.' (1909)
'Den kvinnliga rösträtten är den senaste för att icke säga den sista frukten på gammalliberalis- mens träd. Denna liberalism med sina uteslu- tande privata omsorger, sin omvårdnad om de små i samhället, sin renodlade individualism, sitt humanitetsideal, sitt känslotänkande, sitt grodperspektiv på statslivet — alltsammans be- rättigade synpunkter, men förvissa icke ensamt berättigade — vad är det annat än en kvinnlig strömning genom historien? Vad är då naturli- gare, än att den till sist skulle taga kvinnorna ombord på sin farkost, där man läser "de mänskliga rättigheterna" och årtalet 1789 på flaggan.' (1911)
'Ansvaret för det statliga livet skall påvila män- nen och icke kvinnorna. Gå till erfarenheterna från familjen och förhållandet mellan man och kvinna där. Om beslut av vikt, särskilt där olika synpunkter skall göra sig gällande, sam- rådes, men det är mannen som är skyldig att gentemot de utomstående ha det avgörande ordet, det är på honom ansvaret vilar.' (1912)
25
Standar som används t ex vid rösträttsdemonstrationen 1918 (jmfr bilden sid 23). Foto Göteborgs historiska museum.
'Sverige uppträder för närvarande i staternas krets som neutrum: nu vill man göra det till femininum — vore det icke tid att tänka på om icke Sverige är och borde vara ett maskuli- num?' (1917)
Skillnaderna mellan dessa a r g u m e n t a - tionsexempel och de som förts till den ide- ologiska kategorin ligger i utgångspunkter- na. I det förra fallet är utgångspunkten tagen i den kvinnliga naturen, i det senare fallet i statens natur. Idén om den tudelade staten utvecklades av Hobbes och Locke. I Sverige tog Geijer u p p den och utvecklade d e n i sina politiska skrifter.
M e d min tämligen utförliga exempli- fiering av a r g u m e n t e n s utformning har j a g
velat visa att den kategorisering j a g utgått f r å n ä r av formell natur. Oavsett om argu- m e n t e r i n g e n gällde omsorg om staten, om familjen, o m barnen, om den nationella politiken eller om partiprogrammen bygg- de d e n nämligen på uppfattningen om den kvinnliga n a t u r e n s egenart och ödesbe- s t ä m d a verkningskrets. Den utgick från ett manligt värderingssystem, vilket definiera- de det manliga som politiskt positivt och det kvinnliga som politiskt negativt. Den ö v e r o r d n a d e det manliga i förhållande till det kvinnliga. Den var sexistiskt till sin n a t u r .
D e n n a diskussion är en spegelvändning av vänsterpartiernas motsvarande argu- m e n t e r i n g för kvinnlig rösträtt. Dock är att m ä r k a att inte heller a n h ä n g a r n a av kvinn- lig rösträtt förde fram teorier om en ny kvinnoroll utan begränsade sig till ett uppe- h å l l a n d e försvar: kvinnorna var visserligen ett positivt tillskott, men framför allt skulle d e r a s politiska uppgifter inte ä n d r a balan- sen mellan kvinnligt och manligt i samhäl- le och familj. D e n n a uppfattning anslöt sig till de argumentationslinjer som drevs av L K P R (Björkenlid ss 20f, 2551).
Tydligast f r a m t r ä d e r det sexistiska dra- get i stereotyperna av rösträttskvinnan.
H o n ä r ett m a n s h a t a n d e monster, på sam- m a g å n g avfeminiserad och feministisk.
Dessa schabloner hade sin motsvarighet i den antifeministiska litteraturen under perioden.2
Skrifterna a n g r e p kvinnornas emancipa- tionskrav och författarna a n v ä n d e sig för d e t t a syfte av kvinnoschabloner: den avkö- n a d e kvinnan, hon som blivit ett neutrum.
T e r m e n är, 'det tredje könet'. S å d a n a verk a p p e l e r a d e till en vid läsekrets: från dräng- k a m m a r e n via salongerna till de intellek- tuellas eller troendes arbetsrum. Riksdags- t a l a r n a blev en s t ä m m a i d e n n a kör. De var inte så vulgära som Engström eller så sofis- tikerade som Weininger, men den sexis- tiska tonarten var d e n s a m m a .
Den feministiska tolkningen D e n bland kvinnorösträttskämparna som tydligast uttryckt att rösträttskravet var en
könspolitisk fråga var Frida Stéenhoff.
H e n n e s u p p f a t t n i n g kom klart till uttryck i boken Könsslaveri från 1913. I den lägger h o n f r a m sin teori om könens förhållande i ett stort perspektiv. H o n anser att männis- korna förr h a d e en sexuell livsåskådning:
världen regerades av manliga och kvinnli- ga m a k t e r . Så kom vetenskapen och slog s ö n d e r den könsdualistiska uppfattningen.
' U n i v e r s u m s s k a p a n d e och upprätthållan- de h a d e inte längre något med befrukt- ningsteorin g e m e n s a m t ' (Stéenhoff 1913 s 24).
M e n detta betyder inte att den sexuella d u a l i s m e n har försvunnit bara för att den inte erkänns.
'I det dagliga livet tillspetsas just nu konflikter- na till följd av könsdualismen i människans värld allt mer och mer, beroende på att vi nu genomgår ett utvecklingsskede av särskilt stor betydelse för könens inbördes förhållanden, nämligen könsslaveriets avskaffande. — För första gången under historisk tid framträder i våra dagar könsfrågan, sedan slaveriet som idé och verklighet är lagligen avskaffat, och frihet- en erkänd.' (s 4f)
N ä r Stéenhoff skärskådar samhället finner h o n könsslaveriet på alla områden: i m ä n s och kvinnors personliga relationer, i ekono- mi och politik. M a n måste erkänna att kvinnornas k a m p för rättigheter är en k ö n s k a m p . M e n , säger hon:
'Det finns personer, som inte tycker om, att man blandar samman kvinnorörelsen och det sexuella problemet. Det kan bero på att de icke ser sammanhanget. Det kan också bero på, att det inte tycker om t ex ett sådant ord som köns- slaveri. De tycker inte om ordet kön med något dess sammansättningar, och finner kvinnorö- relsen för fin att uttalas jämsides därmed. Den- na falska estetik blir i sina konsekvenser män- niskofientlig. Det skulle vara svårt att avskaffa negerslaveriet utan att uttala ordet neger.
Könsslaveriet är en verklighet lika så visst som negerslaveriet, och kan icke avskaffas, om man tar avstånd därifrån genom att negera dess namn.' (s 7)
Det finns flera exempel på att L K P R skyg- g a d e for att öppet erkänna könsproblema- tiken. Därför k u n d e de inte heller driva en feministisk linje i organisationen. De beta-
27 lade inte sina m o t s t å n d a r e i riksdagen med
s a m m a m y n t . De tog inte u p p och bemötte anklagelserna för feminism genom att för- klara vad termen innebar och rentav vända d e n till en hedersbenämning, så som Frida Stéenhoff gjorde.
'Det är mycket genom de feministiska männens sympati och förståelse som kvinnorörelsen står där den står. '(Med feminist menas en person, som gillar och understöder kvinnans frigörel- se).' (Stéenhoff 1905, s 11.)
M e r eller m i n d r e uttalat och med skiftande n y a n s e r befann sig de radikala inom L K P R på Stéenhoffs linje. S å d a n a var El- len Key, W ä g n e r , Carlberg, Elgström och H e r t z m a n - E r i c s o n . M e n det var inte de som b e s t ä m d e L K P R : s policy. De var ut- b r y t a r e och gränsöverskridare i sina visio- ner av ett nytt samhälle byggt på nya köns- relationer.
Intet k u n d e vara mera f r ä m m a n d e för d e r a s m o t s t å n d a r e i riksdagen. I botten av d e r a s a r g u m e n t e r i n g låg övertygelsen att ett samhälle med kvinnligt politiskt infly- t a n d e i j ä m s t ä l l d h e t med det manliga inne- b a r o s ä k e r h e t s m o m e n t och faror som inte skulle k u n n a bemästras genom finurliga konstruktioner av valsystem. Den propor- tionella valmetoden, som infördes 1907 som en garanti mot ett alltför dominerande inflytande från de nya väljarskaror reform- en släppte fram till valurnorna skulle inte f u n g e r a mot kvinnorna. Därför var den kvinnliga rösträttens genomförande ingen vanlig politisk fråga utan en revolutionär omvälvning. Det revolutionära fermentet låg i den kvinnliga naturen. De orsak- v e r k a n - r e s o n e m a n g som präglade argu- m e n t e r i n g e n i riksdagen var konstruktio- ner av fiktiva s a m b a n d mellan en tänkt kvinnlighet och dess naturliga verknings- krets. G e n o m g r i p a n d e förändringar i köns- och makthierarkierna skulle bli resultatet o m kvinnorna fick rösträtt. Det var fruktan för att det naturliga s a m b a n d e t i dessa hierarkier skulle uppluckras av en reform som g e n o m s y r a d e framställningarna. Det som för feministerna var visionen av ett nytt och b ä t t r e samhälle var för deras mot- s t å n d a r e bland riksdagsmännen en skräck-
'Vänta med knappen till ejter valet!' Foto Kvinnohistoriska samlingarna, Göteborgs universitetsbibliotek.
vision. L K P R - l e d n i n g e n s försäkringar att det inte var fråga om revolutionära föränd- ringar var ingen tillräcklig garanti.
H a d e en m e r a militant strategi från organisationernas sida påskyndat eller för- dröjt reformen? Ö v e r detta kan m a n bara spekulera. O m m a n emellertid ser på refor- m e n s g e n o m f ö r a n d e i a n d r a länder finner m a n ingen bestämd relation mellan tid- p u n k t e n och kvinnorörelsens styrka eller a g e r a n d e . S a m m a år som de svenska kvin- n o r n a n å d d e sitt mål, fick också kvinnorna i E n g l a n d , Holland, Polen, Tyskland, USA och Tjeckoslovakien rösträtt. I vissa av dessa länder fanns en väl organiserad och stark rösträttsrörelse, i a n d r a nästan ingen alls. Det är därför frestande att här vända på det p o p u l ä r a mogenhetsargumentet och säga, att de stora politiska omvälvningarna efter kriget, de a l l m ä n n a reformkraven och hotet o m revolution äntligen gjorde män- nen m o g n a att förverkliga de idéer som kvinnorna hållit levande under decennier.
N O T E R
1. Syftar på det 1911 aktuella och omdiskute- rade förslaget till ny pansarbåtstyp för flot- tan.
2. Björkenlid ger ett antal exempel på sådana verk på olika litterära nivåer: Ernst v Wol- zogen, Das dritte Geschlecht 1899. Övers till
svenska Det tredje könet 1911 och 1913, ny upplaga 1924. Annie Qviding, Fru Fanny 1904. (Det fanns även kvinnliga motstån- dare). Hjalmar Söderberg, Hjärtats oro
1909. Albert Engströms verksamhet i Strix åren efter sekelskiftet. Vitalis Nordström i Idun 1912. H e n r i k Ringius i Göteborgs Stifts- tidning. Beata Losman redogör för ännu en av dessa profeter, Otto VVeiningers Gesch- lecht und Character 1904, (Kamp för ett nytt kvinnoliv, 1980, s 12ff).
L I T T E R A T U R
Björkenlid Bertil, Kvinnokrav i manssamhälle.
Rösträttskvinnorna och deras metoder som opinions- blidare och påtryckrgrupp i Sverige 1902-1921, Uppsala 1982."
Hausen Karin, 'Family and Role Division. The Polarization of Sexual Stereotypes in the Nineteenth Century — an Aspect of the Dis- sociation of Work and Family' i The German Family: Essays on the Social History, ed Richard Evans, 1981.
Kön, makt, medborgarskap, red Maud Eduards, Stockholm 1982.
Stéenhoff Frida, Könsslaveri, Stockholm 1913.
StéenhofF F r i d a . Hvarför skola kvinnorna vänta?
Föredrag om den kvinnliga rösträtten, Stockholm 1905.
S U M M A R Y Why did women have to waitfor the vote?
The eventful year of 1918 brought the franchise to many European countries as well as to the US. The process which led to universal suffra- ge for women varied. In this article, the impact of the demands for a franchise reform in Swe- den during the years 1884—1918 is studied.
The thesis put forward is that the two main opponents — the Swedish parliament and the National Association for Votes for Women (founded in 1902) — differed totally in their interpretation of the political and social conce- quences of the demands for the franchise of women.
This article studies the Swedish parliamen- tary debate on universal suffrage from 1884 to the realization of the reform in 1918. In 1902, a government bill proposed the franchise for practically all men. Men over 40 years of age and married men were to be given two votes.
This bill was not passed, but in 1907 the fran- chise was granted to men, on the principle 'one man — one vote'.
The debate formed along two parallel lines that were never to cross. By means of an analy- sis the argumentation concerning the various demands for universal suffrage in the Swedish parliament, I have discovered the reason for this lack of understanding. It is possible to distinguish between certain groups of argu- ments which were used by MPs against wo- m e n ^ demands. The different categories were sexist, tactical and socio-ideological argu- ments. The central points is that while women claimed political arguments for the vote, parli- ament (the men) used a sexist argument: wo- man's role as the most important factor in the family structure — society's foundation-stone
— was placed before political work. The MPs also found arguments in the contemporary anti-feminist literature. Here, the political wo- man was portrayed as a witch. Universal suff- rage for women, the MPs believed, would re- sult in the break-up of the main structure of the family and therefore of traditional society.
Thus, and not due to political reasons solely, parliament was negative to the franchise.
There were, however, sharp differences with- in the Swedish women's emancipation move- ment. The bulk of the women in this move- ment, particularly the Board of the national Association, preferred a tactic whereby the franchise was treated exclusively as a political question. A few radical members saw the pro- blem as a sexual one and acted according to their conviction. A prominent advocate of these ideas was Frida Stéenhoff, who in books and speeches stressed the sexual character of the question of female emancipation and the vote.
Thus, the study explains why women in Sweden had to wait for their entrance into politics while men had obtained the franchise more than ten years earlier. There was in fact no exchange of arguments between the oppo- nents. MPs saw the feminist claim as a threat and retaliated with a sexist point of view. The women, apart from a few who were bold, were too politicallv divided or fearful of being mis- understood to act on equal terms with men of the establishment.
Gunhild Kyle
Historiska inst. projekt avd.
Föreningsg. 16A 41127 Göteborg Sweden
