2007:128
C - U P P S A T S
Finsk arbetskraftsinvandring i Norrbotten
Emma Hammenstig Malin Lindgren
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Historia
Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap
Sammanfattning
Människor har alltid flyttat från platser där det inte funnits mat eller möjlighet att försörja sig, till platser där det funnits försörjningsmöjligheter.
Under 1800-talet präglades Sverige av utflyttning, en miljon svenskar flyttade till Amerika för att förbättra sin livssituation. Sverige hade dåliga försörjningsmöjligheter medan Amerika hade gott om exempelvis bördiga jordar. Under 1900-talet förbättrades livssituationen för svenska befolkningen i Sverige. Medan våra europeiska grannar var tvungna att bygga upp sina länder efter Andra Världskriget, hade Sverige en positiv ekonomisk expansion.
Finland präglades under efterkrigsdecennierna av både ekonomiska och politiska problem.
Finland hade ekonomiska problem efter att de varit med i Andra Världskriget, de skulle betala ett stort krigsskadestånd till Sovjetunionen och det krävdes stora summor för att återuppbygga landet. Det var på grund av de ekonomiska problemen stor politisk instabilitet i landet, Finland hade mellan 1950 och 1959 tretton olika regeringar.
Push and Pull teorin går att använda till denna situation, Finland var ett typiskt push-land, det vill säga ett land med negativa förhållanden med hög arbetslöshet och stor bostadsbrist.
Medan Sverige var ett pull- land alltså ett land som har ekonomiska framgångar och hög arbetslöshet och var därmed ett land som människorna från ett push-land flyttar till.
Syftet med uppsatsen är att undersöka bakomliggande faktorer till varför människorna ville flytta från Finland och varför de flyttade just till Sverige. Regionalt har uppsatsen fokuserat på Norrbotten, mellan åren 1950 och 1980. För att besvara syftet har vi använt oss av forskning kring finnar i Sverige och litteratur som behandlar den ekonomiska historian i Sverige, Finland och Norrbotten. Vi har också använt oss av uppgifter från Statistiska central byrån.
Norrbotten hade varit ekonomiskt beroende av Sveriges södra delar, med Stockholm i spetsen, under en längre tid. Men 1939 bestämdes det att järnverket skulle byggas ut i Luleå. Antalet anställda ökade mellan 1946 till 1952 från 329 anställda till 2000 anställda och 1966 var det 36 926 anställda. Detta bidrog till en folkökning i Luleå från 50 000 till närmare 70 000 mellan åren 1960 och 1975. Även LKAB i Kiruna och Gällivare hade en positiv ekonomisk utveckling, ett pelletsverk sattes i bruk 1955 som det första pelletsverket i Europa. År 1961
påbörjades exploateringen av Leveäniemifältet, som var en stor malmkropp av 1200 meters längd och 100 meters bredd och järnhalten var där 60 procent.
I mitten av 1970-talet bildades SSAB i Luleå, det var en sammanslagning av tre handelsstålverk i Sverige. År 1982 hade SSAB ett överskott på 23 miljoner, men år 1984 var vinsten 565 miljoner kronor.
Den finska arbetskraftsinvandring fick en dramatisk ökning under 1960- talet. 1960 fanns det 74 936 finska medborgare i Sverige och 1970 hade de ökat till 207 499, en bidragande orsak till detta var växande industrin. Av dessa finska medborgare bodde 1960, 3372 av dem i Norrbotten och 1970 var siffran uppe i 4749 personer. 1980 hade antalet finska medborgare i Sverige minskat till 181 481. Norrbotten däremot fortsatte antalet finska medborgare att öka, 1980 fanns det 8859 finnar bosatta i länet.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
1.1SYFTE... 2
1.2FRÅGESTÄLLNINGAR... 2
1.3AVGRÄNSNING... 2
1.4METOD OCH MATERIAL... 2
1.5KÄLLKRITIK... 4
1.6TIDIGARE FORSKNING... 4
1.7DISPOSITION... 4
2. TEORI... 5
2.1PUSH-PULL... 5
3. BAKGRUND ... 7
3.1VAD ÄR EN ARBETSKRAFTSINVANDRARE? ... 7
3.1INVANDRINGSLAGAR... 7
3.2NORDISKA ARBETSMARKNADEN FÖRÄNDRAS... 8
3.31968- ÅRS LAG... 9
4. SVERIGES EXPANSION EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET ... 11
5 FINLAND ... 13
5.1FINLAND EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET... 13
5.2MIGRATION FRÅN FINLAND EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET... 15
5.3VILKA FLYTTAR... 16
5.4FAKTORER SOM BIDRAR TILL FLYTT... 17
5.5REGIONAL FÖRDELNING I SVERIGE... 18
6. NORRBOTTENS EXPANSION... 21
6.1NORRBOTTENS JÄRNVERK... 21
6.2STÅLVERK -80... 23
6.3LKAB ... 26
6.4HAPARANDA... 28
6.5FINSK ARBETSKRAFTSINVANDRING I NORRBOTTEN... 30
7. SAMMANFATTANDE DISKUSSION... 34
7.1FORTSATTA STUDIER... 37
REFERENSLISTA ... 39
Tabell 1; Invandrarnas inflyttning till länen.
Tabell 2;. Tabell 2; Antalet finska medborgare i Norrbottens län mellan åren 1960 och 1980.
Tabell 3; Tabell 3;Antalet finska medborgare bosatta i Sverige mellan åren 1960 och 1980.
1. Inledning
In- och utvandring har förekommit i alla tider, svenskar har lämnat Sverige och människor har kommit till Sverige. Arbetskraftsinvandringen började på allvar under 1400 och 1500 – talet, då tyska handels- och köpmän kom till Sverige. Under 1600-talet kom vallonerna från Belgien och norra Frankrike till Bergslagen för att specialisera sig på gruvnäring.
Under 1800-talet var det en miljon svenskar som lämnade Sverige vilket bland annat berodde på dåliga skördar. Efter andra världskriget ökade invandringen igen, det var främst Andra Världskriget som var orsaken till att de kom till Sverige, de kom från de baltiska och nordiska länderna. Från slutet av 1940-talet till 1970-talet skedde en massiv arbetskraftsinvandring till Sverige, det var en period då landet var av stort behov av arbetskraft till industrin.
Arbetskraften kom främst från Finland, Jugoslavien, Italien, Grekland och Österrike.
År 1954 skedde en stor förändring på den nordiska arbetsmarknaden. De nordiska länderna Sverige, Norge, Finland och Danmark skapade en gemensam arbetsmarknad genom att de nordiska medborgarna inte behövde pass eller uppehållstillstånd för att flytta till och arbeta i ett annat nordiskt land.
År 1968 infördes en lag om att utomnordiska arbetarna måste ha ordnat arbete, arbetstillstånd och bostad innan de kom till Sverige.1 Därmed blev Finland intressant att hämta arbetskraft ifrån, där var levnadsstandarden sämre och lönerna lägre än vad de var i Sverige.
1950-70 talet var en period som det gick bra för Sverige och Norrbotten. Industrin utvecklades och det var stor brist på arbetskraft i Sverige. I Norrbotten utvecklades företag som Norrbottens Järnverk, SSAB och LKAB som expanderade. I Finland var det brist på både arbeten och bostäder till dem som flyttade från landsorten in till städerna i Finland. När regleringarna ändrades och det inte längre behövdes pass och arbetstillstånd för att åka och arbeta i Sverige blev det lättare för finnarna att flytta till Sverige än att flytta till de finska städerna.
1 Frank 2005 s.106 f
Norrbotten är ett område med många invandrande finnar. Många av dessa har kommit som arbetskraftsinvandrare. Eftersom Norrbotten även geografiskt ligger nära Finland är det naturligt att närheten bidrar till ökad invandring. Norrbotten har sedan tidigare en finskspråkig befolkning i Tornedalen och Norrbotten är det enda område i Sverige som gränsar till Finland.
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att titta på hur arbetskraftsinvandringen från Finland såg ut mellan åren 1950 till 1980 till Norrbottens län, sedan göra en komparativ studie mellan Norrbotten och Sveriges befolkning genom statistik och tabeller, med en tyngdpunkt på Norrbottens län.
Men även att titta på de bakomliggande orsakerna till varför finnarna lämnade Finland för att arbeta i Sverige.
1.2 Frågeställningar
• Hur såg arbetsmarknaden ut under åren 1950 till 1980 i Norrbotten.
• Hur var situationen ekonomiskt och socialt i Finland under denna period?
1.3 Avgränsning
Uppsatsen fokuseras endast på den finska arbetskraftsinvandringen, Undersökningen är avgränsad till 1950-80 tal, för det är en tid som den finska invandringen till Sverige var som störst. Geografiskt kommer uppsatsen främst att titta på Norrbotten, för det är ett område som ligger kring den finska gränsen och har finsktalande befolkning sen tidigare. Vi har valt att fokusera på de norrbottniska städerna Luleå och Kiruna som är industristäder samt Haparanda som ligger nära den finska gränsen.
1.4 Metod och Material
Detta är både en kvantitativ och kvalitativ uppsats, det vill säga att vi använder både oss av siffror och diagram men också litteraturstudier. Siffrorna som används i denna uppsats är hämtade från dels Statistiska central byrån, det är statistik som behandlar befolkningsantalet i
varje kommun mellan åren 1950 och 2001, vi har använt oss av den mellan 1950 och 1980. Vi har också använt oss av statistik från boken Sverigefinnarnas historia i Sverige, det är statistik som tar upp hur många finska medborgare som bodde i Sverige mellan åren 1960 och 1980.
Tillgången till källor har varit begränsad. Många av Sveriges kommuner har bristfällig statistik över antalet utländska medborgare under denna period, vilket i sin tur leder till att vi har haft ett begränsat material att arbeta med.
Uppsatsen bygger på litteratur såsom Denis Frank Staten, företagen och arbetskraftsinvandringen, det är en studie av invandringspolitiken i Sverige åren 1960-72.
Denis Frank skriver i sin doktorsavhandling i samhällskunskap vid Växjö universitet, och den är från 2005. Denna studie behandlar invandringslagar samt om lagen som kom 1968. Annan litteratur som vi använt oss mycket av är Sverigefinnarnas historia i Sverige vars redaktör är Jarmo Lainio, han flyttade till Eskilstuna från Finland 1959 vid fyra års ålder. Han disputerade 1989 vid Uppsala universitet med sin avhandling om Sverige-finnars talade finska och arbetar även som forskare och lärare vid Finska institutionen som är ansvarig över Sverigefinnarnas historia i Sverige och finns i tre delar.
Uppsatsen bygger också på litteratur som till exempel Luleå stadsarkivs årsbok med en artikel skriven av Staffan Hansson, professor på Luleå Tekniska Universitet, han skriver i denna artikel om Luleås industriella framväxt mellan åren 1880 och 1980. Staffan Hanssons bok Från Nasafjäll till SSAB – Järn – och gruvhantering i Norrbotten under 300 år har använts i kapitlet som behandlar SSAB:s uppkomst i Luleå.
För att genomföra vår uppsats letade vi lämplig litteratur på Luleå tekniska universitets bibliotek samt på sökmotorn Libris. Därefter läste vi genom litteraturen och valde ut passande källor för studien. Vi kontaktade även Luleå kommuns stadsarkiv samt ansvarig för kommunens statistik avdelning. Tyvärr fanns inte allt det material vi hade önskat att tillgå. Vi kontaktade även Statistiska central byrån för att sedan sammanställa dessa uppgifter i grafer för att få ett överskådligt material. Därefter färdigställdes uppsatsen.
1.5 Källkritik
Materialet vi använt oss av har varit begränsat. Eftersom vi använt oss av ett fåtal källor kan det hända att dessa speglare deras egen tolkning av det som hänt. Det går inte med säkerhet säga om statistiken är en uppskattning eller hur den har beräknats.
1.6 Tidigare forskning
Den tidigare forskning som gjort i övrigt är om finnarnas invandring till Sverige, och här är Finnarnas historia i Sverige skriven av Jarmo Lainio ett bra exempel. Den tar upp bakgrunden till varför finnarna kom till Sverige, hur situationen såg ut både i Finland och Sverige under denna period, men också vart de flyttade rent generellt. Avhandlingen skriven av Denis Frank tar upp rent allmänt om arbetskraftsinvandringen i Sverige, men fokuserar sig dock inte bara på finnar utan på alla de som kom till Sverige under denna period.
Denis Franks studie Staten, företagen och arbetskraftsinvandringen är en studie av invandringspolitiken under åren 1960 och 1972. Den behandlar lagar som rör invandring till Sverige samt arbetskraftsinvandringen till Sverige rent generellt. Med utgångspunkt från alla nationaliteter.
1.7 Disposition
Uppsatsen börjar med ett inledande kapitel och följs därefter av en teoridel som behandlar push and pull och hur dessa faktorer kan påverka utflyttning och inflyttning. Därefter kommer ett kapitel som beskriver bakgrunden till varför det underlättades för finnarna att utvandra till Sverige, här beskrivs lagarna som uppkom under 1950-60-talet. Kapitel 4 beskriver den ekonomiska utvecklingen i Sverige efter Andra Världskriget och kapitel 5 behandlar Finland under samma tid och emigrationen från Finland till Sverige. Kapitel 6 beskriver Norrbottens expansion efter Andra Världskriget och emigrationen från Finland till Norrbotten. Därefter avslutas uppsatsen med en sammanfattande diskussion som binder samman uppsatsen.
2. TEORI
Detta kapitel behandlar push and pull, en av många teorier som finns kring emigration och immigration.
2.1 Push-pull
Inom emigration och immigration har det vuxit fram ett antal teorier, en av dem är push and pull. Denna teori baseras på att det finns skillnader mellan olika områden, det kan vara sociala, ekonomiska eller miljömässiga skillnader. På grund av dessa skillnader skapas migrationsströmmar, eftersom människan stävar efter att få det bättre. Det kan vara förväntan på att få det ekonomiskt bättre, exempelvis genom högre inkomster, lägre priser, lägre skatter eller miljömässiga orsaker. Om det för personen ifråga finns en vinnig att byta bostadsort i strävan att få det bättre, så skapas migrationen. En given förutsättning är dock att det inte föreligger något hinder för personen att flytta, det kan vara hinder för friförflyttning samt att kostnaderna för förflyttningen inte är för höga. Detta visar på att denna teori utgår från den klassiska ekonomiska teorin. Det kan dock sägas att migrationen inte följer några enkla lagar och regler, utan det är personens situation som är den avgörande faktorn, hur villig personen är att flytta, vilken kunskap och information personen har tillgång till. Ekonomiska och sociala förhållanden i både in- och utflyttningsort är också av stor betydelse. 2
Kort sagt kan det sägas att Push faktorer är negativa förhållanden på den ort som utvandraren flyttar ifrån, som till exempel låga löner, arbetslöshet, politisk förföljelse, brist på jordbruksmark, svält och naturkatastrofer. Medan Pull-faktorer är det som gör att utvandraren vill flytta till ett visst område eller land.3
Med både politiska och rationella motiv som fanns under efterkrigstiden fanns det dragning till Sverige och bortstötningskraft i Finland. Sverige som pull-land var inne i en ekonomisk utveckling, det förekom en industriell expansion och det var brist på arbetskraft. Medan
2 Häggström (1978) s.9 f.f
3 NE-online sökord push and pull
Finland som push-land, var i ekonomiska svårigheter, hög arbetslöshet, inrikespolitisk oro och utrikespolitisk osäkerhet.4
4 Lainio (1996) s.31
3. Bakgrund
Detta kapitel behandlar bakgrunden till varför det blev lätt för finländarna att komma till Sverige under 1960-talet. Det är en bakgrund över hur lagarna såg ut i Norden och Sverige under denna tid.
3.1 Vad är en arbetskraftsinvandrare?
Som arbetskraftsinvandrare flyttar personen till ett land permanent eller tillfälligt för att arbeta. Gränserna för vad som skiljer en arbetskraftsinvandrare från en flyktinginvandrare och invandring av familjemedlemmar är inte riktigt klara. Flyktingen kommer dock inte främst till landet för att arbeta. Som arbetskraftsinvandrare kan personen komma till ett land som gästarbetare eller säsongsarbetare. Det som gör att personen kommer till ett land kan bero på att personen vill ha bättre levnadsstandard eller andra arbets- och lönevillkor. Det vill säga Push and Pull teorier som är faktorer som stöter bort människor från ett land och lockar dem till ett annat.5Arbetskraftsinvandring kan också bero på obalans mellan tillgång och efterfråga på en regional respektive internationell arbetsmarknad. Den arbetskraft som efterfrågas är oftast de med viss yrkesskicklighet men det kan också röra sig om tekniker eller ekonomer.6
3.1 Invandringslagar
I början av 1900-talet hade Sverige ett viseringskrav för utländska medborgare. Det innebar att den utländska medborgaren med tillstånd hade rätt att vara i Sverige i högst tre månader.
Detta togs dock bort under 1950- 60 talet. Utländska medborgare kunde därmed vistas i Sverige i tre månader utan någon form av uppehållstillstånd. Ville de stanna längre krävdes ett uppehållstillstånd, som gav den utländske medborgaren rätt att stanna så länge som uppehållstillståndet angav. De som inte behövde ha uppehållstillstånd var nordiska medborgare och personer med bosättningstillstånd.7
5 NE-online sökord: arbetskraftsinvandrare
6 Ibid
7 Frank (2005) s. 63
Bosättningstillstånd fick de när de bott i Sverige i fem år och gavs i mycket begränsad form.
Det innebar att som utländsk medborgare kunde du resa in och vistas och arbeta obegränsad tid i Sverige. Bosättningstillstånd gavs till dem som inte kunde ansöka om svenskt medborgarskap av olika skäl. Men i slutet av 1960-talet räckte det med att den utländske medborgaren bott i Sverige i två år, och 1976 avskaffades det helt och ersattes av det permanenta uppehållstillståndet, som gavs efter ett års bosättning i Sverige. Som utländsk medborgare hade du fortfarande inte rätt att arbeta i Sverige om du inte hade arbetstillstånd.
De som var befriade från arbetstillstånd var nordiska medborgare, personer med bosättningstillstånd, vissa flyktinggrupper, utländska medborgare som var gifta med svenska medborgare samt de som hade en viss anknytning till Sverige. I Sverige hade vi under 1950- talet en mycket liberal lagstiftning när det gäller invandrare som kom till Sverige. Människor från utlandet kunde resa in till Sverige som turister och när de var i Sverige sökte de arbete och kunde därmed ansöka om arbetstillstånd. 8
Mellan åren 1951- 1960 var det främst invandrare från de nordiska länderna som kom till Sverige. Av dessa var 60 procent var nordiska invandrare, och de kom främst från Finland. I mitten av 1960-talet så var det mindre än 50 procent som var nordiska invandrare, immigrationen kom istället från Jugoslavien och Grekland. Men det var fortfarande Finland det kom flest ifrån, från Finland var det 35 procent som kom till Sverige, medan från Danmark och Norge var det 12 procent. Från Grekland och Jugoslavien var det 6 procent respektive 16 procent.9
3.2 Nordiska arbetsmarknaden förändras
1954 sker en förändring på den nordiska arbetsmarkanden i och med att Norge, Sverige, Finland och Danmark skapar en gemensam arbetsmarknad. Detta betyder att medborgarna i de fyra nordiska länderna inte behöver pass eller uppehållstillstånd för att vistas i dessa länder. Dels var detta för att skapa en fri arbetsmarknad och det i sin tur skulle gynna den ekonomiska och sociala utvecklingen i de berörda länderna. I samband med detta beslut togs även ett beslut att de fyra ländernas arbetsmarknadsmyndigheter skulle samarbeta, och genom dessa skulle arbeten förmedlas. Även alla de sociala försäkringar skulle gälla för Nordens alla
8 Frank (2005) s. 63 f.f.
9 Frank (2005) s. 78
medborgare, det vill säga att de har rätt till exempelvis sjukförsäkringar på samma sätt som landets egna medborgare.10
1973 kompletterade Sverige och Finland redan befintlig bestämmelse genom det så kallade kanaliseringsöverrenskommelsen, det beslutades att all arbetskraftsförflyttning skulle ske genom ländernas arbetsförmedlingar. Detta i linje med att personerna som valde att flytta till det andra landet skulle få en tryggare flytt. Denna överenskommelse var även ett led i den förändrade attityd som den finländska staten hade med att begränsa utflyttningen från landet.
Under senare delen av 1960-talet och början av 1970- talet hade utflyttningen expanderat enormt. I och med den nya överenskommelsen länderna emellan blev det svårare för svenska företag att annonsera i finländska tidningar och inga rekryteringsagenter skickades ut för att ragga arbetskraft. I och med denna regel måste de svenska företagen i första hand leta arbetskraft i den egna orten, sen söka vidare. Förändringar som gjordes har varit inskränkande på den fria nordiska arbetsrörligheten.11
3.3 1968- års lag
Det fanns länge inga riktlinjer på hur 1954 års utlänningslagstiftning skulle användas i praktiken. 1967 fick regeringen kritik mot detta av utlänningskommissionen och av AMS. De ansåg att regeringen var tvungna att fastslå detta. Det ledde fram till 1968 års proposition som godtogs enhälligt av riksdagen. Den innebar att invandringen skulle ske antingen enskilt eller kollektiv, men vid båda fallen skulle personen som kommer till Sverige ha ordnat arbete, arbetstillstånd och bostad innan de kommer till Sverige. Detta gav Sverige möjligheten att kontrollera om personen var lämplig för arbete i Sverige redan i deras hemland. Men det var också bestämt att Sverige skulle kontrollera vad för arbetskraft de redan hade i Sverige, det vill säga arbeten som svenska medborgare skulle kunna ta. Det var också för att kontrollera att den utländska arbetskraften inte bara tvingades ta låglönearbeten, arbeten med osäkra arbetsförhållanden och hög arbetslöshetsrisk. Samt att lönerna överensstämde med de svenska lönerna. Detta innebar kort sagt att den utländska arbetskraften skulle leva efter samma levnadsstandard som den svenska.12
10 Häggström, Borgeråd, Rosengren (1990) s. 52
11 Häggström, Borgeråd, Rosengren (1990) s. 53 f.
12 Frank (2005) s.106
När arbetskraftsinvandringen från utlandet kom till Sverige efter andra världskriget var det bostadsbrist och av dem som kom till Sverige var det få som blev erbjudna lämpliga bostäder.
I och med 1968 års lag var immigranterna tvungna att ha fixat bostad innan de kom till Sverige. Det skulle vara bostäder med bra standard, den fick inte skilja sig från hur svenskarna bodde. Detta var för att det inte skulle utvecklas slumkvarter som det visat sig var på väg att utvecklas innan lagen 1968. Det kunde accepteras provisoriska bostäder som var sämre om de bara skulle bo där under en kort period till exempel vis en flyktingmottagning.
Mycket av ansvaret på att finna bra bostäder gavs till företagen och industrierna som anställde utländsk arbetskraft. Det innebar att om företagen inte kunde uppvisa att de fixat bra bostäder avslogs tillståndet om att de skulle få ta emot utländsk arbetskraft.13
13 Frank (2005) s.106 f.f.
4. Sveriges expansion efter andra världskriget
Efter andra världskriget var tillväxten stor i Sverige.14 Sverige kunde efter Andra Världskriget visa en politisk, ekonomisk och social stabilitet. Produktionsapparaten i Sverige hade inte förstörts av kriget, även om industrin hade tvingats ändras på grund av kriget. Sverige hade räknat med en depression efter kriget men istället ökade både tillväxten och inflationen och bruttonationalprodukten ökade med 4,5 procent mellan åren 1946 och 1950.15Detta gjorde det möjligt att genom reformer, bygga upp ett välfärdssystem. Det svenska folket fick hög levnadsstandard, med bättre bostäder, skolor, sjukhus, daghem, vägar etc. Den svenska modellen infördes till fullo med en blandekonomi, med både privat och offentligt ägande.16
Mellan åren 1945-65 ökade industrisektorns expansion och gav cirka 200 000 nya arbeten.
Efter 1965 minskades industrisektorn medan arbetsmarknaden inom servicesektorn ökade.17
Efter andra världskrigets slut 1945 gynnades Sverige av att de övriga europeiska länderna hade varit ute i krig och var i ett återuppbyggnadsskeende. Sverige hade en stark exportkonjunktur, detta och att den inhemska efterfrågan ökade efter krigets slut, gjorde att tillväxten expanderade. BNP mellan 1870 och 1980 ökade med 2,5 procent om året i reala termer. Detta var en mycket hög siffra, speciellt om man tittar internationellt sett. Tillväxten var som högst efter kvartsseklet efter andra världskrigets slut. Mellan 1960-65 var tillväxten av BNP 5,3 procent per år, och arbetsproduktiviteten steg med 5,6 procent per år. Även arbetslösheten sjönk och låg under 2 procent fram till 1970-talet.18
Under 1950- och 60-talen ökade ambitionsnivån tack vare den keynesianska konjunkturpolitiken som infördes före andra världskriget. Arbetsmarknadspolitiken, en offentlig sektor och detaljreglering av investeringar och bostadsbyggande, byggdes ut och användes metodiskt för att jämna ut konjunkturerna och skapa full sysselsättning. Det
14 Rosell (1999) s. 287 f.
15 Hadenius (1996) s. 95
16 Rosell (1999) s. 287 f.
17 Rosell (1999) s. 287 f.
18 Eklund (2002) s. 370 f.
skapades sociala reformer såsom allmän sjukförsäkring, barnbidrag, ATP, utökad semester och kortare arbetsvecka samt en utökad privat konsumtion.19
1950- och 60-talet var en rekordtid för Sverige och landets ekonomi, det var en hög tillväxt och en stark expansion inom industrin och detta ledde till en stor brist på arbetskraft i Sverige.
Många svenskar flyttade in till städerna från landet men det kunde ändå inte fylla behoven av arbetskraft som fanns inom industrin som växte för fullt.20
För att fylla behoven av arbetskraft kom det invandrare från andra länder till Sverige. Under 1950-talet och tidigare hade invandringen till Sverige varit lågt, Sverige var länge ett etniskt homogent land. Detta förändrades under 1960- och 70-talet, Sverige kunde erbjuda högre
löner och bättre standard än utvandringsländerna.21
19 Eklund (2002) s. 371
20 Hadenius (1996) s. 143
21 Hadenius (1996) s. 143
5 Finland
Kapitlet om Finland tar upp hur Finland såg ut efter Andra Världskriget, och hur förflyttningarna från Finland såg ut och vart i Sverige de flyttade.
5.1 Finland efter Andra Världskriget
Finland deltog i Andra världskriget, kriget gav Finland såväl ekonomiska som sociala problem. Det krävdes mycket resurser för att vara med i kriget, men Finland skulle också betala ett stort skadestånd till Sovjetunionen. Detta minskade nationalinkomsten under hela 1940-talet ända fram till 1952, det skärpte även skatterna och gjorde det svårt att bygga upp landet igen. 400 000 finska invånare skulle även flyttas från Karelen, Petsamo och Porkkala, vid den nya gränsdragningen som var en konsekvens av krigets slut.22 Många av de som tvingades flytta från gränsen flyttade in till städerna. I städerna hade det sedan tidigare varit bostadsbrist. Men majoriteten av de som flyttade, flyttade till landsbygden och det inrättades hundratusentals lantbrukshem på privatpersoners och statens tvångsinlösta hem. Staten hade lovat jord till dem efter kriget, men också till frontmän, krigsinvalider och anhöriga till stupade. Detta var både en social och politisk fråga. Dessa förflyttningar hotade att förändra språkförhållandena kring vissa områden, bland annat i de områden som finlandssvenskar var bosatta.23
Under 1960-talet förekom det en löneökning, bland annat bland tjänstemännen som vars reallöner steg i allt större omfattning än de övriga yrkesgrupperna. Detta bidrog till stora löneskillnader som mellan 1965 och 1980 rättades till genom centraliserade inkomstuppgörelser och skatteprogression för att förbättra socialförmånerna. Detta utvecklades senare mot att människorna lämnade landsbygden, eftersom att primärnäringslönerna låg mycket lägre än inom andra branscher.24
Att människorna övergav jord- och skogsbruk påverkade inte bara ekonomin, det påverkade även byarna i norr och öster som tömdes på människor och arbetsför befolkning. Det krävdes också mycket resurser och investeringar bland annat till bostadsbyggande i tätorterna dit
22 Lainio (1996) s. 27
23 Nevakivi (1998) s. 267 f.
24 Meinander (1999) s. 382
människorna flyttade. Det krävde också att människorna vande sig vid nya arbetsrutiner, umgängesformer och konsumtionsvanor. De som flyttade var främst de födda på 1940-talet som inte hade någon framtid på landsbygden på grund av näringslivets strukturomvandlingar.25
När det inte längre behövdes pass för att resa till Sverige blev det lättare att flytta dit än till andra delar av Finland på grund av den stora bostadsbristen som var i Finland eftersom att många flyttade till städerna.26
En följd av de ekonomiska svårigheterna var politiska konflikter i landet. Det första riksdagsvalet efter kriget 1945 vanns av DFFF, Demokratiska Förbundet för Finlands folk. De var i partikoalition med Finlands Kommunistiska Parti. DFFF fick 1945 23,5 procent det vill säga 49 mandat av 200 ledamöter. Mellan 1945 och 1966 fick kommunisterna minst 20 procent av rösterna, men det högsta valresultatet var 1945. Kommunisterna arbetade hårt för att skadeståndet skulle betalas tillbaka. De koncentrerade sig också på framställningar av politiska och fackliga krav speciellt på arbetsplatser, där förekom det ofta hårda konkurrenssituationer mellan socialdemokratiska och kommunistiska fackliga ledare. Det var politiska kamper med strejker och krav, och det var instabila regeringsbildningar, med kortvariga regeringar. Mellan 1950 och 1959 var det 13 regeringar. Till skillnad från Sverige hade Finland fler och mer djupgående medan i Sverige var motsättningen endast mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna. I Finland fanns det fyra olika typer av konflikter; klasskonflikter, ideologisk kamp mellan kommunister och de övriga, motsatsen mellan stad och landsbygd, samt språkstriden mellan den finska språkiga majoriteten och den svenskspråkiga minoriteten.27
Finland hade liksom Sverige en hög tillväxt under 1960-talet. Tillväxten ökade då med 5 procent per år. Det som dock skiljde Finland från Sverige var att landet var under stora strukturförändringar och det var starka växlingar i sysselsättningen på arbetsmarknaden. Åren 1967 och 1968 förekom det hög arbetslöshet, vilket var en orsak till att många finnar kom till Sverige.28
25 Meinander (1999) s. 386
26 Meinander (1999) s. 388
27 Lainio (1996) s. 27 f.f.
28 Lainio (1996) s. 33
5.2 Migration från Finland efter andra världskriget
Finland är det nordiska land som har haft den största folkförflyttningen till Sverige efter andra världskriget. Från 1946 ökade migrationen från Finland stadigt fram till höjdpunkten 1969- 1970. Orsaken till flytt var att Sverige var i stort behov av arbetskraft på grund av ekonomisk och industriell expansion och Finland var ett land med stora ekonomiska problem, vilket gjorde att landet hade överskott på arbetskraft. De som utvandrat har alltså gjort detta på grund av ekonomiska skäl och ofta har de som emigrerat sett flytten som en provisorisk lösning. Till största delen var det kroppsarbetare som emigrerade till Sverige, under 1940 talet och början av -50 talet var det skogs- och lantbruksarbetare, men sedan blev industriarbetare den dominerande arbetskraftsinvandringen. Det var under 1950 och 1960-talet som den organiserade arbetskraftsinvandringen var starkast. Sverige hämtade till en början arbetskraft främst från skogsarbetare och småbönder i norra Finland, men det dröjde inte länge innan det även hämtades arbetskraft från södra Finland också. Göteborgsvarven och SKF är några av de Svenska företagen som rekryterade arbetskraft från Finland, främst under 1963-1964.
Fackföreningar från både Sverige och Finland motsatte sig denna rekrytering som företagen gjorde, vilket ledde fram till ”kanaliseringsavtalet” 1973”. Detta avtal innebar att arbeten skulle förmedlas mellan arbetsförmedlingarna i de båda länderna, och därmed skulle rekrytering genom privatvärvning förebyggas samt att myndigheterna få bättre kontroll på folkomflyttningen.29
Direkt efter andra världskrigets slut bestod den största delen av utflyttande finnar från Vasa län. Detta har genom historien varit ett län med stark tradition att flytta till Sverige. Även Österbotten har en stark utvandring till Sverige och på tredje plats är Lapplands län. I början av 1949-1950 talet var det framförallt från Vasa, Uleåborg, Lapplans kust och Tornedalen som förlorade medborgare till Sverige. Runt 1950 fram till 1960-talet förändras migrationsmönstret, inte nog med att utflyttningen blivit nästan fyra gånger så stor så har även utflyttningsregionerna förskjutits från Finlands kustland till att omfatta norra och de inre delarna av landet. Uleåborg och Lappland är de stora migrations länen och står för cirka 40 procent av Finländarnas utvandring till Sverige.30
29 Internet 1
30 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 63
5.3 Vilka flyttar
Till en början, strax efter andra världskriget var det evakuerade familjer från Karelen som valde att flytta till Sverige. Det dröjde dock inte länge innan migrationen åter var ett arbetskrafts utbyte länderna emellan. Till en början är det cirka tvåtusen årligen, till att runt 1950 ligga runt tiotusen, till att kraftigt expandera runt 1953. Toppen nås under åren 1969- 1970 då cirka 80 000 flyttar från Finland till Sverige. Det är till en början kvinnorna som väljer att lämna Finland för att söka lyckan i grannlandet. Det är även de unga 15-34 år som väljer att lämna moderlandet, bland männen är det framförallt ogifta män som flyttar. Under toppåren dom emigrationen är som störst är Finlandsvenskarna den dominerande gruppen som väljer att lämna Finland. Det går inte med säkerhet att fastsälla hur stor del av utflyttningen från de svensktalande regionerna varit, detta på grund av brister i statistiken. Lokala studier som gjorts visar på att finlandssvenskarna flyttat till Sverige varit stor, det finns siffror som visar uppemot så många som var fjärde finlandssvensk emigrerade till Sverige under perioden 1950 till toppen under 1960-talet. Orsaken till att så många från denna region flyttat beror bland annat på den starka historiska kontakten länderna emellan i dessa regioner, svenskan som gemensamt språk och att det geografiska läget gjort att det var lätt att förflytta sig mellan dessa regioner.31Det var också problem att få bostad i Finlands tätorter och det gjorde det lättare för de finska medborgarna att flytta till Sverige än till Finlands städer.32
Många av dem som flyttade till Sverige fick arbete inom industrin, eftersom att det inte fanns tolk eller andra språktjänster och eftersom att de var tvungna att prata svenska på arbetsplatsen, var det vanligast att det var de svenskspråkiga finländarna som flyttade till Sverige. Alla hamnade inte bara inom industrin, en del svenskspråkiga finnar hamnade inom tjänstemannayrken.33
Den stora efterfrågan på arbetskraft var under denna tid inom industri sektorn. Det har varit svårt att i Sverige få tag på inhemsk arbetskraft som varit villig att ställa upp på tunga, smutsiga yrken men även på yrken med obekväm arbetstid. Stora grupper utanför tillverknings industrin som det återfinns finsk arbetskraft är inom hälso- och sjukvård, fastighetsskötsel, städning med mera. I de yrken där språket är viktigt återfinns inte något
31 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 54ff
32 Meinander (1999) s. 388
33 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 60 f.
större behov på finskarbetskraft, administrativa och finansiella yrken har därmed endast ett fåtal finska arbetare. De största yrkes områdena, som sysselsätter närmare en femte del av finländarna är hälso- och sjukvårdsarbete och fastighetsskötsel och städning.34
5.4 Faktorer som bidrar till flytt
Den största faktorn som påverkade beslutet att flytta var arbetsmarknaden i de båda länderna.
Men beslutet att flytta påverkas också av förhållanden både på nationell och regional nivå, men även den personliga situationen. En generell faktor var givetvis lagstiftningen från 1954 som de Nordiska länderna kom överens om, vilken möjliggjorde för ländernas medborgare att fritt röra sig och arbeta i grannländerna. Denna faktor är dock svår avläst, lättare är det då att se vilken inverkan konjunkturen hade på folkutbytet. Den högkonjunktur som rådde i Sverige under 1960 och 1970 talet hade en stor inverkan på folkomflyttningen från Finland till Sverige, eftersom hör arbetslöshet rådde i Finland under denna period. Även lönerna i Sverige är högre, men undersökningar som gjorts visar på att löneskillnaderna har endast en liten del i förklaringen. Men även födelseöverskott och bostadsbrist i Finland har bidragande orsaker.35
Förutom att efterfrågan på arbetskraft, finns det andra mer personliga faktorer som spelar in i beslutet att flytta. Ett viktigt element i detta är den personliga kontakten som redan finns på den tilltänkta inflyttnings orten, det kan vara en nära vän eller släkting som redan flyttat dit.
Denne har ordnat arbete och bostad i Sverige och förmedlar ett budskap om möjligheterna som finns med en flytt. Det kan vara exempelvis att företagen är i stort behov av arbetskraft, lönerna, bostäder och så vidare. De svenska företagen har till viss del även uppmuntrat denna typ av rekrytering. På samma sätt som ”amerikabreven”, som lockade emigranter från norden till Amerika, kunde semesterbesök i hemlandet locka med släkt och vänner till Sverige. Detta kan påverka om det skulle bli en flytt eller inte.36
Det finns naturliga hinder som måste överbyggas för att en flytt ska komma tillstånd. Dessa är psykologiska, religiösa, ideologiska och etniska hinder. Till etniska hinder räknas traditioner, vanor och språkliga barriärer. Även funktionella hinder i samhället måste över byggas,
34 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 100 f.f.
35 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 84 f.f.
36 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 84 f.f.
exempel på dessa är ekonomiska, sociala och informations spridning. ”Fysiska hinder” för informations spridning kan exempelvis vara att infrastrukturen inte är utbyggd och där med saknar vissa delar framkomlig väg. Ofta är det i dessa fall endast så att informationen försenas. ”Naturliga sociala hinder” är sådant som vi redan från barndomen bär med oss, det kan vara språkbruk och åsiktsbildning. ”Psykologiska sociala hinder” De normer som byggs upp under barndomen och är svårmätbara. Men försök har gjorts som visar att det finns samband mellan kunskap, normer och flytt.37 Ekonomi är något som de allra flesta anser vara viktigt, hur stort blir det ekonomiska behållningen i jämförelse till flytt och arbete. Begreppet att flytta för att få det bättre stämmer till stor del, men de som väljer att inte flytta kanske gör det för att inte få det sämre. 38
Det finns också en motvilja att med en gång acceptera en förändring och information med acceptans. Det är lättare att acceptera förändringar långsamt och att mötas av information ett flertal gånger innan det smält in.39
5. 5 Regional fördelning i Sverige
Den största delen av finska medborgare som bosatt sig i Sverige har valt att bosätta sig i Stockholmsområdet. I detta område bor det lika många finska medborgare som i Finlands tredje största stad, Björneborg (Pori). I Norrbottens län är det framför allt det finskspråkiga gränsområdet det finns många finska medborgare. Under rekordåren 1969-1970 bosätter sig finnarna i de traditionellt finska invandrings områdena, men även där den svenska industrin har en stark efterfrågan på arbetskraft, framförallt västra Sverige.40
Län 1960 1970 1980
Stockholms
län 23 209 59 947 68 485
Uppsala 1 396 6 419 6 017
Södermanland 3894 14 504 10 759
Östergötland 1 727 8 639 6 118
Jönköping 1 030 5 106 3 759
Kronoberg 316 1 626 918
37 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 84 f.f.
38 De Geer (1977) s.64 f.f.
39 de Geer (1977) s.66
40 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 74 f.f.
Kalmar 418 1 988 1 287
Gotland 99 194 121
Blekinge 336 3 312 1 565
Kristianstad 360 1 620 983
Malmöhus 1 279 7 292 3 857
Halland 419 1 569 1 309
Göteb. O
Bohus 4 826 20 277 16 742
Älvsborg 4 504 17 149 11 856
Skaraborg 1 045 4 781 3 635
Värmland 2 398 3 275 1 651
Örebro 3 880 8 772 5 796
Västermanland 8 786 18 560 12 628
Kopparberg 5 374 6 735 4 506
Gävleborg 2 357 5 997 4 171
Västernorrland 2 255 3 011 3 258
Jämtland 608 556 464
Västerbotten 1 048 1 421 2 737
Norrbotten 3 372 4 749 8 859
Totalt 74 936 207 499 181481
Tabell 1; Invandrarnas inflyttning till länen.41
Tabellen visar hur många finska medborgare som var bosatta i de olika länen åren 1960, 1970 och 1980.42Tabellen visar att antalet finska medborgare i Norrbottens län ökade från 3 372 till 8 859 mellan 1960 och 1980. Det ökade även i Västerbotten, Västernorrland och Stockholms län, mellan 1960 och 1980. I exempelvis Södermanland och Göteborg- och Bohuslän ökade antalet finska medborgare mellan 1960 och 1970, medan det minskade mellan 1970 och 1980.
En bidragandeorsak är att jord och skogsbruk avvecklades i Finland och människorna flyttat från landsbygd till stad. Några av dessa emigrerade till Sverige. Även de faktorer som tidigare redovisats som bidragande orsaker till flytt, så som arbetslöshet, löneläge, födelsetal och bostadsbrist, varierar i de olika regionerna. Mindre kommuner har i genomsnitt högre utflyttning till Sverige jämfört med en stor kommun. Detta på grund av att de små
41 Lainio (1996) s. 75
42 Lainio (1996) s. 75
kommunerna har ofta ensidigt näringsliv och där med är känsligare för konjunktur och strukturförändringar, de stora kommunerna som har ett mångsidigt näringsliv har ett lägre behov att emigrera till Sverige för att finna arbete.43
43 Häggström, Borgegård, Rosengren (1990) s. 87 f.f.
6. Norrbottens expansion
Detta avsnitt kommer att behandla utvecklingen i Norrbotten med fokusering främst på de största städerna i Norrbottens län, såsom Luleå, Haparanda och Kiruna.
6.1 Norrbottens järnverk
Perioden 1940-65 hände det mycket i Luleå, det var en tid av hög utveckling. Under denna tid fördubblades Luleås befolkning, från 14 000 år 1940 till 37 000 år 1965.44
År 1939 beslöts det att järnverket skulle byggas i Luleå. 1941 började schaktnings- och anläggningsarbetet och 1943 var de klara med tackjärnsverket, i september det året förekom den första tappningen. Det var tänkt att järnverket skulle vara litet och sysselsätta 100 man, och det skulle däremot inte påverka Luleås utveckling i någon högre grad. Kostnaden för verket skulle vara 10 miljoner och skulle produktionen skulle ligga på 60 000 ton tackjärn per år. Men styrelsen för Norrbottens järnverk NJA, la fram ett förslag om en utbyggnad av verket, de ville att det skulle läggas till ett sinterverk, ett thomasverk och ett elstålverk. Detta skulle ge de mellansvenska järnverken ett råvarutillskott, järnverken i Mellansverige använde sig av Martinprocessen, och var i behov av skrot som tidigare köptes utomlands, och var en bristvara. Styrelsens förslag antogs av regeringen 1941.45
Detta var en stor fråga i den svenska riksdagen. 1944 lades det fram två motioner om att bygga ut den till en ”metallurgisk storindustri i Norrbotten”.46 Den skulle byggas ut så att den kunde klara en miljon ton täckjärn per år istället för 100 000 ton som den klarade 1944. För att detta skulle gå var de tvungna att bygga ut vattenkraften och därmed bygga ett kraftverk i Harsprånget i Luleälv. Kritikerna mot detta förslag var rädda att arbetarna skulle tas från de mellansvenska bruken och att viktig arbetskraft skulle försvinna därifrån. I Norrbotten var det brist på arbetskraft med erfarenheter från järntillverkningen, vilket egentligen var konstigt med tanke på att Norrbotten hade järnbrukstradition sedan 1600-talet. Men en orsak till detta
44 Hansson (1998) s. 98
45 Hansson (1998) s. 98 f.f.
46 Hansson (1998) s. 99
kan vara att järntillverkningen inte hade varit igång till fullo under 20 år, då Luleå Järnverk la ned sin verksamhet 1925. En annan orsak är att de som har varit verksamma inom dessa områden har varit dåliga på att sprida sin kunskap. Men förslaget gick dock igenom och utbyggnaden startades.47
1946 var det 329 anställda vid Norrbottens Järnverk, medan 1952 var det 2000 och 1956 var de 2512 anställda. Under denna tid hade befolkningen i Luleå ökat från 16 533 år 1945 till 36 926 år 1966. Att Norrbottens Järnverk expanderade påverkade även andra verksamheter såsom den offentliga sektorn, men också privat näringsliv som följde att det gick bra för Järnverket.48
Det rådde brist på bostäder i Luleå, och det kom arbetskraft utifrån som behövde någonstans att bo. När de först kom till Luleå var de först tvungna att bo i baracker som låg i Svartöstaden, precis vid Järnverket. Men det byggdes bostäder i områden som Malmudden, Svartholmen och Örnäset, som de nyinkomna flyttade till.49
1967 startade Plannja AB, de började tillverka byggplåt som en avdelning inom NJA, de tillverkar byggplåt och är idag en av Skandinaviens ledande byggplåtsföretag. Ett annat företag som startades under denna tid som är betydelsefullt är Plannja HardTech och är idag ett dotterbolag till Plannja och har 185 anställda.50
Även under 1970-talets första hälft gick det bra, arbetstillgången ökade från 6000 till 8000.
Men därefter avstannade folkmängden, men också tillgången på arbete, den ökade dock men mycket långsamt. Det skedde en förändring inom industrin, det blev en nedgång på vissa områden, men inom tjänstesidan ökade arbetstillfällena med 4000. Luleå gick från ett industriellt samhälle till ett postindustriellt samhälle.51
47 Hansson (1998) s. 99
48 Hansson (1998) s. 101
49 Hansson (1998) s. 101
50 Hansson (1998) s. 102
51 Hansson (1998) s. 103
6.2 Stålverk -80
Utvecklingen inom Svensk stålindustri hade diskuteras mer detaljerat under 1970-talet, som hade sammanfattas i utredningar som gjordes inom Jernkontoret. De hade i dessa rapporter kommit fram till att det inte skulle tillkomma något masugnsbaserat handelsstålverk i Sverige.
Men 25 januari 1974, fick NJA:s styrelse ta ställning till frågan om det skulle ske en satsning inom stålindustrin i Luleå, mer kallat Stålverk-80. Enhälligt beslöt styrelsen att stålverket skulle byggas och 27 februari beslöt moderföretaget till NJA, Statsföretag AB samma beslut.
21 mars lades det fram som en proposition av regeringen och 28 maj 1974 antog riksdagen enhälligt regeringens proposition. Detta innebar att sex miljoner ton järnmalm skulle förädlas till fyra ton stålämnen per år. Det var en produktion som främst var avsedd för export.52
Att Stålverket skulle startas just i Luleå var dels en miljöfråga. Enligt John Olof Edström som var chef vid Norrbottens Järnverk från och med 1970, skulle det vara omöjligt att bygga ut eller bygga om de tidigare och slitna mellaneuropeiska verken.53
Han hävdade:
…marknadsutsikterna måste bedömas som goda genom att många järnverk satsat mer på utbyggnad av valsningskapaciteten än på utbyggnad av valsningskapaciteten än på utbyggnad av de metallurgiska enheterna. Större delen av Europas stålindustri ligger inne i landet vid de gamla gruvdistrikten. Lägesfördelar har fallit bort på grund av att malm- och gruvgruvor nu är olönsamma. Den metallurgiska produktionen fram till och med ämnen blir här olönsam jämfört med kustbaserade verk. Stålförsörjningen för dessa inlandsverk, t. ex. i Ruhrdistriktet, sker nu i allt större utsträckning genom import av halvfabrikat.54
Detta stöddes av chefen för Kruppkoncernens ståldivision Robert Mintrop. Han sade bland annat: ”När stålindustrin på den västeuropeiska kontinenten, i USA och i Japan av miljöhänsyn inte längre kan expandera måste den köpa halvfärdigt stål.”55Det var alltså dags för Sverige att ta del av att stålindustrin ute i världen inte längre kan utveckla sin industri och norra Sverige skulle se till att gynnas av detta.56
NJA hade tittat på olika städer och deras lokaliseringsförutsättningar, förutom Luleå tittade de på Rotterdam och Uddevalla och fick fram detta: ”Luleå får en klar lokaliseringsfördel om
52 Hansson (1987) s. 129
53 Hansson (1987) s. 130
54 Hansson (1987) s. 132
55 Hansson (1987) s. 132
56 Hansson (1987) s. 132
malm från Malmberget används och produktionen i huvudsak avsätts på den tyska marknaden.”57 Dessutom låg Luleå nära högklassigt malm, tillgång till billig elkraft, stora mängder kylvatten, bra hamnar och gott om arbetskraft.58
I Norrbotten mottogs förslaget om stålverkssatsning i Luleå positivt. Det skulle ge Norrbotten en chans att stå på egna ben. De beräknade att Luleås folkmängd skulle öka från 64 500 till 83 000 mellan åren 1975 och 1980 och till 96 500 år 1985. De beräknade att det behövdes investeringar till priset av 10 miljarder, det skulle gå till bostäder och serviceanläggningar och vägar.59
Men när stålverksfrågan togs upp 1975 i riksdagen för att besluta om tilläggsanslag till projektet, hade det dykt upp problem, det hade dels uppkommit en kostnadsökning på projektet, det var en bieffekt av att oljepriset ökat. Etapp två senarelades och det innebar att bygg- och produktionsstarten och masugnarna senarelades. NJA drabbades dessutom av ett flertal avhopp och det blev allt svårare att beräkna den framtida efterfrågan.60
Efter att chefen över NJA, Edström, hade hoppat av, kom ett förslag på en mycket mer nedbantad version som kallades Stålverk-81.61
Samtidigt som diskussionen om stålverksprojektet pågick för fullt, tillsattes en utredning som studerade svensk stålindustrins problem. Den analyserade tänkbara utvecklingslinjer inom stålindustrins handelns strukturomvandling för att se om handelsstålsindustrin skulle vara företagsekonomiskt lönsam under en längre tid. Orsaken till att de tillsatte en utredning var att det hade varit en nedsatt lönsamhet sedan 1960-talet. Japan hade under denna tid byggt upp en modern industri med en ny utrustning, stordriftsekonomi och billig arbetskraft. Det gjorde Japan till en stor konkurrent gentemot de äldre stål länderna. 1973 var det dessutom en energikris som ledde till en djup lågkonjunktur.62
57 Hansson (1987) s. 132
58 Hansson (1987) s. 132
59 Hansson (1987) s. 132
60 Hansson (1987) s. 135
61 Hansson (1987) s. 136
62 Hansson (1987) s. 136
För Sverige innebar utvecklingen att handelsstålsindustrin förlorade marknadsandelar, dels exportmarknadsandelar men också en nedgång på hemmamarknaden.63
Utredningen kom fram till att Sverige bara kunde konkurrera med andra länder inom stålindustrin om produktiviteten ökade. För att nå det föreslogs det att det skulle koncentreras till två stålverk som behandlar den malmbaserade metallurgin, produktionen av handelsfärdigt stål skulle därefter fördelas mellan valsverk, vilka var efter teknisk standard och lämplighet för olika produkter.64
Förslagets syfte var att få stordriftsfördelar, full kapacitetsutnyttjande och en specialisering av produkter.65
Resultatet av undersökningen blev att Svenskt Stål AB också kallat SSAB bildades. Det var en sammanslagning mellan och de tre stora handelsstålverken i Sverige. De var Domnarvets Järnverk, Norrbottens Järnverk och Oxelösunds Järnverk. 50 procent ägdes av statsföretag medan Gränges och Stora Kopparberg ägde 25 procent vardera.66
År 1978 var ett år som dels handlade om att göra SSAB lönsamt men också att besluta om vilken inriktning och framtida struktur som företaget skulle ha.67
Efter ytterligare utredningar planerades verksamheten under en tio års period som innebar att produktionen skulle vara koncentrerad till få enheter för att få nå stordrifts- och samordningsfördelar, höjt kapacitetsutnyttjande men också att den skulle nå den bästa europeiska standard i samband med omstrukturering. Det planerades även att investeringarna skulle vara inriktade på förädlingsområden som var utvecklingsbara såsom marknadsanpassad manufaktur.68
Det innebar att Luleå tillsammans med Oxelösund svarade för den malmbaserade tillverkningen av stål och för att förstärka stränggjutningskapaciteten. Men det innebar också
63 Hansson (1987) s. 136
64 Hansson (1987) s. 136
65 Hansson (1987) s. 136 f.f.
66 Hansson (1987) s. 137 f.f.
67 Hansson (1987) s. 137 f.f.
68 Hansson (1987) s. 137 f.f.
att de la ner elektroståltillverkningen, gjuteriet, planetvalsverket och sinterverket. Alla dessa förändringar skulle göra SSAB lönsamt 1982.69
1982 fick SSAB ett överskott på 23 miljoner kronor, vilket inte var en stor summa, men 1981 hade SSAB haft en förlust på 800 miljoner kronor. 1984 hade SSAB ett överskott på 565 miljoner kronor. Detta efter en högkonjunktur internationellt inom Stålindustrin.70
6.3 LKAB
Under 1700-talet upptäcktes de stora järnmalmstillgångarna i Lappland. Men det var ingenting som gick att använda förrän 1880-talet då Thomasprocessen gjorde det möjligt att använda fosforrik järnmalm, samt att byggandet av järnväg från Kiruna till Luleå gjorde det möjligt att ha en produktion i malmfälten. 1890 bildades Luossavaara – Kiirunavaara AB (LKAB) för att ta hand om malmtillgångarna i Luossavaara och Kiirunavaara malmfält. 1903 startade brytningen i Kiruna, men omfattande investeringar ledde till att 90 procent av bolaget övertogs av Trafikaktiebolaget Grängesberg – Öxelösund, TGO, som därmed kom att dominera den svenska järnmalmsexporten. 1902 kom utförseln av den snabba utvecklingen ske via Narvik, 1907 återgick staten hälften av ägandet av företaget, men 1976 blev LKAB åter statligt. 71
Innan 1950 förekom LKAB:s järnmalmsutvinning i dagbrott, men efter 1950 ökade underjordsbrytningen. Efter Andra Världskriget utvecklades LKAB till den viktigaste järnmalmsleverantören på Europa- och Världsmarknaden.72
På 1950-talet dominerades exportmarknaden för järnmalm främst av Sverige och LKAB.
LKAB och Gränges bildade den första Oktober 1957 Malmexport AB. De svarade för försäljningen av företagens järnmalmsprodukter. Under 1960- och 1970-talen ökade järnmalmsexportmarknaden kraftigt och dominansen av dessa varor övertogs av Brasilien och Australien.73
69 Hansson (1987) s. 137 f.f.
70 Hansson (1987) s. 137 f.f.
71 Internet 3
72 ibid
73 Branschstudier inför 80-talet (1979) s. 15.
1955 togs det första pelletsverk i bruk i Malmberget, det var då det först pelletsverket i Europa. Men numera finns det två pelletsverk, i Vitåfors, det är både ett ugnsverk och ett stålbandsverk. Malmbergsgruvans kunder finns kring Östersjöområdet, SSAB är deras största enskilda kund, med Luleå som utskeppningshamn.74
Kopparmalmen började brytas redan på 1600-talet i gruvhål nedanför berget i Svappavaara, men malmen började sina redan efter några årtionden. Och en stor del av dem som jobbade i gruvan flyttade därifrån och de som stannade blev nybyggare. Men de visste att det fanns järnmalm i berget, men det var först 1961 som LKAB bestämde att de skulle exploatera Leveäniemifältet, som var en malmkropp av 1200 meters längd och 100 meters bredd och med järnhalt på 60 procent.75
En fyra mil lång bibana till Malmbanan och den gruva som skulle bearbetas invigdes 1964.
Den kompletterades tre år senare med både sovringsverk, anrikningsverk och pelletsverk. Byn Svappavaara byggdes samtidigt upp till ett litet samhälle, där arkitekten Ralph Erskines jättelänga Ormen blev ett känt inslag.76
Denna blomstringsperiod pågick under två årtionden, men 1983 avbröt LKAB gruvdriften efter en långvarig stålverkskris.77
Malmen har inte enbart fraktats via Luleå utan även via Narviks malmhamn. Vid den tyska invasionen 1940 av Narvik låg det ett trettiotal fartyg vid hamnen, eftersom att malmen under denna tid var mycket efterfrågad. De flesta av dessa fartyg sänktes och även en del av de svenska fartygen.78
Efter krigsslutet 1945 byggdes malmhamnen upp direkt. Och den nya anläggning som var klar 1956 hade den en kapacitet på tolv miljoner årston. Vidare utbyggnader har gjort att denna kapacitet har fördubblats ytterligare nu.79
74 Barck (2001) s. 23
75 Barck (2001) s. 26
76 Barck (2001) s. 26
77 Barck (2001) s.26
78 Barck (2001) s.33
79 Barck (2001) s.33
Men dock tvingades LKAB till omfattande nedskärningar under 1970-talet, efter lågkonjuktur och konkurrens från nya malmleverantörer samt en omstrukturering av stålindustrin i Europa.80
Gruvan i Kiirunavaara är idag den största järnmalmsgruvan som är under jord. Det finns i gruvan 50 mil orter och transporttunnlar. Det är bara LKAB som bryter malm under jorden i världen. Andra länder tar den ur dagbrott
6.4 Haparanda
Haparanda har sedan tidigare ingen industriell tradition. Den industri som funnits och haft betydelse bestod fram till 1960-talet av Seskarös sågar. Men i början av 1960-talet skedde en förändring, kommunpolitikerna insåg att en förändring var nödvändig för att förhindra avfolkningen av glesbygderna som var på väg att ske. De tyckte det var nödvändigt med en lokaliseringspolitik, som skulle ge sysselsättning, fasta arbeten istället för tillfälliga beredskapsarbeten. Företagarföreningen i länet blev också aktiv i detta och direktören i Företagsföreningen lyckades intressera småföretagare, kommunalpolitiker och statsmakter att tillsammans införa lokaler till näringsidkare som ensamma skulle klara sådana initiativ.81
Problemet för näringsidkare hade länge varit lokalbristen, men med detta problem löst växte det upp betydande småföretag. Detta även i Haparanda.82
I Haparanda växte det fram småföretag, bland annat ett aktiebolag som tio företagare gick samman och bildade, det var ett aktieinnehav som var begränsat och ägdes med 50 procent av hantverksföreningen eller det som numera kallas företagarföreningen. Det är fortfarande samma småföretagare som finns i de lokalerna, med små hyror som ändå räcker till att underhålla byggnaderna.83
Detta ledde dock inte till någon direkt sysselsättningsökning, men det ändrade synen på småföretagarverksamheten. Men däremot var det ett initiativ på den finska sidan som gav sysselsättning. Det var ett textilföretag i Torneå som hette Norlyn som producerade strumpbyxor till kvinnor. Det gick så bra för företaget att de byggde upp en filialfabrik i
80 NE-online sökord LKAB
81 Hederyd (1992) s. 332
82 ibid
83 ibid
Haparanda 1968. De gav sysselsättning till ett 70-tal anställda. På 1970-talet utvecklades företaget ytterligare och som mest arbetade 150 anställda. Det var dock ingen långvarig framgång. 1976 utkonkurrerades företaget.84
Även den andra industrilokaliseringen blev mindre lyckad. Det var bandy- och ishockeyfabrikören Carlsson som från Boden inledde en produktion av skidor i en nyuppförd fabriksanläggning med hjälp av lokaliseringsanslag och lån. Tillverkningen av skidor slöts till den jugoslaviska skidfabriken Elan, vars skidor Ingmar Stenmark hade på sig när han vann i slalom. Men konkursen kom redan efter ett par år. I dag är det Samhall som håller till i verkstadens lokaler, med ett hundratal anställda.85
Ytterligare ett företag som misslyckades i Haparanda är Norrbottens frys AB. Den startades 1964 med en idé att tillvarata Nordkalottens vilda bär. Ägarna var ”Mabo” Erik Innala och Karl-Erik ”Lelle” Olsson och delägare var Hushållningssällskapet och BD fisk. Men 1971 gick företaget i konkurs, detta eftersom att verksamheten var för säsongsbetonad för att kunna gå i vinst.86
De två första upphovsmännen ”Mabo” Erik Innala och Karl-Erik ”Lelle” Olsson tillsammans med Pelloköpmannen Allan Letho och en finsk affärsman Armas Kristo förvärvade tillsammans konkursboet 1972. De startade företaget som Fågel Fenix och Allan Lethos var dess ledare. Han hade goda kunskaper inom bäraffärer och bärhantering och satte företaget på god kurs. De skapade ett nätverk med 500 bärleverantörer – från Hagfors i Värmland till Jukkasjärvi i norr samt i Finland. På detta sätt breddades leveransnätet och de var inte längre beroende av att det skulle gå bra på ett område. Utan på detta sätt garanterades produktionsapparaten, exempelvis om bärskörden slog fel på ett håll, kanske det gick bättre på ett annat håll.87
År 1974 utökade företaget med kött som fryses in i legofrysning som förädlingsobjekt. De lanserade varumärket Polarica för storhushåll och blev sedermera identiskt med alla köttvaror som sålts eller förädlats av företaget.88
84 ibid
85 ibid
86 ibid
87 Hederyd (1992) s. 334
88 ibid
