Lilla Nygatan 14
Box 2206 2002-10-30
103 15 STOCKHOLM Tel 08/613 48 00 Fax 08/24 77 01
Harald Mårtensson/LE
Till Äldreberedningen
RIV ÅLDERSTRAPPAN! LIVSLOPP I FÖRÄNDRING (SOU 2002:29)
--- Dnr 13/2002
Inledning
SACO vill inledningsvis understryka vikten av bered- ningens mycket angelägna utredningsuppdrag att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken. Det av beredningen valda angrepps- sättet att se åldrandet utifrån ett livsloppsperspek- tiv framstår som genomtänkt och intressant och bör kunna leda till ett annat synsätt på de äldre och åldrandet.
Diskussionsbetänkandet koncentrerar sig på äldre- politikens roll med syfte att öka människors möj- ligheter att delta och ha inflytande i arbetsliv och samhälle. Beredningen har begränsat detta betänkande till frågor som gäller äldre människors möjligheter till aktivitet, delaktighet och inflytande. Frågor som berör vård och omsorg om äldre är tänkt att tas upp i beredningens slutbetänkande hösten 2003. SACO beklagar att dessa mycket brådskande och angelägna vård- och omsorgsfrågor inte har tagits med redan i detta betänkande. Vi utgår ifrån att organisationen även i dessa för oss viktiga frågor får möjligheter att komma med synpunkter och förslag.
Mot bakgrund av att betänkandet är ett diskussionsbe- tänkande vill vi även delge beredningen de remissvar som inkommit från medlemsförbunden Akademikerförbun- det SSR, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Lärar- nas Riksförbund, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Psykologförbund och Sveriges Universitetslärarför- bund.
Framtidsbild
SACO finner utredningens framtidsbild - ett samhälle med fler möjligheter att kombinera och variera ar- bete, fritid och samhällsengagemang än idag – oav- sett ålder – som mycket tilltalande. Helhetssynen på människan – med en ökad individualisering av livs- loppet – framstår som både sympatiskt och riktigt.
Det är viktigt att samhället i alla delar arbetar för det långsiktigt hållbara samhälle som ger utrymme för varje medborgare att utvecklas på ett för henne/honom optimalt sätt utifrån sina förutsättningar.
Utifrån ett flexibelt livsloppsperspektiv kan man lättare angripa problematiken med dagens förlegade och stereotypa och oftast negativa bilder av äldre och vad äldre står för. Samhället kan med ett sådant perspektiv på sikt se åldrandet som en naturlig mång- dimensionell och livslång process där ingen ålders- period är viktigare eller bättre än någon annan.
Grundläggande för ett bra liv för äldre är i stora delar detsamma som för yngre; en trygg ekonomi, god hälsa, bra socialt nätverk, meningsfull sysselsätt- ning och att kunna bestämma över sitt liv.
SACO delar beredningens syn på att kraftfulla poli- tiska insatser måste till för att främja nya livs- lopp. Det är viktigt att åldersgränser och andra hinder i lagar och avtal undanröjs. Det är lika viktigt att fysisk tillgänglighet till bostäder, aktivitet och delaktighet i vardagslivet blir en självklarhet för alla och envar.
Åldrande och attityder
Det sociala åldrandet är det som uppstår genom om- givningens bemötande på individens ålder. Historiska skeenden ur en politisk, ekonomisk och teknisk syn- vinkel påverkar alla den sociala strukturen i sam- hället som i sin tur skapar människors attityder och åldersnormer. Alla attityder, negativa eller posi- tiva, visavi de äldre skapas oftast i de roller sam- hället för dagen tillåter de äldre att ha. Den so- ciala åldringsprocessen pågår kontinuerligt, liksom samhällets attitydprocess. De senaste decenniernas oftast negativa syn på de äldre och åldrandet i Sverige har troligen sitt ursprung i 1980-talets arbetslöshet, där den äldre arbetskraften i uppsäg- ningssituationer ställdes mot ungdomarna som ville in i arbetslivet. Genast kom uppfattningen att de äldre skulle avstå arbete till förmån för de yngre att bli vanlig och allmän och detta oavsett vilka samhälls- ekonomiska konsekvenser det skulle få. Den 58,3-åring
som inte tackade ja till förtida pension existerade inte. Det sociala trycket var för starkt.
De två forskarna Kuypers och Bengtsson har beskrivit en modell för åldrandet där de använder begreppet
”det sociala nedbrytningssyndromet”. Den negativa synen på äldre ger enligt deras teori ett ökat be- roende, snabbare åldrande och ökat vårdbehov. Man måste enligt Kuypers och Bengtsson på olika sätt bygga in äldres ansvar i samhället. Det i sin tur skapar nya positiva förebilder som kan starta en attitydförändring som är positiv till de äldre. Här vilar ansvaret tungt på arbetsgivare och samhälle.
SACO välkomnar initiativ i den riktningen från sam- hälle, arbetsgivare eller enskilda individer.
Det finns nog trots allt ljusglimtar i mörkret. 40- talistgenerationerna är mycket välutbildade, de har ofta erfarenhet av ledande ställning i både samhälls- liv och arbetsliv, de har tagit större ansvar i fa- miljelivet än tidigare generationer och kvinnorna är i större utsträckning än tidigare ekonomiskt obero- ende. Sammantaget kommer dessa faktorer sannolikt att underlätta de äldres framtida integrering i samhället och möjligheter till ett aktivt liv.
Fyra nycklar till framtiden
SACO delar beredningens uppfattning att det behövs en särskild äldrepolitik så länge det inte är självklart att de äldre deltar i arbetslivet och i vardagslivet på samma villkor som yngre. De föreslagna nycklarna kan underlätta denna s k mainstreaming. De fyra nyck- larna är 1) Riv ålderstrappan - forma ett flexiblare livsloppsmönster, 2) Bryt åldersbarriärer, 3) Planera för aktivt åldrande, 4) Stärk ömsesidighet och an- svarstagande över generationsgränser.
Demografi
Beredningens arbete står inför det faktum att sam- hället redan idag och än mer accentuerat om ett de- cennium kommer att ställas inför andra och nya krav när både andelen äldre och antalet äldre i det
svenska och i det internationella samhället ökar mycket dramatiskt. Denna utveckling kommer att få allvarliga konsekvenser för hela samhället och inte minst inom områden för samhällsekonomi, privatekonomi och arbetsliv. Den starka ökningen av sjukskrivningar och tidig pensionering ställer allt större krav på omedelbara insatser. Ökade möjligheter för äldre att delta och ha inflytande i samhällsliv och arbetsliv är således några av de åtgärder som är nödvändiga.
Kraftfulla åtgärder som syftar till att ta tillvara de äldres resurser i form av erfarenhet, kunskap och kompetens är redan idag en av äldrepolitikens stora uppgifter.
En utredning och en analys av den demografiska ut- vecklingens konsekvenser inom alla politikerområden är en nödvändighet och bör enligt SACO påbörjas omedelbart. SACO kommer att vara aktiv i den pro- cessen.
Samhällsliv - vardagsliv
SACO delar i stort utredningens analyser och förslag till åtgärder och anser att betänkandet på ett bra sätt fångar vardagslivets värden och förutsättningar för den åldrande befolkningens deltagande i samhälls- livet och förutsättningarna för aktivitet, deltagande och gemenskap. De äldres medverkan i samhällslivet måste ske på individens villkor och den enskilde måste ges möjlighet till delaktighet i samhällets alla funktioner och erbjudanden. Kommunerna måste i högre utsträckning ta ansvar för den fysiska miljöns utformning och boendet för de äldre. Regeringen bör ta initiativ till att skapa mer resurser för en ökad forskning och interventioner inom äldreområdet. Det är enligt SACO en mycket angelägen fråga.
Arbetsliv
SACO välkomnar alla politiska initiativ som under- lättar för äldre arbetstagare att vilja och kunna vara kvar i arbetslivet. Naturligtvis har arbets- marknadens parter, organisationer och inte minst den enskilde själv ett stort ansvar i vilka val som tas.
Vi kommer i det följande att koncentrera våra syn- punkter på de äldre och arbetslivet.
Beredningens målsättning om ett arbetsliv för alla, oavsett ålder, kan SACO helt ställa sig bakom.
Redan 1982 fastställde SACO/SRs kongress att orga- nisationen skall verka för en flexiblare möjlighet att ta ut ålderspensionen samt att SACO/SR skall så långt möjligt verka för att de äldre får möjlighet till arbete efter uppnådd pensionsålder.
1985 års SACO/SR-kongress följde upp dessa beslut med ett handlingsprogram för pensions- och äldrefrågor.
Kongressen beslutade om följande:
1) Principen om arbete åt alla som vill och kan göra en arbetsinsats skall upprätthållas.
2) Åldersdiskriminering i arbetslivet kan inte godtas och måste därför förhindras.
3) Forskningens rön om förutsättningarna och betydel- sen av de äldres arbetsinsatser skall tillvaratas och resultat och erfarenheter på detta område skall föras ut i arbetslivet.
4) En förändring måste ske av de negativa attityder, som råder i förhållande till de äldres medverkan i arbetslivet, genom intern och extern upplysning.
5) Statsmakternas målsättning om en rörlig pensione- ring under perioden 60–70 år måste förverkligas.
6) Större valfrihet behövs för den enskilde i fråga om den egna pensionsåldern inom de avtalsreglerade pensionssystemen.
7) De äldre bör få möjlighet till arbete efter upp- nådd pensionsålder.
8) Bidrags- och skattesystemet skall inte hindra eller försvåra arbetsinsatser av de äldre.
Det är slående hur aktuellt detta program fortfarande är vad avser äldrefrågorna. Naturligtvis kan texten moderniseras men innehållet och avsikten är upp- maningar som SACO än idag ställer sig bakom.
Inom Näringsdepartementet tillsattes på begäran av arbetsmarknadens parter under 2002 en arbetsgrupp, Seniorgruppen, som fick i uppdrag att bl a kartlägga utredningar och annat som tagits fram av myndigheter och organisationer angående äldres situation på ar- betsmarknaden. Denna kartläggning visar att det finns en mängd förslag från olika håll som alla syftar till att underlätta äldres deltagande i arbetslivet. Kart- läggningen redovisas i Ds 2002:10 ”Riv hindren för äldre i arbetslivet”.
SACO delar i allt väsentligt beredningens beskrivning av dagens arbetsmarknad och de analyser som redo-
visas. SACO delar i stora stycken även beredningens syn på konstaterade stora brister i arbetslivet och de nödvändiga förändringar som beredningen diskute- rar. SACO menar även att Seniorgruppens kartläggning och förslag till ändringar av regelverk m m kan ligga till grund för en fortsatt fördjupad diskussion inom Äldreberedningen Senior 2005. Dessa frågor bör enligt SACO även tas med i de trepartssamtal som pågår för att än mer poängtera frågornas betydelse för sam- hället och den enskilde samhällsmedborgaren.
SACO vill särskilt peka på följande frågor:
Hinder i lagar och kollektivavtal
• SACO delar beredningens syn på att regler i lagar och kollektivavtal som försvårar, förhindrar eller
gör det ekonomiskt ointressant för personer som vill kombinera arbete med pension måste tas bort.
Incitament eller brist på incitament som innebär detsamma skall likaledes tas bort alternativt
föras in så att syftet mot ett gott arbetsliv även för de äldre kan uppnås.
Initiativ till dessa förändringar måste tas i alla församlingar som företag, kommuner, myndigheter och fackföreningar. SACO presenterade år 2000 en kartläggning över hinder och brister på incitament i några av arbetsmarknadens kollektivavtal. Många av de ”hinder” som idag finns i kollektivavtalen ses allmänt som förmåner. Parterna på arbetsmark- naden har här ett stort ansvar att under ömsesidig respekt analysera och överenskomma om möjliga för- ändringar i kollektivavtalen som stärker de äldres möjligheter till arbete. Om förmåner som verkar hindrande skall kunna avvecklas, måste det finnas en öppenhet för förbättringar i andra avseenden.
Lönen som en drivkraft
• Löneutveckling är, vid sidan om att utvecklas i sitt yrke, gott kamratskap och god arbetsmiljö, sannolikt en av de viktigaste drivkrafterna för lusten att arbeta. SACO har i en utredning år 2001 visat att löneutvecklingen för stora grupper SACO- medlemmar som passerat 50 år klart understiger andra åldersgruppers. Detta faktum kan vara en av de orsaker till att alltför många lämnar arbets- livet alltför tidigt.
SACO kräver en snar attitydförändring så att de äldre inte lönediskrimineras.
Arbetsmiljö, organisation, arbetstid och ledarskap
• Den demografiska utvecklingen med en försörjnings- kvot som för varje år blir allt allvarligare på- minner oss om ett kraftigt växande samhällspro- blem. SACO anser att nya strategier krävs som leder till ett mångsidigt samhälle där arbets- miljö, ledarskap och flexiblare organisations- strukturer och arbetstider leder fram till ett arbetsliv där de äldre arbetstagarna vill, orkar och kan arbeta. Arbetsmiljön vad avser både den fysiska och inte minst den psykosociala måste bli till var mans fråga. Arbetsgivarna har ett mycket stort ansvar för att dålig arbetsmiljö inte slår ut stora delar av arbetskraften för tidigt. Vi delar beredningens överväganden om behov av sam-
verkan mellan regeringen, myndigheter, arbetsmark- nadens parter för att tillsammans med arbetslivs-
forskningen ta fram nya strategier för ett mer flexibelt och förbättrat arbetsliv. Denna sam-
verkan kan vara i form av nationella projekt såsom i våra grannländer.
Det är enligt SACO viktigt att de pågående tre- partssamtalen inom kort leder till en överenskom- melse och att de snarast därefter omsätts i kon- kret handling för en förbättrad arbetsmiljö som leder till bättre hälsa och ett gott arbetsliv. I dessa samtal föreslår SACO bl a att en särskild rehabiliteringsförsäkring införs samt att mer resurser skall avsättas till företagshälsovården.
De anställdas inflytande, ledarskap och arbetsor- ganisation är avgörande för ett gott arbetsliv.
Age management (Prof Juhani Ilmarinen) är ett exempel på en metod som visar på det aktiva ledarskapets betydelse att tillvarata de äldres arbetsförmåga. Genom en sådan metod kan företagen bättre tillgodogöra sig de äldres kompetens och tillgodose de äldres önskemål om personligt an- passade arbetsvillkor. SACO föreslår att Illma- rinens forskningsresultat och empiriska studier kan ligga till grund för ett fortsatt utveck- lingsarbete inom företag och organisationer. In- spiration och goda exempel kan hämtas hos våra nordiska grannländer.
Livslånga lärandet
• SACO poängterar i alla sammanhang vikten av det livslånga lärandet. SACO vill bestämt hävda att kompetensutveckling är ett av nyckelinstrumenten såväl för en anpassningsbar och fungerande ar- betsmarknad som för individen socialt. Ge indi- viden ansvaret för en långsiktig individuell kom- petensutveckling och låt samhället bidra med in- strumenten som gör det lättare för människor som t ex mitt i livet vill börja om och byta bana.
Individuella kompetenskonton som Riksdagen be- slutat måste enligt vår uppfattning förbättras i flera avseenden om det skall bli det instrument som var avsett.
SACO anser att samhället bör kunna erbjuda stu- diefinansiering på rimliga villkor även högre upp i åldrarna än för närvarande. SACO efterlyser kon- kreta förslag från regeringen.
Omställningsavtal
• SACO anser att omställningsavtal skall finnas på hela arbetsmarknaden. Vår erfarenhet av omställ-
ningsavtal inom den statliga och privata tjänste- mannasektorn är mycket positiv. Arbetsmarknadens parter bör där avtal saknas snarast inleda diskus- sioner om att utveckla former för ett aktivt om- ställningsarbete.
Flexibel övergång och arbetstid
• SACO har under många år verkat för en rörligare pensionsålder mellan 60 och 70 år. Det är gläd- jande att en lagstiftad rätt att stå kvar i an- ställning till 67 år har genomförts. I praktiken får den genomslag från årsskiftet 2002/2003. Det är dock beklagligt att denna rätt inte införts i kollektivavtalen långt tidigare.
SACO anser att regelsystemen måste befrämja ar- betslinjen men samtidigt ge tillräckligt stort utrymme för individuell valfrihet när man skall kunna lämna arbetslivet. De flesta pensionssystem ger idag en valfrihet från tidigast 61 år. Flera pensionsplaner medger att delar av ålderspensionen redan tas ut från fyllda 55 år. För de flesta är det dock ingen realitet att kunna leva på en kraf- tigt reducerad ålderspension som har tagits ut i förtid. Partiella övergångar från arbetslivet kan vara ett alternativ.
SACO anser att delpension kan vara ett medel för att bibehålla arbetskraft men vill poängtera att kostnaden för delpensionen måste bäras av produk- tionen hos den arbetsgivare som medger deltidsan- ställningen.
SACO anser att man bör överväga att i arbetstids- lagen införa en rätt till deltidsanställning från 61 års ålder. Detta skulle ge individen en större individuell valfrihet att successivt gå över till andra arbetsuppgifter som kan göra det möjligt att bibehålla hälsan och motivationen för arbete.
Arbetsrätt
• På arbetsrättens område torde flera åtgärder kunna vidtas som bidrar till att den äldre arbetskraften blir attraktivare att anställa. En lång rad för- slag har förts fram i skilda utredningar och rapporter. Bl a föreslår man att ta bort dubbel- beräkningen för dem som är äldre än 45 år, att tillåta visstidsanställning från 61 års ålder med kortare uppsägningstid och att vid byte av arbets- givare kunna överföra intjänad anställningstid till den nya arbetsgivaren. SACO är beredd att
bidra med analyser och överväganden som stimulerar den äldre arbetskraftens rörlighet och attraktion.
SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION
Gunnar Wetterberg
Harald Mårtensson
