ك
/
års ) ا
ﺎﻣا.'م 0111
liilrag till historien،
Riksdag .
A c a d e m i s k A f h a n d l i n g ٠
som
med vidtberömda Philosophiska Facultetens samtycke
under inseende ،٦٢
اﺎﺤﻣااا 1 ا اااا ا
اا;ااﺎﻣآا
، اا
; ﺎﻣا ا'ااا . اا؛ﺎﺜﺛ
enor. I mSTOnJE>; MKDI.EM AF KONGL. VET. سا - I l’PS ALA OCII AF SAMF. FÖR UTG. AF HANDL. ndn. SCANDIN. HISTORIA.
för ﺀﺎﻣاا«ﺀ0ﺎﻣاااﺀا ،«مد)*«)اﺀ■*
f ö r f a t t a d och u tg ifv e n
AF
HENRIG LOVEN,
«م Stockholms Nation ا؛اا offen tlig granskning fram ställes å m indre G ustavianska Lärosalen d. 31 Maj 18ةا
p. ٧. t. ٢. m.
ئا
، ت،؛لا أ؛؛أ
؛ ا
؛
1
وﺄﻣ؟ ر ن}
i i'■'"■
أ
إ
.-
B U R E A U -C H EFEN I KONGL. JU STITLE-STA TS-EXPEDITIONEN, FÖRSTE EXPEDITIONS—SECRETERAREN OCH RIDDAREN
A F CARL XIII.-S O RDEN, HÖGÄDLE
د LARS JOHAN LOYÉN,
AF
sonlig vördnad, kärlek och tacksamhet.
belasta sig m e،l ansvaret för en ،)lagligl،et. B e slu tet fattades (loek m ed tvek an (١٧١، lö[-st efter liera (lagars öfverläggn in g *).
M en , on i sjelfva valet a f en sådan u tv ä g genen( nödvändig- l؛efön ١٢١;آ fö r sv a ra s, så är detta d erem ot ej fallet m ed det s ä t t , h varpå den af förm yn darne använ des. Man طرا m ed sk äl förebrå d e m , att ej geno>n den strän gaste billighet o ch rättvisa i utföran- (let liafva sö k t så vidt m öjligt förm in ska d ess olägen heter. T y — först oeh främ st var det o r ä tt, att de iek e allenast såld e k ro n o - h em m an , utan äfven räntan af sk atteh em m an , öfver hvilka kronan ic k e ägde någon disp osition srätt, 0،*h för d et andra var d et obil- lig t, att godsen endast fingo säljas åt adelsm än. D enna in sk rän k - n in g , gjord i ett m issförståd t stå n d sin tre sse, 1ﻢﺳ dock san nolikt b etyd ligt bidragit till red u k tion en ; t y , om äfven de ofrälse stånden tillåtits dela r o fv e t, är det föga tr o lig t, att (le m ed sam ma enhäl- ligh et ؛ مﺀ1ا D e r yrk at på oeh slutligen gen oin d rifvit en efter- räkning.
F rån dessa föl kunna förm؛ ndarne ej frid öm m as; d erem o t ط)ا å andra sidan ej n ek a s, att (fö sy n a s m ed återh ållsamh et hafva b egagnat den öppnade ink om stkällan. M en Christina sje lf, då hon 1G44 tillträdde regerin gen , bortlade gen ast hvarje teek en till S|)ar- sam h et. F örm yn d arn e l،^(le varit nog fö r sig tig a , att ibland v ilk o - ren in föra, att D ro ttn in g en , (lå ١١٠٢١ blef m j n d ig , sk u lle äga räft, in om natt ٠٢١١ år åförinfösa det försålda. D enn a tid var ١١٧ väl gan sk a knappt tilltagen , m en D rottningen b eh öfd e ej an se sig ١١١١٨- den a f (fönna in sk rän k n in g, ty regerin gsform en gaf h en n e o v il- h o r lig m a k t, att återfordra a llt, son» a f h en n es dom ain ku nd e vara förskingradt. Christina var doek så långt ifrå n , att tänka på åför- inlösning al' (fö redan ftfö^ttrade g o d s e n , att h on tvertom lät ١١١١٢- h äfva deras ursprungliga k ro n o - eller sk atten atu r ٠٢١١ ftirskrifva (föm åt ؛٨٢١٠١١٥٢١٠٢١١٠ till evärd eligt frälse ﺀر. D erjem te öfvado ١٠٠١١ m e d ٠١٠؛ ٩١١١١١١ åförstående ٠١١ så slösan de frik o stig h e t, att ١١٠٨ redan 1 0 4 0 Ifördes k la g a , att in tet m er å tersto d , so m kunde bortgiD as.
ij Hithörande protokoller ٤١٢٠ tryekta i X X I delen af ” Handlingar rö- rande Skandinaviens historia”. (För korthetens slmll citeras denna sam ling i det följande = H. s. H.)
٦ G eijer, Sv. F. H. H l, 4 4 1 .
F öljderna ٦،؛ delta ftifölållande voro em ellertid ganska betänk- liga. D e n n ärm aste olägenheten drabbade naturligtvis kronan, som på detta sätt sm ån in gom ا(ا )مآ ٢٥٢ sin su bsisten s beroen de a f utom - ordentliga bevillningar مﺀ1ا andra osäkra ink om ster, i stället för den förra v issa räntan af godsen. D et har blifvit sagd t, att riksför- m ynd arn e — bland bvilka liera verkligen m isstänktes för republi- kan ism — börjat kronogodsens förskingring, fiir att derm ed för- svaga den kungliga m yndigheten *). A tt detta varit ett a f deras m otiver, kan ej bestäm dt påstås ٠); följden m å ste dock i längden blifva den näm nda. M en icke nog liärm ed. A fv en (le ofrälse stånden fingo deraf erfara betydliga olägenheter. T y , då de afytt- rade g odsen a f sina nya innelmfö^re besuttos m ed frälserätt, m in- sk ad es ständigt airtalet af de skattdragande, hvarigenom bördan föll så m y c k e t tyngre på de återstående, 0<?1، d essu to m m åste den afgjorda ö fvervigt, som på detta sätt gafs åt ett' stånd, alltid blifva förlig för de aiföras frihet. S äm st lottade voro d ock åboerna på d e försålda hem m anen. A f skatföbonden hade ränteägaren visser- ligen ick e m er att fordra, än kronan förut haft, nendigen räntan;
m en då han vanligen ej Iiraktlät något m edel, att äfven draga sjelfva h em in anet under sig , lyckades han esom oftast tvinga bon- d e n , att i förtviflan afstå sin rätt. K om utskrifn in g i fråga, så använde han allt sitt in lå ta n d e, för att få sill skattebonde utsedd till so ld a t, på det hem uranet under dennes frånvaro m åtte blifva sk attevrak och hem falla till räliteägaren ٠). V oro rföitepersedlarne dyra eller svåra att anskaffa, så tvangs bonden på det hårdaste, att utgöra dem ؛ natura; voro de åter lätta att åstad kom m a, så ٨ sk apad es ^ r i g h e t e r , genom att antingen utfordra dem på besvär- liga tider, såsom under skörden och vid svåra väglag, föler ock g en o in att tvinga bonden för,a dem till aflägsna orter och ٢٧٢١١؛
٠) Memoires de Chanut !1, 8 i . Cöln 1 6 7 7 .
مر Det är dock säkert, att, bland de betänkligheter, som af rådet an- fördes, denna omständighet ej blifvit nämnd.
٠) De ofrälse ståndens protest om kronogodsen 1 6 5 0 . — Vid denna riksdag sade Christina sjelf sig väl märka, att adeln beviljat ut- skrifning, endast på det den derigenom skulle kunna hålla bön-
derna i lydnad. H. s. ١١. X X If, 87.
o. s. V ., allt., fö،■ <att sk u lle fä betala lull ٦
اا؛ااا tu llp latscr, på det
förm å liou oin lippgifva sin sk atterättigb et ocl، så l>ri،،ga hem m anet till fu llk o m lig frälsenatur. Klagade l،;،n, så ^ g r a d e s r ä t t\is a , eller ,
o m (föm någon gång fälldes i hans s a k , blef den aldrig e \s e ،[u e -
det för kron ob on d en , h v ilk e n nu endast )،،■
١ ،■)?
rad 8). Ä n nu s ^ r a
fick bo (jvar på اةاأ
1 r, om)'؛1 att taeka f ااأأ)
h ad e sin adlige herres
det h e m m a n , som han s fiirfäder kan sk e i sek ler odlat och bruk at ,
för Alod e tt o r d , allm ogen >ar underkastad ett fö r tr y c k , so m ١٦١٢
den i h ögsta m åtto b e s\ä r lig t 0(h som tillika alltm era utbreddes, i let fralset ökad es i sådan g r a d , att den period ej m era sy n tes af<
-
Itet gällde (.
lä g s e n , då hela riket sk u lle vara lagdt under adel٠
s،m، 1'riD stånd i S verige. Ja! det påstods؛°،b on d estån d ets eviste،،s s till o ch m e d , att adel،، sö k te tvinga det ifrån sin r ä tt, ،att bevista
riksdagar d er ig en o m , att frälsebönderna förbjödos betala h erred ags -
r،hm sk u lle falla de l'å å terståen d e k rono- och؛penn ingar, på ،let lä sk atteb ön d ern a alltför tu،،g ،att l»ära
.
O ck så l،ado allm ogen stäm hgt vid rik sdagarne beklagat sig
؛،،،- ö fv er sin l)oläg^،،l،ot. 1 6 4 4 fordrade d e n , att en räfst sk u lle ställas m ed kronans g o d s, innan D rottningen tilltriidde regerin gen .
, l؛ I 6 4 ه،?ا، 1 6 4 7 Sanm aa klagom ål oc•!، sam m a fordran framfiirdes
ri»ä،tring utan framgång. Alan lofvade i allm änna ordalag fr ,؛
ا،اﺀاا
upp - ا آ)ﺄﻤﻳ ؛ ،.
؛اآا’ا) m en löftet glöm des och fö rtry ck et fortfor som
sa tte s visserligen — ocl، det på adolns egen begäran — förslag till en ordnin g m ellan frälsem annen och sk a tteb ö n d er،1) , ،nen bön-
7) Botin. Om Svenska hemman 11, 1 6 8 . ٠) De ofrälse stånd, protest.
٠) Af rikets 7 2 ,7 7 3 hela gårdar befann sig vid slutet af Christinas regering icke mindre än 5 3 ,1 7 0 i adelns hand. Fryxell X , 1 58.
١) Detta förslag finnes hos Stjernman ”Alla Riksd. och mötens beslut”
11, 1 1 1 7 . Genom det bestämmes i sjelfva verket ingenting. Vis- serligen förbjudes frälsemannen, att på något sätt tränga bonden från sin ^arierfiannabörd؛ men det heter sedan: ”Emedan de som
”ifrån kronan under fi-älse komne äro, nu mera hafva bättre v il-
” kor och lisa med utskrifning, skjutsning ٠. s. V . , än d e , som
” under kronan höra; Ty hålla vi skäligt, att bemälde skattebönder
"skola, öfver d et, som de till kronan förr gjort hafva, vara frälse-
”mannen deremot till viljes, på s ä tt och ﺎﺗاﺀر som de sig emellan
”der öfver ي-«ﺀﺎﺳ bäst å sä m ja s.”
från l،erre -
ااا ة0 derna hade fatlat ett sådant m isstroende hll a llt ,
klassen a ngåend e dem fram ställdes, att de omöjlige،، knmle förmås gå in (lerpå أر.
اا ' ا M en , un der d e t kronan på (lett^ sätt bragtes i beroende 0
ls<? stånder، genom ständigt ökade skattebördor orh andra؛؛de ofr intrång allt m era utarm ades 0(1، försvagades, l،a،fö (lerem ot adel
،،
af inflytande 0(1، m agt .
ا ز)
؛ lyrk ats up psvin ga sig till en orim lig ا،آ
G enom förin} n dare-regeringens ensidiga förkärlek 0(‘l، G lm stinas o b etän k sam m a slö se r i, blifven ensam l،err<? öfver största delen af nästan uteslutande rätt till alla dess om be 1 -
اا،ﺀا rik ets j o r d , sam t
ten och h ed ersp oster, kum le den beröm m a sig af, att innehafva de،، egen tliga st}r e lsem a g ten , eller pasta, att rådet, ståndets blom -
gl،et ،،mlla،، ko،،ung oel، folk, som؛m a , utgjorde e،، m edlande I،،}،،(l s. V. Sådan
،;
. ٠ borde vaka öfver, att båda uppf}llde sina p lig ter3 (
a n sp r å k , !،vilka adeln ofta fram ställt, l،afta doek sällan synts så ١١٠ väl uppburna af förliållanderna, som under förevarande tid .
öppet be - آة اا 1؛
rigtade ej allenast em ot de ofrälse ståm lci 1 ،, ٢٠٢٠
٠٤
^ oek em ot konungam akten ,
، ٧٤٠٦١ näm ndes adelns undersåtare ,
h ar blifvit p astådt, att en b et}dlig fraktio،، af ;،del،، — oel، detta verklige،، förebaft planer, att om د -
för،،ä،nsta ما*اأ
den an rik aste
störta de،، m onarkiska "" eller åhnimstone inskränka ١١٧٢٧ k on u n gen s m a g t, i S}،،nerl،et genom talrik ets återförande . l،är،،،ed egentligen förhåller s ig , är svårt att säga. Något orga،،i -
gt arbetat på, att förändra statsform en ,؛
is s،،،،،؛la؛<
serad t p arti, so،n
l،ar aldrig k،،،،،،at upptäekas. Men att Ilera af de Idigst uppsatte l،errar،،e ej ogerna sett en föriim lring, är o tv iv ela k tig t. Den stora n ،a g t, som adelsståndet redan tillskansat sig oel، än mera den nä -
v a , till !،vilken det S }fta d e, var ej så tillräckligt gr،m stan e*e‘lu s-؛
dad i rikets lagar, att det ick e sfö،lle önska sig den، ämlrade efter förhållan dern a, oel، m öjligen l،ar den . . • • • ■ att en qvinna
tl،ro،،en, förledt några till en förlm ppnfög, att af hennes ار;ا
sa tt
som önskades. Sådana tankar l،afva ﻪﻟ
sv a g h et k،m na erhålla ١٦١
sa n n o lik t föresväfvat Ilera bland lfög;،del،، oel، kanske icke heller varit främ m ande för den store Axel O xenstjcrn;،. Ilan s förkärlek
أر R esol. pa Ridderskapets och Adeln؟ besvär يﺔﻫ؛<, ج to . 3) F rvxell X , 67.
1ﺂﻧا• adelsstån det känner inan al liera }ttrande>n, o c h , då لاةاا jem te andra riksråd inför och e m ot D rottningen flera gån ger försvarat det E n g elsk a parlam en tets b eteen d e vid Carl I:s afsättn in g och död ٠) , kan m an fö rm o d a , att åtm inston e ej en sjelfrådig och o in - sk rän k t konungarnagt var han s ideal. Christina var för sin del b estäm d t ö fv erty g a d , att både han och m ånga bland adeln önskad e afskalba kronans ä rftlig h et, och hon liar hera gånger öp p et gjort dem denna b esk ylln in g. Under öfverläggn in gen om Carl G ustafs förklarande För arlkurste 1 6 4 9 , yttrad e h o n , då rådet gjorde m o t- stån d , ”att det vore bättre om riksråden sad e rent n t , att de inga
”arfkonungar m er ville h a fv a , utan förandra statu m regni uti en
”aristocratie” — ه€لا m an m å ste b ek ä n n a , att h en n es förm odan ej v ed erlägges af rik sm arsk en s sv a r: ”det är h ö g b etä n k e lig t, att vi
”sk ola göra oss till a r f - t r ä l a r " *).
V i hafva s e t t , h vilka följder k ron ogod sen s förskingring dragit m ed sig ; liuru d e n , på bekostnad af kronan ocli de ofrälse stå n - d e n , gyn n at tillväxten af en a risto k ra ti, h vars anspråk gingo ännu längre än d ess m agt. D et återstår n u , att äfven kasta en blick på d e n , som under sådana förhållanden h ad e att vårda sta te n s an- gelägen lieter. Christina befann sig i en ganska svår ställn in g e m e l- lan de båda ytterligh etern a, högadeln och de ofrälse stån den. M ed en lättsinnighet utan gränser liade I1011 användt k ron an s egen d om såsom m e d el, att tillfredsställa sin sm ak för slösan d e frik ostigliet.
H on liad e derigenom ej blott orsakat sig sjelf stäiulig p en iiin geför- lä g en h et, utan ock bragt m assan af nationen i elän d e. D et är redan n äm n d t, ١١٧٢٧, vid hvarje rik sd a g , bönderna b estorm ad e liem ie m ed bön er att återtaga godsen och d erigen om liäm m a det ständigt stigande förtrycket. M en , om h on ock m å ste erk ånna, att deras fordran var b illig, så var det i alla fall för h en n e om öj- ligt b eqväm a sig till, att på detta sätt öp p et ogilla sina egn a åtgär- der eller upphäfva sina egna donationer. D essu to m var det snart för s e n t, att göra d e t, utan att utsätta sig för en sv å r strid m ed a d eln , liv ilk e n , då den så att säga liad e att käm p a ١١٢٠ aris et
مز Rådsprot. 1 ٠١ Mars 1 6 5 0 , Uegist. öfver Juels bref i Frvxells Hand- lingar ur utländska Archiver.
٠] Rådsprot. d. 26 Febr. 1 6 4 9 .
fo c is , sä k er lig en cj blifvit lätt att besegra. A tt likväl C‘11 sådan strid förr elle r sed n are m åste v å g a s, om rikets författning sk nlle äga b e stå n d , det insåg € l،ristin a m er än väl; m en !١٠١١ kände sig eز m anlig n o g , att sjelf våga trotsa dem D etta l،ar utan tvifvel varit e tt a f h u fvud m otivern a till h en n es ovanliga beslut att nedlägga regeringen.
M an kan ej annat än på det högsta tadla den Jätttsinniga lik - g iltig h e t, h varm ed h on störtat fäderneslandet i v å d a , m en m an to rd e o ck böra e rk ä im a , att h on verkligen varit b etän k t p å , att tillförsäkra d et en lyck ligare framtid ٠٠١، bot för det onda. Så bör m an san nolikt tolka hen n es ifver, a tt, em o t a i^ o k r a te r n a s pla- ner på e tt k on u n gaval, få su ccession en stadgad — مﺀ1ا åt Carl G u sta f, om h vilk en 1ﺎﻣاآ med sk äl d ö m d e, att han ägde m od och k ra ft n o g , för att m öta och till det allm änna bästa genom föra den vän tad e striden®). Anda ifrån 1 6 4 0 , då hon enligt egen b ek än - n e lse fö rst fattat de båda b esluten om abdikationen och Carl G u- sta fs s u c c e s s io nا) , arbetade ١١٠٨ m ed få m ellan sk of nästan oaflåt- lig t på déras utförande. L ikväl förtsatte !١٠٨ lika hejdlöst sitt slö - sc>ri; k a n sk e m ed ännu m im lre b etän k ligh et än föru t, sedan ١١٠٨ b e slu ta t abdikera. D et ser nästan ٧٤, ^ ٠١١١ om ١١٠١١ föresatt s ig , a tt, ؛١١٨١١١١ ! ١٠١١ lem nade k r o n a n , draga all u،öjlig fördel a f den- s a؛mn<a för tillfredsställandet af sina n y ck er.
*) D et !١٢٠٢ hvarigenom hon underrättade honom om hans val till thronföljare, innehåller följande rader: — — — ”Je vous c o n -
”jure de fö recevoir de la main de D ie u , ٩ ٧ vous fö d o n n e , ؛
” avec la reconnaissance digne de la grace ؛’٩٧ ! vous a fa ite , et
” cro ire, ٩٧٠ tout grand ؛’٩ ٧ ) e s t, je lföstime l)؛en audessous le
” desir, ٩٧٠ j ’ai de vous procurer cent au tres, s ’؛l m ’est p o ssib le ,
” plus considerabfös; ١٠٧ اﺀ« apprendra, ٩٧٠ , ١٠ parle vrai et
”je tacherai de vous faire voire par m es action s, plulot ٩٧٠ par de
” vains com plim ens, fö sin cerité de m es in te n tio n s, dont D ieu est
” ١٠ tem o in , ٩٧ s a it, ؛ que je n'ai « » ،١•،? bul وا،ﺀ le bien de m on
” état p a r dessus toule autre cliose et apres cela ٠٠١٧ de votre ؛
”avantage: 1؛ sait a u ssi, ٩٧٠ j ’ai resolu de faire ٠٧ consideration
” du prem ier tout ٠٠ ) ٩٧٠) mon devoir et son salut me dem ande
” et pour ١٠ second je ferai tout ٠٠ ٩٧٠ m e sera jam ais p ossib le.”
— — — لآا'م hennes samtal med prinsen i Adlersparres Histor. sam l.
أر Hådsprot. d. 2 7 Febr. 1 6 4 9 . Christinas bref till c،hanul d. 2 8 Oktober 1 6 5 4 i w^hitelockes Dagbok.
ilrigt sö k t \in n a D ro tt -
، D en unga pfaltsgrefven hade länge ٠١١
flera personer i h en n es närm aste orngifning gjorde nin gens hand ٠٠١١
llfara han s ön sk an , å fe n , vare sig att
؛ allt, för att förm å henne ١
ej fann behag i hans person eller att hennes motvilja för äk -
١١٥٨
endast undvikande ١١٠١١٨٨١
g a f ١١٠١١ o ö fv e n in n e lig — ٢^
( ١ tenskaj
svar. 1 6 4 8 i början af so m m a r en , hm an prinsen såsom genera -
för sista gången m ed hen n e 1 ﺎﻤﺳ
lissim ns utreste till arm éen , talade
ku nde fö rm ås, var fö ftet ,
1ه ١٠٨ا i detta äm ne. D et e n d a , hvartill!
lågonsin sk iille förm äla s ig , till gem ål ej välja någon،
! ١٠٨ att ifall annan än hon om .
- för första gången i اأ،آ
! ١٠١١ ret derpå, 1 6 4 9 , proponerade^
d e t, att pfaltsgrefven Carl G ustaf sk ulle förklaras för arlfurste till tillä fv en ty rs had e sina hem liga s k ä l ,
^ ,٠١١١ S veriges krona. R å d e t
att vara .m issnöjdt m^d förslaget, gjorde e،nellertid derem ot liera väl b efo g a d e invändningar. D rottningen försäk rad e, att hon endast gen o m d ref slutligen sin m ening; dock å s}fta d e rikets säk erhet ٠٠١١
b lef den ursprungliga propositionen så till vida ändra،!, att pfalts -
grefven ej skulle förklaras för ar،l‘urst<?, utan blott för presm ntiv sad e 1ا m förde några betänkligheter؛ مﺀ thronföljare. Ä fven ständerna
slu ١١١٠٨- sig l،ellre ö n sk a , att D rottningen gifte sig med prinsen ,
stö rsta m otsträfvighet .
٨١٠١١ tade m ed att bifalla; adeln doek
e n s afsknrit alla högadelns ١٨٠١١
På detta sätt hade Christina
sy n es derigenom oek hafva gifvit ١١١٠٨
v a lrik e t , förhoppningar ٠١١١
la n , att inskränka؛(
den en anledning, att påskynda utförandet af sin trädande J)å؛(
kraftfull furstes up ١١١١^
en ١١١١٥١١ k o n u n g a m a gten؛ ,
t،،ronen skulle göra det om öjligt, !)rottn in gen s kröning, som , liera sk ju te n , äm ltligen bestänjdt utsattes؛(؛(å m edel u؛( hrist gånger ٥٢
assande tillfäll«. åfan؛(
till som ،naren 1 6 5 0 , g a f ،lem härtill ett förloppet af l)ela denna sak gan sk a obetydlig kännedom .
har ٠١١١
detta år؛
D et berättas em ellertid , att A sel O xenstjerna i början ٥٢
اﺎﻣاا
^٢١٠٢
؛ ,١١٥٢ gjort !)rottn in gen ett förslag angående k rön in gen
- kans
^ varit m y c k e t m issnöjd ١١١٠ ١١٠١١
att ( ,”و lex؛(e r؛(”
b lih it högst
0,( m s v ilja؛
att handla tv ert em o t h gjort si^ ett Ilöje ٥٢
، ١٠٢٨ ٠٠١
l den ko،nm ande riks؛،- sam t att hon fått v e ta , det adeln ärnade x
*) R egist. öfver Juels bref.
٠) Chanut 11, 57. 15 لا .'آ
dagen b e tjd lig t inskränka hennes in a g t’). Man känner äfven, att Christina e m o t vanan gick hvarje dag på räntekammaren och ”di( -
tigt inform erade sig om intraderna” *). — ])etta är ungefärligen a llt, so m m an vet och den slutsats Idiraf biir kunna dragas, är ig -،؛
l ٠٥١، k a n sk e i alln}änhet d e n , att oviljan mellan Drottningen
m öjligen utbrustit i några häftiga ‘
adeln iikats ٠٠١١
den
؛)؛
sa m t att bada partierna rustade sig till sammandrabbning ١
blifvande k rönin gs-rik sdagen. E n ajlmän jäsning bland de ofrälse ٠٥١، stån den lät o ck vänta ett förnyande af deras vanliga klagomål
fö rh a n d , ocl، det sad es ار؛أ fordringar. A llt bebådade ett u tb r o tt ﺀز
a tt, sedan Christina tillträdt regeringen, l،ade ingen så märklig riks -
(.
so m denna skulle blifva ,٠
،ل
،هاﺎﻣ dag varit1
R iksdagen var u tlyst till (fo،، 2 4 Junii i Stockholm . Till (le -،،
fräl ٠٠١١ - kallade: grefvar, friherrar, riddare, svenner sam m a ١٠٢٠
hem m a i riket utan rätt -
٠٥١، s e m ä n , som till deras laga år kom ne
fo،،denfor m^(l två؛،،
alla hiskopar ocl، s،](>er
; ١٠٢٠ nätiga förfoll،
١١١art capitel ocl، en prest från hvart härad; af krigsbefäl: alla af en
، heinstad de öfverstar ،ned deras öfverstelieutenanter, n،ajorer ٠٥١
r eg em en te; vid are, från hvarje ١١١٥٢٤
٦٢، hapte،، eller ryttm ästare
en af b orgersk apet, sam t af
، s ta d , en borg،،،ästare, en rådman ٠٥١
(.
٠ ärad؛l ١١٧٥٢٤ från ١١١٥٨ b esk ed eligh” och bofast”
, ٠١١ a llm o g e n
ngen )؛
h tn؛
Chanat It, 1 0 5 . Puffend. de reb. Sueticis (Tyska öfvers ر
. 6 5 7 .p
Reg. öi'v. Juels bref . مز
G . ].
١
، هو ا؛اا 6 ا . Dec ٠ Adler Salvius skrifver frän Hamburg d . ﺀر
niedio Januari ٠٨١
de la Gardie: — — — ’,Jag tänker vill G ud ,
få een
” ٢٥٢٢ at reesa till Sverige. — Gifve Gud, at jagh kunde
٢٥٢٨١٠٨٥٢ E. Exc. hvadh E.E .
” ٥٢ god instruction och information
jagh skal eller kan ther hemma uthrätta, och på hvad sätt ٥٢
”
agh skulle bäst akngripat, så att K. M:t ocl، Senaten for all ting؛”
- ٢٠ sig med foarannan. Jagh förnimmer så mycket ٥٢ أﺔﺋا£
’ , väl
Sverige komma, at thet glimmar en fahrlig eld yageurs, som”٧١١٢
innerlig oenighet och askan. Gudh hevare vårt fädernesland ؛”٢٥٢
utskrifven. Gud låte den ,؛” uproor! Chröningen är til den 2 4 Juli
”!
٥٢١٥٢٥ iyckelighen”
. 7 7 ,11 Chanut (
٠
. 1 6 5 0 Riksarch. Acta vid Riksdagen (
٠
Till landtm arskalk utsed،de D rottningen Svante S p a rre, son i äfven
؛
٢^ föregående rik sd ag b ek läd t denna p o st. T alm än för de öfriga stånden v o r o , E r k e b isk o p e n Joh an n es L enaeus, *
i S tock h olm N ils N ilsso n och P ed er Ifr ik sso n , en ”R oosp ijck sb on d h e”.
D en 6 Jnlii v o ro stän d ern a för fö r sta gången sam lade på r ik s- salen. A xel O x en stjern a lföll då först p å D rottningens vägnar en k ort oration , h v a r efter rik sråd et Jlengt S k )tte uppläste den k u n g- liga propositionen. I d en n a skildras först rikets ställning till främ - m ande m agter. å le،l D an m ark — h e tter det — är allt i godt tillförtroende. M ed R y ssla n d had e under tidens längd ett m issfö r- stånd up pväxt ٠), so m sy n ts ku nn a föranleda någon vid ly ftig h et, m en sedan S torfu rsten fö r n u m m it, att fred en i T ysk lan d redan var sluten مﺀ1ا rik et så led es ostiirdt k u nd e xända sin a va p en , h v a rt det b elfö fd es, h afver h an i förleden so m m a r haft lm s K ongl. Maj:t en ansenlig am b assad , sådana con troversier i vän lig h et att bilägga. P o - len har co n testerat sin b en ä g en h et, att m ed S v e rig e ingå en ev ig fred och man har redan ö fv eren sk o m m it om L iih eck såsom un d er- han dlingsort, ä fven som att kalla F r a n k r ik e, V e n ed ig och N ed erlän - derna till naedlare. M ed kejsaren är fred en redan afslutad och ar- l>etas m، endast på dess e x s g u e r a n d e , i afseen d e på k rig sfo lk ets afdankande och fästn in garn es igen lefvereran d e. G en om bref från N iirnberg der H ertig €a rl G ustaf b ed rifver detta v e r k , vet m an em eller tid , att ett sn art slut derpå är att förvänta *). Slutligen b o gärer K ongl. Maj:t alföri،å،ligst, att r ik se n s stän der v ele noga ö fv er- väga lm ru K. M ., m ed m insta un d ersåtarn es b esvär, kan blifva gripen under a rm a rn e, ،föls i afseen d e اا؛أ k r ig sfo lk , då kronans m ilitie genom k riget lidit stor a fg å n g , !«en r ik se n s säk erh et likväl fordrar, att inai! e m o t all fara är b ered d , dels i «afseende ا<ة pen-
٠) Tvistefrågan angick några Svenska undersåtare, som , för att undgå de täta utskrifningarne och ökade skatterna, flyktat in på Ityska området.
أر Nästan i samma ögonblick ankom brefvet om traktatens afslutande.
Joh. Casimir skrifver till Hertigen: ”Je ne puis sinon de nouveau
” vous en congratuler croyant d’autre pour plus que bon augure,
”qae les nouvelles estant arrivées justement en temps q،،e fös Estats
”sont assembléz mesme a 1’instant de !«٦ premiere proposition".
ningar till so ld a tesk en s؛ afbetalning 0. s. V ., då den su m m a de T y sk a ständerna dertill bevilj at ick e kan förslå 8).
R idd ersk apet ©ch adeln företog gen ast proposition en till ö fv e r - läggning och fattade v e rk lig e n efter några dagar b e slu t, att bevilja utskrifn in g på v an liga vilk or °). M en de andra stånden gjorde sig derm ed ingen b r å d sk a och adeln m ärk te sn a rt, att en opposition em o t den bered d es. A nfallet väntad e den efter allt u tseen d e från b orgersk ap et och b e slö t d e rfö re, att sö k a vinna prester och b ön - der på sin sid a , in n a n äfven de blifvit fattade a f sm ittan. R iddar- liu ssecreterareu a fs ä n d e s , för att fråga d essa båda stå n d , "om de ,’ick e v ille , så so m på fö reg å en d e riksdagar, m ed adeln ااة 11ه ett godt
”tillförtroen d e och corresp o n d en s in con siliis dandis e t accip ien d is?”
— B ond estånd et anträffades ej på sitt sam lin gsru m ; Ifrcstersk apet svarad e i allm änna o r d a la g , att det var villigt antaga tillb u d et, ”i
”a llt, so m länder K o n g l. M aj:t, fäderneslandet och dem alla till
” välfärd” ١).
Sedan flera rik sd agar tillbaka had e prestern a stått i sp etsen fö r opp ositionen e m o t adeln och den fann ick e heller nu ؛ dem några bundsförvandter. B isk op arn c voro visserligen af flera sk äl adeln b en ägn a, m e n , då de började allt för tyd ligt visa detta أر, fö reto g o sig (le andra p r e ste r n a , att utan d em hålla dagliga s a m - m anträden 0ﺀ1ا sad e ren t u t, a tt, ”såvida ick e bisk oparne ville m ed
”d em kraftigt strida för de ofrälse stån d en s urgam la frih et, så hade
”(le på kapitlet in gen tin g att beställa”. TTill särskild ordförande för sig valde de Theologia? P rofessorn i U psala 1’erseru s och uppsatte en sk r ift, ١١٥٢!؛ de högtidligen förbundo s ig , att ick e utsprida hvad (len( em ellan handlades eller för förm än angifva n ågon , ”so m m ed
”؛tlfrar och en red elig vilja sin m ening (lristelige،، utsäger” ٠). R e- dan på första sa m m a n k o m sten ö fv eren sk o m m o d e , att kronogod sen ändtligen borde till kronan återin d ragas, att ej allenast inga nya
ﺀر Acta &c.
°) Ridd. 0. A. prot. d. 9 0. 10 .سإ ١١ II. S. H. X X II, ? 3 .
2) ”Episccpi exclusis ceteris ex clero consilia sua seorsim agilarunl”.
— Ortus et vita؛ cursus Johannis Terseri Oalecarli i Tengströms Handlingar till länlands kyrkohistoria II.
أر D enna obligation finnes i P resteståndets Archiv.
u tsk y ld er skulle bevilja s, utan ock de förra utom ordentliga alläg- gas o ch att det vore o b illigt, om freden blott skulle k om m a adeln till g o d o , m en ick e de andra stån d en , so m dock väl hafva derjtå k ostat så m y c k e t, som d e n , både m ed lif och gods ٠).
M ed uttalandet af sådana åsigter had e J)resförna redan trädt på d e andra ofrälse stån dens sida. f le började genast m ed dem aftala sina åtgärder. G odsens reduktion och D rottningens förm äl- ning eller hertigens förklarande för arffurste var det m å l, som de tillsam m an s up pställde' för sin verk sam het. Tillika k u nd e d e ej u n d ertryck a sitt m issnöje ö fver kronans förnyade fordran af folk och penningar, ٨٧, då k riget var slut هﺀ1ا utgifterna så led es m in- sk a d e. M an b e slö t, ،att g en om en deputation m eddela J)roftn؛ng<m sina tankar i dessa punkter och tilifråga adeln om den ville del- taga deruti. I följe h äraf uppträdde efter hvarandra utsk o tt ٠) från de tr e stån den på riddarlm set. F ör att ick e genast stöta ad eln , näm nde de dock intet om k r on ogod sen , utom aft presterna Itån- tydd e på ä m n et, genom att fråga: ”o m , efter D rottningen !١٧ skall
”k riin a s, m en ،alla godsen äro kom na kronan ifrån, d e g o d e herrar
”m e n a d e , att f l. M. skulle kriinas till lami och rike eller till tullar
”och a ccis? — hvarpå adeln frågade tillbaka: om den frågan kom ifrån dem sjelfva tåler ifrån bönderna? Föröfrigt begärde den b e- tänketid och lofvade, att fram deles lem na sift svar ٠).
A d eln hade ännu ej hunnit ordna sina krafter ما*لا så g derföre o g ern a , att så vigtiga änm en r^(tån bragtes å l>ane. ا hera dagar r ie k a d e d e n , om h v؛fö som vo re att göra. D e andra stånden bör- jade b lih a otåliga och sände g؛"mg ﺎﻣ،آ g å n g , för att frå g a , ٥٨١ nå- got h eslu t !)lifvft fattadt. A deln svarade ständigt undvikande ocl،
siikte fiirm å ؛lem afstå från sin föresats '). M('n förgäfves; de andra vidhöllo sitt beslut 0ا-اا ö fv eren sk o n u n o slutligen , att لا-آﺀ längre vänta på adeln. P r e ste rn a , hvilka i ،allmänlmt — m öjligen genonv b isk oparnes inverkan — visade sig angelägna, att afstyra !؛varje öppen brytning, föreslogo d o c k , att hos D rottningen ick e nämna
٠) II. s. II. XXII, ? . ة
ر* Detta är på den lidens språk ordet för Deputation och m å, såsom kortare och mera Svenskt än detta, i det följande nyttjas.
*) Ridd. ٠. A. prot. d. 15 fuli. II. s. II. XXII, 75.
أ ) Ridd. ٠. A. prot. d. 16, 17 0ا-لإ 18 لاا 1ا.
Eirm äföingen, innan a،lcln hunnit betänka 1'ا
) ا ågot ont hertigen،،
sig. D et häftigare borgerskapet svarade: ”Vi äre ett fritt stånd förm å sig att 1ﺎﺠﻣ
1ااا
” ة och dependera int،'t af adeln” — men lät
(.
sa m ty c k a٠
en 18 Juli uppvaktades D rottningen af ،le ofrälse ståndens[(
sv a ra d e, att 1ا
0ﺀ deras andragande م
؛جا
،ا
<، يأ utsk ott. D o n afhörde
١il،e lindra deras he^vär; !n en , m öjligt, gerna i a llt, som ١٠٦٢
1 ﺎﻣاا
falla sig allt fiir sv å rt, att å te r k ö p a godsen , och på
!لﺎﻫ att d et ةا،ا
en slags ersättning 0ص
. ﺔﻫة am iat sätt knnde (le ej å t ^ e k o n n n a s
- b on destån 1ا
-ما för preste ﺎﻇآالااا؛،ماا
n ot؛
ler e) ١٠١١
! e ftersk ä n k te
u،،t kontributionen för borgerskapet — l،varm،?(l de för till -؛
s , )!٠١١
föllet m å ste låta sig niijaمر.
ntat D åd ets؛
D age،، derpå var ändtligen adel(،, sedan uen inl،e sitt beslut ocl، ett u tskott a،l'ärdades, att för 1
، اﺎﻤﺳ n e n in g , fcirdig
p restersk a p et tillkännagifva det. E rik O xen stjern a, rik skan slerens förde ordet. D an började m ed att i tem ligen skarpa ,
^) ١١١ إ،اﺔﺻ
ordalag förebrå p restern a, att de i،‘ke väntat på adeln, utan följt m ed (le andra stånden upp till Drottningen. E rkebiskopen sv a r a d e :
att bönderna varit så ifriga, att (le ej kunnat öf\erta la s vänta längre ensk ilda ة؛اﺄﻫ
inan endast fram ställt lör }]. M . 1)م
1 الا d essu to m 1ا
ما'
besvär, hvilka föga anginge adeln. O xenstjerna invände: " V isser -
h v a d b o n d e n lo f v a r , sä a t t ick e h a n 'ﺢﻣر
أ'ا 0ﺢﻤﺤﻣ d e t /•
؛ﺀ /؛را / صا
"
lig e n
r ä n ta a f" . E n något »
؛ت
،/آ / ا s k a ll '//ا
، ﺎﺤﻣﺀ
*
"
läifve*' f ö r d e r f v a d , so n
hetsig ordvexling fördes en stund i äum et, l،varefför O xenstjerna öfvergiek till fram förandet af adelns svar på de uppställda fråge -
punkterna. D e t vore ingalunda — sade liai، — dess m en in g, att gå (lem m ed tystnad förb i, ،nen den skyldiga vördnaden för D rott -
١١١١٥١١ ningen tilläte e j, att stånden sjelfva fram kastade några såd an a؛ ,
su ccessionen ocl، H . M:s le besvarat hennes proposition. Erågan)٠١٨
förm älning kunde hertigens h e m k o m st, hvil
-
k en snart väntades. H vad åter det l>eträ،l‘a d e , om D rottningen rik e elför till tullar och accis — så vore 1ا
sk u lle krönas till land “ما
fö،، frågan högst enfaldig; ”ty , det är ju k lart, att, fastän vi hafva( är en ١٠١١
! g o d s en , så äro de dock under H . M:s V’äl،le, eftersom”
٠) 11. s. H. X X II, 78.
11 مر. s . 11. X X II, 7 و sqq. Rådsprot. d. 19 •föl؛.
”h erre öfver oss 0ا'ط hela landet”. B isk op W te x io n iu s') in föll: ”¥ ٠١٠١١ ل’م då att liela landet blifver frälse? hvarpå O xen stjern a sök te b e v is a , a tt, sedan godsen k om m it i ensk ild as händer, äro d e m y ck e t bättre od lad e, än m edan de hörde under k r o n a n , och lan d et följ- ak tligen rikare. D å biskoparne härvid te g o , svarade k y rk o h erd e n lä d e r u s af W e x iö stift, a tt, OIU ock landet är r ik a re , så är dock folk et aldeles utarm adt och kan m an då verk ligen sätta i fråga, hu ru det står till m e،l rik ed om en 2).
D isk u ssion en un der detta sam m an träd e had e v isserlig e n ick e alltid varit den vän sk ap ligaste, m en adeln had e d ock v isa t preste- stån d et en u p p m ärk sam h et, då den gen om ett u tsk o tt underrättat det om sitt beslut. B orgrarne uppkallades derem ot sjelfva genom sek reteraren på r؛(Marl،uset. Afen detta var en fö r ö d m ju k else , som ٠١٥ ingalunda ١٥٢٠ sinnade att un derk asta sig. D e infun no sig ic k e , utan sk ick ad e på sam m a sätt sin sek reterare N ils S k u n k , so m in- för adeln förklarade: ”att borgarståndet hade flera gå n g er sö k t
”k on feren s m ed adeln och anhållit om svar på några angelägna
”pu nk ter; m e n , efter derm ed är vordet så fördröjd t, så vilja de ١١٧
”andra m edel söka ٥٥١١ göra hvad de se tiden ٠٠١١ lägen h eten m ed -
”gifva”. D؛m dtm arsk alk en frågade, om han ville aflföra adelns b e - s lu t, m en han sade sig dertill ick e hafva fullm akt — ٠٠١١ afträdde.
H o s adeln utbröt en storm af förtrytelse. ”E n sådan affron t” — ropades det — ”stode ingalunda att lida. F örst besky ller m an o ss
”för dröjsm ål; sedan uppför sig borgerskapet alldeles so m om de
”ville sä g a : ”V i kunna väl vara adeln förutan”. O ss bör tueri
”nostru m n om en ; våra barn sk ola annars hålla oss för ،tepar” 0. s. V . L andtm arskalken gick gen ast upp till D ro ttn in g e n , för att klaga. H on bad adeln för all del ick e tr o , att detta sk ett m ed h en n es vetskap eller v o re hen n e b eh agligt, m en r å d d e , att ick e visa något m issn öje em o t borgarstån d et, utan en d ast k laga öfver S k u n k , lik som om han öfverträdt sin fullm agt. N ågon up prättelse ly ck a d es adeln dock aldrig erh å lla , oaktad t den h o s b orgersk ap et yrk ad e derpå 3).
' ) I S k a r a . f
١ Ridd. ٠٠ A. prot. d. 19 te li. H. s. H. XXII, 81 sqq.
أر Ridd. ٠. A. prot. d. 3 0 .٠ 2 4 هور Juli.
