INI'IINDIG YTBEI|ANDLING I BETONGHUS
Av civilingenjör Ingemar Höglund m.fl.
Särtryck ur Byggmästaren nr B 12, lg57
Intcrior surface treatment in concrete buildings
By I Höglund
p. 233-24L
At the National Swedish Committee for Building Research a team is at present in- vestigating problems connected with plas- te¡less concrete. This a¡ticle gives a preli- minary report on the results achieved up
till now with respect to surface treatrnent.
The object for the team is to collect the experiences gained hitherto.
Modern rationalized building production calls for the rejection of o1d methods of surfaco treatment and the utilization of technical adyances. The method of casting ceilings and walls against smooth surfaced moulds makes plastering superfluous. The surface treatment is applied directly to the concrete sulface. Only large holes and sur- face irregularìties have to be repaired first.
Thc su¡face treatment can be started much earlier than in traditionally built houses
and thus can be better coordinated \ryith
the other work.
New types of material have been deve- loped wich are less sensitiye to the alkal-
inity of the concrete and which are sui- table fo¡ application by spraying. Among these sancl paints, latex paints and alkyd paints may be mentioned.
Originally sand paints we¡e used exclu- sively in o¡der to get smoother surfaces.
Nowdays they are, however, frequently used to produce fully finished surfaces.
Latex paints are emulsion paints compo- sed of high polymer binders dispersed in water. As it seems possible to produce
such paints as give glossy surfaces and yet can be stippled, it should be possible to use latcx peints for most purposes on in-
terior plasterless concrete surfaces. Latex paints are resistant to alkalies. Alkyd pairrts have attracted growing interest during re- cent years. They are, however, not com- pletely resistant to alkalies.
Limited use is made of tlon pigítrcnted products to obtain dirt-repellantsu¡faceson
flat r¡aterials. The method, however, in- volves the risk of discolouration.
lVall paper is still unbeatable in many
respects but the traditional types of wall
papef are not always ideal on plasterless cencrcte.
Sand paints are applied by spraying. The paint is led to the spray gun by a screw
pllmp or by a pressut'e Yessel. Both typcs seem to function quite well. In the case
of two-colour spraying, t\¡/o paints of dif- ferent colour - generally latex based - are
sprayed simultaneously onto the surface so
that the proportion of both can be ¡e- gulated.
The priming coat should as a rule be
sprayed on. Spraying is also a suitable method of applying finìshing coats on walls and ceilings provided that not too much masking is necessary. It is desirable that as many details as possible should be delivered to the building site ready pain- ted.
Attempts to spray the frames of kitchen
cupboa¡ds with the same paint and at the same time as the walls and ceiling have given quite good results.
Prefabrication results in smoother su¡- faces than casting on the site, especially as
far as wall surfaces aro conce¡ned. This has a direct bearing on the treatment. In a
house erected with prefabricated elements
it is gene¡ally possible to paper directly after smoothing joints, filling holes and t¡eating with lime solution. If the walls are cast on the site it is often necessary to give the surfaces a full coat of sand paint first.
Even if the casting of the concrete is im- proved, it is unlikely that smoothing will become superfluous on surfaces which are
to be painted.
Table I give details of the various fr¿af- ments designed primarily for surfaces cast
on the site. The data in the left-hand column read as follows.
Treatment:
Smothing joints and holes with sand paint
Spraying one coat of sand paint Spraying two coats of sand paint Smoothing the sand paint Oiling with alkali resistant oli Screeding with sand paint Treatment with cellulose size
Spraying one top coat of sand paint Brushing or sprayìng one coat of latex
paint
Brushing or spraying
paint
Brushing or spraying paint
two coats of latex
ons coat of alkyd
Brushing or spraying two coats of alkyd
paint
Undercoating with alkyd paint Top painting with oil paint
B¡ushing or spraying one coat of traditio- nal emulsion paitt
Appiyine by hand or spraying coloured sand paint
Papering
Details ale given of the range of appli-
cation fo¡ the various methods.
INVANDIG YTBEI|ANDLING I BETONGI|US
. Denna artíkel bygger på en rapport, som hdr utarbetats av en arbetsgrupp lör putslri
betong inom statens nämnd för byggnadsforskning, bestående av följande ledamöter:
civilingenjör Lennart Hultcnberger, AB sundh-Byggen i stocihåIm þrcrf.)
I ng-enjör Sven-Erik Bjerking, Bjerkings Konsulteranãe Ingenjörsbyrå Målarmästare Folke Eriksson, Svenska Riksbyggen
överingenjör Bristol Heijmer, Klint, Bernhartti & Co AB
Framlidne byggmüstare Johan rohansson, Byggnadsfirman Anders Diös AB Ingenjör NíIs Líndbom, IlSB..s Rikslörbund
Ingenjör lan Swanberg, Bl,ggnadsfirman Ohlsson & Skarne AB Civilingenjör Ingemar Höglund, Kungl. Tekniska Högslcolan (sekr.)
Avsnittet om ytbehandlingsmalerial har tfturbetqts i s¿tmråct med fií. Iic Börje Anclersso¡, FÌirg- och Fernissindustríns forskninglaboratoríum, Kungl. Tekniski Högskolan.
Arbetsgrttppen är tacksam lör synpunkter på frctrnstäIlningen.
Arbetet iir ännu ìnte slutfört, men tidslcriltin Byggmüstaren har anseil rlet yara av intresse
atl publicera hittills frarnkontna, merd preliminära resultat lör att belysa problemsräIlningarna och stimulera till debatt.
digmålade inredningssnickerier.
YTBEllANDTING
1, Varför ytbehandlar man?
Yrkesmåleriet eller kanske rättare sagt ytbehandling- en av våra bostäder har gamla anor.
Vi har vant oss vid att de ytor som byggnadsar- betarna lämnar efte¡ att ha avslutat sitt arbete, skall
qg: "n ytbehandling av någon annan yrkesgrupp.
Olika typer av behandlingar från den allra enklasie kalkningen till dyrbara väggbeklädnader såsom gobe- länger och boaseringar förekommer.
Målet är att skapa trivsel och omboning och att till- godose människans psykologiskt betingade krav på
färg i sin omgivning. f vår moderna byggnadsverk- samhet har vi fö¡sökt rucka på mycket gammalt tra- ditionsbundet, men vi har dock funnit att kravet på ytbehandling av våra bostäder icke kan eftersättas.
Måleriet har hittills varit ett av de mera hant-
verksbetonad De verktyg som
stått till yrke e har varit sli.upor, spacklar, pen m. fl. för manuellt arbete typiska redskap.
Då ytbehandlingen är en del av byggnadsarbetet måste den samordnas med övriga ar.betsmoment vid byggandet. Så har redan delvis skett med t. ex. el- och rörarbeten. Att ytbehandlingen kommit att släpa efter har bl. a. berott på att den ofta varit för ömtå-
Iig att sätta i samband med annat byggnadsarbete,
varför den utförts under byggets slutskede och där- igenom kunnat skyddas bättre från skador. I den ra- tionalise¡ade produktion av bostäder som vi numera
inriktar oss på måste vi vara beredda på att frångå gamla ytbehandlingsmetoder och även i denna del
av byggnadsarbetet utnyttja teknikens landvinningar genom att överfö¡a många arbeten ifrån människor
till maskiner. De nyare maskinella appliceringsmeto-
l*-BtosBs
DK 698.I:69.022:693.5
derna (t. ex. sprutning, tryckimpregnering, ugnslacke-
ring) har till uppgift att göra ytbehandlingen under- hålsfriare, snabbare och billigare samt mindre bero- ende av manuell arbetskraft, utan att kraven på miljö och färgglädje eftersätts. Detta gäller alldeles spe-
ciellt i putsfria byggen.
2, Allmänna synpunkter
Metoden att gjuta huskroppens tak- och väggytor mot s. k. slät form möjliggör att invändigt putsningsarbete
inte behöver utföras. Ytbehandlingen börjar med andra ord direkt på en betongyta som endast under- behandlats i så måtto, att större håligheter utlagats
och utskjutande defekter som skarvförskjutningar m. m. avslipats. Oavsett vem som utför ytbehandling- en är det ett naturligt krav att arbetet härmed igång- sätts i ett avsevärt tidigare skede av byggnadens upp- förande än som varit möjligt i de traditionellt upp- förda byggnaderna.
Detta innebär, att stora delar av arbetet med yt- behandlingen utförs parallellt med annat byggnads- arbete, montering m. m. De putsfria husen behöver givetvis inte samma långa torktid och dyrbara uttork- ningsmetoder som de putsade husen, men man får inte förbise att det trots detta föreligger möjligheter att erhålla fuktgenomslag från den underliggande be- tongen. Detta gäller icke minst bjälklagen. Och de
färska betongytorna är starkt alkaliska.
Man kan därför inte använda alla de material och metoder för ytbehandlingen, som vi är vana vid från den traditionella byggnadsverksamheten. Nya mate-
rial som inte är känsliga för betongens alkali och som
lämpar sig för applicering med maskinella metoder
har därför utvecklats. De nya metode¡na möjliggör dessutom ett snabbare ytbehandlingsarbete.
Att med siffror ange normer för mätning av kvalite- ten på ytbehandling är mycket svårt. Samtidigt får man förstå, att en beställare kan känna behov av rikt- linjer och regler, enligt vilka han skall bedöma det arbete som han har att enligt överenskommelse betala
för. F. n. torde det dock beträffande byggnadsmåle-
riet vara så, att det främst är likformigheten i struk-
turen och icke i så hög grad strukturens släthetsgrad,
som klassificerar utförandet. Denna likformighet bör
man ha lättare att uppnå med maskinella arbetsmeto-
dcr än vid utfö¡ande för hand. Givetvis inverkar antalet underbehandlingar mycket såväl på en ytas struktur som på jämnheten i strukturen.
Utöver vad som tidigare nämnts om de målade ytornas struktur och släthet kan man ange följande som bedömningsgrunder:
Täckning, fyllighet, jämn lyster, rena och skarpa avgränsningar, rena lärger (fria från grus, såg- spån, damm etc.), väl tillklistrade tapeter med
jämna kanter och skarvar och jämn >stöpp-
lingsgräng,. Ett absolut krav är dessutom att man vid strykning, spackling eller sprutning till- ser att inga s. k. friställen uppstår.
Man kan sedan anlägga olika synpunkter på yt- behandlingen beroende på om man ser den från anläggningssynpunkt, från de boendes synpunkt eller
f rån f örvaltningssynpunkt.
3, Vad kräver byggaren ?
Det moderna byggnadssättet med putsfria betong-
ytor ger möjligheter till ett snabbare färdigställande av en nybyggd fastighet. En stor del av ytbehand- lingen vill man därför utföra i samband med pågå-
ende monteringsarbete. I linje med dessa strävanden försöker man få allt flera byggdetaljer levererade till
bygget med färdig ytbehandling, och beträffande tak- och väggytor ställs allt oftare krav på att dessa skall behandlas med snabbtorkande färgmaterial och en- ligt nyare, mera rationella arbetsmetoder. Den jäm- förelsevis långsamt torkande oljefärgen har ur dessa synpunkter sina givna nackdelar.
4, Vad kräver hyresgästen ?
Hyresgästen vill e¡fa¡enhetsmässigt ha de målade
ytorna smutsawisande. Lackfärg och oljefärg besit-
ter obestridligen goda sådana egenskaper jämfört med en del nyare färgmaterial.
Det har också av hävcl ansetts ,förnämt" med olje- eller lackfärgsmålade ytor i kök, badrum, hallar och trappuppgångar.
Man måste absolut beakta inte minst husmödrar- nas synpunkter; alldeles självklart bör man, om så är färgtekniskt och ur andra synpunkter möjligt, välja ytbehandlingar som gör lägenheten lättskött. Därför är ,blankt målerin i kök och jämförbara utrymmen något man bör sträva efter att åstadkomma, även om man inte längre böl använda oljefärg som medel.
Beträffande rumsväggar är nog uppfattningen bland hyresgästerna den, att tapeter ger mera trivsel och ,värme> åt rummet än målade väggytor. Tape- terna skänker en känsla av omboning och mjukhet åt interiören.
5, Vad kräver förvaltaren ?
Fastighetsförvaltaren kräver för det fö¡sta hållbara, slitsta¡ka ytbehandlingar som dessutom ger god
grund för kommande reparationsarbeten. Ur hans
synpunkt är det viktigt, att det vid en framtida om- målning icke krävs för omfattande och dyrbara be- handlingar.
Det är dock en bedömningsfråga om inte en enkla-
re och prisbilligare behandling av vissa ytor i ny- byggda betonghus är att föredla, om en dylik be-
handling utgör en god grund för framtida repara-
4
tionsarbeten, framför att ta risken av att få svåra förtvålningsskador på t. ex. oljemålade kökstak.
6, Material för ytbehandling
De material som framkommit som en direkt följd av
att man gjuter släta betongytor kan sammanfattas under gruppbeteckningen sandfärg.t De är uppbyggda
på i jämförelse med puts relativt fina sand- och fil- lermaterial, t. ex. sjösand, marmormjöl o. d. som är storleksgraderade för att bl. a. ge goda mekaniska egenskaper åt de torkade skikten. Bindemedlen är
vanligen enkla limlösningar (t. ex. cellulosalim) och/eller emulsioner av olika slag (t. ex. polyvinyl- acetat), men det förekommer även blandningar av oorganiska och organiska bindemedel.
Sandfärgen hade från början uteslutande fyllande och utjämnande funktion, Den ersatte på en gång såväl puts som vanlig spackelfärg och gjorde under-
arbetet fö¡ den slutliga målningen snabbare och enklare än vad som dittills varit möjligt. Så småning-
om har randfärgerna presenterats i ett flertal typer som väl anbringade ger en helt färdig ytbehandling.
Dessa kan utöver de tidigare nämnda beståndsdelarna innehålla vita eller kulörta pigment, marmorkross
m. m. De sandfärger som i dag är vanliga vid in- vändig ytbehandling ryms huvudsakligen i följande
grupper:
l. sandfärger för i- och skarvspackling samt utjäm- ning av större håligheter,
2.
J.
4.
sandfärger på mycket fingraderat material för bredspackling, ofta för hand,
sandfärger för grundbredsprutning,
sandfärger för färdigsprutning, -strykning eller -spackling, såväl vita som kulörta.
Detta utgör inga fullt enhetliga grupper. Ett och samma material kan emellanåt användas för flera av områdena, eventuellt med viss justering av konsisten-
sen eller med olika tillsatser, såsom gips, cement
m. m. Likaså ryms inom grupperna material med starkt divergerande egenskaper.
Vad man måste kräva av en god sandfärg utöver goda lagrings- och arbetsegenskaper samt lämpligt utseende hos det torkade skiktet är bl. a. snabb och
för underlagets egenskaper (t. ex. fuktighet) relativt okänslig torkning, ringa sjunkning och avsaknad av krakeleringstendens, god vidhäftning, goda mekaniska egenskaper samt ringa åldringstendens. Kraven på vattenbeständighet bör avpassas med hänsyn till rå- dande behov.
För en riktig användning av de nya material som
f. n. är stadda i snabb utveckling, bör samråd ske med resp. fabrikanter.
I viss utsträckning har ett sprutbart material -
kompressorputs - som närmast kan jämföras med
puts kommit till användning. Det ger i likhet med
sandfärg en färdig yta för t. ex. rumstak. Materialet är starkt alkaliskt.
För färdigmålning i de fall där behandling med 1 Telmen sandfärg bör föredlas framför de äldre be- teckningarna sandspackelfärg (materialet är ej endast av-
sett för spackling) samt sandplastfärg. Begreppet plast
som karakteristik på bindemedel i färger bör undvikas,
då däri kan rymmas praktiskt taget alla normala färg-
bindemedel.
endast sandfärg inte är er på puts_
fria betongytor f¡ämst lackfârger ifråga. De gamla välkänd r dock foit- farande stor användning färska be_
tongytor är emellertid förtvålningsriskerna så stora att det ej är tillrådligt art begagna oljefärger, vilkas lång- samrna torkning också passar illa in i den snabbaie byggnadstakten.
LatexlÌirgerna yggda på
högpolymera bin etat, poþ_
styren-butadien, . fl., dis_
pergerade i vatten. De förekommer i marknaden i
sistenta mot betongytornas alkali, förutsatt givetvis att pigmenten är kalkäkta.
Alkydlackfr)rger fû byggnadsmåleriet har funnits
i många år, men det är först på de senaste å¡en som dessa fått större användning. De
da på alkyder av olika typer. De matta till halvmatta, men även
Med de s. k. tixotropa lackfärgerna har det blivit förbättrade stryk- ven kan påföras i typer. Alkydlack- a, men de är dock bätt¡e än oljefärgerna i detta avseende.
Utöve¡ de traditionella terade proclufr¡er fått viss antingen av lösningar av polyakrylat, polyvinylaceta
av opigmenterade latexemulsioner. De används som
sista överdrag r, för
att förbättra d tvätt_
barheLen m. m.
och vissa ¡iske tÏ,qi'
färgning.
Ett material som fort även
i framtiden komme¡ at d yt_
behandling i bostadshus ven i
putsfria byggnader ett utmärkt ytbehandlingsmaterial.
Det är svårt att finna ett material för väggbehand-
ling som smidigare passar in i ramen fc;r vilt stit¿a
sorg, och sådana tapeter som är känsliga för unde¡_
Vissa frågor beträffande tapeternas bredder och rullängder, kvaliteter m. m. behöve¡ studeras när_
mare,
Beg reppsfö rklaringar
Lack:
vta geno klarl lack med
OUclâck: Lack ethålle¡ genom välmebehandüng ay blandning av tor_
kande olior t. ex. linolia, träolja, samt naturlica eU; svri"t¡"X" frart_
ser, t. cx. fenolharts.
Fcmissa: Aldre beteckninc på kiartack,
L ari inblandats (disperge_
Påföring På en yta en främst bestäms av in- alla målningsprodukte¡, olöslisa, täckande pig- å lack cer transoarenta
Alkydlackfärg: Lack En alkyd rrppstår av förhöid rrlasttylren alkyd, temperatur
mellan olior samt h alkoholer. Alkyd_
hartset är närmast
Syntetisk lackfärg: Miodre lämplie beteckni¡s på alkydlackfärc. Bör ut_
mönstras.
Oliefärs: Målningsfäre bestående ay torkande olja, t. ex, Iinolja vari inblandats (dispergs¡¿1s¡ olösliga pigment.
Emulsionsfälg: form av ytterst smâ,
runda d(opp en i stället för att lö-
sas i lösning i form av ytterst små, runda dropp
vatten-emulsion (OW emqlsíon) re betecknas vattcn i olir-emul- endast med lösningsmedel vari urrÞnås med emulsionstekniken
Plasttäre: Olämplig beteckniDg på vissa mode¡¡a målnitrgsmaterial, Ofta förstås härmed latexfärc base¡ad på polwinviaóitalã-"isio", *", termen är ej entydig. Bör utmö$tras.
Plætlack: Olämplic beteckoing på visa moderna klarlacker, ofta av syrahärdande typ, mcn termeo är ej entydic. Bör utmönst¡as.
För utjämning av ytor avsedda produkter, uppbygcda på grade¡ad sand och enbart oorgaûiska bindemedel, såsom kalk, cêment o. d., bör hänföras till bruk.
Bredsprutning: Aoolicering av ett skikt spackelJärc genom sptutni¡s öyer den yta som skall behandlas. Tcrmen motsvryai vid hanoarbete bredspacldi¡g.
Tapete¡: genom Pappersb en eller nte¡nationell standard) givits en dekorativ yta som an_
tingen enfârgad pete¡ är numera som regel altrid tryckta i fö¡ekommer i olika utiö-
rancleD.
1. Limfärgstapcter yari ingående picment är vattenolösliga men bindemedlet va¿tenlösligt.
2 Spccialbehandlade taÞetcr.
a. Incående bindemedel vatteroesistent.
b. Efte¡behandlade Iimfärcstapeter som överdragits med skyd- dande plastemulsiotr eller lik¡ande.
Samtliga tapeter kan vara släta elle¡ goffretade.
Ovon: Eild l. Sprutonläggning Nedqn: Bild 2. Sprutonläggning
på verklyg. Sldtverklyg för uljämning ov Visp för blondning qy sqndförg
7, Arbetsmetoder och verklyq
Underarbete med sandfärg bör i allmänhet utföras med spruta. Det enda undantaget från denna regel
är underbehandlingar i utrym,men där monterade in- redningsdetaljer gör förfaringssättet omöjligt eller olämpligt. Sprutmetoden kan med fördel användas även för applicering av täckfärg på tak- och vägg-
ytor, om skyddstäckning och avmaskning inte behö- ver vidtas i alltför stor omfattning, då en del av den ekonomiska vinsten försvinner. Om man sprutar ett jämförelsevis stort antal utrymmen utan att man allt-
för ofta behör'er byta färg, så gör man under alla förhållanclen en kraftig tidsvinst. Maskinella metoder medverkâr givetvis också till ett jämnare resultat.
För sprutning av sandfärg finns två huvudtyper av aggregat. I den ena sker frammatningen av färgen genom en >skruvpump", den andra bygger på tryck- fatsprincipen. Handhavda på riktigt sätt och med färgmaterial som är avsett för sprutning torde båda typerna väl fylla sitt ändamåI.
För tvåfärgssprutning (se nedan) finns likaså två aggregattyper. Den hittills mest använda arbetar med
två färgkoppar på sprutpistolen. En annan typ med
två tryckfat anknutna genom slangar till pistolen
syns vinna ökad användning.
Tvåfärgssprutningen består principiellt i att två färger - i regel latexfärger - samtidigt sprutas ut mot ytan. Genom reglering av mängderna av de två fär.
gerna kan utseendet varieras. Resultatet påminner om äldre tiders stänkobehandling.
Färger med flerfärgseffekt (typ multi-) kan spru-
tas med vanliga sprutaggregat. Materialet i dessa
färger består av en vattenblandbar bas i vilken däri olös1iga effektfärger (ofta alkydbaserade) disperge- rats. Vissa färger av denna typ kan appliceras med plafondpensel, men färgen måste då påläggas rela-
tivt tjockt.
Man bör eftersträva att få så många inrednings- detaljer som möjligt levererade till byggnadsplatsen färdigmålade. Om man slipper att behandla t. ex.
skåp, karmar, dörrar, fönster etc. på byggnadsplatsen
har man tagit bort ca zft av den tid ytbehandlingen kräve¡ i ett bygges slutskede. Man har då också möj- ligheter till ett riktigare tillämpande av maskinella metoder vid behandling av tak- och väggytor, förut- satt att snickerierna kan monteras sedan sprutnings- arbetet slutförts.
En del försök att i kök även spruta skåpstommarna med samma färg och i samma moment som tak och väggar har givit ganska goda resultat. Skåpluckorna
bör i dylika fall levere¡as färdigmålade till arbets- platsen.
Beträffande behandlingen av väggytorna i bostads-
rum kommer dock ett rent hantverksbetonat arbets- moment, tapetseringen, att bli svårt att ersätta med maskinell metod. Tapetseringen är dock från många
synpunkter så rationell som ytbehandling att den
fortfarande väl försvarar sin plats i modern bygg-
nadsverksamhet.
B. Behandling av bostadsrum
Tek bör behandlas enbart med sandfärg.
Den sista bredsprutningen (färdigsprutningen) ut- slätas icke utan sprutningen utförs så, att en jämn och putsliknande osprutgrängo erhå11s.
qY skruvlyp med lryckfol
Nedon: Bild 3. Exempel
de bredsprutode ylorno,
I
I
I
Med sandfärger får man på betong en bättre yta än med kalk och limfärg på puts. Vid första repar,a- tionen är det dock ofta lämpligt att stryka en sand- färgsbehandlad yta med emulsionsfärg eller patent
före behandling med limfärg.
För ytbehandling av väggar är tapetsering den näs-
tan helt dominerande metoden oavsett om det gäller
traditionellt eller putsfritt byggande.
En behandling bestående av avslipning, i- och
skarvspackling, bredsprutning med utslätning, avslip-
ning och limning får betraktas som normal på släta betongytor och ger ett underlag för tapetsering som
är helt jämförbart med den på putsade ytor tradi- tionella underbehandlingen.
Limfärgstapeter i prisgrupp 4-5 har hittills använts mest, De senaste åren har dock de dyrare men håll- barare plasttapeterna fått ganska stor användning särskilt när det gäller hallar och kapprum.
Animaliskt lim är icke lämpligt att använda vid undera¡betet. I de fall betonggjutningen är av sådan klass att man kan e¡sätta bredspackling med sand-
färg med en kridering bör alkalibeständig kriderings- färg användas.
9. Behandling av kök, kokvrår, badrum, toalettrum m, m,
Ytor i dessa utrymmen skall vara smutsawisande och
ha god tvättbarhet, dvs. vara släta och motstånds- kraftiga mot slitage.
Några uppgifter om
att det är riskfritt att ännu inte kunnat ges.
när betongytan är så uttorkad behandla den med oljefärg har Betongens alkalitet och kraftiga fuktvandringar har i många fall gemensamt förorsakat svå¡a s. k.
förtvålningsskador vilka är mycket besvärliga att reparera. Dylika skador har även uppstått i hus som byggts under mycket gynnsamma förhållanden beträf- fande väde¡lek och uttorkning och så sent som 11/z
år efter det fastigheten slutbesiktigats och tagits i bruk. Det bör också understrykas att sandfärg som underbehandling icke eliminerar riskerna för fukt- och alkaliskador.
Det torde numera vara klarlagt att de flesta för- tvålningsskador i betonghus uppstår på tak, behand- lade med oljefärg. Unde¡behandlingar med sandfärg
och alkyd- eller latexfärg som slipstrykningsfärg kan
något fördröja men icke förhindra skadornas upp- komst. Genom fuktvandring kan alkalier förr eller senare fö¡as ut till oljefärgskiktet.
Med dessa fakta för ögonen bör man använda färgmaterial som inte i likhet med oljefärg skadas av alkali. Hittills har man då ofta valt latexfärg.
De vanligaste jämförelsevis matta latexfärgerna är,
om de är av god kvalitet, visserligen tvättbara och
relativt slitstarka men inte så smutsavvisande som oljefärg. Stora förväntningar knyts därför till blanka,
stöpplingsbara latexfärger.
Genom sprutning syns i allmänhet latexfärgernas tvättbarhet bli bättre än vid strykning, vilket kan be-
ro på att en tjockare film erhålls.
I många fa1l har man sökt lösa problemet ,blankt måleriu på betongytor genom att använda alkydlack- färger. Dessa är som ovan nämnts mindre känsliga
för alkali än oljefärg men ej helt säkra och bör där-
för ej begagnas till tak. Genom att under lackfärgen
¿. ìr.
ë
Ovqn: Bild 4. Skorvspackling ov löttbelongplonk
Ovqn: Bild 5. Skorvspockling ov belongvägg
Nedqn: Bild ó, Fdrdig i- och skorvspockling ov betonglok
Ovqn: Bild 7. Sondförgssprutning
Ovon: Bild L Bredsprutot tok före slälning
begagna ett eller två skikt latexfärg syns man dock kunna hysa förhoppningar om att kunna avsevärt minska förtvålingsriskerna.
10, Behandling av hallar, kapprum, trappuppgångar
Taken i dessa utrymmen behandlas lämpligen enbart med sandfärger på samma sätt som taken i bostads-
rum.
Väggar i hallar och tamburer behandlas ofta genom tapetsering på samma sätt som i bostadsrum.
För väggar i hallar och tambure¡ liksom i trapp-
uppgångar och entréer förekommer emellertid ofta målade ytor. Härvid kan man använda sig av samma behandlingar som i kök etc.
Aven behandling med kulörta sandfärger som ut- slätas med korkklots eller som sprutas ungefär på samma sätt som sandfärger för tak, kan här ifråga- komma. Behandlingen är relativt billig och kan rätt utförd få dekorativa resultat. Ytan kan slutbehandlas med opigmenterade produkter för att få bättre tvätt- barhet.
I dessa utrymmen torde även tvåfärgssprutning och färger med flerfärgseffekt ha sitt största användnings- område. Denna behandling ställer i allmänhet något mindre krav på underlagets behandling.
Tak i trapphus och trappkupor bör behandlas som rumstaken. Vid förtillverkade trappor kan ofta undersidorna kräva ett mindre antal behandlingar.
11. Behandling av enklare utrymmen
Avser tak- och väggytor i skåp och garderober, käl- larlokaler m. m.
Oftast kommer emulsionsfärger eller s. k. kallvat- tenfärg på underbehandling med sandfärg till använd-
ning vid målning av dylika ytor. En del källarut- rymmen kan med fördel kalkas eller strykas med emulsionsfärg på icke unde¡behandlad betong.
Limfärg på förtvålbara lim elle¡ alltför enkla kvali- teter av kallvattenfärger bör ej användas.
Färger för dessa ändamål bör vara av sådan kva- litet att kritning icke uppstår.
12. Underarbetets omfattning på olika underlag
Underbehandling för målning, tapetsering o. d. på putsfria betongytor utförs i regel med sandfärg.
Vid underbehandling med sandfärg bestäms anta- let arbetsmoment och materialåtgången av underlagets beskaffenhet. Ju större förekomsten av gjutsår, gjut- blåsor och skarvförskjutningar är, desto flera a¡- betsmoment kräves och desto mera material åtgår.
>Elementbyggda> väggytor är avsevärt slätare och
mindre arbetskrävande än platsgjutna. Takytor är
vid platsgjutning genomgående mera fria från defor- mationer än väggytor.
Man kan därför i allmänhet tillämpa enklare un- derarbeten vid ,elementbyggda, ytor än vi{ mot-
svarande platsgjutna. Detta blir mest påtagligt i fråga om väggytor som skall tapetseras, där man i det förra fallet i allmänhet kan tapetsera direkt på en endast
i- och skarvspacklad samt limmad yta. I det senare
fallet måste däremot ofta dessa ytor även bredspack- las eller bredsprutas.
Nedon: Bild 9. Slötning ov bredsprutod vägg
13, Justeringsarbeten före ythehandling
14, Tillämpliga behandlíngsserier
Ovon: Bíld 10, Detoll ovfördigsprutot betongtck
Ovqn: Bild ll. Förlvålnìngsskodor på, lroditionellt ulförd limförgsmål_
nìng i rumstok
Nedqn: Bild 12, Förtvôlnìngs- och spiölkn!ngsskodor pô oljefärgs-
målqt kökstqk
Tabell I. Sammanstdllning av behandlittgsserier vid ytbehandling ay invdndiga putsfria betongytor
1 Tvåfärgsprutning
2 Material med flerfärgseffekt
Avslipningar före och mellan spacklingar och stryk- ningar anges inte särskilt i de olika behandlingssam- manhangen, då de ovillkorligen ingår i ett fackmäs- sigt utförande och ersättning för desamma i de flesta
fall är inräknad i resp. spacklings- eller stryknings- priser. För undvikande av tvister och missförstånd bör man vid upprättandet av arbetsbeskrivningar generellt
ange att avtalsenliga och fackmässiga avslipningar
skall utföras i samband med föreskrivna behand- lingar.
I tabell 1 ges en sammanställning av behandlings- serierna och nedan anges lämpliga användningsom- råden.
l. I- och skarvspacklìng, 1 gg bredsprutning jämte utslät- ning samt färdigsprutning med sandfärg.
Användning: tak i rum, hallar, kapprum, kontorslokaler, trappor och trapplöpsundersido¡ m, m. Behandlingen kan även tillämpas i kök och badrum.
2. 1 gg bredsprutning jämte utslätning samt färcligsp¡utning mecl sanCfärg.
Användning: tak i enklare uthyrningslokaler, torkrum, mangelrum, källarpassager, vissa lagerutrymmen m. m.
vid mycket god gjutning samt på bjälklagselement med synliga fogar.
3. I- och skarvspackling, 2 ggr bredsprutning med sand-
färg jämte utslätning samt 2 ggr strykning eller sp¡utning med latexfärg. Stöpplas vid strykning.
Användning: tak och väggar i kök, kokvrår, badrum, toaletter, butikslokaler m. m. Kan även användas för väggar i trapphus, hallar, kapprum, tvättstugor m. m.
l0
4. I- och skarvspackling, 2 ggr bredsprutning med sandfärg jämte utslätning samt 2 ggr strykning eller sprutning med alkydlackfärg. Stöpplas vid strykning.
Anvrindning: som pkt 3 om speciella skäl anses före- ligga. Bör dock icke användas å takytor. Alkalibestän- dighet kan inte garanteras.
5. I- och skarvspackling, 2 ggr bredsprutning med sandfärg jämte utslätning samt slipstrykning med syntetisk slipstryk- ningsfärg och färdigstrykning med oljefärg som stöpplas.
Användning: som pkt 3 och 4. Dock icke på takytor.
Risker för förtvålningsskador föreligger även vid an-
vändning på väggytor.
6. I- och skarvspackling, 2 ggr bredsprutning med sandfåirg
jämte utslätning, oljning med fenolhartsolja (oxanolja), slip- strykning med syntetisk slipstrykningsfärg och färdigstryk- ning med oljefärg sorn stöpplas.
Anttändning: endast när särskilda skäl talar härfö¡ (t. ex.
önskemål från bestâllarens sida). Användnirgsområde lika pkt 3-5. Dock icke takytor. Förtvâlningsrisk fìnns
i någon mån även på väggytor.
1. 2 ggr bredsprutning med sandfärg jämte utslätning samt 1 gg sp¡utning eller strykning med latexfärg.
Anvtindníng: väggar i enkla¡e expeditionslokaler, uthyr- ningslokale¡ el1er dä¡ behandlingarna enligt pkt 3, 4
och 5 kan anses för påkostade eller dä¡ gjutningarna möjliggö¡ enklare behandling.
8. 2 ggr bredsprutning med sandfärg jämte utslätning samt
1 gg sprutning eller strykning med emulsionsfärg.
Användníng: som pkt 7 i de fall latexfärg anses onödig, såsom mangelrum, torkrum, tvättpassager m. m.
Behandling:
I
2 3 4 5 6 7 s
I r
|
,o l1 l2
"| "'oo I
r'l r'l r'l r'|
'nl'?ol'?, 22 +
+ +
+ I- och skarvspackl. med sand-
färg...
I gg bredsprutning med sand- färg. . . .
2 ggr bredspr. m. sandfärg..
Utslätning
Oljning med oxanolja eller clyl.
Kridering med sandfärg ....
Limuing med celf ulosalím . .
1 gg färdigsprutn. med sand- färg. . . .
I gg strykn. eller sprutn. med latexfärg
2 ggr strykn. eller sprutn. med latexfärg
1 gg strykn. eller sprutn. med
alkydlackfärg
2 ggr strykn. eller sprutn. med
alkydlackfärg
Slipstrykn. med alkydlackfärg Färdigstrykn. med oljefärg .
.1 gg strykn. eller sprutn. med
emulsionsf¿irg
Bredsorutn.ì ' _,,-.1 med genomlärg.
n'"o.put""t]J'u'idfa'g
Tapetsering
+ +
+ +
+ +
+ +
+ +
+
a
a
+
+ +
+ + +
a
I
