SAHLGRENSKAAKADEMIN
ENHETEN FÖR FYSIOTERAPI SAHLGRENSKAAKADEMIN
INSTITUTIONEN FÖR NEUROVETENSKAP OCH FYSIOLOGI
SEKTIONEN FÖR HÄLSA OCH REHABILITERING ENHETEN FÖR FYSIOTERAPI
SAHLGRENSKAAKADEMIN
INSTITUTIONEN FÖR NEUROVETENSKAP OCH FYSIOLOGI
SEKTIONEN FÖR HÄLSA OCH REHABILITERING ENHETEN FÖR FYSIOTERAPI
Idrottsskador inom parajudo
-en enkätstudie
Nicolina Pernheim
Examensarbete: 15 hp
Program och kurs: Fysioterapeutprogrammet, FYS 304
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Termin 6/2017
Handledare: Med. Dr, leg. sjukgymnast Emma Varkey MSc, leg. sjukgymnast, Kristina Fagher Professor, leg. sjukgymnast, Ulla Svantesson Examinator: Docent, leg. sjukgymnast Maria Larsson
Abstrakt
Examensarbete: 15 hp
Program: Fysioterapeutprogrammet
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Termin 6/2017
Handledare: Med. Dr, leg. sjukgymnast Emma Varkey MSc, leg. sjukgymnast, Kristina Fagher Professor, leg. sjukgymnast Ulla Svantesson Examinator: Docent, leg. sjukgymnast Maria Larsson
Nyckelord: Judo, parasport, idrottsskador, enkätstudie, synnedsättning
Bakgrund:
Syfte:
Utvecklingen inom parasporten går snabbt framåt samtidigt som det finns lite kunskap om parasportskador. Befintlig forskning är varken idrotts- eller
funktionshinderspecifik. Synskadade idrottare delas in i tre synklasser beroende på graden av synnedsättning. Judo är en populär idrott bland synskadade där alla synklasser tävlar tillsammans, men viktklasserna tävlar separat. Idrottsskador hos synskadade judoka har aldrig tidigare undersökts vilket gör det omöjligt att veta vilka skador som idrottarna riskerar att få samt vilka som behöver mest stöd.
Studiens syfte var att utföra en kartläggning av frekvens, lokalisation och omfattning av skador hos synskadade och blinda elitjudoka samt att undersöka eventuella samband mellan frånvaro på grund av skador och synklass respektive viktklass.
Metod: Studien genomfördes som en retrospektiv enkätstudie baserad på 45 synnedsatta elitjudoka under ett träningsläger 2016. Enkäten anpassades för judo och frågorna handlade om typ, grad samt lokalisation av skada under det senaste året. Samband mellan frånvaro på grund av skada och viktklass respektive synklass beräknades med icke-parametrisk statistisk metod.
Resultat:
Konklusio n:
Under de senaste 12 månaderna hade 84% varit skadade. Överbelastningsskador svarade för 39% och traumatiska skador för 61%. De vanligaste skadorna var i skuldra och knä. Under de senaste 12 månaderna hade 19 varit borta från idrottandet i tre veckor eller mer på grund av skada varav 10 i mer än tre månader. Ett svagt samband mellan synklass och frånvaro på grund av skada kunde ses (p=0.049).
Resultat från den här studien kan vara användbar kunskap för fysioterapeuter som arbetar med synskadade judokas för att kunna arbeta förebyggande samt planera medicinsk service . Resultatet i denna studie kan öka förståelsen för vilka skador som kan förväntas så att specifika förebyggande strategier kan utformas för att öka säkerheten för idrottarna. Ytterligare forskning behövs dock för att skapa en säker idrott. Sammanfattningsvis visar studien att idrottsrelaterade skador inom para judo är ett stort bekymmer och att det finns ett behov av fysioterapeuter som är väl insatta i judo som idrott, som har kunskap om idrottsmedicin och idrottare med synnedsättning.
Ytterligare prospektiv longitudinell forskning som kartlägger skador både under träning och tävling inom para judo behövs. Detta för att man i framtiden ska kunna utveckla sporten och tillåta en säker idrott för personer som redan har en existerande funktionsnedsättning.
Abstract
Bachelor thesis: 15 hp
Program: Physical therapy
Level: Bachelor
Term/year: Term 6/2017
Supervisor: Med. Dr, RPT Emma Varkey
MSc, RPT Kristina Fagher Professor, RPT Ulla Svantesson
Examiner: Docent, RPT Maria Larsson
Key words: Judo, parasport, sport injuries, survey study, visual impairment
Background :
Aim:
The development of parasport goes fast which leads to difficulties understanding the risk of injuries. Previous studies are neither sport nor disability-specific. Visual impaired athletes are divided into three vision classes. In judo, all athletes regardless of sight compete together but divided into weight categories. Sport injuries among judoka with visual impairment has previously not been studied which makes it difficult to know what injuries they are likely to get.
The aim of the study was to explore the frequency, location and extent of injuries among visual impaired elite judoka and eventual correlations between absence due to injury and sight class respectively weight category.
Methods: The study was a retrospective survey study with 45 visual impaired elite judoka who participated at a training camp 2016. The survey has been adapted to judo containing questions about the type, degree and location of injuries. Relationships between absence due to injury and weight category or injury and sight class have been processed by non-parametric statistical methods.
Results:
Conclusion:
During the past twelve months 84% had been injured. Traumatic injuries accounted for 61% and overuse injuries 39%. The most common locations were shoulder and knee.
Due to injuries, 19 participants had been absent from sport three weeks or more and 10 participants for more than three months. A small correlation between sight class and absence due to injury can be found (p=0.049).
The result can be useful knowledge for physiotherapists working with visually impaired judoka to prevent injuries. Further studies are required to assure a safe sport.
Bakgrund
Parasport
Parasport är idrott för personer som har någon form av funktionsnedsättning (1). De senaste årtiondena har intresset för parasport ökat markant och det är runt om i världen ett ökat antal idrottare som håller på med parasport. De senaste åren har parasport genomgått en stor utveckling, och det har tillkommit både fler funktionsnedsättningar och idrotter. Numera är Paralympics ett av
världens största idrottsevenemang.
Det finns idag stark evidens som påvisar att det finns flera positiva hälsoeffekter med fysisk aktivitet (2) och till viss del är det ännu viktigare för personer med funktionsnedsättning att vara fysiskt aktiva då dessa vanligtvis är mindre aktiva eftersom det för dem finns begränsade
förutsättningar med att få hjälp till ett aktivt liv. Som funktionshindrad krävs oftast stöd för att klara vardagen och det kan för många vara svårt att få ytterligare stöd till att få ett fysiskt aktivt liv. Idrotten ger dessa individer möjlighet att vara fysiskt aktiva samt delta i organiserad idrott. Möjligheterna och intresset för parasport har medfört många positiva trender, och man vet att personer med
funktionsnedsättning som deltar i idrott både mår fysiskt och psykiskt bättre (3).
Idrottsrelaterade skador
Något som man dock inte få glömma bort är att all idrott innebär även en ökad risk för skador av olika slag. Detta i form av både akuta skador och överbelastningsskador (3). Det finns dessutom en extra riskfaktor för paraidrottare att drabbas av skador då funktionshindret i sig kan vara en riskfaktor för en skada. Det finns idag få studier som har belyst ämnet idrottsskador och parasport och den befintliga forskningen är sällan idrottsspecifik eller funktionshinderspecifik. Tidigare studier har till största delen tittat på skador hos idrottare under en specifik tävling och inte under en längre period (3).
Utvecklingen har gått framåt och de aktiva är nu, med få undantag, specialiserade på sina respektive idrotter. Det faktum att utvecklingen kraftigt gått framåt under kort tid har lett till svårigheter att få en förståelse för skaderisken i samband med idrottandet (4).
En idrottsrelaterad skada för en paraidrottare kan innebära allvarligare konsekvenser än för en annan idrottare. Detta för att skadan för paraidrottaren inte bara innebär problem inom idrotten utan även i övriga livet då livet för en person med funktionsnedsättning är mer krävande, och de befintliga funktionerna spelar större roll för att få livet att gå ihop (5).
Parajudo
År 1976 deltog synskadade idrottare för första gången på Paralympics. Under 70-talet och 80-talet var det vanligt att idrottarna tävlade i flera idrotter, men detta sker numera sällan. Judo är en japansk kampsport som går ut på att kasta, hålla fast och ta hals- eller armlås på sin motståndare.
Full poäng betyder direkt vinst oavsett matchtid men en match pågår annars i 4 minuter om det inte på grund av likaställning går till förlängning. Skillnaden mellan seendejudo och synskadejudo är att man som synskadad startar matchen med grepp i slaget och ärmen på sin motståndare och att synskadade ledsagas på och av mattan. Judo är en populär idrott bland synskadade idrottare och på International blind sport association (IBSA) Games i Seoul, Korea 2015 deltog 39 länder i judotävlingen. År 1988 var första gången judon deltog i Paralympics, men då enbart för herrar. Damer fick för första gången tävla i judo på Paralympics 2004. I judon tävlar alla synklasser (se förklaring nedan) tillsammans, men de olika viktklasserna tävlar var för sig (6, 7).
Idrottsskador hos synskadade judoka har aldrig tidigare undersökts specifikt, vilket gör det svårt att veta vilka skador som idrottarna främst riskerar att få, vilka skador som behöver
förebyggas samt vilken grupp idrottare som behöver mest stöd av medicinsk personal, såsom till exempel fysioterapeuter. Just fysioterapeuter är vanligt förekommande inom landslag, och varje parasport landslag har en förbundsfysioterapeut som är kopplad till respektive idrott. Denna person är med under tävlingar och läger för till exempel synskadade elitidrottare. Fysioterapeuter har ofta kunskap om så väl akuta idrottsskador som skadeförebyggande träning samt har kompetens för att kunna se och jobba med komplexiteten kring en idrottare som redan har en befintlig
funktionsnedsättning. För att ge fysioterapeuter förutsättningar att kunna stötta idrottarna på bästa möjliga sätt behövs forskning kring skadebilden hos de idrottare de möter. Att öka kunskapen om idrottsrelaterade skador inom parajudo är viktigt för att kunna ge idrottarna ett bra stöd både då det gäller prehabilitering och rehabilitering. Detta för att kunna ge idrottarna möjlighet att kunna träna och tävla på högsta nivå.
Synnedsättningar indelat i synklasser
Inom parasporter delas synskadade aktiva in i tre olika synklasser beroende på graden av deras synnedsättning. De tre synklasser som de tävlande indelas i är B1, B2 och B3 där B1 har störst synnedsättning och B3 har minst synnedsättning. I dag tävlar de tre synklasserna mot varandra i judo oavsett synförmåga. Dessa synklassningar genomförs av ögonläkare inför stora internationella tävlingar: Den aktive skall alltid testas med bästa korrektion vilket innebär med kontaktlinser samt utprovade glasögon på så att synen testas när den är som bäst för den person som testas. I
engelskspråkiga länder uttrycks synskärpa i 20/100 vilket innebär att personen på 20 fots avstånd kan läsa det en fullt seende kan läsa på 100 fots avstånd. En fot är lite drygt 30 cm.Tester av synnedsatta personer genomförs inte vid 20 fot, som är lite drygt sex meters avstånd till syntavlan
eftersom synen inte når så långt för B1 och B2. Enkelt kan man omvandla dessa värden till decimaltal. Den som ser 1 % skrivs 0,01 i decimal och 2/200 i fot. Det som en B1 ser som mest på 2 fot = 60 cm avstånd ser en fullt seende på 60 meters avstånd. Nedan följer exempel på hur mycket personer med olika synnedsättningar ser.
-B1: Från att inte se ljus till att personen ser ljus på nära håll, utan att kunna se konturerna av en hand oavsett avstånd skrivs synskärpan som 1 % skrivs som 0,01 i decimal eller 2/200 i fot, även personer som inte ser någon ljus perception klassas som B1.
-B2: Har ett spann från att känna igen en hand till att personen har en synkapacitet på minst 3 % vilket skrivs 0,03 i decimal och 2/60 i fot. Som mest får personen se 0,125 % skrivs som 0,0125 i decimal och 2/160 fot. Det vill säga att det personen ser på 2 fot avstånd kan en fullt seende person se på 160 fot avstånd. Ett synfält som är mindre än 5 grader har också betydelse för klassningen.
-B3: Ser från att som bäst se 1 dm stora bokstäver på 4 meters avstånd eller med synfält på 5 -20 grader vilket läggs med i bedömning. Synskärpan får vara som bäst 10 % skrivs 0,1 i decimal samt 2/20 i fot. Lägsta uppmätt syn i klassen B3 är 3 % skrivs 0,03 i decimal och 2/60 fot (6-8).
Idrottsskador hos personer med synnedsättning
I dagsläget finns det relativt få studier som har undersökt skadeepidemilogin specifikt hos idrottare med synnedsättning. Det man har sett i existerande studier är att skador i nedre
extremiteten är vanligare än i övre extremiteten hos idrottare med synnedsättning (3, 9). Även då det gäller seende judoelit är majoriteten av skadorna i nedre extremiteterna (10). Det finns dock enligt vår vetskap inga studier som har undersökt skadeprevalensen inom para judo.
Det finns dock en studie gjord i Brasilien på 28 landslagssimmare med synnedsättning.
I denna studie visade man att varje aktiv hade i genomsnitt 1,5 skador per person (11). Studien gjordes under 5 internationella parasim-tävlingar mellan 2004 och 2008, där 9 kvinnor och 19 män deltog.
Dessa hade en skadefrekvens på 0,3 skador per person och tävling. Överbelastningsskador visade sig då vara de vanligaste skadorna som utgjorde hela 80 % jämfört med antalet akuta skador var 20 %.
Ingen skillnad var uppenbar då det gäller skadeprevalens eller klinisk incidens mellan kön eller synklass. Avseende lokalisationen för skadorna var 46 % relaterade till bål, 34 % till övre extremitet och 20 % till nedre extremitet. Den vanligaste lokalisationen för skador var i skuldran. Den vanligaste diagnosen var kramp 37 %, följt av tendinopatier 27 %. Som skada i den här studien räknades skador som ledde till att den aktive fick pausa, begränsa eller anpassa deltagandet under minst en dag. De lägst klassade simmarna hade fler skador per person jämfört med de som klassats högre och alltså såg mer (11). Synnedsättningen i sig kan möjligen därav bidra till skador. Då det gäller simmare handlar dessa om att personen inte ser linorna eller bassängkanterna, vilket kan resultera i traumatiska skador, men de vanligaste skadorna som uppkommer hos synskadade simmare är samma som seende simmare.
Slutsatsen i den här studien var att synskadade simmare hade en relativt hög nivå av överbelastningsskador på tävling (11).
En annan studie inom synskadeidrott undersökte idrottsskador inom five a side, fotboll.
Reglerna är samma som de ordinarie reglerna för fotboll med vissa anpassningar som gör det möjligt för de synskadade spelarna att utöva idrotten. Det faktum att spelarna är synskadade ökar enligt studien risken för traumatiska skador (12). Resultat från studien på brasilianska blinda fotbollsspelare som gjordes under en fyraårsperiod, visar att skador på nedre extremiteten stod för 80 % (12). Övriga skador som idrottarna fick var i huvudsak relaterade till huvud, därefter ryggrad och slutligen övre extremiteter. Under 23 matcher fick de 13 aktiva i genomsnitt 2,7 skador per aktiv. Alla aktiva var män. Traumatiska skador stod för 80 % och överbelastningsskador för 20 %. Denna studie tar enbart upp skador som uppkommer under tävling. Under 5 tävlingar fick 11 av 13 aktiva någon form av skada. Prevalensen var alltså 85 %. Av de 11 skadade aktiva uppkom sammanlagt 35 skador (12).
I ytterligare en studie som utförts på parasport under VM i friidrott fann man att synskadade aktiva främst hade skador i nedre extremiteterna och att dessa individer tillhörde den näst vanligaste gruppen som sökte fysioterapi under den här tävlingen (9). Detta kan troligen förklaras med att aktiva med synskada använder nedre extremiteterna mycket i sitt idrottande både på träning och tävling, men också av nedsatt proprioception som kan ha att göra med synnedsättningen (13). Inom synskadeidrott finns alltså studier som har undersökt skador hos simmare, five-a-side-fotbollsspelare och friidrottare och således tyder resultaten på att skadefrekvensen är relativt hög. Dock finns det ingen evidensbaserad kunskap vad det gäller prevalens, omfattning och riskfaktorer inom para judo.
Syfte
Syftet med studien var därav att utföra en kartläggning av frekvens, lokalisation och omfattning av skador hos synskadade och blinda elitjudoka på internationell nivå samt att undersöka eventuella samband mellan frånvaro på grund av skador och synklass respektive viktklass.
Metod
Studiedesign
Studien genomfördes som en retrospektiv enkätstudie baserad på synskadade och blinda elitjudoka under Great Britain Grand Prix´s efterföljande träningsläger i Walsall utanför Birmingham 6-10 juni 2016. Samtliga deltagare fick skriva under en samtyckesblankett med information om studien, deltagarnas frivillighet att deltaga i studien samt kontaktuppgifter till författarna som fanns på plats, se bilaga 1. Enkäten som användes har utarbetats av författaren utifrån tidigare
skaderegistreringsstudier som har utvärderat skador inom andra idrotter såsom friidrott, volleyboll och parasport (14-16). Den aktuella enkäten har anpassats för judo och frågorna är relaterade till skador under det senaste året, se bilaga 2. En skada definierades som: ”En skada/smärta/känning under de senaste 12 månaderna, som påverkade träning eller tävling”. Skadedefinitionen är baserad på tidigare studier gjorda av Jacbosson et al och Augustsson et al. (14, 16).
Deltagare
På träningslägret deltog ca 70 aktiva. Samtliga tillfrågades om deltagande, varav 45 personer valde att delta i enkätstudien.
Inklusionskriterier
De deltagande skall ha en internationell klassning som B1, B2 eller B3. Denna
klassning ska ha genomförts vid en internationell synklassning utförd av IBSA (7). Idrottaren skall ha deltagit på Grand Prix i Birminghams efterföljande träningsläger.
Exklusionskriterier
Exklusionskriterie i studien var om personen inte klarade att genomföra enkätstudien, exempelvis om personen inte behärskade engelska språket tillräckligt bra för att kunna fylla i enkäten, vilket de själva fick avgöra.
Procedur
Tävlingsledningen kontaktades under våren 2016 för att undersöka om det var möjligt att genomföra enkätstudien under antingen Grand Prix-tävlingen eller det efterföljande lägret.
Tillstånd gavs då för att utföra enkätstudien under träningslägret.
Deltagarna på träningslägret informerades om enkätstudien i slutet av första
träningspasset. Informationen gavs muntligt på engelska och deltagarna fick veta var de kunde vända sig vid frågor eller ifall de ville delta samt att de hade hela tidsperioden lägret pågick att fylla i enkäterna. Det tog cirka 10 minuter för varje person att delta i studien och deltagandet var frivilligt, vilket tydligt framkom i den muntliga informationen samt i det informerade samtycket, som samtliga deltagare skrev under. Där framgick även att en deltagare hade rätt att avbryta studien när som helst om denne så önskade utan att uppge orsak. Deltagarna hade möjlighet att välja hur de ville fylla i enkäterna, alternativen var: förstorad svartskrift på papper, Ipad med talfunktion och möjlighet att själv välja grad av förstoring, dator med punktskrift och talsyntes eller med assistans av seende person.
Det fanns även möjlighet för deltagarna att byta alternativ vid behov. Den främsta anledningen till att personer inte deltog i enkätstudien var att de inte behärskade engelska språket, vilket individen själv fick avgöra.
Enkäterna fylldes i anonymt och alla resultat har presenterats på gruppnivå. Synklass, viktklass och kön fylldes i av de medverkande i studien, men deltagarna behövde inte fylla i
nationalitet, då det inte ansågs vara relevant för studien samt för att ytterligare minska risken för identifiering.
Databearbetning och analys
Varje självdiagnostiserad skada har klassificerats utifrån enkäterna baserad på de diagnoser som har använts av Fagher et al och Jacobsson et al (14, 15). Klassificeringen bygger på diagnoser utifrån ICD 9 och Hauret et al. (17). Den totala tiden summerades för de som hade flera skador. Eventuella samband mellan frånvaro på grund av skada och viktklass respektive synklass har sedan beräknats med Spearmans korrelationskoefficient och en signifikansnivå satt till p < 0.05.
Frånvaro på grund av skada har summerats för de personer som haft fler än en skada. Då frånvaron skattats efter förutbestämda tidsintervaller har medianen i varje tidsintervall använts som siffra på varje frånvaroperiod. Databearbetningen utfördes med hjälp av IBM SPSS Statistics 23 (IBM, Armonk, NY, USA).
Resultat
Beskrivning av deltagarna
Deltagarantalet på lägret där enkäterna besvarades var 65 varav 20 exkluderades på grund av exklusionkriterierna ovan. Gruppen som undersökts bestod därmed av 45 idrottare, varav 14 kvinnor (31 %) och 31 män (69 %). Deltagarna delades in efter åldersklasser där 15 deltagare (19%) var 18-23 år, 10 deltagare (13%) var 24-29 år, 15 deltagare (19%) var 30-35 år, 6 deltagare (5%) var 36-41 år och en deltagare (1%) var över 42 år. Deltagarna delades även in efter syn och viktklass, se figur 1 och 2. Deltagarna uppgav att de tränade mellan 6 och 40 timmar i veckan, medianvärde 12 h och medelvärde 15 h.
Figur 1. Av de 45 deltagarna var 14 kvinnor och 31 män. Figuren visar antal deltagare indelade efter synklass.
*Synklassificering:
B1: från att inte se ljus till att personen ser ljus, men kan inte se konturerna av en hand oavsett avstånd.
B2: Har ett spann från att känna igen en hand till att personen har en synkapacitet på 20/600, det vill säga att personen ser på 20 centimeters avstånd det en fullt seende person kan se på 6 meters avstånd eller ser mindre än 5 grader på bästa ögat med bästa korrektion.
B3: från synen 20/600 till 20/200 eller synfält över 5 och under 20 grader med bästa ögat och bästa korrektion
Figur 2. Antal deltagare män resp. kvinnor indelade i viktklasser (n=45)
Deltagarnas skadefrekvens och lokalisation
Det totala antalet skador var 70 st, vilket innebär i genomsnitt 1,5 skador per person under ett års tid. 38 av deltagarna (84 %) hade varit skadade under de senaste 12 månaderna och 7 av deltagarna (16 %) rapporterade inga skador, se figur 3.
Figur 3. Skadefrekvens utifrån antal skador per deltagare (n=45)
Av det totala antalet, 70 skador, var 43 (61 %) traumatiska och 27 (39 %) relaterade till överbelastning. De vanligaste lokalisationerna för skador var skuldra och knä. Se figur 4.
Figur 4 Lokalisation av skador hos deltagarna (n = 70)
Nitton av deltagarna hade varit borta tre veckor eller mer under senaste 12 månaderna från träning och tävling på grund av skada och 10 deltagare mer än tre månader. Av de som hade varit borta minst tre veckor på grund av skador var de flesta i synklass B2 eller B3, se figur 5.
Figur 5. Totaltid borta från träning under senaste 12 månaderna per deltagare i förhållande till synklass (n=45)
Det fanns ett svagt signifikant samband (r = 0.295) mellan frånvaro på grund av skada och synklass, där de som såg sämst var de som hade minst frånvaro på grund av skada (p=0.049). Inga samband (r = -0.003) kunde ses mellan frånvaro på grund av skada och viktklass (p = 0.983).
Diskussion
Resultatdiskussion
Denna studie visar att skador är vanliga hos synskadade judoka på elitnivå och att det finns ett möjligt samband mellan frånvaro på grund av skada och synklass. Det har i studien
framkommit att den vanligaste skadan var i skuldran följt av i knät. Det finns ett samband mellan frånvaro på grund av skada och synklass där de med minst synnedsättning, B2 och B3, varit borta fler dagar på grund av skada än personer med mest synnedsättning, det vill säga B1. Detta kan tänkas bero på att aktiva klassade i B2 och B3 i större omfattning har möjlighet att delta i träning, träningsläger och tävlingar tillsammans med seende eftersom de har mer syn och därför får fler tillfällen med mer påfrestande träning- och tävlingsförhållanden, vilket kan leda till fler skador. En annan anledning kan
vara att aktiva klassade i B1 i större omfattning har med sig personer som ansvarar för deras säkerhet och därmed får hjälp med att hålla sig skadefria.
En koreansk studie gjord på seende judoka visade en högre andel skador i nedre extremiteterna jämfört med denna studie, vilket kan tänkas bero på den regeländring som skedde 2010 då det inte längre var tillåtet att greppa benen på sin motståndare vilket innebar att judon blev mer upprätt. Studiedeltagarna i den koreanska studien, som avslutades 2010, kan därför ha drabbats av fler skador i nedre extremiteterna på grund av den mer marknära judo som pågick under den tiden (10).
Den koreanska studien utfördes under 4 år. De fann en skadefrekvens på 4 skador per person och år jämfört med denna studie som fann 1,5 skador per person och år (10). Dessa skillnader kan tänkas bero på att skadorna i den koreanska studien rapporterats in efter hand, till skillnad från den här studien där skadorna rapporterats in under ett enskilt tillfälle, vilket kan ha gjort det svårare att minnas alla skador, kanske framförallt de mindre allvarliga. Då denna studie gjorts under ett
paralympicår, och därmed det viktigaste året resultatmässigt, är det på många sätt ett ovanligt år och det kan tänkas att det året varit antingen extra skadedrabbat eller skadebefriat.
Då judo för synskadade och seende är samma idrott med endast mindre regelskillnader är det de idrotterna som bäst kan jämföras med varandra i avseende idrottsskador till skillnad från andra synskadeidrotter så som simning, fotboll eller goalball. Även då man jämför med andra studier gjorda på paraidrottare så kan man här se en skillnad då man tidigare bedömt synskadade idrottare ha en högre procent skador i nedre extremiteterna jämfört med övriga kroppen vilket här inte är fallet (3) och innebär att judon skiljer sig från de andra undersökta idrotterna. Detta kan tänkas bero på att överkroppen är mer väsentlig och utsätts för högre krafter inom judo jämfört med andra
synskadeidrotter då judo är en kontaktsport där grepp och kontroll över motståndarens bål spelar en central roll. Även i jämförelse med synskadade simmare (11) finns en skillnad i att
överbelastningsskador var överrepresenterade med 80% i kontrast till judon där
överbelastningsskadorna utgjorde 39% och de traumatiska skadorna 61%. Detta påvisar behovet av specifik kunskap om judorelaterade skador hos fysioterapeuter och övrig medicinsk personal.
Nitton av 45 personer (42%) som deltog i denna studie hade varit frånvarande från träning på grund av skador i mer än 21 dagar, vilket ses som allvarliga idrottsskador Av dessa var endast två klassade B1. Denna studie redovisar viktklasserna separat då eventuella bekymmer som övervikt och undervikt kan förekomma hos de aktiva. En hypotes var att detta skulle kunna påverka uppkomsten av skador. Detta var dock ingenting som påvisades i denna studie. Således finns det behov av fler studier och större studier för att undersöka om samband föreligger.
Metoddiskussion
Då studier som denna inte tidigare genomförts fanns behov av en kartläggning och det beslutades att studien skulle genomföras med hjälp av enkäter då metoden når ut till fler
studiedeltagare. Det året som studien utförts under var ett paralympicår och för att nå ut till så många som möjligt valdes att göra undersökningen vid ett tillfälle där många aktiva kunde tänkas dyka upp.
Den största tävlingen det året, exkluderat Paralympics, var Grand Prix som skedde tre månader innan Paralympics och denna tävling efterföljdes av ett läger. Då varje land endast får skicka får skicka sina två bästa i varje viktklass är det omöjligt att bedöma hur många elitjudokas som finns i respektive land samt i världen. Då tävlingen gick under en enda dag och det kan tänkas vara svårt att samla
studiedeltagare som samtidigt ska tävla beslutades, i samråd med arrangören, att utföra
undersökningen under det efterföljande lägret med större möjlighet till kommunikation under lugnare omständigheter. Författaren var på plats vid detta träningsläger bland elitaktiva och kunde själv fråga samtliga deltagare om inklusion i studien samt svara på frågor kring studien. Då studiedeltagarna sedan tidigare känner till och träffat författaren kan det ha bidragit till ökad vilja och trygghet till deltagande.
För att säkerställa att personerna inte kan identifieras på individnivå har deltagarna i studien fyllt i vilken åldersgrupp de tillhör istället för att uppge den exakta åldern.
Då enkäten är egenkomponerad är den ej studerad avseende validitet och reliabilitet, vilket är en svaghet i studien. Studiedeltagarna har själva skattat sina skador och enkäten innehöll ingen fråga om vem som ställt eventuell diagnos, så som fysioterapeut, läkare, idrottaren själv etc.
Självrapportering är dock en välanvänd metod inom idrottsmedicin och har till exempel validerats i stora studier från Oslo Sports Trauma Research Center (18). Till exempel har man sett att
självrapportering ger bättre information om idrottarens hälsa och mående jämfört med om skador endast rapporteras av medicinsk personal. Även svenska forskargrupper använder samma enkäter byggda på självrapportering inom parasport och friidrott (15).
Några av deltagarna hade inte skrivit i hur lång tid de varit borta från träning på grund av skada nummer två, tre och så vidare. Detta tolkades som 0 timmars frånvaro på grund av skada.
Kanske var instruktionerna inte tillräckligt tydliga här då flera personer inte fyllde i det.
Den synklassning som i dagsläget används för att dela in idrottarna i olika synklasser har ifrågasatts av flera orsaker, bland annat då samma kriterier för att ingå i de olika synklasserna är oberoende av idrott trots att de olika idrotterna skiljer sig mycket från varandra och synen spelar en varierad roll i
utförandet av olika idrotter. Även det sätt som själva synklassificeringen genomförs på har ifrågasatts och kvalificerade personer som själva utför synklassningar är inte överens ifall de aktuella
synklassningarna fungerar och är tillförlitliga eller inte (6).
Ett annat problem är att studien enbart inkluderade aktiva som talade engelska. Det innebar att ett flertal aktiva exkluderades och att majoriteten av de deltagande förmodligen kom från Västeuropa samt Nordamerika och ett stort antal aktiva från resterande världen exkluderades. Enkäten hade kunnat nå fler idrottare om den översatts till fler språk, såsom ryska och portugisiska. Studien var frivillig och om det var någon fråga som deltagaren inte ville svara på av någon anledning, som inte behövde förklaras, gick det bra att hoppa över frågan. Man bör också beakta att den här studien är retrospektiv, det vill säga att man frågar idrottarna bakåt i tiden. Det kan möjligtvis påverka ens minne och därav ge felaktiga uppgifter. I framtida studier är det fördelaktigt att idrottarna följs prospektivt, det vill säga i nutid och även under deras träningssäsong.
Vidare behövs frågeformulär och skadedefinitioner som anpassas bättre till parasport.
Men då det fortfarande finns få validerade instrument som är anpassade till parasport valdes här att använda de instrument som finns.
Etikdiskussion
Ett etiskt problem kan ha varit att de deltagande inte ville uppge sina skador, då det visar på en svaghet hos dessa individer och då denna studie skrivs av en judoaktiv idrottare kan det ha uppstått problem då studiens deltagare inte ville att denne vet deras svagheter. En annan möjlighet är att det har kunnat ge motsatt effekt, att de känt sig pressade att delta på grund av att informationen och förfrågan om deltagande utförts av en judoaktiv. Detta problem hade till viss del kunnat undvikas om information och förfrågan om deltagande hade utförts av en annan person än någon som är aktiv idrottare inom det område studien behandlar. För att ändå försöka förebygga detta problem skedde utdelning av enkäter av en person som inte är aktiv inom judosporten. Vissa idrottsaktiva kan ha varit obekväma med att berätta om sina skador då de inte ville att det kom fram till tränare, coacher och förbund eftersom de i så fall riskerar att bli utbytta mot någon annan.
Tillämpning av resultaten och förslag på fortsatt forskning
Då den här studien visar på att det finns en stor andel synskadade judoaktiva som råkat ut för en eller flera skador under det senaste året kan man dra slutsatsen det att det finns ett behov av skadeförebyggande åtgärder för dessa, främst i skuldra och knä. Det bör noteras att flertalet av skadorna var traumatiska och kan därav medföra stora hälsorisker för idrottarna. Det finns därför ett stort behov av fysioterapeuter kopplat till dessa idrottare både för att förebygga skaderisk men även för att hjälpa till i den akuta fasen samt i rehabiliteringsfasen. Det behövs fortsatt forskning på vilken form av skadeförebyggande insatser som dessa idrottare behöver.
Då den här studien undersökt skador deltagarna haft senaste året skulle en naturlig fortsättning kunna vara att utöka studietiden och, liksom den koreanska studien [10], följa idrottarna under en fyraårsperiod där deltagarna rapporterar in skador vid ett flertal tillfällen. Även frågor om antal tävlingar och läger deltagarna varit med i hade kunnat ställas för att undersöka om det har någon inverkan på skadefrekvensen.
Ytterligare forskning behövs för att säkerställa om denna studies resultat även stämmer i ett större perspektiv samt att vidare utreda orsakerna till dessa.
Konklusion
Resultatet i denna studie kan öka förståelsen för vilka skador som kan förväntas så att förebyggande strategier kan utformas för att öka säkerheten för idrottarna.
Sammanfattningsvis visar studien att idrottsrelaterade skador inom para judo är ett stort bekymmer och det finns ett behov av fysioterapeuter som är väl insatta i judo som idrott, har kunskap om idrottsmedicin och idrottare med synnedsättning. Ytterligare prospektiv longitudinell forskning som kartlägger skador både under träning och tävling inom para judo behövs. Detta för att man i framtiden ska kunna utveckla sporten och tillåta en säker idrott för personer som redan har en existerande funktionsnedsättning.
Referenslista
1. International Paralympic Committee. Explanatory guide to Paralympic classification.
Paralympic summer sports. (Internet) Bonn: September 2015 (Citerad 170328) Hämtad från
https://www.paralympic.org/sites/default/files/document/150915170806821_2015_09_15%2BExplana tory%2Bguide%2BClassification_summer%2BFINAL%2B_5.pdf [
2. Pedersen BK, Saltin B. Exercise as medicine - evidence for prescribing exercise as therapy in 26 different chronic diseases. Scandinavian journal of medicine & science in sports.
2015;25 Suppl 3:1-72.
3. Fagher K, Lexell J. Sports-related injuries in athletes with disabilities. Scandinavian journal of medicine & science in sports. 2014;24(5):e320-31.
4. Webborn N, Emery C. Descriptive epidemiology of Paralympic sports injuries. Pm R.
2014;6(8 Suppl):S18-22.
5. Fagher K, Forsberg A, Jacobsson J, Timpka T, Dahlstrom O, Lexell J. Paralympic athletes' perceptions of their experiences of sports-related injuries, risk factors and preventive possibilities. European journal of sport science. 2016;16(8):1240-9.
6. Ravensbergen HJ, Mann DL, Kamper SJ. Expert consensus statement to guide the evidence-based classification of Paralympic athletes with vision impairment: a Delphi study. British journal of sports medicine. 2016;50(7):386-91.
7. Judo - General information [Internet]. International Blind Sports Federation; 2016 [ citerad 2016-03-09]. Hämtad från: http://www.ibsasport.org/sports/judo/.
8. Lene M. Att mäta syn. Books on Demand Visby. 2010 [citerad 2017-09-08]. Hämtad från http://pp.centramerica.com/pp/bancofotos/328-6099.pdf. [
9. da Silva A, Mattiello SM, Peterson R, Zanca GG, Vital R, Itiro R, et al.
Musculoskeletal complaints and physiotherapeutic procedures in the brazilian paralympic delegation during the paralympic athletics world championship. 2011. Revista Brasileira De Medicina Do Esporte. 2013;19(4):256-9.
10. Kim KS, Park KJ, Lee J, Kang BY. Injuries in national Olympic level judo athletes: an epidemiological study. British journal of sports medicine. 2015;49(17):1144-50.
11. Magno e Silva M, Bilzon J, Duarte E, Gorla J, Vital R. Sport injuries in elite paralympic swimmers with visual impairment. Journal of athletic training. 2013;48(4):493-8.
12. Magno e Silva MP, Morato MP, Bilzon JL, Duarte E. Sports injuries in Brazilian blind footballers. Int J Sports Med. 2013;34(3):239-43.
13. Nyland J, Snouse SL, Anderson M, Kelly T, Sterling JC. Soft tissue injuries to USA paralympians at the 1996 summer games. Arch Phys Med Rehabil. 2000;81(3):368-73.
14. Jacobsson J, Timpka T, Kowalski J, Nilsson S, Ekberg J, Renstrom P. Prevalence of musculoskeletal injuries in Swedish elite track and field athletes. The American journal of sports medicine. 2012;40(1):163-9.
15. Fagher K, Jacobsson J, Timpka T, Dahlstrom O, Lexell J. The Sports-Related Injuries and Illnesses in Paralympic Sport Study (SRIIPSS): a study protocol for a prospective longitudinal study. BMC sports science, medicine & rehabilitation. 2016;8(1):28.
16. Augustsson SR, Augustsson J, Thomee R, Svantesson U. Injuries and preventive actions in elite Swedish volleyball. Scandinavian journal of medicine & science in sports.
2006;16(6):433-40.
17. Hauret KG, Jones BH, Bullock SH, Canham-Chervak M, Canada S. Musculoskeletal injuries description of an under-recognized injury problem among military personnel. American journal of preventive medicine. 2010;38(1 Suppl):S61-70.
18. Clarsen B, Myklebust G, Bahr R. Development and validation of a new method for the registration of overuse injuries in sports injury epidemiology: the Oslo Sports Trauma Research Centre (OSTRC) overuse injury questionnaire. British journal of sports medicine. 2013;47(8):495-502.
Bilaga 1:
THE PARA-JUDO INJURY STUDY Dear judoka
You are invited to participate in a research study to look at sports-related injuries in Para-judo.
During the last decades parasport has in many ways become elite sport, with athletes achieving extraordinary heights of functional capability and sports performance. With the growing number of athletes there is an increased interest in athletes’ health and safety, both to enhance sports performance and to prevent injuries. Even though it is well-known that participation in sports places the athlete at risk for injuries, there are few studies covering sports-related injuries in parasport and especially in judo. Today, many injuries are known to be preventable. However, this requires comprehensive monitoring and analysis of injuries. The aim of this study is to increase our knowledge of sports-related injuries in para-judo. The study is part of a Bachelor thesis in
Physiotherapy.
STUDY PARTICIPATION
If you decide to participate you will be asked to fill in a questionnaire with a few questions about your experiences of injuries during this competition and one year back. We think this will take you about ten minutes. You can choose if you want to fill in a paper-form or electronically. The questionnaires are adapted for visually impaired individuals. This study involves no known risks.
BENEFITS TO TAKING PART IN THE STUDY
It is reasonable to expect that this study will increase our knowledge about sport- related injuries in para-judo and thereby contribute to important information to the sports safety work and development of the para-judo. However, we can’t guarantee that you will personally experience benefits from participating in this study. Others may benefit in the future from the information we find in this study.
CONFIDENTIALITY
We will take the following steps to keep information about you confidential, and to protect it from unauthorized disclosure, tampering, or damage:
-Only the researchers will have access to the data and records, the data will not be shared with others.
-All data will be reported anonymous and at a group level and cannot be traced to an
individual.
-The subject’s information and data files will be kept in locked and fireproofed cabinets at the Health Sciences Center, Lund University Sweden.
-For data kept on a computer, a password is required for getting onto the system. The data will be stored at an encrypted server at Lund University, Sweden.
YOUR RIGHTS AS A RESEARCH PARTICIPANT
Participation in this study is voluntary. You have the right not to participate at all or to leave the study at any time. Deciding not to participate or choosing to leave the study will not result in any penalty or loss of benefits to which you are entitled, and it will not harm your relationship with the researcher or organization of this competition.
CONTACTS FOR QUESTIONS OR PROBLEMS
If you have questions about the study or any problems you are welcome to contact the researchers at any time.
Best regards Nicolina Pernheim and Kristina Fagher
Nicolina Pernheim
Physiotherapist-student, Gothenburg University Phone: +46-70 751 7317
Email: nicolina.pernheim@gmail.com
Kristina Fagher
Lic. Physiotherapist, MSc, PhD-student Rehabilitation Medicine, Lund University Phone: +4670-297 0764
Email: kristina.fagher@med.lu.se
Consent of Subject (or Legally Authorized Representative)
I here give my consent to participate in the Para-judo injury study. Please, sign two copies, one for the subject and one for the researcher
Signature of Subject Date
Email of the subject
Signature of Researcher
Date
Bilaga 2:
Questionnaire for sports-related injuries in blind and VI judo
1.Gender
Male___________________
Female__________________
2. Age
18-23 ____________________
24-29____________________
30-35____________________
36-41____________________
42 or more________________
3. Weight
category______________________
4. Vision
class_________________________
5. In average, how many hours per week do you train judo?
______________________hours/week
6. Are you engaged in other sports activities than judo?
No__________________________
Yes__________________________
If yes, what kind of sports activities?
7. Have you during the last year had any injury that result from participation in sport and caused changes in normal judo training/competition?
No________________
Yes_____________How many?_______
Specific questions for the injury, if you have had more than one injury to report use the extra papers provided for each injury
8. At which point did you get injured?
During judo training______________
During other training_____________
During warm-up of judo competition_______
During judo competition____________
The injury occurred gradually over time___________
Other_______________
9. If you got the injury during judo, in what kind of situation did you get
injured?
Newaza _____________
Tachi waza___________
Other situation, please
specify___________________________
10. What part of your body was injured?
Head/Face_____
Neck______
Shoulder______
Elbow/Arm______
Chest/ribs______
Hand______
Finger/thumb___
Back_________
Hip___________
Groin__________
Thigh__________
Knee________
Lower leg______
Foot/toes______
11. Would you consider the injury being traumatic or overuse?
Traumatic_________Overuse________
12. If you have been given a formal diagnose (for example concussion,
fracture, sprain or inflammation) of the injury please right it here:
________________________________
13. What was the amount of absence from sports participation following the injury?
0 days_______ 1-3 days_____
4-7 days_____ 8-20 days______
more than 21 days________
more than 3 months_______
14. Do you think that you vision
impairment contributed to the injury No_____________
Yes____________, please specify
Thanks for your participation! If you want to report something else you can write it here or contact the study leaders.
Det fanns även extrapapper vid behov
