Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
ING
yiNNAN
sm
tfË=
mm
N:r 6 (321) Fredagen den 9 februari 1894. 7:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam ... kr.
Iduns Modetidning jämte ko
lorerade planscher... » Iduns Modet, utan kol. pl. ... »
Byrå:
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr.
Allm. telef. 6147.
4: 50
3: — Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr. : J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerspris 15 öre (lösu.-r endast för kompletteringar)
Annoiispris : 35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Maria Judit Weckman.
J
dun har redan förut notifierat det nyli
gen timade från- fället af den kvin
na, hvars bild i dag bringas. Hennes lifs- gärning var emellertid af den betydelse, att den icke med dessa få ord bör förbigås i de svenska kvinnornas blad. Vi bedja där
för i dag våra läsarin
nor att en stund ägna sin uppmärksamhet åt följande skildring, hvil- ken vi hufvudsakligen ha byggt på en lef- nadsteckning i den bekanta, välredigerade
» Svensk Läraretid
ning».
Judit Weckman föd
des i Stockholm den 14 september 1812.
Fadern hade med heder deltagit i fejderna mot Ryssland. Som en tjugu-årig yngling ha
de han som underoffi
cer i svenska flottan deltagit i sjöslaget vid Högland, där han med berömmelse kämpade vid hertig Karls sida.
I sista finska kriget hade han likaledes ut
märkt sig i flere drabb
ningar. Efter freden i Fredrikshamn, då Sverige förlorade Fin
land, dr ef kärleken till fäderneslandet ho-
• ; I
* ■
nom att flytta öfver till Stockholm, där han erhöll plats såsom hamnfogde, och där han varit bosatt tvän- ne år, då en dotter föddes, som erhöll nam
net Maria Judit.
I föräldrahemmet fick den unga flickan en vårdad uppfostran och vistades där, tills hon var nitton år, då faderns död tvingade henne att själf skaffa sig utkomst i lifvet.
Under några år hade hon plats i åtskilliga familjer såsom hus
fruns närmaste hjälp
reda, tills hon vid tju
gufem års ålder kom till sin broder, som då var lärare uti en folk
skola i Lunda försam
ling i Södermanland.
Här torde hennes in
neboende anlag för lärarinnekallet hafva blifvit väckta, och det stod snart för henne klart, att hennes lifs uppgift måste blifva de ungas undervisning och uppfostran. Sedan hon omkring ett år vistats hos brodern, mottog hon plats så
som lärarinna i familj på Vreta egendom, XU mil från Nyköping, där hon fick i uppdrag att bereda ett par gos-
42 [DUN 18Ô4
O, moderssorg och modersfrpjd — Och mera djup än hafvets vag, oändligt vid är himlens höjd, dit aldrig mänskligt öga såg,
dock än omätligare är den smärta utan ro och tröst
den glädje, som ditt hjärta när! som sarga kan ett modersbröst!
August Beeker.
sar till inträde i Nyköpings läroverk, ett uppdrag som lion utförde så, att hon vann föräldrars och rektors, men isyn
nerhet läroverksinspektorn, prosten Gran- delii erkännande såsom en utomordent
ligt skicklig lärarinna.
Det var detta vitsord, som skaffade henne plats vid flickskolan i Nyköping den 7 september 1841.
Nyköpings folkskolor befunno sig då ännu i sin barndom. Den första flick
skolan hade varit i verksamhet endast nio år, då Judit Weckman antogs till dess föreståndarinna.
Nutidens lärare och lärarinnor kunna näppeligen göra sig en föreställning om det arbete, som den tidens lärare hade att utföra. Att undervisa 100 till 170 barn uti trånga och osunda lokaler, hvilka förhyrdes än här och än där uti staden, och för sådant arbete uppbära i lön 200 till 250 rdr banko, detta synes vara en ingalunda afundsvärd lott. Och dock kände mamsell Weckman detta arbete icke tungt och mödosamt, ty kärleken till de unga gjorde arbetet lätt. Och sin bästa lön ägde hon i kärleken hos de små barnen, som med vördnad och akt
ning blickade upp till den så högt af- hållna lärarinnan.
Mamsell Weckman hade blifvit anta
gen till lärarinna, utan att kunna förete några examensbetyg, hvilket icke heller erfordrades på den tid, då folkskolestad
gan ännu icke var utfärdad och då folk
skolelärareseminarier ännu icke blifvit inrättade. Under hennes trettiotvå-åriga tjänstetid i folkskolan utgingo flere ge
nerationer af lärare från seminarierna med allt mer skärpta seminariekurser.
Af folkskoleinspektörernas ämbetsberät- telser finner man dock, att ingen skola i provinsen kunde bibringa sina elever större insikter än Nyköpings flickskola, hvilken alltid under hennes tjänstetid in
tog första rummet.
Då mamsell Weckman år 1867 ingick till kongl. maj:t med ansökan att blifva delaktig i folkskollärarnes pensionsinrätt- ning, förordades denna ansökan af folk
skoleinspektören, som bland annat ytt
rade, att mamsell Weckman i detta kall ådagalagt en sällspord skicklighet, för
enad med utmärktaste omsorg och det största nit.
Ar 1873 nedlade hon sin lärarinnebe- fattning vid flickskolan, och gripande var den examensafslutning, som vid detta tillfälle förrättades. Om möjligt ännu mer högtidlig var den examen, som för
rättades tio år därefter, då flickskolans femtioårsjubileum firades, och då äfven mamsell Weckman hade blifvit ombedd att närvara. Sedan doktor Ahlberger med kraftiga och vältaliga ord utförligt redogjort för flickskolans historia, slutade han sitt högstämda tal med ungefär föl
jande ord:
»Ännu hafva vi dock kvar bland oss skolans största välgörarinna, en som mer arbetat än de andra. Jag har redan uämnt hennes namn. Men behöfde jag
väl nämna det? Det står skrifvet i mån
gas hjärtan, de där med tacksamhet och kärlek skola bevara hennes minne, så länge de ännu förmå att bära på ett minne. »
Allas blickar riktades mot den åldriga lärarinnan, och talaren vände sig nu ock personligen till henne:
»Du har under de trettiotvå år, du verkat inom Nyköpings flickskola, i or
dets egentliga mening lefvat för den
samma. Dina gåfvor, dina mödor, dina insikter och din erfarenhet har du ägnat de unga. Ditt öga har vakat öfver dem och ditt hjärta har omfattat dem med den varmaste kärlek. Om de mödor, du haft att genomkämpa, kunna ej det nu
varande släktets lärare och lärarinnor göra sig en föreställning. Men du har kämpat dig fram, styrkt af det medve
tandet, att du följts af honom, som sagt :
»föd mina lam!» Men äfven de största minnen kunna förblekna. För att skydda minnet af dig därför, hafva några af skolans vänner genom insamling åstad
kommit en premiefond, som i närvarande stund uppgår till nära niohundra kronor.
Denna fond skall bära namnet »Maria Judit Weckmans premiefond», och skall räntan af densamma årligen utdelas åt flickor inom denna skola, hvilka genom flit, ordentlig skolgång och godt uppfö
rande gjort sig förtjänta däraf. Det vore oss nu kärt, om du i detta ville se en blid, en mild ljusstråle i din lefnads höst, om det lyckats oss att bereda ditt gamla hjärta glädje. Eerren vare nu med dig och skänke dig en lugn lef- nadsafton, låte han sin nåd nu och allt framgent hvila öfver dig!»
Ännu ett tiotal år fick den gamla njuta lefnadsaftonens ro i tillgifven tacksam
hets hägn. Den 17 förliden månad gick hon en ny morgon med en högre klar
het tillmötes.
June »^»»Ca où) ßotSet» dull unSet tg»tnaS J'fitiga hanSet, ut ojViet goCj; och m-atta mguh fampan Aitt stimmet sänket.
JCtet»en Cy.»»nat t o»totSt Eugn
---- Bollen, »om Eå»eA, jang»Eat och tji
»at — meSan muntett t hahefugn
ßtoa»an »gunget ocn AuAat.h
ohå ,ngat domina, »taminncjat jUj.
©ppna» t »afen hahefugn»Euchan, höt man genom |fammotnci» gng ehot a|: oinSen» »uchan.
cSnatt Sagtat» och »huggot» feh oinhfatna jkjffa». dhenet j?otuittat.
©jt>et moßeEn» ßonaSe eh j!fachanSe töSt Set ittat,
fijAet hötntum»intetiötn,
ßtaSt jot »pegef»hij:i>otna »hgggat,
»tuS»at mot Atatijettetna» hötn,
»tapoat på ßöchetna» tuggat,
jfaSStat hting tajfolna hit och Sit, öppnanSe oget aj; oåxEanSe tgche, ån en »ttanSßiES, en ßatt»hog»ßit, ett EeenSe in»gö»tgche.
©ch jottu »tåmmagen, pEot»figt oacht, hunnit pEghta och hån»fotna »oafna, tanhen på »tatha omgat »ttacht, meSan fitånSetna j!aEna,
ßott utöpoet Sen »uen»ha math,
»humma »hogat och hoita »göat, Såt på oattnen i»en åt »tath och i »högen Set »noat.
flemtrefnad.
'te »nöat Set jåmnt och tatt, fukten åt pgffö aj! j’affanSe jfimjot,
»om i hfånShoitt ttaSgåtSen hfåSt, tåtanSe pfanhet» »ptingot.
JCukstjan timj:to»t»punnen ßgöth Stommet, t Sti^ootna inne»futen.
Ähatt Såtute »tåt hoåffen moth, och Set hnåppet t hnuten.
91 teffan »nöbgngS och gtentih fönn
»hgmta» j!tån joiiAtlet åt tetta»»en, hutu på oågen hå»tat t »nön hnoga på atßet»fa»»en.
éBachen» ßatnj;foch »pän»tigt och ungt
»timmat hting hafhatna. 9'LejSeu at jtu-
enom Sunhfet, punht oiS punht, tinSta |tån »tugotna fguien.
©ch ga g »et, meSan ute g t,
»taS»hem och fanSthu» t uintettiSet.
Slagen unSet »töh och ße»tg/fc, figåEEethfinganSe, »htiSet.
9Tlen nat »hgmmngen ['aCCt »itt Soh,
»amfa» hting fampan ajkonhtet»en, -fguSet, oiS gfam och en tofig ßoh,
»pfitet och »otgetna »pet»en.
^atma, fgchftga »uen»ha hem efS i ugnen och »no på tahen.
JEånga umtetmanaSet pe-m, gEaSgen flå tien J oahen.
Qpof iga inte »ommat heff,
6om; Så Sen igltte o»» fåmnat, oatat och ånnu t »hgmmanSe huaff ttejViaS åt hemmen »patat!
Curt Thelander.
1894 i DU N 43
Några ord om kvinnor oeh kvinnoarbete.
Af Mathilda Langtet.
I.
jL I et har blifvit sagdt, att kvinnoarbetet är i sä fall underlägset, att däri skulle saknas nödig »ryggrad», det vill säga den ihärdiga kraft och uthållighet, som ford
ras för ett samvetsgrant och fortgående ar
bete. Och det har blifvit sagdt, att detta vore kännetecknet pä kvinnoarbete i allmän
het, denna brist pä seg uthållighet, som skulle vara männens arfvedel, alltsedan den tid, dä
»Adam gräfde och Eva spann».
Medgifvas måste, att Adam hade det tyngre och Eva det lättare arbetet, men om ej deras söner och döttrar alltför mycket vansläktats, kan man med temlig säkerhet antaga, att när Adam slutat att gräfva, sträckte han sig i sykomorens skugga och hvilade ljufligen, tills Eva väckte honom med några stekta äpplen och kornkakor, hvarmed han stärkte sig till nya ansträngningar. Likaledes kan man tämli
gen tryggt antaga, att Eva måste spinna un
gefär lika ihärdigt som Adam gräfde, efter
som uppväxande söner och döttrar troligen, liksom föräldrarne, »blygdes att de voro nakna». Men huru troget hon än satt vid sitt arbete, måste hon ju dock laga mat, och det tog alltid sin tid, äfven om det var så enkelt som att steka äpplen och krossa korn mellan stenar för att sedan baka några pri
mitiva pannkakor däraf. Och så måste hon jn ägna barnen så pass tillsyn, att de icke slogo ihjäl hvarandra — förrän de blefvo fullvuxna, åtminstone. Sist, men icke minst, måste hon visa Adam ett gladt ansikte, när han kom hem, ty, som vi veta, var han dels rätt benägen att skylla alla ledsamheter på henne, dels hade han ju god reda på, att han fått henne till »ena hjälp».
Och om allt detta i den förhistoriska tiden var kvinnligt nog, så är det minsann icke ett grand lättare i våra tider med dess kompli
cerade kulturförhållanden. Och det fordras icke så dålig »ryggrad», som en och annan synes föreställa sig, för att bära den dagliga bördan af de dagliga göromålen inomhus, barnens uppfostran och tillsyn, ordningen i hemmet, tjänares slarf och uppstudsighet, mannens ofta ömtåliga och retliga lynne och med allt detta ändock behöfva med träget arbete bidraga till husets underhåll och för- kofran.
Men det var måhända ej heller detta för- kastelsedomen gällde. Det var blott den Eva, som ej funnit, som kanske aldrig finner sin Adam, utan måste »grafva» själf för att få det korn, som fordras till hennes dagliga bröd, det var kanske hon, som icke hade den sega uthålligheten i arbetet. Möjligt. Men hvaraf kommer det då, att kvinnorna blifva antagna till sådant arbete, ja, till och med föredragas framför männen ? Icke kan det vara endast för den ringare lönens skull, ty då borde aldrig viktigare befattningar, såsom i banker och allmänna kassor, blifva dem an
förtrodda. Till sådant arbete kan man väl ej gärna för billighetens skull nöja sig med underhaltigt arbete. I åtskilliga embetsverk, såsom exempelvis posten, där visserligen nog
grant följes den grundsats att största spar
samhet bör iakttagas, äfven där äro män och kvinnor likställda — nämligen lika aflönade med alldeles samma arbetstid. Vid efterfrå
gan kan en och hvar där göra sig underrät
tad om, huruvida någon annan skillnad i ar
bete och punktlighet där förekommer än den, att somliga män och somliga kvinnor äro fullkomligt ordentliga, arbetsamma och plikt
trogna, somliga mindre, somliga icke alls, och att öfverhufvud taget denna klassificering utfaller snarare till kvinnornas förmån än tvärtom. Gå vi till banker och handelskon
tor, se vi kvinnor äfven där, och helt säkert få vi äfven där samma svar: duglighet med mera olika hos olika människor, icke fram
för allt olika hos män och kvinnor.
Komma vi så till skolan, folkskolan näm
ligen, möter oss en mängd kvinnliga arbets
krafter, om hvilka omdömet längsedan är stadgadt, nämligen att de fullt ut, med lika seg uthållighet som någonsin männen, fylla sitt kall. Att de mycket förkättrade guver
nanterna icke såväl fylla sin plats, torde, om så förhåller sig, till stor del bero på den mindre tillfredsställande undervisning de i flickskolorna erhålla. Detta senare närmast till följd däraf, att endast få af dessa skolor hafva något understöd af staten, hvarför rätt dryga terminsafgifter måste påläggas eleverna.
De mindre bemedlade bland dessa tvingas därför ofta att börja i en högre klass, dit de med knapp nöd examineras in, än deras gåf- vor och mognad egentligen kräfde, och få sedan svårt att slita sig igenom, för att med möjligaste minsta kostnad få ett afgångsbe- tyg. Vida mera torde dock bero på, att af guvernanterna fordras icke blott barnens un
dervisning i »vanliga skolämnen, handarbeten och musik», utan äfven — som man dagli
gen af tidningsannonserna kan se — »biträde med sömnad och lättare hushållsgöromål.»
Skurning och tvätt ingå således ej i fordrin
garna, men nog undrar jag, om ens männens ryggrad skulle räcka till för ett så mångsi
digt arbete, helst när det betalas med 100—
150 kronor pr år. Nog skulle jag vilja se, hvilken min herr informatorn skulle påtaga, om han efter slutad läsning med disciplarna beordrades att kratta gården, göra ren herr
skapsvagnen, rykta hästarne, slakta grisarne och andra »lättare» landtbrukssysslor? Eller om han blefve ombedd att på lediga stunder sköta principalens korrespondens och bokfö
ring? Därtill vore antaligen hans ryggrad alltför styf.
Invändas kan, att informatorn oftast be- höfver sin lediga tid för egna studier, på hvilka hans framtid beror. Men skulle detta ej äfven kunna vara fallet med guvernaten?
Om hon också ej läser på någon examen, kan hon väl behöfva ägna någon tid till egna studier för att hålla sina kunskaper uppe och ej blifva efter sina konkurrenter. Ty, märk väl, guvernanten har ej, som informatorn, blott en öfvergående befattning. När eleverna i det ena hemmet vuxit upp, måste hon söka sig ett annat och där börja samma arbete igen, och detta om och om, ända tills hon blir för gammal eller för gammalmodig. Och jag ber att få fästa herrskapets uppmärksam
het *på, att det behöfves en ganska god och bastant ryggrad för att bara bära den fram
tidsutsikten och arbeta samvetsgrant ändå.
Återstå nu de stackars telefonfröknarna.
De skulle framför allt höra till de ryggrads- lösa. De skulle sköta sin tjänst så dåligt, att man vore tvungen att ersätta dem med tarfligare kvinnor, arbetskvinnor, de där som lärt sig arbeta — den »lärdomen» skola vi återkomma till. Månne detta dock egentligen beror på bristande arbetsduglighet, på bri
stande »seg uthållighet»? Det är ju kanske j
förtal — men eljes påstås det tämligen all
mänt, att rätta orsaken vore den, att en ar- betskvinna lättare kommer ut med den ringa aflöning, som bestås telefonister : det talas om 40, högst 50, lägst 25, säger tjugufem kr. i månaden. Huruvida detta är riktigt, kan ju den, som ej är inom i verket, ej bedöma;
men äfven femtio kr. i månaden synes vara tämligen knappt tilltaget för en tjänstgöring, som utan tvifvel måste vara allt för ansträn
gande för att medgifva någon annan som helst utsikt till förhöjda inkomster, ingen högre af- lönad post, ingen ålderdomspension. Det är sant att på femtio kronor i månaden kan man ju draga sig fram, men att lägga af något är ej gärna möjligt, i alla fall icke så mycket, att man däraf han på ålderdomen beräkna något stöd.
Såsom ett skäl till förändringen har också framdragits de större krafter den arbetande kvinnan skulle till telefonarbetet medföra.
Men hvad bevisar väl detta, om ej att arbetet är i hög grad ansträngande och följaktligen också mycket för litet betaldt? Att kvinnan af arbetsklassen skulle bättre härda ut med detta nervretande arbete är för öfrigt långt ifrån säkert. Hon står ut med sådant, hvar- vid hennes nerver blifvit vana och härdade, men hon visar sig ofta ytterst ömtålig i ovana förhållanden, och hon tål icke alltid vid stil
lasittande arbete.
Detta om detta. I det följande skola vi närmare skärskåda roten och upphofvet till det »öfverklagade förhållande» (är det öfver- klagadt?) att kvinnorna äro odugliga till ord- nadt, punktligt och uthålligt arbete.
I ”damernas Idun”.
En afton i Nya Idun*, tecknad af Sigrid Elmblad.
en kan ni verkligen ha något roligt i det där Idun?» är en fråga, som jag stundom — naturligtvis från manliga läppar — hört med ett litet tviflande löje framställas, och om samma manliga läppar ej högt tillagt, ha de utan tvifvel af höflig- het nedsväljt det tänkta slagordet: bara frun
timmer!
Ja, mina herrar, hvem som än vill veta det, vi roa oss verkligen, ty se ni, det är inte »bara fruntimmer» i Nya Idun, utan äfven begåfvade fruntimmer; det är talanger, kun
skaper och vaket intresse, som stämt möte, och om dessa egenskaper nu äro iförda kjolar eller de onämnbara, förstå de alltid att skapa ett angenämt och lifvande samkväm.
Om ni blott visste, hvilka små glada nach- spiel där hållas, då ord till »alvor og lyst»
falla likt tändande gnistor i laget, och däri
från man går hem med en rätt varm känsla af andlig underhållning — och det utan ett enda glas punsch. Gör det efter, mina herrar!
Om det är frimärkenas förtjänst, att kvin
norna fått reformlust, vill jag lämna osagdt,
* Efter mönstret af det manliga stockholmssäll- skapet Idun stiftades som bekant för några år sedan i hufvudstaden ett liknande kvinnligt säll
skap: Nya Idun; det är från dettas senaste sam
mankomst sistlidne lördag, som Sigrid Elmblad här lämnat en liten skildring, som helt visst med nöje skall mottagas af våra läsarinnor.
44 I DU N 1894
men ungefär samtidigt med att de små stämp
lade papperslapparna började flyga kring jorden, höjdes det första ropet på kvinnans likställighet med mannen, det rop som nu är ett härskri öfver hela världen, ämnadt att bringa fördomens Jerichomurar på fall.
Men det skrias ej blott för, utan kanske ännu mera mot vår sak. Mången panna molnas, många läppar krusas hånfullt på tal om kvinnofrågan, och den stora, ädla tanken : samarbete dukar oftast under i partistridig
heter. Men för det Nya Idun var det af- gjordt ett odeladt nöje att på dess sista sam- kväm lyssna till fröken Hulda Lundins ord, då hon i ett spirituellt kåserande föredrag berättade om »hvad hon såg i Amerika».
Fröken Lundin var som bekant medlem af den kvinnokomité, som utsändes att re
presentera Sverige vid Chicagoutställningen, och hon har ej försummat tillfället att göra rika studier och samla angenäm erfarenhet.
Tänk eder blott något så kätterskt, att guvernören för staten Wyoming, där kvinnorna redan ett fjärdedels sekel haft politisk röst
rätt, erkände för fröken Lundin, att hans stat var den lyckligaste af dem alla.
»Och hvarför följa ej de andra exemplet?»
frågade fröken Lundin.
»De komma snart att göra det,» blef svaret.
Sedan dessa ord uttalades, har äfven Co
lorado eröfrats och — det är alltjämt citat
— Newyork och Kansas torde snart följa i spåret, ty republikanerna, som med all san
nolikhet återfå sin makt vid nästa valperiod, ha satt kvinnans politiska rösträtt på sitt val
program, och på västervågornas breda ryggar föras ju alltid så småningom de nya idéerna, öfver till oss — sedan de hunnit bli half- gamla på andra sidan Atlanten.
Det är ej min afsikt att närmare referera fröken Hulda Lundins föredrag; det vore obehöfligt, då detsamma kommer att tryckas i Dagnys marsnummer och skall utan tvifvel finna många intresserade läsare och ännu flere läsarinnor. Men ett och annat kan jag ej neka mig nöjet att med benäget tillstånd återberätta.
Af de fyra kvinnliga förkämparna för kvinnosaken, mrs Stone, mrs Stanton och miss Anthony, lefva blott de tvänne sistnämnda.
Susan Anthony är kanske en af de ifrigaste fältherrarna, energi och vältalighet ha i rikt mått kommit på hennes lott, och hon går med hela sin själ upp i sin sträfvan. Hon nedlade för tjugu år sedan sin verksamhet som skollärarinna för att göra kvinnans po
litiska rösträtt till sitt mål, och hon säger själf, att hon ej kan dö, innan hon vunnit seger. Två generationer kämpa tillsamman, säger fröken Lundin, och det är ej utan att gråhårsdamerna väcka det största intresset.
Man känner förtroende för deras djupa in
sikter och stora erfarenheter; de yngre utmärka sig främst för energi och ovanlig organisa
tionsförmåga.
En person som gjorde djupt intryck på fröken L. var kvinnokongressens ordförande mrs May Wright Bewail. Man kan icke nog beundra denna storslagna kvinna, säger hon, och hennes underbara förmåga att afleda obe
hagliga sammanstötningar och att briûga stri
diga element till samverkan, kvinnliga pro
fessorer, läkare, jurister, präster, skådespeler
skor med flere, så att kongressen kunde af- löpa utan ett enda störande intermezzo. Mrs Sewall lefver för en idé, en vidt omfattande idé, som hon redan har satt i praktisk till- lämpning. Hon har nämligen grundat »Iw- I
ternational Council of Women», ämnad att bilda en sammanslutning af alla länders kvin
noföreningar. I hvarje land skall en inhemsk kvinnoförening utgöra en förmedlande länk mellan olika därvarande föreningar, utan att i någon mån inverka hämmande på deras enskilda syften: ordföranden i hvarje sådan inhemsk förening är ex officio vicepresident ,i
»International Council», som hvart femte år sammanträder i olika länder. Hvart land skall äga tvänne röstberättigade. Rösträtten utöfvas af hvarje förenings ordförande och en delegerad. Nästa kongress är bestämd att hållas i London 1898, under lady Aberdeens ordförandeskap, till vice ordförande är mrs May Wright Sewall utsedd, till första sekre
terare mrs Mac Laren, engelska, andra sekrete
rare madame Marie Mortin, fransyska, kassör Alexandra Gripenberg, finska, och doktor Ellen Fries till korresponderande ledamot för Sverige, alltså representanter för fem olika länder.
Det ligger en storslagen tanke till grund för denna stiftelse. I en tid, då samma in
tresse förenar världens kvinnor, är det af vikt, att de ömsesidigt kunna meddela hvarandra sina intryck, åsikter, erfarenheter och idéer, Det är helt visst ett grobart frö utsådt i bästa jordmån.
Ett litet lustigt bon mot, värdt att repete
ras, är följande utläggning af mrs Jeness Miller öfver hvarför männen ha så mycket större inflytande på de flesta områden än kvinnorna.
Det beror därpå, sade hon, att de från bör
jan ha fått så många praktiska fickor på sina kläder. Tänk blott, om en liten flicka vill skära af en segelgarnståt, då måste hon ge nast be sin bror eller en annan gosse om en knif, som han naturligtvis bär på sig i en af sina många fickor, och därmed börjar redan beroendet.
Det var en glädjande sak att höra det de kvinnliga utställningsföremålen på nästan alla områden kunde mäta sig med männens utom kommunikationsbyggnader, elektriska bygg
nader och grufbyggnader, hvilket hade med sig det ganska vackra resultatet, att 100 kvinnor mot 500 män invaldes i prisnämn
den, där deras arbete värderades med lika högt honorar som männens.
Att kvinnorna skötte sig väl, framgår däraf, att doktor Shirr från Arkansas, författaren till »History of the Américain People», väckt motion om en särskild tacksägelse till pris
juryn för Liberal Arts, hvaraf äfven fröken Lundin var medlem, för den ypperliga insats damerna gjort i ett arbete, som varit både drygt och ansträngande.
Jag vill ej längre uppehålla mig vid det sakrika föredraget, utan tillägger blott, att det slutade med en allmän treflig liten interwiew, hvarunder många frågor ofta roligt besvara
des, som då på spörsmålet, hur de amerikanska kvinnorna förklara bibelordet: kvinnan tige i församlingen, svaret utföll: Ja, de mena, att det är en känd sak, att kvinnor af natu
ren ha svårt att tiga, när andra tala, och förmaningen kan blott anses gälla ett till
fälligt nedtystande, men ej någon allmän lag.
Hur de amerikanska kvinnornas prästdräkt ter sig, lät oss äfven interwiewen veta, och be- skrifningen var verkligen både smakfull och värdig. Hon bär en hvit klädning och där- öfver en svart, veckrik toga med långa upp
skurna ärmar och kring halsen ett rikt vec- kadt krås. De amerikanska kvinnliga prä
sterna äro i allmänhet vältalarinnor, besjä
lade af sitt kall, hvilket är mer än som kan sägas om alla manliga predikanter.
Föredraget hälsades med lifliga applåder
och snart lockade från angränsade rum Cho
pins lekande rytmer med sin vemodsfulla underton till ny underhållning, men musiken blef ej i kväll berättigadt uppmärksammad, man var ännu allt för upptagen af tankarne på detta härliga land i fjärran västern, där allt hvad kvinnan drömt om, frihet och obe
roende, redan är förverkligad t, och man fort
for i tur och ordning att interwiewa fröken Lundin hela aftonen, utan att hennes älsk
värda min mulnade eller hennes beredvillig
het att svara svalnade.
Nya Idun har äfven en materiell under
hållning, en liten god supé serverad till bil
ligt pris. Maten är ju en viktig del af svenskt sällskapslif — äfven därvidlag står Amerika framför oss, där bjuda de sina gä
ster på litet förfriskningar och undantagsvis en kopp te. Hvilket idealiskt umgängeslif!
Att kunna taga emot sina vänner, utan att dessa dystra tankar måste flyga igenom ens hjärna: Har jag något att bjuda dem på?
Och har man det inte, ja, då sitter man hela tiden och är smått förargad, att det skulle falla sig så olägligt, att de kommo just i dag.
Men nachspielet nalkas! Anekdoterna fö
das, de roliga infallen blixtra fram, och innan man vet ordet af, lider det redan mot små
timmarna.
Ja, så roar man sig en kväll i Nya Idun.
Al/a våra läsarinnor
uppmana vi att noga beakta vårt tillkännagifvande på första sidan i dagens annonsbilaga och det säll
synta anbud, som däri göres dem.
Huru våra sjukdomar uppstå.
För Idun af S. H.
o
h kors, är hon sjuk; det var sorgligt.
Men jag förstår inte det. Det var icke längesedan jag såg henne frisk och kry, och sannerligen jag begriper, hur hon har kunnat blifva sjuk, hon som är så rädd om sig, och som är i tillfälle att få skona sig på alla vis.
Ungefär med dessa ord.hör man ofta un
derrättelsen om ett sjukdomsfall mottagas, och vi måste medge, att mången gång är förvå
ningen fullt berättigad. Sjukdomsorsaken är långt ifrån alltid tydlig och lätt att finna, och man står undrande och spörjande, sär- skildt då man icke känner sig riktigt öfver- tygad, att »hon har förkylt sig.» Att det ges omständigheter, som kunna för längre eller kortare tid beröfva oss hälsan, har man af erfarenhet vetat sedan gammalt, men det är först på senare tider man sökt att närmare lära känna dessa omständigheter. Den tid ligger icke många decennier tillbaka, då lä
karen ännu stod i det närmaste främmande för alla de förhållanden, af hvilka en sjuk
dom betingas, då sjukdomsorsakerna ännu endast i ringa grad utgjorde föremål för hans uppmärksamhet. Men i samma mån läkar
vetenskapen gått framåt, har studiet af sjuk- domarnes uppkomst blifvit allt mer uppmärk- sammadt, och i närvarande stund utgör kun
skapen därom — den så kallade etiologien
1894 IDUN 45
— en viktig del af läkarens vetande- Och denna kunskap äger ingalunda sitt värde en
dast genom sitt teoretiska intresse: dess prak
tiska betydelse är fullt ut lika stor och be
rättigar mer än väl all den möda, som ned
lagts pä studiet af etiologien. Tillämpningen af dessa studier har redan lämnat lysande resultat både vid sjukbehandlingen och kan
ske än mer på hälsovårdens område, där det gäller förebygga uppkomsten och spridningen af sjukdomar.
En betydande roll såsom sjukdomsorsak spela bakterier. Det gifves helt visst få, om ens några lefvande varelser, som kunna glädja sig öfver ett så lifligt intresse från mänsk
lighetens sida som bakterier, oaktadt de re
presentera, så vidt man ännu vet, den lägsta formen af organiskt lif. Men det är också icke endast det mänskliga begäret att blotta naturens hemligheter, som gjort dem så upp
märksammade och gett studiet af deras lif och verksamhet en så framskjuten plats inom den moderna naturforskningen. Man skulle kunna säga, att det är själfbevarelsedriften som till god del framkallar vårt intresse för dessa små tingestar, ty på samma gång vi inom bakteriernas stora klass äga trogna bundsför
vanter, utan hvilkas hjälp vi icke kunna exi
stera, hafva vi också där att söka de värsta och de mest oförsonliga fienderna till vår hälsa och vårt lif. Numera vet nära nog en hvar, att många af våra svåraste sjukdomar fram
kallas af detta lefvande smittämne, hvilket vi i många fall kunna identifiera med någon viss bakterieart. Listan öfver dessa bakterie
sjukdomar är mycket stor; vi finnna där nerv
feber, skarlakausfeber, messling, koppor, ros, difteri, influensa, rödsot, kolera, frossa, mjält- brand, lungsot, blodförgiftning m. m. Som man redan på förhand kan antaga med den kännedom vi äga om deras uppkomst, äro de allra flesta af dessa sjukdomar smittsamma.
De sjukdomsalstrande bakterierna öfverföras från den ena individen till den andra, vare sig genom direkt beröring eller på andra vä
gar, och erfarenheten har lärt oss, att dessa vägar kunna vara mycket långa och mer än en gång omöjliga att påvisa. Men vi hafva också en glädjande erfarenhet, som säger, att långt ifrån alla människor, som komma i be
röring med dessa bakterier, insjukna, äfven- som att sjukdomen, där den framkallas, mån
gen gång endast antager en lindrig karaktär.
För att kunna förklara detta ovedersägliga faktum måste vi antaga, att skilda personer äga en i högsta grad olika mottaglighet. En del människor synes fullkomligt otillgänglig för en sjukdom, som hos andra åter uppträder vid minsta anledning. Denna individuella disposition framträder icke endast vid de sjukdomar, som förorsakas af bakterier, utan spelar vid uppkomsten af hardt när alla sjukdomar en viktig roll. Hvarpå den beror kan icke sägas ännu vara till fullo utredt.
Att ett medfödt moment i de flesta fall före
finnes, torde vara utom allt tvifvel, men där
jämte måste vi äfven taga i beräkning en mängd andra omständigheter, som kunna be- röfva organismen mer eller mindre af dess motståndskraft, och hvilka sålunda komma att utgöra så att säga predisponerande orsaker.
De allmänna hygieniska förhållanden, under hvilka en människa lefver, måste härvidlag tillerkännas en stor betydelse. Det är ett faktum, som på intet vis låter sig bortreso
neras, att dödligheten är större inom de fat
tiga klssserna än inom de mera bergade.
Fråusedt att den fattige vid ett sjukdomsfall icke kan komma i åtnjutande af all den vård
och den mången gång dyrbara behandlmg, som står den förmögnare till buds, bidraga härtill många omständigheter. Födans, klä
dernas och bostadens beskaflenhet är ingalunda utan inflytande på hälsan, lika litet som ett tungt och ansträngande arbete, hvilket dess
utom måste verkställas utan afseende å väder och vind, »i ur och skur». Ett nedsatt nä
ringstillstånd hos organismen med däraf föl
jande minskad motståndskraft mot t. ex. bak
teriesjukdomar blir med tiden en oundviklig följd, hvarjämte en mängd kroniska sjukdo
mar så småningom grundlägges: magkatarr, rheumatism, hjärtfel, njurlidande etc.
En sjukdomsorsak, som sedan gammalt ägt ett godt namn, åtminstone hos allmänheten, är förkylningen. Bland läkarne däremot hafva meningarna varit temligen delade, rörande dess etiologiska betydelse, och det har funnits tider, då man knappt velat anse den såsom en egentlig sjukdomsorsak, utan på sin höjd såsom ett predisponerande moment. Och för
nekas kan icke, att förkylningen blifvit och än i dag blir mycket missbrukad, och att på dess räkning skrifvits många sjukdomsfall, som näppeligen stå i något som helst sam
manhang med densamma. Det är så lätt att erinra sig ett tillfälle, då man »blifvit för
kyld», och att antaga, att ens sjukdom da
terar sig från samma tillfälle, om det ock icke låter sig direkt påvisas, att så varit förhållandet. Men att därför vilja frånkäuna förkylningen dess betydelse såsom hufvudor- sak till många sjukdomar torde vara oberät- tigadt. Erfarenheten visar alltför tydligt, att det gifves en hel mängd sjukdomar, däribland i främsta rummet rheumatism och katar
rer i respirationsorganen, som isynnerhet upp
träda de årstider temperaturen undergår större vexlingar, och som med förkärlek angripa personer, som genom sin sysselsättning äro utsatta för starka temperaturdifferenser. Det är en känd sak, att efter starkare kroppsan
strängningar inverkan af kall luft, ett glas kallt vatten eller dylikt kan vara ytterst farlig, äfvensom att hos många människor i dylika fall ständigt samma organ angripes;
hos en del uppstå rheumatiska smärtor i musk
lerna, hos andra i lederna, medan hos en tredje luftrörskatarr inställer sig efter hvarje, äfven den lindrigaste förkylning.
Måste vi sålunda anse förkylning såsom den direkta orsaken till många sjukdomar, kunna vi å andra sidan icke heller undgå att medge, att en sjukdom i många fall mera indirekt förorsakats af förkylning. Genom densamma förlorar nämligen ett organ en god del af den resistens det i friskt tillstånd äger gentemot yttre inflytelser och blir därigenom vida mottagligare för exempelvis en bakterie
infektion. En god del af alla lunginflamma
tioner måste vi tänka oss uppstå på detta vis. Likaså visar ett organ, som en gång varit utsatt för förkylning, stor benägenhet att ånyo insjukna, så fort det utsattes för en temperaturväxling. På annat sätt kunna vi icke förklara det faktum, att många personer af bra liten anledning, som det kan tyckas, få snufva, »ondt i bröstet», rheumatisk värk m. m.
Tomas Sydenham, en af sjuttonde århun
dradets mest berömde läkare, säger i ett af si na arbeten, att Gud är upphofsman till de akuta sjukdomarne, vi själfva till de kroni
ska. Och vi torde icke kunna neka, att i detta yttrande ligger en god del sanning. Som vi redan påpekat, spelar vårt lefnadssätt på mångfaldigt vis en viktig roll vid uppkom
sten af våra kroniska lidanden.
Det gäller härvidlag skadliga inverkningar, som i regeln endast i ringa grad göra sig gällande, men hvilka dock genom sitt ständiga inflytande så småningom förmå framkalla mycket allvarliga sjukdomar. Och det är ingalunda endast den fattige som i detta af
seende riskerar hälsa och lif. Äfven på den rike hämnas naturen hvarje brott mot dess lagar. Det är ingen hemlighet, att mången förstört sin hälsa genom att alltför mycket skatta åt ett förryckt mode vis-à-vis kläde
dräkt eller genom att alltför mycket hänge sig åt vällefnad och maklighet. Bristande kroppsrörelse och vistelse i det fria äro lika ofta orsaken till hvad vi kalla allmän svag
het och blodbrist som dålig och otillräcklig foda. Särskildt för uppkomsten af den hos flickor ur s. k. bättre familjer vanliga blek
soten är ett instängdt, stillasittande lefnads
sätt en viktig faktor. Vidare höra hit alla de sjukdomsformer, som förorsakas genom kronisk förgiftning med t. ex. alkohol och tobak, samt alla slag af s. k. yrkessjukdomar, äfven de till stor del beroende på förgiftning, vare sig med bly, kvicksilfver, koppar, fosfor eller något annat ämne.
Öfveransträngning, såväl i kroppsligt som andligt hänseende, och psykiska affektioner af olika slag nödgar oss erfarenheten tillskrifva stor betydelse för uppkomsten af många li
danden, särskildt inom nervsystemet. Det är sedan gammalt en känd sak, att såväl en plötslig förskräckelse som kanske än mer långvariga bekymmer kunna blifva ganska ödesdigra för hälsan. Under tyskfranska kri
get 1870—71 hade man rikligt tillfälle iakt
taga, hurusom en ständig spänning och oro mäktade framkalla flere hjärn- och ryggmärgs- lidanden. Likaså har man flere gånger kun
nat konstatera, att under tider, då ifriga börs
spekulationer bedrifvas, en mängd däri in
tresserade personer förete symptom af socker
sjuka. Allmänt bekant är också den stora roll sinnesstämningen spelar under sjukdom.
Till och med för infektionssjukdomar ,är man villig anse andlig öfveransträngning och ned
tryckt sinnesstämning såsom disponerande mo
ment.
Till sist vilja vi nämna några ord om ännu en faktor, som i etiologien spelar en ingalunda oviktig roll, nämligen ärftligheten. Huru stor denna roll i själfva verket är, torde dock ännu kunna sägas vara en öppen fråga, lik
som ock den, huruvida själfva sjukdomen ärf- ves eller endast anlaget till densamma. Sär
skildt med afseende å lungsot har denna fråga varit föremål för olika meningar, hvilka dock alltmer enats om den åsikten, att det är sjukdomsanlaget, icke den utbildade sjuk
domen, som öfverföres från generation till generation. Tydligast framträder ärftligheten inom nerv- och sinnessjukdomarnes gebiet, där otaliga exempel därå med lätthet kunna på
visas. Att här ingå på alla de egendomlig
heter ärftligheten företer, skulle föra oss allt för långt utom området för denna uppsats;
vi vilja endast påpeka, att sjukdomar äfven kunna ärfvas, om man så får säga, indirekt.
Det är ett sorgligt, men odisputabelt faktum, att drinkares barn ofta äro offer för svåra lidan
den, såsom epilepsi (fallandesot), idioti m. m., och tyyärr gäller härvidlag, att »fädernas missgärningar hämnas på barnen intill tredje och fjärde led.»
Som vi sett, är det många och från hvar
andra vidt skilda omständigheter, genom hvilka våra sjukdomar framkallas. Och om vi också icke kunna till fullo göra oss till herrar öfver alla de faror, som hota vår hälsa och vårt
46 IDUN 1894
lif, står det dock i vår makt att i ej ringa grad skydda oss mot desamma. En god del af dessa faror behöfva vi endast undvika, och mot de öfriga stå vi ingalunda vapenlösa.
Alla de sanitära anordningar vår tid med sådan energi genomfört och alltjämt söker genomföra, äro i själfva verket en strid mot sjukdom och död. Och att vi icke kämpa denna strid utan framgång, därom vittnar tydligast af allt den aktningsvärda sänkning dödlighetsprocenten har att uppvisa.
De fyra återstående prisen i den s. k. fosterlandstäflingen.
Då de tillsatta hrr prisdomare för
klarat, att deras öfriga göromål absolut förhindra dem längre sysselsätta sig med den bottenlösa ordgranskningen, får redaktionen, som fortfarande lifiigt erkänner det omöjliga i att fälla en af- gjordt oomtvistlig dom, härmed såsom skäligast tdldela de fyra återstående pri
sen på hvartdera 100 kronor (hvilka fort
farande stå deponerade hos notarius publicus J. Millar härstädes) åt förfat- tarne till de fyra listor, som äga de högsta ordantalen, nämligen:
Med. fil. stud. A. Olofson, Stock
holm, (20,140 ord)
fru Augusta Fogelmarck, Stock
holm, (15,015 ord)
Stud. Joh. Spolén, Torsby, (12,736 ord)
och J. W. Goijer, Mönsterås, (12,700 ord).
Desse ha att snarast anmäla sig hos redaktionen för prisens utbekommande.
Stockholm den 6 febr. 1894.
Red. af Idun.
För våra blomstervänner.
Ett och annat om krukväxters fortplantning.
Af Viola.
rukväxter förökas i boningsrum genom frö, sticklingar, delning och rotskott samt äf- JÇV veni ehuru mera sällan, genom ympning ÇJT och oculering.
Det naturligaste sättet, och det hvaraf naturen i stort begagnar sig för att fortplanta växter, är medels frösådd.
Som ett stort antal af de växter vi odla i kru
kor härstamma från trakter med vida högre vär
me än våra somrar äga, fordras vanligen mer eller mindre konstlade åtgärder, hvilka i bonings
rum svårligen kunna åstadkommas, för ernående af den temperatur de respektive fröslagen behöfva för sin groning, på grund hvaraf det blott är ett fåtal växter, som med framgång låta fortplanta sig i boningsrum genom frösådd. Bland växter lämp
liga härtill må nämnas: Abutilon, Acasia, Aralia, Balsamin, Campanula, Canna, Capsicum (spansk peppar), Celosia (tuppkam), Cineraria, Cypress, Rucaiyptus, Heliotrop, Lackviol, Nejlikor, Pelargo- ner, Petunia, Toffelblomster, Thuja och af palmer den vanliga dadelpalmen (Phcenix dactylifera);
möjligen äfven några andra arter. N
För öfrigt kan man ju försöka äfven med an
dra, med god vård kan det nog lyckas.
Fröet till de flesta växter sås helst tidigt om våren, på det plantorna må blifva så stora som möjligt till vintern. Som tiden, hvilken åtgår till groningen, är tämligen olika för olika växter, sås hvarje sort för sig i smärre krukor, hvilka till nära hälften fyllas med sönderslagna tegel- eller träkoisstycken, öfverläckla med ett tunt moss- lager. Återstående tomrummet fylles på en å två centimeter när med rikt sandblandad, lös och
myllrik jord, som till mycket små frön bör sållas med ett fint såll. Löf- och ljungjord jämte sand och till några växter litet gödseljord är en i all
mänhet passande jordblandning till frösådd. Är jorden torr, spritas vatten öfver den, hvarefter den omblandas, så att den blir lagom fuktig in
nan den fylles i krukorna, man behöfver då, sedan fröet blifvit utströdt öfver den jämnade jordytan, endast helt lätt öfversprita det med en fin kann- sil, för att få det att sluta sig till jorden, hvar
efter det öfvertäckes med ett jordlager af ungefär fem gånger fröets tjocklek ifråga om större frön och tre gånger dess tjocklek vid smärre.
Stoftfina frön, såsom Calceolariernas, få ej alls täckas med jord. Efter verkställd sådd öfvertäc- kas krukorna med glasskifvor, för att ej så ha
stigt uttorka, samt ställas i ett soligt fönster och skuggas genom ett emellan krukan och fönstret upprest papper. En jämn, men ej öfverflödig fuk
tighet är af nöden för groningen. Krukor, i hvilka ytterst fina frön äro sådda, vattnas bäst genom att nedsänkas nästan till brädden i ett kärl med vatten, så att jorden får suga till sig det genom afloppshålen. Härigenom förhindras fröen att blifva rubbade ur sitt läge. Vid vattning på van
ligt sätt ofvanifrån spolas gärna de små fröen ihop på ett ställe.
Så snart plantorna börja visa sig i jordbrynet, aftagas glasskifvorna, och plantorna vänjas så småningom vid solljuset, om de äro af.sådana sor
ter, som fördraga sol. Plantorna efter fina frön, hvilka alltid äro ytterst små, måste ägnas den sorgfälligaste vård, tills de blifvit något försig
komna. Här duger ej att aftaga glasskifvorna strax plantorna kommit upp, det öfre jordlagret skulle då snart torka ur och rötterna, som just befinna sig vid själfva ytan, förtorka och på sam
ma gång hela plantan. Glasskifvorna måste där
för bibehållas öfver krukorna, tills plantorna blif
vit mera försigkomna. För att tillföra plantorna frisk luft, upplyftas glasskifvorna något, och små pinnar eller dylikt stickas emellan, så att en öppning af några millimeter uppstår.
Då plantorna fått ett par blad förutom hjärt
bladen, omskolas de smärre plantorna på tillräck
ligt afstånd från hvarandra i andra krukor samt planteras en och en i små krukor, då de uppnått erforderlig storlek, hvarefter de behandlas som äldre växter af samma slag. Plantor efter stora frön såsom Acasia och Canna behöfva ej omsko
las, utan kunna strax de uppkommit sättas hvar och en i sin egen kruka.
Erinras bör, att fröet af vissa växter såsom Acasia, Canna och palmer bör filas med en tre
kantig fil, eller skäres med en knif en öppning på det hårda skalet, så att fröhvitan lyser igenom;
uraktlåtes detta, åtgår ofantligt mycket längre tid ' till groningen.
Till sist något om en metod, som jag funnit mycket bra vid uppdragning af krukväxter genom frö.
I stället för att så fröet direkt i jord, har jag lagt det emellan fuktadt mjukt papper, härtill läm par sig bäst hvitt läskpapper genom sin egenskap att hastigt och lätt taga till sig vatten — pappe
ret kan torkas och nyttjas flere gånger. På ett tefat läggas först några lagom stora vattendränkta pappersblad, mellan hvilka ej några frön läggas, sedan kommer papperet, mellan hvilket fröen ligga, ofvanpå dessa åter några tomma pappersblad och öfver det hela ett tefat för att trycka papperen intill hvarandra. Är det frösorter, som fordra hög värme för att gro, kan man ställa faten i spiseln.
Dagligen genomser man alltsammans för att fukta papperen med ljumt vatten, då de börja blifva något torra, samt efterser om någon frösort grott, då fröen upplockas och utläggas på vanligt sätt i iordninggjorda krukor.
Fördelen af denna metod är att man bättre än eljes är i stånd att hålla lagom fuktighet åt fröet.
I synnerhet vid mycket fina frön, hvilka eljes äro ganska kinkiga att få att gro, är metoden af värde.
Med en fin nål är det mycket lätt att i groende tillstånd öfverflytta de små fröen från papperet till jorden i krukan. Att man på ett eller annat sätt måste vattna krukorna, sedan fröet ditlagts, säger sig själft.
Täckning af fröet och behandling i öfrigt lika som vanligt.
Genom sticklingar förökas med bästa resultat flertalet af de krukväxter, som kunna odlas i bo
ningsrum. Lämpligaste tiden härför är äfvenledes tidigt om våren, dock kunna äfven af många väx
ter sticklingar med framgång sättas på andra tider.
(Slut i nästa n:r.)
XJi» notisboken.
Elise Hwassers jordfästning försiggick härstädes i tisdags middag under ett så allmänt och folkligt deltagande, att det knappast ägt något motstycke, sedan August Blanche slutade sina dagar.
Bland den till åtskilliga tusen personer upp
gående, till största delen sorgklädda samlingen, som fyllde Storkyrkan till sista plats, märktes fler
talet medlemmar af hufvudstadens artistiska och litterära värld samt framstående personer inom alla samhällslager.
Den enkla, men smakfulla ekkistan var place
rad i koret och pryddes endast af en lagerkrans på hyende af cypress, midt på locket ett stort kors af hvita hyacinter, hvilande på korslagda palmkvistar, minnesgärden af Elise Hwassers dot
ter, svärson och dotterson, en stor immortellkrans med sorgflor och bukett af hyacinter, från hennes syster och svåger vid hufvudet, lager och prakt
fulla gula rosor, från broder och svägerska, vid fotterna samt på sidorna krans och buketter från två den bortgångna nära stående vänner. Mellan de svarta fransarne på kistan slingrade sig en guirland af frisk lager. På katafalken närmast kistan lågo de många kransar och buketter, som ägnats den bortgångna af f. d. kamrater, släktin
gar och vänner, och nedanför densammas fot de stora och praktfulla lagerkransar, som sändts från kungl. teatrarna och öfriga hufvudstads- och lands
ortsteatrar.
Medlemmar af k. hofkapellet utförde till en bör
jan under hofkapellmästare R. Hennebergs anfö
rande en af denne för det högtidliga tillfället sär- skildt komponerad fantasi. Sedan de sista tonerna af denna gripande musikaliska afskedshälsning till den stora dramatiska konstnärinnan förklin
gat, afsjöngs från orgelläktaren första versen af ps. 452: »Jag går mot döden, hvart jag går».
Därefter framträdde pastor primarius Fehr till kistan och framsade med kraftig, genom hela templet trängande stämma ett längre gripande griftetal, efter hvars slut jordpåkastningen förrät
tades och ceremonien afslutades med den vackra psalmen 481 och Integer Vitœ för blandad kör a capella.
Stoftet fördes härefter till krematoriet vid Nya kyrkogården för att, enligt den aflidnas förord
nande, brännas. På onsdagen nedsattes Elise Hwassers urna i familjegrafven. De vackra kran- sarne pryda nu griffen, men de många banden jordades tillika med stoftet.
*
Kronprinsessan har nu anländt till Rom på sin resa söderut. Enligt hvad från tillförlit
ligt håll meddelas, ha kronprinsessans krafter un
der resan visserligen varit medtagna med åter
kommande svaghetsanfall, men dessa äro hufvud- sakligen att tillskrifva hennes försvagade nerv
system och blodbrist.
En syster till frälsning sarméns kommen
dör, Hanna Ouchterlony, fröken Amanda Ouch- terlony, afled härstädes i söndags kl. 10 förmid
dagen efter ett långvarigt lidande. Den aflidna, som var född 1843, hade gjort sig omtyckt i vida kretsar för sitt enkla, anspråkslösa väsen och sitt vänliga sinnelag. Fröken Ouchterlony var sär- skildt de fattiges vän och brukade ofta besöka hjonen å Sabbatsberg och Grubbens gärde och till dem utdela både andliga och materiella håf-
vor' ,Pe fattige å dessa båda inrättningar skola ock för visso sakna sin nu bortgångna väigöra- rinna.
I)en framstående träslöjdlärarinnan Therese Bergström, bördig från Karlstad, hvilken under sommarem besökt Chicagoutställningen, har i Chicago ingått äktenskap med professorn vid dervarande farmaceutiska institut Carl S. N. Hall
berg.
