Att skriva eller inte skriva?
Om skrivfrämjande arbete på svenska folkbibliotek
Pontus Gustafsson
Institutionen för ABM
Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap ISSN 1650-4267
Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2021, nr 810
Författare/Author Pontus Gustafsson Svensk titel
Att skriva eller inte skriva? Om skrivfrämjande arbete på svenska folkbibliotek English Title
To Write or Not to Write? About Writing Promotion at Swedish Public Libraries Handledare/Supervisor
Gunnel Furuland Abstract
Swedish public libraries have offered writing courses and activities for decades. Despite that, writing doesn’t necessarily seem to have an obvious place at all public libraries. The purpose of this thesis is to examine the status of writing promotion at Swedish public libraries. The study is conducted using several methods. Firstly, official library statistics are used to map creative writing activities at public libraries. Secondly, library plans from Swedish regions are used to study how they define writing promotion related to public library. Thirdly, three interviews are conducted with people who have worked with writing promotion. The four-space model from 2012 is used to analyze the motives for writing promotion related to public libraries.
The statistic results show that writing activities has a low priority in comparison with other activities at the public library. Moreover, the statistics show that public libraries vary in offering writing activities, both at a national and a regional level. The results based on the library plans show that public libraries in many regions work, or want to work, with writing promotion. In most of the regions the writing promotion can be connected to all four spaces and goals according to The four-space model. Through writing promotion public libraries can offer an inspiration space, a learning space, a meeting space and a performative space, consequently supporting experience, empowerment, involvement and innovation. The status of writing promotion seems, however, to vary among the regions. The interviews reveal, in accordance with the library plans, that writing promotion be- longs in public libraries.
In conclusion, the thesis shows that writing promotion is overshadowed by reading promotion at Swedish public libraries. In addition, the thesis shows that the status of writing promotion has potential to increase at Swedish public libraries.
This is a two years master´s thesis in Library and Information Science.
Ämnesord
Kreativt skrivande, litterärt skapande, skrivfrämjande, läsfrämjande verksamhet, skrivarverksamhet, folkbiblio- tek
Key words
Creative Writing, Writing Promotion, Reading Promotion, Public Library
LIKNELSERNAS VIND
För att vara vid liv måste allting liknas vid något.
Detta är språkets rörelse över tingen.
Det finns en liknelsernas vind.
Den förfriskar, sammanför och skiljer.
Tag bort den och du cementerar världen, blir sakträl.
Harry Martinson, ur Vagnen (1960, s. 26)
Innehållsförteckning
Inledning ... 7
Syfte och frågeställningar ... 8
Begreppsdefinitioner ... 9
Forskningsöversikt ... 10
Skrivarverksamhet på svenska folkbibliotek ... 10
Skrivarverksamhet på folkbibliotek i några andra länder ... 14
Material och metod ... 15
Avgränsningar ... 15
Material ... 16
Biblioteksstatistik ... 16
Regionala biblioteksplaner ... 17
Intervjuer ... 17
Metod ... 18
Biblioteksstatistik och regionala biblioteksplaner ... 18
Intervjuer ... 20
Etiska överväganden ... 20
Teoretiskt ramverk ... 22
Four-space-modellen ... 22
Inspirationsrummet ... 24
Läranderummet ... 24
Mötesplatsen ... 25
Skapanderummet ... 25
Rummens ledord ... 25
Tillämpning av Four-space-modellen ... 25
Analys ... 26
Statistisk överblick 2019 ... 28
Statistik och regionala biblioteksplaner ... 29
Stockholm ... 29
Uppsala ... 30
Sörmland ... 32
Östergötland ... 33
Jönköping ... 35
Blekinge Kronoberg ... 36
Kalmar ... 37
Gotland ... 38
Skåne ... 39
Halland ... 41
Västra Götaland ... 42
Värmland ... 44
Örebro ... 45
Västmanland ... 47
Dalarna ... 49
Gävleborg ... 50
Västernorrland ... 53
Jämtland Härjedalen ... 55
Västerbotten ... 57
Norrbotten ... 59
Sammanfattning av statistik och biblioteksplaner ... 61
Statistik ... 61
Biblioteksplaner ... 61
Intervjuer ... 63
Ann Skagerling, Kronoparkens bibliotek i Karlstad ... 63
Sofie Samuelsson, Regionbibliotek Stockholm ... 65
Magnus Utvik, Strängnäs kommun ... 67
Sammanfattning av intervjuer ... 70
Slutdiskussion ... 72
Sammanfattning ... 72
Skrivfrämjandets status ... 73
Fortsatta reflektioner ... 75
Käll- och litteraturförteckning ... 79
Källor ... 79
I uppsatsförfattarens ägo ... 81
Litteratur ... 81
Bilaga 1. ... 84
Bilaga 2. ... 86
Bilaga 3. ... 87
Inledning
Intresset för skrivande är stort i Sverige. Under 2019 skrev var femte person dag- bok och/eller poesi. Bland 16- till 29-åringar var det än mer vanligt – nästan var tredje person (Myndigheten för kulturanalys 2020, s. 23). Många skrivintresserade delar drömmen om att bli författare, vilket avspeglas på mängden manus som bok- förlagen får in samt den ökade egenutgivningen. Författardrömmarna märks också på utbudet av skrivarkurser. Studieförbund och folkhögskolor har sedan länge erbjudit kurser i skrivande, vilket även gäller högskolor och universitet med ”crea- tive writing” och utvecklade författarskolor. Därtill finns en uppsjö av privata aktörer som arrangerar skrivarkurser. För den som i stället vill förkovra sig i skri- vande på egen hand finns flera möjligheter. Tidskriften Skriva, som kallar sig
”Sveriges bästa skrivarverkstad!”, bör nämnas (Skriva 2021). I övrigt finns ett rikt digitalt utbud i form av till exempel podcasts, bloggar och rörligt material.
I och med den digitala utvecklingen kan vem som helst publicera sina texter på nätet och i sociala medier. Instagram, som är en social mediekanal, är ett ex- empel där många publicerar dikter. Ett annat exempel är webbsidan Poeter.se där runt 50 000 texter av olika slag publiceras varje år (E-post från RP 2021). Man kan därmed anta att många som tidigare skulle skrivit för byrålådan nu publicerar sig, når läsare och får respons på sina texter.
Folkbiblioteken utgör också en arena för skrivande människor genom sitt ut- bud av skrivarverksamhet. Att främja skrivande är dock ingen given uppgift för folkbiblioteken, vars primära uppdrag är läsfrämjande. Enligt 7 § i bibliotekslagen ska folkbiblioteken ”särskilt främja läsning och tillgång till litteratur”. I 8 § står vidare att ”Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdo- mar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning [...]” (SFS 2013:801). Skrivande kan knytas till dessa formuleringar i lagen, om än något långsökt. Givetvis bidrar skrivande till att ”främja [...] språkutveckling och stimu- lera till läsning”. Att ”främja [...] tillgång till litteratur” kan därtill vara avgörande för att få människor att börja skriva. Men bibliotekslagens koppling till skrivande är likväl vag.
I boken Skrivet om skrivande, som är utgiven av BTJ förlag, slår Sebastian Lönnlöv ett slag för begreppet ”skrivfrämjande”. Enligt honom ”tjänar alla verk- samheter på att skrivfrämja” (2018, s. 191). För att övertyga läsaren låter Lönnlöv ett antal personer (som arbetar med skrivande) motivera varför skolor och biblio-
tek bör arbeta skrivfrämjande. Ett återkommande motiv är att skrivande och läsande är tätt förknippade verksamheter; skrivande ses som ett sätt att främja läsning, medan läsningen ses som en förutsättning för skrivande (2018, s. 191–
193). Flera av personerna uttrycker att biblioteket är en given plats för skrivar- verksamhet, en plats där unga personer ska kunna mötas via sitt läs- och skrivin- tresse. Detta anses viktigt både ur ett individ- och demokratiperspektiv. Mikhael Mikalides, lärare, författare och förläggare, är en av dem som delar sin åsikt:
Språket är det mest centrala i våra liv. Regelbundet skrivande leder till starkare språk, rikare fantasi och bättre självförtroende. Ett barn som skriver regelbundet har större möjligheter att lyckas i skolan – och i livet. [...] Alla barn är författare, alla bär på berättelser, och varje skrivlust som inte väcks är en förlust. Inte bara för den enskilda individen, utan också för samhället i stort. Att kunna uttrycka sig genom skrivande är en demokratisk fråga. (Lönnlöv 2018, s. 192–193)
Mikalides tar således skrivandet på största allvar. Han ser behärskandet av skrift- språket som en förutsättning för individens livsmöjligheter, och vidare som en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.
Det finns följaktligen ett allmänt intresse för skrivande i Sverige, samtidigt som skrivfrämjande är ett aktuellt ämne för biblioteken. Detta föranleder frågan om hur skrivfrämjandet tar sig uttryck på svenska folkbibliotek. Som tidigare nämnts är skrivarverksamhet ett vanligt inslag, men jag är också nyfiken på skriv- främjandet i en vidare bemärkelse; i vilken omfattning bedrivs ett sådant arbete på folkbiblioteken och vilken vikt tillmäts skrivandet. Med andra ord är jag intresse- rad av skrivfrämjandets status.
Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka skrivfrämjandets status på svenska folkbibliotek. Tre delsyften inryms. För det första är syftet att kartlägga i vilken omfattning skrivarverksamhet bedrevs på svenska folkbibliotek under 2019. Jag kommer därför att använda den officiella biblioteksstatistiken från Kungliga biblioteket. För det andra är syftet att undersöka hur svenska regionbib- liotek formulerar sig om skrivande i relation till folkbibliotekets arbete. Jag kom- mer i detta syfte att använda den senaste versionen av samtliga regionala biblio- teksplaner. För det tredje är syftet att undersöka hur ett antal yrkesverksamma personer uppfattar det skrivfrämjande arbetet i en folkbibliotekskontext. Därför kommer jag att utföra tre intervjuer med yrkesverksamma personer som på olika sätt har erfarenhet av skrivfrämjande arbete på folkbibliotek.
Målsättningen är således att ge en lägesbild av det skrivfrämjande arbetet på svenska folkbibliotek, genom kartläggningen av den officiella biblioteksstatisti- ken, genom undersökningen av biblioteksplanerna, samt med hjälp av intervjuer- na.
Frågeställningarna är följande:
1. I vilken omfattning bedrevs skrivarverksamhet på svenska folkbiblio- tek under 2019 enligt den officiella biblioteksstatistiken?
2. Hur formulerar man sig om skrivande i de regionala biblioteksplanerna och hur relateras det till folkbibliotekets arbete?
3. Hur uppfattar ett antal yrkesverksamma personer det skrivfrämjande arbetet i en folkbibliotekskontext?
Begreppsdefinitioner
”Skrivarverksamhet” är en aktivitet där deltagarna möts fysiskt och ägnar sig åt kreativt skrivande i praktisk mening. Kreativt skrivande, eller skapande skrivande, innebär i sin tur skrivande i olika skönlitterära former. En skrivarverksamhet kan benämnas på olika sätt, delvis beroende på sin utformning. Exempel på vanliga benämningar är ”skriv(-ar)grupp”, ”skriv(-ar)cirkel”, ”skriv(-ar)verkstad” ”skriv(- ar)tävling”, ”skriv(-ar)kurs” och ”skriv(-ar)läger”. I uppsatsen kommer skrivar- verksamhet att användas som en samlingsbeteckning för olika aktiviteter där man möts fysiskt och ägnar sig åt kreativt skrivande i praktisk mening.
”Skrivfrämjande” – det att ”skrivfrämja” – är enligt min definition det som bibliotekarier och andra professioner ägnar sig åt genom att bedriva aktiviteter som kan främja skrivande hos deltagarna. Att främja skrivande är med andra ord – utöver ”skrivarverksamhet” – att ge upphov till eller att inspirera till kreativt skri- vande.
För att ytterligare klargöra begreppet ”skrivfrämjande” delar jag upp det i di- rekt och indirekt. En direkt skrivfrämjande aktivitet är detsamma som skrivar- verksamhet, alltså att deltagarna ges möjlighet att mötas i ett fysiskt rum och prak- tiskt ägna sig åt kreativt skrivande. Indirekt skrivfrämjande är aktiviteter som kan inspirera eller ge upphov till kreativt skrivande, till exempel författarframträdan- den. För att en aktivitet ska kunna betecknas som skrivfrämjande behöver den tangera skrivande som ämne; det kan vara aktiviteter som rör språk, berättande och/eller litteratur. Sebastian Lönnlöv (2018) ger i sin bok ingen entydig definit- ion av skrivfrämjande. Han listar skrivfrämjande böcker, övningar och aktiviteter.
Vad gäller övningarna och aktiviteterna uppfattar jag att han kopplar samman skrivfrämjande med enbart olika typer av skrivarverksamhet. Jag väljer således en mer vidsträckt definition av begreppet.
Forskningsöversikt
I följande kapitel redovisas tidigare forskning och litteratur som knyter an till skrivarverksamhet på folkbibliotek. I första hand redovisas forskning och litteratur från en svensk kontext. I andra hand ges två internationella exempel i form av tidskriftsartiklar. Någon mer utvecklad internationell forskning, med teoretiska ansatser som tydligt knyter an till ämnet, har inte hittats.
Skrivarverksamhet på svenska folkbibliotek
Bibliotekstjänst utgav 1993 antologin ”Jag trodde inte att jag kunde”: Om skri- varverksamhet med barn och ungdomar. Boken riktar sig främst till bibliotekarier och lärare som arbetar eller vill arbeta med skrivande för barn och ungdomar. Siv Hågård (1993, s. 7–18) skriver i inledningskapitlet om skrivarverksamhetens ut- veckling. Sedan 1970-talet har skolor tillsammans med folkbibliotek anordnat verksamheter där skrivande står i fokus, inte sällan med hjälp av verksamma för- fattare. Hon menar dock att det är först genom lägerverksamheten som skrivar- verksamheten har populariserats. Det första litteraturlägret i Sverige anordnades på sommaren 1987 i Värmland och riktade sig till ungdomar som tycker om att läsa och skriva. Enligt Hågård var lägret en succé vilket gjorde att den fick sprid- ning. Hon ger exempel på ett tiotal olika litteratur- eller skrivarläger som fram till 1993 har anordnats i olika delar av landet. Utvärderingar visar att skrivarlägren möjliggör ökat självförtroende, skaparglädje, fantasirikedom och spontanitet.
Ungdomar ges chans att träffa andra skrivintresserade och samtidigt inspireras av professionella författare, vilket dessutom skapar ökad läslust.
Britt-Marie Lindell skrev 1998 magisteruppsatsen Skrivarmöten och skapar- kraft: om biblioteket som mötesplats för skrivande ungdomar – exemplet Kungs- backa. Som titeln antyder är studieobjektet Kungsbacka bibliotek. Där bedrivs under den här tiden flera olika skrivarverksamheter, bland annat skrivarläger, skrivarklubbsmöten och stand-up poetry. Lindells syfte är att undersöka hur skri- varverksamheten ser ut, hur ungdomar upplever verksamheten samt hur skrivar- verksamheten relaterar till folkbibliotekets uppgift. Hon samlar in material på flera sätt: via gruppintervjuer med skolbarn i årskurs 6 som nyligen provat på skrivarverksamheten; via en gruppintervju med 5 tjejer i övre tonåren som har
mycket erfarenhet av skrivarverksamheten; genom en enkät som delas ut till hela den tidigare nämnda årskurs 6-klassen; med hjälp av deltagande observationer;
samt via kontakt med ansvariga bibliotekarier på Kungsbacka bibliotek och en lärare i årskurs 6-klassen.
Enligt Lindell (1998) är skrivarverksamhet en passande verksamhet på folk- biblioteket. Biblioteket är en kulturinstitution och har därmed ansvar för att främja barn och ungas kreativitet och skapande. Det läsfrämjande arbetet för barn och unga är dessutom prioriterat, och med tanke på den täta kopplingen mellan läsande och skrivande menar Lindell att skrivarverksamheten är passande som biblioteksverksamhet. Vidare lyfter hon skrivarverksamheten som främjare av möten; det skapar tid och plats för möten, dels ungdomar emellan, dels mellan ungdomar och kompetenta vuxna vilka kan främja ungdomarnas skrivande. Skri- vandet är en social process. I ljuset av det menar Lindell att verksamheten inspire- rar till samtal om läsande och skrivande. Yttrandefrihet är också en aspekt som tas upp. Med hjälp av ett utvecklat språk ges barn och unga möjlighet att sätta ord på sina tankar och känslor och vidare dela sina åsikter och vara aktiva samhällsmed- borgare.
Sammanfattningsvis menar Britt-Marie Lindell att skrivarverksamheten i Kungsbacka passar in på flera av folkbibliotekets uppgifter. Skrivarverksamheten kan sägas vara både en kulturell verksamhet, en bildningsverksamhet och en soci- al verksamhet. Utöver det tänker sig Lindell att skrivarverksamhetens nytta, i form av ökad kreativitet och språkutveckling, även spiller över i barn och ungas förmåga att söka information (1998, s. 77–78). Lindell poängterar dock att biblio- tekets skrivarverksamhet inte nödvändigtvis behöver rättfärdigas i nyttotermer.
Hon kontrasterar folkbibliotekets skrivarverksamhet mot det skrivande som sker i skolan och menar att den bör ses som ett komplement där barn och unga får ut- forska skrivandet och språket på egen hand, utan krav på prestation (1998, s. 78).
Några år senare skrivs ytterligare ett antal magisteruppsatser om skrivarverk- samhet på folkbibliotek – även dessa tillkomna vid Högskolan i Borås. Uppsatsen Amatörskrivande i en skrivarklubb, från 2006, tangerar ämnet. Maria Börjesdot- ter, som är uppsatsförfattare, fokuserar på en vuxen skrivargrupp utom biblio- tekets regi; hur medlemmarna ser på sitt skrivande och hur biblioteket främjar deras skrivande. Hon intresserar sig också för hur skrivargrupper utformas inom bibliotekets verksamhet, vilket undersöks genom intervjuer med företrädare för tre stadsbibliotek. Hon kommer fram till att skrivargruppen fyller en social funktion för medlemmarna, samt att den för alla medlemmar under en viss period har haft en terapeutisk funktion. Angående folkbibliotekens skrivarverksamhet framkom- mer att den oftast riktar sig till ungdomar och oftast i samverkan med studieför- bund. Vanligast är att biblioteket tar in en extern aktör med skrivvana för att leda verksamheten. Sammanfattningsvis ser Börjesdotter (2006) skrivarverksamheten
som en möjlighet för folkbiblioteken att främja individens delaktighet i samhället, i linje med bibliotekets demokratiska uppdrag.
I magisteruppsatsen ”En extra grej på bibliotek”: skrivarverksamhet på folk- bibliotek, från 2007, undersöker Andrea Hofmann skrivarverksamhetens funkt- ioner i en folkbibliotekskontext. Hon intervjuar olika aktörer; dels bibliotekarier och andra biblioteksanställda som varit med och anordnat skrivarverksamhet, dels en verksam skrivargrupp. Hon anlägger en kulturpolitisk teori som sammanfattar olika samhällsströmningar, vilka kan kopplas samman med folkbibliotekets vär- den och skrivarverksamhetens funktioner.
Folkbiblioteket ses, enligt Hofmann (2007), i första hand som förvarare och spridare av böcker. Men hon uppfattar också att skrivarverksamheten inrymmer flera funktioner i en folkbibliotekskontext. Hon menar att skrivandet ses som ett medel för att skapa intresse kring litteratur och läsande. Trots detta likställer aktö- rerna verksamheten med andra programverksamheter, såsom broderiverkstad.
Vidare ses skrivarverksamheten som ett uttryck för deltagande kultur på biblio- teket. Deltagande kultur är delvis ett sätt att förändra bilden av biblioteket för att göra sig relevanta – från passiva kulturförmedlare till företrädare som erbjuder aktivt deltagande. I synnerhet vill man attrahera unga människor att vara med och forma biblioteket. Skrivarverksamheten ses också som folkbildande, både genom språkutveckling och personlig utveckling. Eftersom verksamheten fokuserar på språk och litteratur har den också en kulturförmedlande funktion, som i förläng- ningen främjar demokrati. Hofmann (2007) kommer sammanfattningsvis fram till att skrivarverksamheten speglar folkbibliotekets identitet genom att förmedla kul- turella och demokratiska värden. Trots detta ses verksamheten som ”utbytbar” och som något ”extra” på folkbibliotek – något som anordnas utöver det ordinarie ut- budet. Hon menar således att skrivarverksamheten passar in i folkbibliotekets identitet, men inte är en naturlig del av den.
Emma Nilsson undersöker också skrivarverksamhetens syfte på folkbibliotek i sin magisteruppsats från 2007. I relation till Andrea Hofmanns undersökning fokuserar Nilsson mindre på folkbiblioteket som institution, och mer på skrivan- dets betydelse för ungdomars utveckling. Nilsson intervjuar fyra bibliotekarier, en lärare och en författare vilka, enligt henne, anser att skrivande är en passande verksamhet på folkbibliotek. Skrivarverksamheten anses fungera språkutveck- lande, litteratur- och kulturförmedlande samt främjande för barn och ungas kreati- vitet. Dessutom framkommer motivet att barn och unga stärker sin självkänsla och sitt självförtroende genom språkutveckling (Nilsson 2007).
I både Nilssons och Hofmanns uppsatser framträder ett hinder för att bedriva skrivarverksamhet, nämligen ekonomiska resurser. I Nilssons studie (2007, s. 42) uttrycker de intervjuade att resurserna är för knappa för att genomföra skrivar- verksamhet, trots att den lockar många ungdomar. I Hofmanns studie (2007, s. 48)
framkommer att skrivarverksamheten inte ingår i bibliotekets övergripande budget och därmed är beroende av ekonomiska bidrag från externa aktörer.
I en kandidatuppsats från 2016, även denna från Högskolan i Borås, under- söks skrivarverksamhet ur ett professionsperspektiv. Joel Josefsson, som är upp- satsförfattare, vill ta reda på hur bibliotekarier upplever sin egen expertis och sina egna kompetenser kopplat till skrivarverksamhet. Han tar avstamp i det faktum att det oftast är författare som leder bibliotekets skrivarverksamheter. De intervjuade bibliotekarierna i studien upplever att skrivarverksamheten inryms i deras exper- tisområde till ”ganska hög grad”; de åsyftar då deras litteraturkunskaper och kun- skaper kring litteraturförmedling (2016, s. 36). De menar vidare att skrivarverk- samheten knyter an till bibliotekets läsfrämjande uppdrag, eftersom läsande och skrivande är tätt förknippat. Dessutom är det ett sätt att främja deltagandekultur.
Bibliotekarierna ser, enligt Josefsson, inte expertis som något nödvändigt för att leda en skrivarverksamhet. I stället lyfter de fram intresse, erfarenhet och hur man hanterar en grupp som viktiga kriterier. Kopplat till det förespråkar bibliotekarier- na en skrivarverksamhet där leken får stå i förgrunden.
Malin Isaksson har tillsammans med Pia Borrman skrivit Skrivboken: om att arbeta med skrivande och ungdomar på bibliotek (2013). Boken är riktad till bib- liotekarier för att främja, i första hand, ungdomars skrivande. Den är en vidareut- veckling av en kurs som anordnades av Regionbibliotek Stockholm, med syfte att vägleda bibliotekarier i deras arbete med skrivarverksamhet. I boken kommer både bibliotekarier och ungdomar till tals – om skrivfrämjande arbete och om eget skrivande. Borrman (2013a) menar att skrivandet kan vara en väg för barn och unga till språket och till biblioteket, i synnerhet för de som inte identifierar sig som läsare.
Baserat på ovan nämnda bok har Pia Borrman (2013b) skrivit en konferensar- tikel där hon placerar skrivarverksamheten i en vetenskaplig kontext. Mer speci- fikt använder hon ”The four-space model” som är en teoretisk modell utvecklad av de danska biblioteksforskarna Jochumsen, Hvenegaard Rasmussen och Skot- Hansen (2012) – samma modell som jag senare kommer att använda i min under- sökning och då presentera närmare. Med hjälp av modellen menar Borrman att skrivarverksamheten utgör en mötesplats och en plats för skapande och inspirat- ion.
I inledningen redogjordes det för en del av innehållet i Sebastian Lönnlövs bok, Skrivet om skrivande, från 2018. Följaktligen ges en något mer översiktlig bild. Undertiteln till boken lyder: Skrivfrämjande böcker, övningar och aktiviteter.
Som undertiteln avslöjar ska boken ses som ett redskap för den som vill skriv- främja. Det mest aktuella för min uppsats är dock beskrivningarna av skrivfräm- jandets motiv (2018, s. 191–193). Enligt de bibliotekarier och andra professioner som kommer till tals är skrivarverksamhet en bra mötesplats där individen kan lära känna andra men också sig själv. Skrivandet ses som en väg in i litteraturen –
till språket och till läsningen. Ett mer bärkraftigt språk ger i sin tur ett bättre själv- förtroende och en ökad kreativitet. Skrivarverksamhet skapar ett tillfälle och ett utrymme för individen att göra sin röst hörd – och att bli lyssnad på. Skrivfräm- jandets individuella vinningar skapar i förlängningen ett mer demokratiskt sam- hälle.
Skrivarverksamhet på folkbibliotek i några andra länder
Heather Prichard, som är bibliotekarie, har skrivit en artikel om sin erfarenhet av att leda en skrivgrupp på ett folkbibliotek i Lexington, USA (2008). Artikeln fo- kuserar på barn och ungdomar mellan 12 och 15 år, vilket var det ungefärliga ål- dersspannet på deltagarna i hennes skrivgrupp. Prichard menar att uppgiften som skrivledare på bibliotek framför allt handlar om att skapa ett tryggt rum där inga resultat förväntas; att skapa förutsättningar för unga att våga dela sin fantasi. För att få unga att öppna sig menar Prichard att biblioteket, genom till exempel skri- varverksamhet, ska vara en annan typ av plats än skolan – en plats där man kan vara sig själv utan oro för att inte passa in. Genom att stötta ungdomars kreativitet i form av skrivande kan man skapa en känsla av trygghet, delaktighet och dessu- tom ge ungdomar möjlighet att skapa relationer både till varandra och till vuxna.
Oddgeir Synnes (2004) har skrivit en artikel om en kurs i kreativt skrivande för äldre människor på Hordalands folkbibliotek i Norge. Kursen var en del av projektet ”Pedagogy and the elderly” som Synnes var med och startade 1999. Pro- jektet springer ur en samhällskritik; enligt Synnes beaktar man inte de äldres men- tala behov i samma utsträckning som deras fysiska. Han ställer sig också frågande till varför man inte inkluderar de äldre och tar vara på deras kompetenser och re- surser. Därmed kan man säga att projektet syftade till att vidga välfärden för de äldre och ge dem en chans att leva ett fullvärdigt liv.
Inom ramen för projektet träffades över 100 personer mellan 59 och 95 år vid tolv tillfällen. Deltagarna fick chans att skriva poesi, noveller och berättelser. Kur- sen visade sig fylla flera viktiga funktioner för deltagarna. Kreativiteten och an- vändningen av (det poetiska) språket fick positiva effekter för vardagslivet. En kvinna berättade att hon efter kursens start var mer uppmärksam på sin omgivning och såg de små sakerna i livet. Deltagarna vittnade också om att samtalsämnena hade fördjupats under kursens gång, att man genom det skrivna vågade samtala om mer allvarliga saker. De kunde därför (åter-)upptäcka sig själva och samtidigt umgås på ett nytt sätt. Skapandet ökade också deltagarnas självförtroende. Enligt Synnes hade skrivarkursen en terapeutisk funktion, genom att deltagarna fick ut- trycka sig i ett tryggt rum på ett sätt som annars inte hade varit möjligt. Man kunde dessutom se att deltagarna blev mer intresserade av bibliotekets verksamhet och service, samt vidgade sitt läsande.
Material och metod
I följande kapitel redogörs för avgränsningar, material- och metodval samt för hur analysen kommer att genomföras.
Avgränsningar
För att kartlägga i vilken omfattning folkbibliotek bedrev skrivarverksamhet un- der 2019 kommer jag att använda den officiella biblioteksstatistiken från Kungliga biblioteket (2020b). Användningen av statistiken motiveras under ”Material”.
För att undersöka det skrivfrämjande arbetet på folkbibliotek kommer jag att använda regionbiblioteken, eller ”Biblioteksutveckling” som de i många fall kal- las. Regionbibliotekens syfte är, enligt 11 § i bibliotekslagen, att utveckla och främja folkbibliotekens verksamhet. Därtill är samtliga regioner enligt 17 § skyl- diga att anta en biblioteksplan (SFS 2013:801). En viktig del i regionbibliotekens arbete är omvärldsbevakning för att bistå folkbiblioteken med kunskap och kom- petenshöjande insatser. Mer relevant för min undersökning är att regionbiblio- teken, tillsammans med folkbiblioteken, arbetar läs- och litteraturfrämjande samt kulturförmedlande. Som folkbibliotekets vägvisande och ”osynliga hand” (Tho- mas 2015) har regionbiblioteken betydelse för min undersökning.
För att ytterligare fördjupa bilden av det skrivfrämjande arbetet på folkbiblio- tek kommer tre intervjuer att utföras. Valet av intervjupersoner motiveras under
”Material”.
I studien exkluderas skolbiblioteken. Olika typer av skrivarverksamhet bed- rivs ofta med olika aktörers inblandning, inte sällan i samverkan mellan skol- bibliotek och folkbibliotek. Men eftersom skolbiblioteken delvis tillhör utbild- ningssektorn – vilket påverkar det skrivfrämjande arbetets funktion – väljer jag att fokusera enbart på folkbibliotek.
Det skrivfrämjande arbetet kommer att undersökas med tanke på hela folk- bibliotekets målgrupp, som utifrån bibliotekslagen är ”alla” (6 § SFS 2013:801).
Dock är barn och ungdomar prioriterade enligt samma lag (8 §), vilket avspeglas på folkbibliotekens skrivarverksamhet som oftast riktar sig till barn och ungdo- mar.
Att skriva, liksom att läsa, är språkutvecklande och språket är ett livsviktigt verktyg. Mitt antagande är dock att skrivande likställs med annat skapande i en folkbibliotekskontext. Det är därför angeläget att undersöka skrivfrämjandets sta- tus på svenska folkbibliotek.
Material
Materialet kommer att omfatta statistik, textdokument samt intervjuer.
Biblioteksstatistik
Jag kommer att använda den officiella biblioteksstatistiken som Kungliga biblio- teket sedan 2010 ansvarar för. Statistiken omfattar alla bibliotekstyper, med vissa inklusionskriterier: biblioteket ska vara helt eller delvis offentligt finansierat;
biblioteket ska ha avsatt bemanning för biblioteksverksamhet om minst 20 timmar per vecka eller motsvarande ett halvårs arbete; biblioteket ska på något sätt vara tillgängligt för allmänheten (Kungliga biblioteket 2020d). Statistiken från 2019 kommer att användas (Kungliga biblioteket 2020b) eftersom det är den senast sammanställda årliga statistiken. Det är troligt att 2020 års statistik kommer att sammanställas inom perioden för mitt uppsatsskrivande. Men med tanke på coro- napandemins påverkan på 2020 års aktivitetsverksamhet kommer den statistiken troligen inte att vara representativ, vilket ytterligare motiverar valet av 2019 års statistik.
Fokus kommer alltså att ligga på folkbibliotekens aktivitetsverksamhet. Mer specifikt kommer två kolumner att användas: ”Totalt antal skrivarkurser/-läger, litteraturläger” respektive ”varav antal skrivarkurser/-läger, litteraturläger – för barn och unga”. Aktiviteterna som anges i kolumnerna tolkar jag som ”skrivar- verksamhet”, vilket de fortsättningsvis kommer att benämnas som. Utöver de siff- ror som anges i kolumnerna kommer jag att räkna ihop antalet kommuner med folkbiblioteksverksamhet där aktiviteten har anordnats. Statistiken är alltså inte inrapporterad från varje enskilt folkbibliotek i Sverige. Det är varje kommun med folkbiblioteksverksamhet (huvudbibliotek) som rapporterar in den samlade sta- tistiken från sina respektive folkbibliotek (biblioteksfilialer). Statistiken samman- ställs i en tabell (Se Tabell 1, s. 27.)
I den officiella biblioteksstatistiken finns andra kolumner med aktiviteter som är skrivfrämjande i indirekt mening, exempelvis ”Totalt antal författarbesök”
(Kungliga biblioteket 2020b). Jag väljer dock att fokusera på skrivfrämjande i direkt mening, alltså skrivarverksamhet (”Totalt antal skrivarkurser/-läger, littera- turläger”), eftersom det är den aktivitet som i högst grad ger en indikation på skrivfrämjandets status.
Det finns två kolumner i biblioteksstatistiken som anger övriga aktiviteter (Kungliga biblioteket 2020b). Det förekommer troligen att kommuner med folk- biblioteksverksamhet har rapporterat in tillfällen med skrivarverksamhet under dessa kolumner. I rapporten Bibliotek 2019 (Kungliga biblioteket 2020a), som behandlar den officiella biblioteksstatistiken, listas exempel på aktiviteter som har rapporterats in under de övriga kolumnerna. Ett exempel är ”Poesi- och skrivat- tacker” (s. 78). Det är svårt att veta vad aktiviteten specifikt innebär, men utifrån benämningen antar jag att den skulle kunna kategoriseras som skrivarverksamhet.
Det är därmed troligt att det finns en del relevanta aktivitetstillfällen som inte varit möjliga att räkna in i kartläggningen.
Regionala biblioteksplaner
De textdokument som kommer att användas är regionala biblioteksplaner, vilka finns samlade hos Kungliga biblioteket (2020c). Den senaste versionen av respek- tive regions biblioteksplan kommer att användas. Planerna har ett tidsspann om två till fyra år och regionerna förnyar dem inte samtidigt. Detta innebär att årtalen för när biblioteksplanerna gäller kommer att skilja sig åt i undersökningen; vissa kommer att vara mer aktuella än andra. Med undantag för Region Halland – vars plan sträcker sig från 2010 till och med 2020 – kommer de äldsta bibliotekspla- nerna i undersökningen att gälla från och med 2017, medan de nyaste kommer att gälla till och med 2024.
Intervjuer
Valet av intervjupersoner baseras främst på att de tillhör särskilt intressanta reg- ioner ur skrivfrämjande synpunkt. Två av dem arbetar i Värmland respektive Stockholm – regioner som utmärker sig på olika sätt i statistiken över skrivarverk- samhet på folkbibliotek – medan den tredje arbetar i Sörmland där ett unikt skriv- främjande projekt pågår. Därutöver baseras valet av intervjupersoner på tidigare kännedom om personerna och deras skrivfrämjande intresse och insatser. De som ska intervjuas är en folkbibliotekarie, en regionbibliotekarie samt en författare.
Således kommer olika skrivfrämjande yrkesgrupper som är kopplade till folk- biblioteket att representeras. Detta möjliggör olika perspektiv på folkbibliotekens skrivfrämjande arbete.
Intervjumaterialet bör ses som ett komplement till statistiken och de regionala biblioteksplanerna. Syftet är att undersöka hur ett antal yrkesverksamma personer uppfattar det skrivfrämjande arbetet i en folkbibliotekskontext, i första hand inom sitt eget geografiska område. Mer specifikt vill jag få en inblick i hur de anser att skrivfrämjande arbete passar in i folkbibliotekets verksamhet; hur intervjuperso- nerna (deras bibliotek) har arbetat skrivfrämjande de senaste åren; samt om de kan se några tendenser i det skrivfrämjande arbetet på folkbiblioteken i deras respek- tive region. Därtill vill jag få en inblick i förhållandet mellan folkbiblioteket och
verksamma författare avseende skrivarverksamhet. (Se Bilaga 2 och Bilaga 3 för intervjufrågor).
Metod
För att undersöka skrivfrämjandets status på svenska folkbibliotek behövs flera metodologiska infallsvinklar. I boken Kvantitativ metod från början menar An- nika Eliasson (2018, s. 31) att man med fördel kan kombinera olika metoder, be- roende på den problemformulering och de begrepp som man använder. I mitt fall ska skrivfrämjandets ”status” ses som ett paraplybegrepp med vilket jag avser att spegla det skrivfrämjande arbetet. För att fånga skrivfrämjandets status krävs både en kartläggning som ger översiktliga resultat samt en djupare analys som är mer resonerande.
Min undersökning kommer att utföras med hjälp av kvalitativa metoder, men också med inslag av kvantitativ metod. I min definition av respektive metod är jag inspirerad av Inger Lindstedt (2019, s. 96). För Lindstedt är användningen av be- greppen kvantitativ och kvalitativ metod egentligen oviktig; viktigare är vilka frågor man söker svar på, hur svaren utformas, samt vad man vill kunna uttala sig om med sina svar. Hon gör en åtskillnad mellan undersökningar som presenteras med siffror respektive med ord. I min undersökning kommer jag inledningsvis att kartlägga i vilken omfattning skrivarverksamhet bedrivs på svenska folkbibliotek.
Dessa svar kommer att presenteras med siffror. Dock kommer inga statistiska ana- lyser att utföras, bortsett från procentuträkningar. Den kvantitativa delen kan där- med ses som en ingång till den kvalitativa. Jag kommer att undersöka hur man formulerar sig om skrivande i de regionala biblioteksplanerna och hur detta relate- ras till folkbibliotekets arbete. Därtill kommer jag att intervjua tre yrkesverk- samma personer som har erfarenhet av skrivfrämjande arbete på folkbibliotek.
Genom undersökningen av de regionala biblioteksplanerna respektive intervjuerna kommer mer djuplodande svar att eftersökas.
Biblioteksstatistik och regionala biblioteksplaner
I analysen kommer statistiken att redovisas för respektive region. Därefter kom- mer statistiken att sammanföras med min tolkning av det skrivfrämjande arbetet utifrån regionens biblioteksplan. Med hjälp av dessa delar kommer jag att ge en sammantagen bild av det skrivfrämjande arbetet på folkbiblioteken inom respek- tive region.
I undersökningen av biblioteksplanerna kommer fokus att ligga på hur man formulerar sig om skrivande och hur det relateras till folkbibliotekets arbete. Dels kommer jag att undersöka vad som uttryckligen formuleras om skrivande, dels kommer jag att undersöka vad som underförstått formuleras om skrivande.
Därmed kommer jag att närma mig en diskursanalys, utan att för den skull anta ett konstruktivistiskt perspektiv (Jfr Boréus 2015). Jag kommer inte att intressera mig för hur texten formar verkligheten; det intressanta är vad biblioteksplanerna berät- tar om verkligheten, det vill säga folkbibliotekens skrivfrämjande arbete. Att jag närmar mig en diskursanalys ska därmed förstås som att jag vill undersöka hur skrivande implicit kan avses i texten, till exempel genom olika kategoriseringar.
I nästa steg i analysen kommer formuleringarna om skrivande att betecknas som direkt och/eller indirekt skrivfrämjande (Se ”Begreppsdefinitioner”). Skriv- främjandet kommer sedan att kopplas till det teoretiska ramverket. Annorlunda uttryckt kommer det teoretiska ramverket då att appliceras på folkbibliotekets skrivfrämjande arbete.
Sammanfattningsvis kan analysen av de regionala biblioteksplanerna delas in i tre steg (Se Figur 1 som jag har utarbetat). I det första steget undersöks vad som formuleras om skrivande, uttryckligen eller underförstått. I det andra steget kopp- las formuleringarna om skrivande till det skrivfrämjande arbetet, i direkt eller in- direkt bemärkelse. I det tredje steget knyts det skrivfrämjande arbetet till Four- space-modellen (undersökningens teoretiska ramverk som senare kommer att för- klaras). Samtliga tre steg kommer inte explicit att uttryckas vid varje analystill- fälle; analysverktyget kommer delvis att fungera som en tankemodell.
Figur 1. Analysverktyg. (Gustafsson 2021)
Intervjuer
Samtliga intervjupersoner kontaktades via e-post. Vi bestämde tid och plats (digi- talt möte) för intervjuerna varpå jag skickade ett dokument med information om intervjuns villkor samt ett antal intervjufrågor. Informationen om intervjuns vill- kor var likadan för samtliga intervjupersoner (Se Bilaga 1). Intervjufrågorna skilde sig dock åt. Ann Skagerling och Sofie Samuelsson fick samma intervjufrå- gor eftersom de båda arbetar som bibliotekarier (Se Bilaga 2). Magnus Utvik fick en omarbetad version av intervjufrågorna, med en ytterligare intervjufråga, med syfte att fånga hans perspektiv som författare (Se Bilaga 3). Samtliga intervjuper- soner gav samtycke, både skriftligen och muntligen, till namnpublicering i uppsat- sen.
Intervjuerna kan närmast beskrivas som semistrukturerade till sin form. Inter- vjuernas struktureringsgrad är avhängigt undersökningens syfte samt bestämmer hur omfattande intervjuguiden ska vara. Struktureringsgraden hänger också sam- man med i vilken mån intervjuaren kan vara aktiv i intervjusituationen (Eliasson 2018, s. 25). Syftet med intervjuerna är att undersöka hur ett antal yrkesverk- samma personer uppfattar det skrivfrämjande arbetet i en folkbibliotekskontext.
Jag är således intresserad av ett specifikt ämne i en specifik kontext. Därför väljer jag en semistrukturerad intervju som ger en viss systematik vilket delvis motver- kar intervjuareffekt. Samtidigt skapar den semistrukturerade intervjun ett visst handlingsutrymme där jag som intervjuare kan anpassa mig till varje enskild in- tervjusituation, vilket möjliggör en djupare förståelse (Se Eliasson 2018, s. 26).
Det sistnämnda är en viktig aspekt med tanke på att det skrivfrämjande arbetet troligen skiljer sig åt mellan intervjupersonernas kontexter. Följaktligen formule- ras tre till fyra öppna frågor, delvis anpassade efter varje intervjuperson.
I analysen kommer jag att redogöra för intervjupersonernas utsagor kopplat till skrivfrämjande arbete i en folkbibliotekskontext. För att fånga intervjuperso- nernas uppfattningar om ämnet kopplar jag delvis utsagorna till det teoretiska ramverket. Utöver kopplingarna till det teoretiska ramverket vill jag fånga andra perspektiv som kan bidra till förståelsen av skrivfrämjandets status på svenska folkbibliotek.
Etiska överväganden
För att försäkra mig om ett informerat samtycke från intervjupersonerna skickas ett informationsbrev om intervjuns villkor, via e-post. I dokumentet informeras om vilket program jag studerar och på vilket lärosäte. Det står om uppsatsens syfte och vilket material jag använder för att uppnå syftet, samt att uppsatsen kommer att göras offentlig och tillgänglig för allmänheten. Vidare följer tre punk- ter vilka anger att intervjupersonens deltagande är frivilligt, att intervjumaterialet
endast kommer att användas till uppsatsen, samt att intervjumaterialet kommer att hanteras konfidentiellt. Därefter står att jag önskar spela in intervjun. För att inter- vjupersonerna ska ges utrymme att motsätta sig en inspelning finns information om att de i så fall kan skriva till mig via e-post alternativt säga till vid intervjutill- fället. Avslutningsvis informeras de om att jag, vid intervjutillfället, kommer att fråga om de läst information. På så sätt kan jag säkerställa ett informerat sam- tycke. Slutligen anges mitt namn följt av e-postadress. Med hjälp av informat- ionsbrevet efterlevs de forskningsetiska principerna: informationskravet, sam- tyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Se Lindstedt 2019, s.
51–55).
Angående konfidentialitetskravet väljer jag att publicera namn på intervjuper- sonerna. Det finns flera anledningar till mitt val. För det första är intervjuperso- nerna delvis intressanta utifrån sina arbetsplatser och arbetsplatsernas geografiska hemvist. Att ange intervjupersonernas arbetsplatser och samtidigt anonymisera intervjupersonerna är inte förenligt. För det andra är intervjupersonerna intres- santa utifrån sitt namn, sin yrkestitel och hur de tidigare har arbetat skriv- främjande. Detta skänker undersökningen en viss tyngd. Inger Lindstedt skriver (2019, s. 53) att publicering av personuppgifter kan vara relevant utifrån ett kvali- tetsperspektiv. I dessa fall ska man dock vara noggrann med tillstånd från inter- vjupersonerna ifråga. I mitt fall tillfrågas intervjupersonerna – både via e-post i god tid innan intervjuerna samt vid intervjutillfällena – om de tillåter publicering av namn. Jag meddelar dessutom att de får läsa texten innan publicering om de önskar. På så sätt får de chans att kontrollera att texten stämmer med deras utsa- gor.
Teoretiskt ramverk
I följande kapitel beskrivs den teoretiska modell som kommer att användas i ana- lysen samt på vilket sätt modellen kommer att tillämpas.
Four-space-modellen
”The four-space model” från 2012 är sprungen ur en tidigare modell från 1994 över folkbibliotekets huvudsakliga funktioner. Den tidigare modellen skapades av de danska biblioteksforskarna Marianne Andersson och Dorte Skot-Hansen och presenterades i boken Det lokale bibliotek: afvikling eller udvikling. Folkbiblio- teket utgörs enligt denna modell av ett kulturcentrum, ett kunskapscentrum, ett informationscentrum samt ett socialt centrum.
Sedan mitten av 1990-talet har samhället förändrats drastiskt, vilket samtidigt har förändrat förutsättningarna för folkbiblioteket. Detta föranledde skapandet av Four-space-modellen (som jag hädanefter kommer att benämna den). Det var åter- igen Dorte Skot Hansen, tillsammans med de två andra biblioteksforskarna Henrik Jochumsen och Casper Hvenegaard Rasmussen, som utvecklade modellen som presenterades i artikeln ”The four spaces – a new model for the public library”
(2012, s. 586–597). I artikeln uppmärksammar de några avgörande samhällsten- denser: globaliseringen; upplösningen av traditioner; ökad kulturell frihetlighet;
samt mångkulturalism. De nämner det postmoderna som en samlingsbeteckning för det ”nya” samhället; ett mer individualiserat samhälle utan givna gemenskap- er. Dessa förändringar ställer (nya) krav på individen, men också på institutioner.
För folkbibliotekets del har denna samhällsförändring, förenklat, inneburit att man har gått från ett passivt bevarande till ett aktivt bemötande: ”from collection to connection” (2012, s. 588). Trots den digitala utvecklingen har folkbiblioteket därmed – tvärtemot vad många trodde – blivit allt viktigare som mötesplats.
Jochumsen et al. (2012, s. 588–589) menar att Four-space-modellen bör ses dels som ett ramverk utifrån vilket folkbibliotekets värden kan diskuteras, dels som en modell för folkbibliotekets framtida utformning. För en enklare förståelse av modellen har jag valt att översätta begreppen till svenska (Se Figur 2 nedan). I den efterkommande förklaringen av modellen redovisas de ursprungliga begrep- pen inom parentes.
Figur 2. Four-space-modellen. (Jochumsen et al. 2012, s. 589)
Four-space-modellen utgår från fyra övergripande mål för folkbiblioteket:
• Upplevelse (Experience)
• Delaktighet (Involvement)
• Självbestämmande (Empowerment)
• Innovation (Innovation)
Med anledning av begreppens översättning kommer jag i min redogörelse att för- söka förekomma eventuella meningsförskjutningar.
De två första målen, upplevelse och delaktighet, är individorienterade. Indivi- den ska ha möjlighet att skapa mening och identitet på biblioteket genom att just uppleva, men inte bara i passiv bemärkelse utan även kunna vara delaktig och engagera sig i kreativa processer. De två senare målen, självbestämmande och innovation, avser i högre grad samhälleliga mål. Biblioteket vill vara med och skapa starka, självständiga och kreativa individer för att utveckla samhället i en framgångsrik riktning.
Jag har alltså valt att översätta empowerment med självbestämmande. Två ti- digare förslag på svenska översättningar är ”egenmakt” och ”bemyndigande” (Jo- hansson 2010, s. 26). Jag uppfattar självbestämmande som synonymt med egen- makt, men att det förstnämnda är en mer naturlig översättning. Självbestämmande är visserligen ett något slitet begrepp, vilket kan skapa en viss ytlig konnotation.
Men självbestämmande, i begreppets djupa betydelse, tycker jag återspeglar det som folkbiblioteket i Four-space-modellen eftersträvar.
De fyra beskrivna målen representeras av fyra ”utrymmen” eller ”rum” med sinsemellan olika funktioner:
• Inspirationsrummet (Inspiration space)
• Läranderummet (Learning space)
• Mötesplatsen (Meeting space)
• Skapanderummet (Performative space)
Rumsligheterna representerar folkbibliotekets olika funktioner. Det är i dessa rum som bibliotekets fyra mål har möjlighet att uppfyllas. Målen är inte direkt kopplat till ett respektive rum. Skillnaderna rummen emellan är heller inte givna, utan bör ses som överlappande i sina betydelser (vilket också gäller för målen sinsemel- lan). Rummen ska således inte betraktas som rum i konkret bemärkelse, de repre- senterar möjligheterna i såväl det fysiska som det virtuella biblioteket (Jochumsen et al. 2012, s. 590).
Jag kommer härmed att beskriva varje enskilt rum. För att undkomma upp- repning av samma referens tydliggör jag här att informationen i kommande avsnitt är hämtat från Jochumsen et al. (2012, s. 590–594).
Inspirationsrummet
Inspirationsrummet ska skänka besökaren upplevelser, oavsett om det gäller pro- gramverksamhet eller inredningsutsmyckningar. De estetiska uttrycken ska vara mångsidiga. Det ska vara en plats som väcker tankar och känslor, en plats som ger upphov till fantasi och kreativitet. Jochumsen et al. (2012, s. 590) hänvisar till det framväxande ”upplevelse-samhället” som slåss om medborgarnas uppmärksam- het. Med inspirationsrummet vill man erbjuda upplevelser som gör att besökare väljer biblioteket framför kommersiella aktörer. Inspirationsrummet ska i första hand uppfylla målen om upplevelse och innovation.
Läranderummet
Läranderummet är en plats som ska förse besökaren med fri tillgång till informat- ion och kunskap. Vidare är det en plats där informellt lärande ska möjliggöras genom interaktiva och sociala aktiviteter. Detta kan till exempel ske genom lek eller estetisk och kulturell verksamhet av olika slag. Läranderummet fokuserar extra mycket på barn, ungdomar och unga vuxna, vars behov ska tillgodoses. Så- ledes finns en tanke på barn som varande1 – att de är och lär efter egna behov här och nu. Samtidigt finns en tanke på barn som blivande – att de ska formas till självständiga och kreativa individer i ett framtida samhälle. Detta rum kopplas i första hand till målen om upplevelse och självbestämmande.
1 Synen på barn som beings (varande) respektive becomings (blivande) beskrivs av Johansson (2010) och Juncker (2010). Den svenska översättningen av begreppen är hämtad från Hedemark och Hampson Lundh (2014).
Mötesplatsen
Mötesplatsen åsyftar ett fysiskt och öppet rum där människor ska kunna mötas.
Det är en plats där likasinnade människor och med liknande intressen ska kunna ses. Samtidigt ska möten med olika typer av människor, med andra värderingar och intressen, möjliggöras. Biblioteket vill således öppna upp för möten över de gränser som olika grupptillhörigheter utgör. Man ska kunna träffa människor med olika social, kulturell och etnisk bakgrund samt över generationsgränserna. Mö- tesplatsen ska i första hand uppfylla målen om självbestämmande och delaktighet.
Skapanderummet
I skapanderummet ska besökarna kunna ta del av konst och kultur, som ett sätt att inspireras till eget skapande tillsammans med andra på biblioteket. Det ska finnas möjligheter, i form av redskap, till skapande verksamhet. Det kan vara fysiska redskap, till exempel inspelningsutrustning för den som vill sjunga. Men det kan också vara föreläsningar eller workshops, till exempel med författare som kan inspirera besökarna till eget skrivande. Biblioteket ska underlätta utvecklingen av kreativt skapande. Det kan ske till den grad att man kan få hjälp att producera och distribuera sina kreativa verk. Skapanderummet ska i första hand understödja må- len om delaktighet och innovation.
Rummens ledord
Utöver Four-space-modellens olika rum och mål består den av fyra olika ledord vilka är presenterade i verb-form. Jochumsen et al. (2012) nämner inte ledorden i sin artikel, men utifrån modellen uppfattar jag att de står för ”görandet” i respek- tive rum. Rummen möjliggör för biblioteket att uppnå de övergripande målen, men för att göra detta måste besökarna engagera sig, alltså tänka, känna, handla, vilket dessa ledord symboliserar. Ledorden är i princip synonyma med rummen fast i verb-form: för inspirationsrummet är ledordet ”inspirera” (excite); för skap- anderummet är ledordet ”skapa” (create); för mötesplatsen är ledordet ”deltaga”
(participate); och för läranderummet är ledordet ”upptäcka” (explore).
Tillämpning av Four-space-modellen
Four-space-modellen kommer att appliceras på de regionala biblioteksplanernas formuleringar om skrivande (uttryckligen eller underförstått) vilka kan kopplas samman med skrivfrämjande (direkt eller indirekt). Bibliotekens skrivfrämjande arbete kommer i första hand att knytas till de fyra övergripande målen samt de fyra rummen. Mer sällan kommer skrivfrämjandet att relateras till de fyra ledor- den, eftersom de kan underförstås i användningen av rummen.
Analys
I följande kapitel utförs och presenteras undersökningen. Inledningsvis följer en tabell över skrivarverksamhet på svenska folkbibliotek 2019 (Tabell 1), varpå en statistisk överblick ges. Därefter analyseras varje enskild region – statistiken över skrivarverksamhet tillsammans med de regionala biblioteksplanerna. Med hjälp av statistiken samt formuleringarna om skrivande ges en sammantagen bild av det skrivfrämjande arbetet på folkbiblioteken inom respektive region. Slutligen analy- seras de tre utförda intervjuerna.
Tabell 1. Skrivarverksamhet på folkbibliotek 2019 (Kungliga biblioteket 2020b).
Region Antal kommuner med
folkbiblioteksverksamhet Antal kommuner med folkbiblioteksverksamhet där skrivarkur-
ser/skrivarläger, litteratur- läger har bedrivits
Totalt antal tillfällen med skrivarkurser/skrivarläger, litteraturläger
Varav antal tillfällen med skrivarkurser/skrivarläger, litteraturläger – för barn och unga
Totalt 290 159 910 672
Stockholm 26 21 180 135
Uppsala 8 3 80 58
Södermanland 9 6 59 46
Östergötland 13 7 27 12
Jönköping 13 6 27 17
Blekinge Kro-
noberg 13 8 44 43
Kalmar 12 5 14 14
Gotland 1 1 5 5
Skåne 33 18 137 94
Halland 6 4 19 13
Västra Götal-
and 49 20 110 77
Värmland 16 6 16 10
Örebro 12 8 59 55
Västmanland 10 3 10 10
Dalarna 15 5 13 9
Gävleborg 10 6 24 17
Västernorrland 7 5 20 19
Jämtland Här-
jedalen 8 5 14 12
Västerbotten 15 8 21 17
Norrbotten 14 9 31 19
Statistisk överblick 2019
Det bedrevs totalt 910 tillfällen med skrivarverksamhet på svenska folkbibliotek under 2019 (Se tabell 1). Siffran kan jämföras med 160 803 som var det totala antalet aktivitetstillfällen på folkbiblioteken under 2019 – fördelat på 20 olika aktiviteter (Kungliga biblioteket 2020b). Skrivarverksamhet utgör således 1 av de 20 aktiviteter som ingår i biblioteksstatistiken, vilket motsvarar 5 procent. Sett till antalet totala aktivitetstillfällen under 2019 motsvarar skrivarverksamhet dock endast 0,57 procent. För att få ytterligare uppfattning om antalet kan det jämföras med några andra aktiviteter under 2019. Det var 7 577 tillfällen med ”bok-, läs- eller korsordscafé – öppen sammankomst med litterär anknytning”; 18 259 till- fällen med ”boksamtal - bokprat”; 2 981 tillfällen med ”filmvisning - filmprat”;
3 178 tillfällen med ”författarbesök”; 2 111 tillfällen med ”musikunderhållning, - arrangemang, -kafé”; och 3 054 tillfällen med ”teater- eller trolleriföreställning”
(Kungliga biblioteket 2020b). Skrivarverksamhet utgjorde därmed en förhållande- vis liten del av samtliga aktivitetstillfällen på folkbibliotek under 2019.
Antalet tillfällen med skrivarverksamhet på svenska folkbibliotek har ökat något de senaste åren. Under 2015 anordnades totalt 850 tillfällen med skrivar- verksamhet. Under 2019 anordnades som bekant 910 tillfällen, vilket är en ökning med drygt 7 procent från 2015. För barn och unga anordnades totalt 672 tillfällen med skrivarverksamhet under 2019, vilket är ungefär samma siffra som under 2015 (Kungliga biblioteket 2020b). Procentuellt har antalet tillfällen med skrivar- verksamhet för barn och unga minskat i relation till det totala antalet tillfällen med skrivarverksamhet. Man kan följaktligen sluta sig till att utbudet av skrivarverk- samhet för vuxna har ökat.
Antalet tillfällen med skrivarverksamhet har dock inte ökat i samma takt som det totala antalet aktivitetstillfällen på folkbibliotek. Under 2015 rapporterades 132 321 aktivitetstillfällen på folkbibliotek, medan under 2019 rapporterades 160 803 tillfällen (Kungliga biblioteket 2020b). Det är en ökning med 21,52 pro- cent. Den 7-procentiga ökningen av skrivarverksamhet är jämförelsevis liten. Att antalet tillfällen med skrivarverksamhet för barn och unga inte alls har ökat är anmärkningsvärt. Samtidigt visar statistiken för 2019 att det bedrevs 672 tillfällen med skrivarverksamhet för barn och unga, och därmed endast 238 tillfällen för vuxna. Det motsvarar en ungefärlig procentfördelning på 74–26 till fördel för barn och unga. Statistiken vittnar således om att utbudet av skrivarverksamhet är be- gränsat, i synnerhet för den vuxna målgruppen.
Sammantaget visar den statistiska överblicken att skrivarverksamhet är lågt prioriterat i jämförelse med andra aktiviteter på folkbibliotek under 2019. Den låga prioriteten gäller i synnerhet för vuxna.
Statistik och regionala biblioteksplaner
Stockholm
I kommunerna med folkbiblioteksverksamhet inom Region Stockholm bedrevs totalt 180 tillfällen med skrivarverksamhet under 2019, varav 135 tillfällen för barn och unga. Skrivarverksamheten bedrevs i 21 av de 26 kommunerna, vilket motsvarar närmare 81 procent.
Stockholms regionala biblioteksplan (2019) gäller för åren 2020 till och med 2023. Planen omfattar totalt 6 sidor och är koncis. Syftet med planen är att stärka folkbibliotekens utveckling i länet (s. 2) och således fokuserar man inte på någon annan bibliotekstyp. Skrivande formuleras både uttryckligen och underförstått.
Regionbiblioteket skriver om tre fokusområden inom planperioden, varav ett är ”Läsande och bildning” (s. 3). Under den rubriken står det tidigt att ”Biblio- teken öppnar vägar till litteraturen” samt ”tar bort hinder för läsning”. Skrivande skulle här kunna underförstås, som en väg till litteratur och läsning. Vidare står det att ”Läsning och litteratur kan vara verktyg för [...] kreativt skapande”. Här tänker jag att man vänder på synsättet; att läsning och litteratur stimulerar till skapande, till exempel i form av skrivande. Dessa formuleringar kan tillsammans förstås som indirekt skrivfrämjande, i första hand kopplat till ledordet ”upptäcka”, men också till ledordet ”inspirera”. Jag vill därmed knyta skrivfrämjandet till må- len om upplevelse och självbestämmande.
Vidare står det att biblioteken är ”viktiga möjliggörare av bildning” genom bland annat ”programverksamhet” och ”kreativa verkstäder” (s. 3). Efter detta står att:
Skrivande, berättande och eget skapande ger var och en möjlighet att göra sin röst hörd, vilket stärker yttrandefriheten och demokratin. (s. 3)
Här kopplas skrivande uttryckligen samman med yttrandefrihet och demokrati.
Formuleringarna kan förstås som både direkt och indirekt skrivfrämjande. Över- fört till Four-space-modellen kan skrivfrämjandet här kopplas till flera rum: läran- derummet, mötesplatsen samt skapanderummet. Man anger att skrivandet och berättandet är viktigt för individens chans att göra sin röst hörd, vilket kan kopplas till målet om delaktighet. Att det i sin tur ”stärker yttrandefriheten och demokra- tin” knyter an till de mer samhälleliga målen, i första hand självbestämmande men också innovation. Genom självständiga och kreativa individer skapas ett starkt och innovativt samhälle (Jochumsen et al. 2012, s. 589).
För att sammanfatta fokusområdet ”Läsande och bildning” formulerar Reg- ionbiblioteket ett antal punkter som anger vad man ska arbeta med under planpe- rioden. Skrivande ingår och uttrycks i två av punkterna (s. 3). Man ska:
• Utforma en plan för läs- och skrivfrämjande insatser i samverkan med länets biblio- tek.
• Stödja bibliotekens arbete med läs- och skrivfrämjande insatser för barn och unga.
(s. 3)
I båda punkterna formuleras ”skrivfrämjande”, tillsammans med läsfrämjande, vilket understryker att de ser skrivfrämjande som ett medel för läsande och bild- ning. I andra punkten anger man särskilt målgruppen barn och unga, vilket under- bygger kopplingen till läranderummet och målet om självbestämmande.
Regionbibliotek Stockholm bedriver, och vill bedriva, ett aktivt skriv- främjande arbete. Formuleringarna om skrivande kan förstås som både direkt och indirekt skrivfrämjande och knytas till samtliga rum och mål inom Four-space- modellen. Att skrivande (och skrivfrämjande) uttryckligen nämns tyder på en medvetenhet kring skrivfrämjandets möjligheter. Biblioteksplanen gäller för åren 2020 till och med 2023, men utifrån biblioteksstatistiken kan man se att de redan 2019 bedrev ett omfattande skrivfrämjande arbete. Hela 81 procent av kommu- nerna med folkbiblioteksverksamhet bedrev skrivarverksamhet under 2019, vid totalt 180 tillfällen. Siffrorna vittnar om ett stort utbud av skrivarverksamhet. Den sammantagna bilden är att folkbiblioteken i Region Stockholm bedriver ett aktivt skrivfrämjande arbete.
Uppsala
I kommunerna med folkbiblioteksverksamhet inom Region Uppsala bedrevs skri- varverksamhet vid totalt 80 tillfällen under 2019, varav 58 tillfällen för barn och unga. Skrivarverksamheten bedrevs i 3 av de 8 kommunerna, vilket motsvarar drygt 37 procent.
Region Uppsalas biblioteksplan (2020) gäller för åren 2020 till och med 2023 och omfattar totalt 20 sidor. I huvudsak är det Biblioteksutveckling Region Upp- salas verksamhet som beskrivs i planen. Därutöver behandlas sjukhusbibliotekets verksamhet i korthet. Det går att utläsa ett visst skrivfrämjande arbete trots att skrivande inte uttryckligen nämns.
Biblioteksutveckling Region Uppsala hänvisar, i förklaringen av sitt uppdrag, till den regionala kulturplanen. Där finns, som jag förstår det, en rubrik som lyder
”Litteraturens fält”. Under den rubriken står ”särskilda prioriteringar för att främja litteraturen som konstform” (s. 7). Vidare står det att:
Mentorsskapsprogrammet för författare och Litteraturkarusellen i Uppsala län ska stärka litte- raturens och läsningens ställning i regionen. Dessa plattformar och andra insatser ska ge för- utsättningar för skapande [...]. (s. 7)
Här framkommer att det drivs samverkansprojekt mellan regionens biblioteks- verksamhet och den mer övergripande kulturutvecklingen i regionen. Inom ”Litte- raturens fält” vill man alltså, genom olika ”plattformar och andra insatser”, stärka
”litteraturens ställning i regionen” och ”ge förutsättningar för skapande”. I dessa formuleringar kan skrivande underförstås, då i form av ett indirekt skriv-
