EXAMENSARBETE
Korrelation mellan upplevelse och
representationer av stadsrum
En fallstudie av centrala Örnsköldsvik
Frank Ståhlberg
2013
Civilingenjörsexamen Arkitektur
Luleå tekniska universitet
Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser
Titel: Korrelation mellan upplevelse och representationer av stadsrum – En fallstudie av centrala Örnsköldsvik
Författare: Frank Ståhlberg
Luleå tekniska universitet, LTU
Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser, SBN Avdelningen för arkitektur och vatten
Civilingenjör Arkitektur inriktning Stadsbyggnad
Omslagsbild: Plan för den nya köpingen Örnsköldsvik, uppritad av Per Näslund och antagen 1842 (Lantmäteriet, Örnsköldsviks kommun).
Övriga illustrationer är gjorda av författaren om inte annat anges.
Vid användning av illustrationer ska illustratörens namn anges och illustrationerna får inte ändras utan illustratörens godkännande.
F ÖRORD
Detta examensarbete utgör det sista momentet inom utbild- ningen Civilingenjör Arkitektur med inriktning mot stadsbygg- nad vid Luleå tekniska universitet. Arbetet är utfört under höstterminen 2012 och början av vårterminen 2013 och omfat- tar 30 högskolepoäng.
Jag vill tacka bygg- och miljöavdelningen vid Örnsköldsviks kommun som bistått mig med en arbetsplats under tiden för arbetet. Ett speciellt tack vill jag rikta till Björn Ekelund, min handledare vid LTU som genom sin kunskap guidat mig igenom uppsatsdjungeln samt Patrik Jansson, min handledare på Örnsköldsviks kommun. Slutligen vill jag tacka alla medarbetare på Bygg- och miljöenheten för trevligt sällskap vid fikarasterna.
Frank Ståhlberg, Örnsköldsvik 2013.
S AMMANFATTNING
I dagsläget finns det en mängd användbara metoder att ta hjälp av för att skapa representationer av stadsrum. Att beskriva stadsrum är dock inte helt enkelt och man kan utgå från många olika aspekter. Befintliga stadsanalyser baseras ofta på anting- en kvalitativa eller kvantitativa mått, men stadsbyggnad är en komplex uppgift och därför krävs en sammanvägning av olika mått för att få ett mer balanserat resultat.
Syftet med arbetet är att identifiera likheter och skillnader mellan de vi upplever och de mätbara i rummet genom att undersöka sambandet mellan representationer av stadsrum och upplevelsen av stadsrum. Mer specifikt studeras geomet- riska och topologiska representationer av stadsrum och hur stadsrum upplevs.
Studien bygger på användandet av tre olika metoder; en geo- metrisk och en topologisk studie av stadsrum samt en enkät- studie med fokus på hur stadsrum upplevs. Arbetet påbörjades genom en litteraturstudie. Därefter genomfördes Den topolo- giska studien består av en axialanalys och i den geometriska studien har stadsrums längd, bredd och höjd mätts. Sambandet mellan de geometriska och topologiska värdenas påverkan på upplevelsevärdena har sedan studerats genom korrelations- och regressionsanalyser.
Gaturummens bredd och höjd visade sig endast ha mycket små eller inget samband till de studerade upplevelsevärdena. Gatu- rummets längd visade sig ha samband med några av de stude- rade upplevelsevärdena då längre gaturum upplevs vara livful- lare, trivsammare och vackrare. Gaturummens lokala rumsin- tegration visade sig också ha samband med dessa upplevelse- värden, dock inte lika starka. Det svaga sambandet mellan rumsintegrationen och upplevelsevärdena trygghet, livfullhet, går hit ofta och lätt att hitta väcker förundran om resultatet av integrationsanalysen verkligen speglar det verkliga flödena i Örnsköldsvik.
A BSTRACT
There are a variety of useful methods that can be used to cre- ate representations of urban space. Describing urban space is not entirely simple and can be based on many different as- pects. Existing urban analysis are often based on either qualita- tive or quantitative measurements, but city planning is a com- plex task and therefore requires a combination of different measurements to get a more balanced result.
The purpose of this thesis is to identify differences and similari- ties between what we are experiencing and the measurable in urban space by exploring the relationship between representa- tions of urban space and the experience of urban space. More specifically, the focus of this study is geometric and topological representations of urban space and how urban space is experi- enced.
The study is based on using three different methods; a geomet- rical and a topological study of urban space and a survey focus- ing on how urban space is perceived. It was started by a litera- ture study. The topological study consists of an axial analysis and the length, width and height of urban space has been measured in the geometrical study. The relationship between the geometrical and topological values impact on the experi- enced values have been studied by correlation and regression analyzes.
The width and height of urban space were found to have little or no relation to the studied experience values. The length of urban space showed relation to some of the studied experience values as the longer streets are perceived to be more vivid, more enjoyable and more beautiful. The local integration of urban space was also found to be related with these experience values, but not as strongly. The weak correlation between integration and the experience values safety and vividness arouses wonder if the result of the integration analysis truly
I NNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Syfte 2
1.3 Frågeställningar 2
1.4 Metod 2
1.5 Geografisk avgränsning 4
2 TEORI 6
2.1 Geometriska representationer av stadsrum 6
2.1.1 Typologisk beskrivning av bebyggelse 6
2.1.2 Kvartersform 8
2.1.3 Gaturummets bredd och höjd 10
2.1.4 Mentala kartor 12
2.2 Topologiska representationer av stadsrum 17
2.2.1 Space syntax 18
2.2.2 Axialanalys 22
2.2.3 Kritik mot Space syntax 27
2.3 Upplevelse av stadsrum 28
2.3.1 Enkät- och intervjustudier 31
2.3.2 Gåtur 32
3 EMPIRI 35
3.1 Örnsköldsvik nu 35
3.2 Örnsköldsvik då 38
3.3 Axialanalys 43
3.4 Geometrisk studie 45
3.5 Enkätstudie 48
4 RESULTAT 56
4.1 Skönhet 56
4.2 Livfullhet 57
4.3 Trivsamhet 58
4.4 Trygghet 59
4.5 Besöker platsen ofta 59
4.6 Lätt att hitta 60
4.7 Väl underhållen 60
5 SLUTSATSER 62
5.1 Skönhet 62
5.2 Livfullhet 63
5.3 Trivsamhet 63
5.4 Trygghet 64
5.5 Orienterbarhet 65
5.6 Drift 65
5.7 Multivariabel regressionsanalys 66
6 DISKUSSION 67
6.1 Felkällor 67
6.2 Fortsatt arbete 67
6.3 Övriga kommentarer 68
7 REFERENSER 69
BILAGOR
Bilaga 1 : Enkät
Bilaga 2: Enkätsammanställning Bilaga 3: Korrelationsberäkningar
1 I NLEDNING
1.1 B
AKGRUNDI dagsläget finns det en mängd användbara metoder att ta hjälp av för att skapa representationer av stadsrum. Att beskriva stadsrum är dock inte helt enkelt och man kan utgå från många olika aspekter. De kan beskrivas efter dess tekniska egenskaper som exempelvis hållfasthet, klimatskyddande egenskaper, geometriska form, eller dess försörjningssystem. De kan beskri- vas efter dess funktionalitet som exempelvis dess förmåga att innehålla olika verksamheter, styra och underlätta flöden eller dess konfiguration. De kan även beskrivas som estetiskta ob- jekt, exempelvis genom hur de upplevels samt känslor och associationer de väcker. Metodens förmåga att omfatta både rummets performativa och dess representativa egenskaper är dock viktiga i all form av stadsanalys. Befintliga metoder är utvecklade under olika tidsepoker och även om vissa metoder är väldigt lika varandra så finns det även metoder som starkt skiljer sig från varandra. Befintliga stadsanalyser baseras ofta på antingen kvalitativa eller kvantitativa mått, men stadsbyggnad är en komplex uppgift och därför krävs en sammanvägning av olika mått för att få ett mer balanserat resultat.
Catharina Sternudd belyser i sin doktorsavhandling, Bilder av småstaden (2007), skillnaderna mellan arkitekter och lekmäns estetiska preferenser när det gäller arkitektur. Sternudd (2007) menar att många arkitekter har en annan uppfattning än all- mänheten om vad som är arkitektoniskt god form. Befintliga metoder för att representera rum är, i alla fall till största del, utvecklade av människor som Sternudds i avhandlingen katego- riserar som arkitekter. Detta skulle kunna betyda att metoder- nas resultat inte stämmer överens med gemene mans uppfatt- ning av staden.
inte ta hänsyn till bland annat stadens geometriska egenskaper och hur stadsrummen upplevs. Även om dessa metoder ger ett brett och användbart resultat anses de sällan vara tillräckligt och kompletteras därför med andra analysmetoder. Då Space syntax endast berättar en del så bör man ytterligare komplet- tera metoden geometriska värden och upplevelsevärden.
1.2 S
YFTEDet här arbetet syftar till att identifiera likheter och skillnader mellan de vi upplever och de mätbara i rummet. Syfte är att undersöka samband mellan representationer och upplevelsen av stadsrum. Mer specifikt studeras geometriska och topolo- giska representationer av rum och hur rum upplevs. Arbetet ska kunna användas vid utvecklandet av en ny fördjupad översikts- plan för centrala Örnsköldsvik.
1.3 F
RÅGESTÄLLNINGAR1. I vilken grad påverkar den topologiska egenskapen lokal rumsintegration upplevelsevärdena skönhet, livfullhet, trivsel och trygghet?
2. I vilken grad påverkar de geometriska egenskaperna längd, bredd och höjd upplevelsevärdena trivsel, livfull- het, skönhet och trygghet?
1.4 M
ETODDen här studien bygger på användandet av tre olika metoder:
en geometrisk studie av stadsrum, en topologisk studie av stadsrum samt en enkätstudie med fokus på hur stadsrum upplevs.
Arbetet påbörjades med en litteraturstudie vars syfte var att identifiera hur stadsrum upplevs, vad som kan mätas samt hur representationer av mått och upplevelser utvecklats under 1900-talet. I litteraturstudiens första fas söktes enklare material på svenska för att ge en grundläggande kunskap om olika stadsanalysmetoder. Detta gjordes genom sökningar på Google med sökorden stadsanalys och ortsanalys vilket resulterade i ett flertal texter som gav kännedom om välkända stadsanalys- metoder och forskare inom området. Vidare fortsatte littera- turstudien genom sökande efter mer specifik information om identifierade stadsanalysmetoder. Sökningar gjordes då i biblio- tekens nationella databas, Libris, med sökorden: Space syntax, Bill Hillier, Livet mellan husen, Jan Gehl, Jane Jacobs, Suzanne de Laval, Gåtur, Typologi och Stadstyp. Information söktes även
i databasen Scopus med sökorden Representation of space och Urban space. Informationen från litteraturstudien har sedan legat till grund för teoridelen.
Information om Örnsköldsvik inhämtades från det lokala stads- biblioteket för att ge kunskap om det område där fallstudien genomfördes.
Två huvudsakliga metoder för att representera stadsrum identi- fierades i litteraturstudien; topologiskt och geometriskt.
Den topologiska studien fokuserar på att beskriva stadsrum- mens relation till varandra. Studien bygger på en Space syntax- analys och mer specifikt en axialanalys. Den inleddes genom uppbyggandet av en axialkarta över det område som analyseras med en marginal på två kilometer. Axialkartan antogs sedan vara en representation av stadens rumsliga utformning och analyserades sedan för att ge en bild av stadsrummens integ- ration i förhållande till varandra. Integrationsanalysen genom- fördes med avseende på förflyttningar till fots vilket är det intressanta för arbetet. Axialanalysen genomförs i datorverkty- get UCL Depthmap.
I den geometriska studien har stadsrummens längd, bredd och höjd mätts. Stadsrummets längd anses vara den maximala sträcka som visuellt kan överblickas i likhet med axiallinjernas längd i axialanalysen och har kallats gaturummets längd. Bred- den likställs med gatan, vägen eller gångvägens bredd och höjden bestäms av omgivande byggnader. Den angivna höjden vid varje studiepunkt är ett genomsnitt för byggnaderna i kvar- teren på studiepunktens båda sidor. Även bredden är ett ge- nomsnitt för varje sträcka. Både höjd och bredd mäts ur digitalt kartmaterial.
För att kartlägga hur stadsrum upplevs genomfördes en enkät- studie. Detta gjordes genom att enkäter delades ut vid de sex studiepunkterna till personer som fick uttala sig om den plats de befann sig på. Enkätstudien genomfördes vardagar mellan klockan 16.00 och 18.00 och vid varje studiepunkt har tio per- soner besvarat enkäten. De sex studerade platserna är utvalda för att täcka in en variation av olika typer av gator. Enkätens första del syftar till att ta reda på den svarandes kön, ålder samt varför denna befinner sig på den här platsen. Därefter
besvaras genom att sätta ett kryss på en sjugradig skala. Efter de fyra första frågorna tillåts en kort kommentar. Enkäten avslutas med två öppna frågor som syftar till att ta reda på om det tycks saknas något eller finns för mycket av något på plat- sen. Resultaten från enkäten sammanställs och svaren konver- teras till ett numeriskt värde där 3 korrelerar med instämmer helt, 0 med varken eller och -3 med instämmer inte alls.
Resultaten av de olika metoderna jämfördes sedan i datorpro- grammet PASW, vars huvudsakliga funktion är att behandla statistisk data. Analysen av data påbörjades med en korrelat- ionsstudie med syfte att finna linjära samband mellan de stude- rade variablerna. I korrelationsstudien jämfördes alla variabel en mot en med alla de övriga. Resultatet blir två värden, signifi- kans samt R-värdet (Pearson Correlation) som kvadreras för att få korrelationvärdet, R2. Ett högt korrelationsvärde och en låg signifikans indikerar på att det finns ett samband mellan de jämförda variablerna. Om fler än ett topologiskt eller geomet- riskt värde visar på signifikanta samband med ett upplevelse- värde har en multivariabel regressionsanalys genomförts. Syftet är undersöka om en kombination av de korrelerande geomet- riska och topologiska värdena ger en bättre beskrivning av upplevelsevärdet. Resultatet av regressionsanalysen är ett korrelationsvärde och en signifikans som sedan jämförts med korrelationsanalysernas resultat för respektive upplevelse- värde. Syftet var då att se vilket geometriskt eller topologiskt värde, eller kombination av dem, som bäst beskriver upplevel- sevärdet.
Utifrån empiri, teori och bakgrund görs sedan antaganden för att ge svar på de uppställda frågeställningarna.
1.5 G
EOGRAFISK AVGRÄNSNINGDen geografiska avgränsningen för arbetet är valt med ut- gångspunkt ur översiktsplanen för centrum med Sjögatan och Järvedsstranden från 2005. Förändringar av området har skett genom avlägsnande av Järvedsstranden, större delen av Sjöga- tan samt Varvskajen på grund av deras avstånd från centrum, industriella prägling och avsaknad av stadskaraktär. Den på- gående omvandlingen av Varvskajen med saltmagasinen har också bidragit till att det området exkluderats. Det valda områ- det presenteras i figur 1.1 och är ungefär 1,6 km2 stort. Axi- alanalysen kommer att genomföras utifrån detta område med plus två kilometers marginal.
Inom det studerade området valdes sex stycken punkter ut för studie av upplevelse och geometriska egenskaper. Dessa punk- ter valdes ut för att kunna representera ett flertal olika gatuty- per. Urvalet skedde i samråd med både extern och intern hand- ledare. Följande punkter valdes:
1. Nygatan
2. Norra Viktoriaesplanaden 3. Storgatan
4. Trädgårdsgatan 5. Strandgatan
6. Södra Viktoriaesplanaden
Figur 1.1 Det studerade områden med de punkter som studerats mer i detalj utmärkta.
2 T EORI
En representation av rum är konceptuellt rum (Lefebvre, 1991), en avbildning av befintligt rum, av rum som har funnits eller av rum som är en produkt av någons fantasi. Med rum menas en rymd som skapas av omgivande element. Det enklaste exemp- let på en representation av rum är en karta, men även ritningar eller planer med mera kan, oavsett detaljeringsgrad, definieras som representationer av rum. Tredimensionella avbildningar, exempelvis ett perspektiv räknas också som representationer av rum. Representationer av rum har existerat sedan männi- skan för första gången ritade en enkel karta.
Att beskriva en stad är inte helt enkelt då man kan utgå från många sätt då man vill beskriva den byggda miljön. Den kan beskrivas efter dess tekniska egenskaper som exempelvis håll- fasthet, klimatskyddande egenskaper, geometriska form, eller dess försörjningssystem. Den kan beskrivas efter dess funktion- alitet som exempelvis dess förmåga att innehålla olika verk- samheter, styra och underlätta flöden eller dess konfiguration.
Den kan även beskrivas som ett estetiskt objekt, exempelvis genom hur den upplevels samt känslor och associationer den väcker.
2.1 G
EOMETRISKA REPRESENTATIONER AV STADSRUM Giambattista Nollis stora karta över Rom från 1748 är den första geometriskt korrekta kartan över staden. Den graverades med en oerhörd detaljrikedom på tolv stycken kopparplåtar som i hopsatt tillstånd mätte 176 gånger 208 cm och avbildar ett område på ungefär 20 kvadratkilometer. Kartan visar en hårfin gräns mellan stadens offentliga och privata rum genom att jämställa entréer och offentliga byggnaders interiör med gator och torg vilket möjliggör att den verkliga omfattningen av Roms offentliga liv kan utläsas (O'Toole, 2006). Kartan blev direkt hyllad för sin originalitet, grafiska kvalité och tekniska utförande och har fortsatt att inspirera konstnärer och desig- ners till våra dagar.2.1.1 TYPOLOGISK BESKRIVNING AV BEBYGGELSE
Antalet våningar och bebyggd andel av markareal är två para-
bebyggelse. Dessa två parametrar låg till grund för reglering av bebyggelsen från 1874 års byggnadsstadga fram till 1930-talet (Rådberg & Friberg, 1996). De behöver dock inte vara kopplade till bebyggelse från den perioden utan kan användas för att beskriva bebyggelse oavsett tillkomstperiod. Faktorerna är dessutom lätta att förstå, definiera och mäta.
Täthet är en annan faktor som med framgång kan användas vid representation och jämförelse av bebyggelse. Det finns många sätt att mäta täthet i staden som bland annat invånare per areaenhet och antalet rum per areaenhet. Bebyggelsens täthet mäts dock oftast i exploateringstal vilket definieras som:
Exploateringstal (e) = Bruttoareal / Total markareal
Sambandet mellan antalet våningar, bebyggd andel av marka- real och exploateringstal för olika stadstyper presenteras i figur 2.1.
Figur 2.1 Diagram över sambandet mellan bebyggd markareal, exploate- ringstal och våningshöjd för olika stadstyper (Rådberg & Friberg, 1996).
Exakta bestämmelser för beräkning av bruttoarealen är fast- ställt i Svensk standard. Bruttoarealen består i det flesta fall av den totala ytan av varje våningsplan, inklusive ytterväggar och kan oftast beräknas som byggnadsarean (den area en byggnad upptar på marken) multiplicerat med våningsantalet (Rådberg
& Friberg, 1996). Undantag från detta är exempelvis om bygg-
tan på översta planet som inte få räknas till bruttoarealen på grund av för låg takhöjd till följd av snedtak.
Avgränsningen av markarealen har stor effekt på exploaterings- talet och det är av stor vikt att det görs på samma sätt om man vill kunna jämföra exploateringstalen. Tre typer av exploate- ringstal är tomtexploateringstal, vilket endast tar hänsyn till en tomt, nettoexploateringstal som hänför sig till ett kvarter, samt bruttoexploateringstal, vilket hänför sig till ett större område (Rådberg & Friberg, 1996).
2.1.2 KVARTERSFORM
Evidens och Spacescape är två svenska företag som 2011 till- sammans presenterade en studie kallad Värdering av stadskva- liteter. Studien undersökte sambandet mellan olika stadskvali- teter och bostadsrätters försäljningspris per kvadratmeter. I studien genomfördes test av ett mycket stort antal stadskvali- teter vilket resulterade i att åtta stycken signifikanta stadskvali- teter identifierades. Dessa stadskvaliteter förklarar enligt Evi- dens och Spacescape (2011) 90 % av prisvariationen på bo- stadsrätter i Stockholm.
Figur 2.2 Slutna kvarter med utåtvända entréer skapar stadsrum som värderas högt av stadens invånare (Evidens & Spacescape, 2011).
Analysen visade att kvartersform har en signifikant påverkan på bostadspriser, borträknat övriga analyserade stadskvaliteters påverkan (Evidens & Spacescape, 2011). Evidens och Spa- cescape skapade ett index, vilket kan variera mellan 0 och 100, för att beskriva kvartersformen baserat på kvarterens grad av slutenhet och andelen entréer som är utåtvända mot gata.
Slutna kvarter med utåtvända entréer i enlighet med figur 2.2 uppnår höga värden i detta index. Måttet fångar variationen från helt sluten kvartersbebyggelse till helt öppen punkthusbe- byggelse och höga värden på detta index återfinns främst i innerstaden men även i andra stadstyper så som till exempel
trädgårdsstaden. figur 2.3 visar värdet på indexet för de delar av Stockholm som Evidens och Spacescape studerade.
Figur 2.3 Evidens och Spacescapes index för kvartersformen för olika delar av Stockholms kommun (Evidens & Spacescape, 2011).
Även om studien fokuserar på boendemiljöer och att en del av den höga värderingen kan bero på att en sluten kvartersform med utåtvända entréer samtidigt som den skapar en tyst egen gård även skapar attraktiva stadsrum som värderas högt av stadens invånare (Evidens & Spacescape, 2011). Kvarterens gränser är enligt Nylander & Forshed (2011) viktiga att markera, annars upplöses tydligheten i stadsrummet. Genom att tydligt markera gränser mellan olika delar i staden skapas kännedom om stadsrummets offentlighetsgrad. Det är viktigt att någon disponerar över privata rum, liksom att det finns möjlighet att markera sitt ”revir”. I kvartersstaden markeras gränserna mel- lan kvarter och gaturum, privat och offentligt, av hus, uthus, häckar, plank och staket.
Bebyggelsens fasader mot gatan är gaturummets väggar och välplanerade fasader ger gatan karaktär. Fasader med många fönster som tillåter förbipasserande att se in och de som befin-
öppningar i fasader kan skapa gränslös kontakt mellan ute och inne (Nylander & Forshed, 2011). Öppna fasader mot gatan skapar dessutom trygghet och bidrar till rörelse hela dygnet (Gehl, 1971). Kavarterens storlek har också en stor betydelse för stadens funktion. För stora kvarter i en stad leder till färre gator och en större risk att en gata eller ett kvarter blir isole- rade från övriga kvarter (Jacobs, 2005).
2.1.3 GATURUMMETS BREDD OCH HÖJD
Förhållandet mellan gatans bredd och de omgivande byggna- dernas höjd påverkar rummets karaktär och hur gatan upplevs.
Gammal praxis säger att gatans bredd bör vara större än bygg- nadernas höjd (Rådberg & Friberg, 1996). Är gaturummet mycket smalare än det är högt kan det upplevas som mörkt och påträngande. Är gaturummet istället mycket bredare än det är högt kan rummet bli otydligt och oöverskådligt. Känslan av stadsmässighet ökar med trängre gaturum. Om höjden på omkringliggande byggnader tillåts variera ändras upplevelsen av rummet då man rör sig längs gatan.
Den tidiga gatan hade ingen vegetation men i samband med industrialismens genombrott och dess tankar om hälsa, ljus och luft resulterade i trädplanterade gator och boulevarder. Bre- dare gator och trädplanteringarna gav också bättre brandskydd.
Växtlighet är även ett bra sätt att dela upp stora gaturum i mindre bitar (Gehl, 1971). Många människor upplever trädplan- terade gator som lugnare. Offentlig parkering bör i regel ske i stadsrum längs gator, torg, platser och parker enligt principen att parkeringsplatserna försvinner när bilarna är borta. Parke- ringar och trädplanteringar får dock inte ske på gångbanans bekostnad (Nylander & Forshed, 2011).
En shoppinggata måste vara relativt smal så att det är möjligt att se varorna i skyltfönstret i butiken på andra sidan gatan samt att den måste vara utsmyckad så att den skiljer sig från en bostadsgata (Krier, 1979). Skydd mot elementen i form av utstickande tak eller helt inglasade gator ger ökade förutsätt- ningar för handel. En mjuk övergång mellan det privata och det offentliga rummet inbjuder till rörelse mellan rummen samt vistelse på de semiytor som skapas (Gehl, 1971). Dessa semi- ytor består av detaljer som tar delar av gaturummet i anspråk så som exempelvis markiser, trappor, utskjutande tak och bänkar vid entrén.
Sektioner kan användas för att grafiskt beskriva gaturummens bredd och höjd. Gatusektionerna varierar oftast stort i staden och sektioner är därför ett bra sätt att belysa skillnader i gator- nas utformning vilket kan ses i figur 2.4.
Figur 2.4 Sektioner från vanliga stadstyper i ordningen stenstad, småstad, trädgårdsstad, hus i park och hus i parkering (Nylander & Forshed, 2011).
2.1.4 MENTALA KARTOR
Under slutet på 1950-talet arbetade Kevin Lynch med att förstå relationen mellan miljöbilder och stadens liv. Hans arbete utvecklades till en empirisk analysmetod för stadsplanering som studerar hur människor upplever och navigerar sig i städer.
Lynch presenterade metoden i sin bok The image of the city som publicerades för fösta gången 1960 och han beskriver även arbetsgången för hur metoden utvecklats detaljerat.
I boken utforskar han även närvaron av tid och historia i den urbana miljön och hur dessa externa faktorer påverkar männi- skor. Den första okomplicerade saken varje individ gör gente- mot en stad är att ta in den med alla fem sinnen vilket skapar en estetisk upplevelse genom rum och tid (Lynch, 1960). Vikten av att kunna orientera sig i staden är enligt Lynch (1960) en grundläggande faktor för att människor ska känna sig trygga och en tydlig mental bild av staden är en utgångspunkt för att människor ska kunna förflytta sig i staden på ett snabbt och enkelt sätt.
För undersöka sambandet mellan upplevelser av städer och dess liv genomförde Lynch studier av tre amerikanska städer:
Boston, Jersey City och Los Angeles. Analyserna av städerna började med en intervjustudie vars syfte var att ta reda på hur stadens invånare upplevde sin stad. Intervjuerna bestod av ett flertal moment, varav det mest kända är att den intervjuade fick rita en karta över staden. Kartan skulle ritas som man skulle rita en snabb beskrivning av staden till en främling och resulta- tet förväntades inte vara exakt utan endast en skiss. I intervjun ingick även att svara på vad man tycker representerar staden, beskriva hur man skulle gå mellan olika platser och hur man skulle känna ingen var man befann sig om man tagits till en plats i staden med ögonbindel. Under intervjun var intervjule- darens uppgift att notera i vilken ordning personen beskrev eller ritade olika objekt. I undersökningens andra fas undersök- tes bilden av städerna systematiskt av utbildade observatörer ute i fält.
Lynch (1960) fann att det verkade finnas en allmän bild av varje given stad vilken består av överlappet från många individuella bilder, eller att det existerade ett flertal allmänna bilder som alla användes av ett betydande antal personer. Även om varje individs bild av staden är unik så är det viktigt att det existerar allmänna bilder som övergripande stämmer överens med de
individuella då detta tillåter individer att navigera i staden i sammarbete med andra. Intervjuerna och observatörernas resultat sammanställdes sedan i en allmän bild av staden, där graden av hur framträdande de enskilda elementen var bero- ende av hur ofta de förekom i de enskilda mentala kartorna.
Lynch sammanställda karta över Boston kan ses i figur 2.5.
Figur 2.5 Mental karta över Boston (Lynch, 1960).
Utifrån studierna över de tre städerna identifierade Lynch (1960) fem stycken grundelement för att beskriva en stad:
stråk, gränser, distrikt, noder och landmärken vilka illustreras i figur 2.6. Lynch intresserar sig inte för de enskilda typerna av element i sig utan snarare på sammanspelet mellan alla ele- ment och hur de klarar av att återge en bild av helheten. Inget element existerar i avskildhet från de andra, utan i själva verket överlappar och korsar elementen varandra. Distrikt är struktu- rerade med noder, definierade av gränser, penetrerade av stråk och beströdda av landmärken.
Figur 2.6 Lynch fem element; stråk, gränser, distikt, noder och landmärken (Lynch, 1960).
Stråk är de kanaler I staden som individen vanligtvis, ibland eller potentiellt rör sig genom (Lynch, 1960). Det kan vara vägar, gator, trottoarer, gång- och cykelvägar, kollektivtrafiklin-
genom den och relaterar de andra elementen till det stråk de observeras vid. För många är stråk det dominerande elementet i deras mentala kartor men detta varierar med hur bekanta de är med staden (Lynch, 1960). Människor med liten kunskap om Boston ritade sin bild av staden i huvudsak utifrån topografi, stora distrikt, förenklad karaktär och deras övergripande relat- ioner. De som kände till staden bättre behärskade ofta delar av stadens struktur av stråk och tänkte mer i specifika stråk och deras relationer. Ytterligare ett fenomen som visade sig var att människor med mycket goda kunskaper om staden förlitade sig mycket på mindre landmärken och mindre på distrikt och stråk.
De stråk som vanligt används av individen är de stråk som i hög grad återfinns i dennas mentala karta (Lynch, 1960). Gator med mycket aktivitet eller som befinner sig i närheten av landmär- ken verkar också fastna i individens minne. När större stråk saknar en tydlig identitet eller lätt blandas ihop med varandra uppkommer problem med hela den mentala bilden av staden.
Är identiteten längs hela stråket inte kontinuerlig så resulterar detta ofta i att hela gatans sträckning inte ritas ut i de mentala kartorna. Kontinuerlig namngivning av gatorna förenklar även de när stadens invånare ska orientera sig i staden då detta kan ge en bild av var gatan leder.
Gator som genom ett flertal mindre riktningsförändringar i stort byter riktning är ett fenomen som skapar stor förvirring (Lynch, 1960). Att stråken har en tydlig riktning är viktigt för männi- skors orienterbarhet i staden. Gator med näst intill räta rikt- ningsförändringar samt gator med små riktningsförändringar som inte förlorar sin huvudsakliga riktning är att föredra. Ett större antal stråk kan ibland ses som ett nätverk där upprepade relationer gör det förutsägbart. Ett tydligt rutnätssystem är ett tydligt exempel på detta vilket gör att nästan alla kan placera ut ett stort antal stråk i korrekt relation till varandra. Den regel- bundna formen gör dock att få kan skilja ett stråk från ett an- nat.
Gränser är linjära element som inte används eller upplevs vara stråk (Lynch, 1960). De kan uppfattas både som barriärer som skiljer en region från en annan och kan passeras med varie- rande svårighet eller sömmar som sammanlänkar två olika regioner. Exempel på gränser som kan upplevas som barriärer är stora trafikleder och järnvägar samtidigt som grönområden och vattendrag ofta upplevs som sömmar. Gränser kan ibland
även ha en riktning, exempelvis ett vattendrag, men det är dock ovanligt. Många gränser är även stråk men de avbildas oftast som stråk. Gränser upplevs sällan vara lika dominanta som stråk. Många människor organiserar sin bild av staden genom att avgränsa och hålla ihop distrikt med gränser.
Distrikt är medelstora till stora delar av staden som uppfattas ha en tvådimensionell utbredning i vilken individen mentalt kan gå in i, samtidigt som de har en gemensam identifierbar karak- tär (Lynch, 1960). De kan alltid identifieras från insidan och ibland kan dess exteriör användas som referens då de ses från utsidan. Den största delen av invånarna strukturerar staden med stråk och distrikt, med skillnad på om stråk eller distrikt är de dominanta elementen. Detta verkar inte endast bero på individen utan även den analyserade staden. När Lynch under intervjuerna frågade vilken stad de tycker är lätt att orientera sig i nämndes ett flertal städer men New York, syftandes på Manhattan, nämndes av alla. Detta beror enligt Lynch (1960) inte på dess rutnätssystem, vilket många andra städer också har, utan på dess väldefinierade karaktäristiska distrikt inom en tydlig ram av gator och vattenfronter.
Noder är strategiska punkter i staden som dess invånare kan befinna sig inne i och som står i fokus då de rör sig igenom staden (Lynch, 1960). Det kan vara stora korsningar, avbrott i en transportsträcka, platser där två stråk korsar eller slås ihop med varandra eller andra platser där man måste göra ett val av ny riktning. Noder kan också bara vara koncentrationspunkter som blivit betydelsefulla på grund av dess användning, exem- pelvis ett gatuhörn eller ett torg. Vissa noder kan vara centrum i ett område och kallas då för kärna i det område som utgår ifrån och symboliseras av noden. Noder är starkt kopplade till stråk men även som kärna i distrikt vilket gör att några noder finns utmärkta i nästan varje mental karta. Ibland är det till och med det dominanta elementeten.
Landmärken är en annan typ av referenspunkter men dessa är externa (Lynch, 1960). De består oftast av enkelt beskrivna fysiska objekt så som byggnader, skyltar, affärer och berg. En del landmärken så som isolerade torn, höghus och bergstoppar kan ses över andra mindre element från många olika vinklar och avstånd vilket gör dem till viktiga referenspunkter. De kan befinna sig i staden så att man kan röra sig runt dem eller på ett
riktningsvisare. Andra landmärken så som exempelvis skyltar, träd och andra urbana detaljer syns endast på lokal nivå och ur vissa begränsade vinklar. De används som ledtrådar vid identi- fiering av lokala platser och verkar bli allt viktigare då en resa blir mer och mer bekant.
Användningen av Mentala kartor som analysmetod sker på olika sätt. Metoden kan exempelvis användas i sin helhet med både intervjustudie och undersökning i fält av observatörer som sedan sammanställs. Det är även möjligt att använda och sedan sammanställa endast intervjustudiedelen. Ibland an- vänds endast den del av intervjustudien där den intervjuade ska rita upp en mental karta och då utifrån de fem elementen Lynch (1960) identifierat. Den mentala kartan kan även ritas upp direkt av den person som genomför studien. Valet av me- tod speglar hur tillförlitligt resultatet blir. Ett högre antal perso- ner som intervjuas samt ett större bredd av människor ger en högre tillförlitlighet. Lynch genomförde intervjuer med 30 personer i Boston och 15 i Jersey City och Los Angeles och nämner att varje intervju tog ungefär fyra timmar att genom- föra. Viktigt vid användningen av mentala kartor är att vissa element kan byta typ om man granskar dem under andra förut- sättningar (Lynch, 1960). Exempelvis kan något som upplevs som en nod vid en liten skala på en större skala upplevas som ett område och en motorväg kan upplevas som ett stråk för en bilist samtidigt som den för en gångtrafikant upplevs som en gräns.
Sammanställningen av de enskilda mentala kartorna kan även göras med fokus på stadens brister som Lynch gjort i figur 2.7.
Exempelvis på brister som kan identifieras är: karaktärslösa stråk och områden, punkter som skapar förvirring, uppbrutna stråk, avsaknad av gränser med mera. En sådan bild kan sedan användas för att se vilka delar av staden som skulle kunna vara i behov av förändring samt vad som skulle kunna behöva föränd- ras.
Figur 2.7 Sammanställning av bristerna i enskilda mentala kartorna över Boston (Lynch, 1960).
2.2 T
OPOLOGISKA REPRESENTATIONER AV STADSRUM Topologi är en form av geometri där man ej tar hänsyn till avstånd utan endast beaktar objektens form. Problemet med Köningsbergs sju broar är ett mycket gammalt problem som gick ut på att finna en promenadväg genom staden som passe- rade alla stadens sju broar exakt en gång. Flodens, öarnas och broarnas placering illustreras i figur 2.8.Figur 2.8 Problemet med Köingsbergs sju broar gick ut på att finna en promenadväg som korsade alla stadens sju broar exakt en gång.
1736 bevisade Euler att detta var omöjligt och beviset innehål- ler en utgångspunkt som leder till begreppet topologi (Nat- ionalencyklopedin, 2013). Euler visade att broarnas längd, exakta placering och avstånd till de andra broarna är irrelevant och att det enda som har någon betydelse för problemet är vilka andra broar som kan nås från varje bro utan att passera någon annan bro. Resultatet redovisades i en abstrakt graf med fyra noder som representerade fastlandet på floden Pregels båda sidor och de två öarna samt sju linjer mellan noderna som representerade broarna. En illustration av grafen presenteras i figur 2.9. Beviset sade att en punkt som har ett udda antal förbindelser måste vara antingen start- eller slutpunkt. Då en promenad endast kan ha en start- och en slutpunkt finns det ingen lösning på problemet om fler än två noder har ett udda antal förbindelser.
Figur 2.9 Grafisk beskrivning av Königsbergs broproblem där ringarna representerar öarna och fastlandet på var sin sida av floden och broarna representeras av linjerna mellan ringarna.
Topologiska representationer av stadsrum visar vanligvis på rummens inbördes koppling till varandra. Genom att studera stadsrummens konfiguration, de vill säga dess kopplingar till varandra utan hänsyn till avstånd eller rummens geometriska form kan faktorer som exempelvis stadsrummens integration och synlighet påvisas. Det har bevisats att sådana faktorer har en stark koppling till hur stadsrummen används.
2.2.1 SPACE SYNTAX
Space syntax är ett samlingsnamn på ett antal rumsanalytiska metoder utvecklade av framför allt Bill Hillier och hans kollegor vid University College London, till största del under 1980-talets andra hälft. Användningsområdet för metoderna inom Space syntax är främst att studera relationen mellan byggd form och dess användning.
Bakgrunden till metodens uppkomst är den förändring som skedde inom arkitekturteorin i samband med modernismens övergång till postmodernism under 1980-talet (Ekelund & Koch, 2012). Modernismens strävan efter rationalitet och mätbarhet kritiserades av postmodernismens som bland annat delvis förnekade att arkitekturens sociala inverkan kunde skildras genom normativa funktionsbeskrivningar. Under denna över- gångstid var Hillier och hans kollegor kritiska mot postmodern- ismens förnekande av den byggda miljöns sociala inverkan men även modernismens måttenheter och metoder. De trodde att det troligtvis fanns ett mätbart samband mellan urban form och dess sociala inverkan men att metoderna behövde förbättras.
Hillier (2007) menar att tidigare arkitekturteorier ofta varit starkt normativa och svagt analytiska, vilket givit upphov till problem då det varit lätt att använda dem för att skapa en design men de har inte kunnat förutse hur designen kommer att fungera. Vidare skriver Hillier (2007) att arkitekturteorier har varit allt för fokuserade på hur världen borde vara snarare än hur den är, och att teorierna därför tenderat att uttrycka mål snarare än verkligheter.
Vikten av att analysera topologi påvisas i figur 2.10 som före- ställer tre förenklade byggnader med samma geometriska rumsuppdelning. I den första kolumnen visas byggnaderna som byggnader oftast visas, med mönstret av dess fysiska element i svart. Motsvarande bilder i den andra kolumnen visar istället den rumsliga strukturen i svart och i den tredje kolumnen visas en grafisk beskrivning över rummens förhållande till varandra.
Byggnad A och B har samma antal interna och externa öpp- ningar och det enda som skiljer sig är öppningarnas placering, trots detta skiljer sig det spatiala mönstret markant.
Figur 2.10 Tre olika byggnader med samma geometriska form, deras rumsutformning samt grafer beskrivandes deras spatiala form (Hillier, 2007).
En kyrka för tankarna till en byggnad vars spatiala rumskonfigu- ration liknande den i byggnad A, där man långsamt kommer längre in och närmare det allra heligaste. Det spatiala mönstret i byggnad B för däremot tankarna till någon form av institut- ionsbyggnad, exempelvis en skola med klassrum utefter en central korridor. De översta rummen till höger i byggnad A och C har förutom exakt samma geometriska form även öppningar- na till angränsade rum är lokaliserade på samma ställe. Trots detta är användningsmöjligheterna för de två rummen helt olika då man i byggnad A måste passera detta rum för att nå ett flertal andra rum medans du i byggnad C kan nå alla andra rum utan att passera detta rum. Hillier (2007) menar att det, väldigt förenklat, endast finns två olika anledningar att befinna sig i ett rum; antingen så rör man sig igenom rummet för att nå ett annat rum eller så befinner man sig där för att nå en målpunkt i rummet.
För att beskriva sambandet mellan form och funktion definierar Hillier (2007) tre olika gemometriska former med koppling till vad människor gör i rum. Dessa illustreras i figur 2.11. Mycket förenklat sett så rör sig människor linjärt och komplexare resor tenderar att i högre grad närma sig flera linjära delar. Om en grupp människor sedan stannar för att prata så upptar de till- sammans ett rum i vilket alla personer kan se alla andra, ett så kallat konvexrum. En mattematiker skulle dock kalla det punk- ter och inte människor. Det tredje och mest komplexa geoet- riska formen består av alla de punkter som kan ses från någon punkt i ett konvexrum och denna form kallas konvexisovist.
Figur 2.11 Illustration av en linje, ett konvexrum, en konvexisovism samt stadsrummen som dessa baserats på (Hillier, 2007).
Metoderna inom Space syntax kan tillämpas på allt mellan interiören i enskilda byggnader till mycket stora system. I prin- cip skulle en Space syntax-analys kunna täcka in hela jorden, dock så skulle detta kräva väldigt mycket arbete. När det gäller större system så uppkommer dock problem med att definiera var det olika rummen börjar och slutar då rummen egentligen består av ett kontinuerligt rum. Även om det vid analys av en stad eller stadsdel tydligt kan gå att utskilja vissa rum, så som exempelvis ett torg, är det svårt att på ett enkelt sätt peka ut stadens alla rum.
Integration är en samling mått vilka är kärnan inom Space syntax. Ett rums integrationsmått är ett mått på det topolo- giskta avståndet från rummet till andra rum (Hillier, 2007).
Vanligtvis beräknas ett rums integration som det genomsnitt- liga avstånd som krävs för att från det rummet nå alla andra rum i systemet. Avståndet mäts i steg, vilket definieras som det mista antal andra rum som måste passeras för att nå ett speci- fikt rum. Värdet inverteras sedan då det ansågs att vår mänsk-
liga intuition säger att ett högt värde betyder en hög integrat- ion och ett lågt värde låg integration.
Beräknas integrationen med avseende på alla andra rum i systemet kallas detta global integration. Integrationen kan även beräknas genom att ange ett antal konfigurationssteg (Ekelund
& Koch, 2012). Vid beräkningar med ett bestämt konfigurat- ionssteg beräknas varje rums integration endast med hänse- ende till de rum som ligger inom ett avstånd på eller under det valda konfigurationssteget från rummet. Integrationsberäk- ningar med ett lågt konfigurationssteg bukar kallas för lokal integration. Ett rums integrationsvärde får dock en mening först när de jämförs med integrationsvärdet hos övriga rum eftersom detta beskriver rummets topologiska läge i systemet.
Space syntax är en rent mattematisk metod där resultatet förlitar sig på mattematiska beräkningar vilka till en början gjorde metoderna tidskrävande att använda på framför allt större system. Persondatorns revolutionerande utveckling har kraftigt förenklat användandet av metoderna. Det finns nu ett flertal datorprogram samt insticksprogram som kan användas för att genomföra analyserna.
2.2.2 AXIALANALYS
Den form av Space syntax-analys som lämpar sig bäst då man vill analysera städer eller stadsdelar är axialanalysen. Männi- skors rörelser i staden kan förenklat beskrivas som linjära och från denna linje tas sedan en ny linjär rutt ut då behovet upp- står (Hillier, 2007). Genom att representera staden som det system med så få linjer som möjligt som täcker in hela staden skapas en representation som visat sig vara användbar. Varje linje representerar ett stadsrum, som är visuellt överblickbar och fysiskt tillgänglig, i form av en sträckning av till exempel en väg, gångväg eller vedertagen genväg. Exempel på stadsrum, hur axiallinjerna ska placeras för att på bästa sätt representera stadsrummet och det färdiga resultatet ges i figur 2.12 – 2.14 Metoden gör ingen skillnad mellan en bakgata eller ett stort torg och axialkartan byggs upp av så få och så långa linjer som möjligt. I metoden fungerar själva linjerna som noder men koppling till varje annan linje de korsar.
Figur 2.12 Illustration av allmänna öppna ytor i Londons stadskärna (Hil- lier, 2007).
Figur 2.13 Närbild visandes axiallinjers dragning genom stadsrum (Hillier, 2007).
Figur 2.14 Axialkarta över Londons stadskärna som täcker in alla öppna allmänna ytor med så få och långa linjer som möjligt (Hillier, 2007).
Utifrån axialkartans linjestruktur kan vissa antaganden göras (Spacescape, 2012). Består systemet eller en del av systemet av många korta linjer så kan det sägas vara mer rumsligt uppbru- tet än ett system bestående av längre linjer vilket har till följd att systemet är svårare att överblicka och därigenom svårare att orientera sig i.
Den färdiga axialkartan kan sedan analyseras för att bland annat finna de enskilda axiallinjernas integrationsvärden som sedan kan överföras till respektive stadsrum. Det har visat sig att stadsrum med högt integrationsvärde är rum som används i större grad för förflyttningar inom det analyserade systemet (Hillier, 2007). Andra faktorer så som befintliga målpunkter påverkar självklart antalet besökare i stadsrummet, dock kan hög integration i stort ses som en grundläggande förutsättning för att rummet i någon högre grad skall användas för förflytt- ningar. Stadsrum som påvisas vara starkt integrerade i axialana- lysen sammanfaller ofta med livliga handelsstråk och då axi- alanalysen endast tagit stadsrummens konfiguration i betrak- telse kan dess resultat ej vara beroende av handel och mål- punkter. Då handel är beroenda av kunder är det istället lätt att tänka sig att affärer och andra målpunkter anlagts där flödet av människor i stadsrummet är högt.
Resultatet av integrationsberäkningarna kan visas i axialkartan genom att linjerna tilldelas en färg i en färgskala i förhållande till dess integrationsvärde. Detta tillåter analys av systemets integrationsstruktur, vilken är den struktur som uppstår av linjernas integrationsvärden (Spacescape, 2012). Flera välinte- grerade gator i exempelvis nord-sydlig riktning samt en avsak- nad av välintegrerade gator i öst-västlig riktning är ett exempel på fenomen som kan utläsas ur integrationsanalysen. Vidare kan det exempelvis utläsas om det finns några tydliga stråk bestående av flera starkt integrerade linjer, om alla integrerade linjer är samlade till en liten del av systemet eller om de är jämt utspridda. Ett lågt integrationsvärde behöver inte vara något dåligt då en blandning av svagt och starkt integrerade gator kan vara att föredra. Även om de som bosätter sig i staden efterfrå- gar bostäder i en lugn, trygg och tillgänglig miljö så söker de samtidigt stadens utbud och stadspuls (Ullstad, 2008). En blandning mellan intensitet och lugn är därför en betydelsefull del av stadens mångfald.
Integrationen kan beräknas både med avseende på global och lokal integration. Vi beräkning av lokal integration i en axialana- lys används vanligtvis 3 konfigurationssteg (Ekelund & Koch, 2012). Den lokala integrationen visar i högre grad vilka stads- rum som är viktiga för förflyttningar i närområdet och den globala integrationen visar på vilka stadsrum som är viktiga för förflyttningar i systemet som helhet (Spacescape, 2012). Den
föra. På platser där hög global och hög lokal integration sam- manfaller kommer människor som bor i närområdet att dela rum med människor från andra delar av staden och stadsrum- men kan därför även vara socialt integrerade eller segrege- rande. Skillnaden mellan resultatet av en global och en lokal integrationsanalys kan ses i figur 2.15 och figur 2.16.
Figur 2.15 Resultatet av en global integrationsanalys (Spacescape, 2012).
Figur 2.16 Resultatet av en lokal integrationsanalys för samma område (Spacescape, 2012).
Gångtrafikanter, cyklister och bilister använder ofta olika vägar då de navigerar genom stadens trafiknät. En integrationsanalys med ett högt konfigurationssteg har visat sig bäst kunna förut- säga biltrafik. Gångtrafik sammanfaller dock bättre med integ- rationsanalyser med ett lågt konfigurationssteg, det vill säga den lokala integrationen. Detta beror på att bilresor i genom- snitt är längre än de resor vi gör till fots och att människor vid längre resor läser gatusystemet på en högre nivå (Hillier, 2007).
Olika modeller måste även byggas upp för olika trafikslag då exempelvis gångtrafikander och bilister inte alltid tillåts dela
Vid en axialanalys är det viktigt att axialkartan är större än det område som huvudsakligen ska analyseras, detta för att und- vika så kallade randfel (Spacescape, 2012). Är modellen inte tillräckligt stor kan gator i utkanten av analysområdet uppfattas som svagt integrerade trots att de egentligen är välintegrerade då gatunätet fortsätter utanför analysområdet. Storleken på det område som minst ska ingå i axialkartan brukar sägas vara två kilometer runt det område som man är intresserad av att analysera. Den globala integrationen påverkas i högre grad av randfel om analysen har gjorts med för litet omland än den lokala integrationen. Omlandet behöver även vara större vid en analys av biltrafik än vid en analys av gångtrafik.
En axialanalys har den fördelen att den är lätt att använda för att analysera hur en ombyggnation kommer påverka ett om- råde samt ger ett givande resultat. Detta genom att jämföra integrationsstrukturen i ett stadsområde före och efter en planerad förändring (Spacescape, 2012). En förändring av resul- tatet kommer också att ske då det inte går att göra en föränd- ring i ett system utan att påverka systemet som helhet (Hillier, 2007). Figur 2.17 och figur 2.18 visar ett exempel på hur en förändring av gatustrukturen skulle påverka integrationen. Vid analys av en ombyggnation kan förutom jämförelse av integrat- ionsstrukturen före och efter även vara intressant att jämföra integrationsnivåerna, de numeriska integrationsvärdena, för att på så sätt se om systemets integration allmänt har ökat eller minskat (Spacescape, 2012). Färgsättningen av linjerna i en integrationsanalys är relativ till de värden som beräknats och representerar endast ett spann mellan högt och lågt, inte ett specifikt värde. Skalorna kan dock likställas för att ge en gene- rell värdesättning vid jämförelse av olika scenarier. Detta bör dock användas med försiktighet då generell värdesättning har visat sig ha en svagare överensstämmelse med verkligheten (Ekelund & Koch, 2012).
Figur 2.17 Integrationsanalys av ett områdes befintliga struktur (Spa- cescape, 2012).
Figur 2.18 Integrationsanalys över samma område med förslagen förändring av strukturen. Skalvärden är satt till samma nivå som i bilden innan så att strukturerna ska kunna jämföras (Spacescape, 2012)
2.2.3 KRITIK MOT SPACE SYNTAX
Då människors rutter inte är helt linjära kan en space syntax- analys ge missvisningar vid exempelvis långa svagt böjda gator.
Stråk som har en svag böjning delas vid en axialanalys upp i flera axiallinjer vilket resulterar i ett lägre integrationsvärde trots att stråket egentligen kanske upplevs som kontinuerligt och sammanhängande (Turner, 2004). En annan svaghet i axi- alanalysen är att flöden av gångtrafikanter kan vara svårdefinie- rade då gående inte rör sig efter gator på samma sätt som bilar gör. Gående rör sig inte endast längs utpekade gångvägar utan kan välja att snedda över exempelvis gräsytor och parkeringar.
Att inte kunna se vad som händer runt hörnet kan vara en kvalité i staden och bedra till intressanta stråk och platsbild- ningar. I en Space syntax-analys faller även faktorer som kan vara av stor betydelse för hur flödet av människor kan tänkas
att anpassas till olika skalor vilket gör att de vid en ytlig betrak- telse lätt uppfattas som en universallösning (Ekelund & Koch, 2012)
2.3 U
PPLEVELSE AV STADSRUMEn viktig skillnad mellan urban form som estetiskt objekt och mer direkta konstformer är att de mer direkta konstformerna använder ett medium som förmedlar budskap till publiken (Rana, 2008). Som betraktare av urban form har vi dock en dubbel roll då vi befinner oss i ett urbant område, både som publik och som en del av mediet, då även vi hela tiden förmed- lar budskap till, och påverkas av andra människor som befinner sig i den byggda formen. En likhet mellan urban form och de mer direkta konstformerna är att även urban form upplevs olika av olika personer. Lynch (1960) påpekar att varje individs bild av staden är unik samt att bilden oftast inte är beständig utan snarare ofullständig, fragmenterad och påverkad av indi- videns egna bekymmer. Stadsmiljöer man inte finner tilltalande kan också vara svåra att undvika för stadens invånare till skill- nad från andra former av estetiska objekt. Dessa faktorer bidrar till en hög komplexitet när det gäller upplevelse av stadsrum.
”När man betraktar en tavla står man framför den, när man tittar på en skulptur så går man runt den och tittar på den från olika håll. För att uppleva en byggnad måste man åtminstone ta sig innanför ytterdörren så att man kan förstå hur byggnadens exteriör hänger ihop med dess interiör. Men när man rör sig genom en stad är det som att se en film. Man rör sig från den ena platsen till den andra och samtidigt förändras stadsbilden.
Men samtidigt som man ser något nytt har man kvar minnet av det man nyss såg. Om det inte var så skulle vi aldrig lära oss hitta, men det gör också stadsupplevelsen unik jämfört med andra.”
– Nyström (2006) När en arkitekt talar om funktion är det ofta fråga om byggna- dens ändamålsenlighet, hur huset fungerar (Nyström, 2006).
Ändamålsenlighet består av egenskaper så som planlösning, tillgänglighet, storlek och så vidare. Ibland talar man om objek- tets funktion med innebörden dess ändamål, vad det ska an- vändas till. Det kan till exempel röra sig om en bostad, kyrka, skola och så vidare. Mycket sällan används funktion för egen- skaper som handlar om upplevelse och känslor så som glädje,
sorg, trivsel, trygghet, högtid, fest och så vidare. Denna typ av egenskaper skulle kunna sammanfattas som objektets atmo- sfär.
Skönhet är en del av arkitekturen som det talats mycket lite om under de senaste decennierna. Funktionalismens slagord,
”Form follows function”, innebar en nedvärdering av skönhet.
Modernismens offentliga bebyggelse uttrycker vanligtvis inte sitt ändamål utan snarare tidens arkitekturuppfattning och den offentliga sektorns dåliga ekonomi (Nyström, 2006). Denna typ av bebyggelse råkar oftare ut för klotter och nedskräpning och orsaken till detta kan enligt Nyström vara som protest mot en arkitektur som uppfattas som nedsättande. Nyström skriver även att det kan bero på det man uppfattar som byggnadernas uttryck; här har ingen annan brytt sig så varför ska jag bry mig.
Det är först under de sista tio åren som vi återigen, efter en halvsekellång tystnad börjat diskutera skönhet i arkitekturen igen (Nylander & Forshed, 2011). Det viktiga är den personliga upplevelsen som uppkommer mellan staden och dess invånare.
Även om skönhet både är omätbart och subjektivt finns delar som är allmängiltiga. En sådan del är upplevelsen av helhet. Vi kan känna denna helhet i situationer när allt stämmer, när saker passar ihop. Lösningar för kommunikation, transportbe- hov, tillgänglighet för cyklister och fotgängare, material och utrustning i stadsrummet bör vara hållbara och åldras vackert.
Människor i allmänhet tycker att byggnaders och stadsmiljöers estetiska utseende är av stor betydelse (Sternudd, 2007).
De Botton (2006) menar att de av människan skapade miljöer som vi uppskattar mest är de som ger intryck av att vara regel- bundna och förutsägbara. Dessa miljöer låter våra hjärnor vila och innerst inne är vi inte speciellt förtjusta i överraskningar.
Det arbete vi ofta utför för att få en överblick över vår omvärld kan ses som ett tecken på hur mycket vi ogillar dem. Vi dras till att försöka nå kullens topp och klättrar ibland många hundra steg för att nå en utsiktsplats. Vi gillar även vidsträckta terras- ser och restauranger vid horisonten och en vanlig aktivitet på besök i en ny stad är att besöka en hög byggnad eller plats för att ge oss en överblick och njuta av utsikten. På dessa platser upplever vi enligt de Botton den grundläggande tillfredsställel- sen i att kunna se vad som finns i fjärran och följa vägar och floder genom landskapet snarare än att låta dem ständigt
Kärleken till ordning är dock inte fullständig enligt de Botton (2006) och framhåller ett kontorskomplex där samtliga fönster är identiska, varje våning är den andra lik och ingen uppenbar skillnad görs mellan höger och vänster eller fram och baksida.
En sådan låda kan provocera fram en känsla av likgiltighet och irritation snarare än att väcka vår beundran av dess ordning.
Komplexitet skapas enligt de Botton enklast genom varierad placering av dörrar och fönster. Användningen av material som kan upplevas som grova och levande så som trä, tegel, marmor och betong kan också skapa en tilltalande komplicerad effekt.
Unika stenplattor, tegel eller träplankor vars vildhet tycks ha tämjts då de placerats i ett regelbundet mönster skapar en spänning mellan ordning och kaos. Ett underordnat arkitekto- niskt värde är enligt de Botton (2006) balans. Skönhet uppstår när motsatspar på ett skickligt sätt tillåts medla mellan varandra. Gammalt och nytt, naturligt och konstgjort, överdå- digt och anspråkslöst, maskulint och feminint.
Enligt Nyström (2006) har sociologen Sören Olsson, efter stu- dier av Göteborgs offentliga liv, kommit fram till att stråken är mer attraktiva än torgen. När man rör sig längs ett stråk ser man hela tiden andra människor och kanske träffar på någon man känner. Restauranger längs ett stråk ger de som rör sig efter stråket möjlighet att se ännu mer människor och de som sitter i restaurangen får möjlighet att titta på de som rör sig längs stråket. Andra människors närvaro ger stadens invånare möjlighet till sociala kontakter och framför allt passiva sociala kontakter, vilket helt enkelt är att se och höra andra människor som vistas på samma plats. Att titta på andra människor som går förbi verkar vara den huvudsakliga aktivitet som utförs av människor som stannar för att sitta i urbana miljöer (Hillier, 2007). Passiva sociala kontakter anser Gehl (1971) är grunden till alla andra former av sociala kontakter. Lugna platser, vilka kan anses som motsatsen till livfulla platser, har också värden och detta gäller speciellt lugna platser i anslutning till livfulla. På dessa platser kan människor sitta och ta det lugnt och betrakta människor som befinner sig i rörelse, utan att behöva befinna sig mitt ibland dem.
Boverket (2010) listar i sin skrift Plats för trygghet att platser som upplevs som trygga; går att överblicka, ger kontakt med omgivningen, är befolkade, går att orientera sig i, blandar vägar och bebyggelse samt är välskötta. ”Att se och bli sedd” nämns som slagord för byggandet av ett tryggare samhälle. Närvaro av andra människor då man befinner sig i ett stadsrum skapar trygghet och en varierad blandning av människor ger större trygghet än en homogen grupp, speciellt om du inte tillhör den enhetliga gruppen. Byggnader nära gatan skapar en visuell kontakt mellan hus och gata. Närheten till hus, fönster och entréer, är en trygghetsskapande faktor för gående som passe- rar förbi på gatan (Nylander & Forshed, 2011). Detta medför en trygg gata kvällstid, förutsatt att byggnaderna används även kvällstid. Avsides belägna gångstråk upplevs även som otrygga av många. Krier (1979) anser dock att antalet bilar och deras hastighet är den främsta källan till oro.
Trivsel associeras i dagligt tal med en känsla av trevnad och välbefinnande och ordet används ofta om vår närmiljö – man trivs på jobbet eller i sin nya lägenhet (Sternudd, 2007). Triv- samhet kan anses vara en personlig total sammanvägning av en plats kvalitéer. Är detta en plats jag vill befinna mig på?
2.3.1 ENKÄT- OCH INTERVJUSTUDIER
Genom intervjuer med de som befinner sig i staden kan en bild av staden skapas (Boverket, 2006). Exempel på frågor är ”Vad tycker du kännetecknar din ort?”, ”Vad krävs för att du ska trivas på din ort?” och ”Vad skulle du sakna om du skulle flytta härifrån?”. För att få ett brett resultat så bör olika typer av människor intervjuas. Tillvägagångssättet bör också ta hänsyn till att upplevelsen av staden förändras över dygnet. Man kan även välja att intervjua personer med god kunskap om staden, som exempelvis taxichaufförer, stadsarkitekten, polisen, turist- chefen, medlemmar ur centrumföreningar, skönhetsråd, hem- bygdsföreningar eller andra delar av föreningslivet på orten.
Intervjuerna kan, i syfte att söka information om staden, med fördel vara semistrukturerade eller ostrukturerade. Vid semi- strukturerade intervjuer har den som genomför intervjuerna en lista med ämnen som ska diskuteras och frågor som ska besva- ras men är flexibel när det gäller ämnenas ordningsföljd (Bo- verket, 2006). Intervjuledaren låter då den svarande tala mer utförligt om de ämnen som tas upp och utveckla sina idéer. De
