Juridiska institutionen
Vårterminen 2020
Examensarbete i processrätt, särskilt medling
30 högskolepoäng
Verkställbarhet och erkännande av
internationella medlingsöverenskommelser
En diskussion om Singaporekonventionen i förhållande till
svensk rätt
Enforcement and recognition of International Settlement
Agreements Resulting from Mediation
A discussion on the Singapore Convention in relation to Swedish law
Författare: Beatrice Titialii
2
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2
1 INLEDNING 4
1.1 BAKGRUND 4
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 6
1.3 METOD OCH MATERIAL 7
1.4 DISPOSITION 8
1.5 AVGRÄNSNING 9
2 MEDLING SOM TVISTLÖSNINGSMETOD 9
2.1 ADR 9
2.2 MEDLING OCH DESS FÖRDELAR 10
3 MEDLING I SVERIGE 12
3.1 ÄRENDEBEREDNINGEN INFÖR MEDLINGSLAGEN 12
3.2 EU:S MEDLINGSDIREKTIV 13
3.3 MEDLINGSLAGENS INNEHÅLL 14
3.3.1 Lagens tillämpningsområde 14
3.3.2 Definitioner 15
3.3.3 Tystnadsplikt och bestämmelser om talefrister och preskriptionstider 15
3.3.4 Verkställbarhetsförklaring av medlingsöverenskommelser 15
3.3.5 Handläggning av ansökan om verkställbarhet 17
3.3.6 Angriplighet på beslut om verkställbarhet 17
3.4 SVENSK INSTÄLLNING TILL INTERNATIONELL REGLERING KRING MEDLING 18 3.5 BEHOVET AV INTERNATIONELLA BESTÄMMELSER OM KOMMERSIELL MEDLING 19
4 SINGAPOREKONVENTIONEN 21
4.1 FORMAT 21
4.2 KONVENTIONENS SYFTE OCH FÖRBEREDANDE DISKUSSIONER 21
4.3 KONVENTIONENS INNEHÅLL 22 4.3.1 Tillämpningsområdet 22 4.3.2 Definitioner 23 4.3.3 Statens skyldigheter 24 4.3.4 Vägransgrunder 25 4.3.5 Litispendens 27 4.3.6 Deklarationer 27
4.3.7 Konventionens förhållande till EU och andra regionala ekonomiska organisationer 27
4.4 MEDLINGSÖVERENSKOMMELSENS RÄTTSLIGA BETYDELSE 28 4.5 SAMMANFATTNING I FÖRHÅLLANDE TILL SVENSK RÄTT 30
5 EU I FÖRHÅLLANDE TILL KONVENTIONEN 31
6 SAMTYCKE MELLAN PARTERNA 32
7 VÄGRANSGRUNDERNA 35
7.1 BAKGRUND 35
7.1.1 Den verkställande myndighetens uppgifter 36
7.1.2 Extensiv eller restriktiv tolkning av vägransgrunderna 37
7.1.3 Konkreta exempel och sammanfattning 39
3
8.1 BAKGRUND 43
8.2 RÄTTSKRAFTIG EFFEKT PÅ MEDLINGSÖVERENSKOMMELSEN 44
8.2.1 Res judicata 44
8.2.2 Prejudiciell betydelse 48
8.3 MEDLINGSÖVERENSKOMMELSENS BEVISVERKAN 49 8.4 SLUTSATS OM MEDLINGSÖVERENSKOMMELSENS BETYDELSE 53 9 EN JÄMFÖRELSE MED NEW YORK-KONVENTIONEN 56
4
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Förenta nationernas (FN) kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) har sedan år 2015 arbetat fram en konvention om internationella medlingsöverenskommelser, även kallad Singaporekonventionen. Konventionen är i många delar lik UNCITRAL:s New York-konvention (1958) om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, som ratificerades av Sverige år 1972. Singaporekonventionen öppnades för signering i augusti 2019 och har i skrivande stund signerats av 52 stater, och ratificerats av två stater.1
Representanter från både Sverige och Europeiska unionen (EU) satt med som observatörer på ett flertal förberedande diskussioner inför konventionen, men varken EU eller Sverige har än så länge beslutat att tillträda konventionen. Den huvudsakliga funktionen med konventionen är att tvistande parter från olika stater ska kunna genomföra medling i en stat och sedan ha möjligheten att begära verkställbarhet av medlingsöverenskommelsen i en annan stat. Ett huvudsyfte med konventionen är att uppmuntra och främja medling som alternativ till vanligt domstolsförfarande, genom att stärka pålitligheten av internationella medlings-överenskommelser.2 Singaporekonventionen omfattar endast gränsöverskridande
kommersiell medling, och innebär att tvistande företag som har sitt säte i separata stater ska uppmuntras till att välja medling som tvistlösningsmetod för att lösa sin tvist sinsemellan. Medling är en tvistlösningsform som annars riskerar att väljas bort på grund av att parterna inte är säkra på att överenskommelsen kommer kunna verkställas i andra stater, vilket har begränsat pålitligheten av internationella medlingsöverenskommelser.3
1UNCITRAL, Status: United Nations Convention on International Settlement Agreements Resulting
from Mediation.
2UNCITRAL 2018.
5
Konventionen har tagits fram för att skapa ett pålitligt regelverk för verk-ställbarhet av medlingsöverenskommelser vid gränsöverskridande tvister. UNCITRAL ansåg att medling är en tvistlösningsform som bör uppmuntras på grund av dess många fördelar, vilket även har uttryckts av svenska myndigheter.4
En av fördelarna med medling är att de tvistande parterna kan samarbeta för att komma överens om en lösning som samtliga parter kan känna sig tillfredsställda med, vilket stärker möjligheten för en god relation mellan de tvistande parterna i framtiden.
År 2005 tillsatte den svenska regeringen en utredning för att belysa förut-sättningarna för ett alternativt tingsrättsförfarande för tvistemål. Utredningen redovisades i betänkandet Alternativ tvistlösning (SOU 2007:26) där det lämnades förslag om medling och förlikning i domstol. År 2008 antog EU direktivet 2008/52/EG (medlingsdirektivet) om medling i privaträttsliga tvister. Direktivet införlivades i svensk rätt genom lag (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister (medlingslagen). Genom medlingslagen kan parterna till en medlingsöverenskommelse ansöka om verkställbarhet av överenskommelsen hos domstol. Idag finns enligt svensk rätt ingen möjlighet till verkställighet av medlingsöverenskommelser från länder utanför EU. Part får i ett sådant fall i stället väcka talan vid tingsrätt på vanligt sätt.5
Både Singaporekonventionen och medlingslagen syftar till att uppmuntra medling som tvistlösningsmetod genom möjligheten att få medlings-överenskommelser verkställda. I denna uppsats görs en analys av konventionens bestämmelser i jämförelse med nuvarande svenska bestämmelser om privat medling. I dagsläget finns vissa oklarheter kring Singaporekonventionen, vilket är en anledning till att Sverige än så länge har ställt sig tveksam till ett tillträde. Tre huvudsakliga oklarheter kring konventionen i förhållande till svensk rätt har
4 Prop 2010/11:128 s 34.
6
identifierats och blir uppsatsens fokus. För det första kräver inte Singapore-konventionen, till skillnad från i svensk rätt, att samtycke ska föreligga mellan parterna vid ansökan om verkställbarhetsförklaring hos en domstol. För det andra erbjuder Singaporekonventionen vägransgrunder som en part till överens-kommelsen eller den verkställande myndigheten kan åberopa för att hindra verkställbarhet. Frågan är hur dessa vägransgrunder ska tillämpas och hur de förhåller sig till det svenska verkställbarhetsförfarandet. För det tredje tillhandahåller Singaporekonventionen en rätt för parterna till medlings-överenskommelsen att åberopa medlings-överenskommelsen i andra processuella förfaranden, i syfte att bevisa att saken redan blivit löst genom medling. Detta väcker frågan om vilken rättslig betydelse medlingsöverenskommelser får genom Singaporekonventionen, och huruvida det innebär en inskränkning av rätten till domstolsprövning.
1.2 Syfte och frågeställningar
7
1.3 Metod och material
Eftersom syftet med uppsatsen är att analysera förhållandet mellan Singapore-konventionen och svensk rätt lämpar det sig bäst att använda den rättsdogmatiska metoden med ett komparativt inslag. Rättsdogmatiken utgår ofta från en konkret problemställning,6 vilket i denna uppsats är huruvida skillnaderna mellan
Singaporekonventionen och de svenska reglerna gällande privat medling kan vara problematiska utifrån ett processrättsligt perspektiv. Metoden används vidare genom att Singaporekonventionen analyseras för att utreda hur vissa bestämmelser kan uppfattas och förhålla sig till svensk rätt. Enligt den rättsdogmatiska metoden strävar författaren ofta efter att visa sambandet mellan en konkret tillämpningssituation och den abstrakta rättsregeln.7 Metoden används
sålunda i uppsatsen genom att problematisera konventionens innehåll och sedan utreda hur den kan förhålla sig till svensk rätt i konkreta situationer.
Rättsdogmatiken är en primärt praktiskt syftande metod,8 vilket går i linje
med syftet i denna uppsats, då frågan om Sverige kan och bör tillträda konventionen är aktuell med tanke på att konventionen nyligen tillkommit. I enlighet med den rättsdogmatiska metoden är rättskällorna som används lag- och konventionstext, förarbeten, annan dokumentering av förberedande diskussioner, samt doktrin och litteratur som tolkar och beskriver de aktuella bestämmelserna. Tolkningen av Singaporekonventionen baseras främst på rapporter från UNCITRAL:s arbetsgrupp II förberedande diskussioner, så kallade travaux préparatories. Eftersom dessa dock inte är lika omfångsrika och detaljerade som svenska förarbeten kommer även juridiska artiklar användas för att få en mer nyanserad bild av hur konventionen tolkas.9 En av artiklarna som hänvisas till är
8
skriven av Timothy Schnabel som representerade USA i diskussionerna och förhandlingarna inför Singaporekonventionen.10
Syftet med att medlingslagen används som jämförelsepunkt i uppsatsen är att presentera det svenska förfarandet för verkställbarhet av privat medling i Sverige. Konventionen måste alltså inte i alla delar stämma exakt överens med bestämmelserna i medlingslagen då det är möjligt att anta ett separat regelverk för det fall ett tillträde av konventionen skulle ske. Jämförelsen är dock ändå viktig för att illustrera reglerna kring privat medling i Sverige och medlingens förhållande till domstolsförfarandet.
1.4 Disposition
Inledningsvis i avsnitt 2 beskrivs termen ”alternative dispute resolution” (ADR) vilket är ett paraplybegrepp som innefattar medling. I samma avsnitt beskrivs därefter skillnaderna mellan medling och den vanliga domstolsprocessen, samt fördelarna med att välja medling som tvistlösningsmetod. Syftet med detta är att presentera skälen till att medling bör fortsätta främjas. Därefter i avsnitt 3 presenteras bestämmelserna om privat medling i Sverige, och syftena bakom medlingsbestämmelserna diskuteras även utifrån dess förarbeten. Vidare i avsnitt 4 diskuteras Singaporekonventionens förberedande diskussioner, syften samt konventionens innehåll. I avsnitt 5 förs en kortare diskussion om konventionens förhållande till EU-rättsliga bestämmelser. Därefter diskuteras de tre huvud-sakliga frågorna kring Singaporekonventionens förhållande till svensk rätt: i avsnitt 6 behandlas frågan om samtycke vid ansökande om verkställbarhet. I avsnitt 7 utreds frågan om hur vägransgrunderna i Singaporekonventionen ska tolkas och tillämpas. I avsnitt 8 diskuteras vad för rättslig betydelse medlingsöverenskommelser får genom konventionen och frågan om det innebär en inskränkning av rätten till domstolsprövning. På grund av
9
konventionens likhet med New York-konventionen om internationella skiljedomar kommer en jämförelse mellan dessa diskuteras i avsnitt 9. Syftet med jämförelsen är att diskutera behovet av Singaporekonventionen, särskilt då New York-konventionen tidigare har ratificerats av Sverige. Uppsatsen avslutas med ett sammanfattande avsnitt.
1.5 Avgränsning
Uppsatsen är avgränsad till att diskutera hur Singaporekonventionen förhåller sig till svensk rätt som den ser ut idag. Det innebär att jag problematiserar effekten av tillträdet ur ett svenskt perspektiv och illustrerar hur Singaporekonventionen skiljer sig från förfarandet kring privat medling i Sverige. Konkreta förslag på svensk rätt de lege ferenda vid ett tillträde av konventionen tas däremot inte upp i uppsatsen. Diskussionen sker kring de konventionsbestämmelser som har betydelse i förhållande till svensk rätt, jag har därför bortsett från de artiklar i konventionen som inte uppfyller någon betydelse för uppsatsens syfte. I relevanta delas diskuteras konventionen i förhållande till EU-rättsliga bestämmelser, jag har däremot bortsett från frågan om EU via medlingsdirektivet är behörig instans att besluta om konventionen ska tillträdas eller inte, då den frågan ligger utanför uppsatsens syfte.
2 Medling som tvistlösningsmetod
2.1 ADR
10
av ADR är att underlätta förlikning mellan parterna.11 ADR kan vara frivilligt
eller obligatoriskt, samt privat eller domstolsanknuten.12 Under de senaste
decennierna har intresset för ADR ökat i Sverige. Detta kan bero på dess fördelar som exempelvis att det ofta är mer flexibelt, snabbare och billigare än vad ett vanligt domstolsförfarande är.13 Något som utmärker ADR-processer är att
problemdefinitionen typiskt sett är bred. Förhandlingen innehåller därför inte endast rättsliga faktorer, utan hänsyn kan även tas till personliga, kommersiella eller samhälleliga intressen och faktorer.14 Eftersom fler intressen och faktorer
beaktas under processen, finns det ett bredare förhandlingsutrymme och möjligheten för en så kallad ”win-win-lösning” mellan parterna ökar.15 Under en
ADR-process behåller parterna bestämmanderätten över tvisten, och lösningen blir därför unikt anpassad till den aktuella tvisten. ADR handlar därför om att skapa normer, till skillnad från sedvanliga domstolsförfaranden som fokuserar på normtillämpning. De vanligaste formerna av ADR som förekommer i Sverige är förhandling, skiljeförfarande och medling.16
2.2 Medling och dess fördelar
Medling är en av de vanligaste formerna av ADR som förekommer i Sverige. Jämfört med andra länder är reglering av medling i Sverige inte särskilt utbrett, det finns få regleringar, begränsad domstolspraxis samt begränsad doktrin och artiklar.17 En allmän definition av medling är att det är ett förfarande då en
opartisk person som parterna accepterat – medlaren – inträder konflikten i syfte att hjälpa parterna komma överens om saken de tvistar om.18 Att medlaren ska
11 Lindell, 2017, s 760. 12 Lindell, 2020, s 16. 13Lindell, 2017, s 759 f. 14Lindell, 2020, 67. 15Lindell, 2020, 67. 16Lindell, 2020, 87.
11
vara opartisk innebär att den inte ska ha ett personligt intresse eller inblandning i frågan, det förekommer dock även definitioner som inte kräver att medlaren är opartisk.19 Medlarens maktbefogenheter är begränsad till det som parterna
samtycker till, och den kan inte påtvinga parterna beslut eller döma mellan dem, till skillnad från vid skiljeförfaranden. Medlarens uppgift är således att underlätta processen för parterna att träffa en överenskommelse. Medling skiljer sig på många sätt från ett vanligt rättegångsförfarande. Som ovan nämndes är det parterna i medlingen som själva har kontroll över processen. I stället för att parterna är bundna till att hålla sig inom ramen av sina yrkanden, som domstolen måste anpassa sig och döma efter, är medlingen mer flexibel och det finns således större utrymme för kreativa lösningsmöjligheter. Genom medling kan de tvistande parterna frivilligt och i samförstånd nå en överenskommelse, till skillnad från sedvanliga domstolsförfaranden där domstolen genom en dom bestämmer utgången. Vidare innebär domslut i många fall att en part anses vara vinnare och den andra parten anses vara förlorare.20 Vid medling kan medlaren
sträva efter att åstadkomma intressebaserade lösningar, där samtliga parter kan känna sig nöjda, vilket kan anses ha högre kvalitet än domstolsavgöranden. Vid medling läggs alltså större fokus på den framtida relationen, till skillnad från domstolsprocessen där parterna utgår från händelser som har skett.21 Om
samtliga tvistande parter känner sig nöjda med resultatet ökar möjligheten och sannolikheten till en framtida relation mellan parterna. Ytterligare en viktig skillnad mellan medling och rättegångsförfaranden är att medling är privat och konfidentiell, medan rättegångsförfaranden är offentliga. De tvistande parterna behöver då inte riskera att viss konfidentiell information i tvisten når allmänheten. En annan fördel med medling är att parterna själva kan utse en medlare, och har då möjlighet att välja en opartisk person som är mer sakkunnig i
19Lindell, 2020, s 174.
12
den aktuella frågan än vad en vanlig domare skulle vara. Andra viktiga fördelar med medling är att processen ofta är snabbare och mindre kostsam än en domstolsprocess.22 Genom medlingslagen finns nu möjligheten att få
medlingsöverenskommelsen förklarad verkställbar av domstol, vilket innebär att parterna kan vara säkra på att samtliga parter håller sig till överenskommelsen. På grund av alla nämnda fördelar med medling är det motiverat att tvistlösningsformen bör fortsätta främjas.
3 Medling i Sverige
3.1 Ärendeberedningen inför medlingslagen
År 2005 tillsatte regeringen utredare för att belysa förutsättningarna för alternativ till tingsrättsförfaranden för tvistemål och hur ett alternativ i så fall borde utformas.23 Utredaren skulle även undersöka orsaker till att medling inte är
särskilt vanligt förekommande i Sverige samt huruvida något borde göras i syfte att öka användandet av medling.24 Utredningen resulterade i Alternativ
tvistlösning SOU 2007:26 där förslag om alternativ till den vanliga domstolsprövningen lades fram i syfte att kunna erbjuda alternativa lösningar bättre anpassade till parterna och tvisternas natur.25 År 2008 antogs
medlingsdirektivet i EU vilket har som huvudsyfte att främja medling i medlemsstaterna och skapa ett väl avvägt samspel mellan medling och sedvanliga domstolsförfaranden.26 Enligt artikel 12 i medlingsdirektivet skulle
medlemsstaterna införliva direktivet senast maj 2011. Förslag på hur medlingsdirektivet skulle genomföras i svensk rätt presenterades i promemorian
22Lindell, 2017, s 760. 23 Prop 2010/11:128 s 17. 24 Prop 2010/11:128s 17. 25SOU 2007:26 s 15.
13
Ds 2010:39 Medling i vissa privaträttsliga frågor. I proposition 2010/11:128 framfördes sedan förslag om ny lag om medling och ändringar i befintlig reglering om medling och förlikning. Ett av huvudsyftena med förslagen i propositionen var att öka möjligheterna att lösa tvister på frivillig väg.27 Det
uttrycktes i propositionen att det mot bakgrund av medlingens fördelar för alla inblandade fanns anledning att öka förtroendet och intresset för medling ytterligare, samt förbättra medlingsklimatet.28 Det fanns även en vilja att
korrigera nackdelar och medlingshämmande faktorer som avsaknad av regler om medling, osäkerhet kring rättsliga verkningar av avtal att inleda medling samt begränsade möjligheter att göra en medlingsöverenskommelse verkställbar.29
Medlingslagen trädde i kraft år 2011 för att införliva medlingsdirektivet och införde därmed regler om privat medling samt möjligheten att göra en medlingsöverenskommelse verkställbar. Medlingsdirektivet omfattar gräns-överskridande tvister inom EU på privaträttens område, men den svenska medlingslagen kan tillämpas även på nationella tvister som inte har en gränsöverskridande koppling.
3.2 EU:s medlingsdirektiv
Medlingsdirektivet ska som sagt främja medlingsförfaranden i medlemsstaterna och säkerställa ett balanserat förhållande mellan medling och domstols-förfaranden, vilket framgår av artikel 1 i direktivet. Syftet med främjandet är att underlätta tvistlösning och undvika oro, tidsåtgång och kostnader förknippade med ordinarie domstolsförfarande.30 I medlingsdirektivet artikel 6 framgår det att
medlemsstaterna ska säkerställa att det är möjligt för parterna att begära att en skriftlig medlingsöverenskommelse förklaras verkställbar.
Verkställbarhets-27Prop 2010/11:128 s 20. 28 Prop 2010/11:128 s 20. 29Prop 2010/11:128 s 20.
14
förklaring ska medges om inte överenskommelsens innehåll i det aktuella fallet strider mot lagstiftningen i medlemsstaten där begäran görs, eller om medlemsstatens lagstiftning inte möjliggör verkställighet.
3.3 Medlingslagens innehåll
3.3.1 Lagens tillämpningsområde
Medlingslagen är enligt 1 § tillämplig på medling i privaträttsliga tvister där förlikning om saken är tillåten. Privaträttsliga tvister ska i detta sammanhang tolkas autonomt enligt medlingsdirektivet.31 I medlingsdirektivets beaktandesats
(10) framgår det att bestämmelserna inte bör tillämpas på rättigheter och skyldigheter som parterna enligt berörd lag inte får besluta om själva. Detta innebär att det i realiteten är nationell rätt avgör gränsdragningen mellan vilka privaträttsliga tvister som omfattas av medlingsdirektivet, då indispositiva tvister faller utanför tillämpningsområdet. Exempel på indispositiva tvister är sådana som rör familjerättsliga eller arbetsrättsliga frågor. Vidare stadgas i 1 § 2 st att lagen över huvud taget inte tillämplig på tvister som redan är anhängiggjorda vid domstol, då rättegångsbalken (1942:740) är tillämpliga på dessa förfaranden. Medlingslagen är därför i praktiken tillämplig på medling som sker före att talan i domstol har väckts, vilket exempelvis är medling som sker genom olika medlingsinstitut såväl som medling som sker utanför både domstolar och institutioner.32 Lagen är inte heller tillämplig på förlikningsverksamhet i utländsk
domstol. Om medlingsöverenskommelsen ingåtts utomlands gäller verkställande-bestämmelserna i 7–12 §§ endast om samtliga parter hade sin hemvist eller vanliga vistelseort i Sverige, eller en av parterna hade sin hemvist eller vanliga vistelseort i en annan medlemsstat i EU än den andra parten och ingen i Danmark vid tidpunkten då medlingen inleddes.
15
3.3.2 Definitioner
I medlingslagen 3 § definieras begreppen medling och medlingsöverens-kommelse. Medling definieras som ett strukturerat förfarande genom vilket två eller flera parter med hjälp av en tredje man (medlaren) frivilligt söker lösa en uppkommen tvist. Medlingsöverenskommelse definieras som en skriftlig överenskommelse som är resultatet av medling och som innefattar en förpliktelse för någon eller några av de som ingått överenskommelsen. Vidare i 4 § beskrivs tidpunkterna då medling enligt medlingslagen ska anses inledd.
3.3.3 Tystnadsplikt och bestämmelser om talefrister och preskriptionstider
I 5 § stadgas tystnadsplikten som innebär att medlaren och/eller biträde till medlaren inte obehörigen får röja eller använda det hen fått kännedom om i samband med medlingen. Med uttrycket obehörigen kan det utläsas att medlaren eller biträdet får lämna eller använda sådana uppgifter som framkommit under medlingen endast om det är medgivet i lag eller om personen som tystnadsplikten gäller samtycker till det.33 I 6 § framgår medlingens inverkan på talefrister och
preskriptionstider. En talefrist eller preskriptionstid som löper vid den tidpunkt då medlingen inleddes och gäller saken som medlingen avser löper ut tidigast en månad efter avslutad medling, om inte annat följer av Sveriges internationella åtaganden.
3.3.4 Verkställbarhetsförklaring av medlingsöverenskommelser
I medlingslagen 7–12 §§ finns bestämmelserna om verkställbarhetsförklaring av en medlingsöverenskommelse. En viktig del av medlingslagen är att en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 7 § antingen måste göras av samtliga parter som ingått överenskommelsen eller av någon/några parter med övriga parters samtycke. Det krävs alltså att samtliga parter i medlingsöverenskommelsen samtycker till att en domstol förklarar medlingsöverenskommelsen verkställbar.
16
Samtycket är en processuell förutsättning.34 En medlingsöverenskommelse som
förklarats verkställbar ska sedan kunna verkställas omedelbart som en dom som vunnit laga kraft.35 Medlingsöverenskommelsen ska förklaras verkställbar såvida
inte dess innehåll strider mot lagstiftningen i den medlemsstat där begäran görs eller medlemsstatens lagstiftning inte möjliggör verkställighet (se art 6 i direktivet). I medlingslagen är detta uttryckt på sättet att en verkställbarhetsförklaring enligt 7 § ska meddelas om medlingsöverens-kommelsen innehåller en förpliktelse av sådant slag att den kan medföra verkställighet i Sverige. Prövningen som ska ske är inte en materiell prövning av de omständigheter eller överväganden som ligger bakom medlings-överenskommelsen, utan gäller en kontroll av om verkställighet får ske i Sverige utifrån de förutsättningar som uppställts i tillämpliga internationella instrument.36
I förarbetet framgår det att det enligt medlingsdirektivet föreligger hinder om innehållet i medlingsöverenskommelsen strider mot lagen i det land begäran görs, eller om medlemsstatens lagstiftning inte möjliggör verkställighet.37
Verkställbarhet av medlingsöverenskommelser får alltså inte meddelas om innehållet tydligt står i konflikt med grundläggande principer för rättsordningen, såsom ordre public och pactum turpe. Medlingsöverenskommelsen ska inte heller verkställbarhetsförklaras om den på grund av sin natur är icke verkställbar, exempelvis om överenskommelsen endast fastställer att ett visst förhållande ska gälla eller att en viss händelse ska anses ha inträffat.38 Ansökan om
verkställbarhet sker hos den tingsrätt inom vars domkrets någon av parterna har hemvist, annars hos Värmlands tingsrätt.
34Engström s 36.
17
3.3.5 Handläggning av ansökan om verkställbarhet
Vid domstols handläggning av ärenden om verkställbarhetsförklaring gäller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen), vilket slås fast i 12 § medlingslagen. Ett skäl till att ärendelagen valdes som processlag var för att lagen utgår från ett skriftligt förfarande och ger utrymme för ett mindre formbundet förfarande som, till skillnad från rättegångsbalken, inte fokuserar på att utreda vad som hänt i förfluten tid.39 Det framgår även i förarbetet till
medlingslagen att prövningen av verkställbarhet främst syftar till att utifrån ingivna handlingar finns förutsättningar för verkställbarhet, och att detta kan göras genom ett skriftligt förfarande.40
3.3.6 Angriplighet på beslut om verkställbarhet
En medlingsöverenskommelse som har förklarats verkställbar medför att rätten till domstolsprövning om den förpliktelsen förhindras.41 Eftersom en ansökan om
verkställbarhet måste göras gemensamt med samtliga parters samtycke berövas ingen av parterna sin rätt och möjlighet till domstolsprövning, utan de avstår frivilligt.42 Enligt 11 § medlingslagen ska domstolen underrätta parterna om
beslut som innebär att ärendet av verkställbarhetsförklaring avgörs. En fråga kring detta är om det efter att beslut om verkställbarhet meddelats finns rättsliga tillvägagångssätt för att angripa beslutet? Det framgår i medlingslagens förarbete att det praktiska behovet av att överklaga beslut om verkställbarhet inte torde vara särskilt stort eftersom prövningen förutsätter att parterna är överens om att en verkställbarhetsförklaring ska meddelas.43 Vidare framgår dock att
tings-rättens beslut ska kunna överklagas, vilket motiverades av att det finns ett behov av detta i vissa situationer, exempelvis när någon fått sin namnteckning
18
förfalskad eller om ansökan fått avslag.44 Ett skriftligt överklagande måste
inkommit inom 3 veckor efter meddelat beslut om verkställbarhet.45
I skälen för regeringens förslag om överklagande av beslut om verkställbarhet gjordes en jämförelse med förlikningar som stadfästs av domstol genom dom.46 För parter till en stadfäst förlikning finns en motsvarande
klagorätt. Om den stadfästa förlikningen vunnit rättskraft kan en part söka resning för att åberopa att förlikningen är ogiltig.47 Om stadfästelsen inte vunnit
rättskraft kan part väcka talan i ogiltighetsfrågan vid underrätt.48 HD har intagit
en ståndpunkt där båda tillvägagångssätten är tillåtna. Det framgår inte i förarbetet till medlingslagen om samma gäller verkställbarhetsförklarade överenskommelser, eller om dessa endast kan överklagas. På grund av likheten mellan stadfästa förlikningar och verkställbarhetsförklarade medlings-överenskommelser, samt jämförelserna mellan dessa som görs i förarbetet, är det möjligt att båda tillvägagångssätten även är möjliga för verkställbarhets-förklarade medlingsöverenskommelser.
3.4 Svensk inställning till internationell reglering kring medling
År 2002 framställde UNCITRAL en modellag om medling i internationella kommersiella tvister.49 I modellagen från 2002 användes dock termen
”conciliation” istället för ”mediation”. FN:s medlemsstater uppmanades att införliva modellagen i sin nationella lagstiftning.50 Sverige valde dock att inte
införliva modellagen från år 2002 då det ansågs att den saknade bestämmelser om exempelvis medlingens inverkan på talefrister, även om den i sig inte stred
44Prop 2010/11:128 s 58. 45Prop 2010/11:128 s 59. 46Prop 2010/11:128 s 58. 47Ekelöf, Rättegång V, s 76. 48 Ekelöf, Rättegång V, s 76.
19
mot direktivet.51 Vidare ansågs modellagen innehålla regler om tillåtlighet av
bevisning som inte ansågs vara förenliga med svensk rättstradition.52
Gällande den svenska inställningen till Singaporekonventionen har Regeringskansliet i en faktapromemoria från 2017 uttryckt att det till skillnad från EU-länder inte finns ett ömsesidigt förtroende för varandras rättssystem mellan Sverige och tredje land.53 Dessutom har det inte ansetts föreligga ett
behov av möjligheten att kunna verkställa medlingsöverenskommelser från länder utanför EU.54 När promemorian skrevs ansågs det även finnas frågor av
rättssäkerhetskaraktär som var obesvarade i förslaget om Singaporekonventionen. Det ansågs oklart vad medlingsöverenskommelsens rättsverkan i vanliga domstolsförfaranden skulle vara och om konventionen kunde innebära inskränkningar av rätten till domstolsprövning.55 Frågan är om dessa
rättssäkerhetsfrågor i dagsläget kan anses vara besvarade och om det i så fall kan ändra den svenska inställningen till konventionen?
3.5 Behovet av internationella bestämmelser om kommersiell medling
I dagsläget är det möjligt att verkställa medlingsöverenskommelser mellan svenska parter och mellan EU-parter. Trots att Sverige har en vilja av att främja medling är kan det ifrågasättas huruvida det finns ett behov av att främja medling mellan Sverige och länder utanför EU. Eftersom Singaporekonventionen endast omfattar kommersiella tvister så kan en indikation på behovet ges genom att se på vilka länder Sverige har mest handel med. Gränsöverskridande handel innebär ofta att företag med säten i olika länder har avtal och samarbeten med varandra, vilket innebär att det kan uppkomma gränsöverskridande tvister. Den relevanta frågan är då hur Sveriges handel ser ut med länder utanför EU? Enligt en lista på
51 Ds 2010:39 s 47.
52Ds 2010:39 s 47 & Prop 2010/11:128 s 39. 53 Fakta-PM 2016/17:FPM99 s 3.
20
Sveriges export av varor till de trettio största exportmarknaderna låg Norge på plats nr 1 år 2019, och USA låg på plats nr 3.56 Av Sveriges topp tre exportländer
är alltså två av dessa icke-EU medlemmar. USA är dessutom en av länderna som redan har signerat konventionen, vilket skulle innebära att svenska företag skulle ha möjligheten att medla med amerikanska företag i USA, och sedan få medlingen verkställd i Sverige, vid ett svenskt tillträde av Singapore-konventionen. USA:s rättssystem kan vara kostsamt och komplicerat, vilket är varför medling kan vara en önskvärd tvistlösningsform vid tvist med amerikanska parter. Andra länder som Sverige enligt listan exporterar mycket till och som även signerat Singaporekonventionen är Kina, Indien, Sydkorea, Singapore, Saudiarabien och Turkiet. Förutom Singapore och Saudiarabien finns samtliga av dessa länder med på listan över de 30 största handelspartnerna gällande import till Sverige.57 Utöver dessa finns det många andra icke-EU
medlemsstater på listorna över Sveriges största handelspartners som inte undertecknat Singaporekonventionen. Konventionen är dock fortfarande ny så det är sannolikt att listan på signerande stater kommer fortsätta att öka. Detta tyder på att det kan finnas ett behov av att främja medling som tvistlösningsmetod vid gränsöverskridande tvister mellan Sverige och länder utanför EU.
I samband med att medlingsdirektivet infördes i svensk rätt genom medlingslagen fanns det en förväntning om att den ökade kunskapen kring medling på grund av införandet skulle bidra till att medling som tvistlösningsmetod skulle öka i Sverige.58 Samma argumentation kan föras
gällande Singaporekonventionen och gränsöverskridande tvister mellan Sverige och länder utanför EU.
56 SCB, Export till våra 30 största handelspartner, 2020-02-27 (2020-03-18).
21
4 Singaporekonventionen
4.1 Format
UNCITRAL har i arbetet med internationella medlingsöverenskommelser tagit fram både en konventionstext och en modellag. Konventionen är bindande under internationell rätt för de stater som väljer att signera och ratificera konventionen. Modellagen är en reviderad version av modellagen från år 2002 nämnd ovan, och är gjord som ett exempel för lagstiftaren i landet att använda som en del av det nationella regelverket.59 Vidare kan modellagen agera som stöd för tolkning av
konventionen.60
4.2 Konventionens syfte och förberedande diskussioner
Ett av Singaporekonventionens huvudsakliga syften är att främja användningen av medling vid gränsöverskridande kommersiella tvister, med anledning av att medling anses vara en snabbare och mindre kostsam form av tvistlösning.61 En
anledning till att det har ansetts finnas ett behov av konventionen är att bristen på globala regleringar för att verkställa medlingsöverenskommelser kan vara ett betydande hinder för villigheten av kommersiella aktörer att använda medling som tvistlösningsmetod.62 Inför arbetet med konventionen hade UNCITRAL
arbetsgrupp II presenterats med bevis på att medlingsöverenskommelser ansågs vara svårare att verkställa internationellt än nationellt, vilket bedömdes minska incitamentet att använda medling i gränsöverskridande tvister.63 Ett skäl till att
det ansetts svårare att få en medlingsöverenskommelse verkställd internationellt är för att verkställighetsförfarandena kraftigt kan variera mellan rättssystem
59Wójtowicz, & Gevaerd, 2019, s 142. 60Wójtowicz, & Gevaerd, 2019, s 142. 61Schnabel s 2.
22
beroende på nationell lagstiftning.64 Konventionen strävar därför även efter att
öka graden av pålitlighet för medling, genom att parter ska kunna förlita sig på att medlingsöverenskommelsen kan verkställas.65 Trots att konventionen ska öka
möjligheten att få en gränsöverskridande medlingsöverenskommelse verkställd är det huvudsakliga målet med konventionen att öka incitamentet till att medla i situationer då medling annars inte hade övervägts.66
4.3 Konventionens innehåll
4.3.1 Tillämpningsområdet
I detta avsnitt presenteras konventionens innehåll i huvudsakliga drag. Konventionen etablerar ett globalt regelverk för att verkställa medlings-överenskommelser vid gränsöverskridande tvister, likt den så kallade New York-konventionen, som reglerar verkställande av skiljedomar.67 I artikel 1 stadgas att
konventionen får tillämpas på skrivna överenskommelser som arbetats fram genom medling. Tvisten mellan parterna ska vara kommersiell och internationell.68 Tvisten är internationell om åtminstone två parter i
överenskommelsen har deras verksamhetsplats i olika stater eller om staten där samtliga parter har sin verksamhetsplats skiljer sig från staten där en betydlig del av överenskommelsens förpliktelser ska genomföras eller staten där överenskommelsens sakfråga har starkast koppling till. Vidare stadgas det i konventionen att den inte omfattar medlingsöverenskommelser relaterade till familjerätt eller arbetsrätt. Konventionen är inte heller tillämplig på överenskommelser där en av parterna engagerat sig i transaktioner för ändamål som rör personliga, familje- eller hushållsärenden. Vidare är konventionen inte
64Wójtowicz, & Gevaerd, 2019, s 141. 65 Wójtowicz, & Gevaerd, 2019, s 141. 66Schnabel s 4.
67Wójtowicz, & Gevaerd, 2019, s 141.
23
heller tillämplig på medlingsöverenskommelser som har godkänts av domstol eller avslutats under domstolsförfaranden, är verkställbar som dom hos domstolen i staten eller är registrerad och verkställbar som skiljedom.
4.3.2 Definitioner
I artikel 2 definieras de relevanta termerna som används i konventionen. Verksamhetsplatsen som har betydelse för om tvisten är gränsöverskridande definieras närmare; om en part har flera verksamhetsplatser är den relevanta verksamhetsplatsen den som har närmast koppling till tvisten som överenskommelsen avser. Om en part inte har en verksamhetsplats så är det partens hemvist som avses.
Medlingsöverenskommelsens krav på att den ska vara skriftlig definieras i artikel 2(2) där det framgår att skriftlighetskravet är mött om det via elektronisk kommunikation är möjligt att nå innehållet för senare referens till överenskommelsen. Medlingsöverenskommelsen kan vara elektroniskt signerad och behöver inte vara samlat i ett enstaka dokument.69
Medling definieras som en process då parter strävar efter att nå en vänskaplig (amicable) överenskommelse av deras tvist genom assistans av en tredje part som saknar behörighet (authority) att ålägga parterna en lösning. Sättet som parterna valt att benämna processen påverkas inte av definitionen.70
Konventionen innehåller inte bestämmelser om att den tredje parten som assisterar i medlingen, alltså medlaren, måste vara opartisk eller självständig vilket annars är vanliga bestämmelser inom internationell medling.71
Konventionens definitioner av medling och medlare kan anses vara korta. Dess korta definitioner kan dock vara fördelaktigt på sättet att det öppnar upp för vidare tolkning vilket möjliggör erkännande av flera varierande
medlings-69Schnabel s 28 f. 70Schnabel s 15.
24
processer.72 Detta innebär att definitionerna i Singaporekonventionen i huvudsak
torde stämma överens med den svenska definitionen av privat medling.
4.3.3 Statens skyldigheter
I artikel 3 regleras statens skyldigheter gentemot parter till medlings-överenskommelsen. Enligt artikel 3(1) ger konventionen möjlighet för part att ansöka om verkställbarhetsförklaring hos behörig myndighet. Detta kan beskrivas vara den verkställande funktionen av Singaporekonventionen. En part som vill förlita sig på den internationella medlingsöverenskommelsen måste förse den behöriga myndigheten med den signerade överenskommelsen samt bevis på att överenskommelsen är resultatet av medling, vilket följer av artikel 4. Exempel på bevis att överenskommelsen är resultatet av medling är att medlaren undertecknat medlingsöverenskommelsen.73 Behörig myndighet ska tolkas som
domstolen i staten där ansökan görs, alternativt en skiljedomstol eller annan myndighet som givits behörighet i den aktuella staten.74
Konventionen tillhandahåller även en erkännande funktion som regleras i artikel 3(2). Regleringen i artikel 3(2) innebär att en part till en medlingsöverenskommelse ska tillåtas åberopa medlingsöverenskommelsen i ett senare processförfarande i syfte att bevisa att tvisten redan blivit löst genom medling. Det innebär att bestämmelsen blir aktuell om någon av parterna till en medlingsöverenskommelse väcker talan i domstol rörande samma tvist som medlingen. Under de förberedande diskussionerna diskuterades frågan om det överhuvudtaget fanns ett behov av att konventionen skulle innehålla bestämmelser relaterade till erkännande av överenskommelsen, då det huvudsakliga syftet med konventionen var att tillhandahålla en verkställande mekanism.75 Svaret till detta var att det var lämpligt att konventionen även
72Wójtowicz, & Gevaerd, 2019, s 142. 73Schnabel s 30.
74Wójtowicz, & Gevaerd, 2020, s 9.
25
behandlar situationer då en part inte nödvändigtvis vill få överenskommelsen verkställd, utan i stället vill förlita sig på överenskommelsen som försvar eller hänvisa till överenskommelsen i andra rättsprocesser.76 I stället för att använda
termen erkännande så togs det fram en alternativ text som syftade till att beskriva den rättsliga effekten som eftersträvades, denna återfinns i artikel 3(2):
“If a dispute arises concerning a matter that a party claims was already resolved by a settlement agreement, a Party to the Convention shall allow the party to invoke the settlement agreement in accordance with its rules of procedure and under the conditions laid down in this Convention, in order to prove that the matter has already been resolved.”
Anledningen till att termen erkännande (recognition) inte användes var på grund av att termen har olika innebörder i olika rättsstater. Det ansågs därför mer ändamålsenligt att beskriva den eftersträvade rättsföljden.77
4.3.4 Vägransgrunder
I artikel 5 framgår de vägransgrunder som den behöriga myndigheten kan stödja sig vid för att avslå verkställbarhet eller erkännande av medlings-överenskommelsen. Vägransgrunderna i konventionen är uttömmande vilket innebär att en domstol (eller annan behörig myndighet) inte får vägra verkställbarhet eller erkännande på grund av skäl som inte kan utläsas i konventionen. Vägransgrunderna ska anses som fakultativa snarare än obligatoriska att tillämpa, vilket innebär att den verkställande myndigheten får verkställa eller erkänna överenskommelsen trots att en vägransgrund kan anses tillämplig.78
Vägransgrunderna kan delas in i två grupper:79 vägransgrunder som får
åberopas av någon av parterna till medlingsöverenskommelsen och vägrans-grunder som får åberopas av den verkställande myndigheten. Den första delen
76Report of Working Group II, 66th Session, A/CN.9/901 (p 18). 77Report of Working Group II, 65th Session, A/CN.9/896(p 78-79). 78Schnabel s 42.
26
vägransgrunder i artikel 5(1) kan alltså åberopas av den part som inte ansökt om verkställbarhetsförklaring av överenskommelsen för att hindra verkställbarhet. De första av dessa vägransgrunder rör själva medlingsöverenskommelsen. Vid åberopande av artikel 5(1)(a) måste den åberopande parten bevisa att en part till överenskommelsen omfattades av någon oförmåga, exempelvis att den var omyndig vid ingåendet av överenskommelsen. Artikel 5(1)(b) rör överenskommelsen och dess innehåll. Enligt bestämmelsen kan en part åberopa att överenskommelsen är ogiltig, verkningslös eller inte verkställbar enligt tillämplig lag. Vidare kan part åberopa att överenskommelsen inte är bindande eller ofullständig enligt innehållets villkor, eller att överenskommelsen under ett senare skede har ändrats. Artikel 5(1)(c) kan åberopas om en part menar att skyldigheterna enligt överenskommelsen redan har utförts eller är otydliga eller obegripliga. Den sista vägransgrunden som rör medlingsöverenskommelsen är artikel 5(1)(d) enligt vilken vägran att verkställa överenskommelse kan ges ifall verkställande av överenskommelsen skulle strida mot innehållet av överenskommelsen.
Nästa del av vägransgrunder som kan åberopas av en part till överenskommelsen rör medlaren och medlingsprocessen. Enligt 5(1)(e) kan verkställbarhetsförklaring vägras om part kan visa att det skett en grov försummelse av medlarens eller medlingens krav på standard, utan vilken part inte hade ingått överenskommelsen. Vidare gäller enligt 5(1)(f) att verkställbarhetsförklaring kan vägras om medlaren har underlåtit att lämna ut information som kan väcka befogat tvivel på dess opartiskhet och självständighet. Underlåtenheten att lämna den aktuella informationen ska ha haft en materiell eller otillbörlig påverkan på part, utan vilken part inte hade ingått i överenskommelsen.
27
strida mot grundläggande principer mot rättsordningen att verkställa den, eller om saken som överenskommelsen gäller inte kan förlikas enligt nationell rätt.
4.3.5 Litispendens
Artikel 4 reglerar en typ av litispendens funktion. Om en ansökan relaterad till en medlingsöverenskommelse har gjorts till domstol, skiljedomstol eller annan behörig myndighet som kan påverka ansökan om verkställande enligt artikel 4 så kan den verkställande myndigheten, om den bedömer det vara lämpligt, skjuta upp beslutet om verkställbarhet. Enligt bestämmelsen kan även den verkställande myndigheten beordra part att lämna lämplig säkerhet, som pant, i väntan på beslut om verkställbarhet.
4.3.6 Deklarationer
Enligt artikel 8 tillåts stater göra två typer av deklarationer. Enligt artikel 8(1) kan en stat välja att inte tillämpa konventionen på medlingsöverenskommelser som staten eller en annan statlig aktör eller person själv är part till. Vidare enligt artikel 8(2) kan en stat deklarera att konventionen ska tillämpas endast i den utsträckning som de medlande parterna är överens om att konventionen ska tillämpas.
4.3.7 Konventionens förhållande till EU och andra regionala ekonomiska
organisationer
Artikel 12 i konventionen behandlar så kallade ”regionala ekonomiskt integrerade organisationer”80 (REIO), som exempelvis EU. Det fastslås i artikel
12(1) att en REIO som har kompetens att styra över något som även omfattas av Singaporekonventionen kan signera, ratificera, acceptera, godkänna eller ansluta sig till konventionen. Det innebär att EU enligt Singaporekonventionen har behörighet att signera konventionen.
28
I artikel 12(4) framgår det i vilka situationer bestämmelser enligt Singaporekonventionen inte ska ha företräde framför motstridande REIO-bestämmelser. Den första situationen är fall då ansökan om verkställbarhet görs i ett REIO-medlemsland och alla relevanta stater enligt artikel 1(1) i Singaporekonventionen är medlemmar av samma REIO.81 Konkret förklarat
innebär detta att om EU skulle tillträda Singaporekonventionen och samtliga parter till den aktuella medlingsöverenskommelsen är EU-medlemmar och ansökan om verkställbarhet görs i en EU-medlemsstat så kan bestämmelser i medlingsdirektivet som inte överensstämmer med bestämmelser i Singapore-konventionen ha företräde framför SingaporeSingapore-konventionen, utan att det anses strida mot konventionen.82 Den andra situationen då REIO-bestämmelser har
företräde framför Singaporekonventionen då det finns interna bestämmelser om verkställande eller erkännande som kan strida mot konventionen. Om en part ansöker om verkställande av en medlingsöverenskommelse i en REIO-medlemsstat, och den medlemsstaten ger beslut om verkställbarhet, kan det alltså finnas regler som tvingar andra REIO-medlemsstater att erkänna beslutet. Det innebär att om den första REIO-medlemsstaten av någon anledning vägrar verkställbarhetsförklara överenskommelsen, exempelvis för att saken medlingsöverenskommelsen rör inte kan bli föremål för medling i den staten, kan det finnas bestämmelser som innebär att de andra medlemsstaterna också måste vägra verkställbarhet, i stället för att pröva verkställbarheten enligt konventionen på nytt.
4.4 Medlingsöverenskommelsens rättsliga betydelse
En fråga som väcks i samband med konventionens text och syfte är vilken rättslig betydelse medlingsöverenskommelser ska ges enligt konventionen, särskilt i ett
29
processrättsligt sammanhang. Medlingsöverenskommelsens rättsliga betydelse har betydelse för hur den ska behandlas i processrättsliga situationer. Frågan diskuterades även under arbetsgruppens förberedande diskussioner.83
Diskussionerna rörde till en början frågan om konventionen skulle tillhandahålla både en verkställande och erkännande funktion, och huruvida det i så fall skulle göras en distinktion mellan dessa. Till en början motsatte sig EU att konventionen skulle omfatta både verkställande och erkännande av medlingsöverenskommelsen.84 Detta motiverades av att det ansågs att endast
domar och liknande är lämpliga för erkännande, och att medlings-överenskommelser endast bör betraktas som kontrakt. Vidare argumenterade EU för att en medlingsöverenskommelse inte bör bli föremål för en res judicata eller preklusiv effekt i ordinarie domstolsförfaranden.85 Andra stater menade att
erkännande var en viktig del och ansågs av vissa stater vara ett rekvisit för verkställande av medlingsöverenskommelsen.86 Som sagt ansåg arbetsgruppen
att det kan finnas ett behov av att reglera situationer då en part inte nödvändigtvis söker att verkställa medlingsöverenskommelsen, men i stället vill kunna hänvisa till medlingsöverenskommelsen som försvar eller för andra processrättsliga syften.87
Gällande medlingsöverenskommelser som förklarats verkställbara har arbetsgruppen i förberedande diskussioner uttalat att frågan om rättsprincipen ne
bis in idem är tillämpbar på verkställda medlingsöverenskommelser ska lämnas
att avgöras av den verkställande myndigheten beroende på den tillämpliga lagen och omständigheterna i det enskilda fallet.88 Gällande
medlings-överenskommelser som åberopas i andra rättsprocesser framgår det i
83 Report of Working Group II, 66th Session, A/CN.9/901 (p 16-24). 84Schnabel s 35.
85Schnabel s 35. 86 Schnabel s 35.
30
konventionens förarbeten att den rättsliga betydelsen av en medlings-överenskommelse är beroende av de nationella reglerna i varje rättsstat. Artikel 3(2) behandlar därför inte den rättsliga betydelsen av medlings-överenskommelser, utan överlämnar den bedömningen till den aktuella staten där en part avser att åberopa medlingsöverenskommelsen i ett processrättsligt sammanhang.89 Detta torde innebära att den rättsliga betydelsen av en
medlingsöverenskommelse enligt Singaporekonventionen får anpassas till svensk rätt. Frågan diskuteras vidare på djupet i avsnitt 7.
4.5 Sammanfattning i förhållande till svensk rätt
Något att anmärka med konventionen är att det till skillnad från i medlingslagen inte finns bestämmelser gällande medlingens påverkan på talefrister. Utifrån min utredning av förarbetena är min uppfattning att det inte diskuterats mycket kring talefrister och preskriptionstider, vilket kan innebära att reglerna kring medlingsförfarandet och dess påverkan på talefrister och preskriptionstider är upp till varje stat.
De definitioner som stadgas i Singaporekonventionen är som sagt allmänt skrivna för att möjliggöra erkännande av fler medlingsprocesser. Detta innebär att definitionerna i konventionen och svensk rätt bör kunna harmoniseras. Angående statens skyldigheter om verkställbarhet och erkännande är det tydligt att regleringen kring privat medling i svensk rätt skiljer sig från Singaporekonventionen. Den största skillnaden är att det i svensk rätt inte tillhandahålls en erkännande funktion för privata medlingsöverenskommelser. Ytterligare en skillnad som framgår är vägransgrunderna kan åberopas enligt konventionen, till skillnad från i svensk rätt där samtycke krävs för att ansöka om verkställbarhet. Ytterligare en intressant aspekt med konventionen är att den innehåller bestämmelser som är relevanta ur ett EU-rättsligt perspektiv. De större
31
frågorna med mer påverkan på svensk rätt kommer nu diskuteras vidare på djupet.
5 EU i förhållande till konventionen
Syftet med detta avsnitt är att diskutera hur konventionen förhåller sig till medlingsdirektivet. Eftersom Sverige är medlem i EU är frågan relevant och kan påverka hur konventionen förhåller sig till svensk rätt. Enligt Singaporekonventionens artikel 12(4) följer som sagt att interna EU-bestämmelser kan få företräde framför konventionsEU-bestämmelserna om samtliga inblandade parter är medlemmar i EU och ansökan om verkställighet eller erkännande görs i ett EU-medlemsland. I praktiken bör detta innebära att medlingsdirektivet om medling kan fortsätta tillämpas mellan EU-medlemsstater trots att ett tillträde av konventionen sker.
Ett exempel på relevansen av Singaporekonventionen artikel 12 är att det enligt EU:s medlingsdirektiv krävs samtycke mellan parterna för att ansöka om verkställande av en medlingsöverenskommelse.90 Detta krävs dock inte enligt
Singaporekonventionen. Om samtliga parter inblandade är EU-medlemmar och ansöker om verkställande av medlingsöverenskommelsen i ett EU-land borde direktivets bestämmelse om samtycke få företräde framför Singapore-konventionen. Fördelen med bestämmelsen i artikel 12 är att det kan öka incitamentet för EU och dess medlemmar att tillträda konventionen, eftersom det inte bör påverka tillämpningen av medlingsdirektivet inom EU. En nackdel är dock att det enligt vissa inte anses vara är helt tydligt hur artikel 12 är syftad att fungera i praktiken, något även jag delar uppfattning om.91 Frågor som väcks är
huruvida artikel 12(4) är en tvingande bestämmelse som innebär att EU-bestämmelser måste få företräde framför konventionen i de delar de inte
32
överensstämmer? Eller är tillämpligheten av bestämmelsen frivillig? Vidare, är det i så fall de inblandade parterna som bestämmer om medlingsdirektivets bestämmelser ska tillämpas framför Singaporekonventionen, eller om det är den verkställande myndigheten? Dessa obesvarade frågor är inte direkt avgörande för bedömningen av hur konventionen förhåller sig till svensk rätt, men det är enligt min bedömning värdefullt att veta att direktivet kan fortsätta tillämpas EU-parter emellan trots tillträde av konventionen.
6 Samtycke mellan parterna
Enligt Singaporekonventionen krävs som tidigare nämnts inte samtycke mellan parterna för att ansöka om verkställande av överenskommelsen. Syftet med detta avsnitt är att analysera hur verkställbarhet av medlingsöverenskommelser enligt Singaporekonventionen förhåller sig till det svenska förfarandet, på grund av att det föreligger en skillnad rörande samtycke mellan parterna. En part till medlingsöverenskommelsen kan enligt konventionen självständigt ansöka om verkställande av överenskommelsen hos behörig myndighet. Enligt medlingslagen är däremot samtycke är dock en processuell förutsättning för ansökan om verkställbarhet. I propositionen till medlingslagen har det resonerats som så att medling bygger på frivillighet vid inledande, genomförande, avslutande och ingående av överenskommelse.92 Det ansågs därför
ändamålsenligt att uppställa ett krav på samtycke vid ansökan om verkställande av medlingsöverenskommelse.93 Ingen remissinstans invände mot att samtycke
skulle krävas.94 Vidare ansågs det att kravet på samtycke var ännu mer motiverat
i situationer då medling i sin helhet har ägt rum utanför den myndighet som ska förklara medlingsöverenskommelsen verkställbar.95 I kontrast till detta har det
33
gällande bristen på samtyckeskrav i Singaporekonventionen resonerats så att det ska tolkas som att parter som har signerat en medlingsöverenskommelse har för avsikt att vara bundna av överenskommelsen.96 Det finns alltså redan en
förutsättning om att samtycke föreligger.
Det angivna ger uttryck för att Singaporekonventionen i denna del förhåller sig på ett problematiskt sätt till svensk rätt. Skillnaden kan innebära att samma verkställighetsförfarande inte kan tillämpas på svenska och gränsöverskridande medlingsöverenskommelser, då den processuella förutsättningen om samtycke endast kan tillämpas på medlingsöverenskommelser som omfattas av medlingslagen. En relevant fundering kring detta är om det däremot kan finnas andra bestämmelser i konventionen som kan anses uppfylla samma funktion som bestämmelsen om samtycke i medlingslagen. Ena kategorin av vägransgrunderna i Singaporekonventionen kan som sagt åberopas av den part i överenskommelsen som inte ansökt om verkställande. Utifrån dessa vägransgrunder kan den icke-ansökande parten hävda att överenskommelsen inte ska verkställas. Listan på vägransgrunder är uttömmande, men kan ändå anses vara omfattande då det finns grunder hänförliga till parten, överenskommelsen och dess innehåll, samt medlaren. Ett sätt att se på skillnaden mellan Singaporekonventionens vägransgrunder och medlingslagens samtyckesregel är att en part enligt Singaporekonventionen inte endast stödja sig på att det inte längre finns samtycke att verkställa överenskommelsen, utan det måste finnas en giltig grund till varför samtycket brister. Parten måste alltså på ett sätt motbevisa tolkningen Singaporekonventionen använder sig av: att en part som signerat en medlingsöverenskommelse har för avsikt att vara bunden till denna. Parten som inte samtycker till verkställande måste därför stödja sitt motstånd på en giltig grund, exempelvis att någon typ av vårdslöshet skett av medlaren.
34
Den svenska regleringen kan anses vara mer effektiv för domstolarna då de sökande är de som måste visa att det föreligger samtycke. Det räcker med att visa skriftligt avtal på samtycke.97 Enligt Singaporekonventionen måste däremot den
icke-ansökande parten åberopa och bevisa någon av vägransgrunderna hos domstolen ifall samtycke inte föreligger för verkställande. I förarbetet till medlingslagen framgår det att eftersom parterna måste vara överens om att en verkställbarhetsförklaring ska meddelas lär det sällan bli aktuellt med någon egentlig bevisvärdering, så blir emellertid inte fallet med vägransgrunderna enligt konventionen. Eftersom den icke-ansökande parten måste bevisa att någon av vägransgrunderna föreligger så måste domstolen i ett sådant fall göra en bevisvärdering. Det kan anses vara en nackdel med konventionen att domstolen vid ansökning om verkställbarhet av överenskommelser måste göra en mer ingående bevisvärdering ifall samtycke inte föreligger. Min uppfattning är dock att bestämmelsen om samtycke och konventionens vägransgrunder strävar efter liknande syften: att medlingsprincipen om frivillighet och samarbete ska följas och respekteras. Tillvägagångssätten skiljer sig däremot. Som ovan nämnts är vägransgrunderna fakultativa, och inte obligatoriska, att tillämpa. Vägrans-grunderna som anges i Singaporekonventionen är dock uttömmande, vilket innebär att en stat inte kan vägra verkställbarhet på grund av något annat än de angivna vägransgrunderna. Sveriges bestämmelse om samtycke kan tolkas strida mot de uttömmande vägransgrunderna, då endast bristen på samtycke inte är en giltig grund för att vägra verkställbarhet enligt Singaporekonventionen. För det fall Sverige skulle tillträda Singaporekonventionen skulle det därför troligtvis krävas ett separat verkställbarhetsförfarande för gränsöverskridande medlings-överenskommelser.
En annan relevant aspekt i denna fråga är att verkställda medlings-överenskommelser enligt medlingslagen som sagt förhindrar framtida
35
domstolsprövningar rörande samma sak. Samtycket är på så vis viktigt så att ingen berövas rätten till domstolsprövning. Det eventuella problemet med Singaporekonventionen i denna del diskuteras vidare i avsnitt 8.
7 Vägransgrunderna
7.1 Bakgrund
I detta avsnitt diskuteras vägransgrunderna som kan åberopas för att hindra verkställande av en medlingsöverenskommelse enligt Singaporekonventionen. Syftet med avsnittet är att analysera den syftade effekten av vägransgrunderna i Singaporekonventionen samt dess förhållande till det svenska verkställbarhets-förfarandet. Inledningsvis diskuteras eventuella problem med de angivna vägransgrunderna i Singaporekonventionen och huruvida grunderna bör tolkas restriktivt eller extensivt. Därefter uppmärksammas skillnader och likheter mellan vägransgrunderna i Singaporekonventionen och svensk rätt.
36
lättillgängligt det ska vara för en part som inte vill efterleva överenskommelsen att hindra dess verkställbarhet? En viktig faktor som påverkar detta är sättet som vägransgrunderna ska tolkas och tillämpas. En extensiv tolkning av vägransgrunderna ger större möjlighet för part att hindra verkställande, medan en restriktiv tolkning av vägransgrunderna kan riskera att den motstridande parten ”tvingas” efterleva en medlingsöverenskommelse den inte längre samtycker till.
7.1.1 Den verkställande myndighetens uppgifter
Effekten av vägransgrunderna påverkas till stor del av hur de tolkas och tillämpas, vilket är en uppgift som ligger hos den verkställande myndigheten. Om vägransgrunderna tolkas extensivt lär tillämpligheten öka, medan tillämpligheten däremot kan minska vid en restriktiv tolkning. Frågan om vägransgrundernas effekt diskuterades under de förberedande diskussionerna inför konventionen. Vissa i arbetsgruppen ansåg att alltför detaljerade och breda vägransgrunder riskerar att strida mot parternas förväntningar om att konventionen ska tillhandahålla ett effektivt verkställbarhetsförfarande.98 Detta är enligt min
uppfattning en befogad problemställning. Ett huvudsyfte med Singapore-konventionen är att tillhandahålla ett regelverk för direkt verkställbarhet av internationella medlingsöverenskommelser. För breda och detaljerade vägransgrunder kan däremot strida mot detta syfte i och med att processen riskerar att bli långdragen om ena parten vill åberopa en vägransgrund och den verkställande domstolen har att ta ställning till åberopandet.
Ytterligare ett problem som lyftes under arbetsgruppens diskussioner var att den verkställande myndigheten skulle ha för många frågor att ta ställning till under det verkställande stadiet ifall vägransgrunderna är för detaljerade eller breda.99 Eftersom flera av vägransgrunderna rör innehållet i
medlings-överenskommelsen innebär detta att den verkställande myndigheten måste ta
98Report of Working Group II, 67th Session, A/CN.9/929 (p 81)
.
99Report of Working Group II, 67th Session, A/CN.9/929 (p 81).
37
ställning till hur innehållet i överenskommelsen ska tolkas. Det framgår inte i Singaporekonventionen eller dess förarbeten i vilken utsträckning medlings-överenskommelser behöver tolkas eller hur detta ska ske, vilket tyder på att det är upp till den verkställande myndigheten att avgöra.
7.1.2 Extensiv eller restriktiv tolkning av vägransgrunderna
Vägransgrunderna kan tolkas på olika sätt, vilket påverkar dess tillämplighet och effekt. En extensiv tolkning av vägransgrunderna kan innebära att tillämpningen av grunden ökar, då tillämpningsområdet utsträcks så att även språkligt sett oklara fall omfattas.100 Detta kan illustreras genom att ta vägransgrunden i artikel
5(1)(f) som exempel. Vägransgrunden innebär att verkställbarhet kan vägras om medlaren har underlåtit att avslöja omständigheter som kan väcka grundat tvivel kring medlarens opartiskhet eller självständighet. Parten som åberopar vägransgrunden måste visa att den inte hade ingått medlingsöverenskommelsen om den hade kännedom om informationen som medlaren underlåtit att avslöja. En extensiv tolkning av denna grund kan innebära att det ställs lägre krav på vad för information medlaren ska ha undanhållit. Räcker det om medlaren exempelvis tidigare bott granne med en av parterna, eller ska medlaren ha ett intresse i frågan som medlingen rör? Vidare kan det ifrågasättas på vilket sätt parten ska visa att den inte hade ingått medlingsöverenskommelsen om den hade kännedom om de aktuella omständigheterna. En extensiv tolkning av vägrans-grunden kan betyda att det räcker med att parten påpekar de aktuella omständigheterna som undanhållits, och att det då kan antas att detta har påverkat parten att ingå medlingsöverenskommelsen. Problemet som kan uppstå vid extensiva tolkningar av vägransgrunderna är att det förser parter som inte vill stå fast vid överenskommelsen med verktyg för att hindra verkställbarhets-förklaring.101 Singaporekonventionen strävar efter att parter ska uppmuntras till
100Samuelsson & Melander s 58.
