Från bitsilver till silvermyntning: – en undersökning av den monetära utvecklingen i den vikingatida ekonomin på Gotland.

(1)

Institutionen för arkeologi och antik historia

Från bitsilver till silvermyntning

– en undersökning av den monetära utvecklingen i den vikingatida ekonomin på Gotland .

Philip Egnell

Kandidatuppsats 15 hp i Arkeologi Vt 2019 Handledare: Christoph Kilger Uppsala Universitet – Campus Gotland

(2)

Abstract:

Egnell, P. 2019.

Från bitsilver till silvermyntning – en undersökning av den monetära utvecklingen i den vikingatida ekonomin på Gotland

From silver pieces to minted silver - a survey of monetary developments in the Viking age economy on Gotland

My purpose with this work is to try and see an economic development on Gotland during the Viking Age, where society went from a weight-based economy, to a monetary economy with its own coins. The aim is to try and distinguish a pattern in the investigated depots. How has the deposit structure changed during the Viking era when it comes to the minted and unminted silver?

The research about the silver deposits aim on the dating of the coins in order to create an approximate closing period for the contents of the depots.

The development of the silver structural change in the silver depots during the Viking Age makes it possible to study how the dominance of the early Islamic coins, in both coin and fragmented form, is phased out to be replaced by mainly English and German coins. The English and German coins that are found on Gotland could be seen as a model for the coins and the minting that began at the end of the Viking Age on the island.

Keywords: Gotland, Silver Coins, Silver Deposits, Viking Age, Weight Economy, Monetary Development

Nyckelord: Gotland, Silvermynt, Silverdepå, Vikingatid, Viktekonomi, Monetär utveckling

Kandidatuppsats i Arkeologi.

Handledare: Christoph Kilger Ventilerad och godkänd 2019-06-13

Institutionen för Arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Box 626, 75 126 Uppsala, Sweden

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning ...1

1.1 Introduktion ...1

1.2 Syfte och frågeställningar ...1

1.3 Bakgrund och teoretiska utgångspunkter ...2

1.4 Metod ...3

1.5 Källkritik ...4

1.6 Begreppsdefinitioner och förkortningar ...4

1.6.1 Begreppsdefinitioner ...4

1.6.2 Förkortningar ...4

2 Forskningshistorik ...5

2.1 Teoretiska tolkningar kring det vikingatida silvret ...5

2.2 Numismatiskt tolkningar ...6

3 Tidigare forskning ...8

3.1 Hantering av silver och myntimporten under vikingatiden ...8

3.2 Silver som en valuta under vikingatiden ...10

3.3 Viktekonomi ...10

4 Analys av material ...13

4.1 Gotländska silverdepåer ...13

4.2 Digeråkra i Barlingbo socken ...13

4.3 Gerete i Fardhems socken ...14

4.4 Myrände i Atlingbo socken ...15

4.5 Hemängen i Bjärby socken ...16

4.6 Gandarve i Alva socken ...17

4.7 Stora Sojdeby i Fole socken ...18

4.8 Analys kapitel ...19

5 Slutdiskussion och resultat ...22

6 Slutsats ...25

7 Referenser ...26

(4)

1

1. Inledning

1.1 Introduktion

Den numismatiska forskningen studerar myntens monetära kontext och mynthistorien. Genom att studera mynten och silvret får man en inblick i den vikingatida ekonomin, men utelämnar andra tankar kring silvermynten. Dateringen av de vikingatida silverdepåerna sker genom den numismatiska forskningen.

För att skapa en större inblick i silvrets betydelse för den ekonomiska utvecklingen på Gotland under vikingatiden, behövs det en tvärvetenskaplig forskning som går över gränserna inom olika forskningsdiscipliner. För att skapa en större inblick för silvrets roll i den

vikingatida ekonomin skulle ett sammarbete över blockgränserna inom olika discipliner gynna forskningen. Ett samarbete skulle kunna skapa en större förståelse angående silvrets roll inom samhället, inte bara som ett betalningsmedel, samt hur det påverkade andra aspekter i samhället på ett socialt eller religiöst plan.

Den gotländska myntpräglingen skedde i ett senare skede än hos andra vikingatida samhällen på det nordiska fastlandet, trots att det fanns resurser och kunskap för att skapa en egen prägling (Gullbekk 2008:159). Hur kom det sig att silvermyntningen inte skedde under ett tidigare skede på Gotland?

Går det att spåra ett fungerande viktsystem på Gotland, som påvisar att det fanns en viktekonomi utifrån fynd som visar ett viktsystem som togs från en annan kultur och implementerades i det vikingatida samhället?

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att göra en jämförande analys av sex stycken silverdepåer på Gotland från den sena vikingatida perioden. Målet med studien är att erhålla kunskap och förståelse för silvrets monetära utveckling, då samhället gick från en viktbaserad silverekonomi till ett samhälle med importerade mynt, och till att prägla egna mynt. Perspektiv gällande betydelsen för silvret under den gotländska vikingatiden kommer att diskuteras för att skapa en större inblick i silvret roll i samhällssfären.

Vilka olika myntslag finns representerade i depåerna, samt deras representation under den sena vikingatiden kommer att analyseras från de sex utvalda depåerna. Hur kan silvret tolkas för att påvisa en utveckling från en viktekonomi till en monetär ekonomi baserade på mynt.

Genom att analysera antalet mynt och fragmentering i depåerna vill jag försöka skapa en inblick i deponeringsmönstrets förändring. Hur har sammansättningen av arabiska, tyska och engelska mynt sett ut i de olika depåerna, där jag särskilt kommer att fokusera på

fragmenteringen av silver på Gotland under vingatiden.

Viktsystemet när det gäller silvret kommer att diskuteras i arbetet, genom olika forskares teorier. De fynd som har hittats ger indikationer på att det har funnits ett viktsystem för silvret under vikingatiden, där vikter och vågar har hittats i främst Sigtuna som exempel, där det finns fynd som påvisar ett samhälle med en viktekonomi.

.

(5)

2

De huvudsakliga frågeställningarna som ligger till grund för uppsatsen är:

 Hur kan silverdepåernas sammansättningar kunna tolkas ur ett ekonomiskt perspektiv?

 Vilket innehåll finns i silverdepåerna under den sena vikingatiden, samt hur har andelen mynt och bitsilver förändrats?

 Hur förändrades fragmenterringsgraden av mynten, samt vad kan den ge för förklaring av en ekonomisk utveckling?

Min hypotes är att silvermyntens betydelse förändrades under slutet på 900-talet genom att den vikingatida individens förändrade syn på myntets betydelse ju mer de kom i kontakt med andra kulturer genom transithandel. Myntens roll utvecklas från att bara vara en bit silver, till att man såg värdet i själva myntet. Man blir montetärt medveten om myntets betydelse i transaktioner.

1.3 Teoretiska utgångspunkter

Under vikingatiden har ”pengar” varit i omlopp enligt många experter inom de

antropologiska, arkeologiska, etnologiska, numismatiska och historiska forskningsgrupperna, men de har olika teorier gällande myntens användningssätt (Gullbekk 2008:159).

Forskningen kring de vikingatida silvermynten är till stor hjälp för arkeologiska utgrävningar och för arkeologer. Den numismatiska forskningen bistår med en datering av fyndplatser genom myntfynd. Det krävs en stor noggrannhet inom den numismatiska

forskningen, främst för att undersökningen och dateringen skall kunna användas för framtida forskning. De numismatiska undersökningarna vid myntfynd är viktiga, eftersom skriftliga källor kring den vikingatida monetära utvecklingen är mycket bristfälliga från perioden.

Några forskare har hävdat att det vikingatida samhället var uppbyggt kring en ”gift- giving” och statusorienterad ekonomi. Men om mynten blev använda så var det av en social kontext där de var en del av en gåvoekonomi, alternativt att de bestod i en

omfördelningsekonomi eller att de helt enkelt smältes ner och användes för

smyckestillverkning (Gullbekk 2008:159). Andra forskare menar att de mynt som hittas, bara är en bråkdel av de mynt som kan ha varit i cirkulation under vikingatiden. Mynten var vida distribuerade och användes i småskaliga transaktioner inom samhället, och på visa platser på en daglig basis (Gullbekk 2008:159).

Användningen av mynt under vikingatiden kan kopplas till räder och plundring, men även till tribut och taxering inom samhället. Ytterligare användningsområden mynten kan kopplas till är rituell deponering, gåvor och långväga, regional och lokal handel (Gullbekk 2008:159).

Utgångpunkten för denna uppsats är att försöka koppla den monetära ekonomi som växte fram från den viktbaserade silverekonomin i det vikingatida samhället, där de går att

observera en övergång från silverobjekt till mynt i depåernas fyndmaterial. Skiftet från silver till mynt skedde gradvis under vikingatiden där smycken, ringar och hacksilver var

dominerande under 800-talet och första delen av 900-talet, för att under senare delen av 900- talet övergå till en myntökning i depåerna. Under 1000-talet var mynten överväldigande lössilvret i både antal och i vikt, och under mitten på 1000-talet när statsmyntningen började etableras i Skandinavien dominerades depåerna av mynt med upp ca 90 % i fynden (Gullbekk 2008:162–163).

En artikel av Kilger (2005) är högst intressant, då han påvisar att det behövs en tvärvetenskaplig forskning för att skapa en större inblick försöken att tolka det vikingatida myntade och omyntade silver, samt deras betydelse för den silverekonomi som växte fram under denna period. Kilger (2005:38) menar att mynten kan stå som ett källmaterial med fokus på den textuella aspekten hos mynten. För att få ett svar på tolkningar av mynten i både myntat och omyntat tillstånd, ger Kilger (2005:40) en förklaring gällande den rumsliga

(6)

3

aspekten hos mynten, där en myntutbredning har utnyttjats för att skapa en inblick i myntens utspridning för att studera deras del i att skapa kontakter utifrån den handel och utbyte mellan olika regioner genom de tolkningar av fynd som har få eller helt saknar skriftliga källor.

Kilger (2005:43) tar även upp betydelsen för ett tvärvetenskapligt perspektiv hos forskningen för tolkningarna av det vikingatida silvret, skulle det inom både den

numismatiska och arkeologiska forskningspraxisen finnas möjligheter till att komma närmare varandra. Sambandet mellan myntens primära kontext som en del av ett statligt och

institutionaliserat perspektiv kan undersökas, samt även dess sekundära kontext i form av myntens betydelse i de arkeologiska sammanhangen gällande myntdepåer, boplatslager och gravar.

1.4 Metod

Uppsatsen kommer att baseras på litteraturstudier från tidigare dokumenterad forskning, där olika forskares tolkningar av det vikingatida silvret och deponeringar kommer ligga till grund för att uppsatsens frågeställningar. Jämförelserna mellan de olika Gotländska silverdepåerna och deras innehåll kommer att baseras på SMH samlingar, CNS mynt-katalogiseringarna samt Riksantikvarieämbetets information (se avsnitt 1.5 för hänvisningar) över de fynd som har gjorts från vikingatiden. Depå analyser från forskare kommer att användas för att skapa en förståelse i hur silverfynden (mynt och bitsilver) har förändrats under olika tidsperioder under vikingatiden.

Innehåll från sex olika depåerna kommer att analyseras utifrån antalet mynt, myntfragment och bitsilver, men även viktförhållanden samt procent av det totala depåinnehållet. Analysens huvudmål är att försöka urskilja en förändring i depåernas sammasättning, där innehållet skulle kunna tolkas som en ekonomisk utveckling. Andelen mynt från olika länder presenteras i ett försök att urskilja ett importmönster under

vikingatidens gång. Förhållandet mellan myntat och omyntat silver kan ge en indikation i hur den ekonomiska utvecklingen har sett ut under olika perioder av vikingatiden, men även förändringen i myntsorter och fragmenteringsgraden kan svara på den frågan.

Tpq datering kommer att användas för se den tidigaste möjliga nedläggningen av mynten i de utvalda depåerna. Tpq innebär att det senaste präglade myntet anger tidpunkten för när objekten som tidigast kan ha deponerats. Det finns en viss problematik gällande denna form av datering, främst på grund av att datering saknas på en stor del av mynten, dock inte de islamska. När mynten är svårdaterade kan man med hjälp an myntherrens regeringstid göra en datering på de tyska och engelska mynten

Resultaten av de jämförande studierna kommer att visas i tabeller där bitsilver, hela mynt, fragmenterade mynt samt vikten kommer att presenteras för att få en inblick i den strukturella förändring i depåmönstret som skedde under vikingatiden.

De silverdepåer jag valt att undersöka kommer att bestå av registrerade fynd Gotland, samt att undersöka förändringen i de olika depåerna under vikingatiden. Sex olika depåfynd har valts för att försöka se ett sammanhängande deponeringsmönster som täcker ett större område och inte endast berör kända handelspunkter och hamnar för att påvisa att silvret användes på hela Gotland. Detta för att eventuellt kunna se hur spridningen av silvret såg ut på vikingatiden.

Arbetet kommer även att ta upp och diskutera den problematik som finns gällande

forskningen om det vikingatida silvret. Den numismatiska forskningen kommer att diskuteras och dess fokus på dateringen av fynden, samt hur den i sin tur utelämnar ytterligare

frågeställningar gällande silverfynden, och hur de kan tolkas i den vikingatida

silverekonomin. Även viktsystem kommer att diskuteras utifrån de fynd av vikter och vågar som har gjorts diskuteras i uppsatsen.

(7)

4

1.5 Källkritik

Uppstatsen kommer helt baseras på litteraturstudier och det är viktigt att ha i åtanke om att litteraturen följer vissa trender inom forskningen. Både äldre och nyare forskning kommer att diskuteras, då det under åren har utvecklats nya teorier gällande silvrets betydelse för

utvecklingen på Gotland utöver den numismatiska forskningen.

Jag som författare av arbetet kommer förlita mig på de skriftliga källor för att på ett källkritiskt sätt kunna utföra mina undersökningar av det analysmaterial som kommer att ligga till grund för arbetet.

1.6 Begreppsdefinitioner och förkortningar

1.6.1 Begreppsdefinitioner

Depåfynd: Fynd eller föremål som visar att på en medveten deponering på en plats

Hack-silver: Ett silverstycke som mynt, smycken och barrar som har blivit upphackat i mindre bitar för att anpassas till dess betalning i vikt av silvret.

Myntort: Präglingsorten för mynten

Myntslag: Beskrivning av olika utmyntningsområden, t.ex. arabiska, anglosaxiska, danska eller svenska etc.

Nick(s): proberingsmärken på silverföremål för att kontrolera silvret.

Vikingatid: Perioden mellan sent 700-tal till ca 1050 e. Kr, En förlängning av vikingatiden ses på Gotlnad till ca 1150 e. Kr.

1.6.2 Förkortningar

CNS : Corpus nummorum saeculorum. Projekt där alla vikingatida myntfynd från ca 800- 1140 e. Kr publiceras i katalogform.

SHM: Ett föremål eller en skatt som finns i Statens historiska museums samlingar över föremål. Inventarienumret för föremålet efterföljer SMH och är söktbart i museets databaser för ytterligare information.

Raä- nummer: Riksantikvarieämbetets söktjänst i fornsök för registrerade fornlämningar i Sverige.

Tpq: Terminus post quem. Baseras på det yngsta myntet hos skatten vilket ger en tidsindikering om när objekten tidigast kan ha hamnat i jorden.

(8)

5

2. Forskningshistorik

2.1 Teoretiska tolkningar kring det vikingatida silvret

Forskningen kring de vikingatida silverskatterna har tolkats genom olika frågeställningar för att försöka förklara den utveckling som skedde. Genom att ta upp olika forskningssätt för det vikingatida silvret i detta avsnitt, kommer de olika forsknings teorierna för identifieringen av silvrets betydelse under perioden ligga till grund för den ekonomiska utvecklingen.

Mats Burström (1993:33) har intressanta teorier gällande det vikingatida silvret, genom att lyfta fram de sociala aspekterna hos silvret för att reflektera på individen och silvrets användning under vikingatiden. Burström ser potentialen att med hjälp av de ca 700 fynd av ädelmetaller med ca 144200 silvermynt, flera tusen silverföremål, hacksilver och bitar av smycken att det finns ett brett underlag för att bredda forskningen för att skapa en större inblick i betydelsen det hade för det vikingatida samhället.

Det stora antalet vikingatida silverdepåer har under 1900-talet blivit föremål för en intensiv diskussion, där de centrala frågeställningarna har fokuserat på hur silvret hamnade på Gotland, hur det användes i samhället, samt varför silvret deponerades och stannade kvar i jorden fram till vår moderna tid. En tidig inventering gällande de gotländska silverskatterna skedde under 1931 av Ture J Arne, där det tidigaste kända silverfyndet anträffades i Hellvi socken 1685, som bestod av två silverringar samt arabiska mynt. Det äldsta bevarade silverfyndet är daterat till 1693 och det finns även fynd från 1700-talet som finns bevarade idag. Problematiken som finns med äldre inventarierna av silverfynd i dagens forskningsläge, är att de flesta endast existerar på papper och inte i sin ursprungliga fysiska form. Denna problematik har uppstått då man under tidigare perioder inom forskningen inte tog hänsyn till objektens kulturhistoriska värde, utan man inriktade sig endast på att tolka fyndet ur ett numismatiskt perspektiv (Arne 1931:291).

Jag har valt att inkludera två exempel från Edvinsson & Franzén (2015) samt Holm (2003) gällande problematiken inom den vikingatida silverforskningen för att påvisa

betydelsen av att kunna genomföra analyser av äldre fynd med nya. För att underlätta framtida forskning och relationen mellan myntat och omyntat silver är det av stor vikt att lösa

problematiken med avsaknaden av material och dokumentation för att öka möjligheterna i att använda mer fynd som material.

De olika tolkningar och problemställningar som finns angående det vikingatida silvret skulle dra nytta av att bredda sig över olika forskningsdiscipliner, främst för att skapa en större inblick i hur silvret var en viktig del i det vikingatida samhället och dess ekonomiska utveckling. Den monetära utvecklingsprocess som skedde under vikingatiden var beroende av det silver som kom till Gotland genom den transithandel som skedde. Silvret hade en

betydande roll för den ekonomi som fanns i samhället, där barrer, hacksilver och silvermynt är en stark indikation på hur silvret nyttjades som ett betalningsmedel i deras olika former, för att ge upphov till en egen myntprägling.

Genom att studera olika depåers fyndkontext på Gotland, med både myntat och omyntat silver, förekomsten av olika mynt i depåerna, samt hur fragmenteringsgraden har sett ut hos silvret. Forskningssamarbete skulle gynna forskningen för att skapa en större inblick i hur den ekonomiska utvecklingen har skett under vikingatiden, där det går från att vara en

viktekonomi till det samhälle som såg värdet hos mynt och inte bara det silver de var tillverkade av.

(9)

6

2.2 Numismatiska tolkningar

Problematiken inom forskningen kring den vikingatida silverekonomin är något som Holm (2003) behandlar i sin kandidat-uppsats Från silvermynt till myntat silver som behandlar vikingatida silverdepåer som har hittats under 1900-talet, samt de diskussioner som legat till grund för fokusen på mynten som lokaliserats och tolkats ur numismatiska perspektiv.

Sammansättningarna av de olika depåernas innehåll i förhållande till varandra på Gotland studeras genom den numismatiska forskningen. Myntanalyser lämnar andra frågeställningarna för just silverdepåernas sammansättningar. Utlämnandet av andra aspekter kring mynten, kan skapa problem i ytterligare frågeställningar för silverekonomin och dess betydelse och utveckling inom det vikingatida samhället (Edvinsson & Franzén 2015:384).

Den numismatiska forskningens fokus riktas främst mot att skapa en dateringshistorik på myntfynden. De utelämnar silvrets betydelse för det vikingatida samsället och utvecklingen av den ekonomi som skedde under perioden. Tolkningen av mynten genom präglingsår eller årtalet för dess nedläggning i marken är ytterligare problematik som kan uppstå, främst genom att den numismatiska forskningen daterar myntet efter det årtal det myntades. Den arkeologiska forskningen intresserar sig för var silvret blev deponerat, samt varför det fick ligga kvar. Vilken betydelse silvret hade för den ekonomiska utvecklingen måste tolkas utifrån andra teorier, där den numismatiska forskningen kan bistå med en datering av mynten, men även vilket myntslag det rör sig om, samt myntort och myntherre (Blackburn 2008:38).

Att det kan ha funnits ett monetärt system i Norden och på Gotland, kan gå att urskilja i det deponerade silvret, där silvret kan ses som en del i en viktekonomi. Silvret cirkulerade i både myntad och omyntad form, där silvret kan ha erhållits från till exempel den fjärrhandel som bedrevs. Det dominerande myntslaget i fyndmassorna under den tidiga vikingatiden var muslimska dirhem mynten, både som hela mynt men även myntfragment. Mynten bär ofta spår av ”nicks” på sig, som visar sig i skåror i åsen på ett böjt helt mynt. För att genomföra test på silvret, skedde det genom att ett spetsigt föremål, troligen en knivsudd, skar i

silverobjektet, oftast ett eller flera jack på myntets släta sida, vilket går att se i de nicks som finns på hittade mynt och silver objekt. Ytterligare sätt att kontrollera silvret, främst mynten, var att myntet böjdes och det bildades ett veck i myntet som fick motta hack, oftast flera stycken, eller så bändes det i vecket för att kontroller kvalitén hos silvret. Efter att myntet hade genomgott test proceduren rätades myntet ut igen. Spåren av dessa test går fortfarande att se hos de hittade mynten idag, då spåren i vecken fortfarande sitter kvar och ger en ojämn yta på myntet. Kontrollen av silvret tyckas ha skett rigoröst, då man har noterat upp till 118 hack på ett enda mynt (Malmer 2010:16).

Cecilia von Heijne (2004:46) ger en inblick i genom att olika deponeringsmönster kan tolkas på olika sätt genom att de kan associeras med olika deponeringsorsaker. För att skapa en så stor inblick i depåernas olika strukturer under hela vikingatiden är det viktigt att vara öppen för olika teoribildningar för att förstå dess innebörd. En deponering i anknytning till en tidigare boplats skulle kunna betonas med innebörd för en ekonomisk och funktionell aspekt enligt Von Heijne.

Von Heijne (2004) menar att en deponering även kan vara en undangömning av en existerande förmögenhet hos en person, som har för avsikt att återhämta den vid ett senare tillfälle, där man kan se nergrävningen som ett primitivt bankfack. Deponeringen kan även vara bortglömde av dess rättfärdige ägare eller så kan det ha uppstått andra omständigheter till varför den stannade kvar i marken.

Inom den processuella arkeologin ligger de ekonomiska förutsättningarna inom samhället som en central förklaring att människans beteende skulle kunna ses som en adaptiv

förklaringsmodell som beskriver hur människan handlar och fogar sig efter en ekonomisk modell. Den ekonomiska förklaringsmodellen bemöter ett motstånd från postprocessuella arkologer, som tycker att dessa modeller används deterministiskt, men även här menar Von Heijne (2014:28) i sin avhandling, att ekonomi kan ses som en väsentlig del i de tolkningar som finns kring myntning och depåfynd, och hur dessa kan diskuteras både inom de

(10)

7

numismatiska, arkeologiska och ekonomiska tolkningar på ett icke-deterministisk eller icke- lagbundet sätt.

(11)

8

3. Tidigare forskning

3.1 Hantering av silver och myntimporten under vikingatiden

I avhandlingen Bitsilver och betalningsringar från 1973 av Lillemor Lundström analyserar hon 50 olika silverdepåer på Gotland som härstammar från vikingatiden. I sin analys delar hon upp de olika depåerna i tidsperioder om 25 år för att kunna skapa en inblick i hur det myntade och omyntade skiljer sig åt i antal baserat på deras vikt. Genom denna analys kom Lundström (1973) fram till bl.a. att det omyntade silvret hade en topp mellan 1000-talet och 1050, där deras vikt uppgår till cirka en tredjedel av den totala fyndvikten som Lundström (1973) har analyserat.

Lundström (1973) går vidare i sin analys och ser att silvret, som hon klassar som övrigt silver, (omyntat silver) minskar drastiskt i depåkontexten och uppgår bara till cirka 10 procent av den totala vikten i de analyserade depåerna. Lundström påpekar även en parallell

förändring hos det övriga silvret i depåerna genom en viktminskning, men en ökning av delade silverföremål, och påpekar att de omyntade föremålen fram till år 950 har en förekomst av hela föremål. Vidare beskriver Lundström (1973) att andelen delade objekt i depåerna ökar i antal fram till 1000-talet, för att sedan utgöra i stort sett allt omyntat material i depåerna. Just denna stora ökning av delning av föremål ser Lundström som en anpassningsfas till ett något som skulle kunna ses som ett betalningssystem baserat på myntens vikt, vilket hon försöker få en verifikation på, genom att jämföra och analysera med hjälp av viktjämförelser av tenar, spiraler, ringar, bleckbitar samt byglar mot de mynt som har varit i omlopp under perioden.

Ytterligare forskning när det gäller det vikingatida silvret, är bl.a. Birgitta Hårdhs analyser av det icke-myntade i depåerna som hon presenterar i Silver in the Viking Age från 1996. Även Hård arbetar med att analysera vikten hos depåfynd, och hon har konstaterat att just förekomsten av övrigt silver i depåerna måste tolkas utifrån olika sätt beroende vilken region de hittas i. Detta påvisar hon genom att jämföra armringar från t.ex. västra Norge och södra Sverige, där de norska exemplaren är de tyngsta, medan de från södra Sverige är de lättaste i vikt. Vidare ser hon avvikelser för ett enhetligt mönster när det gäller klippt silver som inte är smyckesliknande, där Hårdh (1996) påpekar att det är svårt att se ett enhetligt mönster för objekten från olika platser i Norden. Vidare påpekar hon ytterligare att de baltiska depåerna som hon har analyserat visar upp ett innehåll av mest hacksilver och tenar, där tenarna enligt hennes analys har en avvägd vikt.

Även Birgitta Malmer (2010:15) diskuterar silvrets roll i dess olika stadier i depåerna, med det omyntade och myntade silvret i Den svenska mynthistorien, vikingatiden ca 995- 1030, samt varifrån silvret härstammade ifrån, där hon påpekar att det under vikingatiden hade funnits ett överflöd av silver. Mynt överflödet bestod av mynt som hade importerats och att det går att urskilja ett importmönster hos de deponerade mynten. Under den tidiga

vikingatiden bestod importen av islamska dirhem mynt som kom till Skandinavien och

Gotland, men även tyska och engelska mynt under senare delen av vikingatiden. Men Malmer påpekar även att myntimporten till Skandinavien började långt tidigare än vikingatiden genom den tidiga importen av romerska denari.

Malmer (2010:15) lägger stor vikt på att beskriva myntimporten till Sverige som tog sig början med de islamska mynten från runt 800-talet till början på 1000-talet och bestod nästan helt uteslutande av bildlösa dirhem mynt. Importen av dirhem mynten påvisar och ligger till grund för den frågeställning gällande hur man kan urskilja de äldre depåernas innehåll med dirhem mynt, till de yngre depåerna som innehöll mestadels tyska och engelska mynt, där man kan urskilja en ändring i depåinnehållet för mynten. Malmers teori är högst intressant när

(12)

9

det gäller att förstå den strukturella förändringen som skedde i de gotländska depåerna under vikingatiden. Hennes resonemang går att spåra i de fynd som finns i silverdepåerna på Gotland.

Malmer tar även upp de olika myntensorterna som är förkommande i de vikingatida silverdepåerna, där de från mitten av 900-talet består nästan uteslutande av dirhem mynt.

Men, genom en stor myntimport till Sverige av mynt, kommer även tyska och engelska mynt in i den vikingatida silverekonomin, vilket ger uppkomsten till en ny sorts myntfynd i

depåerna som är de blandade myntfynden. De tyska och engelska mynten blir allt mer dominerande som en fyndkategori där de blandas med varandra och de enstaka dirhem mynten som finner sin väg till Sverige och Gotland, vilket går att utläsa ur depåfynd.

De islamska mynt som har återfunnits i Sverige uppgår till ca 85000 mynt, varav ca 67000 av dessa har återfunnits enbart på Gotland. Det gör ön till en viktig plats för att studera

myntens och silvrets effekt på den ekonomi som växte fram under vikingatiden som ledde till en egen myntning (Malmer 2010:15). Ett av de största fynden av islamska dirhem mynt lokaliserades under 1999 på Gotland vid Spillnings i Othems socken och bestod av 14000 stycken dirhem mynt. Det yngsta myntet i detta fynd kunde dateras till 870/71 e.Kr. Enligt Malmer (2010:15) härstammade myntet från den Abbasidiska dynastin som var regerande under denna period, och huvudstaden var Bagdad, Madinat al-Salam (Fredens stad) och att under perioden för myntning var Bagdad den ledande myntorten hos Abbasierna.

En stor del av de islamska mynt som är funna i Sverige är betydligt yngre enligt Malmer (2010:15) och är präglade under perioden 893-1001. Den Samanidiska dynastin var den regerande makten över östra Iran och Transoxanien under denna period, där de viktigaste myntorter för prägling av mynt var Tasjkent, Samarkand och Buchara. Det varifrån dessa orter som många av de funna mynten i Sverige härstammar ifrån. Mynten nådde Sverige med en viss fördröjning och kulminerade under 950-talet, men trots detta visa det yngsta daterade islamska myntet en datering för årtalet 1012/13, vilket påvisar att de islamska mynten kom till Sverige även efter att deras kulmen hade nåtts.

Importen som skedde av tyska mynten hade sin start ca 970 e. Kr och fortsatte till ungefär mitten av 1000-talet, där det stora myntfyndet från Burge, beläget i Lummelunda socken som är ett stort tecken på denna import. Importen av de tyska mynten var som störst under 990- 1050- talet, där man genom depåfynden kan lokalisera mer än 70 olika

myntorter/myntningsområden som finns representerade hos mynten. Köln är starkt

representerat med en koncentration av ca 15 % av de hittade mynten med tysk härstamning.

Även mynt från Goslar/Hartz, kallade Otto Adelheid mynt är starkt representerade med ett antal som upp går till ca 20 % av de tyska mynten. Det största fyndet som har gjorts av tyska mynt kommer dock ej från Gotland, utan återfanns i Äspinge i Hurva socken i Skåne med ca 8500 mynt, där ca 4000 av mynten var tyska, medan mer än 3000 av mynten kom från England med ett slutår på 1047, vilket är långt före Sigtuna myntningens tid (Malmer 2010:15–16)

Gotland är bland de rikaste fyndplatserna när det gäller de tyska och engelska mynten, där två tredjedelar av myntfynden kommer från Gotland av de totala fynden i Sverige. Fynd som kommer ifrån Mellansverige från 1000-talets första hälft har kontext som består av 20-30

% engelska mynt i fyndinnehållet. Malmer (2010:16) ger förklaringen att de tyska mynten har en större fyndandel än de engelska mynten, även i Sigtunas omland, där hon påvisar ett depåfynd från kv, Professorn beläget vid storgatan i Sigtuna där 95 % av mynten som hittades var av tysk härkomst.

Myntningen av egna mynt på Gotland startade först under 1140-talet, vilket kan ses som det slutgiltiga steg i att skapa en egen monetärekonomi med en egen valuta, som troligtvis fick sina idéer från den myntimport som hade skett under hela vikingatiden. Ett syfte som har diskuterats för denna egna myntning av Birgitta Malmer (2010), var att myntherren ville skapa en stadig inkomstkälla, men även teorier om att det skulle underlätta för myntherren att ge utbetalningar till personerna i följe.

(13)

10

3.2 Silver som en valuta under vikingatiden

För att förklara silvrets betydelse under vikingatiden, har jag valt att använda mig av de förklaringar som finns av Birgitta Hårdh (2008) i Means of exchange, där silvrets roll under vikingatiden diskuteras och förklaras då de ger en bra överblick på ett komplext tema för den ekonomiska utvecklingen som silvret stod för.

Hacksilverdepåerna är ett fenomen som kan dateras tillbaka till runt 900-talet och de första årtiondena under 1000-talet i Skandinavien. De tidigaste hacksilverdepåerna kan dateras till början på 900-talet och har en koncentration till sydvästra och västra Jutland, sydvästra och västra Sverige och i Oslo fjorden. De ses som de tidigaste områdena i

Skandinavien som utvecklade en reguljärt användande av silver som en form av valuta i sina olika former. Denna form av silverdepåer spreds även att till Gotland vilket går att se i det stora antalet silverdepåer som går att datera tillbaka till vikingatiden.

Ekonomin som rådde under vikingatiden i norra Europa skulle kunna delas in i två olika stora block enligt Birgitta Hårdh (2008:97), som menar på att blocken bestod av silver som betalningsmedel i två grupper om mynt och vikt av ädla metaller, där inräknat silver. Bruket av olika betalningsmedel hade ett ursprung på den europeiska kontinenten, där man säger att gränsen för de olika sätten att använda metaller i myntat och omyntat slag gick längs den östra gränsen Karoligian-Ottonian rikena kring floden Elbe. Till väster om denna ”ekonomiska gräns” under 700- 900-talet fanns det en monetär ekonomi. I de östra regionerna finns det hacksilver fynd med en blandning av mynt av olika ursprund och silver i blandade former som smycken, barrer och silver stavar som har en stor fragmenterings grad. De skulle kunna ses som en klar indikation på ett samhälle som baseras på en viktbaserad ekonomi med silver som ett betalningsmedel baserat på sin vikt under denna period. Indikationer på detta går att

urskilja ur de depåfynd som har hittats på Gotland genom blandningen av mynt och bitsilver i depåerna.

Hårdh påvisar även att väldigt få dirham mynt har hittats i de depåfynd till väster om den

”ekonomiska gränsen” vilket ytterligare stödjer teorier om att två skilda ekonomier skulle varit påfallande under denna period, och där Gotland hör till den ekonomi som såg silvrets värde i vikt och inte deras monetära värde.

Depåerna och deras varierande innehåll med mynt från varierade ursprung, samt andra objekt som smycken, barrer och stavar, gör att det går att se att de omyntade objekten är av huvudsakligen lokalt ursprung, är en indikation på hur de vikingatida silverobjekten i depåerna oftast var insamlad inom den region de hittades. Enligt Hårdh är det omyntade silvret en bättre indikering än mynt för att skapa en regional analys om hur silver

behandlades, hur det fragmenterades och hur nicks i silvret kan påvisa hur silvret användes under vikingatidens viktekonomi. Hårdh (2008:99) definierar en typisk hacksilverdepås innehåll med mynt, fragmenterade mynt och omyntade objekt. Minst 50 % av innehållet skall vara fragmenterat, och 50 % ska väga mindre än 5 gram. Denna form av depå ser Hårdh som en form av valuta samling där de små fragmenten kan ses som bevis på silvret användes intensivt, eller på en daglig basis som betalning för alldagliga ting som fanns inom samhällets handel.

3.3 Viktekonomi

För att skapa sig en uppfattning om den ekonomiska utvecklingen med hjälp av silver som skedde under vikingatiden, går det med hjälp av arkeologiska silverfynd att påvisa ett viktsystem som tros varit en del av den viktbaserade silverekonomin. Genom att studera depåinnehållet med blandat silverinnehåll (mynt och icke-myntat silver), och de vikter och vågar som har hittats går det att skapa en inblick i hur viktsystemet fungerade som en del i den utveckling som skedde hos silvret och dess betydelse under den gotländska vikingatiden.

(14)

11

De islamska silverfynd som är av en ickemonetär karaktär består enligt Malmer (2010:16) övervägande av olika typer av silverringar, men även monetära fyndandelar av hela dirhem mynt eller fragmenterade mynt som börjar förekomma redan under 800-talet, och dessa indikationer går t.ex. att se i det fynd som hittades i Spillnings på Gotland.

Myntimporten som skedde från den senare hälften av 900-talet innehåller myntat silver, men även ickemonetärt silver som består av mer eller mindre sönderbrutna armringar, tenar, spännen nålar men även hela silverringar av olika typer och slag. Enligt Malmer tycks vissa av dessa funna silverringar ha fungerat som ett normaliserat betalningsmedel under

vikingatiden, där enheten som fungerade som betalningsmedel kan beräknas till 1 öre, med en en vikt på ca 26 gram. Viktenheterna som fanns under vikingatiden med ett äldre östligt och ett yngre västligt viktsystem när utvecklingen hos de vikingatida människorna började få kunskapen om viktenheter som mark, öre och örtug. Vikter och vågar som påvisar en viktekonomi går att spåra i de arkeologiska fynd i Hedeby, Sigtuna och i någon mån från Robe, men även som gravfynd i Birka. Förekomesten av vikter som en fyndgrupp går att se i de fynd som har hittats i Sigtuna (Malmer 2010:16).

De fynd av vikter och flertalet vågar som har hittats I Sigtuna i kvarteret Humlegården, tyder på en omfattande produktion av vikter runt om i Sigtuna, då detta fynd ligger ca 200 meter västnordväst om mynthuset i Sigtuna, och de fynden indikerar på att det har tillverkats bipolära vikter. Det har visat sig svårt att fastställa en viktnorm i Sigtuna främst genom att vikterna oftast är skadade främst av korrosion vilket påverkar deras exakta vikt (Malmer 2010:46).

System med att väga silvret går att urskilja i olika arkologiska fynd från rester av vågar och vikter. Att ett viktsystem kan ha varit förekommande i Skandinavien under vikingatiden går att urskilja utifrån de fynd som har hittats i t.ex. gravar (väldigt sällsynta fynd) och tidigare boplatser i Kaupang. Även fynd av vikter och rester av vågar i Sigtuna ger

indikationer på detta. Det viktsystem som går att utläsa från fynden av tio vikter och två vågar i Kaupang, visar och indikerar att ett viktsystem fanns inom samhället. De vikter som hittades på de tidigare boplatserna samt i gravarna har stora kontraster mellan sig, där de tio vikterna som presenterades i Pedersens text, är en del av flera hundra viktlod som hittades, men där de är gjorda av en kopparlegering eller en kombination av kopparlegering eller järn, medan de som hittades på boplatserna består av 410 stycken (82 % av viktfynden) olika vikter som var gjorda av bly (Pedersen 2008:120)

Det viktsystem som är mest vanligt förekommande i östersjöområdet tycks ha övervägande islamskt ursprung, och vikterna kallas ”normerade”. Vikter som har hittats i anslutning till kvarteret Professorn i Sigtuna kan skapa inblick i viktenheterna genom en viktanalys. Vikterna är normerade bipolära (järnkärna som är klädd med kopparlegering) och har olika vikter, 198,22 gram, 20,81 gram, 8,13 gram samt 2,33 gram. Även olika viktenheter från normerade kubooktaedriska vikter som vanligtvis är helt i koppar legering, och de vikter som är funna har en vikt av 8,54 gram, 5,83 gram, 2,67 gram samt 1,58 gram. Basenheten är den islamska guldvikten mitqual som är uppskattad till 4,233 gram. Islamska dirhem mynt ska i princip väga 2,97 gram, alltså 7/10 mitqual. Samtidigt finns det spår av ett nordiskt

viktsystem som har en öresvikt på ungefär 24 gram (Malmer 2010:46).

Lillemor Lundström (1973) tar upp en intressant analys av bitsilverfynd på Gotland, där hon presenterar en viktfördelning hos bitsilvret, samt hur delningsfrekvensen hos silvret är starkt beroende av fyndens tpq. Lundström (1973:31) ger en förklaring att man kan från ca 940 e. Kr se en inledande delningsprocess på Gotland, och fram till 900-talets slut har fynden en stor andel hela omyntade föremål och bitarna är jämförelsevis ganska tunga. Fynd som TPQ till och med 999 e. Kr påvisar en vikt på över 20 gram för närmare 50 % av delarna.

Ca 900/1000 e. Kr tilltar delningsintensiteten, där fynd som är deponerade efter 1000 e.

Kr ligger tyngdpunkten hos de olika silverbitarna på under 10 gram, samt att delar som har en vikt på över 20 gram börjar bli sällsynta. Även bitsilverfrekvensen ses öka jämfört med förhållandena hos fynd från 900-talet. Under 1030-1040-talen beskriver Lundström (1973) att delningsintensiteten sjunker aningen, men för att under seklets mitt ytterligare öka i intensitet.

(15)

12

Denna ökade delningsintensitet går att avläsa hos fynd från 1050-1120/1130 e. Kr där

bitsilvret blir ytterligare finfördelat and hos de tidigare fynden, och delar med en vikt på över 10 gram förkommer sparsamt i depåernas innehåll.

Denna form av en ökad delningsintensitet menar Lundström (1973) på är ett sätt att kunna göra en grov datering på fynd som saknar mynt hos de gotlänska silverfynden, men fynden måste innehålla tillräckligt med bitsilver för att kunna utföra en genomgående analys utifrån vikten hos silverbitarna, och det behövs 8-10 delar för att kunna göra analyser som inte skulle avvika från redan existerande data från analyser.

(16)

13

4. Analys av material

4.1 Gotlänska silverdepåer

För att kunna genomföra den undersökning och analys av de Gotlänska silverdepåerna och deras innehåll av mynt, myntfragment och bitsilver har de studerats utifrån redan existerande katalogisering och forskning kring deras innehåll. De olika depåerna har valts ut ifrån olika socknar på Gotland. Valet av de olika depåerna är för att påvisa en spridning av de olika depåerna och inte fokusera på depåer i anslutning till handelsplatser och hamnar för att skapa en uppfattning om hur deponeringsmönstret har sett ut på olika platser på Gotland, samt om det finns något genensamt i deras innehåll. Analysen kommer inrikta sig på tpq, antalet hela mynt, antalet mynt fragment samt antalet icke myntat bitsilver. Även vikten hos mynten och bitsilvret kommer att inkluderas i analysen. Vikten hos mynten och bitsilvret är en bra indikation på hur utvecklingen har skett från bitsilver till myntsilver.

De olika mynten kommer att kategoriseras utifrån deras ursprung, islamska, tyska, engelska eller övriga mynt. Kategorin med övriga mynt är de mynt som inte finns i stora andelar i depåerna och inte kvalificerar dem till att vara en separat myntgrupp så som böhmiska, bysantinska, irländska och skandinaviska mynt.

De olika depåernas innehåll kommer redovisas utifrån fyndkatalogen CNS,

Riksantikvarieämbetets nummer (RAÄ- nummer) samt Statens historiska museum SHM- nummer för registrerade objekt och samlingar av fynd.

De olika vikterna gällande mynten, myntfragmenten och bitsilvret från depåerna precenteras i gram.

4.2. Digeråkra i Barlingbo socken

Digeråkra silverdepån lokaliserades 1928 vid arbete med att lägga ner ett dräneringsrör, och finns redovisad i CNS (CNS 1.2 1977:21). Dateringen av silverdepån i Digeråkra är daterad till 1002 e.Kr. Den totala fragmenteringsgraden på Digeråkra depån ligger på 6,3 % av den totala fyndkategorin.

Utöver det präglade silvret i depån som uppgår till ca 75 % av innehållet med en vikt på 1,86 kg, innehöll depån även bitsilver i form av en stor brosch, två stycken fragment som tros härstamma från ett eller flera armband, ett fragment som kommer från en flätad armring, ett fragment från en dekorerad armring, ett fragment från en silverkedja, 11 stycken fragment från silvertackor, åtta fragment från stavsilver. 6 stycken delar från bladsilver samt 13 delar från sönderhackade silver smycken som hade en sammanlagd vikt på 651 gram.

Den totala vikten i depån uppgår till 2,511 kilogram.

Digeråkra Hela Mynt Antal och procent

Fragmenterade mynt, antal och procent

Antal och procent

Äldsta mynt Yngsta mynt

Islamska 72 = 5,81 % 36= 42,86 % 108= 8,16 % 770 e. Kr 997 e. Kr Tyska 791= 63,84 % 30= 35,71 % 821= 62,06 % 919-936 e. Kr 1002 e. Kr

(17)

14

Engelska 342= 27,60 % 16= 19,05 % 358= 27,06 % 973-975 e. Kr 997 e. Kr Övriga mynt 34= 2,74 % 2= 2,38 % 36= 2,72 % 929-967 e. Kr 997 e. Kr Totalt 1239=100 % 84=100 % 1323=100 % 770 e. Kr 1002 e. Kr

Bitsilver 44

Tabell 1. Visar antalet hela mynt i varje myntgrupp, antal mynt fragment. Procent påvisar andelen hela mynt och fragmenterade mynt av den totala summan i redovisningsgruppen. Dateringen av mynt visar det yngsta respektive det äldsta.

Digeråkra Hela mynts vikt Frg mynt vikt Vikt i gram

Islamska 196,44 42,42 238,89

Tyska 1 053,94 28,37 1 082,31

Engelska 492,39 13,59 505,98

Övriga 57,49 1,59 59,08

Totalt 1 800,26 86 1 886,26

Bitsilver 651,29

Totaltvikt i hela depån 2 537,55

Tabell 2 . Visar vikten hos de enskilda myntgrupperna, vikten hos hela mynt, vikten hos de fragmenterade mynten, vikten hos bitsilvret samt den totala vikten av depåinnehållet.

Utöver de islamska, tyska och engelska mynten finns även bysantinska, franska, italienska, bömiska och skandinaviska mynt. Mynt med islamskt ursprung uppgår till 108 stycken och det går att utläsa en större fragmenteringsgrad än de tyska och engelska myntens

fragmentering. De islamska mynten har en fragmenteringsgrad på ca 33,3%, och står för 42,86 % av den totala mängden fragmenterade mynt. Efter år 997 e. Kr har det inte tillförts ytterligare islamska mynt i depån. Det äldsta myntet ur Digeråkra depån är daterat till 770 e.

Kr.

De engelska mynten i depån uppgår till 358 stycken, och har en lägre fragmenteringsgrad än de islamska, där endast 16 av de 358 mynten är fragmenterade, vilket utgör 4,5 % av den totala andelen engelska mynt. De äldsta mynten av engelsk härkomst kan dateras till ca 973- 975 e. Kr.

Den största mängden mynt i Digeråkra depån är av tysk härkomst och uppgår till 821 stycken, där 30 stycken av mynten är fragmenterade, vilket utgör 3,6 % av den totala andelen tyska mynt. Det äldsta tyska myntet är daterat till 919-936 e. Kr, och det yngsta är daterat till 995-1002 e. Kr. Myntherren som stod för präglingen är Kung Heinrich I (919-936 e.Kr), och präglingsorten är Verdun.

Dateringen av det yngsta tyska myntet ligger till grund för den dateringen för Digeråkra depån till 1002 e. Kr. Myntherren för detta mynt är den Bayerska hertigen Heinrich IV(995- 1002 e. Kr) och präglingsorten är Salzburg

4.3. Gerete i Fardhems socken

Gerete depån (SMH 1219) hittades under två omgångar, där det första fyndet gjordes under 1845 i arbete på åkermark. Tpq dateringen av depån har lagt till mellan 996-997 e. Kr (oklart då andra fynd misskrediterar tpq)

Fyndet bestod av både myntat och omyntat silver, där det omyntade silvret bestod av ett runt kupigt spänne som hade en diameter på 2tum, och var gjutet av tjockt silver, en liten tunn brakteat, en hammarformad berlock, 1 stycken öppen finger ring, ungefär 100 stycken

sönderhuggna bitar av flätade ringar, gjutna tackor samt olika smycken med mera.

Jag har valt att ta med den här depån i analysen, för att den har ett tpq som är under slutet på 900-talet. Anledningen till att jag valde att ta med denna depå i min analys, är för att se om det finns en liknande förändring hos hela mynt som i de andra utvalda depåerna. Även om det

(18)

15

saknas angivelser för fragmenterade vikt hosmynten och andelen fragmenterade mynt går det att avläsa myntens antal.

Gerete Antal mynt Procent

Islamska 37 2,20 %

Tyska 549 +376 55,06 %

Engelska 560+50 36,31 %

Övriga mynt 108 6,43 %

Totalt 1680 100 %

Bitsilver < 104

Tabell 3. Visar antal hela mynt, den procentuella uppdelningen hos de olika myntgrupperna samt antalet bitsilver i depån.

De mynt som hittade under den första omgången bestod av engelska, tyska och islamska mynt bestod av 1252 stycken till antalet och härstammade från 900 och 1000-talet.

De tyska engelska mynten som bestod av 560 till antalet, och var myntade av myntherrarna Edgars- Edward Confessors. Ytterligare ca 50 stycken engelska och danska mynt

lokaliserades under den andra utgrävningen.

De 549 stycken tyska mynt som hittades under första utgrävningen härstammar från kejsarna Otto och Conrad Salius tid, och under den andra utgrävningen lokaliserades ytterligare ca 376 utnötta tyska mynt.

Övriga mynt som hittade under den första utgrävningen av 2 stycken ungerska, 92 stycken danska, 7 stycken irländska samt 3 stycken bysantinska mynt.

Även ett persiskt sassanimynt lokaliserades, samt 37 kufiska mynt, som enligt fyndrapporten hos SMH är mycket sällsynta mynt.

Dock går det inte att redogöra utifrån det dokument som finns tillgängligt (SMH 1219) huruvida fragmenteringsgraden, samt vikten på de olika mynten och bitsilvret är.

4.4. Myrände i Atlingbo socken

Myrände depån upptäcktes 1893 i arbetet med att gräva en husgrund av en bonde och hans son. Tpq dateringen av Myrände depån är 1036 e. Kr enligt CNS (CNS 1.1 1975:145). Depån är speciell i sitt deponeringsmönster, där 43,2 % av depåns innehåll består av icke präglat silver, vilket enligt forskare är ovanligt för en depå från den här tidsperioden, då de oftast innehåller präglade och lite icke präglat silver. Fragmenteringsgraden för myntsilvret i hela depån ligger på 4,5 % av de funna silvermynten.

Det omyntade silver som hittades bestod av ett flätat halsband, en stor vriden silverstav, 14 bitar av bladsilver men även 123 stycken silverbitar från trasiga eller huggna silverstycken men även andra silverobjekt som hade en sammanlag vikt på 1,35367 kilogram.

Myrände Hela mynt Fragmenterade mynt, antal och procent

Islamska 7= 0,41 % 9= 10,84 % 16= 0,89 % 776 e. Kr 996-999 e. Kr Tyska 1176= 68,29 % 40= 48,19 % 1216= 67,37 % 919-936 e. Kr 1036 e. Kr Engelska 482= 27,99 % 28= 33,73 % 510= 28,25 % 973-975 e. Kr 1023 e. Kr Övriga mynt 57= 3,37 % 6= 7,23 % 63= 3,49 % 967-999 e. Kr 1024 e. Kr Totalt 1722=100 % 83=100 % 1805=100 % 776 e. Kr 1036 E. Kr

Bitsilver < 139

Tabell 4. Se nyckel tab.1

(19)

16

Myrände Hela mynts vikt Frg mynt vikt Vikt i gram

Islamska 13,47 13,06 26,53

Tyska 1 282,74 25,97 1 308,71

Engelska 339,5 21,72 361,22

Övriga 72,8 4,24 77,04

Totalt 1 708,51 64,99 1 773,5

Bitsilver 1 353,67

Totalvikten i hela depån 3 127,17

Värt att notera gällande Myrände depån är att den totala vikten av silvret som hittade är 3 127,17 gram, där bitsilvret uppgår till 1353.67 gram, och mynten i både hela och

fragmenterad mynt uppgår till 1773,5 gram. Det omyntade silvret är i vikt nästan lika stor som mynten vilket gör depån ovanlig med sin stora mängd omyntat silver.

Myrändefyndet har endast 16 stycken islamska mynt, där 9 stycken av dessa är fragmenterade vilket ger en fragmenteringsgrad på 56 %, vilket kan ses som en hög

fragmenteringsgrad, men detta kan röra sig om en engångsföreteelse eftersom det finns en så pass låg andel av islamska mynt.

De tyska mynten utgör även i detta depåfynd den stora majoriteten av mynt med 1216 till antalet. Endast 40 av de tyska mynten är fragmenterade vilket ger en fragmenteringsgrad på 3,4 % vilket är lägre än fragmenteringsgraden hos Digeråkra fyndet. Även det äldsta tyska myntet som fanns i Myrändedepån har samma myntherrer som det äldsta myntet i Digeråkra depån, där mynt herren är Heinrich I och präglingsorten är Verdun och var myntat mellan 919-936 e. Kr.

510 engelska mynt återfanns i depån, och 28 stycken av dessa är fragmenterade, vilket ger en fragmenteringsgrad på 5,4 %. Det äldsta myntet är daterat till 973-975 e. Kr, och det yngsta myntet är daterat till 1023 e. Kr.

63 stycken av de 1805 mynt som återfanns i Myrändefyndet är av kategorin övriga mynt, och de skandinaviska mynten var till antalet 28 stycken utav dessa mynt. Ytterligare mynt utöver de skandinaviska bestod av mynt från Ungern, Irland, Italien och Böhmen. Utav av dessa övriga mynt var det äldsta av dessa ett mynt från Böhmen som hade Prag som

präglingsort och kunde dateras tillbaka till 967-999 e. Kr, medan det yngsta av dessa övriga mynt härstammade från Italien och daterades till 1024 e. Kr.

4.5. Hemängen i Bjärby socken

Hemängen fyndet (RAÄ-nummer Etelhem 100:1) gjordes under 5 olika perioder mellan 1914 och 1979, och trots att det är gjorda under olika perioder tros det härstamma från samma fynd.

Det största myntfyndet som gjordes innehöll 675 mynt på en åker.

Depån innehöll även två fragment av silverbrakteat, spännen, ett stycke silvertenn samt en liten silver smälta.

Det går ej att få fram någon vikt på mynten, de fragmenterade mynten eller silver objekten i dokumentet som finns tillgängligt hos Riksantikvarieämbetet

Hemängen Hela mynt Antal och procent

Fragmenterade mynt,Antal och procent

Islamska 13= 1,91 % 29= 24,58 % 42= 5,25 % 745 e. Kr 997 e. Kr Tyska 408= 59,82 % 54= 45,76 % 462= 53,25 % 919 e. Kr 1024 e. Kr Engelska 216= 31,67 % 29= 24,58 % 245= 30,63 % Ca 973 e. Kr Ca 1017 e. Kr

(20)

17

Övriga 35= 5,13 % 4= 3,39 % 39= 4,88 % Ca 994 e. Kr Ca 1018 e. Kr

Blanka 10= 1,47 % 1= 1,18 % 11= 1,38 %

Totalt 682=100 % 118=100 % 800=100 % 745 e. Kr 1024 e. Kr

Bitsilver < 8

Tabell 6. Visar antalet hela mynt, antalet fragmenterade, äldsta och yngsta mynten i myntgrupperna, antalet bitsilver samt den procentuella andelen i grupperna

Ser man till andelen mynt från olika länder och deras fragmenteringsgrad, är det de islamska mynten som står för den andelen fragmenterade mynt. 69,05 % av den totala andelen islamska mynt är fragmenterade, medan tyska och engelska mynten behåller sin myntform där endast en liten andel är fragmenterade.

Tpq på depån är 1024 e. Kr då det yngsta myntet är daterat till 1024 e. Kr. Trots att depån har den tpq dateringen, ser man att det finns ett islamskt mynt som är daterat till 745 e. Kr.

Även mängden bitsilver i depån är liten om man jämför med antalet mynt och

myntfragment. Vikten på bilsilvret och mynten fanns ej tillgänglig i den information som fanns att tillgå på Riksantikvarieämbetet hemsida, vilket gör det svårt att säkerställa hur den viktfördelningen har sett ut mellan dessa. Andelen tyska och engelska mynt är störst till mängden silver och verkar följa den ökning av mynt som skedde under början på 1000-talet i de Gotländska depåerna. Den märkbara ökningen står de tyska mynten för, som består av 59,82 % av det totala myntinnehållet i depån.

4.6. Gandarve i Alva socken

Under 1952 upptäcktes Gandarve depån (CNS 1.1 1975:66) i arbetet med att avlägsna en sten på nyligen uppbruten mark. Depån bestod av mynt, fragmenterade mynt och hacksilver.

Andelen mynt som återfanns uppgår till 686 stycken och har en vikt på 835,33 gram, där de fragmenterade mynten har en vikt på 16,84 gram av den totala mängden mynt och mynt fragment.

Den sammanlagda fragmenteringsgraden av myntsilvret i Gandareve depån uppgår till 2,1 %.

Det omyntade silvret bestod av brosch, två stycken halsband samt 16 bitar av hugget silver, Och har en vikt på 166,81 gram. Den totala vikten av hela fyndet är 1,00214 kilogram.

De yngsta mynten i depåsamlingen av mynt är präglade under 1047 e. Kr, vilket ger depån tpq 1047 e. Kr.

Gandarve Hela mynt Antal och procent

Fragmenterade mynt, antal och procent

Islamska 7= 1,04 % 8= 53,33 % 15= 2,19 % 618 e. Kr 960 e. Kr Tyska 423= 63,04 % 2= 13,33 % 425= 61,95 % 929-964 e. Kr 1047 e. Kr Engelska 209= 31,15 % 3= 20 % 212= 30,90 % 979-985 e. Kr 1046 e. Kr Övriga 34= 5,07 % 2= 13,33 % 36= 5,25 % 993-1032 e. Kr 1047 e. Kr

Totalt 671=100% 15=100% 686=100% 618 e. Kr 1047 e. Kr

Bitsilver <19

Gandarve Hela mynts vikt Frg mynt vikt Vikt i gram

Islamska 18,62 11,1 29,72

Tyska 512,65 1,14 513,79

Engelska 241,51 2,9 244,41

Övriga 45,71 1,7 47,41

(21)

18

Totalt 818,49 16,84 835,33

Bitsilver 166,81

Totala depåvikten 1 002,14

Andelen islamska mynt är låg till antalet i depån, och uppgår till 15 stycken, varav 8 av dem är fragmenterade vilket ger en hög fragmenteringsgrad på 53,5 % av hos de islamska mynten, där det äldsta myntet är daterat till 618 e. Kr och är myntat under den Sasanidiska dynastin.

425 stycken tyska mynt hittades och endast två var fragmenterade vilket gav en

fragmenteringsgrad på 0,4 %, vilket är ytterst lite i ett depåfynd. Det äldsta myntet av de tyska härstammar från Metz och är präglat av biskop Adelbero (929-962 e. Kr) och är daterat till 979-964 e. Kr. Det yngsta myntet i samlingen med tyska mynt är daterat till 1047 e. Kr och är myntat i Trier av EB Eberhard.

212 av mynten i Gandarvedepån härstammar från England, och 15 av dessa mynt är fragmenterade vilket ger en fragmenterings grad av 1,33 % gällande de engelska mynten. Det äldsta myntet av de engelska är daterat till 979-985 e. Kr, vilket är början på Aethelred II (978-1014 e. Kr)regeringstid. Det Yngsta myntet i samlingen av engelska mynt är daterat till 1047 e. Kr, vilket överensstämmer med Edward the Confessors regeringstid (1042-1066 e.

Kr).

Av de 36 övriga mynten i Gandarvedepån är det endast 2 stycken som är fragmenterade vilket ger en fragmenteringsgrad på 5,5 %. De övriga mynten bestod av burgundiska,

böhmiska, irländska och skandinaviska mynt. Det äldsta myntet i samlingen med övriga mynt är ett burgundiskat mynt som är daterat till 993-1032 e. Kr. det yngsta mynt som härstammar från Skandinavien är ett mynt som är präglat i Danmark och daterat till 1047 e. Kr.

4.7. Stora Sojdeby 1 i Fole socken

Stora Sojdeby depån.(CNS 1.4 1982:101) upptäcktes under tre olika tillfällen under 1910, där den första upptäckten gjordes vid plöjning av ett fält, medan de två resterande upptäcktes under undersökningar av det första fyndet.

Stora Sojdeby depån är en stor depå med en totaltvikt på 3,40203 kg, där endast det myntade silvret uppgår till en vikt på 3,05 kg. 350 gram av den totala vikten är omyntat silver som bland annat innehöll 35 bitar bladsilver och 16 stycken silverstycken från hugget silver. Det omyntade silvret var endast 10 % av den totala vikten av hela depån.

Den totala andelen mynt som hittades under de olika undersökningarna uppgick till 2310 stycken.

Stora Sojdebydepån har en tpq datering till ca 1089 e. Kr.

Stora Sojdeby 1

Hela mynt Antal och procent

Fragmenterade mynt, ^Antal och procent

Islamska 31= 1,42 % 49= 37,69 % 80= 3,46 % 786-809 e. Kr 1004/1005 e. Kr Tyska 1311= 60,14 / 54= 41,54 % 1365= 59,09 % 919-936 e. Kr 1089-1099 e. Kr Engelska 713= 32,71 % 24= 18,46 % 737= 31,09 % 973-975 e. Kr 1089-1092 e. Kr Övriga 125= 5,73 % 3= 2,31 % 128= 5,54 % 945-959 e. Kr 1047-1076 e. Kr Totalt 2180=100 % 130=100 % 2310=100 % 786-809 e. Kr 1089-1099e. Kr

Bitsilver <51

Stora sojdeby Hela mynts vikt Frg mynt vikt Vikt i gram

Islamska 91,99 92,93 184,92

(22)

19

Tyska 1 758,63 40,81 1 799,44

Engelska 848,62 37,76 886,38

Övriga 175,69 5,13 180,82

Totalt 2 874,93 176,63 3 051,56

Bitsilver 350,5

Totalvikten av hela depån

3 402,06 Tabell 10. Se nyckel tab.2

Andelen islamska mynt uppgick till 80 stycken, varav 49 av den var fragmenterade.

Fragmenteringsgraden av de islamska mynten uppgår till 61,25 %, vilket är en betydande del av mynten. Det äldsta myntet av de islamska bestod av ett abbasidiskt mynt och tror ha präglats mellan 786-809 e. Kr. Det yngsta myntet är daterat till 1008 e. Kr.

De tyska mynten var bland de mest förekommande i Stora Sojdeby depån och uppgick till 1365 stycken, där endast 54 av mynten var fragmenterade, vilket ger en fragmenteringsgrad på 3,9 % som kan anses som låg om man jämför med fragmenteringsgraden hos de islamska mynten. Det äldsta myntet daterades till 919-963 e. Kr och präglades i Verdun under kung Heinrich I tid. Det yngsta myntet är daterat till 1089-1099 e. Kr och var myntat i Köln under EB Hermann III tid (944/5-1012 e. Kr).

737 av mynten i Stora Sojdeby depån är av engelskt ursprung, och av dessa är 24 stycken fragmenterade vilket ger en fragmenteringsgrad på 3,2 %, vilket även detta är en låg

fragmenteringsgrad om man jämför med de islamska mynten. Det äldsta av de engelska mynten daterades till 973-975 e. Kr vilket var en del av kung Edgars regeringstid (959-975 e.

Kr). Det yngsta myntet som lokaliserades daterades till 1089-1092 e. Kr och präglades i London under kung William II regeringstid 1066-1087 e. Kr).

Av de 128 mynt av övriga mynt som hittades var 3 av dessa fragmenterade vilket gav en fragmenteringsgrad på 2,3 %. En stor del av de övriga mynten bestod av skandinaviska mynt med 91 stycken till antalet. Inget av de skandinaviska mynten var fragmenterade. Ytterligare mynt som hittade var bysantinska, ungerska, böhmiska, italienska och irländska mynt. Utav dessa övriga mynt var det äldsta ett mynt som härstammade från Bysan och blev daterat till 945-959 e. Kr och var myntat i Konstantinopel som regerades gemensamt av Konstantin VII och Romanus II under denna period. Det yngsta myntet som återfanns härstammade från Danmark och daterades till 1047-1075 e. Kr vilket var en del av Svend Estridsens regeringstid i Danmark.

4.8. Analys kapitel

De undersökta depåerna är utmärkande utifrån att det myntade silvret är dominerande över bitsilvret i både vikt och antal. Detta ger en indikation på att silvret var huvudvalet i

betalningstransaktioner som skedde, både som hela och fragmenterade mynt. Majoriteten av mynten är hela i de undersökta depåerna. Eftersom de är deponerade med både fragmenterade mynt samt bitsilver är det inte helt uteslutet att de användes i en slags hybridekonomi för både hela och fragmenterade mynt.

Det som sticker ut i analysen av de olika depåerna är Myrändedepån som har en stor del omyntat silver i sig sammansättning och består till 43 % av depåns sammanlagda vikt, vilket är avsevärt mycket högre and de andra depåerna i analysen. Detta skulle hypotetiskt kunna förklaras genom att den har funnits tillgänglig under en längre tid, och att de första

deponeringarna gjorde någon gång under 900-talets senare del och att den har fyllts på under tidens gång till den sista nedläggningen som skedde efter 1036 e. Kr.

För att koppla tillbaka till frågeställningarna för uppsatsen, ser man att andelen tyska och engelska mynt börjar bli större till antalet ju längre in på tusentalet man kommer, och de islamska mynten börjar bli allt färre i depåstrukturen, samt bitsilvret.