Överintendentsämbetet och församlingarna i Övre Norrland 1760–1860

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Barbro Flodin

Title Överintendentsämbetet och församlingarna i Övre Norrland 1760–1860

Issue 22

Year of Publication 1991

Pages 115–126

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

••

Overintendentsämbetet och församlingarna i Övre Norrland 1760—1860

avBarbro Flodin

Fig 1.Nedertorneå-Haparanda kyrka.Första förslagetavEHollström 1820. RA.

Då man från statsmakternas sida under 1700-talet ville haencentralstyrning vid byggandetavkyrkor

och andra offentliga byggnader tillkom ett flertal kungliga förordningar. Av betydelse för kyrkobyg- gandet kan nämnas förordningar från åren 1752,

1759 och 1776. I dessa föreskrevs att inga kyrkor

eller allmänna byggnader fick uppföras eller till någon betydandedelreparerasförrän ”desseinema”

samt kostnadsförslagengranskats och godkänts av Overintendentsämbetet (ÖIÄ). Samma förhållande gällde för kyrkornas inredning med altare, predikstol

ochorgelverk. På deorterdärnågon förfarenbygg-

Fig. 2Nedertorneå-Haparanda kyrka. Andra förslagetavE Hallström 1820. RA.

mästare inte fanns att tillgå kunde församlingarna vändasig direkt till

ÖIÄ

med begäranomritningar,

med insändare av uppgifter på vilka ritningarna

skulle grunda sig. Ingakyrkor fick uppföras av trä

utan sten skulle användas om inte ”någon gång omständighetersig förete,somgöraträbyggnad ound- wikelig”. I sådant fall krävdes särskilt tillstånd av

ÖIÄ.

Tillämpningenav dessa förordningar kom natur¬

ligtvisattvaraavbetydelseför kyrkornasutformning

— i denmån föreskrifternaefterföljdes. De bevarade förslagen och den ofta mycket omfattande skriftväx¬

lingengeri många fallengodbildav ärendehante¬

ringen, relationerna mellan församling och myndig¬

het ochgradenavömsesidigt hänsynstagande.Efter¬

levnaden eller anpassningen till verkligheten kan

konstateras genom jämförelser med samtida eller

senare uppgifter, avbildningaroch uppmätningar.

I detdåtida svenska Västerbotten ochLappmarken uppfördes 55kyrkobyggnader under perioden 1760—

1860. Av dessavar30—35kyrkor eller kapell iegna

församlingarmedan övrigautgjordesavannexkapell

iytterområden, i skärgårdeneller fjälltrakterna, eller

tillhördenågotbruk. För 20avdessa 55 kyrkobygg¬

nader insändesritningar ochförslag förgranskning

hosÖIÄ.Iregel omarbetadesdeinsända ritningarna

ochförslagenochnyaritningar upprättadesav

ÖIÄ.

Främst vardet de större församlingskyrkorna som

genomgick denna procedur medan de mindre kapel¬

len uppfördesutanav uppmärksammasav

ÖIÄ.

Förslag till följande kyrkobyggnader granskades

ellerupprättades av

ÖIÄ:

Kyrkansnamn förslag förslag/arkitekt färdig

Luleå,Gustafskyrkan ^{1779 ö}Tempelman ¹⁷⁹⁰

Karl Gustaf(Karungi) ¹⁷⁸⁶ ÖIÄ,osign ¹⁷⁹⁶

Kengis (nuv Pajala) ¹⁷⁸³ ÖIÄ,_osign ¹⁷⁹⁷

Lycksele ^{1792 0 Alm}(?)

1793 P W Palmroth 1799

Skellefteålandskyrka ^{1793 Jakob}Riij ¹⁸⁰⁰

Sävar 1812 Joh Wincent

1812 Almfeldt 1822

Burträsk 18150. SGeting

1817 P W Palmroth 1823

tornet 18240. J ALinder 1829

Nedertomeå-Haparanda ¹⁸²⁰ E Holl ström

1820 EHollström

1821 C G Blom-Carlsson 1825

Överluleå 1824 E Hollström

1824 J W Gerss

1825 J W Gerss 1831

Vilhelmina 1833 insänt, församl.

1834 A Almfeldt

1835 AAlmfeldt 1840

Älvsbyn,

tornet ^{1847 J P}Rönnberg

1847 C G Blom-Carlsson 1848

Vittangi ¹⁸⁴¹ insänt, församl.

1842 ThEdberg

1843 ThEdberg ¹⁸⁴⁸

Åsele 1846 C G Blom-Carlsson

1846 J FÄbom 1850

Norsjö ^{1845 J F}Åbom 1850

Nederluleå, tomet 1847 C G Blom-Carlsson

1850 EHollström/0 G Alm 1851

Korpilombolo ^{1855 E}Swanberg

1856 ATömqvist ¹⁸⁵⁶

Jörn

(Österjöm)

^{1855 E E VRothstein 1857}

Råneå 1853 J FÅbom 1857

1856 L Hawerman

Överkalix 1840 JEliasson

1840 OG Alm

1841 R Brouhn

1842 R Brouhn 1858

Sorsele 1857 LHedin 1860

Tre avdessakyrkor har valtsutoeh behandlas här vad gäller ärendets hantering från förslag till genomför¬

ande,nämligen Nedertomeå-Haparanda kyrka,Över-

luleå kyrka och

Överkalix

kyrka. Av dessa finns

endastÖverluleå kyrka bevarad medan de andratvå

förstördes genom brand 1963 resp. 1939. Gemen¬

samtför dessakyrkoräratt isamtligafall insändes

lokalt upprättade förslag, vilka inte godkändes av ÖIÄ.Nya förslag gjordes ochdeslutligen godkända förslagen visarstoralikhetermedan de utförda^ver¬

ken företer vissa olikheter.

Källmaterialet utgörs i huvudsak av material i

Fig. 3 Nedertorneå-Haparanda kyrka. Ritning av C G Blom- Carlsson1821.RA.

Riksarkivet bestående av ritningar, skriftväxling i ärendena, yttrande från församlingarna, utdrag ur

sockenstämmoprotokoll,memorial till och frånÖIÄ

samtandrahandlingarsomkundeliggasomunder¬

lag för beslut i Kungl.Maj:t.'

Nedertorneå-Haparanda gamla kyrka

Genomfredstraktaten1809eftersvensk-ryska kriget

komsocknarnaiTomedalenattdelasiensvensk och

enfinskdel.I dendelsomblevutankyrkauppfördes

senare enny sockenkyrka. I Nedertomeå kom kyr¬

kan att ligga på den finska sidan. Den svenska församlingenvästeromTomeälventvingades därför uppföraen nykyrka. Detdröjdedock fram till 1819

innanett nytt pastorat inrättadesoch fram till dess fortsatteden svenskaförsamlingenattanvända kyr¬

kanpå Björkön, fast den numeralåg i Finland.

Sedan beslutfattatsomuppförandetav en nykyrka

Fig.4 Nedertorneå-Haparanda kyrka.Foto ATA.

diskuteradesutformningen i sockenstämman. Efter föreskrifterfrån dennaupprättade lantmätaren Erik

Hollström i Luleåenritning, daterad den28februari 1820, till^enkyrkaavsten samtmaterialförslag.^Den långhuskyrkamed sakristia iösterochtom i väster

som föreslogs skulle få en mycket rikt artikulerad utformning (fig. 1). I exteriören indelas långhuset

ochtornetgenomkoppladepilastrarocharkadbågar,

sakristianochtornetsbottenvåning rusticeras, porti¬

kerna förses med tempelgavlar och kolonnerresp.

pilastrar i väster och öster, trekantgavlar sätts på

tornet,fasadenputsasvitoch taket blir rött. I interiö¬

ren tunnvalv med breda gördelbågar och i öster fristående altare mellankopplade kolonner och ba¬

komliggande absidformatsanktarium. De höga kost¬

naderna för kyrkans uppförande kunde dock inte godkännas^av sockenstämman och Hollström fick i uppdragatt utföraen nyritning tillenkyrkaav trä.

Den andraritningen, frånden 18november 1820,

visarenkyrkaav annankaraktär,medtom,altare och sakristia i tväraxeln(fig. 2). Långhuset har förlängts

med smalareutbyggnader vidgavlarna. Ingångarna

till tornetoch västra gaveln har fåttsammautform¬

ning medtempelgavelochkoppladepilastrarsomi

detförstaförslaget.Tomöverbyggnadenharenfan¬

tasifullavslutningmed låg, segmentformad huv med

rund altanochsmal lantemin avslutad med eldsuma.

Fasaderna föreslogs rödfärgade med grå pilastrar,

lister ochomfattningar.Interiören fickencentralise¬

randekaraktär då koretmedaltarpredikstolplacerats

mitt påenalångsidan. Förslaget sändesin till

ÖIÄ,

somdockansåg detvaranödvändigt med åtskilliga ändringar.

Ettnyttförslag upprättades av konduktören C G BlomCarlsson(fig. 3).Dettagodkändesavförsam-

Fig. 5 Överluleå kyrka. Förstaförslaget av E.Hollström 1824. RA.

lingen den 15juli 1821 och efterrenritningav

ÖIÄ

den 30 oktober. Den prövade församlingen ansåg visserligen ”en Trä-Kyrka såsomenfögamotsvaran¬

de ersättning för den genom sista fredsslutet med Ryssland förlorade nya och dyrbara Sten-Kyrkan”

menaccepterade

ÖIÄ:s

förslagdå den gamla kyrkan

”för hela Rikets gemensammabästa, blivit till Ryss¬

land afträdd.”

Blom-Carlssonsförslagtillenträkyrka anknöt till

Hollströms andraförslagmedsammaplanmenutan gavelutbyggnader. Fasaden fickenstramareutform¬

ning utan indelning eller utsmyckning, tornet en klassicistisk utformning med stor, rundbågig öpp¬

ning, altan och lanteminmedförgyllt klot och stjärna

somresterande motiv från Hollströms förstaförslag.

Kyrkan uppfördes åren 1823—25 efter denna rit¬

ning, menmed fasaden panelklädd och indelad ge¬

nomstödpelareeller lisener(fig.4).Byggmästarevar Olof Alm från Heden(Boden) och sannolikt medver¬

kadeäven sonenOlof Gustaf Alm.

Överluleå

Efternärmarefemtioårs diskussioner ochutredning¬

arbildades 1826Överluleåsocken genomdelningav Luleå socken. Den andra delen komattkallas Neder- luleå.Samtidigt fattades beslutomuppförandet^{av en} kyrka av sten i Bodens by. Förberedelserna för kyrkobygget hadepåbörjats redan 1824genom an¬

skaffandeavritningaroch den redan nämnde lant¬

mätarenErik Hollström iSunderbyn, Luleå,nuäven kalladkonduktör, fick iuppdragattupprättadem.

Hollströmsförslagfrån 1824, utförtenligtkyrko- byggnadskommittens föreskrifter och under med¬

verkanavbyggmästaren Olof Alm,var enlånghus¬

kyrka med kor och sakristiamittpå enalångsidan

ochutbyggttompå motstående sidasamthalvcirkel- formigt avslutande kortsidor (fig. 5-6). Förslaget

mötte motstånd i sockenstämman, då majoriteten

ville harätavinklar ihömen,mensändes vidare då församlingenej ”velat aflemnaettsådantutlåtande i bestämda ordalag”. ÖIÄ godkände inteförslaget

utanlät arkitekten J W Gerssgöranyaritningar,som sändes tillförsamlingen föryttrande hösten 1824.

Gerss föreslog en treskeppig långhuskyrka med

absidformat kor och västtom med altan och lantemin

(fig. 7). Församlingenvarstarkt kritisk och godtog

intedettaförslagutanvidhöll sina önskemålnärdet gällde koretsoch tornets placering. I ett långt och indignerat ^svar från byggnadskommittén till ÖIÄ påpekadesattden önskadeplaceringenavtornetvar densammasomÖIÄ godkänt för denunderbyggnad

varandekyrkan iNedertomeå. Vidareansågspelar¬

naeller kolonnerna i interiörenvaratill nackdel då de försvårade sikten för åhörarna ochgjorde kyrko-

mmmetmörkaresamtfördyradekyrkobygget.För¬

samlingenville inte heller hastenvalv dårasinträf-

Fig. 6Overluleåkyrka. FörstaförslagetavE Hollström 1824. RA.

ru.^

Fig. 7Överluleåkyrka. FörstaförslagetavJ W Gerss 1825. RA. Fig.8Överkalixkyrka.FörstaförslagetavR Brouhn 1841. RA.

Fig. 9Överluleå(Boden) kyrka.Fotoförf. 1990.

fat i Skellefteå och Nedertomeå och vållat ”kostnad ocholyckshändelser.” I sin svarsskrivelse den 5mars 1825 gav församlingen även uttryck för det som

uppfattades som

ÖIÄ:s

förmyndarattityd. Här står

bla:

Då den Man, som har sig anförtrodd vården om Skönhet och smak i den ädlaByggnadskonsten inom

vårt Fäderneslandförklarat,attifrågavaranderitning

ärformad efter konstens skönasteMönster, så torde vi endast böratropåenså tillförlitlig Auktoritet och

af denna ärfarenhetöfvertygas,attskönhetssinnetär

enblomma,somintet lärer kunna utvecklasig i vårt

sträfva klimat. Likväl, fastän wår konstkännedom kanwara ofullständigoch wårttycke osmakligt, så

hafva dock—äfven vi—någon förmågaattseoch

bedömma. Och detta omdöme hafva vifleregånger

tillförne yttrat, dä vi alltid förklarat oss vara mäst nöjda med den ritning, somförsamlingen låtitupp¬

rätta;dockattnågon mindre förändring deruti torde

varalämpelig och nyttig. Detta, likväl intet för att envisas medenfattad tanke—utandetärfördet,att hvadsom emotdenna Ritning blivit anmärkt, intet

efter wåra afsikter synes ossinnefatta nogverkliga anledningar förattändra den.

Gerss utarbetade nu en ny ritning som blev en

kompromissmellan Hollströmsförslag ochhanseget förstaförslag (fig. 8). Planen följdeHollströms för¬

slag,menmed rakt avslutade kortsidor och altarpre-

dikstolenplacerad iennisch. Tornet däremotföljde

Gerss förstaförslag.^Församlingenantog dettaför¬

slag, som godkändes den 30 augusti 1825. Kyrkan uppfördes åren 1826—31 under ledning av bygg¬

mästarenOlof Gustaf Alm från Boden(fig. 9).

Överkalix gamla kyrka

Denkyrkobyggnadsom fanns frän 1690-taletvari börjanav 1800-talet för liten och i dåligt skick. Den

19juli 1839gavstillståndom uppförandetav en ny

kyrkaavträ.Diskussionenkom den första tidenatt främst gälla placeringen, då kyrkstugor och stallar ansågs ligga förnäraoch utgöraenbrandfara. Slut¬

ligen beslötsattförlägga kyrkan direktnorr omden gamla kyrkan ochflyttakyrkstugoma."*

Oenighet rådde ocksåomutformningenavkyrkan.

Församlingen ville ha en långhuskyrka med tom.

Olof Gustaf Alm frånBoden,somockså härantagits

som byggmästare, uppmanades göra ett material-

ochkostnadsförslag.Samtidigtinlämnades till sock¬

enstämman den 9 maj 1840 en ritning gjord av nämndemannen Jöns Eliasson. Denne föreslog en

polygonal kyrka medfyrakorsarmar och brett avfa¬

sade hömmotkorsmitten(fig. 10)samtanfördeatten

kyrka med denna form skulle bli billigare då kortare

virke kunde användas. Almskostnadsförslaglöd på

Fig.10Överkalixkyrka. FörslagavJöns Eliasson

1840. RA.

11.604 rdr banco medan Eliasson räknade med 3.107 rdr bancoför sitt förslag. Besparingen låg främst i

virkeskostnadema. Då sockenstämmaninte ville fat¬

ta ettavgörande beslut sändesbåda förslagen till

ÖIÄ

förgranskning.Isin remisskrivelse till

ÖIÄ

framför¬

delandshövdingen viktenavattsparapå skogen och bygga kyrkan med”hushållning”samtpåpekadeatt Alms förslagvardet kostsammare.

ÖIÄ

^fann dock Eliassonsritning ”varaså beskaffadattdenej kunde tillstyrkas”utanen nyritninggjordesavkonduktören

Richard Brouhn 1841 efter O G Alms kostnadsför- slagmennågot bredareänvadsomsagts (fig. 11).

Församlingen godkände Brouhns ritningmen yr¬

kadepå vissa ändringar ochenomarbetning gjordes (fig. 12). På församlingens begäran fick kyrkan högre takresning, delsför plats för läktare påtresidor

samtföravrinningens skull. Ingainvändningar gjor¬

desmotkostnadsförslaget på 12.307 rdr banco. Rit¬

ningen fastställdesden 3 december 1842.^

Socknens ekonomiskaresurser var dock mycket begränsade och det dröjde innan kyrkobygget kom igång. Planenförbyggnadenstakades först inovem¬

ber 1852 ochkyrkanuppfördes åren 1856—58 med byggmästaren Johan Petter Rönnbergfrån Piteåsom

huvudentreprenör.

Kyrkan uppfördes efter 1842 års ritning när det gäller planen utom att tornet och sakristian bytte plats. Förändringar gjordesfrämstavdetdekorativa formspråket i exteriören(fig. 13). Fönstrenförsågs

med rakt avslutadeöverstycken oeh de profilerade

listerna medfigursågade frisbrädor. Dessa detaljer

var av sammanygotiskakaraktärsommotsvarande

i Råneåkyrka,uppförd samtidigt, åren 1855—57,av

sammebyggmästareRönnberg. Lanteminen gjordes åttkantig med hömlisener och fialer ochfick i stort

sammautformningsomlanteminen påtometi

Älvs¬

byn, även det uppfört av Rönnberg 1848. Dessa detaljförändringar fårses som enföljdavdenlånga tid, 14 år,somförflöt mellanritningens tillkomst och kyrkans uppförandesamt detinflytande sombygg¬

mästaren Rönnberg av allt att döma hade. Hans

kontakter med nya stilideal oeh erfarenheter från

andrakyrkobyggenfick härgöra sig gällande.

Degodkändaförslagen till dessatrekyrkor visar så

likartad karaktär att en gemensam, styrande kraft

måsteligga bakom. Ritningarna tillkomgenom

ÖIÄ:s

försorgmen somresultatav enväxelverkan mellan församlingarnas önskemål oeh förslag och

ÖIÄ;s

förslag. Enannan gemensamfaktorvarbyggmästar¬

naAlm, far ochson,dånågonavdemvardelaktig i förslagen till allatrekyrkorna.

Kyrkorna iNedertomeåoch

Överluleå

uppfördes

efterritningarna med tilläggetattNedertomeåkyrka

gavskaraktärenavdenträkyrkadenvar genompanel

ochindelninggenomstödpelare eller lisener. Kyrkan

iÖverkalixuppfördes efter ritningarna i uppbyggna¬

denmenmedettnyttformspråk i fasaddekorationer-

naochtomöverbyggnaden. IinteriörernavarNeder¬

tomeå oehÖverluleålikartademedencentralplace-

Fig.11Överkalixkyrka. Andra förslagetavRBrouhn 1842. RA.

Fig. 13Överkalixkyrka. Andra förslagetavR.Brohn 1842. RA.

/

Fig. 12 Överkalix kyrka. Fotofrån 1920-

talet.ATA.

ringavaltaret och predikstolen videnalångväggen

medanÖverkalixficktreskeppigt långhus med koret

videnakortsidan, samtliga efter ritningarna. Avste¬

genfråndeslutgiltiga ritningarnavarsåledesbegrän¬

sade ochgällde främst exteriören i

Överkalix,

dären nytids stilidealgjorde sig gällandegenombyggmäs¬

tarens erfarenheter från andra håll.

Överintendentsämbetet

och

övriga kyrkobyggnadsförslag

För deövriga kyrkobyggnader inomundersöknings¬

området till vilka insänts förslag till

ÖIÄ

^men ej

behandlats här kan konstateras att hanteringen av dessakyrkoärenden inom

ÖIÄ

under perioden1760—

1860genomgicken utveckling i flera avseenden.

Handlingarnaäri regel mycketsparsammaunder

deförsta årtiondenaochnågra omfattandediskussio¬

nerharinte redovisats. Ritningar kunde godkännas omgående utan invändning, tex projektet till den

storakyrkani Skellefteå landsförsamling. I andra fall gjordes ritningarav

ÖIÄ

somförsamlingarna tack¬

samttog emotfastänmangjorde vissa förändringar

viduppförandet, anpassade tillegnaönskemål eller möjligheter,texKarl Gustaf(Karungi) och Kengis.

Detförsta kända fall därenritningsäntsinmen

ÖIÄ

upprättaten nygäller Lycksele kyrkapå 1790-talet,

meninte heller härtycks ha rått någrastörre motsätt¬

ningar.

Med tiden blev rutinernafastareochskriftväxling¬

en alltmeromfattande. ÖIÄ:s granskning avde in¬

komna förslagsritningama ledde i regel till att nya

ritningar upprättadesavkonduktörernaeller arkitek¬

ternainomÖIÄ.Förutomden redan nämndaritning¬

en till Skellefteå landsförsamlings kyrka godtogs

inte något av de övriga insända elva förslagen.

Skälen till dettavarierade. I vissa fallvardetÖIÄ:s underkännande,texNedertomeå-Haparanda,

Över-

luleå, Vilhelmina, Korpilombolo och

Överkalix,

i

andrafallvarde insändaritningarna enkla byggmäs- tarritningar,somfickutgöragrundför

ÖIÄ:s

^upprät¬

tandeavnyaritningar,texSävar, Burträsk,Vittangi

ochtorneti

Älvsbyn.

Isamtliga dessafallpresente¬

rade ÖIÄ _nya förslag, som församlingarna fick ta ställning till.

Iandra fall insändes endastkostnadsförslag samt vissagrundläggandeuppgiftersomfolkmängd,öns¬

kemålom enträkyrka,texikorsform,samtbegäran

om upprättande av ritningar inom

ÖIÄ,

^någotsom

alltid beviljades. Som exempel här kan nämnas

Åsele,

Norsjö, Jörn, Råneå och Sorsele.

Avde ofta likartadeförslagen från

ÖIÄ

^attdöma

vardet ämbetetsestetiskasynpunkter ochensträvan

efterlikformighet inom kyrkobyggandetsomfällde utslaget.Mottagandet varieradefrån tacksamhet och ödmjuk underkastelse tillprotesteroch kravpå för¬

ändringar. Några svarsskrivelser harenironisköver¬

tonmedpåpekandeomdetstorageografiskaavstån¬

det mellan ÖIÄoch dessanordliga trakter och den

misstrosomföljde därav,texnärdet gällde deovan behandladeförslagen till kyrka i

Överluleå.

Dearkitektoniskaformernahosförslagsritningar-

na,både de insända och desomutfördesavÖIÄ,var under större delenavperiodenfrämst anpassade för kyrkobyggnader av sten. Rundbågiga fönster och

släta väggar påminnande om putsat murverk var

vanligt,tex i KarlGustaf (Karungi), Lycksele och

Sävar. Därpilasterindelningförekomhadeformerna

hämtatsfrånstenarkitekturen,texi Vilhelmina och Vittangi.

Senare underperioden ändrade dearkitektoniska

formerna karaktärmotengotiserande hållning,mer

anpassadför träarkitekturen,texRåneå ochtorneti

Älvsbyn.

Detenda fall där

ÖIÄ

opponerade sigmot

attden insändaritningenvaravseddförenstenkyrka

och i stället uppgjorde en ny ritning avsedd för en

kyrkaavträ,med andrakonstruktivaochdekorativa detaljer,varKorpilombolo.Påpekas kanattdenförst

insända ritningen var en kopia av den ritning som

ÖIÄ tidigareutförttill kyrkani Vittangi.

Även

inom ÖIÄändrades såväl åsiktersomkunnande.Vid_upp¬

förandetvardet dockstenkyrkansformersommest tilltaladeförsamlingen. Ettannatfall där

ÖIÄ

utfört

enritning direkt avsedd för byggande iträmen där

denuppförda kyrkanlånade sina former från stenkyr¬

kornaärJörn.

I de kungliga förordningarna ingick krav på att kyrkornaskulle uppförasav sten,omdet intefanns anledning tillundantag.De allra flesta kyrkobyggna¬

derna inom detta område uppfördes dock av trä.

Anledningenvarbristen på kalk, tegel ochlämpligt

stenmaterialsamtdestorakostnadernaförattanskaf¬

fa och frakta detta till byggplatsen, i synnerhet jämfört med kostnaderna för attanskaffa virke. Ett exempelpådetta ärberäkningarnainför uppförandet

av kyrkan i Vittangi. En stenkyrka skulle kostaca 50.000 rdr banco medanenträkyrka kundeuppföras

för ca 3.000 rdr banco. Samtliga kända fall av

begäran om tillstånd fören kyrkaav träbeviljades

ocksåutaninvändning.Idefall där kyrkornauppför¬

desavsten,nämligenGustafskyrkaniLuleå, Skellef¬

teå landsförsamlings kyrka,

Överluleå, Åsele

och klocktornet i Nederluleå, var detta församlingens

eget initiativ.

Trots de omarbetningar som gjordes av

ÖIÄ

^ut¬

vecklades med tidenendialogmed församlingarna

och deras önskemålvaristorutsträckning vägledan¬

de förÖIÄ:s arbete. Deavstegsomgjordes frånde fastställdaritningarna blevdärför inte särskiltstora.

Främstgällde deutformningen av fönster, fasadin- delning och placeringen av altare och predikstol.

Förändringarnafårses somettuttryckfördenegna

viljan och självständigheten.Det kan också halegat

taktik iattinte fortsättaendialogmed

ÖIÄ.

Slutsat¬

senmåste bliattde här aktuellakyrkornasutformning

varresultatetavettsamarbetemellanförsamlingarna

ochÖIÄmeränettdiktatfrånenauktoritärmyndig¬

het. Denlikriktningsomdelvis blevföljden tillkom

inte bara genominitiativ bådecentralt hållutanockså

genom inflytelserika, lokalabyggmästare.

BarbroFlodin, fil dr, 1:eantikvarievid Enheten för byggnadsdokumentation, Byggnadsavdelningen, RAÄ.

Noter

1. VidRiksantikvarieämbetet, enheten förbyggnadsdokumenta¬

tion,Sveriges Kyrkor, drivs sedanettantal årettprojekt, ”Kyr¬

kor 1760—1860”, utgörande en riksomfattande, översiktlig inventeringavkyrkobyggnaderuppförda perioden1760— 1860.

Ien kommandevolymav verket Sveriges Kyrkor behandlar förf. dekyrkobyggnadersomuppfördes inuv.Luleä stift under denna tid.Föreliggandeuppsatsärett bearbetat utdraguren större uppsats, ”ÖVERINTENDETSÄMBETET OCH FÖR¬

SAMLINGARNA—önskemål, förslag, föreskrifter och för¬

verkligande”,avseddattpubliceras i denna volym.

Ietttidigare nummer avBebyggelsehistorisk tidskrift har BarbroEdlingutförligt behandlat den administrativa bakgrun¬

den till den officiellasvenskabyggnadspolitikenochÖverinten-

tentsämbetets verksamhetsamtgjortendetaljstudieavÖverin-

tendentsämbetetsärendehanteringår 1800,seEdling 1989.

2.RA, Allmänna verks och direktioners skrivelser tillKungl. Maj:t, vol351;ÖIÄ:sarkiv,F 11 aab:2. Hollströmsritningar förvaras

i Kartavd.m.format.

3.RA, Allmänna verks och direktioners skrivelsertillKungl. Maj:t, vol354;ÖlÄ:sarkiv,F 11aab:4;vonAhn1931,s42 ff; Larsson 1961.

4.Hederyd1986,s99 ff.

5.RA, ED,konseljakt 1842den 3 december.

Otryckta källor

Stockholm Riksarkivet

Allmänna verks ochdirektionersskrivelser tillKungl. Maj;t Kart- ochplanschavdelningen

Ritningar

Överintendentsämbetetsarkiv

Ritningar

Skrivelser

Litteratur

vonAhn, J;Överluleåkyrka 1831—1931.Ettbidrag tillÖverluleå församlings historia.Luleå 1931.

Edling, B:Överintendentsämbetetsorganisationoch arbetsupp¬

gifter. s.i: Bebyggelsehistorisktidskriftnr17—18, 1989.

Hederyd, O:Kyrkobygget1856—58. s.i; Överkalix,del2. Luleå 1986.

Larsson, L;Överluleå kyrkaoch dess restaureringar.Uppsats i

konsthistoria vidStockholms universitet, hösten 1961. Stencil.

Överintendentsämbetet _(the

Board of Public Works and

Building) and the local parishes. Some case-studies

from the period 1760-1860

by Barbro Flodin

Summary

During the 18thcenturyaseries of örders-in-Council

were issued that were of considerable importance regarding churchbuilding.These Orders-in-Council stipulated that^{no new}churcheswerepermittedtobe built, and thatnomajorrepairswerepermittedtobe

carriedout toexistingchurches withoutthedrawings

and thecostestimatesfirsthaving been checkedand approved by

Överintendentsämbetet

(ÖIÄ). Survi¬

ving proposaldrawingsand documents together with,

in many cases, alargevolume of correspondencecan often provide a good picture of both how these questions^werehandledand therelationshipbetween

therepresentatives ofthe localparishes and theÖIÄ

in Stockholm.

In theareathatforms Luleådiocese, that isto say theprovinces of Västerbotten and Lapland, 55 chur¬

cheswerebuiltduringtheperiod 1760—1860. Pro¬

posal drawingsetc.—checked by the

ÖIÄ

^—for 20

of these churchesarestill in existence. Inanumber ofcasestheproposalswereprimarily the work of the ÖIÄ.Threeofthesechurches have been chosenfor

a closerpresentation of the proposal drawings and documents, and the procedure in connection with

their final approval. Namely,Nedertomeå—Hapar¬

anda‘old’church(destroyed by firein 1963),

Över-

luleå church and Överkalix‘old’ church (destroyed by fire in 1939). In the case of all three of these

churches at least two previous proposals had been prepared and rejectedbeforeafinal and subsequently approved proposal was arrived at. The proposals

variedgreatly in character,from monumental stone architecturetoasimpletimber-built cruciform church.

Land-surveyor andarchitectEHollström prepared

twoproposals forachurch inNedertomeå in 1820^—

oneforanexpensivestonechurch and the otherfor

a wooden church. Neither of the proposals were

approved anda newproposalwaspreparedatthe

ÖIÄ

by architect CG Blom-Carlsson. The wooden church

whichwas built inNedertomeå 1823—25, and the drawingsfor it,weretobeofgreatimportance when

Hollströmpreparedaproposalforastone-built church

inÖverluleåin 1824. After thisproposal had been rejected by the

ÖIÄ,

and then aproposal from the ÖIÄwhichwasnotapproved by theparish,athird

and finally approved proposal was prepared at the ÖIÄby architect C W Gerss.This proposal entailed

— withslight modifications^—areturntothewishes

of theparish. Two proposalsweresubmittedfor the

church in Överkalix, and one of them, by master- builder OGAim,wasfurtherdeveloped in 1841 by

the ÖIÄ and architect R Brouhn. The churches in Nedertomeå andÖverluleåwereveryprobablysour¬

cesofinspiration in thiscase.

The approved proposals for these two churches

showgreatsimilarities in plan, with their sacristies

andtowerslocatedin the middleof thelongsides of

the churches. Therearealsoconsiderable similarities betweenNedertomeå and Överluleåchurches with

regard to the central placing of the altar and the pulpit. Thesimilarity between the proposals canbe

seen asthe result ofacertaindegreeof steeringonthe part of the

ÖIÄ

and of the influence of master- buildersOlof Aim and Olof GustavAim,sinceoneor bothofthemwereinvolved in theconstmction of all three of these churches.

During the construction work there were only

minordeparturesfrom what had been shownonthe approved drawings. The churchin Nedertomeåwas

given panels andpilaster-strips in the interior, andin

the case of the church in Överkalix another form

language was used in connection with the facade

decorations and thedesign of thetopof thetower.In

the lattercase thiscan perhaps beattributed tothe

ratherlong periodof time^— 14years—which had elapsed between the preparation of the proposal drawingsand theactualconstruction of the church,

and the new architectural style ideal which had

becomepopularduring this period.

Inspiteofthealterationsthatweremadetopropo¬

salsby the

ÖIÄ,

^{in timea}form of dialogue developed

betweentheÖIÄand theparishes,andtoa verygreat

extentthewishesofthe latteractedasguidelines for

the ÖIÄ in its work. In the case of Nedertomeå—

Haparanda‘old’ church,

Överluleå

^{church and}

Över¬

kalix ‘old’ church, and the other 17 churches, the conclusion thatcanbe drawnfrom thesecase-studies is that the finalplanning and design of these churches

was the product of co-operation and collaboration

between the localparishes and the

ÖIÄ

rather than somethingwhichwasimposedonthe parishes byan authoritarian central government department in

Stockholm.