UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2020
Metoder vid
familjehemsutredning
- en granskning av utredningsmetoder och bedömning av familjehem, utifrån de professionellas erfarenheter
Methods in foster home investigation
- an examination of methods and assessment used in foster homes investigations, based on the experience of the professionals
Handledare: Författare:
Marek Perlinski Elisabeth Nordström
Malin Sandström
UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -20
Författare: Elisabeth Nordström och Malin Sandström Handledare: Marek Perlinski
Titel: Metoder vid familjehemsutredning Title: Methods in foster home investigation
Sammanfattning
Under 2018 var 23100 barn placerade i familjehem. Sedan början på 1900-talet har lagen ställt krav på att familjehem ska utredas. Idag är det Socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för familjehemsutredningen. Trots detta visar olika studier på brister vid
familjehemsutredningar. Bristande utredningar ökar risken för att placerade barn utsätts för någon form av våld eller övergrepp. Vid övergrepp mot barn är förövaren oftast någon som barnen känner och har en relation till. Studier visar att 6% av placerade barn bor tillsammans med sin unga förövare. Av 6000 elever uppgav 2.2 % att de utsatts för övergrepp av en släkting, varav 0.2 % av dessa uppger en familjehemsförälder som förövare. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialtjänsten arbetar med familjehemsutredningar, utifrån handläggarnas erfarenheter, samt vilka risker som kan finnas i samband med utredningarna.
Studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer av personer som alla jobbar med eller kring familjehemsplaceringar. Det empiriska materialet visar att det är svårt att rekrytera familjehem och att det krävs kreativa metoder för att hitta nya familjehem. Det framkommer också att intervjupersonerna använder sig av en utredningsmetod som inte är evidensbaserad men den används för att de anser att det inte finns något bättre i dagsläge. I vissa fall
saknades det relevant utbildning för att kunna genomföra utredningen självständigt. Dock framkommer det att det inte alltid görs en fullständig utredning i samband med
anhörigplacering och att barn hellre placeras hos en outredd anhörig än hos en utredd utomstående familj. Däremot är det tydligt att intervjupersonerna ser barnets bästa som det viktigaste i deras bedömning och att anhörigplacering sker utifrån barnets bästa.
Sökord/Nyckelord
Familjehemsutredning, sexuella övergrepp, Bra-fam., Kälvesten, brister i familjehemsutredning, barnets bästa
Förord
Vi vill tacka de personer som medverkade i våra intervjuer, utan er hade vi inte kunnat genomföra denna studie. Vi vill även tacka vår handledare Marek Perlinski som trott på oss genom hela arbetet, även då vi inte själva gjorde det.
Innehållsförteckning
1.Inledning 1
1.1 Uppsatsens syfte och frågeställningar 2
1.2 Begreppsdefinition 3
1.3 Arbetsfördelning 3
2. Bakgrund och teoretisk utgångspunkt 4
2.1 Familjehem 4
2.2 Lagen växer fram 5
2.3 Utredningsmetoderna och registerinhämtning 7
2.3.1 BRA-fam (Bedömning vid rekrytering av familjehem) 8
2.3.2 Kälvestensmetoden 9
2.3.3 Nya Kälvestensmetoden 10
2.3.4 Register 10
2.4 Risker 11
2.4.1 Vem är förövaren i sexuella övergrepp mot barn? 12
2.5 Barnets bästa 12
2.6 Anknytningsteori 13
3. Metod 16
3.1 Intervju som datainsamlingsmetod 17
3.2 Urvalsförfarande 17
3.3 Genomförande 18
3.4 Innehållsanalys som analysmetod 19
3.5 Etiska överväganden 19
3.6 Analytisk generalisering 20
4. Empiri 22
4.1 Tillvägagångssätt 22
4.2 Metod 24
4.3 Barnets Bästa 26
4.4 Risker 27
5. Analys 29
5.1 Tillvägagångssätt 29
5.2 Metod 30
5.3 Barnets bästa 31
5.4 Risker 32
6. Diskussion 33
Referenslista 37
Bilagor 42
Bilaga 1 - Informationsbrev 42
Bilaga 2-Intervjuguide 43
1.Inledning
I Sverige är det Socialtjänsten i varje kommun som är ansvarig för att barnets bästa tas
tillvara på vid utredningar som påverkar barn. Ett barn som far illa i det egna hemmet eller av någon annan anledning inte kan bo kvar ska beredas vård av socialtjänsten i annat hem.
Under 2018 var det 38 800 barn och unga som någon gång vårdades utanför hemmet, av dessa placerades 23100 barn och unga i familjehem. Det utgör 48 % av alla barn och unga som placerades under 2018 (Socialstyrelsen, 2019). Den kommunala Socialtjänsten ansvarar även för utredning av familjehem. Att bli placerad i familjehem ska vara ett skydd för en redan utsatt individ, trots detta förekommer det att barn placeras i olämpliga familjehem. Den 16 Mars 2020 skriver Kvällsposten om en flicka i skolåldern som utsatts för våld i
familjehem av en familjehemsförälder. När flickan väljer att berätta för personal i skolan så framkommer information om ytterligare övergrepp som skett tidigare i familjehemmet (Carlsson, 2020). Denna flicka är inte ensam när det gäller utsatthet i familjehem. Vid en undersökning av 6000 ungdomar så uppgav 0,2 % att de utsatts för sexuella övergrepp av en familjehemsförälder (Landberg, Svedin, Priebe, Wadsby, Jonsson & Fredlund, 2015).
De barn och unga som placeras i familjehem under hela eller delar av sin uppväxt är en utsatt grupp och det är Socialtjänstens uppdrag att ta hand om och skydda dem. Barn och unga som är placerade i ett annat hem än det ursprungliga har en ökad risk för att utsättas för sexuella övergrepp. Denna grupp har ett sämre skydd mot att utsättas och i praktiken innebär det att de inte har samma rättigheter som andra barn (Landberg et al., 2015). I dokumentären stulen barndom, som sändes på tv 2005, delar 6 deltagare med sig av sin upplevelse av en barndom som fosterbarn. Deltagarna var alla placerade i statlig fostervård någon gång mellan
1920–1995. Det framkom att samtliga deltagare upplevt grov vanvård av olika slag (Kanger, 2005). Som följd av dokumentären tillsatte regeringen 2006 en utredning (SOU 2009: 99) som skulle undersöka omfattning av vanvård inom den statliga barnavården under 1900-talet.
Utredningen kom att bestå av nästan 900 intervjuer av personer som alla varit fosterbarn inom statlig fostervård, på institution eller familjehem, någon gång mellan 1922 och 2003.
Även denna utredning visade på omfattande vanvård inom den statliga sociala barnavården.
Internationella studier visar på att barn i samhällets vård löper en ökad risk att utsättas för övergrepp jämfört med andra barn och unga (SOU 2011:9). Även om vanvårdsutredningen påvisar vanvård och hemska förhållanden fram till 2003 så finns det ingen samlad eller systematiskt inhämtning av kunskap kring missförhållanden i de svenska familjehemmen i nutid. En kartläggning av förekomsten av övergrepp och allvarlig försummelse av barn i familjehem visar att landets kommuner fortfarande upplever att det förekommer (SOU 2011:9). 1 juli 2011 utvidgades lex Sarah till att gälla hela socialtjänstens område, men eftersom familjehem inte bedrivs yrkesmässigt omfattades inte familjehemmen av förändringen. Dock har socialsekreterarna och andra professionella inom Socialtjänsten
1
skyldighet att anmäla vid misstanke om missförhållanden i familjehem (SOU 2011:9).
Slutligen beskrivs det som att viljan att genomföra en förändring finns men det saknas en samlad analys av de långsiktiga behoven och en plan för att dessa ska tillgodoses. Flertalet av de åtgärder som svenska myndigheter genomfört eller planerar att genomföra fokuserar inte specifikt på att säkerställa barnets säkerhet och rättigheter i samhällsvården (SOU 2011:9).
Det har visat sig att familjehem i allt större utsträckning väljer att söka sig till privata aktörer för att bli familjehem istället för de kommunala. I första hand handlar det om att familjer upplever att de får tillgång till mer stöd men även att de ekonomiska villkoren hos privata aktörer är bättre (SOU 2014:3). Det skapar svårigheter för de kommunala socialtjänsterna att rekrytera och konkurrera med de privata aktörerna på grund av skillnaden i vad de har att erbjuda. Socialtjänsten har dock, oavsett om familjehemmet förmedlas av privata aktör eller ej, ett ansvar att utreda familjehemmets lämplighet innan placering (Inspektionen för vård och omsorg, 2017). Fortsatt skriver Inspektionen av vård och omsorg (Ivo) att det är
Socialtjänstens ansvar att se till att barnets behov tillgodoses då en placering i familjehem kan orsaka negativa konsekvenser för barnen. Samma rapport visar på brister inom
Socialtjänstens handläggning av familjehemsplaceringar, bland annat kunde familjehemsutredningar ibland helt saknas (Ivo, 2017). SOU 2014:3 visar på att
Socialtjänsten ibland väljer att bortse från vissa risker på grund av bristen på familjehem.
Att rutiner kring handläggning av familjehemsplaceringar brister är en stor risk, framförallt för de berörda barnen. Men att det helt saknas utredningar av familjehem är oacceptabelt. Det är Socialtjänstens uppdrag att säkerställa att barn som ej kan bo kvar i det ursprungliga hemmet tas om hand och skyddas från ytterligare utsatthet. Barn som blivit placerade i
familjehem vittnar om rädslan för att klaga på sitt familjehem även om de upplever betydande risker, osäkerheten om vad det kommer innebära för barnen själva är för stor. Kommer de placeras i ett annat familjehem som är värre eller kommer de tvingas till att flytta hem till de biologiska föräldrarna (Pipping, 2011).
1.1 Uppsatsens syfte och frågeställningar
Att det funnits och fortfarande finns brister kring familjehemsutredningar framgår av det ovan presenterade materialet. Att jämföra socialtjänstens insatser för barn under tidigt 1900-tal och idag är både svårt och inte relevant för studiens syfte. I början av 1900-talet fanns en annan lagstiftning, en annan kunskap och en annan syn på barns delaktighet och framförallt barnuppfostran. Däremot visar historien att det alltid har varit problematiskt att placera barn i vård utanför det egna hemmet. Trots att lagen ställt krav på familjehem sedan tidigt 1900-tal finns det fortfarande inget särskilt nationellt utarbetat utredningsmaterial för familjehemssekreterare i Sverige. Denna studie syftar till att undersöka hur Socialtjänsten arbetar med utredning av familjehem och vilka risker som finns i samband med
familjehemsutredningar och placeringar utifrån socialsekreterarnas egna erfarenheter.
2
Studiens syfte har preciserats i följande frågeställningar:
● Hur arbetar Socialtjänsten med familjehemsutredningar?
● Vilka risker finns med utredningsmetoderna?
● Hur arbetar Socialtjänsten med riskbedömning och barns säkerhet i utredning av familjehem?
1.2 Begreppsdefinition
Familjehem. Familjehem kallades tidigare för fosterhem och definitionen har förändrats över tid, dock så har det alltid inneburit att barn placerats i ett nytt hem för att tas omhand av den nya familjen. Studien utgår från Socialtjänstförordningens (2001:937) 3 kap. 2§ definition av familjehem; “Ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för
stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt”.
Socialtjänst/Socialvård. I studien kommer vi till största del använda oss av begreppet Socialtjänst. Begreppet socialvård kan förekomma i den historiska beskrivningen av Socialtjänsten då detta var det tidigare begreppet men avser då det som vi idag kallar
Socialtjänst. Begreppet Socialvård togs bort från lagtext och blev istället Socialtjänst då den nya lagen, Socialtjänstlagen (1980:620), infördes i januari 1982.
Vanvård. Ett begrepp som i denna studie innebär misshandel, sexuella övergrepp och andra fysiska eller psykiska bestraffningar.
Barnmisshandel. Barnmisshandels definitionen är enligt Kommittén mot barnmisshandel “ när en vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov”.
1.3 Arbetsfördelning
Elisabeth har ansvarat för avsnittet lagen växer fram, risker samt de tre första avsnitten under metod, medan Malin ansvarat för de tre efterföljande avsnitten i metod samt avsnittet om anknytningsteori och familjehem. Vi har av förståeliga skäl skrivit resten tillsammans och haft lika stort ansvar i de övriga delarna.
3
2. Bakgrund och teoretisk utgångspunkt
För att få en större kunskap och förståelse kring varför Socialtjänstens tillvägagångssätt ser ut som de gör idag så ges här en teoretisk bakgrund kring de lagar och lagändringar som reglerat familjehem sedan 1900-talets början. För att få insikt i begreppet familjehem och vad som påverkat hur det ser ut idag kommer en beskrivning av vad familjehem är och hur det har sett ut historiskt, utifrån syftet med familjehem och vad deras uppgift varit. Den bakgrund och lagstiftning som presenteras och används som utgångspunkt är avgränsad till familjehem och utredningar. Att ta med hur det sett ut historiskt är för att du som läsare ska ha med dig den kunskapen in i det presenterade materialet i denna studie. Det som skett historiskt speglar av sig i hur det ser ut idag, kunskap kring hur det har sett ut tidigare ökar förståelsen för hur utredningar och utredningsmetoderna som används idag har utvecklats. Ibland kan den använda litteraturen vara äldre, men likaväl relevant eftersom det i många fall inte är framtaget någon ny kunskap.
Intervjupersonerna i studien använder samma utredningsmetoder och nämner olika register och därför ges även en beskrivning av dem här. Socialtjänsten ska i sitt arbete utgå ifrån barnets bästa och därför är det relevant att ge en beskrivning av hur barnets bästa berörs av dels lagarna, dels i socialtjänstens arbete. Vid arbete med människor är den mänskliga faktorn alltid närvarande, både som utredare och som person som blir utredd, det är förenat med risker från båda håll. Studien tar avstamp i de risker som rör övergrepp och som nämns av intervjupersonerna och därför ges en kortare beskrivning av risker gällande övergrepp.
Det finns inte så många vetenskapliga teorier som går att koppla till familjehemsutredningar, den enda relevanta för denna studie är anknytningsteorin som handlar om hur barnen reagerar och deras anknytning till olika personer. Därför ges en beskrivning av anknytning och dess påverkan och inverkan på barn, för att öka förståelsen för komplexiteten i Socialtjänstens arbete. Socialsekreterarna beskriver betydelsen av trygghet för barn som måste placeras.
2.1 Familjehem
Förväntningarna på familjehem, deras egenskaper och uppgifter har förändrats över tid. Fram till slutet av 1970-talet sågs familjehem som ett ersättningshem, de skulle ta över rollen som hem för de placerade barnen och det skulle fungera likt ett biologiskt föräldraskap
(Vinnerljung, 1996). När socialtjänstlagen (1980:620) kom betonades istället vikten av att barnet bibehöll kontakten med sin ursprungliga familj, familjehemmet sågs nu istället som ett kompletterande hem under en period i barnets liv (Rasmusson & Regnér, 2013). Forskning som gjordes under 1980–90-talet påvisade att barn har behov av kunskap och kontakt med sitt ursprung, och därför ändrades kraven på familjehem än en gång. Det blev nu familjehemmets
4
uppgift, tillsammans med socialtjänsten, att säkerställa att barnen höll kontakt med sin biologiska släkt (Rasmusson & Regnér, 2013). Idag ställs det ytterligare krav på
familjehemmet att agera som vårdgivare genom att ha kontakt med och kunna samarbeta med professionella aktörer som till exempel BUP-personal (Rasmusson & Regnér, 2013).
Under hela 1900-talet har intentionen med de lagar som rör svensk familjehemsvård varit att i första hand placera barn och unga som inte kan bo hemma i familjehem och på institution i andra hand (Höjer, 2012). Fortsatt skriver Höjer att kraven på familjehem var i början av 1900-talet väldigt låga. Motivet till att ta emot fosterbarn var ofta att de fick extra arbetskraft till gården och det räckte med en madrass på golvet för att bli godkända (Höjer, 2012).
Placering hos en släkting sågs länge som någonting som Socialtjänsten inte skulle sträva efter, det ansågs problematiskt och betraktades med misstänksamhet (Vinnerljung, 1996).
1999 gjordes en lagändring som nu innebar att en anhörigplacering alltid skulle övervägas innan ett barn placerades i familjehem (Höjer, 2012).
2.2 Lagen växer fram
I början av 1900-talet befanns sig många barn på fosterhem i Sverige. På grund av debatten kring fosterhemmet i slutet av 1800-talet stiftades, 1902, den första lagen som reglerar den svenska fosterbarnsvården, lag (1902:63) om fosterbarns vård (Bergman, 2007). Lagen tillkom för att få bukt med de bristande sanitära förhållandena i fosterhemmen och kom därför att i första hand ses som en hälsovårdsförfattning (Pettersson, 2011). I den nya lagen fanns det skillnader på samhällets ansvar beroende på placeringens art, dvs om placeringen var en anhörigplacering eller placering hos okända personer. Den nya lagen innebar även att blivande fosterhem och fosterbarnsföräldrar skulle kontrolleras och vården övervakas, dock omfattade den enbart barn under 7 år som mot betalning fostrades utanför sitt ordinära boende (Bergman, 2007). Då lagen om fosterbarnsvård blev föremål för debatt ställdes krav på att en förändring av lagen skulle ske då den ansågs ineffektiv och verklös (Pettersson, 2011). Till följd av debatten utfärdades en ny barnavårdslag, lag (1924:361) om samhällets barnavård. Den nya barnavårdslagen innebar att varje kommun skulle ha en egen
barnavårdsnämnd som ansvarade för fosterbarnens situation genom översyn av fosterhem och bedömningar av fosterhemmets lämplighet (Bergman, 2007). Även begreppet fosterbarn förändrades och gällde nu barn upp till 16 år som fostrades mot betalning hos andra än sina föräldrar ( Bergman, 2007).
Barn som placerades i fosterhem stod fram till 1945 utanför samhällets skydd då
barnavårdsnämndens skyldighet att utöva tillsyn i fosterhem bara gällde de hem som fick ekonomisk ersättning. Lagen ändrades 1945 och innebar att tillsyn skulle utövas i alla
fosterhem, oavsett om fosterhemmet fick ekonomisk ersättning eller inte och det spelade inte längre någon roll om det var en privat eller en myndighetsplacering (SOU 2011:61).
5
1960 genomfördes ytterligare en förändring i barnavårdslagen (1960:97). Denna förändring av barnavårdslagen medförde att det blev en samlad lag för alla barn i Sverige, en
sammanhållen barnlag. I och med lagändringen blev det obligatoriskt för alla fosterhem att ha tillstånd.
SFS1960:594 5§ Ansöka om tillstånd att mottaga fosterbarn ska ställas till kommunen.
7§ Utredning av detta skall verkställas av fosterbarnsinspektör, då ska alla uppgifter om familjen som vill ta emot fosterbarn utredas som kan vara viktiga för barnets säkerhet. För tillsyn av fosterhem, används fosterhemsinspektör, som ska vara väl förtrogen med barnet i hemmet, skolan och följa dess utveckling.
I regeringens proposition (1979/80:1) föreslogs en ny socialvårdslagstiftning där blivande lag skulle vara gemensam för hela vårdområdet. Helhetssynen skulle bli utmärkande i den nya lagen och socialarbetaren skulle sträva efter att hitta en samlad lösning för individen eller gruppens sociala problem. Propositionen föreslog även att all vård under den kommande lagen skulle ske under frivilliga former. Den innehöll även ett förslag om att kommunerna skulle ha det övergripande ansvaret för att de som vistas i kommunen kunde få det stöd och hjälp de behövde. Propositionen innehöll också förslag om att begreppet fosterbarn skulle avskaffas samt att den tidigare åldersgränsen på 16 år skulle höjas till 18 år för bland annat vård utanför hemmet. Den innehöll även förslag till lag (1980:621) om särskild vård av unga (LVU) upp. Utifrån LVU skulle barn under 18 år kunna placeras i familjehem utan samtycke.
Förarbetena till socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) klargjorde att antalet
institutionsvårdsplaceringar skulle minska. Barn och ungdomshem skulle enbart användas till de grovt kriminella och/eller missbrukande ungdomar och vid akuta placeringar av andra.
Socialtjänstlagen (1980:620) antogs av regeringen 1980 och trädde ikraft 1 januari 1982. Den nya socialtjänstlagen ersatte flertalet tidigare lagar såsom barnavårdslagen (1960:97), lag (1956:2) om socialhjälp och lag (1970:296) om social centralnämnd m.m. När
socialtjänstlagen trädde i kraft ändrades även begreppet socialvård till Socialtjänst. SoL bygger på frivilliga insatser där familjehemsplacering är en av dom. Idag styrs
familjehemsvården och utredning av familjehem fortfarande av socialtjänstlagen (2001:453) men också av Socialstyrelsens riktlinjer och allmänna råd. Eftersom SoL är en ramlag arbetar Socialstyrelsen fram riktlinjer och allmänna råd för olika delar av det sociala arbetet som ett komplement till lagen (Oscarsson, 2013).
I SoL 6 kap. 6§ 2st. står det att socialnämnden inte får fatta beslut om vård utanför hemmet, exempelvis familjehem, utan att förhållandena i det tilltänkta hemmet har utretts. Innan socialnämnden tar ett beslut om placera ett barn i ett familjehem ska de enligt
Socialtjänstförordning (2001:937) begära ut uppgifter från polisens misstanke- och belastningsregister. I övrigt finns ingen lag eller annan föreskrift där det står att
6
socialnämnden måste inhämta uppgifter från andra register. Däremot står det i
Socialstyrelsens allmänna råd att socialnämnden bör hämta uppgifter från socialregister från den kommun personerna bor i eller har bott i under de senaste fem åren. Inga register får däremot hämtas utan tillstånd från de som utdragen berör (HSLF:FS 2019:25).
Utöver dessa lagar finns lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter även kallad Barnkonventionen. Barnkonventionen är FN:s konvention om barns mänskliga rättigheter och har funnits sedan 1989. 1990 skrev Sverige under att de skulle förpliktiga sig att följa Barnkonventionen. Sedan 1 januari 2020 är Barnkonventionen en egen svensk lag. Denna lag stärker barnens rättigheter och anger staten som ytterst ansvarig för att se till att barn får sina rättigheter förverkligade. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om att barn ska skyddas från alla former av sexuellt utnyttjande. Vidare står det att barn som inte kan bo tillsammans med sin familj har rätt till särskilt skydd och stöd och de barn som placerats utanför det egna hemmet har rätt till att regelbundet få grunderna till sin omvårdnad omprövad.
2.3 Utredningsmetoderna och registerinhämtning
Socialtjänsten har ett ansvar att säkerställa att barn som inte längre kan bo hemma och som istället placeras i familjehem får den trygghet de behöver hos familjehemmet. Kommunerna har stora friheter gällande organisering av familjehemsvården, så länge de håller sig inom ramarna för SoL. Variationerna mellan kommunerna är stora vad gäller metoder för utredning och rekrytering av familjehem (Höjer, 2012). För att Socialtjänsten ska kunna bedöma om en familj är lämplig att ta emot ett barn i sitt hem är det av största vikt att de utreder om det förekommer förhållanden eller faktorer som utgör en risk för det barn som ska placeras.
De metoder som används av Socialtjänsten ska vara väl underbyggda med forskning samt baseras på evidens (Bergmark & Lundström, 2011). Karlsson (2009) beskriver
evidensbaserad kunskap som något som ska gå att mäta, där det redan från början är bestämt hur tolkningen ska göras. Evidensbaserad praktik är en sammanslagning av kunskap om insatsers följder framtagen av vetenskapen (evidens), den professionellas kunskap och klientens erfarenheter och önskemål (Freij, 2012). Socialstyrelsen har länge varit drivande i att ta fram kunskap för att säkerställa att samhällets insatser har en god kvalité utifrån medborgarnas och klienternas perspektiv och bygger på bäst tillgängliga kunskap. Det ska i sin tur resultera i att samhällets resurser används på bästa sätt där de gör mest nytta (Freij, 2012). Socialstyrelsens ambition är att de kommunala Socialtjänsterna ska ha tillgång till manualbaserade metoder som bygger på evidens för att på bästa sätt bemöta olika
klientgrupper (Oscarsson, 2013).
Trots att Socialstyrelsen arbetar med framtagning av evidensbaserade metoder skriver
Andersson (2001) att det saknas forskningsbaserade metoder för utredning av familjehem och rekrytering. Instrument som används vid bedömning och utredning ska ses som en
7
vägledning och den som arbetar utifrån styrda metoder bör ha fördjupad kunskap kring hur instrumentet är uppbyggt och framtaget för att säkerställa att det inte skapar en falsk säkerhet (Lundström, 2012). Innan ett familjehem blir godkänt av Socialtjänsten ska det utredas genom kunskapsinhämtning från befintliga register, personliga diskussioner och intervjuer (Höjer, 2012). Blivande familjehemsföräldrar intervjuas var för sig och frågor gällande det egna förhållandet till sina föräldrar, sin partner och eventuella egna barn ställs (Höjer, 2012).
Eftersom det inte finns en nationellt utarbetad utredningsmetod för familjehemsutredningar kan de metoder som Socialtjänsterna använder i utredningen av familjehem skilja sig åt mellan kommunerna. Här följer en fördjupad beskrivningen av de utredningsverktyg och bedömningsmetoder som de undersökta socialtjänsterna använder vid deras
familjehemsutredningar.
2.3.1 BRA-fam (Bedömning vid rekrytering av familjehem)
I samarbete med professionella och praktiker inom socialt arbete har Socialstyrelsen utarbetat en metod för bedömning av familjer som önskar bli familjehem. BRA-fam är ett lättarbetat och tydligt material som ska användas i ett initialt skede vid rekrytering av familjehem (Socialstyrelsen, 2014). Det ger Socialtjänsten en möjlighet att göra en första gallring av de familjer som ansöker om att bli familjehem i ett tidigt skede. BRA-fam ska också ge
familjehemsutredaren en bra grund och ett instrument för att kunna redogöra anledningen för familjehem som inte blir bedömda som lämpliga. Metoden består av ett instrument, en bedömningsmall och en manual som ska användas för att systematiskt inhämta
grundläggande information om de familjer som är intresserade av att bli familjehem (Socialstyrelsen, 2014).
BRA-fam instrumentet består av 59 numrerade frågor indelade i nio olika områden som handlar om familjesammansättning, hälsa, tidigare missbruk, våld och kriminalitet i familjen.
Även om varför personen vill bli familjehemsförälder, inställning till att ta hand om ett barn men också vilka regler och kontaktnät familjen har (Socialstyrelsen, 2014a).
BRA- fam bedömningsmall innehåller en mall med samtliga frågenummer från instrumentet och familjehemsutredaren kryssar antingen risk finns eller godtagbart. I slutet av dokumentet kan utredaren skriva en sammanfattning samt om det finns orsaker till att fortsatt utredning inte anses lämplig. Viktigt är dock att utredaren återkopplar och diskuterar resultatet med personerna som svarat på frågorna innan utredaren gör sin slutgiltiga bedömning
(Socialstyrelsen, 2014b).
Manualen innehåller en redogörelse för det kunskapsunderlag som ligger till grund för BRA-fam och ger en vägledning till hur informationen ska användas. Manualen bidrar till att utredningar görs på ett öppet och enhetligt sätt (Socialstyrelsen, 2014).
8
2.3.2 Kälvestensmetoden
Kälvestensmetoden bygger på psykodynamisk teori och det var på 1970-talet som Anna-Lisa Kälvesten, på begäran från professionella inom Socialtjänsten, omarbetade metoden för att passa till familjehemsutredningar (Sundell & Thörnell, 1997). Metoden bygger på en teori om 3 generationers samband, den vuxnes samspel med maken/makan och deras samspel med barnen utifrån deras egna upplevelser från uppväxten (Kälvesten & Meldahl, 1982).
Kälvesten och Meldahl menar att det finns människor som vill dölja eventuella
missförhållanden och andra tråkigheter som de upplevt under uppväxten. Det behöver inte vara medvetet som individer förskönar, det kan likaväl handla om en psykologisk
försvarsmekanism. Fortsatt skriver de att i Kälvestensmetoden är det den subjektiva bilden som är intressant (Kälvesten & Meldahl, 1982). För att få använda Kälvestensmetoden krävs det att utredaren har genomgått utbildning i metoden.
I Kälvestensmetoden används semistrukturerad intervju där blivande familjehemsföräldrar intervjuas var för sig. Själva intervjun är indelad i två delar; individens tidigare historia samt individens nuvarande familj och relationer. Intervjun innehåller förutbestämda frågor som kan formuleras fritt. Det finns dock ett antal frågor som ska frågas ordagrant. Syftet med intervjuerna är att få en bild av hur familjen fungerar och hur mönster kan förklaras i relation mellan generationer (Kälvesten & Meldahl, 1982).
Intervjun som helhet tolkas sedan av en utomstående psykolog som även den ska vara utbildad i Kälvestensmetoden. Det har dock blivit allt vanligare att familjehemssekreterare tolkar svaren själv (Enell, Hultman & Jergeby, 2008). Kälvestensmetoden är använd av kommunerna under en längre tid, vilket har resulterat i att många kommuner har modifierat metoden (Höjer, 2012). Förändringar som skett är bland annat att det många gånger är familjehemssekreterare istället för psykologer som analyserar intervjuerna. Förändringen av metoden består också i många fall av att även frågorna har förändrats för att passa dagens familjekonstellationer (Sundell & Thörnell, 1997; Riksdagens revisorer, 2001). Enell et al.
(2008) och Riksdagens revisorer (2001) skriver att Kälvestensmetoden inte är utvärderad och har även fått kritik för att vara föråldrad, att det i metoden koncentreras mycket på individens historia samtidigt som andra mer centrala områden saknas. Trots detta skriver Rasmusson och Regnér (2013) att den gedigna forskning som ligger till grund för metoden är bra och
fortfarande relevant. Att Kälvestensmetoden inte har utvärderats beskrivs av Sundell och Thörnell (1997) som ett problem. Det har dock undersökts om Kälvestensmetoden minskar risken för sammanbrott av placeringar i familjehem. Studien påvisade inte någon sådan skillnad mellan de familjehem som utretts med Kälvestensmetoden och de fall där det inte skett (Vinnerljung, Sallnäs & Westermark, 2001).
9
2.3.3 Nya Kälvestensmetoden
Nya Kälvestensmetoden kom 2011 och är en vidareutveckling av Kälvestensmetoden. Ilona Déry Tegnér och Ulla Fridsjö upplevde att den gamla saknade vissa delar och utvecklade därför metoden som de kom att kalla Nya Kälvesten (Larsson, 2018). Nya
Kälvestensmetoden har utökats med områden som handlar om anknytning, affekt samt mentalisering, det vill säga hur en person tänker och känner om sig själv och andra. Nya Kälvestensmetoden bygger på vilken förmåga en person har att reflektera samt vilket
förhållningssätt människor har till sådant de varit med om, där förhållningssättet är viktigare än vad de varit med om. Vikt läggs på hur en person berättar sin historia följt av en
bedömning om det som berättats är att anse som trovärdigt. Metoden består av både öppna och slutna frågor och genomförs med två intervjuare vid varje enskild intervju. Nya Kälvestensmetoden ersatte den tidigare Kälvestensmetoden och används även den vid utredning av familjehem för att avgöra om en familj har känslomässigt utrymme att ta sig an en familjehemsplacering (Larsson, 2018). Trots att metoden snart funnits i 10 år finns inte mycket information om den.
2.3.4 Register
Polisens misstanke- och belastningsregister
Misstankeregistret innehåller uppgifter om individer över 15 år som varit skäligen misstänkta för ett brott och brottets karaktär. Även om en person har begärts överlämnad eller utlämnad för ett brott denne misstänkts finns med i misstankeregistret. Myndigheter kan begära utdrag från registret, men som privatperson kan man bara begära utdrag från misstankeregistret om man arbetar eller har tänkt arbeta inom barnverksamhet och då är uppgifterna som redovisas i registret begränsade (Polismyndigheten, u.å.). Polisens belastningsregister visar om en person över 15 år blivit dömd och fått godkända påföljder i samband med dom samt ordningsböter (Polismyndigheten, u.å.).
Socialregister
Socialregistret kan begäras från Socialtjänsten i nuvarande boendekommun och tidigare boendekommun. I registerutdraget står det om en person har varit aktuell inom socialtjänsten.
Vägtrafikregistret
I vägtrafikregistret kan myndigheter såsom Socialtjänsten, efter ett speciellt medgivande från Transportstyrelsen, hämta registerutdrag utifrån personnummer. Registret visar bland annat om personen blivit omhändertagen med stöd av lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB). Omhändertagande med stöd av LOB syns inte i
belastningsregistret därför ska Polismyndigheten utifrån 5 kap. 5 § LOB meddela
10
transportstyrelsen då de gjort en LOB genom att skriva en rapport till transportstyrelsen.
Detta finns sedan i registret i 2 år (Transportstyrelsen, u.å.).
2.4 Risker
Trots att ett familjehem som tar emot ett barn ska vara utredda och godkända av
socialnämnden så innebär en placering en risk för barnet. Däremot kan det vara svårt att upptäcka risker i familjehem vid utredning. I vissa fall kan det handla om att
familjehemsföräldrarna själva inte är medvetna om de reaktioner som väcks när de tar emot ett barn, vilket ytterligare försvårar utredningarna då det inte går att förutse eventuella reaktioner i förhand.
Igra (2003) skriver om det fenomen han kallar främlingen, någon okänd som uppfattas som provocerande enbart genom att finnas. Den omotiverade fientligheten som framkallas av främlingens närvaro är kopplat till den egna känslan av värnlöshet och utanförskap, ett slags psykiskt självförsvar (Igra, 2003). Fosterbarnets blotta närvaro i familjehemmet kan ordlöst påminna någon eller båda familjehemsföräldrarna om en egen upplevd känsla av utsatthet och utanförskap (Nyman, 2012). Nyman (2012) menar att det som inledningsvis motiverade en familj att öppna sitt hem för ett fosterbarn kan på detta sätt övergå till det som Igra (2003) menar är fientlighetens vanligaste former, likgiltighet. Det kan resultera i att
familjehemsföräldrarna, som ett psykiskt självförsvar, förflyttar sina känslor utanför sig själva och istället tillskriva barnet motsvarande egenskaper. Likgiltigheten inför en annan individ kan i slutändan resultera i en ökad känsla av ilska och hat som i slutändan leder till utövandet av fysiskt eller psykiskt våld (Igra, 2003). Detta medför också en svårighet för utredaren eftersom individen själv kan vara omedveten om hur denne kommer att reagera på att ta hand om ett fosterbarn. Detta visar på vikten av en djupgående utredning och vikten av att som utredare ha kunskap om affekt och mentaliseringsförmåga för att göra en korrekt bedömning av eventuella familjehemsföräldrar.
Det finns många risker vid placering i familjehem, en av dessa är att familjehemsplacerade barn riskerar att utsättas för sexuella övergrepp i familjehemmet. En kartläggning av sexuella övergrepp bland unga visar att ca 6 % av barnen som bor i familjehem bor tillsammans med sin unga förövare (Kjellgren & Wassberg, 2002). Undersökningar genomförda i både USA och Sverige visar att mindre än hälften av alla barn som blir utsatta för sexuella övergrepp väljer att berätta i nära anslutning till övergreppen samtidigt som det finns dem som aldrig berättar om övergreppen (Nilsson & Svedin, 2002). Carlson (2004) skriver i sin artikel att förövaren, men även omgivningen, får barnet att vara tyst. Ett problem som nämns är att många av de vuxna inom yrken med anmälningsskyldighet inte har tillräcklig utbildning gällande sexuella övergrepp mot barn, vilket gör att frågor om övergrepp oftast inte ställs även om den vuxna misstänker att ett barn blivit utsatt. Ett ytterligare problem som tas upp i artikeln är att barn inte berättar om inte den känner att det är tryggt att berätta. Barn söker ofta en person med liknande erfarenheter eller en person som har tid och visar intresse för dem
11
och som är mottagliga, samtidigt som det vuxna söker efter är tecken eller signaler från barnet på att det blivit utsatt (Carlsson, 2004).
2.4.1 Vem är förövaren i sexuella övergrepp mot barn?
En orsak till att en person förgriper sig på barn kan, enligt Larsson, Svedin och Warfinge (2002) vara att förövarna själva blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Många gånger försöker förövare närma sig miljöer där barn finns genom att exempelvis söka anställning inom barnomsorg, skola och/eller som ledare inom barn- och ungdomsverksamheter. Det är vanligt att förövarna väljer att förgripa sig på barn de känner, inklusive sina egna, eftersom de är mer tillgängliga (Carlsson, 2004; Larsson et al., 2002). Även Kreyberg Normann (1995) menar att förövaren många gånger är någon i barnets närmiljö. Författaren skriver att
förövaren bland annat kan vara barnets vårdnadshavare, släkting, en vän till familjen eller en granne.
Detta stöds av en undersökning om förekomsten av sexuella övergrepp gjord av Allmänna barnhuset som finansierades av regeringen. Av 6000 ungdomar som deltog i undersökningen uppgav 2,2 % att de utsatts för sexuella övergrepp av någon släktning, 2 % att de utsatts för sexuella övergrepp av någon i familjen, exempelvis förälder, syskon eller
familjehemsförälder. Av dessa var det 0,2 % av eleverna som uppgav att de utsatts för sexuella övergrepp av en familjehemsförälder (Landberg et al.,2015). Dock säger dessa siffror inte så mycket om den totala utsattheten i att bo i familjehem, då studien inte visar det totala antalet barn som lever i familjehem, men påvisar ändå att det finns en risk för placerade barn att utsättas.
2.5 Barnets bästa
Socialtjänsten har ett övergripande ansvar över att barn ska få en trygg och bra uppväxt (Ivo, 2017). Vidare skriver Ivo att det är viktigt att Socialtjänsten ser till barnets bästa eftersom en familjehemsplacering kan orsaka negativa konsekvenser för ett barn. När ett beslut att placera ett barn i familjehem tas, kvarstår vårdnaden fortfarande hos de biologiska
föräldern/föräldrarna. Trots att den egentliga vården ges av familjehemsföräldrarna så är det de biologiska föräldrarna som har den juridiska vårdnaden. Socialtjänsten upprättar ett avtal med familjehemmet som tar emot ett barn, ett avtal som kan sägas upp av båda parter. Det innebär att kontraktet som utformas har de vuxna som parter - Socialtjänstens representanter och familjehemsföräldrarna - och de biologiska föräldrarna har kvar vårdnaden. Det blir uppenbart att den placeringen gäller - barnet - inte är delaktiga i de förhandlingar som pågår.
De administrativa och juridiska reglerna innebär för barnet att placeringen blir en osäker konstruktion (Höjer, 2012).
12
FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) antogs av Sverige 1990 och Sverige godkände därmed att de skulle förhålla sig till konventionen om barnets rättigheter även i den svenska lagen (Tärnfalk, 2014). Sedan 1 januari 2020 är Barnkonventionen en egen svensk lag. Trots det finns ingen definition om vad barnets bästa är i vare sig SoL, LVU eller i barnkonventionen (Tärnfalk, 2014). Det är svårt att definiera barnets bästa då det ska ske genom en individuell bedömning utifrån varje enskilt barn. Lagen ger utrymme för de vuxna att tolka vad som är barnets bästa.
Införandet av barnens rättigheter i svensk lag gav barnets bästa en större betydelse i flertalet rättsliga områden. Men det var inte förrän 2013 som barnets bästa fick samma betydelse i både SoL och LVU. 2013 fick barnets bästa en avgörande betydelse i insatser utifrån SoL.
Vid alla insatser och åtgärder som rör vård och behandling av barn ska barnets bästa vara det som väger tyngst och varje beslut som rör ett barn ska tas utifrån vad som är bäst för barnet.
Barnets bästa är utifrån det specifika barnet och utifrån varje enskilt fall och det är upp till bland annat Socialtjänsten att bedöma vad som är barnets bästa (Tärnfalk, 2014).
2.6 Anknytningsteori
Barn utvecklar olika anknytningsmönster under de första åren av sina liv som baseras på samspelet med primära omsorgspersoner i dess närhet. Barnets anknytningsmönster är en viktig del av barnets personlighet och kommer påverka hur barnet relaterar till andra människor under hela sitt liv. Trots att anknytningsmönster är relativt stabila så är de ändå påverkbara, framförallt genom samspelet med andra i långa, nära relationer (Pipping, 2011).
Samspelet mellan barn och föräldrar påverkar det anknytningsmönster barnet växer upp med.
Barn föds med instinkten att knyta an till en primär omsorgsperson för sin egen överlevnad, det är viktigt att förstå att barnet knyter an till den person som finns närvarande, oavsett dennes förmåga till att ge barnet den omsorg som behövs (Pipping, 2011). Att barn har en anknytning till en person säger ingenting om hur den personen tar hand om barnet, utan enbart att det är en person som är närvarande i barnets liv. Hur den primära omsorgspersonen har möjlighet att svara mot barnets behov och samspela med barnet i vardagen avgör hur barnets anknytningsmönster utvecklas.
I ett barns liv är det för det mesta en av föräldrarna som är den primära vårdaren och
anknytningspersonen. Detta betyder dock inte att andra personer och släktingar i barnets liv är sekundära i alla avseenden. Barn har en förmåga att skapa en betydelsefull anknytning till andra personer som på ett eller annat sätt är engagerad i barnets liv och vardag (Broberg, 2006). Ett barn kan utveckla anknytningsrelationer till flera vuxna men den viktigaste anknytningen är till den vuxna person som har varit barnets fasta punkt. Ett barns
anknytningsmönster är både komplexa och föränderliga, Broberg (2006) menar att ett barn som har en anknytning till en person inte betyder att barnets relation till den vuxne är bra, och ska därför inte ensamt utgöra ett argument för placering.
13
Alla barn skapar inre arbetsmodeller, oavsett vilken anknytning de har till sina föräldrar, utifrån föräldrarnas beteende, bemötande och omsorg av barnet. Det är de inre
arbetsmodellerna som barnet använder sig av i samspel med andra. Ett barns
anknytningsmönster är något som är både stabilt och föränderligt. Omständigheterna kring relationen och anknytningen kan påverkas av exempelvis en tuff skilsmässa eller annan yttre påverkan som skakar om anknytningen och förändrar barnets relation till föräldrarna
(Pipping, 2011). En trygg anknytning utvecklas hos barnet om den primära omsorgspersonen är tillräckligt lyhörd i samspelet och ger tillräckligt god omsorg. På liknande sätt kan barn som växer upp med otrygg anknytning till sina föräldrar fortsätta ha det anknytningsmönstret i nära relationer, men omständigheter i livet kan påverka även det, exempelvis en lång trygg relation med en trygg och stödjande partner (Pipping, 2011).
Ett barn som växer upp med en otrygg anknytning till sin primära omsorgsperson har inte kunnat använda sina föräldrar som en trygg bas. Tydliga tecken på att ett barn har en otrygg anknytning är att de ser världen som riskfylld och har dålig tilltro till sig själv och sin egen förmåga att hantera sin värld, de har också sämre förmåga att själva reglera sina känslor (Almqvist, 2011). Barn som inte får känslomässig närhet av sina föräldrar lär sig snabbt att tona ner sina krav på kroppskontakt och nära samspel och utvecklar en undvikande
anknytning. Barnet utvecklar en inre arbetsmodell där de inte visar upp behovet av tröst eller beskydd med rädsla för att bli bemött med irritation eller till och med utsättas för hån
(Almqvist, 2011). När barn växer upp med en eller två föräldrar som inte är kontinuerliga i sitt bemötande av barnet kan de utveckla en ambivalent anknytning. Det resulterar i att barnet inte vet vad den kan förvänta sig för bemötande från förälderns sida och det leder till att barnet har svårt att slappna av och inte klarar av att lugna ner sig med hjälp av en förälder (Almqvist, 2011). De barn med föräldrar som har avgörande brister i sitt samspel, som är skrämmande genom att exempelvis vara aggressiva eller hotfulla utvecklar en desorganiserad anknytning. Det innebär att barnet inte kan utveckla ett beteendesystem för att reglera sin egen ångest och oro då samspelet med föräldrarna är så oförutsägbart och hotfullt. En vanlig beskrivning av problemet är att barnets anknytningssystem hela tiden är påslaget och
signalerar att något är farligt och barnet behöver söka skydd hos föräldern, men att det är omöjligt för barnet att göra det (Almqvist, 2011).
Anknytningsteori kan ses som en genväg till att förstå en svår situation och hur det kan påverka barnet. Ett barns anknytning till en vuxen kan vara svårt att bedöma även för utbildade personer, det kan också vara svårt för den som ska bedöma att inte bara analysera utifrån individperspektiv (Lindén, 2013). LeVine och Norman (2001) kritiserar
anknytningsteorin och menar att metoden är en universell metod som används för att förklara individuella skillnader. Det är viktigt att den som ska bedöma vidgar sitt perspektiv för att kunna se anknytningen utifrån ett omgivningens perspektiv, då ett barns anknytning kan påverkas av underliggande faktorer (Lindén, 2013).
14
Anknytningsteorin kritiseras även för att den inte tar hänsyn till de eventuella kulturella skillnader som kan finnas, till exempel att innebörden av begrepp kan variera utifrån vad den specifika kulturen vill uppnå med det begreppet (LeVine och Norman, 2001) vilket även Rothbaum, Weisz, Pott, Miyake och Morelli (2000) lyfter. De menar att det som i en kultur anses som eftersträvsamt kan upplevas som något negativt i en annan.
15
3. Metod
Studien är en undersökning med kvalitativ ansats. Kvalitativ metod innebär att studera personers egna upplevda erfarenheter av ett fenomen (Marshall & Rossman, 2016). Studien har gjorts som en intervjustudie där fokus har legat på deltagarnas uppfattning av ett specifikt fenomen. Valet av metod baseras på vilket sätt studiens syfte och frågeställningar kan
besvaras (Henricson & Billhult, 2017). Kvalitativa studier är bra att använda när man vill exemplifiera (Svenning, 2003). Med kvalitativ metod kan studien bidra till en ökad kunskap kring hur en familjehemsutredning går till och vilka eventuella risker som kan finnas med utredningsförfarandet. Eftersom studien är av kvalitativ karaktär så finns ingen anledning att göra ett slumpmässigt urval av deltagare. Svenning (2003) menar att ett selektivt urval av studieobjekt passar studier där deltagarna väljs ut utifrån vissa förbestämda kvaliteter.
Kvalitativa studier är bra att använda när man vill exemplifiera. Selektivt urval är också passande vid fallstudier, det bygger på att man väljer ex. arbetsplatser på en teoretisk grund utifrån vissa kvaliteter hos undersökningsobjekt. Skillnad gällande storlek på arbetsplatserna har liten betydelse i sammanhanget (Svenning, 2003).
I kvalitativa studier är forskarens förståelse och förhållningssätt involverade i processen, den kunskap forskaren har om området som studeras kommer påverka studien och därför är det viktigt att som forskare ha reflekterat över sin förkunskap inom området. Det är en lämplig metod när forskaren söker en förståelse om innebörden av fenomenet, och vill få mer kunskap om bakomliggande orsaker (Henricson & Billhult, 2017). Inför studien läste författarna in sig på de olika utredningsmetoder och de lagar som finns rörande
familjehemsutredningar för att ha en förförståelse kring vad intervjupersonerna berättade och för att inte hela intervjutillfället skulle gå till att berätta ingående om utredningsmetoderna.
Istället kunde fokus läggas på användandet av dessa och intervjupersonernas egen erfarenhet av dem. Författarna reflekterade över sina kunskaper innan genomförandet av intervjun för att säkerställa att intervjuguiden verkligen skulle uppfylla studiens syfte.
Vid sökandet efter relevanta källor användes Scholar google och Umeå universitetsbiblioteks söktjänster. Vi har använt oss av och kombinerat följande sökord; Foster Care, familjehem, Sexuella övergrepp, Child abuse, familjehemsutredning, lämplighet, bedömning, socialt arbete, Social Work, utredningsmetod. I de fall där vi hittat relevanta studentuppsatser har vi sökt i deras referenslista för att kunna utgå från primärkällan. Utöver detta har vi även använt oss av tidigare kurslitteratur, litteratur från Umeå universitetsbibliotek samt relevanta
webbplatser, till exempel socialstyrelsen.se, riksdagen.se, allmannabarnhuset.se.
16
3.1 Intervju som datainsamlingsmetod
En semistrukturerad intervjuguide användes vid intervjuerna och vid alla 4
intervjuer användes samma intervjuguide (Bilaga 2) utan att några förändringar gjorts mellan intervjuerna. Intervjuguiden var indelad i olika teman, underteman och följdfrågor för att säkerställa att intervjun höll en viss struktur och att alla frågor besvarades. Intervjuguidens utformning gjorde det möjligt för deltagarna att fritt associera och på egen hand utforma svaren och författarna kunde välja nästa fråga utifrån det som deltagarna berättade om.
Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att forskaren har möjlighet att ställa frågorna fritt utifrån teman och de frågor som finns i intervjuguiden. Det ger forskaren möjlighet att själv bestämma i vilken ordning som frågorna ställs. Det ger också en möjlighet att ställa uppföljningsfrågor för att få utvecklade svar (Bryman, 2018). För detaljerade frågor kan förstöra interaktionen i intervjusituationen genom att intervjuaren är för styrd av sin intervjuguide. Intervjuguiden bör inte överskrida mer än ett A4 och ska ses som ett stöd i intervjun (Danielsson, 2017a). Intervjuer ger forskaren ett tillfälle att använda sig av långa och mer komplexa frågor (Svenning, 2003). Användandet av intervjuer ger forskaren möjlighet att förstå deltagarna med hänsyn till det fokus som intervjun har.
Semistrukturerade intervju förutsätter att intervjuaren är väl insatt i sina frågor för att på ett så bra sätt som möjligt genomföra intervjun. I alla intervjuer behövs en ostörd miljö som skapar trygghet, en bra atmosfär ger förutsättningar för en innehållsrik och djupintervju (Danielsson, 2017a). Vid intervjusituationen gäller det att ställa rätt frågor till relevanta personer som man kan anta svarar ärligt, deltagarna ska vara personer från nyckelpositioner utifrån studiens syfte (Svenning, 2003). Intervjuaren ska ge intervjun rätt förutsättningar genom att anpassa sig till miljön och den som blir intervjuad, lyssnandet är en viktig del för intervjuaren (Danielsson, 2017a). En risk med intervjuer är att forskaren, genom sitt deltagande vid intervjun, påverkar intervjupersonen på något sätt. Det kan leda till att deltagaren svarar på frågorna som ställs utifrån vad hen tror att forskaren vill höra, eller risken att forskaren omedvetet påverkar deltagaren att svara på ett visst sätt (Svenning, 2003).
3.2 Urvalsförfarande
Redan i uppstarten av studien bestämde författarna sig för att genomföra intervjuer med personer inom socialtjänsten som arbetar med eller kring familjehemsutredningar.
Utgångspunkten var att intervjua 3 personer inom samma Socialtjänst för att få en
helhetsbild. Utifrån personlig kännedom och kontaktuppgifter till en Socialtjänst blev det mest naturligt att skicka ut förfrågan dit. Först mejlades informationsbrevet (se bilaga 1) ut till de tilltänkta nyckelpersoner som var relevanta för studiens syfte. 3 personer tillfrågades, 2 av dessa tackade ja till att medverka i studien. 1 av deltagarna valde att avstå från att delta.
Därför tillfrågades ytterligare 1 person, som tackade ja till att medverka. Efter de tre
17
intervjuerna upplevde författarna att de inte fått tillräcklig kunskap kring hur en familjehemsutredning går till då de tillfrågade inte hade utbildning i båda metoder de använde. Då det inte fanns någon ytterligare familjehemssekreterare tillgänglig i den valda kommunen gjordes valet att kontakta en familjehemssekreterare i annan kommun för att få en ökad förståelse i utredningsförfarandet och familjehemssekreterares arbetsuppgifter. Vi skickade ut en förfrågan till familjehemsenheten i annan kommun. Respondenter i den andra kommunen var mer svårtillgängliga och det krävdes upprepade kontaktförsök från vår sida, både genom mejl och telefonsamtal. Till slut fick vi telefonkontakt med en
familjehemssekreterare som ville medverka i vår studie. Totalt sett genomfördes 4 intervjuer med deltagare från 2 socialtjänster som alla har insyn i arbetet med familjehemsutredningar.
Detta förfarande kan liknas med ett målstyrt urval. Målstyrt urval är ett icke-
sannolikhetsurval och med det menas att det inte går att generalisera resultatet till en
population (Bryman, 2018). Det innebär att urvalet görs utifrån det syfte författarna har med sin forskning och ska säkerställa att de personer som intervjuas gör det möjligt att besvara forskningsfrågorna. I kvalitativ studie finns inte någon anledning till att göra ett
slumpmässigt urval då kvalitativ metod används främst för att exemplifiera syftet (Svenning, 2003).
3.3 Genomförande
Författarna genomförde sammanlagt 4 semistrukturerade intervjuer i två kommuner. Två av intervjupersonerna var familjehemssekreterare och två var socialsekreterare. Valet att intervjua socialsekreterare i denna studie motiverades av att de är dem som är ansvariga för barnet under placering, gör hembesök samt regelbundet gör uppföljningar, vilket innebär att de har kunskap om barnets bästa. Att inkludera socialsekreterarna gav en möjlighet att få en bredare kunskap i hela utredningsförfarandet och vilka risker som finns vid utredning och placering.
Intervjuerna genomfördes på deltagarnas respektive arbetsplats för att underlätta för intervjupersonerna att ha möjlighet att delta i studien. En fördel med att genomföra
intervjuerna på arbetsplatserna var att de inte behövde avsätta mer tid än vad som behövdes för själva intervjun vilket kan ha påverkat deras val att medverka. Intervjuerna tog mellan 30–60 minuter att genomföra och samtliga spelades in. Efter varje intervju transkriberades materialet snarast möjligt för att minimera risken att författarna missade något latent eller annat som hände under intervjun.
Eftersom 1 av oss studenter tidigare under utbildningen genomfört sin VFU på Socialtjänsten i en av de deltagande kommunerna där några av intervjupersonerna arbetar kan det ha
påverkat intervjupersonernas svar. De kan ha antagit att vi som studenter redan hade insyn och kunskap kring deras utredningsförfarande och de metoder de använde sig av och därför
18
valde att svara mer kortfattat än om ingen tidigare relation mellan oss hade funnits. Vi som intervjuare hade det i åtanke och var noggranna med att ställa följdfrågor och fördjupa oss i deras svar om vi upplevde att de var kortfattade.
3.4 Innehållsanalys som analysmetod
Innehållsanalys beskrivs som en teknik för objektivt, systematiskt sökande och liknas med en kvantitativ bearbetning av kvalitativt innehåll (Danielsson, 2017b). En kvalitativ
innehållsanalys är inte den enklaste analysformen då det är upp till forskaren att göra den så avancerad som anses lämpligt utifrån studiens syfte och det insamlade materialet, tolkningen av text i innehållsanalysen kan göras på olika nivåer avseende djup och abstraktion. Det visar på hur svårt det är att göra gränsdragningar mellan olika kvalitativa metoder. En riktad innehållsanalys bygger på en teori eller modell som använts för analysen av textens innehåll (Danielsson, 2017b). Vilket analysen av vårt framtagna materialet kan ses som.
Efter det initiala arbetet med transkriberingen påbörjades arbetet med kodningen. Det insamlade materialet lästes igenom förutsättningslöst för att upptäcka likheter/olikheter mellan intervjuerna och eventuella dolda teman. I studien har utgångspunkten varit att ta fasta på det som intervjupersonerna har sagt utifrån studiens frågeställningar.
● Hur arbetar socialtjänsten med familjehemsutredningar?
● Vilka risker finns med utredningsmetoderna?
● Hur arbetar socialtjänsten med utredning och placering utifrån sexuella övergrepp?
Det insamlade materialet lästes igenom flertalet gånger med fokus på att ta fram meningsbärande enheter relevanta för frågeställningarna. Därefter tilldelades de
meningsbärande enheterna koder för att kunna beskriva deras innehåll. De framtagna koderna resulterade i framtagandet av övergripande teman som passade under frågeställningarna. I varje tema sorterades sedan koderna med liknande innehåll och utifrån dessa grupper så skapades kategorier. Studiens frågeställningar var de som styrde bearbetningen och analysen av det insamlade materialet. Detta för att säkerställa att studiens syfte uppfylldes och ge en struktur till kodningsarbetet.
3.5 Etiska överväganden
En risk med att utföra en mindre undersökning är att ingen ny kunskap framkommer (Nygren, 2019). Vårt syfte med studien är att få en ökad kunskap och förståelse i hur en
familjehemsutredning går till samt vilka risker som kan finnas. Genom att intervjua personer som jobbar med eller kring familjehemsutredningar anser vi att vi uppfyller kravet över att nyttan ska vara större än riskerna. Eftersom syftet är att undersöka deltagarnas professionella
19
kunskaper och tillvägagångssätt vid en specifik situation är risken för att deltagarna påverkas negativt liten.
Kalman och Johansson (2019) förklarar att även när personer intervjuas utifrån deras professionella roll är det fortfarande lika viktigt med anonymisering och konfidentialitet.
Konfidentialitetskravet syftar till att skydda personerna som ingår i undersökningen. Det är viktigt att deltagarna inte blir uthängda eller går att identifiera (Svedmark, 2019). För att säkerställa deltagarnas anonymitet så har all privat data som kan komma att identifiera
deltagarna utelämnats från studiens resultat. De citat som har använts i studien är av sådan art att det inte går att spåra till någon deltagare, stad eller kommun. Deltagarna informerades även om hur det insamlade materialet skulle användas och vilka som skulle ha tillgång till det, för att säkerställa att deltagarna är väl informerade, vilket Kvale (2014) beskriver som konfidentialitet. Han skriver att konfidentialitet i forskning handlar om en överenskommelse mellan deltagare och forskare kring vad det material som skapas ska användas till (Kvale, 2014).
Kalman och Johansson (2019) förklarar även att informerat samtycke krävs. I samband med första kontakten med intervjupersonerna informerades de skriftligen om studiens syfte, hur den är upplagd och vad deras deltagande innebär och vad materialet kommer användas till.
Vid intervjutillfället fick deltagarna återigen information om studiens syfte och innebörden i deras frivilliga deltagande samt deras möjligheter att avbryta sin medverkan när de ville.
Informerat samtycke betyder att man informerar undersökningspersonerna grundligt och de ska medvetandegöras kring vad deltagandet innebär och under vilka villkor (Kvale, 2014).
Det finns även krav på forskaren att spara intervjumaterial och att materialet inte kan eller får förstöras direkt efter avslutad studie (Nygren, 2019). Intervjumaterialet kommer förvaras i författarnas personliga datorer i 10 år innan det gallras utifrån arkivlagen. I materialet finns inga personuppgifter eller namn som skulle kunna avslöja intervjupersonernas kön eller identiteter.
3.6 Analytisk generalisering
Resultat vid kvalitativa studier går inte att generalisera till en hel population men är ändå överförbara till liknande kontext avseende liknande grupper, arbetsplatser eller organisationer (Danielsson, 2017b). Analytisk generalisering går ut på att forskaren gör en bedömning i hur väl resultaten i undersökningen kan ge information om hur det kan komma att bli. Analytisk generalisering bygger på olika skillnader och likheter mellan olika situationer där forskaren bygger sina påståenden utifrån en teori (Kvale, 2014).
Det finns svårigheter med att upprepa en kvalitativ studie, men strävan ska likväl vara att beskriva metod och tillvägagångssätt så tydligt som möjligt (Danielsson, 2017b). Forskaren
20
använder argument som stödjer forskarens teori för att sedan göra det möjligt för läsaren att bedöma hur väl detta stämmer överens mer verkligheten (Kvale, 2014). Thornberg och Frejes (2019) skriver att analytisk generalisering är ett perspektiv och inte en sanning eftersom ansatsen bygger på bland annat problematiserande och prövande av enskilda situationer.
Vid undersökningar som bygger på empiriska observationer utifrån ett förutbestämt
sammanhang kan det vara möjligt med en analytisk generalisering (Blom & Morén, 2015).
Vidare skriver de att forskaren kopplar resultatet i det empiriska materialet med väl
övervägda och teorigrundade slutsatser som sedan kan överföras till liknande verksamheter.
Det är därför viktigt att forskaren är tydlig med vilken teori som denne syftar till (Blom &
Morén, 2015).
21
4. Empiri
Avsnittet innehåller den empiri som framkommit under intervjuerna. Vid presentation av empirin är det viktigt att hålla intervjupersonerna anonyma, namn på orter och kollegor har därför tagits bort av författarna. Det empiriska materialet presenteras under de teman som växt fram i analysen av datamaterialet; tillvägagångssätt, metod, barnets bästa och risker. För att stärka och tydliggöra empirin har relevanta citat från intervjupersonerna lagts in i varje avsnitt. Vi har även valt att inte skriva ut vilket kön intervjupersonerna har för att minimera risken att eventuella könsskillnader ska påverka.
Både Kälvesten och Nya Kälvesten nämns i empirin, det är dock Nya Kälvesten som det vid båda tillfällena syftas till. Materialet beskrivs utifrån intervjupersonernas ord och därför kommer både Kälvesten och Nya Kälvesten användas för att återge intervjuerna på bästa sätt.
För att öka förståelsen för materialet så inleds detta avsnitt med en kortare presentation av intervjupersonerna;
Intervjuperson 1 är utbildad socionom och har jobbat som socialsekreterare inom Socialtjänsten i 14 år. Sin nuvarande befattning som 1:e socialsekreterare har
intervjupersonen haft i 3 år. Rollen som 1:e socialsekreterare innebär att personen har det övergripande ansvaret för verksamhetens arbete, det innefattar bland annat
familjehemsutredning och placering, samt kontakt med externa familjehem och utredare.
Intervjuperson 2 saknar relevant utbildning inom socialt arbete och har jobbat inom
Socialtjänsten i 3 år. Nuvarande arbetsuppgifter är handläggare och familjehemssekreterare.
Intervjuperson 3 har socionomutbildning och har arbetat som socialsekreterare inom Socialtjänsten i 5 år. Har tidigare erfarenhet som områdeschef inom äldreomsorgen. Jobbar med bland annat utredning av barn som behöver placeras samt uppföljning av och i
familjehemmet.
Intervjuperson 4 har socionomutbildning och arbetat 22 år som familjehemsutredare inom Socialtjänsten och är utbildad i Kälvestensmetoden. Har tidigare erfarenheter av arbete som socialsekreterare och kurator.
4.1 Tillvägagångssätt
Det som framkom i alla intervjuer var att rekryteringen av familjehem idag är en svår uppgift som kräver mycket tid och resurser från Socialtjänsten. Bristen på familjehem har påverkat tillvägagångssätten vid rekrytering väldigt mycket, idag är det socialsekreterarna som
22
försöker rekrytera familjehem genom att synas ute på stan och finnas på sociala medier. 3 intervjupersoner beskriver också hur de utifrån kännedom eller tips själva tar kontakt med familjer som de tror kan bli familjehem. Alla intervjupersoner nämnde också att
intresseanmälningar självklart är en väg in för familjehemmen, men att det var sällan det faktiskt inkom en spontan ansökan.
Antingen att de själva hör av sig till oss eller att vi utifrån den kännedom vi har kontaktar dom för att höra om dom är intresserade. - IP 1
[...] antingen brukar vi annonsera så de hör av sig. Eller så är det familjehem som eller blivande familjehem som hör av sig till socialtjänsten och säger att dom är intresserade av uppdraget. - IP3
2 av intervjupersonerna beskrev vidare hur de vid brist på tillgång till familjehem väljer att använda sig av privata aktörer, men 1 av intervjupersonerna var väldigt tydlig med att det skulle vara i akuta fall som de använder privata aktörer, i första hand vill de placera i “egna”
familjehem.
I alla intervjuerna beskriver intervjupersonerna att utredningen av familjehem sker i flera steg. De berättar alla att utredning inleds med en första bedömning av blivande familjehem genom att genomföra en Bra-fam. Det som skiljer sig åt mellan de två kommunernas inledande arbete är att i den ena kommunen genomförs Bra-fam som en intervju med blivande familjehem, då de ser på Bra-fam som ett bra och strukturerat intervjuformulär. I den andra kommunen inleds arbetet med en första informationsträff för blivande familjehem där de får med sig Bra-fam -formuläret hem för att fylla i som de sedan ska skicka in till Socialtjänsten för bedömning.
Alla intervjupersoner beskriver att de alltid inhämtar uppgifter från register i utredning av familjehem, men det skiljer sig vilka register som de använder sig av. Alla intervjupersoner uppger att de inhämtar uppgifter från socialregistret, både från nuvarande boendekommun men också från tidigare boendekommun ifall att de nyligen har flyttat in i kommunen. De berättar också att de inhämtar uppgifter från Kronofogdemyndigheten och Polisens
misstanke-och belastningsregister. I en av kommunerna genomförs även kontroller av LOB i vägtrafikregistret och hos Försäkringskassan om behov finns. 1 av intervjupersonerna
förtydligar också att uppgifter hämtas ut från socialregistret på eventuella barn i familjen. 2 av intervjupersonerna uppger att de inhämtar nya uppgifter från vissa register en gång per år så länge placeringen fortgår.
Vi tar ju från belastningsregister och misstankeregister, och det gör vi ju för att det är lagstiftat, ehm, sen tar vi från kronofogden.. tar vi alltid.. vi tar från LOB, om du blivit omhändertagen berusad, ehm, och sen tar vi, om det finns behov så tar vi från
Försäkringskassan, om man har varit långtidssjukskriven eller det är saker som gör 23
