Påverkan av predation och
omgivningen på förekomsten av större vattensalamander (Triturus cristatus)
Predation and enviromental impact on the Great Crested Newt (Triturus cristatus)
Anders Selander
Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Biologiprogrammet
C-uppsats
Handledare: Olle Calles Examinator: Larry Greenberg 2015-10-27
Löpnummer: 15:88
Sammanfattning
Minskning av populationer av större vattensalamander har skett under senare år, förmodligen på grund av bl a tillgång på naturdammar men också på grund av fragmentering av
närliggande mark och utsättning av fisk och kräftor i dessa dammar. Fokuset i den här studien kommer därmed att ligga på just hur predation och dammarnas omgivning påverkar
förekomsten av större vattensalamander. En inventering av 123 dammar under lekperioden (april – juni) genomfördes tillsammans med biologer på Borås Stad för att undersöka större vattensalamanderns utbredning i kommunen. Större vattensalamander observerades i 18 av dammarna (15 %). Av dessa 18 dammar fanns potentiella predatorer i 53 %, medan resterande 47 % dammar saknade predatorer, Den vanligaste omgivningstyp som större
vattensalamander observerades i omgavs av odlingsmark (55,5%), medan dammar omgivna av trädgård eller samhälle var minst vanlig och endast bestod av 5,5 % av observationerna.
Nyckelord: Större vattensalamander, predator, damm, habitat, groddjur
Abstract
Reduction of populations of great crested newt has occurred in recent years, probably due to loss of natural ponds but also because of fragmentation of the nearby surroundings and introduction of fish and crayfish in ponds. The focus of this study was on how predation and the surrounding pond environment influence the occurrence of crested newt. A survey of 123 ponds during the spawning period (April-June) was carried out together with biologists from Borås City to investigate the distribution of the Great crested newts in the county. Great crested newt was observed in 18 of the ponds (15 %). Of these 18, 53 % had potential predators while the remaining 47 % ponds lacked predators. The most common environment that Great crested newt was observed in was surrounded by agricultural land (55,5 %), while ponds surrounded by gardens or urban environments were the least common and comprised only 5.5 % of the observations.
Keywords: Great crested newts, predator, ponds, habitats, amphibians
Inledning
Dammar och andra småvattenlandskap (eng. pond landscapes, eller pondscapes), som t.ex.
mossgölar och kärr, har visat sig vara artrikast av alla typer av sötvattenhabitat (Céréghino et al. 2008). Först nyligen har sötvattensbiologer uppmärksammat de mindre vattenhabitatens
betydelse för den lokala biodiversiteten och bevarandet av småvatten som förr inte ansågs vara speciellt värdefulla för djurlivet (Gustafson et al. 2009). De flesta amfibier som lever i den palearktiska regionen är dock beroende av just denna typ av dammar för att kunna reproducera sig (Curado et alt. 2011), men värdet av dammar som reproduktionslokaler för amfibier fortsätter reduceras till följd av bl.a. övergödning, utplantering av fisk och ekologisk succession som igenväxning (Gustafson et al. 2009). Dammar utgör även så kallade ”stepping stones” som länkar samman vattensamlingar och bildar korridorer som amfibier använder för att förflytta sig till nya lokaler (Curado et al. 2011). Dessa korridorer spelar en stor roll för amfibiernas populationsstorlek, genetisk diversitet samt att det ökar chansen för att nya vattensamlingar ska bli koloniserade (Céréghino et al. 2008). Korridorerna förhindrar även metapopulationer av amfibier från att bli isolerade från andra populationer när det sker habitatförändringar i de akvatiska och terrestra miljöerna (Jehle et al. 2005; Curado et al.
2011). Även diken och flodbankar används som ”stepping stones” av vandrande större vattensalamander (Langton et al. 2001)
För större vattensalamander (Triturus cristatus) är tillgång till småvatten viktigt eftersom arten har en komplicerad livscykel och ett semi-akvatiskt liv med ägg- och yngelstadie i vatten. Efter metamorfosen tillbringar den större delen av sitt liv i terrestra miljöer bland stenrösen, död ved eller stubbar (Journath Pettersson 2008), varefter de under våren återvänder till det området de en gång föddes i för att hitta en partner (Journath Pettersson
till 11 cm är större vattensalamander mer storväxt och kan ha en kroppsstorlek på 11-17 cm.
Buken hos större vattensalamander är klargul med svarta fläckar, vårtig hud samt en tandad ryggkam hos hanen som utvecklas under leken (Länsstyrelsen 2010). Större vattensalamander föredrar mosaiklandskap med många småvatten som är omkring 50-250 m2 (Langton et al.
2001) inom ett område på 50-300 m radie beroende på det omliggande landskapet. Tidigare studier har visat på att indvidiver av större vattensalamander har vandrat upp till ca 1300 m från sin lekdamm (Malmgren 2007; Jehle et al. 1999). Arten återfinns främst i äldre kreaturs- och brandammar i jordbrukslandskap (Niesel et al. 2003), men förekommer också i t.ex.
vattenfyllda grus- och sandtag (Journath Pettersson 2008) och i skogspartier där de kan söka skydd från höga temperaturer (Langton et al. 2001). På grund av förändringar i
jordbrukslandskapen och utbredning av infrastruktur förändras miljöerna runt de dammar som finns kvar vilket påverkar biodiversiteten i vattnet negativt, däribland större vattensalamander (Curado et al. 2011).
I de akvatiska miljöerna föredrar större vattensalamander att leka i fisk- och kräftfria dammar (Malmgren 2007), eftersom fisk och kräftor är större vattensalamanderns främsta predator och kan äta upp både larver och ägg (Journath Pettersson 2008). Även arter av insekter, snäckor och växter förekommer rikligt i avsaknad av fisk och kräftor (Journath Pettersson 2008).
Förekomst av undervegetation i dammar är ytterligare en viktig del av habitatet för
vattensalamandern, eftersom det ger skydd, föda och äggläggninsplatser. Hanarna hos större vattensalamander använder t.ex. vegetationen i grunt vatten som uppvisningsarenor för att attrahera honor (Journath Pettersson 2008). Vattensalamandrar har inre befruktning. Efter avslutad lek överlämnar hanen en spermatofor, en géleklump med spermier, till honan som hon sedan tar upp genom sin kloak. Honan kan därefter lägga äggen i dammen där leken ägde rum eller välja en annan damm som exempelvis saknar predatorer. Äggen läggs sedan ett i taget i undervegetationen och som sedan omsorgsfullt viks över ägget för att skydda det från
rovdjur (Malmgren 2007). Större vattensalamander är fridlyst i Sverige enligt
Artskyddsförordningen (Länsstyrelsen 2010) och ingår i EUs art- och habitatdirektiv. Arten är en indikator- och paraplyart för andra organismer (Malmgren 2007), det vill säga att
förekomsten av en viss art är en indikator på att området har höga naturvärden och inkluderar andra skyddsvärda arter (Hallingbäck 2013).
Syftet med min studie var att öka kunskapen om småvattens betydelse för större
vattensalamander och andra groddjur. Avsikten är att resultaten ska utgöra underlag vid planerade framtida habitatförändringar i och kring vattendrag samt vid anläggning av nya dammar. Projektets mål är att inventera dammar för att få bättre uppfattning om vilken sorts dammar som det finns större vattensalamander och om det stämmer överens med tidigare studier av större vattensalamandrar.
Frågeställningar
1. Är förekomsten av större vattensalamander begränsad till dammar som saknar predatorer?
2. Har omgivande marks egenskaper betydelse för förekomsten av större vattensalamander?
3. Har avståndet till närliggande dammar betydelse för förekomst av större vattensalamander?
4. Är antalet grodarter fler i dammar utan predatorer än i dammar med predatorer?
Material och metod
Studien inleddes med att inventera dammar för att beskriva utbredningen av större vattensalamander i Borås Stad, Västra Götalands län, april-juni 2015. De områden som inventerades var av varierad karaktär och utgjordes bl.a. av produktionsskog,
odlingslandskap, tjärr, mossgölar och trädgårdsdammar. Borås Stad har sedan tidigare en databas över alla de dammar som finns i kommunen och denna databas var tillgänglig för studien. Inledningsvis genomfördes det en rekognosering av alla dammar för att bl.a.
undersöka om dammen verkligen existerade, dess status samt förbereda inför inventering. En bedömning gjordes i fält för att avgöra om dammarna var lämpade för större
vattensalamander, enligt Journath Pettersson (2008). Dammar som valdes bort och inte
inventerades var exempelvis nygrävda dammar, mossgölar eller dammar där framkomligheten var begränsad på grund av t.ex. gungfly eller myrmark.
En inventering av 123 dammar genomfördes under leksäsongen (april – juni 2015) på regnfria kvällar i skymning, eftersom större vattensalamander då ofta påträffas på grunt vatten för att leka och kan inventeras. Dammarna hade ett djup på mellan 50 cm – 300 cm och varierade i vattenkvalitet som kan ha inverkan på slutresultatet på grund av att salamandrar inte
upptäcktes i dammar där siktdjupet var sämre eller djupare. Varje damm inventerades till fots av två personer genom att lysa med pannlampa ner i vattnet och okulärt skatta antalet
individer. Tid vid inventering av varje damm uppskattas till ca 30 minuter/damm. Antalet salamandrar (större- och mindre vattensalamander) räknades och artbestämdes. Dessutom noterades eventuell förekomst/avsaknad av övriga grodarter: vanligt groda (Rana
temporaria), åkergroda (Rana arvaris), vanlig padda (Bufo bufo). Grodorna artbestämdes efter undersökning av ägg, dess läte och/eller direkt okulär identifiering. Information om fisk-
och kräftförekomst baserades på upplysning från markägare eller visuellt på plats. Även närmiljön kring dammarna noterades. Informationen noterades på ett protokoll på plats och överfördes sedan till en databas i Excel.
Arbetet sker i samverkan med Borås Stad som har som lokalt miljömål att få bättre kunskap om levnadsvillkor för strikt skyddade arter och ska bidra till att öka kunskapen om större vattensalamander i kommunen samt gynna naturvårdsplaner och utöka naturdatabasen för Borås Stad.
Dataananalys
De två faktorerna (förekomst av större vattensalamander och predator) analyserades i en logistisk regressionsanalys för att se om det fanns någon signifikant skillnad på förekomsten av större vattensalamander mellan dammar som innehöll fisk och kräftor samt de dammar som var fisk- och kräftfria. Variablerna omvandlades till 0 respektive 1 (0 för avsaknad och 1 för förekomst). Dessutom jämfördes antalet större vattensalamander i de dammar där
predatorer förekom mot de dammar som större vattensalamander återfanns utan förekomst av predator.
En klassificering av dammarnas omgivning bestämdes genom att fastställa den vanligaste habitattypen inom en radie på 100 m runt dammen. Om omgivningen bestod av 75 % odlingsmark och 25 % skog antecknades omgivningen som odlingsmark osv. Omgivningen delades sedan in i klasser där klass 1 = odlingslandskap, klass 2 = skogslandskap, klass 3 = trädgård/samhälle.
För att bestämma dammarnas positioner vid inventeringen användes karttjänsten hos eniro.se.
Eniro.se använder sig av referenssystemet RT90 för att avgöra koordinaterna för dammarna.
Genom mätverktygen på eniro.se kunde avstånd mellan 0-1300 m mätas ut för att avgöra vilka dammar som kunde användas som ”stepping stones” för större vattensalamander. Karta över Borås Stad togs från Lantmäteriets karttjänst (Se ”Bilaga” för kartbild).
Resultat
Årets inventering resulterade i fynd av 90 större vattensalamander i 18 dammar. Av totalt 123 dammar observerades större vattensalamander i 18 % av dammarna (Fig. 1). Den vanligaste förekommande amfibiearten var mindre vattensalamander som påträffades i knappt hälften (44 %) av de inventerade dammarna, följd av padda (33 %) och vanlig groda (20 %).
Åkergroda var mest sällsynt och återfanns i 11 % av dammarna. Utöver dessa arter observerades ”ospecificerad groda”, dvs. en grodart som inte kunde identifieras i fält, i ungefär en tredjedel av dammarna. Det fanns ingen skillnad i genomsnittligt artantal mellan dammar med predator (1,5 grodarter per damm) respektive utan predator (1,6 grodarter per damm) (Fig. 2). Det fanns dock ett positivt samband mellan antalet groddjursarter och förekomsten av större vattensalamander, där sannolikheten för att större vattensalamander skulle påträffas ökade med ökat antal grodarter (Wald1 = 15,9; p < 0,001)
Figur 1. Förekomst av antalet grodarter som observerades under inventeringen i Borås Stad (n=123) under lekperioden april – juni.
Figur 2. Antaler grodarter (± standardfel, SE) som observerades per damm med respektive utan predator.
Av de 18 dammar i vilka större vattensalamander påträffades saknade 53 % av dammarna predator medan 47 % av dammarna hade predator närvarande (Fig. 3). Det var ingen signifikant skillnad i fallet om förekomsten av större vattensalamander påverkas av
närvarande av predator. Tio procent av 58 dammar där fisk och kräftor observerades återfanns
0 10 20 30 40 50 60
Antal dammar
Art
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8
Damm
Antal grodarter/damm
Utan predator Med predator
saknades var 18 %. Större vattensalamander påträffades således mer frekvent i dammar utan predator än i dammar med predator, men skillnaden var inte signifikant.
Figur 3. Dammar utan (ljusgrå) respektive med (mörkgrå) större vattensalamander i närvarande respektive frånvarande av predatorer.
Det finns två sätt att beskriva resultatet av sambanden mellan större vattensalamander och omgivningen kring inventerade dammar, dels genom att undersöka antalet lokaler med olika typer av omgivning och dels genom andelen av totala antal observerade salamanderdammar.
Större vattensalamander var vanligast förekommande i dammar omgivna av odlingslandskap (n=10; Fig. 4). Odlingslandskap stod för totalt 55,5 % av dammarna där större
vattensalamander observerades. Därefter var skogslandskap (n=7) den vanligaste habitattypen vilket motsvarade 39 % av dammarna. I de dammar där omgivningen bestod av antingen trädgård eller samhälle observerades större vattensalamander endast i en damm (5,5 %).
0 10 20 30 40 50 60 70
Närvarande Frånvarande
Dammar
Predator
Figur 4. Förekomst av större vattensalamander (%) i dammar med olika typ av omgivande mark.
Sannolikheten för att större vattensalamander skulle påträffas i en damm var som högst när 1 till 4 dammar fanns i närområdet (d. v. s. inom 0-1300 m). Inom dessa områden förekom det större vattensalamander i 16 av 123 dammar (13 %). De övriga två dammarna där det observerades större vattensalamander hade 5 (4 %) respektive 7 närliggande dammar (5,7 %). Högst antal observationer av större vattensalamander hade dammar med 3 närliggande dammar i samma område (28 % av alla fynd). Det var dock inte ett signifikant samband mellan ökad förekomst av större vattensalamander och antalet närliggande dammar. Istället visade den logistiska regressionsen att förekomsten av större vattensalamander minskade med antalet närliggande dammar (Wald1 = 4,4; p < 0,037)
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
Odling Skog Trädgård Samhälle
Diskussion
Baserat på tidigare studier påverkar närvaron av fisk och kräftor i en damm förekomsten av större vattensalamander negativt (Stenberg 2008). Den logistiska regressionsanalysen visade dock att resultatet inte var signifikant och hypotes 1 förkastas. Att fisk och kräftor har
grodrom och yngel som föda i dammiljö finns dock dokumenterat i tidigare studier (Journath Pettersson 2008; Langton 2001; Malmgren 2007). Anledningen till att ett sådant inte kunde påvisas här kan bero på att dammar hade predatorer närvarande men inte observerades vid inventeringstillfällena eller att jag underskattat betydelsen av predationsrisken. En annan förklaring kan vara att dammarna fungerar som stepping stones och att större
vattensalamandrarna endast är tillfälliga gäster och vandrar vidare till en mer passande fiskfri damm (Langton 2001; Malmgren 2007).
Ett oväntat resultat från inventeringen var att mindre vattensalamander förekom i nästan hälften (44 %) av dammarna. De inventerade dammarna uppvisade stor variation i
habitatkvalitet och förutsättningarna var sällan optimala. Mindre vattensalamander har dock inte samma habitatkrav som större vattensalamander, vilket kan vara förklaringen till
observationen. Vanlig groda påträffades i förvånansvärt få dammar, eftersom den tillsammans med vanlig padda är de mest utbredda grodarterna i Sverige. Orsaken till den låga
förekomsten av vanlig groda kan bero på att inventeringen pågick under en lång period och att vissa dammar därför inventerats när vanlig groda inte befann sig i vattnet för reproduktion och därför inte observerades. De flesta observationerna av vanlig groda gjordes under inventeringens inledande del då grodlek och rom lättare kunde identifieras. Groddjur som vanlig groda och åkergroda lämnar dammen strax efter att leken är över i april-maj (Nyström 2014) och vandrar upp på land, medan vattensalamandrar stannar kvar i sina lekdammar till juni månad. I maj kläcks grodäggen och det blir allt svårare att observera grodarternas yngel
och framför allt identifiera vilket grodart det handlar om (Cederhagen 1991). Dessa faktorer kan sammantaget förklara den låga förekomsten av vanlig groda.
Det fanns inget samband mellan dammarnas omgivningstyp och förekomsten av större
vattensalamander enligt undersökningen. Med andra ord var det ingen speciell omgivningstyp som omgav dammar med riklig förekomst av större vattensalamander. Baserat på tidigare studier påträffades större vattensalamander främst i odlings- och skogslandskap (Stenberg 2008). Det är främst i dessa habitat som det finns gott om död ved, stubbar och andra gömmor som större vattensalamander använder som skydd efter leken. Däremot verkar
trädgårdslandskap och samhällen vara mindre gynnsam för arten, vilket sannolikt beror på högre mortalitet på grund av ökad trafik och ogynnsamma förhållanden (Stenberg 2008).
Hypotes 3 om att antalet närliggande dammar spelar roll för förekomsten av större
vattensalamander förkastades, vilket indikerade på att ett stort antal närliggande dammar inte per automatik medför förekomst av större vattensalamander i en damm. Sannolikt har t.ex. de närliggande dammarnas habitatkvalitet större betydelse än deras antal. Ytterligare en
anledning kan vara att det observerade antalet närliggande dammar inte återspeglar den verkliga bilden, eftersom t.ex. dammar i grannkommuner inte är inräknade. Därför kan dammar med större vattensalamander nära kommungränsen vara mindre isolerade än vad studien visar. Ett annat exempel på hur närliggande dammar påverkar förekomsten av större vattensalamander var ett antal dammar på Borås djurpark där det inte observerades några större vattensalamandrar i någon av dammarna, trots att vissa av dem omgavs av upp till åtta dammar. Dessa dammar hade dock sämre förutsättningar för större vattensalamander eftersom dammarna och omgivningen mestadels utgjordes av betong och branta sluttningar (.
Studien visade på att det finns ett samband mellan förekomsten av andra groddjur och förekomst av större vattensalamander, eftersom förekomsten av större vattensalamander ökade med ökat antal grodarter. Dammar med högt antal grodarter kan förutspå var större vattensalamander finns utan att inventera dem och dessa dammar verkar vara ett passande habitat för arten. En annan anledning kan vara att predation inte sker selektivt på en art utan är utbredd på alla arter i dessa dammar och får därför inte samma påverkan på större
vattensalamander.
Det fanns inte någon signifikant skillnad med avseende på antalet grodarter mellan dammar med och utan predator, varför hypotes 4 förkastas. Det fanns dock en tendens att medelantalet grodarter per damm var högre i dammar som saknade predatorer, vilket kan indikera att närvaro av en predator ändå har en viss negativ påverkan på antalet grodarter. En anledning till det svaga sambandet kan vara det som här klassas som predator, dvs. kräftor och samtliga fiskarter, inte är en korrekt bedömning av vilka arter som praktiken är predatorer på
salamander (Langton 2001; Malmgren 2007). Att kolla på enskilda predatorers påverkan på större vattensalamander kan i framtiden vara aktuell för att få en bättre analys på predators påverkan på förekomsten av större vattensalamander. Predatorer som inte inventerades var exempelvis ankor och ormar (Edgar 2006).
De största hoten mot större vattensalamander är exploatering av lekvatten och närmiljöer, utplantering av fisk och kräftor i naturdammar samt utbyggnad av vägar och industriområden kring dammar som orsakar fragmentering och förstör befintliga habitat (Stenberg 2008). Men med mer kunskap om artens utbredningsområde kan dammar där större vattensalamander förekommer skyddas genom att minimera mänsklig påverkan. Inventeringen har bidragit till ökad kunskap om vilka egenskaper som utmärker de dammar där större vattensalamandern
förekommer och även dess utbredning i Borås Stad. Inventeringen är ett stort steg i rätt riktning eftersom det förbättrar möjligheterna att skydda de dammar där arten förekommer.
Slutsats
Totalt har Borås Stad inventerat 506 dammar på tre år i kommunen och funnit 446 individer av större vattensalamander i 10 % av dammarna. Om intresset för övervakning av arten ökar i Västra Götalands Län är sannolikheten att fler fynd hittas. Det kan ge en bredare kunskap om den större vattensalamandern och visa hur stor utbredning arten egentligen har.
Tack
Jag vill rikta ett tack till Jenny Pleym (Kommunbiologi, Borås Stad) och Emma Nevander (Kommunekolog, Borås Stad), min handledare Olle Calles (Karlstad Universitet) och Markus Klar.
Referenser
Céréghino, R. Biggs, J. Oertli, B & Declerck, S 2007. The ecology of European ponds:
defining the characteristics of a neglected freshwater habitat. Hydrobiologia 597: 1-6.
Curado, N. Hartel, T. Arntzen, J. W. 2011. Amphibian pond loss as a function of landscape change – A case study over three decades in an agricultural area of northern France.
Biological Conservation Volume 144, Issue 5. 2011. p 1610-1618.
Edgar, Paul. Bird R. David. 2006. Action plan for the conservation of the Crested Newt Triturus cristatus species complex in Europe. Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats 2006:17. 33 pages.
Gustafson, D. H., Andersen A. S. L., Mikusiński, G. & Malmgren, J. C. 2009. Pond quality determinants of occurrence patterns of Great Crested Newts (Triturus cristatus). Journal of Herpetology 43: 300-310.
Hallingbäck, T. (red.) 2013. Naturvårdsarter. ArtDatabanken SLU. Uppsala. 22 pages.
Langton, T. Beckett, C. Foster, J. 2001. Great Crested Newt Conservation Handbook.
Froglife. 55 pages.
Länstyrelsen Blekinge Län. 2010. Artfaktablad – Större vattensalamander (Triturus cristatus).
2 pages.
Jehle, R. Arntzen, J. W. 1999. Post-breeding migrations of newts (Triturus cristatus and T. marmoratus) with contrasting ecological requirements. Journal of Zoology Volume 251 Issue 3. 297-306.
Jehle, R. Wilson, G. A. Arntzen, J. W. Burke, T. 2005. Contemporary gene flow and the spatio-temporal genetic structure of subdivided newt populations (Triturus cristatus, T.
marmoratus). Journal of Evolutionary biology 18 Issue 3. 619-628.
Joly, P. Miaud, C. Lehmann, A & Grolet, O. 1999. Habitat matrix effects on pond occupancy in Newts. Conservation Biology Volume 15 Issue 1. 239-248.
Journath Pettersson, C. 2008. Större vattensalamander – Småvattnens hotade drake.
Länsstyrelsen Örebro län inom Åtgärdsprogram för hotade arter 2008:12. 19 pages.
Malmgren, J. 2007. Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljö. Naturvårdsverket, rapport 5636. 60 pages.
Mörtberg, U. Zetterberg, A. Gontier, M. 2008. Landskapsekologisk analys i Stockholms stad – Metodutveckling med groddjur som exempel. Miljöförvaltningen. 36 pages.
Nyström, P. Stenberg, M. Hertonsson, P. Ekoll AB. Hallengren, A. 2014. Grodor ur ett skånskt perspektiv. Länsstyrelsen Skåne. 99 pages.
Stenberg, M. Nyström, P. 2008. – Översiktsinventering av större vattensalamander, Triturus
Todd, B. D. Blomqvist, S. M. Harper, E. B. Osbourn, M. S. - Effects of timber harvesting on terrestrial survival of pond-breeding amphibians. Forest Ecology and Management Volume 313. 123-131.
Litteratur
Cederhagen, T. Nilsson, G. 1991. Grod- och kräldjur i Norden. En fälthandbok om vattensalamandrar, grodor, paddor, sköldpaddor, ödlor och ormar. 141 pages.
Nielsen, Jennie. Berglind, Sven-Åke. 2003. Habitat och hotsituation för större vattensalamander (Triturus cristatus). Länsstyrelsen Värmland. 56 pages.
Bilaga
Karta över Borås Stad. Markeringarna på kartan visar inventerade dammar (svart markering = ingen förekomst av större
