Högstubbekapningen i Vättlefjäll
en uppföljning av fågelfaunan och inventering av
vedlevande insekter, maj – augusti 2016
2
Elisabet Ottosson, Mats Eriksson & Thomas Appelqvist Pro Natura
www.pro-natura.net
Ansvarig handläggare: Elisabet Ottosson Fältarbete: Elisabet Ottosson, och Mats Eriksson
Artbestämning: Thomas Appelqvist, Mats Eriksson och Elisabet Ottosson
Sammanställning och rapportskrivning: Elisabet Ottosson, Mats Eriksson och Thomas Appelqvist Foto: Elisabet Ottosson
Uppdragsgivare: Park- och naturförvaltningen, Göteborgs Stad Uppdragsgivarens ombud: Emil Nilsson
Omslagsbild:Fönsterfälla på tallhögstubbe i den gallrade ytan A.
3
Sammanfattning
Denna rapport beskriver uppföljande inventeringar av fåglar och vedskalbaggar i ett område vid Högsjön i Vättlefjälls naturreservat, Göteborgs kommun, som utfördes under sommaren 2016. Syftet med uppföljningen var att jämföra två ytor som varit föremål för högstubbekapning, bl.a. för att öka volymen död ved, med två referensytor. Vad gäller fåglarna ställdes resultatet också i relation till en inventering av ytorna 2013, innan gallringen,
Totalt noterades 20 fågelarter vid fältarbetet 2016, jämfört med 18 arter 2013, och sammantaget har 23 arter som bedömts vara kopplade till naturtypen noterats vid fältarbetet 2013 och 2016.
Eventuella effekter av gallringen kan möjligen utläsas hos fyra arter: Gärdsmyg (ökning) samt lövsångare, talgoxe och blåmes (alla minskning), men med reservation för ett litet underlag och risk för att dubbelräkningar har påverkat utfallet eftersom räkningspunkterna ligger (för) nära varandra.
Den uppföljande taxeringen ägde rum mindre än ett år efter att gallringarna gjordes så det kan vara för tidigt att förvänta sig några effekter på både fågelfaunan och insektsfaunan.
Antalet vedlevande insekter i de fyra olika rutorna var tämligen lika; 48 bestämda arter i yta A och yta B, 43 arter i yta C och 50 arter i yta D, och det fanns ingen tendens till att fördelningen av arter skiljde sig åt med avseende på ekologiska grupperingar.
Bland de vedlevande skalbaggarna noterades inga skillnader mellan rutorna varken är det gällde artrikdom eller inslag av rödlistade/naturvårdsintressanta arter. Angreppen av barkborrar i högstubbarna var fåtaliga under sommaren 2016.
Vår bedömning är att när svamptillgången successivt ökar i högstubbarna så kommer antalet arter av vedlevande skalbaggar att öka i åtgärdsytorna och kanske kan då också en del naturvårdsintressanta arter komma in.
För flera arter, både bland fåglar och bland insekter är underlaget för litet för att tillåta några meningsfulla bedömningar.
När det gäller fågelfaunan rekommenderas att genomföra fler uppföljande inventeringar kommande år, i första hand för att det krävs en långsiktig uppföljning för att mera säkert kunna bedöma eventuella effekter av gallringen men även för att förbättra underlaget för statistiska analyser. Dessutom bör man överväga att komplettera med en inventering i andra halvan av mars för att få ett bättre underlag för bedömningar av några fågelarter av naturvårdsintresse, såsom hackspettar och barrskogslevande mesar.
4
För att kunna jämföra insektsfaunan i gallrings- respektive referensytorna krävs ett större material som kan fås om antalet uppsatta fällor ökar i ytorna. Efter några år då svamptillväxten ökat i den skapade döda veden bör en motsvarande inventering utföras.
5
Innehållsförteckning
Inledning ... 6
Metod ... 7
Lokalbeskrivningar ... 7
Gallringsyta A ... 8
Gallringsyta B... 9
Referensyta C ... 10
Referensyta D ... 11
Fågelinventering ... 12
Häckfågeltaxering ... 12
Inventering av bohål ... 12
Inventering av vedlevande insekter ... 12
Inventeringsresultat & diskussion ... 13
Häckfågeltaxering ... 13
Inventering av bohål ... 18
Inventering av vedlevande insekter ... 19
Referenser ... 20
Tabeller ... 22
Bilaga 1. Artlista och sammanställning punktfågeltaxering, koordinater Bilaga 2. Artlista vedinsekter
Bilaga 3. Fågelrapport Vättlefjäll 2013
6
Inledning
I dagens moderna skogsbrukslandskap utgör döda träd och död ved en bristvara. Under 1990-talet tog arbetet med naturvård och hänsyn inom skogsbruket fart. Ett kostnadseffektivt sätt att gynna biologisk mångfald i skogslandskapet är att tillskapa ny död ved vid gallrings- och avverkningsåtgärder (Samuelsson m.fl. 1996, de Jong m.fl. 2005).
Inom arbetet med att öka mängden död ved för att nå miljömålet om Levande skogar i Göteborgs stad har ett antal naturvårdande åtgärder genomförts i skog ägd av staden (Park- och naturförvaltningen i Göteborg, 2011). Ett exempel är skapandet av död ved i Vättlefjälls naturreservat, med syftet att öka mängden död ved av olika strukturer, samt en luckighet och variation i de gallrade bestånden. Fyra provytor om 1 hektar vardera valdes ut, två gallringsytor (A och B) och två referensytor (C och D; se karta, figur 1). Provytornas läge baserades dels på deras otillgänglighet (för att undvika att störa friluftslivet) och dels på beståndens struktur, dvs. de var delar av ett större sammanhängande skogslandskap samt saknade särskilda biologiska värden men hade ändå olikhet i trädskiktning, blandning av trädslag och en variation i trädålder. I de två gallringsytorna kapades omkring hälften av träden till högstubbar av olika grovlek, höjd och trädslag med en skördemaskin i augusti 2015. De kapade topparna lämnades kvar som liggande död ved.
Två år före gallringen genomfördes en fågeltaxering i ytorna i maj och juni 2013 (Åhlund, 2013, bilaga 3). 2013 utfördes även en inventering av vedsvampar och lavar i kommunens egen regi. Mellan maj och augusti månad 2016 utförde Pro Natura en uppföljning av fågelfaunan samt en inventering av insektsfaunan knutna till stående död ved i provytorna. I denna rapport presenteras resultatet av dessa inventeringar.
7
Metod
Lokalbeskrivningar
Provytorna ligger i kuperade områden inom Vättlefjälls naturreservat. Vättlefjällsområdet är beläget på en större urbergsplatå som avgränsas av Lärjeåns och Göta älvs dalgångar. Berggrunden domineras av gnejs och granit vilket ger magra och naturligt sura markförhållanden. Barrblandskog med tall som dominerande trädslag och med inslag av björk och gran dominerar i området. Skogen har uppkommit sedan början av 1900-talet genom plantering och självföryngring. Fram till början av sekelskiftet 1900 dominerades området av ljung- och fukthedar, naturtyper som fortfarande präglar delar av reservatet (Smith, L. 2016). De gallrade ytorna, A och B ligger nordväst om Högsjön (se karta, bilaga 3).
Trädskiktet utgörs av barrblandskog med framförallt tall, med inslag av gran och björk. Uppe på högre partier går berg i dagen. Båda gallringsytorna gränsar till Nedre Senåsamossen och provyta B är fuktigare än de andra och genomkorsas av ett fuktstråk med blåtåtel. Referensytorna C och D nordost om Högsjön har ett liknande trädskikt med en mosaik av hällmarkstallskog men med ett större inslag av friskare barrskog med blåbärsris. Anmärkningsvärt med referensytorna är den låga andelen död ved.
Figur 1. Ortofoto som visar provytornas placering i Vättlefjälls naturreservat. Gallringsytor: Yta A och B, Referensytor: Yta C och D.
8
Nedan följer bilder från varje yta och på de uppsatta fällorna. Bilderna är tagna den 8/5 2016 om inget annat datum anges.
Gallringsyta A
Figur 2. Torrare tallskogsmiljö med inslag av fuktigare mark. Flera yngre barrträd har kapats och gjorts till högstubbar.
Figur. 3. Fälla A1 placerades på en skapad björkhögstubbe angripen av sprängticka, Inonotus obliquus i en slänt.
Figur. 4. Fälla A2 placerades på en skapad tallhögstubbe uppe på ett torrare parti.
9
Gallringsyta B
Figur. 5. Provyta B är fuktigare och har ett något högre inslag av björk.
Figur. 6. Fälla B1 placerades på en skapad tallhögstubbe.
Figur 7. Fälla B2 placerades på en skapad björkhögstubbe.
10
Referensyta C
Figur 8. Referensyta C har ett högre inslag av ris i markskiktet och några av tallarna är runt 90-100 år. Bilden är tagen den 11 juni.
Figur 9. Fälla C1 placerades i en torraka av tall. Figur 10. Fälla C2 placerades i en björkhögstubbe med savflöde.
11
Referensyta D
Figur 11. Referensyta D liknar yta C i sammansättningen av mark- och trädskikt. Bilden är tagen den 11 juni.
Fälla. 12. Fälla D1 placerades på en torraka av tall
Figur 13. Fälla D2 placerades i en björkhögstubbe angripen av björkticka, Piptoporus betulinus.
12
Fågelinventering Häckfågeltaxering
Häckfågelinventering utfördes enligt anvisningar i anbudet från Göteborgs Stad. Den första punkttaxeringen ägde rum mellan 7.00 – 9.00 den 5/5 2016 (7.00 – 9.00 3/5 2013) och den andra mellan 7.00 – 8.50 den 11/6 2016 (6.15 – 8.15 12/6 2013). Tidpunkten för inventeringen valdes med utgångspunkt från tidigare års (2013) inventering (se rapport Naturcentrum 2013, bilaga 3). Från tre punkter i respektive provyta A-D räknades alla fåglar som observerades eller hördes under 5 minuter enligt samma metoder som i svensk häckfågeltaxering, men med tillägget att fåglarnas aktivitet noterades. Räkningen utfördes på koordinater angivna i anbudet (bilaga 1).
Inventering av bohål
Vid samma tillfälle då fönsterfällorna sattes upp i ytorna (8/5 2016) genomsöktes varje provyta i avseende på bohål efter hålhäckare.
Inventering av vedlevande insekter
Vid en genomgång av provtagningsytorna observerades att det i stort sett saknades liggande död ved i ytorna C och D. Däremot fanns död ved i form av torrakor och naturliga högstubbar av björk och tall, dock ytterst få. För att kunna undersöka en någorlunda liknande insektsfauna associerad med död ved i alla provytorna valdes stående död ved (naturliga och skapade högstubbar samt torrakor) ut som provtagningssubstrat.
Vid insamlandet användes fönsterfällor, vilka bestod av en 2L glassburk samt ett plexiglasfönster.
Fällorna placerades på död stående ved, två fällor placerades ut i varje yta, totalt åtta fällor. Burkarna fylldes med glykol för att avliva och konservera insekterna. Fällorna placerades ut den 8/5 2016. En första tömning gjordes i början på juli och fällorna togs slutligen ned i slutet av augusti. Vid tömningstillfällena skedde även en aktiv insamling med håvning och genomsökning av död ved och gamla fruktkroppar av tickor. Vid fältbesöken var vädret soligt med uppehåll. Det insamlade materialet gick sedan igenom och de arter som inte kunde artbestämmas i fält undersöktes på lab.
13
Inventeringsresultat & diskussion
Syftet med inventeringen var dels att i området följa upp den inventering av fågelfaunan som gjordes 2013, före kapningen av högstubbar i de gallrade ytorna, och dels att undersöka vedlevande insekter med fokus på rödlistade och sällsynta arter.
Häckfågeltaxering
Totalt har 18 respektive 20 fågelarter som bedömts kunna vara knutna till den inventerade naturtypen noterats vid inventeringarna 2013 respektive 2016, och sammantaget har 23 arter knutna till naturtypen räknats in. Av diagrammen nedan framgår att artsammansättningen i stort sett överensstämmer mellan de olika åren (figur 14 och 15).
För jämförelser mellan gallringsytorna och referensytorna beräknades medelantalet individer per räkningstillfälle (=2) och punkt (=6 punkter vardera i gallrings- och referensytorna; tabell 1, som bygger på rådata som redovisas i appendix, sist i rapporten). För att bedöma om det fanns några skillnader mellan de två typerna av ytor, både innan gallringen utfördes och vid den uppföljande inventeringen, gjordes jämförelser med hjälp av Mann-Whitneys U-test för de arter där det fanns information för tillräckligt många punkter för att en sådan beräkning skulle bli meningsfull. Då provpunkterna endast är separerade med 50 meter och provytorna (A och B respektive C och D) sinsemellan ligger nära varandra kan man inte utesluta att dubbelräkningar av individer kan ha påverkat siffrorna.
För att bedöma om det skett några förändringar som kanske kan kopplas till gallringsingreppet gjordes parvis jämförelser av medelantalet individer per räkningstillfälle (=2) för var och en av de sex punkterna inom gallringsytorna respektive referensytorna, med hjälp av Wilcoxons rangsummetest.
För de arter som noterats på tillräckligt många punkter för att beräkningarna ska vara meningsfulla sammanfattas resultatet i tabell 2.
14
Figur 14. Fördelning av det totala antalet arter och individer som noterades i häckfågeltaxeringen 2013. Arter noterade med* indikerar överflygande fåglar eller fåglar som hörts på långt avstånd, förmodligen från Högsjön.
Figur 15. Fördelning av det totala antalet arter och individer som noterades i häckfågeltaxeringen 2016. Arter noterade med* indikerar överflygande fåglar eller fåglar som hörts på långt avstånd, förmodligen från Högsjön eller Nedre Senåsamossen.
0 10 20 30 40 50 60
lövsångare bofink korsnäbb* taltrast grönsiska talgoxe svarthätta ringduva storlom* kungsfågel rödhake st hackspett fiskmås* trädpiplärka svartmes gök* järnsparv tornseglare* knipa* gulsparv* gråsiska koltrast korp* trana*
Totalt antal noterade individer
Häckfågeltaxering 2013
0 10 20 30 40 50 60
lövsångare bofink kungsfågel taltrast talgoxe kanadagås* koltrast gärdsmyg korsnäbb järnsparv korp* ringduva rödhake svartmes st hackspett kaja* nötskrika* blåmes domherre fiskmås* gök* skogssnäppa* svarthätta trädkrypare trädpiplärka
Totalt antal noterade individer
Häckfågeltaxering 2016
15
Tabell 1. Medelantalet fågelindivider, per räkningstillfälle och punkt. Arter som noterats på avstånd och inte bedömts vara knutna till den inventerade naturtypen har inte tagits med
2013 2016
Gallrings- ytorna, A och B
Referens- ytorna, C och D
Mann- Whitneys U-test, p-värde
Gallrings- ytorna, A och B
Referens- ytorna, C och D
Mann- Whitneys U-test, p-värde
Ringduva 0,5 0,2 0,06 0,2 0,1 Ej testat
Gök 0,0 0,3 Ej testat 0,0 0,1 Ej testat
Större hackspett 0,1 0,3 Ej testat 0,3 0,1 Ej testat
Trädpiplärka 0,3 0,0 Ej testat 0,0 0,1 Ej testat
Gärdsmyg 0,0 0,0 - 0,5 0,0 0,06
Järnsparv 0,0 0,2 Ej testat 0,3 0,0 Ej testat
Rödhake 0,2 0,3 Ej sign. 0,1 0,2 Ej testat
Koltrast 0,0 0,1 Ej testat 0,3 0,3 Ej sign.
Taltrast 1,1 0,5 0,06 1,3 0,7 0,02
Svarthätta 0,4 0,3 Ej sign. 0,1 0,0 Ej testat
Lövsångare 2,3 2,6 Ej sign. 0,9 1,8 Ej sign.
Kungsfågel 0,4 0,1 0,06 1,3 0,7 Ej sign.
Svartmes 0,2 0,1 Ej testat 0,1 0,2 Ej testat
Blåmes 0,0 0,0 - 0,1 0,0 Ej testat
Talgoxe 1,0 0,3 0,04 0,8 1,0 Ej sign.
Trädkrypare 0,0 0,0 - 0,1 0,0 Ej testat
Nörskrika 0,0 0,0 - 0,0 0,2 Ej testat
Bofink 2,0 1,0 0,004 1,2 1,3 Ej sign.
Grönsiska 0,7 0,7 Ej sign. 0,0 0,0 -
Gråsiska 0,1 0,0 Ej testat 0,0 0,0 -
Kosnäbb (obestämd + större) 0,2 2,4 Ej sign 0,3 0,0 Ej testat
Domherre 0,0 0,0 - 0,0 0,1 Ej testat
Gulsparv 0,1 0,0 Ej testat 0,0 0,0 -
Jämförelsen mellan gallrings- och referensytorna 2013 tyder på att det fanns skillnader i fågelsamhällets sammansättning redan innan gallringen genomfördes (tabell 1). För tio arter av de totalt 18 arterna fanns tillräckligt underlag för en jämförelse. För fyra av dem noterades skillnader som kunde verifieras med eller låg nära statistisk signifikans (ringduva, taltrast, talgoxe, bofink), och för alla arterna var medelvärdena lägre i referensytorna. Det är viktigt att detta resultat beaktas när man framöver ska bedöma eventuella effekter av gallringen vid kommande uppföljningar. Vid taxeringen 2016 kunde skillnader noteras hos två arter (gärdsmyg, taltrast) av totalt sju med ett tillräckligt underlag för jämförelser (bland sammanlagt 20 inventerade arter).
Parvisa jämförelser mellan samma punkter i de två typerna av ytor 2013 och 2016 kunde göras för tolv arter (tabell 2). Här är hypotesen att om det finns någon effekt av gallringen ska man kunna notera en förändring för gallringsytorna men inte referensytorna. Om man däremot noterar förändringar i samma riktning för både gallrings- och referensytor är det mera troligt att det är någon extern faktor som har påverkat som inte har med gallringen att göra.
16
Tabell 2. Förändringar mellan inventeringarna 2013 och 2016 i olika arters förekomst i gallrings- och referensytorna. (X) = Tendens förändring som emellertid inte kan verifieras med statistisk signifikans (0,05<p<0,10). För arter listade i tabell 1 men som saknas här finns inget underlag för någon meningsfull beräkning.
Gallringsytorna, A och B Referensytorna, C och D Ingen
förändring 2013-2016
Ökning, 2013-2016
Minskning, 2013-2016
Ingen förändring 2013-2016
Ökning, 2013-2016
Minskning, 2013-2016
Ringduva X X
Gärdsmyg X Inget beräkningsunderlag
Rödhake X X
Koltrast X X
Taltrast X X
Svarthätta X X
Lövsångare X X
Kungsfågel (X) (X)
Talgoxe X (X)
Bofink (X) X
Grönsiska X X
Korsnäbb (obestämd + större) X X
Artvisa kommentarer
För tolv arter finns underlag för en första och preliminär bedömning om eventuell påverkan av gallringen, med reservation för att en kort tid har gått sedan gallringen genomfördes samt att underlaget är litet och baseras på bara sex räkningspunkter under fyra räkningstillfällen i var och en av ytorna.
RINGDUVA: Ingen indikation på någon effekt av gallringen. Däremot bör man i kommande uppföljningar vara vaksam på att det antagligen fanns en skillnad mellan gallrings- och referensytor innan gallringen.
GÄRDSMYG: Arten noterades inte alls 2013, men 2016 fanns den på gallringsytorna men noterades inte inom referensytorna. Med tanke på artens biotopval vore det knappast överraskande om den gynnades av gallringsinsatserna, men man bör avvakta med en mer definitiv bedömning till att taxeringen har återupprepats ett antal gånger. Man kan inte heller utesluta risken för dubbelräkningar eftersom arten har en ljudlig sång som hörs över större avstånd än det mellan de olika räkningspunkterna.
RÖDHAKE: Ingen indikation på någon effekt av gallringen.
KOLTRAST: Ingen indikation på någon effekt av gallringen.
TALTRAST: Ingen indikation på någon effekt av gallringen. Däremot noterades en lägre numerär 2016 jämfört med 2013 för båda typerna av ytor varför man inte kan utesluta att någon extern faktor har påverkat arten. Men i så fall är det troligtvis en faktor med lokal eller regional påverkan, eftersom
17
taltrasten uppvisar en långsiktigt positiv trend i hela landet (enligt Svensk Fågeltaxering, Green m.fl.
2016) såväl som i Halland och Småland (Persson m fl. 2016).
SVARTHÄTTA: Ingen indikation på någon effekt av gallringen.
LÖVSÅNGARE: Indikation på en minskning i gallringsytorna, men inte i referensytorna.
KUNGSFÅGEL: Ingen indikation på någon effekt av gallringen. Däremot måste man vara vaksam på att lägre medelvärden noterades för referensytorna, jämfört med gallringsytorna, både 2013 och 2016, om än inte verifierat med statistisk signifikans för 2016. Det finns också en indikation på en ökning för båda typerna av ytor mellan 2013 och 2016, vilket är noterbart eftersom kungsfågeln har en långsiktigt nedåtgående trend både för landet i sin helhet (Green m.fl. 2016) såväl som i Halland/Småland (Persson m.fl. 2016).
TALGOXE: Svårbedömt vad gäller en eventuell effekt av gallringen. Däremot var medelvärdet för gallringsytorna högre än för gallringsytorna vid inventeringen 2013, men det fanns ingen sådan tendens 2016, vilket antyder en ökning i referensytorna men inte i gallringsytorna. Talgoxen har en ökande trend, både för landet generellt (Green m.fl. 2016) och i Halland/Småland (Persson m.fl.
2016). Om detta gäller också mera lokalt för Vättlefjäll bör man kanske inte utesluta att talgoxarna har undvikit nyetableringar i gallringsområdet men ökat i referensområdet.
BOFINK: Möjligen en negativ effekt av gallringarna. 2013 noterades en högre täthet i gallringsområdet, jämfört med referensområdet, medan det inte fanns någon sådan skillnad 2016.
Även den parvisa jämförelsen av samma punkter 2013 och 2016 antyder en minskning i gallringsytorna, men inte i referensytorna.
GRÖNSISKA: Ingen indikation på någon effekt av gallringen. Grönsiskan fluktuerar påtagligt i numerär mellan åren, och att den helt uteblivit 2016 ligger inom artens naturliga variationsmönster. En minskning kunde fastställas för referensytorna, och en numerärt lika stor skillnad mellan 2013 och 2016 kunde noteras för gallringsytorna, även om den inte kunde verifieras med statistisk signifikans.
KORSNÄBB: Ingen indikation på någon effekt av gallringen. Både den mindre och den större korsnäbben varierar i numerär mellan åren, och på grund av svårigheterna att i fält särskilja de två arterna har siffrorna slagits ihop. Obestämda korsnäbbar noterades både 2013 och 2016, plus att ett antal fåglar kunde artbestämmas till större korsnäbb vid taxeringen 2013. Ett högt medelvärde för referensytorna 2013 beror på en enda observation av en större flock med korsnäbbar.
Övriga observationer
Utöver fågeltaxeringen gjordes några spontana noteringar av fåglar i eller i direkt anslutning till provytorna under fältbesöken:
18
Trädpiplärka, spelflykt (provyta A, 11 juni)
Uppflyg av orre, tupp (provyta B, 5 juli)
Storlom, överflygande och sång från sjön (provyta B, 5 juli)
Spillkråka, läte (provyta D, 24 aug) Synpunkter på fortsatta uppföljningar
Upplägget av fågeltaxeringana är behäftat med en del svagheter. Räkningspunkterna ligger så nära varandra så att risken för dubbelräkningar av individer som setts eller (mera ofta) hörts från mer än en punkt inte kan undvikas och därigenom medverka till överskattningar. Vidare är antalet provytor i lägsta laget för att egentligen göra meningsfulla statistiska analyser för de mer fåtaliga arterna. Bland de totalt 23 arter som noterades under fältarbetet och som bedömdes kunna vara knutna till den inventerade naturtypen kunde meningsfulla beräkningar bara göras för ungefär hälften.
Trots brister finns det ändå goda skäl till att taxeringarna bör återupprepas under kommande år. Det viktigaste argumentet är biologiskt/ekologiskt – ska man överhuvudtaget förvänta sig någon mätbar effekt redan efter mindre än ett år efter att gallringarna utfördes i augusti 2015? Med fler och återkommande taxeringar under kommande år kan man successivt förbättra den statistiska styrkan och göra meningsfulla analyser för fler arter. En trendanalys i data kan först göras mellan år med en början på tredje uppföljningsåret, men egentligen kanske först under femte uppföljningsåret för att en trend skall kunna utläsas.
En annan orsak till flera arter noterades i ganska låga antal är att tidpunkten för taxeringen inföll relativt sent under säsongen och med tanke på sång- och spelperioden för en del arter. Här tänker vi framförallt på de mer naturvårdsintressanta grupperna barrskogsmesar och hackspettar där en eventuell effekt av gallringen är intressant att följa. Inför nästa uppföljning av fågelfaunan bör man därför överväga att lägga till ett provtagningstillfälle tidigare under året, förslagsvis under andra halva av mars månad. Då bör man mera effektivt kunna täcka in fler fågelarter av naturvårdsintresse, inklusive hackspettar och barrskogsmesar såsom svartmes, talltita och tofsmes, som alla och högst troligen finns i området. Dock bör marsräkningarna jämföras separat då en del arter ännu inte anlänt.
Inventering av bohål
Inga bohål observerades vid genomgångarna av provytorna.
19
Inventering av vedlevande insekter
Antalet vedlevande skalbaggar i de fyra olika rutorna var tämligen lika; 48 bestämda arter i yta A och yta B, 43 arter i yta C och 50 arter i yta D, och det fanns ingen tendens till att fördelningen av arter skiljde sig åt med avseende på ekologiska grupperingar (för artlista se bilaga 2). Om högstubbetillverkningen har resulterat i en ökande biodiversitet med avseende på vedlevande insekter så kan man ännu inte se detta i det insamlade materialet. En del av förklaringen kan vara att det totala materialet är litet – bara 108 vedlevande arter identifierades i hela inventeringen. Den blöta och kalla våren -försommaren bidrog säkerligen till detta samtidigt som barrskogarna i Vättlefjällsområdet är unga och därmed kan antas ha en låg artrikedom.
Insamlingarna vid de kapade högstubbarna borde ha resulterat i en långt högre individ- och artrikedom av kambiumlevande tidigsuccessionsarter där olika barkborrar är en viktig grupp. Möjligen har det faktum att högkapningen inträffade i augusti året innan inventeringen (2015) spelat en viss roll. Veden kan ha torkat ut under hösten och vintern och veden kanske inte var så attraktiv för barkborrar, långhorningar och deras följeslagare under inventeringstillfället.
Endast en större märgborre Tomicis piniperda noterades i fälla A och även andra arter i samma ekologiska grupp var mycket fåtalig. Randig vedborre Trypodendron lineatum fanns med 3 ex i yta A och med 2 ex i yta B. Andra arter med få strönoteringar i yta A var Pityogenes bidentatus (1 ex), Tetropium castaneum (1ex). Något talrikare var de båda snytbaggarna och den skuggfördragande blek bastborre Hylurgops palliatus. Eftersom denna artgrupp var så art- och individfattig så är det naturligt att också deras följeslagare och predatorer till stora delar saknades.
En rödlistad barkborrepredator fanns med i yta A nämligen Platysoma lineare (NT). Denna art har tidigare påträffats i Vättlefjällsområdet och gynnas förmodligen av skogsbränder - även i yngre tallbestånd. Arten har (enligt ArtDatabanken) hittats i gångarna av minst 13 olika arter av barkborrar, men i Sverige främst på tall med mindre märgborre (Tomicus minor) eller större märgborre (T.
piniperda) och gran med granbarkborre (Ips typographus). Arten verkar ha en tydlig förkärlek till att leva tillsammans med den mindre märgborren – en art som blir allt ovanligare i södra Sverige. Den har sin enda stadigvarande population i länet i Tresticklans nationalpark där den lever på sitt ”klassiska”
vis tillsammans med den mindre märgborren som har en stor förekomst där. Den har dessutom hittas på flera ställen (ex Rörö; Alefjäll) i Göteborgstrakten under den senaste tiden på ungtallar och då i samband med skogs- eller naturvårdsbränder.
Två arter som fanns med i gallringsyta A är typiska för äldre och mer rötad ved och där knutna till trädsvampar (Hallomenus binotatus) eller svampig ved i talltorrakor (Xylita laevigata). Den nordliga brunbaggen Xylita laevigata är ett borealt barrskogsdjur och gaska fåtalig i Västra Götalands län, Den har spridda förekomster i norra delen av Skaraborgs län och i norra Dalsland. Den noterades dessutom
20
i Göteborgstrakten (Alefjäll) under 2009. Dessa var mer frekventa i referensrutorna och bägge arterna fanns i yta C och Xylita laevigata fanns även i yta D.
En annan art som utvecklas ur mer vitrötad ved är halvknäpparen Hylis olexai som noterades i referensyta C. Den var tidigare rödlistad och är fortfarande ganska ovanlig eller lokal. Ytterligare en art med likartad ekologi (den är knuten till brunrötad ved) är Ipidia binotata som fanns med i både yta C och D. Även den arten har varit med på den svenska rödlistan. Den sentida och starka ökningen av Ipidia binotata tror man beror på allt virke som blev liggande efter stormen Gudrun. Hylis olexai är en värmegynnad art som möjligen har ökat beroende på de allt högre sommartemperaturerna i södra Sverige.
I referensyta D fanns en fönsterfälla uppsatt invid en björk med björktickor. Här noterades den rödlistade skalbaggen Tiofläckig vedsvampbagge, Mycetophagus decempunctatus (NT) tillsammans med sin släkting Mycetophagus populi (även den tidigare var rödlistad). Mycetophagus decempunctatus har sin larvutveckling i olika trädlevande tickor – i norra Sverige framförallt på al och björk men i södra Sveriges bokskogar kan den också hittas vid bokdyna Hypoxylon fragiforme. Den är mycket sällsynt och sällan samlad i sydvästra Sverige och sist den rapporterades från Västra Götalands län var vid Getryggen i Delsjöreservatet 1997.
Detta innebär sammanfattningsvis att skalbaggsfaunan i Vättlefjällsrutorna har några få nordliga och ganska krävande arter knutna till trädsvampar och rötad ved i äldre torrakor och lågor.
Högstubbekapningen gav en ganska artfattig och trivial fauna av kambiumlevande djur men dessa träd kommer på sikt att gynna de krävande trädsvampsberoende djuren i området.
Synpunkter på fortsatta uppföljningar
Eventuellt kan det vara så att de arter som vanligtvis svarar på tillgång till färsk död ved ännu inte kunnat reagera på den ökade tillgången på nytt substrat. Detta skulle kunna ses i en fortsatt uppföljning av de vedlevande insekterna under kommande år. Eventuellt är det även värt att då öka insatsen med att åtminstone fyra fällor sätts upp i varje provyta, då två fällor per provyta endast gav en fångst på 108 vedlevande arter.
Referenser
Park- och naturförvaltningen i Göteborg, 2011. Grova träd. Råd och riktlinjer för hantering av grova träd och almved i Göteborgs kommun. Rapport 2011:2.
de Jong, J. och Almstedt, M. 2005. "Död ved i levande skogar. Hur mycket behövs och hur kan målet nås". Naturvårdsveket rapport 5413.
Green, M., Lindström, Å. & Haas, F. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling.
Årsrapport 2015. Biologiska Insitutionen, Lunds Universitet.
21
Persson, K., Wirdheim, A. & Karlsson, H.G. 2016. Hur går det för fåglarna? – Trender och miljöindikatorer baserade på standardrutter i Hallands, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län 2002- 2014. Länsstyrelsen i Kronobergs län, meddelande 2016:06.
Samuelsson, J. och T. Ingelög. 1996. Den levande döda veden - bevarande, nyskapande i naturen.
Uppsala, ArtDatabanken.
Smith, L. 2016. Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0520107 Vättlefjäll. Länsstyrelsen i Västra Götalands län.
Åhlund, M. 2013. Inventeringar på Vättlefjäll, Göteborgs kommun 2013. Naturcentrum.
22
Tabeller
Tabell 1a. Rådatatabell avseende fågelräkningarna 2013. Siffrorna avser antal räknade individer.
2013, maj 2013, juni
A1 A2 A3 B1 B2 B3 C1 C2 C3 D1 D2 D3 A1 A2 A3 B1 B2 B3 C1 C2 C3 D1 D2 D3
Ringduva 1 1 1 1 1 1 1 1
Gök 1 1 1
Större hackspett
1 1 1 1
Trädpiplärka 1 1 1 1
Gärdsmyg
Järnsparv 1 1
Rödhake 1 1 1 1 1
Koltrast 1
Taltrast 1 1 1 1 1 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1
Svarthätta 1 1 1 1 1 1 1 1
Lövsångare 2 2 2 1 2 2 1 2 2 2 2 2 2 3 2 2 3 4 2 3 3 3 4 5
Kungsfågel 1 1 1 1 1 1
Svartmes 1 1 1
Blåmes
Talgoxe 1 1 1 2 1 1 1 1 1 0 1 1 2 1 1
Trädkrypare Nötskrika
Bofink 2 1 3 3 1 3 1 1 1 1 1 1 2 2 1 2 2 2 1 1 1 1 2
Grönsiska 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1
Gråsiska 1
Korsnäbb 2 2 1 1 20 5
Domherre
Gulsparv 1
Fåglar hörda på långt avstånd eller överflygande, och knappast knutna till de inventerade naturtyperna Kanadagås
Knipa 1
Storlom 1 1 2 2
Trana 1
Skogssnäppa
Fiskmås 1 1 1
Tornseglare 1 1
Kaja
Korp 1
23
Tabell 1b. Rådatatabell avseende fågelräkningarna 2016. Siffrorna avser antal räknade individer.
2016, maj 2016, juni
A1 A2 A3 B1 B2 B3 C1 C2 C3 D1 D2 D3 A1 A2 A3 B1 B2 B3 C1 C2 C3 D1 D2 D3
Ringduva 1 0 1 1
Gök 0 0 0 1
Större hackspett
2 0 1
Trädpiplärka 1
Gärdsmyg 1 1 2 1 1
Järnsparv 1 1 1
Rödhake 1 1 1
Koltrast 1 1 1 1 1 1 1
Taltrast 1 2 2 2 2 2 2 2 1 1 1 2 1 1 1
Svarthätta 1
Lövsångare 2 3 2 1 1 1 3 2 1 2 2 2 1 2 4 3
Kungsfågel 2 2 2 1 2 2 2 2 3 1 1 1 1 1
Svartmes 1 1 1
Blåmes 0 1
Talgoxe 1 1 2 1 2 1 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1
Trädkrypare 1
Nötskrika 1 1
Bofink 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 3 2 2 2 1 1 2
Grönsiska Gråsiska
Korsnäbb 2 1 1
Domherre 1
Gulsparv
Fåglar hörda på långt avstånd eller överflygande, och knappast knutna till de inventerade naturtyperna
Kanadagås 1 1 1 1 2 2 1 1 2 1
Knipa Storlom Trana
Skogssnäppa 1
Fiskmås 1
Tornseglare
Kaja 2
Korp 1 1 1
