Bilderboken i historien
En komparativ bildanalys av temat vänskap i böckerna om Solägget, Alfons Åberg och Moa och Milo
Författare: Sigrid Sköldblom Handledare: Anna Micro Vikstrand Examinator: Eva Cronquist
Examensarbete 15 HP
ABSTRACT
Författare: Sigrid Sköldblom Titel: Bilderboken i historien
Undertitel: En komparativ bildanalys av temat vänskap i böckerna om Solägget, Alfons Åberg och Moa och Milo
Engelsk titel: The picture book in history
Undertitel på engelska: A comparative image analysis of the theme friendship in the childrens books about Solägget, Alfons Åberg and Moa och Milo.
Antal sidor: 38
Uppsatsen innehåller en komparativ semiotisk bildanalys där tre bilderböcker från olika tidsperioder undersöks. Arbetet utgick från början med intresset för bilderboken i historien och tack vare det slumpmässiga mötet mellan Moa och Milo av Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas, Aja baja, Alfons Åberg av Gunilla Bergström och Solägget av Elsa Beskow kunde denna uppsats ta sin form. Bildanalyserna är uppbyggda genom en semiotisk bildanalys där tre bilder från varje bok analyseras. Bilderna speglar tydliga vänskapsscener som genom analyserna genererade i semiotiska reflektioner.
Arbetet lyfter den historiska komplexitet som format barnbokstemat vänskap, som de alla har gemensamt. Olika samtida problem: barnuppfostran, integration och föräldraskap är något som format dessa barnböcker. Färg har haft olika betydelser i böckerna för att lyfta ett ämne eller för att återge en miljöbeskrivning. Formgivningen ligger i förhållandet till illustratörens stil och övriga konstnärliga arbete. Sammanfattningsvis är skildringen av temat vänskap beroende på vilken tidsperiod boken utspelar sig i. Fokuset att vänskap går att finna eller problem går att lösa återges tydligt genom de tre verken.
Postadress Gatuadress Pedalstråket 11 www.lnu.se Linnéuniversitetet
Pedalstråket 13
Innehåll
1 Inledning ... 6
1.1 Temat vänskap ... 6
1.2 Syfte och frågeställningar ... 7
1.2.1 Syfte ... 7
1.2.2 Frågeställningar ... 7
1.2 Forskningsöversikt... 7
1.2 Teoretiska utgångspunkter... 8
1.2.2 Semiotik ... 9
1.3 Metod ... 10
1.3.2 Analysmodeller och etiska överväganden ... Fel! Bokmärket är inte definierat. 2 Historisk överblick ... 11
2.2 De valda verken ... 11
2.2 Sverige under 1900-talets första hälft ... 12
2.3 Sverige under 1970 ... 13
2.4 Sverige idag ... Fel! Bokmärket är inte definierat. 3 Resultat ... 15
3.1 Solägget av Elsa Beskow ... 15
3.2 Aja, baja, Alfons Åberg av Gunilla Bergström ... 19
3.3 Moa och Milo av Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas ... 24
4 Analys ... 31
4.1 Stil och formgivning ... 31
4.2 Vänskap ... 32
4.3 Spår av tidens tand ... 33
5 Sammanfattning ... 34
6 Diskussion ... 35
Käll- och litteraturhänvisning ... 36
Elektroniska källor ... 36
Tryckta källor och litteratur ... 36
1 Inledning
Bildens förmåga att ge uttryck för en historia är enligt mig långt ifrån vad en text kan ge.
Bilden ger orden en själ och en kropp som påverkar sinnet. Därför ägnar jag denna uppsats åt att undersöka bilderboken i sin historiska kontext med hjälp av två klassiker och en modern bilderbok som alla har samma tema: vänskap. Vänskap är ett begrepp som används flitigt när det gäller mobbning och utanförskap exempelvis i skolan som temadagar. Därför är det inte konstigt att det också är ett av de vanligaste barnboks teman (Nikolajeva 2004, 44).
Ur en personlig synvinkel har bilderboken spelat stor roll i mitt liv. Olika böcker har kommit och gått och korsat min litterära väg bland bilder och text. Något som jag uppmärksammat genom egna observationer är att för läraren är författaren det viktigaste vid presentationen av en bok för barn. Bilderna i boken kommer ofta i andra hand, ibland blir de till och med bortglömda.
Användningen av bilderböcker i undervisningssammanhang är något jag enbart mött i
svenskundervisning och där hamnar självfallet texten i fokus. Den här uppsatsen riktar sig till bildundervisning och bildpedagogik. Kursplanen (2020) i bildämnet är tydlig med olika typer av bildanalys i kunskapskraven från åk 1 och framåt. Där förekommer bland annat kunskapen att kunna samtala om bilder. Bilderboken ger bilden en berättelse som leder till samtal och skapar en styrka i boken för den som inte har möjlighet att läsa texten. Den här uppsatsen visar på vad bilderna i tre olika barnböcker kan ha för djupare mening vilket kan bidra till en eventuell undervisning där samtal och möten med bilder är relevant.
1.1 Temat vänskap
Temat vänskap är vanligt i skolan. Det gestaltas i böcker för både yngre åldrar i exempelvis Pippi Långstrump av Astrid Lindgren och för de äldre barnen i olika hästböcker Klara- serien av Pia Hagmar. Skolan bemöter temat, ofta i olika temadagar, för att belysa ämnet och
problematiken kring mobbning och utanförskap. Vikten av att vara en god vän är därför en grundtanke som växer med eleven som individ genom skolgången. Därför är vänskap i bilderböcker viktiga både för samhället och individen. Skolan ska kunna ge den bästa möjliga utbildningen och därför behövs litteratur som berör ämnet. Eleven kan påverkas av temat genom sin skolgång och trots gestaltningar i olika former finns ändå mobbning kvar. Den här uppsatsen kan ge en bättre bild av barnbokens temautveckling som kan komma att beröra
läsaren i allmänhet och platser så som skolor och bibliotek. Genom dessa platser kan också det komma att påverka undervisning i utbildningssammanhang.
1.2 Syfte och frågeställningar 1.2.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att studera hur vänskap skildras i tre bilderböcker från olika
tidsperioder. Genom det också undersöka hur bilderbokens temautveckling ser ut och hur det kan komma at beröra utbildning och skolan.
1.2.2 Frågeställningar
1. Hur skildras vänskap i de undersökta bilderböckerna?
2. Vad finns det för likheter och skillnader mellan illustrationerna i de undersökta bilderböckerna?
3. Hur påverkar en samtida kontext illustrationerna och hur har den i sådana fall format författarna och illustratörerna val av att skildra vänskapen?
1.2 Forskningsöversikt
Licentiatavhandlingen Föränderligt och beständigt: en studie av Elsa Beskows berättarspråk är skriven 2015 vid Uppsala universitet vid Institutionen för Nordiska språk av Aili
Lundmark. I licentiatavhandlingen undersöker Lundmark anledningar till varför barnlitteratur skriven för över 100 år sedan fortfarande är populär. Undersökningen sker i det litterära med utredningar kring textuppbyggnad och stil vilket Lundmark söker svar på genom jämförelser av andra barnböcker exempelvis Selma Lagerlöf. Lundmark kommer fram till att Beskows berättarspråk skiljer sig ifrån andra barnboksförfattare genom den stil som visar sig i textens uppbyggnad och utöver det gemensamma språket finns det ändå en uttryckligen särpräglad personlig prägling. Lundmark bygger en tydlig historiebild av Beskows liv både privat och som författare/illustratör. Detta perspektiv är en viktig punkt för resterande del i verket då det finns ett behov av förståelse för den tidens samtid för att kunna förstå Beskows litterära stil och verk
Avhandlingen osynligt/synligt - receptionen av det visuella i bilderböckerna om Alfons Åberg av Annika Gunnarsson är ett tydligt exempel på ett konstvetenskapligt forskningsområde som lägger sitt stora fokus på bildspråket. Annika Gunnarsson, som idag arbetar som intendent på Moderna museet i Stockholm, betonar sitt visuella fokus för att mycket tidigare forskning om barnbokslitteratur har sin utgångspunkt i litteraturvetenskapen. Kombinationsmöjligheter och
avhandlingen. Det synliga/osynliga är en del av verkets titel och det osynliga är en
beskrivning av allt det i Alfonsböckerna som finns men inte syns, till exempel rumslighet och tid. Det synliga står därför för den exakthet som bilderna visar.
Unikt för avhandlingen är vissa originalbilder och illustrationer som Bergström inte publicerat men som Gunnarsson har fått möjlighet att analysera. Färganalyser om bildomslagens färgval, varför de påverkar bokens titel samt hur bilderna skiljer sig från andra barnböcker och vad som gör dem unika är bland annat punkter som Gunnarsson kommer fram till i sin okulära analys.
Doktorsavhandlingen publicerades 2004 och heter Bilderboken i förskolan: en utgångspunkt för samspel. Den är skriven av Maria Simonsson och handlar om att öka förståelsen för hur barn och bilderböcker samspelar. Arbetet beskrivs som ett integreringsprojekt för barn och hur bilderböcker används. Den är skriven vid Linköpings universitet på fakulteten för filosofi.
Förskolan är det bildningsrum som berör avhandlingen. Genom analyser av förskolepersonalens tankar om bilderböckers användning, diskuteras förskolans
läroplansutveckling i förhållande till kommunikation, social utveckling och självständighet.
Simonsson kommer fram till att barn på förskolan har möjligheten att ta del av bilderboken och utforska en kultur tillsammans med den vuxna och därav lära sig om sitt och andras sociala liv.
Laddade bilder skriven vid Stockholms universitet av Lisa Öhman-Gullberg,
universitetslektor, är ännu ett avhandlingsarbete som specifikt berör ämnet bild. Relevant material i bildämnet är viktigt för den här uppsatsen som har sitt fokus på bilder och
meningsskapande. Öhman-Gullberg beskriver sitt arbete som en undersökning av hur elever arbetar med rörlig bild för att skapa mening i skolan. Verket består av analyser av intervjuade elever i arbete och hur de har arbetat samt vad de haft med i sina filmer. Öhman-Gullberg poängterar i sitt resultat hur populärkulturella referenser och läroplanen spelar stor roll för eleverna i intervjuerna för att utveckla sig och utforska ämnet rörlig bild.
1.2 Teoretiska utgångspunkter
I det här stycket kommer uppsatsens teoretiska utgångpunkt presenteras. Den teorin är semiotik och kommer presenteras med en historisk bakgrund och utveckling till hur den
används i bildvetenskapen idag. Därefter kommer metoden som används i uppsatsen belysas.
Metoden är en semiotisk analysmetod som används för att jämföra de tre verken.
1.2.2 Semiotik
Semiotik som vetenskaplig teori undersöker mänskliga tecken (Eriksson och Göthlund 2012, 41). Dessa tecken skapar en betydelse som är viktig för bildens uppbyggnad och för att vi ska förstå bilden i sin helhet. Sökandet efter ett spår i en bild det vill säga en betydelse skulle kunna vara en vägskylt. Bilden som uttryck skapar en betydelse som gör att sökandet efter tolkning börjar. Detta sökande kan också vara ett intresse och undersökande över ett språk som enbart kommunicerar via tecken, exempelvis teckenspråk (Eriksson och Göthlund 2012, 42).
Som ett redskap är semiotiken viktig för förståelsen mellan betraktaren och bilden. Den ger svar på hur bilder påverkar betraktaren och vad analysen ger för följder. Semiotiken har flera olika teorier beroende på användningsområde då den har sitt ursprung inom
litteraturvetenskapen. Semiotikens grund i bildvetenskapen sägs komma från Roland Barthes som gjorde en bildanalys på en reklambild av pastamärket Panzani (Eriksson & Göthlund 2012). Denna bildanalys publicerades i tidningen Communications 1964 men semiotiken har en längre historia än så. Som redan nämnts rotar sig semiotiken i litteraturvetenskapen och det var den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure (1857–1913) samt den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirce (1839–1914) som står för grunden till att semiotiken finns idag inom bildvetenskap menar Eriksson och Göthlund (2012, 42).
Peirce intresserade sig specifikt förbetydelsen i bilden och processen att hitta denna mening.
Termen för ett tecken kallade han representamen, alltså vad som representerar ett tecken.
Syftet för vad tecken står för objekt eller referent. Saussure termer grundar sig i vad ett tecken består av. De begreppen han använde är le signifiant och le signifié som i en bildanalys också kan kallas uttryck och innehåll. Dessa begrepp ett sätt att förklara vad tecknet är uppbyggt av och dess relation till andra tecken (Eriksson och Göthlund 2012, 42).
Uttryck och innehåll är en viktig del i semiotikens lära som berättar om de koder ett tecken består och är uppbyggd av. En kod beskriver Eriksson & Göthlund (2012, 43) som en kultur som ger en mening i ett organiserat system. Därför finns det en bas som man måste kunna för
som symboliserar kvinnan krävs en viss bakgrundskunskap kring just den symbolens kultur, en erfarenhet.
Semiotiken delar upp tecken i olika kategorier för att enklare läsa av dess koder. Dessa
kategorier heter index, ikon och symbol. Tecken uppbyggda på likhet kallas ikoner och är ofta en avbildande bild av något exempelvis en kvinna eller en man. Detta sätt är ofta en
självklarhet och bilden behöver inte en bildtext. Indexikala tecken ger en förklaring av något i en bild utan att betraktaren ser det. Betraktaren kan exempelvis se rök och tänka på eld, detta är en index-tecken då det ger en förklaring på ett förhållande till något. Det sistnämnda begreppet för ett tecken är symbol. En symbol kan gärna vara en ikon men har en annan förklaring. Symboler finns i flera olika sammanhang exempelvis som fredsmärket och varningssymboler. Symboler har en dubbelsidighet exempelvis ett tänt ljus i ett religiöst motiv som är en symbol för Guds närvaro. Därför krävs det en viss kunskap kring tecknets kultur för att man som betraktare ska förstå dess innebörd och inte enbart se ett tänt ljus (Eriksson och Göthlund 2012, 43).
Det finns många fler semiotiska begrepp några av dem är plastiskt och piktoralt
(Umeå Universitet 2009, 11). Diskuterar man det plastiska skiktet i en bild handlar det om hur bilden framställs utan att se vad den egentligen innehåller. Bilden kan ge en mjuk och varm framtoning om formerna i bilden upplevs på det viset. Färger och former uppleva inte enbart utan kan också ha en kulturell påverkan i bilden. En bild kan exempelvis upplevas som maskulin eller feminin. Det piktorala skiktet hänger ihop med det plastiskt men berättar om vad man egentligen ser på bilden. Är det hav på en bild beskrivs det också som hav men i det plastiska skiktet kan havet upplevas som kallt och öppet (Umeå Universitet 2009,13).
1.3 Metod
Att analysera en bilderbok skiljer sig från den traditionella bildanalysen. Bilden har även text som måste tas hänsyn till (Cavallius 1972, 31). Valet av tema kommer av att Maria
Nikolajeva skriver i Barnbokens byggklossar (2004) om barnboksteman och där bland finns vänskap som ett av de vanligaste. Utifrån Nikolajevas (2004) resonemang, som bygger på vad barnet har i sin närhet att jämföra med, väljs därför vänskapstemat för de verk som ska
analyseras.
Semiotikens stora analysbegrepp är denotation och konnotation. Denotationens syfte är att analysera en bild med vad du faktiskt ser utan värdering eller djupare analys. Konnotation är innebörden av det som har betraktats i denotationen, alltså en djupare analys som är öppen för tolkning och symbolik. Den konnotativa nivån söker alltså symboler och den denotativa söker vad ögat ser på en grundläggande nivå (Göthlund & Eriksson 2012, 44).
Urvalet av bilderböcker utgick först och främst ifrån årtal. Elsa Beskows illustrationer var självklara eftersom jag på personlig nivå är intresserad av hennes bilder. I Andersson och Drukers (2008) antologi fängslades jag av skildringen om Alfons Åberg-seriens betydelse för barnboken i historien. Därefter var målet att finna en nyskriven bilderbok för att fånga tre olika bilderböcker från olika tider.
2 Historisk överblick
I detta kapitel presenteras bilderböckerna som ska analyseras och författarna/illustratörernas historia. Detta görs för att skapa en överblick av de valda verken och få en kortfattad
uppfattning om författarna och illustratörerna. Därefter redogörs en sammanfattad historia kring bilderböckers tider de skrevs och illustrerades i för att enklare kunna redogöra för uppsatsens syfte och frågeställningar som söker svar på den historiska kontexten.
2.2 De valda verken
Den första bilderboken som analyseras i den här uppsatsen är från 1932 av Elsa Beskow.
Bilderboken heter Solägget. Många av Beskows verk stärker fosterlandskärleken och associationer till hemmet exempelvis Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin från 1918 (Andersson & Druker 2013, 57). Många av Beskows verk är målade i akvarell och bilderna associerar till den nordiska naturen och hemmet. Bilderböckerna publicerades i en
banbrytande tid som brukar kallas: Guldåldern i svensk barnlitteratur. Denna sekelskiftstid har bidragit till många svenska barnboksklassiker exempelvis Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1906–1907 (Andersson & Druker 2013, 57).
Aja baja, Alfons Åberg av Gunilla Bergström är utgiven 1972. Verket ingår i en serie av böcker om samma karaktär: Alfons Åberg. Denna fiktiva person är idag en barnboksklassiker precis som Beskows barnböcker. Alfons Åberg är en vardaglig karaktär ur sin samtid som är skriven med ett stort fokus på vardagens dilemman ur en liten pojkes synvinkel (Andersson &
Druker 2013). Denna bok ingår i en serie av 26 böcker om karaktären Alfons Åberg och är precis som Beskows böcker en klassiker idag.
Den tredje bilderboken som är från 2018 heter Moa och Milo och är skriven av Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas och illustrerad av Charlott Salo. Verket lyfter frågan för hur viktigt fungerande integration är i samhället menar författarna (Ljungberg, Persson och Vas 2020). Grundtankarna om integration är ett dilemma och förskolan en nytänkande plats för barnets lärande skapar verket Moa och Milo.
2.2 Samhälle, skola, utbildning under 1900-talets första hälft
Förra sekelskiftet, år 1900, hade precis passerat och Sverige stod inför en radikal utveckling.
Denna utveckling rörde demokrati och rösträtt och det var något som skulle påverka skolan.
Att just utbildning och demokrati hör ihop var något som dåtidens barnrättskämpe Ellen Key, argumenterade för. Key arbetade för att barnet skulle få en röst i samhället och kunna ta ett steg ut som en egen individ. Under perioden 1900–1940 ökade skolans position i samhället med stormsteg och statsbidragen till kommuners folkskolor ökade i hög grad. Dessa nya positioner gjorde att styrdokument för hur skolorna i landet skulle styras skapades (Lundgren, Säljö & Liberg 2014, 79–85).
Familjen var också med om en radikal utveckling under samma tid. Välfärdsreformer skapade ökad trygghet för familjer, exempelvis kunde en blivande moder från och med 1930, få tillgång till moderskapsstöd och fri förlossningsvård. Reformerna gjorde det lättare för både ensamstående mödrar och gifta att få en trygg grund för barnen (Socialstyrelsen 2013). 1937 infördes behovsprövat barnbidrag i Sverige för faderlösa barn och barn till förtidspensionärer.
Det skulle dröja till 1948 innan ett allmänt barnbidrag infördes som inte var behovsprövat (Ne 2020).
Lundmark (2015, 42) beskriver Elsa Beskows (1874–1953), född Maartman, verk som omfattande både litterärt och konstnärligt. Beskow hade en förmåga att se ur barns perspektiv och en stark känsla för naturen i sina bilder (Ne 2020). Putte i Blåbärsskogen var Elsa
Beskows stora genombrott. Beskows bokserie om Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin beskrivs som familjeskildringar under mitten av 1800-talet i en mindre stad (Ne 2020). De borgerliga familjeskildringarna anses ofta idealistiska men det finns flera argument för att
barnen egentligen framställs mer frigjorda och äventyrliga än vad barn var vid den här tiden (Allt du velat veta på 5 minuter[podcast] 2018). Totalt har Beskow författat ungefär ett 40-tal olika verk.
2.3 Samhälle, skola, utbildning runt mitten av 1900-talet
1970-talet bjöd på många moderniteter för barnet som individ. Redan under 1960-talet påbörjades en utredning om en blivande nioårig grundskola som skulle ersätta alla tidigare skolverksamheter och i början av 1970-talet blev lagen stiftad (Lundgren, Säljö & Liberg 2013, 93–100). Familjer vid den här tiden möttes av en lagstiftning om förbud mot barnaga 1979. Sverige blev det första landet i världen med denna lag (Socialstyrelsen 2013). Lagens syfte var att höja barnets status, skydda hen mot våld samt understryka för samhället att aga inte var en godkänd uppfostringsmetod. Vid den där tiden har familjer både allmänt
barnbidrag och föräldrapenning. Det som kallades moderskapsstöd under 1930-talet förändras under 1970-talet till föräldrapenning. Föräldrapenning utvecklas som en försäkring i
inkomsten till den föräldern som inte kan arbeta av olika skäl (Socialstyrelsen 2013).
Gunilla Bergström (1942-) är författaren och illustratören bakom Alfons Åberg. Bokserien är känd internationellt både som berättelse och som uppskattad illustration (Ne 2020). Bergström har gett ut ungefär ett 20-tal böcker om Alfons Åberg men författat betydligt fler barnböcker.
Bill och Bolla är ytterligare två andra karaktärer Bergström skrivit barnböcker om. Alfons Åberg har också filmatiserats i form av tv-serier och en långfilm. Internationellt har bokserien om Alfons Åberg översatts till ungefär 30 olika språk. När Alfons Åberg publicerades var den revolutionerande för sin tid som barnboksserie som gestaltade ett skilsmässobarn (Värvet [podcast] 2015).
2.4 Samhälle, skola, utbildning fram tills idag
Barn och familjers rättigheter och framtidstro har ökat från förra sekelskiftet 1900 till idag.
Idag anses en god uppväxt med både rätt material och rättigheter vara en viktig del för att en individ ska kunna utvecklas och bli en fungerande medborgare (Socialstyrelsen 2013). Alla barn som bor i Sverige har skolplikt från årskurs 1 till och med årskurs 9. Tills en ungdom har fyllt 20 år har även alla Sveriges kommuner ett ansvar att sätta alla ungdomar i en
sysselsättning. Sysselsättning kan både innebära jobb eller studier Därför är det vanligt att
många ungdomar efter slutförd skolplikt börjar studera på ett gymnasieprogram idag (Sveriges kommuner och regioner [Skr] 2019)..
Idag har familjer har rätt att vara föräldralediga med sina barn och har full rätt till barnbidrag (Socialstyrelsen 2013). Samkönade par har rätt att bilda familj på olika vägar samt gifta sig.
Det finns i Sverige idag heller ingen norm för hur en familj ska se ut eller uppfostra sina barn utan en familj kan se ut på många olika sätt. Många barn lever idag med bonusfamiljer, i hbtq-familjer eller med en ensamstående förälder (1177 Vårdguiden 2016).
Författarna Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas1 träffades genom
gemensamma studier på Viktor Rydberg Gymnasium. De företagsamma studierna skulle leda till ett ungdomsföretag och genom egna undersökningar kom beslutet att fokus skulle ligga på en barnbok med temat integration. Integration är ett samtida problem som sällan gestaltas på ett fungerande sätt för yngre barn, kom författarna fram till och idén var igång. Idéen som slutligen skulle bli bilderboken Moa och Milo. Idag studerar författarna på olika universitet.
Josephine Ljungberg studerar psykologi vid Stockholms universitet, Julia Persson är juriststudent vid Uppsala universitet och Reuben Vas studerar till civilingenjör också vid Uppsala universitet2. Charlott Salo3 är illustratören till Moa och Milo. Idag Arbetar hon som förstelärare och undervisar i bildämnet. Salo är också verksam konstnär och illustratör.
1 Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas, ägare av företaget Bokglädje UF, mailkontakt 3 dec-15 dec.
2 Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas, ägare av företaget Bokglädje UF, mailkontakt 3 dec-15 dec.
3 Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas, ägare av företaget Bokglädje UF, mailkontakt 3 dec-15
3 Resultat
I kapitlet resultat kommer varje bilderbok analyseras enligt den semiotiska analysmetoden.
Bilderna som analyseras är i ordning som de kommer i sagorna. Först berättas det om den denotativa nivån i bilden och därefter följer den konnotativa nivån. I början av varje analys berättas det kortfattat om vad varje saga handlar om och viktigt utdrag som påverkar den semiotiska analysen.
3.1 Solägget av Elsa Beskow
Solägget handlar om en älva i en skog som en dag upptäcker en apelsin i en dunge. Älvan vet inte att det är en apelsin utan väljer att kalla det för ett solägg. Hennes roll i skogen är att dansa sig igenom alla årstider men om vintern går hon i dvala eftersom hon tycker det är kallt.
Med hjälp av hennes vänner i skogen undersöker de vad den gula stora bollen är för något.
När en kråka äter upp hela apelsinen blir Älvan ledsen och ingen av hennes vänner lyckas trösta henne. En trast som flyger söderut när det blir vinter berättar för Älvan och hennes vänner att det finns gott om apelsiner dit den flyger, vilket gör Älvan glad. Trasten tar med Älvan till ett varmare land när det blir vinter och där får hon återförenas med apelsinerna.
bild 1
På den här bilden syns två varelser varav den ena liknar en människa och den andra är en fjäril. Bakgrunden är målad i olika nyanser av grönt och beige som bygger upp en täppa i skogen. Det förekommer en grangren från vänstra övre hörnet som växer ned mot mitten och i högra övre hörnet flyger en ljusblå fjäril. Centrerad i bilden ligger en orange apelsin som skimrar vitt i solen och till vänster om apelsinen växer en blomma rakt upp. Blomman har två stora hjärtformade blad på stjälken och kronan formar små växande blommor som klättrar
längs med stjälkens topp. Blommorna är ljust lila. På apelsinens högra sida står en person i profil och ser på apelsinen med ena fingret mot läpparna och den andra handen lutad mot höften. Personen bär en kort gulaktig klänning och står barfota i täppan. På håret ringlar stora lockar ned i samma orangea färg som apelsinen, Håret är vildvuxet och långt. Snett bakom personen växer en annan liten planta upp. Denna planta har åtta droppformade blad runt stjälken och tre mindre blommor i toppen som är ljust rosa.
I bilden finns en balans och stillhet som gör bilden säregen mot hur många andra bilder i boken ser ut. Den står för sig själv och symboliserar vad allt i sagan handlar om, Älvan och apelsinen. De är båda knutna till varandra genom sitt tydliga plastiska färgspråk som gör dem intressanta och främmandegjorda i naturens sammanhang eftersom de färgmässigt sticker ut.
Bokens upprepade plastiska färgspråk mellan apelsinen och Älvan gör det detta till en automatiserad vana. Det nordiska naturrummet och det exotiska är två helt skilda element.
Två ting som är varandras motsatser men som ändå hör ihop precis som eld och vatten. Älvan ska vara i den nordiska skogen, men dras samtidigt till apelsinen exotiska värld.
Den här bilden förekommer på sid fem i boken och även som omslagsbild.
bild 2
Det finns totalt nio personer på bilden varav tre liknar människor och de resterande sex är djur. Bakgrunden är grön och vid vänstra hörnet syns en stor grangren. Grenen ger en mörkgrön skugga under sig som växer ihop med det högra hörnet. På grenen sitter en brun fågel. Fågeln liknar en uggla och har ljus och mörkbrun teckning med svarta drag samt gula stirrande ögon. I det ljusa högra hörnet kliver en tomte fram. Tomten har en röd luva och vitt hår som sticker ut. Ansiktet är smalt och rynkigt med en lång spetsig näsa. Huden är beige
handen mot en längre knotig käpp när han vankar framåtlutat mot mitten av bilden där en liten person står. Personen har armarna öppna och framkroppen vänd mot betraktaren. Håret är orangerött, långt och vågigt. Personen är klädd i en varmvit enkel klänning som är ärmlös och går till knäna. Till vänster om personen i klänning står en annan person med en mössa som liknar en kotte. Under mössan sticker en brun lugg ut. Personen är klädd i en mossgrön tröja med en krage gjord av fyra barr och ett par byxor, även de mossgröna. Bredvid personen sitter en ekorre målad i jordnära bruna kulörer och den långa svansen sträcker sig upp till
grangrenen där ugglan sitter. Framför personerna och ekorren ligger en stor rund apelsin i orange och vitt. Apelsinens vita toner skimrar i bilden där den ligger och framför den tittar en liten snigel, med en snäcka på ryggen, fram. Snigeln är vänd med huvudet mot apelsinen så man enbart ser dess snäcka och kropp. Till höger om snigeln står en liten ödla med kroppen snett vriden mot betraktaren. Ödlan ser också mot apelsinen men här syns ödlans huvud i profil. Dessa karaktärer har nu format en ring runt apelsinen där de alla står. Personen i varmvit klänning är centrerad i bilden med sin öppnande famn. Vid sidan av personen i gul klänning och den lilla ödlan står två grodor som också ser mot apelsinen. Den grodan som sitter närmast betraktaren och apelsinen kliar sig på hakan, ler i mjugg och bär ett förkläde i grönt. Grodan bakom ser mer tveksamt på apelsinen. Mellan ödlan och grodan i förkläde växer en liten planta upp. Plantan har tjockare, droppformade blad i klunga och i mitten växer tre små rosa blommor.
Ugglan som tar en relativt stor plats i bilden är ofta en metafor för visdom. Att både ugglan och tomten är utanför cirkeln runt apelsinen inger ett avstånd från det främmande som apelsinen är en metafor för. Ugglan kan då symbolisera att den är vis nog att hålla sig på avstånd från apelsinen. Enligt folktron är tomten en tvär och vis person. I bilden bidrar han till att det främmande är otäckt eftersom han i grunden vet mer än de andra. Acceptans för det okända tillhör de som står i cirkel runt apelsinen. Ekorren, den lilla pojken och grodorna ser med nyfikenhet i blicken och lyssnar öppensinnat på Älvan med hennes kroppsspråk som inger ett välkomnande åt det främmande.
Apelsinen är orange precis som Älvans hår och reflektioner i hennes kläder. De talar alltså ett retoriskt färgspråk genom hela boken. Älvan strålar av exotifiering men också öppenhet av det främmande som hennes kroppsspråk vill säga. Därför är apelsinen och Älvan ett ikoniskt tecken för varandra och talar ett plastiskt språk genom hela boken. I mitten av bilden uttrycks en varm känsla av det orangea och nyfikenheten på det exotiska men utanför den omslutande
cirkeln där tomten och ugglan befinner sig är bildrummet kallt. Bilden i sin helhet är delad och kontraster uppstår mellan de som är inne i cirkeln och de utanför.
Den här bilden förekommer på sidan elva i boken.
bild 3
Här syns tre varelser varav en är en fågel, en är en insekt och den tredje liknar en liten människa. I översta högra hörnet växter en gren ut. Grenen har tunna droppformade blad på flera ställen och delar sig två gånger, på varje gren växer en gul citron. På grövsta grenen, närmast betraktaren, sitter en papegoja i färgglad fjäderdräkt. Papegojan är grön, gul och orange på kroppen och stjärten. Huvudet är grått, svart och sneglar mot mitten av bilden.
Mittemot papegojan växer en ännu tjockare gren ut som går från vänstra översta hörnet. Den här grenen delar sig en gång och på de två grenarna växer fyra olika kvistar ut åt olika håll på olika ställen. Grenen formar ett y och på den närmsta delen mot mitten av bilden svävar en fjäril förbi. Fjärilen är stor och har färgerna svart, gult, rött och vitt. På en av kvistarna, bredvid fjärilen, klättrar en person, inte mycket större än fjärilen, omkring. Personen har en tydligt gul klänning och bara ben. Huden är ljus och håret är vildvuxet lockigt. På dessa grenar växer tre stora apelsiner. En av apelsinerna sticker ut i mitten högst upp i bilden så den närmar sig citronerna på högra sidan. Runt omkring alla grenar finns det bladverk. I nedersta vänstra hörnet växer en större kvist fram med fem blad på. Bredvid denna kvist växer
ytterligare en med fyra blad. I Det sista högra nedersta hörnet täcker en stort palmliknande träd hela hörnet. Detta träd visar enbart i bilden sin krona med stora långa blad med små blad i. Under alla blad kan man ana en stam i brunt. Bakom alla träd, apelsiner, citroner och djur skymtar en klarblå himmel. I horisonten växer fler träd som liknar de som är i fokus.
Den tredje bilden är unik för boken eftersom naturen ser annorlunda ut. Älvan har varit den ljusaste punkt i sagan men just i det här rummet är helheten ljus vilket skapar ett positivt avslut på historien och Älvan är på sin rätta plats. Fågeln är mer färgglad än de fåglarna i den nordiska skogen och detsamma gäller fjärilen som är större och mer mönstrad. Samma typer av djur förekommer alltså genom hela boken.
Bild 3 förekommer på sidan 21 i boken.
3.2 Aja, baja, Alfons Åberg av Gunilla Bergström
I den här boken om Alfons Åberg får läsaren följa med Alfons i hans lek när han ska snickra.
Alfons får inte använda sågen för sin pappa och uppmanas upprepade gånger om detta vilket Alfons tycker är tjatigt. På eget initiativ leker Alfons ensam eftersom hans pappa vill vara ifred. Genom att låtsas ha snickrat in sig själv i bygget blir pappan tvungen att agera och använda sågen. På det viset får Alfons både med sin pappa i leken och uppmanar honom på skoj att inte använda sågen precis som pappa har tjatat på Alfons.
bild 1
Bilden är integrerad med texten och går över uppslagets båda sidor. Den vänstra sidan upptas till största delen av text, men uppe i vänstra hörnet sitter en person i en fåtölj. Hans ansikte och kropp går inte att se då han håller i en stor tidning framför sig däremot syns personens korslagda ben. Bilden är en teckning där svarta konturer har markerats. Golvlampan lyser från
sin ljuskälla och är upplyst i två nyanser av gult över personen. På sidobordet bredvid
lampfoten står en flaska med en bubblande dryck och en kopp med upphälld dryck i. Framför personen ligger en svart bågsåg.
På samma sida i nedersta högra hörnet börjar bilden som kommer på nästa sida. Denna början är en korg med svartvita föremål i bland annat svarta spikar och en skruvmejsel. Resterande saker i korgen liknar vita små lådor. Framför korgen hänger ett svart/vitt handborr. Golvet under korgen är gult och cirkelformat runt resten av bilden på höger sida i boken. Resten av bakgrunden i omslaget är vitt.
Den högra sidan upptas helt av en bild. Bilden föreställer ett kubformat brädbygge utan tak och golv. Kuben består av fyra brädor i varje hörn och runt om är brädor fastspikade.
Brädorna är i olika storlekar och sitter ojämnt och snett. Spikar sitter överallt i brädorna och är både sneda och inte färdigspikade. Mitt i kuben står en person och bereder sig på att spika i en av brädorna. Han har en ganska runt huvud där halsen inte är tydligt markerad utan sitter nästan ihop med tröjan. Personen bär ljusare gröna kortbyxor och ljust bruna knytskor. Runt om fötterna ligger en massa spikar. På huvudet sticker korta svarta hårstrån ut från ena örat till det andra. Personen har ögonbryn som är formade av svarta prickar, ovala ögon, liten sträckformad näsa och en leende mun format som ett sträck. Ansiktsdragen är högt placerat i relation till huvudet. Största delen av ansiktet är beige och går ända ned till överkroppen. Där huvudet slutar och kroppen börjar har personen en grön tjockare tröja på sig. Personen hänger med överkroppen mellan två av sido-brädorna och försöker hamra från insidan på utsidan.
Träbyggets andra sida som syns i bild, snett bakåt åt vänster av personen, sitter en vit katt på en röd pall. Kattens päls framhävs genom korta strån som sticker ut runt hela kroppen.
Öronens djup beskrivs som en svart triangel i de spetsiga öronen. Två ljusblå fläckar formas från bröstet och upp på ansiktet för att ge en skugga. Katten ser nyfiket på personen som spikar. På golvet ligger mindre träbitar med sneda spikar i. Det ligger även en låda med spik framför personens fötter.
Det vakande ögat av en katt som följer Alfons i leken är i många fall en kod för kvinnlighet (Nordiska museet 2015). Katten håller ett vakande kvinnligt öga över hans lek då
pappan/mannen är frånvarande. Alfons kan därför leka ensam med en kvinnlig trygghet omkring sig, likt en lyckokatt som bringar tur. En katt kan också ses som en motpol till en
kan därför Alfons också leka en riskfylld lek där han ständigt övervakas av något listigt och opålitligt som plötsligt kan ställa till med problem.
Det finns fler tolkningar i vad katten gör i bilden. Som en gudomlig symbol har katten en framträdande roll. Katten som djur har i historien en dyrkade position som mäktig och gåtfull men med närhet till både djävul och häxor. Det finns därför fler analyser av bilden och en annan kan då vara att Alfons istället får leka ensam med en djävulsk symbol som sällskap.
Detta ger bilden en stark koppling till brister i fostran eftersom Alfons pappa är frånvarande i leken. Katten föreställer då okunskapen och bristen i engagemanget hos föräldern. Denna mångsidighet skapar dynamik i bilden. Alfons som står bland spikar och verktyg som skulle kunna vara ett tecken för fara eftersom det inte är en barnvänlig leksak. Placeringen av Alfons bland dessa spikar gör att han kan tolkas är på en farlig plats/väg.
Bildens färgretorik är uppbyggd på ett collageliknande sätt. Färgerna och formerna är placerade på varandra för att bygga upp en rumslighet med nyansskillnader.
Nyansskillnaderna syns tydlig i lampan där pappan sitter och rumsligheten byggs upp med former som skapar ett ”rum” där Alfons står.
Bild 1 förekommer på sidan 12 och 13 i boken.
bild 2
Bild 2 går över ett helt omslag. Sidan till vänster innehåller en halvmåneformad grön
bakgrund där en trädkrona syns i dess högra översta hörnet. Kronan är byggd av fotografier på gröna blad. Det hänger två apor i en gren. Aporna har svarta konturer men är genomskinliga så bladen i träden syns igenom dess kroppar. Under aporna står ett lejon på två ben då den hoppar upp i luften. Lejonet ryter och visar tänderna och dess bakben och svans är utanför den cirkelformade gröna bakgrunden.
Lejonet är klart gul med svarta konturer och bakom lejonet syns mindre svartmålade djur bland annat en elefant, en giraff och tre andra djur som inte går att identifiera. Dessa djur står på rad vid horisontlinjen och har en grönmålad skog bakom sig.
Uppe i det vänstra hörnet på höger sida av omslaget sitter en person i en fåtölj och läser en tidning. Tidningen är så pass stor att man enbart ser personens händer, ben och fötter. Ovanför tidningen svävar tre bubblor i storleksordning och vid tidningens övre kant kan man ana något runt som sticker upp. Bredvid fåtöljen står ett sidobord med en flaska och en mugg på. Från muggen och från flaskan är svarta prickar markerade. Bakom sidobordet står en golvlampa och lyster ned på tidningen. Lampan är längre än själva fåtöljen och skärmen är formad som en tratt. Ur tratten lyser det gul färg ned på tidningen och personen som sitter där. Den gula färgen är uppdelad i två nyanser, en mörkare och en ljusare.
I den här bilden testas Alfons mod. Mötet med lejonet kan i många fall vara ett tecken på mod och storhet. Katten, som förekommit på flera sidor, kan enligt sagan ha förvandlats till ett lejon och är alltså en lek i Alfons fantasi. Djungeln är främmande miljö i boken och en kod för att man har lämnat det avbildade rummet och nu befinner sig i Alfons fantasi.
Om lejonet är en metafor för mod innebär det att Alfons måste våga agera för något. Det lejon som tidigare var en katt med ikoniskt tecken för moderssymbol, ger Alfons mod att våga stå upp för sin uppfostran. Katten och lejonet bildar alltså tillsammans ett index för att pappan måste vara mer delaktig i sin sons lek och uppfostran.
Bild 2 förekommer på sidan 16 och 17.
bild 3
Den här bilden är ett helt omslag där texten är helt integrerad med bilden d.v.s. den finns i bilden. Bakgrundens himmel är målad i tre lager av gul/orange i olika fält. Det närmaste fältet är mest orange och formad som en cirkel. I horisontlinjen målas berg i svart och grått.
Ovanför det berget som målas i grått (till vänster i bilden) syns sju vita moln som svävar i den gul/orangea himlen. På den vänstra sidan i omslaget mitt i den gul/orangea himlen är det en vit oval med ett kubformat träbygge med helikoptervingar på. Träbygget är snett och
brädorna, som täcker kuben, är inte täta. Ur sidan på kuben, som läsaren ser, är ett fyrkantigt hål där en person sticker ut huvudet och armarna. I ena handen håller personen i en ratt som sitter fast i kubbygget och med den högra handen pekar personen mot andra sidan omslaget.
Personen har ett ganska runt men tilltryckt huvud. Små svarta hårstrån sticker ut bakom öronen. Ögonen har samma form som huvudet och blickar åt samma håll som handen
personen pekar med. Näsan och munnen är små och enbart svarta små streck. På överkroppen bär personen en mörkt grön tröja. Ovanpå träkuben sitter en större person på huk. Denna person håller händerna om sina ben och i munnen har han en pipa som det kommer tre bubblor ur. Bubblorna ökar i storlek och den sista är störst. Byxorna är mörkt bruna och skorna är gröna. På överkroppen bär han en ljust brun tröja och under vänstra armen sitter en tidning fastklämd. Vid halsen sticker en vit skjortkrage upp. Huvudet är ovalt och hakpartiet är långt tills munnen kommer där pipan sitter. Precis som den andra personen har den här en näsa och mun som ett sträck. Ögonen är öppna men inte helt runda och de sneglar mot nästa sida. Bakom personens öron sticker hår ut men resten av huvudet är utan hår.
Under kubbygget och de grå bergen syns blått vatten med sex olika öar på rad. I vattnet seglar också en segelbåt och vid en brygga ligger en mindre båt. På öarna sticker det upp
svartmålade träd och buskage. Öarna fortsätter även på nästa sida där en bro växer fram till en upplyst stad som är placerad i det svarta bergsområdet. Ögrupperna på högra omslaget har vägar som två bilar kör vid. Vid slutet av en väg ligger ett hus med får som går runt det. Även på denna sida av omslaget växer buskage och träd i svartvitt. I staden som ligger vid berget står ett kyrktorn i mitten med en klocka på. Strax bredvid kyrktornet är den orangea cirkeln placerad i himlen och ovanför den flyger ett flygplan. I himlen syns texten som tillhör den här sidan och bredvid den flyger en stor mås.
Alfons pappa är närvarande och stämningen på bilden är varm och tillmötesgående. Innan har pappan varit frånvarande men med ett vakande öga genom att på flera sidor i boken dyka upp i ett hörn där han övervakar Alfons lek. Frånvaron är nu bortblåst och pappan deltar nu i Alfons fantasivärld. Nu utspelar sig Alfons fantasivärld i en skärgård med solnedgång. Det stora havet kan vara en form av rymd och oändlighet. Detta hav och denna lek gör bilden harmonisk och en starkare gemenskap har byggts upp.
Alfons och hans pappa är nu glada på bilden. Trots närvaron och leken håller pappa tidningen under armen och pipan sitter i munnen. Han tillåter sig själv att leka men släpper inte taget om medvetandet om att vara vuxen och dess tillhörande attribut d.v.s. tidningen och pipan.
Bild 3 finns på sidan 20 och 21 i boken.
3.3 Moa och Milo av Josephine Ljungberg, Julia Persson och Reuben Vas Sagan om Moa och Milo utspelar sig på en förskola. Moa kommer en dag till förskolan där fröken presenterar en ny person i barngruppen. Pojken heter Milo och kan inte prata svenska.
Barnen stöter på språkproblem under dagen i förskolan som de tvingas lösa. Milo försöker exempelvis skapa kontakt med de andra barnen, han leker bland annat med maten för att få uppmärksamhet. Problematiken med att kommunicera med ett barn som inte kan svenska följer hela sagan. Moa och resten av barnen på förskolan måste komma på nya sätt för att göra sig förstådda när de vill Milo något och samma situationer ställs han inför.
bild 1
Bakgrunden är ljust blå och delad. Nedre bakgrunden (ungefär en tredjedel av bilden) är något mörkare blå. På den ljusblå väggen till höger sitter början på ett alfabet. A är rosa med
mörkare rosa prickar på, B är orange med mörkorangea prickar, C är grönt med mörkt gröna prickar, D är blått med vita prickar och E är mörkt lila och man kan annan mörkare lila prickar. Början av bokstaven F är rött med röda mörka prickar på.
Under alfabetet vid början av det mörkblåa golvet står en hörnsoffa i mörkt blått. På soffan sitter två barn. Man kan bara ana deras ansikten och kroppar då de sitter långt bort från läsaren. Barnen sitter bredvid varandra och den till vänster har mörka kläder och orangefärgat hår. Den till höger har ljusblå kläder och ljust hår. I hörnet av soffan ligger en grön och en röd kudde samt en grå filt med fransar. Framför soffan och filten står två leksaksbilar på golvet.
Den ena är röd och den andra blå. På den högra sidan av bilden i höjd med soffan står ett leksakståg i rött, grönt och blått. Bredvid leksakståget fast närmare läsaren står ett barn och tittar i sin hand på ett föremål. Barnet bär en blårandig tröja, mörkblå byxor och har rött hår.
Framför hans ben står ett torn av avlånga klossar som två andra bygger på. Dessa barn sitter på knä med händerna över bygget och lägger klossar. Barnet till vänster om klossarna har en grå tröja med randiga ärmar, lila byxor och strumpor samt axellångt blont hår. Denna person sitter även med huvudet vänt mot läsaren och ser på den. Barnet till höger om klossarna är
vänt med ansiktet bort. Hon har på sig en brun tröja, randiga byxor och har brunt hår i en hästsvans.
Centrerat i bilden, direkt framför läsaren, sitter ett barn på knä med vänster ben och höger fot i golvet. Personen är större än de andra vilket gör att han framhävs som långt fram i bilden. På kroppen har han en grön kortärmad tröja, under den en blå långärmad tröja, bruna byxor och blårandiga strumpor. Denna person har något mörkare hy än de andra och kort brunt hår.
Snett bakom, mellan de som bygger med klossar och den centrerade personen, står en med kroppen rakt fram mot läsaren och händerna lätt knäppta. Denna person ser ner på sina händer och är iklädd en gul kortärmad tröja med blå prickar, rosa byxor, rosa/vita randiga strumpor och har brunt hår samt två flätor och lugg.
Den centrerade personen bygger också med klossar och lägger upp en kloss på sitt torn. Den andra armen vilar mot kroppen. Runt om tornet ligger flera klossar. Totalt finns det sju barn på bilden.
Bilden inger en ganska barnslig och naivistisk känsla. Denna känsla kommer av att teckningarna ser ut som att de är målade med kritor som barn ofta brukar måla med. Här centreras en pojke som leker ensam. Tornet han bygger på är högre än det andra tornet två flickor bygger på. Därför kan det symbolisera en inre tävling hos pojken att på egen hand bli bättre än de andra. Eftersom bokens stora syfte är kommunikation och integration skulle byggande kommunikation. kommunikationen som sker utan att det samtalades men genom leken kan barnen skapa närhet och kontakt med varandra. Klossarna är alltså byggklossar för kommunikation.
Bakom pojken står en flicka och ser på sina nästan knäppta händer. Att ha händerna på det viset kan vara en tydlig religiös symbol för närhet med något gudomligt. Eftersom flickan står ensam skulle man kunna tänka sig att hon ber om att få kontakt med något/något eller att någon annan i rummet ska skapa kontakt. Hon står med kroppen mot läsaren som att det skulle kunna vara en uppmaning för den att se ett problem i bilden. Problemet skulle då kunna vara utanförskap eller kommunikationsbrister hos barnen.
Placeringen på alla barnen i bilden totalt skapar ett sorts mönster. Från längst bak i bilden: två
mönstret och den röda tråden försvinner i hur barnen står, sitter och leker. Denna brytpunkt skulle kunna skapa en kontrast hos läsaren där hen tydligt ser att det sista barnet leker ensamt fast det inte borde.
Texten till bilden ligger ovanför bilden och den här bilden syns på sidan nio i boken.
bild 2
På den här bilden illustreras ett rum med ett rosa golv och en grön vägg. Bilden är delad ungefär på mitten där färgerna delas. Totalt är det tre barn på bilden. Längst fram i bilden till höger om sidan står ett barn med brunt hår och två tofsar. Barnet har en brunt långärmad tröja, blåa byxor och något ljusblå strumpor. Bredvid henne, i mitten av sidan, är bildtexten
centrerad och integrerad i bilden. Personen tittar bortåt väggen där ett stort dockskåp står. Två andra barn leker med dockskåpet som har tre våningar. Den översta våningen har två rum där ett är ett badrum och det andra ett sovrum. Badrummet är grönblommigt på väggarna och har ett badkar, en toalett och ett tvättställ med en rund spegel. Sovrummet är rosa och lila med en säng, en lampa och ett fönster med gardiner. Sovrummet leder till en balkong med vitt staket.
På mellanvåningen syns ett grått kök, gröna väggar, blå gardiner, ett grått matbord och en grårandig matta. Den nedersta våningen är omöblerad men har gråa väggar och ett vitt golv
med gråa prickar. Dockskåpets fasad är ljusblått med vita knutar. Taket är i grunden vitt men har rosa takpannor. På ena kortsidan syns en blå ytterdörr och ovanför ett till fönster.
Personerna som leker med dockskåpet sitter framför på huk och täcker till stor del hela nedervåningen. Personen till höger har blont axellångt hår, blå långärmad tröja med gröna ränder på ärmarna, lila byxor och bruna strumpor. Den andra har brunt kort hår, grön kortärmad tröja med en blå långärmad under, bruna byxor och blåa strumpor. Den personen har även något mörkare hy än de andra.
Här ser inget av barnen in i bilden. Flickan som står närmast läsaren inbjuder till att fokuset ska ligga på att titta på de andra när de leker eftersom hon gör det. Läsaren kan då se flickan i hörnet och följa hennes blick mot de andra barnen. Distanseringen mellan barnen som leker och flickan som står ensam skulle kunna vara ett tecken på utanförskap. Flickan får eller vill inte vara med och leka. Den andra tanken skulle kunna vara att flickan är en åskådare och får då en samhörighet med läsaren. Både läsaren och flickan ser på och lyssnar på leken som sker. Att det just är ett dockskåp som är med i bilden är kanske inte heller en slump.
Dockskåpet är en sorts miniformat av en normativ familj. Dockskåpet kan symbolisera en familjesituation som flickan inte känner till alternativ önskar själv ha.
Pojken och flickan som leker tillsammans vid dockskåpet har kläder med gemensamma färger. Detta tecken skulle kunna ses som en symbol för samhörighet och gemenskap. Grön och blå som båda har kopplingar till naturen, om man tänker på skog och hav, vilket inger ett lugn i barnens lek. Flickan som står utanför är helt i mörka kläder, brunt och mörkt blå. Dessa mörka färger kan inge en känsla av mörker och nedstämdhet. Flickans kläder kan alltså symbolisera att hon är ledsen och mår dåligt över utanförskapet.
Bilden syns på sidan 25 i boken.
bild 3
bilden är uppdelad på mitten med två färger. Färgen rosa är golvet och grön är en vägg. I mitten sitter tre personer och leker med ett dockskåp. Dockskåpet har tre våningar men under- och mellanvåningen syns inte för personerna sitter i vägen. Övervåningen innehåller två rum och en balkong. Det ena rummet är ett badrum med gröna blommiga tapeter, en toalett, ett badkar och ett tvättställ med en rund spegel. Rummet bredvid är ett sovrum med rosa väggar, en rosa och mönstrad säng samt ett fönster med rosa gardiner. Balkongen har ett vitt staket.
Barnet som leker sitter på rad bredvid varandra med kroppen mot dockskåpet. Hon i mitten har rödbrunt hår i två tofsar, en röd långärmad tröja, blå mörka byxor och ljust blå strumpor.
Den här personen sitter i skräddarställning. Till höger sitter en blond person med hår till axlarna. Hon har en blå tröja med grön/blå randiga ärmar, lila byxor och ljust bruna strumpor.
Den blonda sitter på knä med fötterna bakåt. Det barnet åt vänster har brunt kort hår, en grön tröja som man kan ana har en blå under sig samt bruna byxor. Den brunhåriga personen sitter på rumpan och man ser inte benen. På det resterande rosa golvet tar bildtexten sin plats.
Samma personer som är med i Bild 2 syns även i Bild 3. Flickan som tidigare stått centrerat i ett hörn sitter numera mellan de andra två barnen. Tillsammans skapar de en halvcirkel framför dockskåpet som skulle kunna vara en fasad framför något som de tycker är viktigt eller längtar efter att nå. Flickan sträcker sig med handen för att lägga upp en liten docka i leksakshuset. Eventuellt har hon tagit ned den från våningen. Dockan kan symbolisera en vän
tanke är att dockan är flickan som tidigare stod utanför leken och nu har de andra barnen sträckt ut en hand för henne där av också placeringen att hon sitter i mitten av gruppen.
Färgerna i bilden är det samma förutom att flickans kläder är något ljusare. Hon kan ha stigit fram ut det mörka hörnet och sitter där nu ljusare. Ljuset kan vara en religiös symbol som ger en positiv känsla till bilden. Det skulle också kunna betyda att en vuxen ser barnen och
observerar situationen att barnen har gått ifrån att vara ovänner till att bli vänner. Detta gör att Bild 2 och 3 är viktiga och hänger ihop för att det ska ske en idealiserad utveckling.
Den här bilden syns på sidan 26 i boken.
4 Analys
I det fjärde kapitlet jämförs de olika verken för att kunna besvara de frågor som finns i kapitel ett. Resultatet från det tidigare kapitlet sammanfattas i detta kapitels underrubriker: stil och formgivning, vänskap och tidens tand.
4.1 Stil och formgivning
Soläggets väldigt naturtrogna återgivning blir en stark kontrast till de andra verken. Färgerna återspeglar en skandinavisk natur där folktro tar en tydlig roll och precis som Andersson och Druker anser (2008, 57–62) återspeglar det en sorts fosterlandskärlek men trots det uppmanas karaktärerna till en sorts frihet och individualism med sina tydliga roller som skiljer dem åt.
Det tydligaste är hur apelsinen och Älvan återspeglar ett retoriskt fält av samhörighet.
Upprepade gånger i boken färgas de med samma nyanser och en exotism. Deras unika egenskaper, Älvan i folktron och apelsinen som en gåva från solen, speglas som spännande och främmande trots att Älvan är en del av denna kultur. Samma förtjusning för det exotiska förekommer i Moa och Milo där den nyanlända pojken är både intressant och främmande på samma gång precis som Apelsinen i skogen. Moa och Milo saknar en retorisk färgåtergivning som skapar den där tydligheten som följer med i Solägget och som ger läsaren en antydan till ett mönster i formgivningen. Aja Baja, Alfons Åberg och Moa och Milo är lika i sin stil med dess tydliga färger som inte liknar Soläggets. Dessa verk har tydliga grundfärger och ger en naivistisk känsla som ligger nära barn exempelvis att Moa och Milo påminner om bilder målade i kritor. Även Gunnarsson (2012) nämner hur Alfons Åberg-serien är uppbyggd i en stil gjord i collage vilket gör att den kopplas till en enkelhet och barnslighet som naivismen står för.
Uppsatsens frågeställning: “Vad finns det för likheter och skillnader mellan illustrationerna i de undersökta bilderböckerna?” besvaras därför med att konstatera en utpräglad
individualistisk stil för varje verk. Illustrationerna skiljer sig därför åt om man ser dess olikheter i färgval, dimensioner och sammansvetsad med texten. Solägget skiljer sig mest åt de andra verken då dess naturtrogna färger och dess tydliga uppdelning mellan text och bild.
Där får bilden mycket plats i boken och texten är inte förenad med bilden. Moa och Milo har tendenser att likna Soläggets segregering mellan text och bild men har inte en lika tydlig struktur. Text och bild kan variera på de olika sidorna men bilden är ändå tydligt markerad. I
jämförelse med Aja baja, Alfons Åberg där text och bild står nära varandra och samspelar.
Texten kan vara ihopklippt med bilderna och inte tydligt uppdelad som i de andra böckerna.
Färgvalen hos verken är mest lika i Moa och Milo och Aja baja, Alfons Åberg.
Collageteckningarna i Aja baja, Alfons Åberg och målningar som liknar färgkritor i Moa och Milo skapar en barnslig dynamik som ger närhet till barnet som läser/lyssnar. Soläggets naturalistiska palett kopplas direkt till nordisk folktro och sagor. Diskuterar man istället färgval tillsammans med hur texten är fördelad i böckerna syns dimensioner i sagorna.
Dimensionerna skapas av kulörerna och textens placering som tar med läsaren och ger en närhet eller en distansering. Aja baja, Alfons Åberg upplevs med en djupare dimension där läsaren/lyssnaren är i Alfons fantasier och leker med honom. I de andra verken får
läsaren/lyssnaren följa med i texten för att komma in i fantasin. Då är läsaren/lyssnaren inte lika involverad i äventyret utan får arbeta med egen fantasi för att se händelserna.
4.2 Vänskap
Hur skildras då vänskapen i de undersökta böckerna? På den här punkten är skillnaderna ganska stora då verkens handlingar spelar stor roll för vilken typ av vänskap som skildras.
Historierna är olika och desamma gäller vilken typ av relation i vänskapen som gestaltas.
Vänskapen är lika varandra i verken. Den är öppen, gemytlig och historierna slutar gott.
Vänskapen är i slutändan tolerant och bemötande. Solägget bygger upp temat med hjälp av samarbetsvilja och gemenskap i naturen. De olika sagoväsen som finns hjälps åt och tar hand om naturen på de sätt de kan och blir accepterade i gruppen utan större problematik. Tillhör man den kategori som vill göra skada för gruppen utesluts man, ett tydligt exempel på detta är kråkan i Solägget som tar apelsinen då blir alla arga på kråkan och dess girighet. Moa och Milos handling bygger redan på utanförskap och avslutas med en god vänskap två barn emellan. Temat är därför tydligt och en genomgående tråd som skapar dramatik exempelvis en situation där Milo, som inte talar svenska försöker, få uppmärksamhet genom att leka med maten. Det som sker i den här situationen är att de andra barnen som talar samma språk tycker Milo är rolig men han förstår inte om de skrattar åt hans lek eller åt honom vilket gör att han blir osäker. En vänskapsrelation mellan förälder och barn finns med i det tredje verket, Aja baja, Alfons Åberg. Skildringen skiljer sig från de andra verken då ett barn leker ensamt.
Föräldern är närvarande då han dyker upp på de flesta sidorna som ett vakande öga men trots
det finns även en förälders frånvaro. Frånvaron av att uppmuntra till lek utan att själv agera i leken utan enbart kommentera med uppfostringsorder om hur leken ska gå till.
4.3 Spår av tidens tand
Finns någon samtida kontext som har påverkat hur författarna och illustratörerna valt att skildra temat? Solägget är skriven i en tid där fostran präglades starkt av fosterlandskärlek (Andersson & Druker 2008, 57). Har det påverkat Soläggets vänskapsskildring? Det anas en sort exotifiering av det okända i en känd miljö i verket. Älvan (huvudpersonen i handlingen) är en vild figur som sticker ut i den stora massan bland vännerna då hon som person avviker mot normen av hur ett skogsväsen ska bete sig. Älvan är vild och framfusig. Hon känner för sommaren och våren men går i dvala om vintern som hon inte tycker om. De andra
skogsväsen arbetar på medan hon tar egna initiativ att dansa sig igenom väder och vind.
Älvan är dessutom gul/orange vilket är en färg som inte förekommer i skogen bland kottar och granar. När apelsinen introduceras är Älvan och apelsinen de enda som har färgen gul och orange och blir en symbol för det exotiska vilket tyder på en historisk prägling där det
exotiska inte får rum i en sorts fosterlands fostran.
Moa och Milos tydligaste spår av modern tid är tematiken i boken. Integration och vänskap var två vardagliga diskussionsämnen i skolan och integration i samhället under 2010-talet.
Boken berör något som diskuteras i undervisning, på raster och i läroplaner runt om i Sverige.
Det lösningsfokuserade tänket i bilderna är en stark likhet som de alla tre böckerna har med sig. Oavsett vilken typ av vänskapsrelation som har problem så kan barnen/barnet själv lösa det. I Moa och Milo löser barnen kommunikationsbristerna med lek och gemenskap och en positiv inställning. Alfons Åbergs dilemma om att få med sin pappa i leken går igenom med lite envishet och skoj. När Älvan i Solägget hamnar i problem ställer hennes vänner i skogen upp med lösningar. Den största likheten mellan de olika tiderna för böckerna är att fantasin sätter inga gränser. Barnen kan själva lösa problemen med list och fantasi.
5 Sammanfattning
Uppsatsen jämför tre bilder från varje verk. Bilderna ingår i den semiotiska analysen som sedan jämförs i kapitel 4. Bildanalyserna tar upp bland annat olika semiotiska tecken ur bilderna och vad deras underliggande kulturella förhållande egentligen kan vara. I Solägget lyfts det automatiserade färgspråket mellan apelsinen och Älvan. Den glorifierande exotism som framkommer i verket är också med i bildanalysen. Aja, baja Alfons Åberg har ett djur som följer stora delar av verket, en katt, som i olika bilder kan ha olika betydelser bland annat att den framstår som en modersymbol som vakar över Alfons lek. En föräldrafrånvaro
analyseras också i bilderna där pappan är upptagen med sina intressen. I den sista och det nyaste verket Moa och Milo framhävs den centrala kommunikation som också boken handlar om. Barnen som leker med klossar och personernas placering i bilderna kan visa hur dold kommunikation bland barnen berättas genom bilder där utanförskap lyfts. Detta sammanfattar därför frågeställningarna kring hur vänskap skildras i dessa tre bilderböcker och vilka tydliga likheter och skillnader man kan se i bilderna.
Den historiska kontexten svaras också genom att se de likheter och skillnader som bilderna bjuder på i den semiotiska bildanalysen men också genom det bakgrundskapitel om böckernas samtid. Bilderboken från 2010-talet är ett gensvar på ett samtida problem i samhället och genom att ta det på barns nivå genom temat vänskap bildas en lösning på dilemmat. Alfons Åberg-boken är precis som Moa och Milo ett svar på dilemmat om barns utvecklade
rättigheter och ändrade familjeförhållanden blir mer diskuterat och normaliserat i samhället.
Samhällsdebatten när Solägget var aktuell skiljer sig därför barns rättigheter och familjers tillgång till bidrag inte var utvecklade. Verket har enligt Andersson och Druker (2008) en stark anknytning till fosterlandskärlek och skulle därför kunna skilja sig på ett ytterligare sätt från de andra böckerna då de skildrar, förutom vänskap, också samtida samhällsdilemman.
6 Diskussion
Resultatet i den här uppsatsen blev en positiv överraskning. Omväxlingen av utbudet av bilder och dess semiotiska analyser blev över förväntan djupare och mer intressant än vad jag
föreställt mig innan arbetet startade. Djupdykningen av tidigare forskning klargjorde en förväntan på vad den här uppsatsen skulle komma att ge för resultat men trots det blev bildanalyserna annorlunda och förnyade. Alfons Åberg-serien, som är allmänt känd och ett vanligt diskussionsämne när det kommer till illustrationer, överraskade den här resultatet med vad de föreställande djuren kunde tolkas som. Soläggets karaktärer har lyfts i analysen kring placering men framför allt den färgmässiga retorik som speglar hela historien. Den samtida boken som var ny för mig, stack ut i mängden som den enda boken där illustratören inte också var författaren och bidrog med analyser kring placeringar av personer i bilder. Arbetet kring bildanalyserna var problematiskt i början eftersom arbetet skulle omfatta tre hela verk och inte en enskild bild. Efter mycket överväganden skulle uppsatsen bli allt för omfattade med analyser kring tre hela bilderböckers bilder. Valet av bilder blev en avgörande vändpunkt för hela uppsatsen skulle bygga på nio olika bilder. Jag anser att urvalet är intressant. Bilderna tar upp tydliga scener med temat vänskap och fångar upp kortfattat vad varje verk i stora drag handlar om.
Syftet med den här studien var att undersöka hur vänskap skildras i bilderböcker från olika tidsperioder. Nu är studien klar och kontexten är att vänskapen skildras olika beroende på tid.
Historien utspelar sig i olika former men i sin helhet ändå kan vara aktuell för samtiden och framtiden. Därför kan bilderboken vara aktuell för samtal kring bilder som kursplanen i bild (Skolverket 2021) nämner. Mångfalden av bilderböcker från olika tider passar därför in i olika undervisningssammanhang för punkten samtal om bilder. Studien som helhet har väck många intressanta frågor bland annat kring intresset på andra teman i barnlitteraturen, samtida intressen hos barn och om det påverkar illustrationernas utformning och hur är det egentligen med statusen i samhället för en barnboksillustratör? Dessa punkter är exempel på hur vidare forskning kring barnboksillustrationer kan se ut. På lång sikt kan även vidare forskning handla om elevens psykiska hälsa i skolan och därför individers allmänna utbildningsnivå.
Käll- och litteraturhänvisning
Elektroniska källor
Allt du velat veta på 5 minuter. 2018. Elsa Beskow, 11 juni [podcast].
https://play.acast.com/s/alltduvelatvetapa5minuter/elsabeskow (hämtad 2020-12-10).
Bokglädje AB, e-post till författarna av Moa och Milo, 2020-12-03.
Institutionen för estetiska ämnen Umeå Universitet. 2009. Tilde – rapporter för institutionen för estetiska ämnen (nr. 12).
https://www.umu.se/globalassets/organisation/fakulteter/humfak/institutionen-for-estetiska- amnen-i-lararutbildningen/tilde/rapportserie/tilde_12.pdf (hämtad 2021-01-09).
Nationalencyklopedin. 2020. Elsa Beskow.
http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/elsa-beskow (hämtad 2020-12- 10).
Nordiska Museet. 2015. Katten som lyckobringare.
https://www.nordiskamuseet.se/blogg/folkloristen-berattar/katten-som-lyckobringare (hämtad 2021-01-07).
Skolverket. 2020. Läroplan för grundskolan, läroplanen i bildämnet.
https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for- grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-
fritidshemmet?url=1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%
3DGRGRBIL01%26tos%3Dgr&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f (hämtad 2020-12-15).
Skolverket. 2020. Åtgärder mot kränkande.
behandlinghttps://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i- arbetet/atgarder-mot-krankande-behandling (hämtad 2021-01-05)
Socialstyrelsen. 2013. Barn och unga - deras roll och betydelse förr och nu (2013-5-33).
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2013- 5-52.pdf (hämtad 2020-12-13).
Sveriges kommuner och regioner. 2019. Kommunalt aktivitetsansvar.
https://skr.se/naringslivarbetedigitalisering/arbetsmarknadvuxenutbildning/ungassysselsattnin g/kommunaltaktivitetsansvar.4514.html (hämtad 2020-12-12).
Värvet. 2015. #188 Gunilla Bergström, 9 augusti 2015 [podcast]..
https://play.acast.com/s/varvet/-188-gunillabergstrom (hämtad 2020-12-10)
Tryckta källor och litteratur
Andersson, M., Druker, E. (Red.). 2008. Barnlitteraturanalyser. Studentlitteratur AB Lund.
Bergström, Gunilla. 2008. Aja Baja, Alfons Åberg!: [bilderbok]. [ny utg.]. Rabén & Sjögren Bokförlag.
Cavallius, Gustaf. 1977. Bilderbok och bildanalys. Fridell, Lena (red.) Bilden i barnboken, Göteborg: Stegelands, s. 31-60.
Eriksson, Y., Göthlund, A. 2012. Möten med bilder - att tolka visuella uttryck.
Gunnarsson, A. 2012. osynligt/synligt - receptionen av det visuella i bilderböckerna om Alfons Åberg. Stockholms universitet. Makadam Förlag.
Ljungberg, J., Persson, J., Vas, R. 2018. Moa och Milo: [bilderbok]. Vulkan.se.
Lundmark, A. 2015. Föränderligt och beständigt – en studie av Elsa Beskows berättarspråk.
Uppsala Universitet.
Lundgren, U. P., Säljö, R., Liberg. (Red.). 2014. Lärande, skola, utbildning - grundbok för lärare (tredje upplaga). Natur & Kultur, Stockholm.
Nikolajeva, Maria. 2004. Barnbokens byggklossar. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund:
Studentlitteratur
Simonsson, M. 2004. Bilderboken i förskolan: En utgångspunkt för samspel. Linköpings Universitet.
Öhman-Gullberg, L. 2008. Laddade bilder. Stockholms Universitet.
Bildförteckning
G. Bergström, utan titel, 1972, bokillustration, 33x22cm. Ur Aja baja, Alfons Åberg s 12–13
