Epoker och diktare 1–2. Allmän och svensk litteraturhistoria under redaktion av Lennart Breitholtz. Almqvist & Wiksell. Sthlm 1971–72 .

Samlaren

Tidskrift för

svensk litteraturvetenskaplig forskning

Årgång 93 1972

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa

en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

R E D A K T I O N S K O M M I T T É

Göteborg: Lennart Breitholtz

Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman

Stockholm: E . N. Tigerstedt, Örjan Lindberger

Umeå: Magnus von Platen

Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström

Redaktör: Docent U lf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Villavägen

752 36 Uppsala

Printed in Sweden by

Övriga recensioner

m edan M ille t v red g ad a n g rip e r h o n o m och hans e fte rfö lja re fö r k ö n sfö rd o m ar i fo rsk n in g sre su l­ taten. B l. a. p å p ek ar h o n , att de i sin d e fin itio n av »den in stru m en tella ro llen » h o p at p o sitiv a egen skap er som seghet, am b itio n , p la n m ä ssig ­ het, an sv arsk ä n sla, sjä lv stä n d ig h e t, m ed an de låter »den e x p re ssiv a rollen » k arakteriseras av ö v e rv ä g a n d e n e g a tiv a eg en sk ap er som ilska, g rälsju k a, h äm n d lystn ad , rättsh averi, b ristand e sam arb etsvilja, s k v a llrig h e t. M ille t an slu ter sig h är ty d lig t till den n u tid a k ritik e n i U S A m ot p a triark ala attityd er in o m fo rsk n in g . F ö r hen ne är det v id a re s jä lv k la r t att se p a ssiv ite t som en negativ eg en sk ap , som u p p stå r till fö ljd av fö r ­ tryck och h ä m n in g a r. F ö r S k jö n sb e rg är d ärem ot passivitet en p o s itiv eg en sk ap , som h on b ek lag ar, att p o jk a r i v å r k u ltu r inte få r lo v att v is a lik a ostraffat som flic k o r. E n lig t h en n es b ed ö m n in g av sitt m aterial, tv in g as p o jk a rn a in i en sn ävare k ö n sro ll än flic k o rn a .

U p p m ä rk sa m h e t p å fo rsk arn as m etod er, v ä r ­ d erin gar och s a m h ä llsb a k g ru n d är m åh än d a ännu v ik tig a re , n ä r det g ä lle r u n d ersö k n in g ar av h u r sa m h ä llsp ro b le m speglas i n u tid a littera­ tur, än n ä r det g ä lle r u n d e rsö k n in g a r av litte ra ­ tur frå n en g å n g e n epok.

Karin Westman Berg

Epoker och diktare 1-2 . Allmän och svensk litte­

raturhistoria

U n d er sin p ro fesso rstid h ar L e n n a rt B reit- holtz u p p le v t b åd e den en o rm a tillv ä x te n av studentantalet i v å rt äm n e och den g e n o m g ri­ pande o m d a n in g en av äm n ets in n eh åll. So m o u ttrö ttlig lä ro b o k sfö rfa tta re och a n to lo g ire d a k ­ tör har han g iv it g o d h jä lp åt de m å n g a lä ra re som h a ft den svåra u p p g ifte n att u p p rätth ålla en rim lig k v a lite tsn iv å . H an s senaste b id ra g är det v ä lta lig a ste vittn esb ö rd et h ittills om h u r rad ik alt lä g e t fö rsä m ra ts fö r det h isto riska lit ­ teraturstu diet v id sven sk a u n ive rsitet. I fö ro rd e t till an dra delen h ar B re ith o ltz red o visat en o m ­ lä g g n in g av den u rs p r u n g lig a p la n e n som fr a m ­ tvingats av det y tte rlig t r in g a u trym m et fö r lit ­ teraturens äld re h isto ria i den n ya u tb ild n in g e n för sven sk lärare.

D e t tjä n a r in te m y ck et till att sä lla s ig till dem som g rå te r ö v e r en svu n n en g u ld å ld e r då studenterna fic k lä sa sex ban d a llm ä n och sju band sven sk litte ra tu rh isto ria a v H e n r ik Schiick. Ä n d å är det svårt att b e v a ra sin n eslu g n et in fö r det faktu m att en lä ro b o k som p å u n g e fä r 1 3 5 0 spatiöst tryckta och r ik t illu stre ra d e sid or sam ­ m an fattar den a llm ä n n a och sven sk a litteratu r­ h istorien b liv it a lltfö r o m få n g s rik fö r att k u n n a

läsas o besku ren i den ak ad em isk a g ru n d u tb ild ­ n in g en . T i ll den absu rd a ytterlig h eten har alltså ett d ecen nium av u n ive rsitetsexp an sion fö rt oss: v em har i lä n g d en n ågon g lä d je av en sådan u tv e ck lin g i k räfta n s efte rfö lje lse ?

D e n m est fru k tb ara in stä lln in g e n till dessa trista fakta ä r n a tu rlig tv is inte jäm m er och kve- rulan s utan precis den som B reith o ltz och hans m ed arbetare valt. D e har strävat efter att g e ett b e g rep p om litteratu rens lysan d e ö v e rflö d inom de snävaste g rän ser, och ja g tycker n o g att de har lyckats i de a llra flesta stycken. I ett a v ­ seende har tv ån g strö ja n v erk at d irek t p o sitivt. G e n o m att a lla b erörd a litteratu rer sam m an fö rts in o m sam m a p ä rm a r har ä n tlig e n de n o rd iska g ran n län d ern as d ik tn in g k u n n at in tegreras i k u rsern a. V id a re har d isp o sitio n en m e d fö rt b e ­ tydan de v in ster i det avseend et att den sven ska litteratu ren hela tid en få r läsas i sitt eget in ­ tern atio n ella p ersp ek tiv . A llm ä n n a g en reb e­ s k riv n in g a r och ep o k b estäm n in g ar b eh ö ver alltså inte u p p rep as n ä r läsaren tar itu m ed v å r eg en d ik tn in g .

D e n n a in teg ra tion h ar dock in te fått b e ­ stäm m a p ro p o rtio n ern a, och v ä l är det. Sv erk er G ö ra n sso n s avsn itt om a llm ä n och n o rd isk lit­ teratur 1 9 0 0 - 1 9 6 0 är p rak tisk t taget lik a lå n g t som Sjösted ts och L a g e rlö fs b id ra g om sven sk 19 0 0 -ta lsd ik t. B reith o ltz h ar äg n at det sven ska 16 0 0 -ta le t fy rtio u to m o rd en tlig t v ä la v v ä g d a och in tresseväckan d e sid or som läsaren är tacksam fö r, m en sk u lle sam m a k rite rie r ha tilläm p ats h är som i de a llm ä n n a p a rtie rn a hade det v ä l k n a p p t b liv it m er än fem sid or. N å g r a g å n g e r kan dock dessa in k o n g ru en ser b li störande. E n o m åttlig t lä st och h isto riskt b ety d elsefu ll fö r ­ fattare som R ic h ard so n av färd a s p å en o ch en h a lv sida, f. ö. i ett to n läg e som e rin ra r om storm ästaren Schiicks, m ed an den garan terat stendöde G y lle n b o r g ägn as fy ra sid or — h är h ar alltså den litteratu rh isto risk a fo rsk n in g s- iv e rn fått styra utan h än syn till det litterära värd et.

D e t är L en n art B re ith o ltz s jä lv som svarar fö r större delen av verk et. I den fö rsta delen h ar h an sk riv it a llt u tom avsn ittet om den n o r­ d isk a litteratu ren fra m till 13 0 0 -ta le t som har Peter H a llb e r g som u p p h o v sm an : detta är f. ö. ett fö re d ö m lig t k ap ite l, u to m o rd e n tlig t k lart, b a­ lan serat m en än d å spän n an d e, g en erö st m ot an d ra fo rsk are. Sturm u n d D r a n g och tysk k la s­ sicism som in le d e r den an d ra delen är också av B re ith o ltz ’ egen han d. D e t g ö r totalt ca 7 5 0 sid or som o m sp än n er tid en frå n H o m ero s till G o eth e. S jä lv k la r t k an a lla ställn in g stag an d en in te baseras p å fo rsk aren s s jä lv sy n — det m ärk s k an sk e m est i m ed eltid sk ap itlen — m en fö r ­ fattaren h ar h aft am b itio n en att så o fta som m ö jlig t teckna en b ild av det a k tu ella

forsk-2 9 8

Övriga recensioner

n in gsläget. H an s beläsen h et im p o n erar sto rli­ g en , lik so m hans stilitisk a spän st och k larhet. S ä rsk ilt stor u p p m ärksam h et h ar d ra­ m at fått, och det svarar inte b ara m ot fö rfa tta ­ rens eget specialin tresse utan också m o t en a k ­ tu ell p referen s. Så t. ex. har en fem ted el av m ed eltid savsn ittet ägnats åt teater och dram a, och h är h ar B reith o ltz ta g it u p p en del m ycket intressanta m en fö r en lä ro b o k kan ske något p e rife ra p ro b lem . I stället söker m an fö rg äv es efter en sam lad fra m stä lln in g av den rim m ad e versen s fra m v ä x t u r den la tin sk a sekven sen , fö r att bara ta fram en stor och cen tral fråg a. D e t hade också v a rit skön t att slip p a se m issb e­ n äm n in gen av N ic o la u s H e rm an n is Rosa rörans

bonitatem

M en sådan t är o b ety d liga flä c k a r p å en ly ­ sande h elh et, v ilk e t också g ä lle r om de få ta lig a feld aterin g ar och an dra sak fel m an k an notera. J a g h ar läst L en n art B re ith o ltz ’ fra m stä lln in g u n d er stigan de b eund ran och m ed o bru tet in ­ tresse, trots att sto ffet b o rd e v a ra välb ek an t. H an h ar v isa t s ig b eh ärsk a b egrän sn in g en s konst, och det ä r som b ekan t det fö rn äm sta m ästerskapet. I jäm fö re lse m ed hans b id ra g kom m er de ö v rig a m ed verk an d e en sm u la i skuggan . D e t b ero r till stor del p å att de ålagts en b e g rä n sn in g som v a rit den största m ästare ö verm äk tig . H an s L in d strö m s avsn itt om 18 0 0 - talets litteratu r — 2 0 0 sid or om den kan ske rikaste epokens a llm ä n n a och sven sk a litteratu r­ h isto ria — är m ycket o m so rg sfu llt och v älav - v ä g t, det är solitt tim rat och u p p fy llt av fin a k arak teristik er och k lo k a v ä rd e rin g a r. Sa m tid ig t kan det stundtals b li tu n gläst, särsk ilt fö r dem som sakn ar p rim ä re rfa re n h e t av de flesta te x ­ terna. D e n o erh örd a m än g d nam n som fö r fa t­ taren v e la t få m ed — vem d elar inte hans am ­ b ition ? — tv in g a r fra m ett slags k ata lo g m ässig t k o rta o m d ö m en och vitsord som e g en tlig en g er v ä ld ig t litet fa k tisk kunskap.

Sv erk er G ö ra n sso n s u p p g ift h ar v a rit än nu o m ö jlig a re , efterso m han h aft att teckna ett skeende d är fo rsk n in g e n än n u inte h u n n it fix e r a n å g ra lin je r. H a n har d isp o n erat sin fra m stä lln in g efter g e n re r fram till an dra v ä rld sk rig e t, m en d ä refter fö lje r han sp råk om ­ råden. M o tiv e rin g e n är att den m odern aste d ik t­ n in gen s största intresse lig g e r i dess an k n yt­ n in g till den sk iftan d e sociala v e rk lig h e te n , och det torde v a ra en v ä lg ru n d a d m en in g. H a n har v id g a t p ersp ek tiv et till att o m fatta äv en la tin ­ am e rik an sk litteratu r, m en det betyder in g a ­ lu n d a att den eu ro p eisk a d om in an sen brutits: om asiatisk e lle r afrik a n sk litteratur h ar den na h an d b o k in g a k u n sk ap er att fö rm ed la. E n g e ­ n o m g åen d e in k o n sek ven s i fr å g a om ö versätt­ n in g av b o k titla r irrite ra r en sm ula. M ed d a­

gen s sp råk k u n sk ap er m åste g iv e tv is a lla tyska ru b rik e r också översättas så som skett i de ö v ­ rig a b id ragen .

N ils Å k e Sjöstedts fra m stä lln in g av sven sk litteratu r 1 9 0 0 - 1 9 5 0 är p å fa lla n d e v ä lsk riv e n och p rä g la d av s jä lv tillä g n a d e o m d ö m en — h är fin n s in g e n tin g som v e rk a r ö verta g et handboks- go d s, tv ärto m b lir lä saren fö rv issa d om att han v ä g le d s av en solitt b eläst fö rfattare. J a g har s ä rsk ilt fä st m ig v id hans fö rm å g a att fin n a karak teriseran d e citat och att g ö ra illu strativ a sam m a n ställn in g ar och jä m fö re lse r. P ed ag o g isk t är n o g Sjösted ts b id ra g det fö rn äm sta, m en så har h an också h a ft ett v id a större u trym m e än G ö ra n sso n , och en m era g rip b a r u p p g ift.

E n g ag em a n g och tro lö sh et — d en n a reella e lle r sken b ara m otsats står som r u b rik p å K a r l E r ik L a g e rlö fs av slutan d e k a p ite l om 1 9 5 0 - och 6 0-talen s sven sk a litteratu r. D e t ä r en e ffe k tiv h u vu d sy n p u n k t som säk ert få n g a r in en v äse n t­ lig u tv e c k lin g slin je , så m y ck et bättre som fö r ­ fattaren v isa r att en »trolöshet» i den g y lle n ­ stenska m e n in g e n k an v a ra fö ru tsä ttn in g en fö r ett en g ag em an g om m an m ed den m issb ru kad e term en sk all avse n å g ot m e r än en an p assn in g efte r ett p o litisk t m odes d irek tiv. L a g e r lö f u n ­ d erstryk er frå n fö rsta rad en att hans fra m stä ll­ n in g är p r e lim in ä r, och så m åste det n a tu rlig t­ v is v ara. H an s b id ra g ä r en k ritik e rs sum m e­ r in g m era än en lä rares k o m p e n d iu m , och p ro ­ p o rtio n ern a ä r n o g p rä g la d e av u tsik ten frå n re­ d aktion sb o rd et — d ärm ed in te sagt att de är fela k tig a , om det k an v i in g e n tin g veta än så lä n g e. Stilen ä r g en o m g åen d e en an n an än i de fö reg åen d e avsn itten , den är m e r p e rs o n lig m en också s lä n g ig och o precis, » p relim in är» också den. Ä v e n om det står m yck et av intresse p å de fy rtio fe m sid orn a, m åste ja g n o g b eteckn a dem som svag are än v e rk e t som helhet.

B å d a d elarn a avslutas m ed u tfö r lig a och till­ fö r litlig a v erk - och p erso n reg iste r. J a g kan inte fin n a an n at än att d en n a h an d b o k g jo r t det b ästa a v en o m ö jlig situation . D e t sk all k rävas r e jä lt fö rstock ad e e lle r P U K A S - fö r g ifta d e stu­ denter om de in te k an lockas till fö rd ju p a d h is­ to risk lä sn in g av E p ok er och diktare. K a n sk e v ä ck e r den ren tav studen terna att k rä v a en ny u n ive rsitetsrefo rm , den n ö d vän d ig aste a v alla, som kan låta oss få fö rm e d la k ritisk t vetan de p å d ju p et och b red d en i stället fö r att — som H ed d a i E n döds m em oarer — id e lig e n red u ­ cera.