Att lära sig läsa med musikens hjälp

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

10 poäng

Att lära sig läsa med musikens hjälp

– pedagogers tankar om musik och rörelse i läs- och

skrivundervisningen

Learning to read with music as guidance

- Teachers thoughts on music and movement when teaching to read and write

Niklas Skog

Lärarexamen 140 hp

Samhällsorienterade ämnen och barns lärande Höstterminen 2007

Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Therese Vincenti Malmgren

(2)

Sammanfattning

Detta arbete har som syfte att undersöka hur en pedagog kan använda sig av musik och rörelse i läs och skrivundervisningen. I förskolans värld är musik och rörelse vanligt förekommande i språkutvecklande syfte, men när barnen börjar skolan försvinner mycket av musiken i undervisningen och det språkutvecklande arbetet går mycket ut på att lära sig läsa och skriva. Oftast genomförs detta arbete med ren träning i läsning respektive skrivning. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer. Jag valde att intervjua fyra pedagoger, en rytmikpedagog, en arbetade efter Steiners Eurytmi som är en del av Waldorfpedagogiken, en Montessoripedagog och en som arbetade på en vanlig kommunal skola utan särskild pedagogisk profil. Pedagogerna jag har intervjuat motiverar musik och rörelse framförallt av den glädje som skapas i undervisningen. Andra faktorer som gör att musiken tar en självklar plats i pedagogernas undervisning är att musik och rörelse utvecklar talspråket. All övning i en kommunikativ förmåga utvecklar andra kommunikativa förmågor. Övning i musik och rörelse som kommunikation underlättar skrivandet som kommunikativ förmåga.

(3)

(4)

Innehållsförteckning

Sammanfattning……….. 2 Innehållsförteckning………... 4 1 Inledning………..…. 7 1.1 Syfte……….. 8 1.2 Preciserat problem………. 8 2 Kunskapsbakgrund………. 9 2.1 Språk………... 9

2.2 Musik och rörelse som språk……… 11

2.3 Skriftspråket………. 12

2.4 Läs- och skrivinlärning………..13

2.5 Att lära sig läsa och skriva med musik och rörelse……….. 15

2.6 Pedagogiska inriktningar……….. 15

2.6.1 Rytmikpedagogik………..……… 15

2.6.2 Waldorfpedagogik och Eurytmi……… 16

2.6.3 Montessoripedagogik……… 17 3 Metod……… 17 3.1 Metodval………... 17 3.1.1 Begränsningar………17 3.2 Urval..………18 3.3 Bearbetning………... 19 4 Genomförande………. 20 5 Resultat……….... 21

5.1 Hur musik och rörelse motiveras i läs- och skrivundervisningen..……….. 21

5.1.1 Rytmikpedagogen……… 21

5.1.2 Eurytmipedagogen……… 22

5.1.3 Montessoripedagogen………... 23

(5)

5.1.5 Sammanfattning……….. 24

5.2 Hur musik och rörelse knyts till läs- och skrivundervisningen …….……….. 24

5.2.1 Rytmikpedagogen………. 24

5.2.3 Montessoripedagogen………25

5.2.4 Pedagog utan särskild pedagogisk inriktning………26

5.2.5 Sammanfattning……… 26

5.3 Vikten av elevernas förståelse av undervisningsmetoden ………….……….. 27

5.3.1 Rytmikpedagogen………. 27

5.3.4 Pedagog utan särskild pedagogisk inriktning……… 29

5.3.5 Sammanfattning……… 29

5.4 Musik, rörelse och läs- och skrivsvårigheter ……….……….. 29

5.4.1 Rytmikpedagogen……….……… 29

5.4.2 Eurytmipedagogen……….………….. 30

5.4.3 Montessoripedagogen……….………….. 30

5.4.4 Pedagog utan särskild pedagogisk inriktning……….………….. 31

5.4.5 Sammanfattning………..………….. 31

5.5 Musiken som kompletterande eller fristående metod……….. 32

5.5.2 Eurytmipedagogen……….………32

5.5.3 Montessoripedagogen……….………….. 33

5.5.4 Pedagog utan särskild pedagogisk inriktning……….………….. 33

5.5.5 Sammanfattning……….………33

5.6 Mål som uppnås med musik och rörelse utöver läsning och skrivning ………34

(6)

5.6.5 Sammanfattning……… 35 6 Diskussion……… 36 6.1 Metoddiskussion………... 36 6.2 Resultatdiskussion………. 37 6.3 Vidare forskning..………. 40 7 Litteraturförteckning………. 41 Bilaga 1

(7)

1. Inledning

Vi har alla ett förhållande till musiken. Musik väcker känslor, får oss att slappna av eller ger oss mer energi i vardagen. Musiken finns överallt omkring oss och med musiken kommer rörelse och dans naturligt, det går inte att vara stilla när en viss typ av musik spelas. För mig är orden musik och rörelse ett.

Jag själv har alltid musik runt omkring mig, om jag inte lyssnar på musik så spelar jag. Jag tror att detta speglar av sig i mitt sätt att undervisa, jag kommer att försöka arbeta mycket med musiken i skolverksamheten för jag tror på musikens och rörelsens kraft att påverka människor. Jag har aldrig hört någon säga ”Jag tycker inte om musik”, däremot hör jag ofta ”Jag tycker inte om skolan”. Musiken fångar eleverna, får dem (och pedagogen) att ha roligt och ger eleverna en annan infallsvinkel i lärandet än en traditionell undervisning.

Förskolans verksamhet genomsyras ofta av musik och barnen i förskolan använder sig av fler sätt att kommunicera på än vad vi vuxna gör. Musiken används ofta för att utveckla barnens språk. Vesterlund (2003) menar att talat språk har en typisk melodi och rytm. Genom rim och ramsor lär barnen sig språkets rytm, och en tydlig rytm gör det lättare att komma ihåg ord. Ordens betydelse lärs in genom rörelser som ger barnen en kroppslig upplevelse av orden. Kroppsspråket förmedlar budskap på ett sätt som ofta är lättare för barn att förstå än det talade ordet. När ord upplevs med kroppen gör barnen orden till sina egna.

I skolan avtar musiken mer och mer och hänvisas ofta till en särskild lektionstid som oftast inte omfattar mer än 40 minuter per vecka. Under de här korta lektionspassen ska musiken enligt skolverkets kursplan för musik ”utgör[a] ett viktigt redskap för lärande, rekreation, bearbetning av medvetna och omedvetna intryck samt för gestaltning och förmedling av idéer och tankar” (http://www.skolverket.se). Vidare menar skolverket att ”musiken har betydelse för personlighetsutveckling och lärande. Beröringspunkterna mellan musik och andra ämnen kan ge eleven möjlighet att välja sin egen personliga väg till kunskap. Musikämnet kan tjäna som

(8)

konkret utgångspunkt och stöd för lärande i andra ämnen och för uppnående av skolans övergripande mål” (ibid.).

Musikämnet kan integreras i allt, även i läs- och skrivundervisningen, som en utgångspunkt för lärandet eller som en av flera möjligheter för eleverna att hitta sin egen väg till lärandet. Min egen erfarenhet är dock att musiken vanligtvis inte integreras i läs- och skrivundervisningen och har en mycket liten roll i skolundervisningen totalt sett. Men hur kan musik och rörelse användas i läs och skrivinlärning och hur motiveras detta av pedagogerna?

1.1 Syfte

Jag vill med det här arbetet få kunskap om hur jag och andra pedagoger kan använda musik och rörelse i läs och skrivundervisningen i skolan. Detta vill jag göra genom att undersöka vad pedagoger som jobbar på skolor med särskild profilering mot olika pedagogiska inriktningar har för tankar om musik och rörelse i arbete med läs- och skrivinlärning. Genom att jämföra deras tankar med vetenskaplig litteratur vill jag se hur väl deras tankar stämmer överrens med dagens forskning inom pedagogik. Utöver detta vill jag veta om de tycker att det har någon betydelse om eleverna kan härleda metoden till läsning och skrivning och om de tror att musik och rörelse kan stå som ensam metod eller enbart kompletterar andra metoder i det pedagogiska arbetet med läsning och skrivning. De frågor jag vill ha svar på definieras i intervjuguiden (se bilaga).

1.2 Preciserat Problem

(9)

2 Kunskapsbakgrund

Musik skapar glädje och dans. Glädje och dans skapar rörelse. Rörelse skapar koordination. Koordination skapar förståelse. Förståelse skapar ord. Ord skapar meningar. Meningar skapar ett språk (Vesterlund, 2003; s 8).

Musiken har alltid funnits och skapat mening i människors liv. I alla kulturer och historier finns det tecken på musikens påverkan på människornas liv. Ljud och rörelse påverkar oss redan innan vi föds. Musikspråket berör och skapar längtan till upplevelser, väcker känslor till liv både hos den som sjunger och den som lyssnar (Björkvold, 1991). Det talas mycket om vikten av barns språkutveckling i förskola och skola. Men med språk brukar de flesta mena det verbala eller det skriftliga språket. I detta avsnitt kommer jag att presentera hur talspråk, skriftspråk och musik hänger samman. Jag kommer även att kort gå igenom hur vi lär och hur vi lär oss att läsa och skriva.

2.1 Språk

I det mångkulturella Sverige omges vi ständigt av olika språk. Språk används kommunikativt för att skapa mening, men sättet det används på varierar efter plats och situation. (Bjar & Liberg, 2003). Ett språk är en uppsättning koder med potentiell mening. Koden kan uttryckas artikulerat, gestikulerande, grafiskt eller taktilt (Uppstad, 2005). Med andra ord så behöver ett språk vara uppbyggt av ord.

Gemensamt för alla språk är att de har kommunikation som huvudmål och vi använder kommunikationen för att skapa mening för oss själva och vår omgivning. Kommunikation har minst två aktörer, en avsändare och en mottagare. Avsändaren vill genom ett medium och språk förflytta en inre tanke till den yttre världen (se figur 1). Tanken blir till ett uttryck som uppfattas av en mottagare som därefter formar denna tanke genom en tolkning till egen

(10)

personlig tanke. P.g.a. att avsändarens tanke måste uttryckas och tolkas kan meningen lätt bli förvanskad (Ritzer & Goodman, 2005). Detta innebär att vi alla måste öva upp vår förmåga att uttrycka det vi tänker för att få fram vårt budskap och bli förstådda.

Avsändare

Mottagare

Tanke

Tolkning

Utryck

Tanke

Inre värld

Yttre värld

Inre värld

Figur 1. I kommunikationen måste avsändaren först formulera sina tankar från sin inre värld genom

ett medium till den yttre gemensamma världen. Mottagaren gör i sin tur en tolkning av uttrycket för att forma en egen tanke i sin egen inre värld. P.g.a. kommunikationens många steg förekommer ofta missförstånd. (Egen illustration av Ritzer & Goodman, 2005)

Avsändarens mål för kommunikationen varierar kraftigt, från att upplysa mottagaren om nödvändig information till att göra någon glad eller uttrycka egna inre känslor. Målet med kommunikationen styr ofta dess utformning och medium, ju mer målinriktad avsändarens mål är desto mer underställer sig uttrycket kulturella normer, d.v.s. desto mer formellt blir språket (Bjar & Liberg, 2003).

Barn har ett stort kommunikativt flöde och den största delen av all kommunikation sker icke-verbalt, d.v.s. vi använder oss mer av kroppsspråk, ögonkontakt etc. än talspråket för att kommunicera. Barnen använder mer kroppsspråk kompletterat med intonation i rösten än vi vuxna för att göra sig förstådda. När barn lär sig ordens innebörd blir melodin och känslouttrycket mindre viktigt (Antal-Lundström, 1996). ”Ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen” (Malaguzzi i Jederlund,

(11)

2002; s.19). Även språket skiljs från kroppen när barnen börjar i skolan. I skolans värld används mest det skrivna språket och det talade språket består ofta av svar på frågor, vilket gör att barnens kommunikativa flöde avtar i skolan. Sång, kroppsspråk och andra uttrycksformer används inte lika ofta efter skriftspråkets intrång.

Begrepp såsom rörelse, tonfall, tempo används ofta för att beskriva barns kommunikation och dessa begrepp återfinner vi inom musikens värld (Antal-Lundström, 1996; Jederlund, 2002). I skriftspråket är det svårare att uttrycka en inre sinnesstämning känslomässigt. Kanske är det därför som ”smileys” används så flitigt på chatter o.dyl.

2.2 Musik och rörelse som språk

Musik är uppbyggt av tre grundstenar; ljud, rörelse och puls/rytm (Jederlund, 2002). Även i talspråket är ljudet och rytmen centrala. Ljuden i talspråket byggs upp av tonhöjder, pauser, tonstyrka och tempo, och det finns melodier i talet. Pauserna i de talade meningarna bygger upp spänningar, precis som i musiken, och ju intensivare vi upplever händelserna i vår omgivning desto starkare tenderar vi att tala, eller musicera (Antal-Lundström, 1996). Kroppsspråket (rörelse) kompletterar talspråket. Det avsändaren menar förmedla med det musiken är en mänsklig upplevelse då något ur avsändarens inre värld gestaltas i den gemensamma yttre upplevelsevärlden (jfr figur 1).

I många språk ingår begreppet rörelse i ordet för musik. Spontan musik och rörelse är en del av många folkkulturer och denna musikaliska spontanitet kan ofta ses i barnens värld. När barn leker sjunger de ofta vilket gör tankar, ord, känslor och kroppsrörelse till en totalupplevelse (Lindö, 1998). Eftersom kristendomen så starkt kritiserade kroppen skapades i västerländsk kultur en musik som var skiljd från rörelse där tonvikten låg på melodi och inte på rytmen som i många andra kulturer (Weber i Sundin, 1988). Därmed splittrades enheten ord- klang- rörelse och musik och rörelse skiljdes åt (Sundin, 1988).

(12)

En rörelse har inte per definition målet att uttrycka en tanke för en mottagare och är såvida inte kommunikativ. De rörelser som används för att uttrycka sig, såsom dans, kroppsspråk och tecken är det jag menar när jag skriver.

För att musiken skall bli kommunikativ måste det finnas en mottagare som lyssnar och därigenom tolkar och upplever musiken i sin egen inre värld (Jederlund, 2002).

Rytmen i musiken speglar av sig i talet och talsvårigheter kan tränas bort med sång. Genom att rimma leker man med språket på ett lustfyllt sätt samtidigt som man lär sig innebörd och uttal av nya ord (Jederlund, 2002). Men musik och rörelse är kommunikationsmedel som går över talspråkens gränser. Känslan i ett musikstycke eller en melodi förstås nästan alltid av åhöraren, liksom tydliga rörelser i ett kroppsspråk, oberoende var någonstans i världen vi än befinner oss (Antal-Lundström, 1996).

2.3 Skriftspråket

Tidigare har jag definierat musiken som ett språk och redogjort för dess likheter med talspråket, i detta avsnitt kommer jag att redogöra för skriften som språk och dess likheter med musiken.

Bloomfield (i Uppstad, 2005) menar att skriften inte är ett språk utan endast är ett sätt att bevara och synliggöra talspråket med tecken. Men skriftspråket har värde i sig som ett språk då det kan användas för att kommunicera och även om det är uppbyggt med talspråket som grund är inte ett talspråk är essentiellt för läs- och skrivinlärning. Denna inlärning kan ske utan talet som grund, ett exempel är dövstumma som lär sig läsa (Uppstad, 2005).

Den mest uppenbara gemensamma byggstenen mellan skriften och musiken är att de nästan alltid har kommunikation som mål. Men beroende på vad avsändaren har som mål med kommunikationen används olika kommunikationsmedel. Skriften används för att ge information medan oftare musiken används för att förmedla en sinnesstämning eller känslor

(13)

(se figur 2). Detta utesluter inte att skriften används för att uttrycka känslor, som poesi eller att musiken används för att ge information, såsom varningssignaler på trummor eller genom sångtexter (Antal-Lundström, 1996).

Konkret Okonkret Skriftspråk Talspråk Musik

Information Känslor

Figur 2. Kommunikationens medium anpassas efter avsikten. (Egen illustration av Antal-Lundström, 1996).

2.4 Att lära sig läsa och skriva

Läs- och skrivundervisningens huvudsyfte är att göra eleverna till intresserade och motiverade läsare och skrivare (Björk, 1996). Det är därför viktigt att det första mötet med skriftspråket blir positivt för att skriftspråket ska bli roligt att lära sig. Det finns olika sätt att avkoda skriftspråkets enheter. De vanligaste metoderna är att ljuda fram bokstäverna i orden eller att memorera ordbilderna så att hela orden lärs in på en gång (Arnqvist, 1993). Vid inlärning av ett skriftspråk sker en samtida komplettering av det privata talspråket, som ofta är kontextberoende och har jaget i centrum, till ett mer offentligt skriftspråk, vilket också leder till att talspråkets kunskapsmässiga och språkliga begränsningar försvinner (Sandqvist & Teleman, 1989). Inlärningen av skriftspråket i skolan bygger oftast på talspråket, som eleverna redan kan och har stor erfarenhet av (Björk, 1996).

Att ha lärt sig något är att ha förstått meningen med det och just meningsfullheten är fundamental för inlärningen. Ju mindre meningsfullt något är desto svårare är det att minnas (Marton m.fl, 2000). Läs- och skrivinlärningen sker lättast i ett sammanhang som är meningsfullt för elevens liv (Björk, 1996). Att däremot öva fonetiskt uttal, bokstävernas

(14)

utformning och stavning är meningslöst om man inte har utvecklat en förståelse för skriftspråkets struktur (Fahlén, 1994).

Dewey menade att kunskapandet startar inifrån, gamla kunskaper och nya erfarenheter slås samman till ny kunskap. Dewey myntade uttrycket ”learning by doing” som syftar på att eleverna lär genom att vara aktiva, inte genom att passivt ta emot information (Dewey, 1980). Att eleven ska vara aktiv innebär inte nödvändigtvis att hela kroppen ska vara i rörelse (Svedberg & Zaar, 1995). Genom att aktivt samspela med omvärlden utvecklas eleven (Dewey, 1980).

Även Vygotsky (1962/2002) menar att samspelet med gruppen och den vuxne människan är viktigt för att eleven ska utveckla sitt språk och det eleven klarar av med hjälp av någon idag klarar eleven själv imorgon. För att lära måste vi skapa, och kreativiteten grundas i fantasin. Fantasin i sin tur uppstår ur de erfarenheter människan har inom sig och ju mer erfarenheter en människa har desto större kreativitet uppstår. Därför är det viktigt att ge eleverna många olika erfarenheter i skolans värld.

Om eleven ser mening med undervisningsinnehållet och ser hur det skapar mening för sig själv antar eleven en djupinriktning i lärandet. Om eleven istället enbart agerar som svar på yttre krav antar hon/han en ytinriktning. Ytinriktningen leder som bäst till en inlärning av delar av en helhet. Det svåra med att lära är att organisera delar till en helhet, likaså är det största hindret för inlärning när eleven stannar vid att enbart memorera delar av en helhet (Marton m.fl, 2000). I läsning och skrivning måste läsaren eller skrivaren kunna identifiera delar av skriftspråket, d.v.s. ord och bokstäver, ta dem ur sitt sammanhang för analysering och senare sätta in dem i ett språkligt sammanhang igen. Läsaren eller skrivaren måste helt enkelt se helheten i texten (Björk, 1996).

(15)

2.5 Att lära sig läsa med musik och rörelse

För att språk ska utvecklas på ett optimalt sätt är det viktigt att språket får ta plats i möten mellan olika människor i olika sammanhang (Bjar & Liberg, 2003). För att lära sig läsa och skriva behövs övning i att läsa och skriva. Men olika uttryckssätt berikar och utvecklar varandra. Att öva upp ett kommunikativt medium, såsom musikalisk kommunikation, berikar ett annat medium, t.ex. läsning och skrivning (Jederlund, 2002).

För att utveckla sina olika språk behöver barnet aktiv stimulans, något som vi pedagoger och vuxna måste ge dem (Vesterlund, 2003). Rytmisering av ord och ljudlekar med rösten underlättar läs och skrivinlärning, speciellt för de som har svårigheter i inlärningen (Jederlund, 2002).

Barn lär sig om tillvaron på ett kroppsligt och muntligt sätt. Om pedagoger och elever ska mötas måste de tala samma språk. Det innebär att om ett möte ska till måste barnen överge sitt kroppsliga uttryckssätt i skolan eller pedagogerna använda sig mer av kroppen i undervisningen (Uddén, 2004).

2.6 Pedagogiska inriktningar

Eftersom detta arbete syftar till att beskriva pedagoger från olika pedagogiska inriktningars tankar om musik och rörelse i läs och skrivundervisningen känns det ytterst relevant att redogöra för dessa inriktningar.

2.6.1 Rytmikpedagogik

Emil Jaques-Dalcroze utvecklade i början av 1900-talet en metod där en människas kropp och rytm ska skapa förståelse för musiken och öva upp människans kroppsliga medvetenhet (Johannson & Lindemark, 2006). Denna metod kom att kallas rytmik och var till en början enbart en metod för undervisning i musik (Bertolotto, 1994). Senare utvecklades rytmiken till

(16)

en metod som inte enbart var kopplad till musiken. Rytmiken vill skapa en balans mellan själ och kropp och genom att arbeta med rytmik får eleverna en bättre kroppsuppfattning som är viktigt i läs- och skrivinlärning. I rytmiken samspelar eleven med omgivningen vilket skapar förståelse för omvärlden, vilket även skapar förståelse för de grundläggande läs- och skrivbegreppen (Johannson & Lindemark, 2006).

2.6.2 Waldorfpedagogik och Eurytmi

I en Waldorfskola används nästan aldrig läroböcker, istället kommer information från läraren. Det gör den personliga kontakten mellan lärare och elev viktig. De första skolåren är mer konstnärliga än teoretiska och målet för Waldorfpedagogiken är att skapa inre bilder hos eleverna istället för att yttre bilder trängs på eleverna, vilket medför att läs- och skrivinlärningen inte är har samma prioritet som i de flesta andra pedagogiska inriktningar. Alla elever på en Waldorfskola har ett ämne som heter Eurytmi. Eurytmiundervisningen består av rörelser till musik och är knutet till språket och dess ljud (Svedberg & Zaar, 1995). I musiken omvandlas det rumsliga runt omkring eleven till det andliga i elevens inre, språket och dess ljud omvandlas till en upplevelse och i eurytmin gestaltar eleven sina inre upplevelser och bilder av musik eller språkljud i en rörelse (Steiner, 1956/2002).

2.6.3 Montessoripedagogiken

Rörelse och musik är av stor vikt även inom Montessoripedagogiken som vill att så många sinnen som möjligt ska stimuleras i undervisningen. Eleverna jobbar ofta väldigt fritt i en Montessoriskola med ett material som eleverna kan jobba med själva. För att lära sig läsa och skriva finns också ett särskilt material som bl.a. består av bilder som eleven ska koppla till ord. Pedagogens roll består i att presentera materialet på ett engagerande sätt och att observera och hjälpa eleverna att göra och upptäcka själva (Svedberg & Zaar, 1995).

(17)

3 Metod

3.1 Metodval

Jag har valt att undersöka vad pedagoger som jobbar på skolor med särskild profilering mot olika pedagogiska inriktningar har för tankar om musik och rörelse i arbete med läs- och skrivundervisningen. För att få fram pedagogernas avsikter och intentioner med undervisningen har jag valt att göra kvalitativa intervjuer utifrån en intervjuguide (se bilaga 1). Jag var ute efter att få fram så mycket information som möjligt ur några få intervjuer och genom att göra kvalitativa intervjuer kan subjektiva svar följas upp med följdfrågor som ytterligare fördjupar svaret (Johansson & Svedner, 2001).

För att försöka nå pedagogernas egna tankar har jag försökt ställa så öppna frågor som möjligt. Jag tror att de flesta pedagoger gärna pratar om sitt arbete och sina metoder och vad de har för tankar bakom vad de gör eftersom det är deras jobb och upptar en stor del av deras vakna liv. Jag varit noga med att tänka på att inte ställa frågor som ifrågasätter deras arbete eller värderar deras roll som pedagoger (Patel & Davidsson, 1991).

3.1.1 Begränsningar

Om en undersökning går ut på att studera hur en metod i undervisningen kan motiveras är det ytterst relevant att ta med elevgruppens perspektiv. Elever som undervisas med de metoder som jag har tänkt studera inte syftet bakom metodernas användning och dessutom har de inte har andra metoder att jämföra med, vilket gör det svårt att få ut ett bra resultat ur intervjuer med eleverna. Därför har jag valt bort denna metod och undersökningsgrupp.

Att observera elevgruppen i undervisningen är en annan metod att tillgå för att studera undervisningsmetoder. Dock känner jag att jag har för liten erfarenhet av läs- och skrivinlärningen för att kunna få ett bra resultat av observationen. Att själv gå in och påverka

(18)

undervisningen är ytterligare en metod, men då läs- och skrivinlärningen är så fundamental för den fortsatta skolgången tycker jag inte det är etiskt riktigt att använda sig av en metod bara för att studera hur väl den slår ut.

3.2 Urval

Urvalsprocessen inleddes med att jag valde ut några pedagogiska inriktningar som har musik som arbetssätt i sin grundfilosofi och utifrån detta hittade jag pedagoger som har arbetat efter dessa inriktningar. Waldorfpedagogiken och Jaques-Dalcroze rytmikpedagogik var det som fångade mig och jag kunde uppsöka två pedagoger som arbetar efter dessa arbetssätt. Även i Montessoripedagogiken har musik och rörelse en plats vilket ledde till att jag uppsökte en pedagog som jobbade som svensk- och musiklärare på en Montessoriskola. Men jag tror inte att en särskild utbildning mot en pedagogisk inriktning är nödvändig för att arbeta med musik i skolan, därför uppsökte jag även en pedagog som jobbar på en traditionell grundskola men försöker ha med musiken på lektionerna.

Även om jag i urvalet utgick från den pedagogik som användes på skolorna var skolornas upptagningsområde mycket varierande. Rytmikpedagogen jobbade tillsammans med en Montessoripedagog i en 1-3 klass med profilering mot musik på en mångkulturell skola belägen mitt i en storstad. Waldorfskolan, där jag intervjuade en eurytmipedagog, är belägen på landsbygden men dess profil gör att även många elever från en närliggande stad går på skolan. På skolan går elever från år 1 till år 12. Montessoripedagogen besökte jag på en trespråkig Montessoriskola som har klasser från år 1 till 6 och som är belägen mitt i en stad men på grund av dess språkliga och pedagogiska profilering har ett stort upptagningsområde. Den kommunala skolan är belägen i ett samhälle där den övervägande delen av eleverna bor i småhus eller villor. Skolan har ingen särskild profilering och pedagogen har ingen särskild pedagogisk utbildning utöver lärarutbildningen. Rytmikpedagogen och Eurytmipedagogen

(19)

använder musik som huvudsaklig metod i läs- och skrivundervisningen, medan de två andra pedagogerna mer använder musiken som komplement eller inslag i läs- och skrivundervisningen.

3.3 Bearbetning

Bearbetningen av materialet började med att jag lyssnade genom hela intervjuerna som jag hade spelat in på bandspelare var för sig för att skapa mig en helhetsbild av informationen som jag hade fått fram. Därefter lyssnade jag mer noggrant på stycken i intervjuerna för att kategorisera svaren och jämföra med de övriga intervjuerna. Jag kategoriserade svaren efter vad som sades i varje intervju för sig och därefter jämförde jag likheter och skillnader mellan informationen i de olika intervjuerna.

(20)

4 Genomförande

För att lokalisera pedagoger som jobbade med musik i läs och skrivinlärningen ringde jag runt till olika grundskolor som hade en profilering mot musik. Detta gav inte det resultat jag önskade då denna profil först började i år 4. Därför vände jag mig i första hand till privata skolor med en särskild pedagogisk profil, en Waldorfskola och en Montessoriskola. Utöver detta lyckades jag även lokalisera två pedagoger som arbetade mycket med musik, varav en är utbildad rytmikpedagog.

Jag besökte pedagogerna på deras arbetsplatser där intervjuerna skedde. Till intervjuerna tog jag med en bandspelare för att på så sätt kunna gå tillbaka till intervjumomentet och inte låsa mig vid att föra anteckningar. På detta sätt kunde jag vara mer uppmärksam på vad som sades för att ställa relevanta följdfrågor.

Även om jag hade med mig en intervjuguide fick jag ofta formulera om de frågor jag hade med mig till intervjun. Ibland blev vissa av intervjuerna något informella och jag fick mycket information som egentligen inte handlade om ämnet. Jag fick då försöka föra tillbaka samtalet till intervjun med hjälp av följdfrågor som styrde in intervjun på mina intervjufrågor. Intervjuerna utfördes under hösten 2007.

Jag har valt att presentera resultatet fråga för fråga och varje intervju för sig för att ge en överskådlig blick om vilka likheter och olikheter som har kommit fram. Därefter har jag summerat informationen och jämfört intervjusvaren i en sammanfattning efter varje fråga.

(21)

5. Resultat

I detta kapitel presenteras resultatet av de svar jag fick av mina intervjuer. Resultaten presenteras kategoriserat efter de frågor jag ställde och underkategoriserat efter de olika intervjutillfällena.

5.1 Hur musik och rörelse motiveras i läs- och skrivundervisning

Det är viktigt att alla metoder som används i skolan kan motiveras. I detta avsnitt presenterar jag hur pedagogerna motiverar musik och rörelse i undervisningen.

5.1.1 Rytmikpedagogen

Då skolan där rytmikpedagogen arbetar har en stor andel elever med utländsk bakgrund blir musik och rörelse en naturlig del för att träna det svenska språket.

Många barn har ett dåligt språk och man ser att musiken förenar barnen […]

samtidigt som man ser att musik har betydelse för språkutvecklingen, att det är en metod att använda för att barn ska få ett bättre språk.

Att eleverna behöver hjälp med att förbättra sitt språk är en stor orsak till varför musiken och rörelsen strömmar igenom all undervisning. Men ändå är det inte det dåliga språket som motiverar musiken och rörelsen i undervisningen. Då vi alla lär oss på olika sätt får eleverna fler möjligheter att ta till sig undervisningen efter sina egna förutsättningar. Eftersom eleverna har en konkret erfarenhet av något de har gjort har eleverna lättare att minnas det de lär sig. Eleverna har även olika lätt att minnas på olika sätt,

Här blir man tvingad att göra på olika sätt, p.g.a. av deras dåliga språk, men alla barn mår bra av det skapar en djupare förståelse och minns lättare barn lär sig på olika sätt vissa människor har lättare att komma ihåg vissa har ett visuellt

(22)

minne vissa har ett auditivt minne vilket gör att man jobbar brett och passar alla sinnen så passar det alla.

Det finns även en annan dimension i lärandet. Då eleverna får vara med och sjunga och röra sig sker inlärningen på ett djupare sätt. Metoden skapar en djupare förståelse för innehållet i undervisningen. Läs och skrivinlärningen är inte helt avskild från elevernas utveckling i andra områden. Skriftspråket används för att kommunicera och all utveckling i all sorts kommunikativ förmåga gynnar de andra. Språkutvecklingen i det stadiet där eleverna befinner sig handlar mycket om att se att skriftspråket också är kommunikation och att det finns olika sätt att kommunicera. Att använda musiken i läs och skrivundervisningen handlar mycket om att ge en glädje i att förmedla sig, att få eleverna att se att de kan förmedla sig på många olika sätt.

5.1.2 Eurytmipedagogen

I eurytmin används upplevelser som metod och mål för undervisningen. Genom rörelser förnimmer vi upplevelser av världen. Rörelser gestaltar även det vi ser och använder oss av på jorden. Skriftspråk är ett exempel på något vi använder oss av på jorden.

Svenska språket och speciellt skriftspråket är något mycket jordiskt och konkret. Som kontrast till detta finns musiken som är himmelsk och baserad på upplevelser.

För att föra ihop det konkreta och det icke-konkreta gestaltas varje bokstav och dess ljud med en särskild rörelse vilken gestaltar de upplevelser bokstävernas ljud ger. Detta gör att eleverna får ett starkt förhållande till bokstaven, dess färg, stämning, känsla och rörelse. Det möjliggör också att eleven kan upptäcka bokstaven i världen och bokstävernas kvalitéer som vi har runt omkring oss.

(23)

Musik och rörelse handlar mycket om att kommunicera, vi har rytmer i språket som gör att

vi rör oss på ett visst sätt. Skriftspråket är också ett sätt att kommunicera, men det är inte så

viktigt att barnen lär sig läsa fort, utan Waldorfskolan lägger större vikt vid att eleverna får en levande känsla för språket. En bokstav är inte bara en bokstav utan ett ljud, och det får oss att associera till en mängd olika saker. Likaså är det skrivna språket ett sätt att uttrycka sitt inre. Genom musik och rörelse kan vi uttrycka det skrivna språket på ett annat sätt för att få en djupare förståelse för språket.

5.1.3 Montessoripedagogen

Även på Montessoriskolan är det verbala språket en stor bakomliggande faktor till varför musik och rörelse används i läs och skrivinlärningen. Då de är en trespråkig skola måste läs- och skrivinlärningen ta hänsyn till detta. Språk har olika rytmer, även skriftspråket är uppbyggt av rytmer. För att lära sig läsa och skriva behövs ett verbalt språk och det tränas med rytmer.

Undervisningsstoffet blir mer lättillgängligt för eleverna om musiken får ta plats. Med

musiken blir lärandet lättare. Det är lätt att få med sig eleverna och ingen tycker att det är

tråkigt. Glädje i musiken kommer naturligt men är svår att fånga i andra metoder.

5.1.4 Pedagog utan särskild pedagogisk profil

Läs- och skrivinlärningen har en tendens att bli statisk och många elever kan tycka att det blir tråkigt att bara jobba med bokstav efter bokstav, menar pedagogen. Musiken använder vi för

att det är roligt. Det blir en variation till den vanliga undervisningen och eftersom

undervisningen varieras med musik blir den vanliga undervisningen också roligare.

Musik och rörelse gör att eleverna får en rytm och känsla för språket som används även när

(24)

musik och rörelse till hjälp får eleverna lära sig språkets rytmer. Det övar också minnet och eleverna kommer lättare ihåg det de har lärt sig.

5.1.5 Sammanfattning

Musik och rörelse motiveras med den allmänna språkutvecklingen. Eleverna behöver inte bara lära sig läsa och skriva utan även utveckla sitt verbala språk. Musik och rörelsen används för att utveckla det verbala språket, i synnerhet på de skolor där eleverna har bristande kunskaper i skolans undervisningsspråk. Att undervisningen blir lättare att ta till sig och att komma ihåg nämns också övervägande.

Rytmikpedagogen och eurytmipedagogen, som arbetar mer med musik och rörelse som huvudsaklig metod för läs- och skrivinlärningen, talar mer om att eleverna ska få en djupare inlärning och fler upplevelser av undervisningen. Att skriftspråket är konkret nämns också av båda pedagogerna, men där rytmikpedagogen menar att musik och rörelse måste bli konkret för barnen menar eurytmipedagogen att musik och rörelse ska göra undervisningen mindre konkret.

Glädjen i att sjunga och röra sig motiverar allt arbete med musik och rörelse för de fyra pedagogerna.

5.2 Hur musik och rörelse används i läs- och skrivundervisningen.

Detta avsnitt är mer ett metodkapitel för pedagoger och andra som vill veta hur musik och rörelse kan användas i undervisningen.

För att påbörja ett arbete med en bokstav utgår undervisningen på rytmiklektionerna ofta från en sång om bokstaven. Sången och musiken kopplas till bilder som visas för eleverna.

(25)

Skriften är inte det enda sättet att illustrera en bokstav. Eleverna kan ”skriva” bokstäver på varandras ryggar och gissa vilken bokstav som har skrivits. Kroppen används också för att ”bygga” bokstaven de arbetar med. Det gäller att hitta så många olika sätt som möjligt att presentera bokstaven på som möjligt. Musikinstrument kan även vara till stor hjälp för att illustrera bokstaven.

Man ska få uppleva saker med alla sina sinnen och man ska få uppleva med sin kropp genom att göra.

5.2.2 Eurytmi

Eurytmin står inte för sig själv utan samarbetar med den övriga undervisningen i vilken musik och rörelse även där tar stor plats. I klassrummet börjar skrivinlärningen genom att bokstävernas ljud synliggörs och skapas i bokstäver som elever gör på tavlan. Eurytmin är en hjälp och ett komplement för klassläraren. Språket består till stor del av rytmer som eurytmin arbetar mycket med för att skapa inre bilder hos utövarna. I klassrummet används bilder för att illustrera bokstäverna, i eurytmin skapas dessa bilder i elevernas inre genom musik och rörelse. Varje bokstavsljud i alfabetet har en speciell rörelse som ska illustrera bokstavens ljud. Rörelserna är nedskrivna av Waldorfpedagogikens grundare, Rudolf Steiner.

Undervisningen börjar i improvisation där rörelserna kommer spontant efter musiken. Genom att framhäva vissa rörelser kan eleverna öva in de rörelser som passar till de ljud som ska gestaltas i rörelsen. Till sist, när eleverna har övat in rörelserna, kan de själva skapa fritt.

Musiken kan komma in i allt arbete på en skola. På Montessoriskolan har de inte speciella musik- och läs- och skrivinlärningslektioner utan istället arbetar de med läs- och

(26)

skrivinlärningen på musikstunderna. Eleverna lär sig alfabetet genom att sjunga det och även att läsa ord genom melodin i sången.

Men sagor kan även berättas på instrument. Vi dramatiserar egna sagor på rytminstrument

så får barnen en djupare upplevelse av sagan […]. En elev kan själv skriva ner en egen saga eller så kan han diktera den för en vuxen som skriver ner sagan, sen spelar vi den på trumman. Att det är deras egna sagor gör att de själva har en djupare förståelse för sagan som

spelas på instrumentet.

Mycket av arbetet för pedagogen går ut på att sjunga och det finns många sånger som direkt kan kopplas till läs- och skrivinlärningen som används i undervisningen. T.ex. sjungs Majas alfabetssånger och olika sorters ABC-sånger för att träna alfabetet. Många barnsånger är

uppbyggda som rimsagor och texterna är anpassade till barn så det är lätt att jobba med dessa texter. Rim är viktigt för språkutvecklingen, men även för läs- och skrivinlärningen.

Genom att arbeta med de texter som barnsångerna består av ser eleverna hur orden är uppbyggda. Eftersom de har en melodi är de mer levande och lättare att komma ihåg för eleverna. Då kan eleverna redan texten som står i boken och då kan de koppla orden till

boken. Texten som sjungs blir synliggjord i bokens text.

I rytmiken och eurytmin används huvudsakligen rörelser till musik och gestaltningar av bokstäver och ljud i undervisningen. Kroppen används som ett instrument för att gestalta bokstäverna och musiken ger en djupare upplevelse av bokstäverna. Genom att använda kroppen skapar eleverna inre bilder av undervisningen. I rytmiken används sånger för att variera undervisningen och för att presentera en ny bokstav.

(27)

De andra pedagogerna använder huvudsakligen barnsånger i undervisningen och arbetar

med sångernas texter då de är gjorda för barn. Alla pedagoger understryker vikten av rytmen i språket, rytmen i skriftspråket består av stavelser och det används mycket i undervisningen.

Att illustrera en saga med musik och instrument är ett sätt att direkt koppla ihop läs- och

skrivinlärningsarbetet med musiken. Eleverna får en egen saga nerskriven som sedan görs levande av instrument.

5.3 Vikten av elevernas förståelse av undervisningsmetoden.

I det här avsnittet vill jag belysa hur pedagogerna tänker sig in i elevernas perspektiv och reflekterar över huruvida det är viktigt att eleverna upplever att musik och rörelse inte bara är en lek utan också skolarbete.

Rytmikpedagogen menar att det alltid ska finnas en bakomliggande tanke att de ska förstå varför de sjunger, spelar och rör sig. Barnen får många sånger för att lära sig t.ex. alfabetet.

[…] Vi styr ju in dem på det som de ska fokusera på för att lära sig det vi har tänkt. Det som

ofta kallas lek styrs in på undervisningens mål. Att musik och rörelse som metod har en koppling till det vanliga läs- och skrivarbetet är viktigt för att undervisningen ska bli meningsfull. Om barnen är medvetna om att det de gör i musiken har en koppling till läs- och skrivinlärningen kan de lättare använda sig av undervisningen när de själva ska läsa och skriva. Om eleverna inte är medvetna om att det de gör är kopplat till läsning och skrivning blir de lätt okoncentrerade och förlorar lite av den glädje som musiken ger.

(28)

Till skillnad från rytmikpedagogen menar Eurytmipedagogen att elevernas omedvetenhet är viktig för undervisningen då eurytmin inte ska bli för intellektuell.

Vi eurytmilärare vill gärna ha så lite intellektuellt som möjligt och bara få göra och göra. Problemet idag är att barnen vaknar intellektuellt mycket tidigare[…]. De nöjer sig inte bara med att göra […] de vill förstå vad de gör.

I yngre år är arbetet inspirerat av leken och barnen gestaltar bilder utan att veta meningen med det de gestaltar. Istället för att prata om vad det är de gör är det viktiga att skapa bilder i elevernas inre, för att eleverna senare ska få en djupare upplevelse av en bokstav eller ett ljud. Men bilderna skapas inte utefter bokstavens utseende eller ljud, utan av något ting som är relaterat till bokstaven. Ett T illustreras t.ex. av ett träd. Det är bilder av verkliga ting som gestaltas i rörelserna. Ju äldre de blir desto mer går undervisningen över till att gestalta ljud. I år 5-6 blir eleverna medvetande om att det är alfabetet de bearbetar. Eleverna blir mycket starkare när de är medvetna om vad de gör, och det både begränsar och frigör eleverna. Rörelserna görs mer exakt efter ett imiterat mönster men i och med att de blir medvetna om vad de gör kan de också frigöra sig ifrån det och skapa utifrån vad de inte gör.

Att barnen härleder musiken och rörelserna till att de lär sig att läsa och skriva är inte en nödvändighet för Montessoripedagogen. Eleverna är helt enkelt för små för att inse att det de gör är kopplat till deras läsning och skrivning. Men i läs- och skrivundervisningen kan de spontant börja sjunga eller minnas något från en tidigare musiklektion när de arbetade med läs- och skrivinlärning.

(29)

Pedagogen menar att barnen oftast inte förstår att det de gör är kopplat till läsning och skrivning. Men om de är medvetna och kan koppla ihop musik och rörelse till annan undervisning tycker de ofta att det är roligare. Just alfabetssånger har den fördelen att eleverna förstår vilken bokstav det handlar om och eftersom de jobbar med bokstäverna på andra sätt kan de koppla det de gör i musiken till det de gör annars när de lär sig skriva och läsa.

Det viktigaste är att föräldrar förstår att det de gör har ett mål, annars säger barnen att de bara har lekt i skolan och föräldrarna blir inte nöjda med vad de gör i skolan. Men det är inte bara lek, undervisningen har ett utvecklande mål också.

Om vikten av att eleverna förstår vad de gör råder det delade meningar. Rytmikpedagogen strävar efter att skapa en mening med undervisningen för eleverna medan eurytmipedagogen till varje pris försöker hålla eleverna omedvetna om vad de gör. De andra pedagogerna anser inte att det finns ett direkt syfte med att eleverna ska förstå undervisningen.

5.4 Musik, rörelse och läs- och skrivsvårigheter.

Detta avsnitt behandlar pedagogernas syn på hur musik och rörelse kan användas för dem som har svårigheter i läs- och skrivinlärningen.

Rytmikpedagogen berättar att om ett barn behöver extrainsatser görs detta efter barnets individuella svagheter. De stödinsatser som sätts in har oftast inte musik som metod. Fördelen

(30)

med att jobba på det här sättet är att de får fler infallsvinklar Det finns alltså fler sätt att

arbeta med svårigheterna i klassrummet tillsammans med de andra eleverna.

Men klasserna är uppdelade så att de som går i år 1-3 kan jobba med varandra och vara med på olika aktiviteter utifrån elevernas egna behov. Då kan en äldre elev vara med på rytmikstunderna med de yngre. Det individuella arbetssättet syns även i det vardagliga arbetet. Klassrummet är uppbyggt så att det finns olika material utefter var i utvecklingen och inlärningen barnen befinner sig.

Inom eurytmin finns en speciell inriktning för dem som har svårigheter i skolan, även de som har svårigheter att lära sig läsa och skriva. Det kallas för läkeeurytmi och där är rörelserna anpassade för att eleven ska komma ur sina svårigheter. Läkeeurytmin bygger också på naturliga rörelser men de är annorlunda än i vanlig eurytmi och mer stärkande. Läkeeurytmi används inte bara för läs- och skrivsvårigheter utan även mot andra svårigheterna eleverna har i skolan, t.ex. i matte eller annat.

Montessoripedagogen menar att musikens kraft är stor och är till stor hjälp för dem som har svårigheter med att läsa och skriva, och de hjälper även dem som har andra problem med språket.

Speciellt dyslektiker får hjälp av musiken. De läser inte sångtexterna fel eftersom texterna är kopplade till en melodi som gör att de säger orden rätt. Stammare har också mycket hjälp [av musiken]. Man stammar inte när man sjunger.

(31)

Även de som har autism kommer ut i glädjen av att röra sig och kan arbeta tillsammans med andra, om inte funktionshindret är allt för allvarligt.

Men det finns ingen särskild musikinriktad hjälp att få för en elev som har svårigheter med läsning eller skrivning. De får annan form av stöd som inte är uppbyggt av musiken.

Läs och skrivsvårigheter beror ofta på att något steg i språkutvecklingen inte är tillräckligt utvecklat och då är det bra att arbeta med rim och ramsor, menar pedagogen. Det är speciellt

bra för dem som har svårt att läsa. Men de insatser som görs för dem som har svårt med läs-

och skrivinlärningen sker ofta i form av att eleven går iväg till en specialpedagog och får extra undervisning med material som inte återfinns i klassrummet men utan musik och rörelse som metod.

Alla pedagoger är överrens om att musik och rörelse är särskilt bra för de elever som har svårigheter med att lära sig läsa och skriva. Men det är bara inom eurytmin som musik och rörelse används som stödundervisning. Kanske har inte dessa pedagoger makt att införa musik som specialpedagogisk metod på skolorna.

(32)

5.5 Musiken som kompletterande eller fristående metod.

Musik och rörelse används som en av många metoder för läs och skrivinlärning, men kan den användas som enda metod?

Musik används inte enbart för skrivinlärning, inte heller används enbart musiken för skrivinlärningen inom rytmiken. Alla pedagogiska metoder och tankar bör användas för att eleverna ska få en så allsidig undervisning som möjligt för att gynna utvecklingen hos alla elever.

Att bara använda sig av musik bara för musikens skull fyller inget syfte. Alla

pedagogiska tankar och [..] speciella metoder […]ska man ju använda på ett sätt för att gynna utvecklingen hos barn. Man ska aldrig låsa sig under nånting, man ska inte bli slav under nån metod utan man måste vara klok själv och tänka efter just med de här barnen vill jag använda med dem[…]Nu ska vi bara använda musik bara för att jag känner för det, det finns inget självändamål i det. Musik kompletterar på ett fantastiskt sätt, men barn måste öva sig i att skriva.

Musiken kompletterar den andra läs- och skrivundervisningen, men för att få en rytm i skrivandet och för att bli litterata människor måste de även träna sig i att läsa och skriva rent tekniskt.

Enbart musik går inte att använda för att lära sig läsa och skriva, menar eurytmipedagogen.

Handen ska ju skriva, det är en fråga hur du för över rörelsen handen måste också bli skicklig. Barnens tecknande är en urtyp och måste övas för att det ska bli till skrift.

Eurytmin är en konstform och det är en konst att uttrycka sig i musik och rörelse. Likaså är det en konst att kunna uttrycka sig i skrift.

(33)

Det hade inte skadat eleven att inte lära sig läsa och skriva med handen, utan bara ha eurytmi för att utvecklas. Däremot hade det hindrat eleven i samhället då läsningen och skrivningen inte hade uppnått den nivå som krävs för att klara sig i samhället.

I Montessoripedagogiken smälter allt in i vartannat och det går inte att separera musiken från annan undervisning, därför kan inte musiken heller bli ensam metod för att lära sig något. Vi

börjar arbeta med helheten, sen går vi in på de små delarna. Musik och rörelse återfinns i

helheten men den har inget syfte i sig utan används tillsammans med annan undervisning, därför finns ingen önskan eller tanke om att musiken ska stå för sig själv.

Lära sig läsa är inget man kan önska sig av jultomten. För att bli en bra läsare måste man

träna, menar pedagogen. Många har ett klart försprång då de är omgivna av böcker och musik.

För att läsa och skriva måste man öva, och öva, och öva. Det gäller bara att det inte blir tråkigt. Läsning och skrivning lärs in genom att läsa och skriva, musik och rörelse ger rolig

omväxling.

För att bli bra på ett språk krävs övning, så även med skriftspråket. Eleverna måste träna sig i att läsa och skriva, annars blir de inga läsare eller skrivare. Det är handen som skriver och skriftspråket ska till syvende och sist läsas och skrivas, inte gestaltas eller spelas. Musiken används enbart för att komplettera en mer traditionell läs- och skrivundervisning där övning sker i att både läsa och skriva bokstäver.

(34)

5.6 Mål som uppnås med musik och rörelse utöver läsning och

skrivning.

Musik och rörelse som metod är en alternativ metod som inte enbart behandlar det ämne som undervisningen inriktar sig på utan det finns andra mål som uppnås med musiken som metod.

Rytmikpedagogen menar att genom att jobba med kompletterande språk, som bild och rörelse

och musik […] gör ju också att de får ett bättre verbalt språk. […] Har man ett dåligt verbalt språk blir man frustrerad när man inte kan uttrycka sig.

Ett annat mål är att få barnen att göra språket till en melodi, då kommer eleverna lättare ihåg innehållet i undervisningen och minnet tränas. Ofta kan eleverna fakta genom att sjunga för sig själva och därigenom komma på svaret de letar efter. De jobbar även med att gestalta t.ex. känslor, ord får betydelse genom att de jobbar med många olika sinnen, inte bara hörseln och talet.

5.6.2 Eurytmi

Eurytmipedagogen betonar hur musik och rörelse förenar och stärker eleverna i skolan.

[De får] uppleva […] att de gör nånting tillsammans, något konstnärligt

tillsammans. Att det blir bra, att det är en upplevelse för dem själva och att de kan ge en upplevelse [till] andra människor. Att de ska få en upplevelse att de kan skapa och ge [en] konstupplevelse [till] andra människor. Framför allt en möjlighet till sitt eget själsliga uttryck

Ett annat mål är att de ska kunna samarbeta i allt som händer under och utanför lektionen. En av eleverna för rörelsen och de andra följer. Den som följer upplever smärta av att uppleva en sak av musiken och uttrycka en annan i de rörelser som upplevs. I samhället vi lever i går

(35)

det inte alltid att få sin egen vilja fram utan ibland är det nödvändigt att kunna följa andra. Genom eurytmin lär sig eleverna att leva i samhället.

Montessoripedagogen menar att alla älskar musik, inte alltid just det vi sjunger på musiken

men någon sorts musik. Därför blir de aldrig trötta på musiken. Många elever blir skoltrötta

tidigt, men i musiken finns det alltid någon källa till glädje. Just glädjen i att göra något är ett mål i sig.

För att utveckla sitt språk är musiken också till stor hjälp. Melodin och rytmen är till stor hjälp för språkutvecklingen. Rörelserna gör också att de rör sig följsammare och mjukare.

Musikens kraft är stor, menar pedagogen. Med musiken har de kul tillsammans och det skapar

en bättre stämning i gruppen. […]. De kan dessutom visa upp något individuellt för kamrater eller för föräldrar. Utan musiken hade de aldrig vågat stå på scen själva framför andra.

Musik och rörelse är också viktig för den motoriska utvecklingen. I den ålder eleverna är när de börjar lära sig läsa är det viktigt att jobba med motoriken också. De ska ju skriva fina

bokstäver också, vilket gör att motoriken måste övas.

Musiken ger eleverna mer än enbart läs- och skrivundervisning. I musiken finns glädje och de flesta elever tycker att det är roligt att röra sig till musiken. När de dessutom gör övningar tillsammans ger musik och rörelse en starkare sammanhållning i elevgruppen och en bättre stämning i klassrummet. Att rörelser tränar motoriken och sångerna tränar det verbala språket har vi redan konstaterat. Utöver detta ger musik och rörelse en upplevelse för eleverna, en

(36)

upplevelse som de kan förmedla vidare genom att presentera det arbete de har gjort för andra med musik och rörelse.

(37)

6 Diskussion

6.1 Metoddiskussion

Processen som låg bakom detta arbete har inte varit helt smärtfri. Det undersökningsområde som jag har valt bestämdes efter mycket funderande och litteraturläsning. Det var svårt att hitta en liknande studie som jag kunde hämta inspiration och jämföra resultat med. Själva intervjusituationerna gav mycket mer än bara svar på mina frågor, vilket snarare komplicerade än underlättade bearbetningen.

Urvalet av de pedagogiska inriktningarna var bra då de använder sig av musiken i undervisningen. Den kommunala skolan kom med för att se hur musiken kan integreras även utan en speciell pedagogisk filosofi som påtvingar musiken i arbetet. Undersökningsfrågorna gav mig mycket och pedagogerna var mycket tillmötesgående.

Tiden blev lite knapp mot slutet av processen, mycket på grund av att inte tidsplaneringen följdes tillräckligt noga.

6.2 Resultatdiskussion

Syftet med detta arbete var att undersöka olika pedagogiska inriktningars sätt att använda musik och rörelse i läs och skrivinlärningen. Jag ville också veta varför de olika pedagogerna använder musik och rörelse som metod i läs- och skrivundervisningen och vad de har för tankar om metoden. Jag ville även jämföra pedagogernas tankar med litteratur för att se om deras tankar stämmer med den nutida forskningen.

Att användningen av musik och rörelse utvecklar elevernas talspråk är klart fastställt, men kopplingen mellan musik, rörelse och skriftspråk är inte lika klar. Pedagogerna motiverar sina metoder med att det utvecklar det verbala språket i första hand och i andra hand att det utvecklar skriftspråket. Att lära sig läsa och skriva innefattar övning i läsande och skrivande

(38)

lära sig läsa är inget man kan önska sig av tomten menade en av pedagogerna. Det går inte att

lära sig läsa och skriva enbart genom att öva andra uttrycksformer som musik och rörelse. Två av pedagogerna hävdar att eftersom eleverna får fler upplevelser av läsning och skrivning genom musik och rörelse ger det dem en djupare inlärning. Men för att eleverna ska ta en djupare inriktning i sitt lärande krävs det att de förstår vad de lär sig och kan sätta det i ett sammanhang som är meningsfullt för dem själva, menar Marton m.fl (2000). Just att eleverna ska förstå och kunna sätta musik och rörelse i ett sammanhang är inte viktigt för majoriteten av pedagogerna. Pedagogerna menar att det är för svårt för eleverna att se sambandet mellan det de gör på musik- och rörelsestunderna och det de gör när de läser och skriver. Eleverna följer med i musiken och rörelserna för att det är roligt och för att gruppen är tillsammans i undervisningen, inte för att de ser att det lär dem läsa och skriva. Detta borde innebära att eleverna tar en ytinriktning i lärandet, de agerar som svar på yttre krav. Kanske är det därför eleverna, enligt pedagogerna, inte förstår att det de gör är kopplat till läs- och skrivundervisningen, (Marton m.fl, 2000). Musik, rörelse och skrift är alla språk och de används kommunikativt för att skapa mening (Jederlund, 2002). Utan förståelse och sammanhang skapas ingen mening (se 2.2).

Om inte eleverna lär sig att läsa och skriva på ett djupare sätt, hur kan då musik och rörelse motiveras i läs- och skrivundervisningen? Genom att arbeta med musik och rörelse parallellt med annan mer traditionell läs- och skrivundervisning får eleverna fler sätt att ta till sig undervisningen. Eleverna har olika sätt att minnas, genom att använda sig av kroppen minns den kinestetiske eleven och den auditive minns genom att höra. Detta gör att klassrummet kräver olika undervisningsmetoder för att alla elever ska kunna ta till sig innehållet. Musik och rörelse stimulerar auditiva och kinestetiska inlärningsstilar.

De olika pedagogiska inriktningarna skiljer sig inte mycket från varandra när det gäller anledningar till varför musik och rörelse ska finnas med i och hur det integreras i läs- och

(39)

skrivundervisningen. Det finns en mängd metoder för att integrera musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen, bara pedagogen är kreativ så kan musik och rörelse integreras överallt. Rytmen återkommer som stommen i arbetet och motiveras med att musik, rörelse och skriftspråk (och talspråk) alla har rytmen gemensamt.

Elevernas språkutveckling i tidig skolgång består inte enbart av att lära sig läsa utan det verbala språket behöver också tränas. Detta ger effekt i skriftspråket eftersom skriftspråket bygger på talspråket (se 2.5). En kommunikativ förmåga övar upp annan kommunikativ förmåga och likaväl som att utveckling av det verbala språket hjälper skriftspråket hjälper kroppsspråket att utveckla det verbala språket. Genom att arbeta med musik och rörelse övar eleverna sin kommunikativa förmåga i kroppsspråk och musik vilket underlättar elevernas inlärning av skriftspråket (se 2.7). Men det finns uttrycksformer som jag inte har tagit upp i detta arbete. All utveckling i kommunikativ förmåga hjälper utveckling i annan kommunikativ förmåga, alltså hjälper även uttryck i tecknande och annat konstnärligt skapande läs- och skrivutvecklingen. I denna undersökning har jag inte hittat några motiv till varför arbete med musik och rörelse skulle vara bättre för läs- och skrivinlärning än arbete med andra uttrycksformer.

Att eleverna är aktiva är viktigt för att de ska lära sig enligt Dewey (1980), och med musik och rörelse som metod är eleverna aktiva. Däremot innebär inte musiken och rörelsen alltid att är eleverna aktiva i ett sammanhang som de kan härleda till sin omvärld, vilket Dewey ansåg som fundamentalt för deras inlärning. Begreppet ”learning by doing” innebär inte att eleverna per automatik lär sig enbart för att de är aktiva. Det går inte att motivera musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen enbart med att barnen lär sig när de är aktiva. Metoden ger många nya erfarenheter men de måste kunna kopplas till gamla erfarenheter för att kunskapandet ska ske (Dewey, 1980). Erfarenheter är i sin tur grunden för fantasin som är till grund för skapandet, enligt Vygotsky. Lärandet är en skapande process, men det räcker inte

(40)

med att eleverna får erfarenheter för att de ska lära sig. De måste även få utrymme för att skapa, och frågan är om de får det genom musik och rörelse. I samspelet med gruppen och den vuxne utvecklar eleven sitt språk och det eleven klarar av med hjälp av någon idag klarar eleven själv imorgon. Pedagogerna från min undersökning trycker på hur mycket deras arbete med musik och rörelse gör för samarbetet i klassen. De gör saker tillsammans, det den ene klarar av tar den andre efter och klarar till slut av själv.

Förutom läs och skrivträning tränar musik och rörelse eleverna i fler områden. Motoriken övas, minnet tränas och de lär sig att samarbeta. Detta motiverar inte musiken i just läs- och skrivundervisningen utan bara musik och rörelse i skolan.

Glädjen i musiken och rörelsen är central, kanske är det den bästa motiveringen till att och det viktiga när barn lär sig läsa är att de har roligt (Björk, 1996). Glädjen i arbetet motiverar användandet av musiken och rörelsen. När eleverna har roligt och aktivt deltar i lektionen stimuleras lärandet. Leken är viktig för att eleverna ska bearbeta sina upplevelser och musik och rörelse har mycket gemensamt med leken.

Svårigheter med läs- och skrivinlärningen kan överkommas med musik och de som har svårigheter med att läsa eller skriva tjänar extra mycket på att få en annan ingång i skriftspråket. Detta är inget som skolorna, förutom Waldorfskolan, har tagit vara på utan de konstaterar enbart att det är så.

6.3 Vidare forskning

Detta arbete utgör inte en heltäckande beskrivning om musik och rörelse som metod för läs- och skrivinlärning. Mycket ytterligare forskning krävs för att ge denna bild, speciellt med fokus på elevernas uppfattning om undervisningen. Det hade även varit intressant att antingen gå djupare i hur en pedagogisk inriktning använder musiken i undervisningen eller se hur det går till på de kommunala skolorna utan speciell pedagogisk profilering.

(41)

Under arbetets gång har jag fått upp ögonen för musikens kraft för att hjälpa de som har svårigheter med läs- och skrivinlärningen. Ett framtida examensarbete hade kunnat baseras på hur musik kan hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter i alla åldrar, inte enbart med den första läs- och skrivinlärningen som sker i skolan. Jag hoppas även att undersökningen kan ge uppslag till nya projekt för att få in mer musik och rörelse i skolan.

(42)

7 Litteraturförteckning

Antal-Lundström, Ilona (1996) Musikens gåva - hur musik påverkar barns utveckling genom

att stimulera inneboende resurser och ge ökad social kompetens. Uppsala: Konsultförlaget.

Arnqvist, Anders (1993) Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.

Bertolotto, Italo (1984) Jacques-Dalcroze-metoden. Stockholm: Univ. Musikvetenskapliga institutionen.

Bjar, Louise & Liberg, Caroline (Red.) (2003) barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Bjørkvold, Jon-Roar (1991), Den musiska människan. Barnet, sången och lekfullheten genom

livets faser. Stockholm: Runa Förlag.

Björk, Maj & Liberg, Caroline (1996) Vägar in i skriftspråket Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Dewey, John (1980) Individ, skola och samhälle (Hartman, Sven G & Hartman; Ros Mari övers.) Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Fahlén, Ros-Marie (1994) Perspektiv på läs- och skrivinlärning. Lindköping: Institutionen för pedagogik och psykologi.

Jederlund, Ulf (2002) Musik och språk. Ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling. Stockholm: Runa Förlag

Johansson, Karin; Lindemark, Josefine (2006) Rytmik lär barn lära för livet. En undersökning

om fem förskolepedagogers tankar om rytmik i förskolan. Hämtat 071201 från:

http://hdl.handle.net/2077/602

Johansson, Bo & Svedner, Per-Olov (2001) Examensarbete i lärarutbildningen –

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB.

(43)

Marton, Ference, Hounsell, Dai & Entwistle, Noel (Red.) (2000) Hur vi lär (Carlsson, Maj

Övers.) Stockholm: Bokförlaget Prisma (originalarbete publicerat 1986)

Patel, Runa & Davidsson, Bo (1991) Forkningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur Ritzer, George & Goodman, Douglas, J (2002) Sociological Theory. 5:te rev. Uppl. Berkshire: McGraw-Hill Education

Sandqvist, Carin & Teleman, Ulf (Red.) (1989) Språkutveckling under skoltiden. Lund: Studentlitteratur

Skolverket (200) Kursplan för musik. Hämtat 2007-10-10 från: http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0708&infotyp=23&skolform=11&i d=3877&extraId=2087

Steiner, Rudolf (2002) Toneurytmi (Andersson, Bengt övers.) Hölö: Wrå Tryck och Förlag (originalarbete publicerat 1956)

Sundin, Bertil (1988) Musiken i människan. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Svedberg, Lars & Zaar, Monica (1995) Boken om pedagogerna 4:e rev. Uppl. Stockholm: Liber

Uppstad, Per H. (2005) Language and literacy Lund: Univ. Institutionen för lingvistik och fonetik.

Uddén, Berit (2004) Musisk pedagogik med kunskapande barn Lund: Studentlitteratur

Vesterlund, Mallo (2003) Musikspråka i förskolan med musik. Rytmik och rörelse Stockholm: Runa Förlag

Vygotsky, Lev (2002) Fantasi och kreativitet i barndomen (Lindsten, Kajsa Ö. Övers.) Göteborg: Daidalos AB (originalet publicerat 1960)

(44)

Bilaga 1 Intervjufrågor

1. Hur motiverar ni användandet av musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen?

2. Hur använder ni er av musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen?

3. På vilket sätt är det viktig att eleverna förstår vad ni gör?

4. Hur kan arbete med musik och rörelse hjälpa elever med speciella läs- och skrivsvårigheter?

5. Varför måste musiken kompletteras med andra metoder i läs- och skrivinlärningen?