Musik och rörelse som metod är en alternativ metod som inte enbart behandlar det ämne som undervisningen inriktar sig på utan det finns andra mål som uppnås med musiken som metod.
5.6.1 Rytmikpedagogen
Rytmikpedagogen menar att genom att jobba med kompletterande språk, som bild och rörelse
och musik […] gör ju också att de får ett bättre verbalt språk. […] Har man ett dåligt verbalt språk blir man frustrerad när man inte kan uttrycka sig.
Ett annat mål är att få barnen att göra språket till en melodi, då kommer eleverna lättare ihåg innehållet i undervisningen och minnet tränas. Ofta kan eleverna fakta genom att sjunga för sig själva och därigenom komma på svaret de letar efter. De jobbar även med att gestalta t.ex. känslor, ord får betydelse genom att de jobbar med många olika sinnen, inte bara hörseln och talet.
5.6.2 Eurytmi
Eurytmipedagogen betonar hur musik och rörelse förenar och stärker eleverna i skolan.
[De får] uppleva […] att de gör nånting tillsammans, något konstnärligt
tillsammans. Att det blir bra, att det är en upplevelse för dem själva och att de kan ge en upplevelse [till] andra människor. Att de ska få en upplevelse att de kan skapa och ge [en] konstupplevelse [till] andra människor. Framför allt en möjlighet till sitt eget själsliga uttryck
Ett annat mål är att de ska kunna samarbeta i allt som händer under och utanför lektionen. En av eleverna för rörelsen och de andra följer. Den som följer upplever smärta av att uppleva en sak av musiken och uttrycka en annan i de rörelser som upplevs. I samhället vi lever i går
det inte alltid att få sin egen vilja fram utan ibland är det nödvändigt att kunna följa andra. Genom eurytmin lär sig eleverna att leva i samhället.
5.6.3 Montessoripedagogen
Montessoripedagogen menar att alla älskar musik, inte alltid just det vi sjunger på musiken
men någon sorts musik. Därför blir de aldrig trötta på musiken. Många elever blir skoltrötta
tidigt, men i musiken finns det alltid någon källa till glädje. Just glädjen i att göra något är ett mål i sig.
För att utveckla sitt språk är musiken också till stor hjälp. Melodin och rytmen är till stor hjälp för språkutvecklingen. Rörelserna gör också att de rör sig följsammare och mjukare.
5.6.4 Pedagog utan särskild pedagogisk profil
Musikens kraft är stor, menar pedagogen. Med musiken har de kul tillsammans och det skapar
en bättre stämning i gruppen. […]. De kan dessutom visa upp något individuellt för kamrater eller för föräldrar. Utan musiken hade de aldrig vågat stå på scen själva framför andra.
Musik och rörelse är också viktig för den motoriska utvecklingen. I den ålder eleverna är när de börjar lära sig läsa är det viktigt att jobba med motoriken också. De ska ju skriva fina
bokstäver också, vilket gör att motoriken måste övas.
5.6.5 Sammanfattning
Musiken ger eleverna mer än enbart läs- och skrivundervisning. I musiken finns glädje och de flesta elever tycker att det är roligt att röra sig till musiken. När de dessutom gör övningar tillsammans ger musik och rörelse en starkare sammanhållning i elevgruppen och en bättre stämning i klassrummet. Att rörelser tränar motoriken och sångerna tränar det verbala språket har vi redan konstaterat. Utöver detta ger musik och rörelse en upplevelse för eleverna, en
upplevelse som de kan förmedla vidare genom att presentera det arbete de har gjort för andra med musik och rörelse.
6 Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Processen som låg bakom detta arbete har inte varit helt smärtfri. Det undersökningsområde som jag har valt bestämdes efter mycket funderande och litteraturläsning. Det var svårt att hitta en liknande studie som jag kunde hämta inspiration och jämföra resultat med. Själva intervjusituationerna gav mycket mer än bara svar på mina frågor, vilket snarare komplicerade än underlättade bearbetningen.
Urvalet av de pedagogiska inriktningarna var bra då de använder sig av musiken i undervisningen. Den kommunala skolan kom med för att se hur musiken kan integreras även utan en speciell pedagogisk filosofi som påtvingar musiken i arbetet. Undersökningsfrågorna gav mig mycket och pedagogerna var mycket tillmötesgående.
Tiden blev lite knapp mot slutet av processen, mycket på grund av att inte tidsplaneringen följdes tillräckligt noga.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med detta arbete var att undersöka olika pedagogiska inriktningars sätt att använda musik och rörelse i läs och skrivinlärningen. Jag ville också veta varför de olika pedagogerna använder musik och rörelse som metod i läs- och skrivundervisningen och vad de har för tankar om metoden. Jag ville även jämföra pedagogernas tankar med litteratur för att se om deras tankar stämmer med den nutida forskningen.
Att användningen av musik och rörelse utvecklar elevernas talspråk är klart fastställt, men kopplingen mellan musik, rörelse och skriftspråk är inte lika klar. Pedagogerna motiverar sina metoder med att det utvecklar det verbala språket i första hand och i andra hand att det utvecklar skriftspråket. Att lära sig läsa och skriva innefattar övning i läsande och skrivande
lära sig läsa är inget man kan önska sig av tomten menade en av pedagogerna. Det går inte att
lära sig läsa och skriva enbart genom att öva andra uttrycksformer som musik och rörelse. Två av pedagogerna hävdar att eftersom eleverna får fler upplevelser av läsning och skrivning genom musik och rörelse ger det dem en djupare inlärning. Men för att eleverna ska ta en djupare inriktning i sitt lärande krävs det att de förstår vad de lär sig och kan sätta det i ett sammanhang som är meningsfullt för dem själva, menar Marton m.fl (2000). Just att eleverna ska förstå och kunna sätta musik och rörelse i ett sammanhang är inte viktigt för majoriteten av pedagogerna. Pedagogerna menar att det är för svårt för eleverna att se sambandet mellan det de gör på musik- och rörelsestunderna och det de gör när de läser och skriver. Eleverna följer med i musiken och rörelserna för att det är roligt och för att gruppen är tillsammans i undervisningen, inte för att de ser att det lär dem läsa och skriva. Detta borde innebära att eleverna tar en ytinriktning i lärandet, de agerar som svar på yttre krav. Kanske är det därför eleverna, enligt pedagogerna, inte förstår att det de gör är kopplat till läs- och skrivundervisningen, (Marton m.fl, 2000). Musik, rörelse och skrift är alla språk och de används kommunikativt för att skapa mening (Jederlund, 2002). Utan förståelse och sammanhang skapas ingen mening (se 2.2).
Om inte eleverna lär sig att läsa och skriva på ett djupare sätt, hur kan då musik och rörelse motiveras i läs- och skrivundervisningen? Genom att arbeta med musik och rörelse parallellt med annan mer traditionell läs- och skrivundervisning får eleverna fler sätt att ta till sig undervisningen. Eleverna har olika sätt att minnas, genom att använda sig av kroppen minns den kinestetiske eleven och den auditive minns genom att höra. Detta gör att klassrummet kräver olika undervisningsmetoder för att alla elever ska kunna ta till sig innehållet. Musik och rörelse stimulerar auditiva och kinestetiska inlärningsstilar.
De olika pedagogiska inriktningarna skiljer sig inte mycket från varandra när det gäller anledningar till varför musik och rörelse ska finnas med i och hur det integreras i läs- och
skrivundervisningen. Det finns en mängd metoder för att integrera musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen, bara pedagogen är kreativ så kan musik och rörelse integreras överallt. Rytmen återkommer som stommen i arbetet och motiveras med att musik, rörelse och skriftspråk (och talspråk) alla har rytmen gemensamt.
Elevernas språkutveckling i tidig skolgång består inte enbart av att lära sig läsa utan det verbala språket behöver också tränas. Detta ger effekt i skriftspråket eftersom skriftspråket bygger på talspråket (se 2.5). En kommunikativ förmåga övar upp annan kommunikativ förmåga och likaväl som att utveckling av det verbala språket hjälper skriftspråket hjälper kroppsspråket att utveckla det verbala språket. Genom att arbeta med musik och rörelse övar eleverna sin kommunikativa förmåga i kroppsspråk och musik vilket underlättar elevernas inlärning av skriftspråket (se 2.7). Men det finns uttrycksformer som jag inte har tagit upp i detta arbete. All utveckling i kommunikativ förmåga hjälper utveckling i annan kommunikativ förmåga, alltså hjälper även uttryck i tecknande och annat konstnärligt skapande läs- och skrivutvecklingen. I denna undersökning har jag inte hittat några motiv till varför arbete med musik och rörelse skulle vara bättre för läs- och skrivinlärning än arbete med andra uttrycksformer.
Att eleverna är aktiva är viktigt för att de ska lära sig enligt Dewey (1980), och med musik och rörelse som metod är eleverna aktiva. Däremot innebär inte musiken och rörelsen alltid att är eleverna aktiva i ett sammanhang som de kan härleda till sin omvärld, vilket Dewey ansåg som fundamentalt för deras inlärning. Begreppet ”learning by doing” innebär inte att eleverna per automatik lär sig enbart för att de är aktiva. Det går inte att motivera musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen enbart med att barnen lär sig när de är aktiva. Metoden ger många nya erfarenheter men de måste kunna kopplas till gamla erfarenheter för att kunskapandet ska ske (Dewey, 1980). Erfarenheter är i sin tur grunden för fantasin som är till grund för skapandet, enligt Vygotsky. Lärandet är en skapande process, men det räcker inte
med att eleverna får erfarenheter för att de ska lära sig. De måste även få utrymme för att skapa, och frågan är om de får det genom musik och rörelse. I samspelet med gruppen och den vuxne utvecklar eleven sitt språk och det eleven klarar av med hjälp av någon idag klarar eleven själv imorgon. Pedagogerna från min undersökning trycker på hur mycket deras arbete med musik och rörelse gör för samarbetet i klassen. De gör saker tillsammans, det den ene klarar av tar den andre efter och klarar till slut av själv.
Förutom läs och skrivträning tränar musik och rörelse eleverna i fler områden. Motoriken övas, minnet tränas och de lär sig att samarbeta. Detta motiverar inte musiken i just läs- och skrivundervisningen utan bara musik och rörelse i skolan.
Glädjen i musiken och rörelsen är central, kanske är det den bästa motiveringen till att och det viktiga när barn lär sig läsa är att de har roligt (Björk, 1996). Glädjen i arbetet motiverar användandet av musiken och rörelsen. När eleverna har roligt och aktivt deltar i lektionen stimuleras lärandet. Leken är viktig för att eleverna ska bearbeta sina upplevelser och musik och rörelse har mycket gemensamt med leken.
Svårigheter med läs- och skrivinlärningen kan överkommas med musik och de som har svårigheter med att läsa eller skriva tjänar extra mycket på att få en annan ingång i skriftspråket. Detta är inget som skolorna, förutom Waldorfskolan, har tagit vara på utan de konstaterar enbart att det är så.
6.3 Vidare forskning
Detta arbete utgör inte en heltäckande beskrivning om musik och rörelse som metod för läs- och skrivinlärning. Mycket ytterligare forskning krävs för att ge denna bild, speciellt med fokus på elevernas uppfattning om undervisningen. Det hade även varit intressant att antingen gå djupare i hur en pedagogisk inriktning använder musiken i undervisningen eller se hur det går till på de kommunala skolorna utan speciell pedagogisk profilering.
Under arbetets gång har jag fått upp ögonen för musikens kraft för att hjälpa de som har svårigheter med läs- och skrivinlärningen. Ett framtida examensarbete hade kunnat baseras på hur musik kan hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter i alla åldrar, inte enbart med den första läs- och skrivinlärningen som sker i skolan. Jag hoppas även att undersökningen kan ge uppslag till nya projekt för att få in mer musik och rörelse i skolan.
7 Litteraturförteckning
Antal-Lundström, Ilona (1996) Musikens gåva - hur musik påverkar barns utveckling genom
att stimulera inneboende resurser och ge ökad social kompetens. Uppsala: Konsultförlaget.
Arnqvist, Anders (1993) Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.
Bertolotto, Italo (1984) Jacques-Dalcroze-metoden. Stockholm: Univ. Musikvetenskapliga institutionen.
Bjar, Louise & Liberg, Caroline (Red.) (2003) barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.
Bjørkvold, Jon-Roar (1991), Den musiska människan. Barnet, sången och lekfullheten genom
livets faser. Stockholm: Runa Förlag.
Björk, Maj & Liberg, Caroline (1996) Vägar in i skriftspråket Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur
Dewey, John (1980) Individ, skola och samhälle (Hartman, Sven G & Hartman; Ros Mari övers.) Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur
Fahlén, Ros-Marie (1994) Perspektiv på läs- och skrivinlärning. Lindköping: Institutionen för pedagogik och psykologi.
Jederlund, Ulf (2002) Musik och språk. Ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling. Stockholm: Runa Förlag
Johansson, Karin; Lindemark, Josefine (2006) Rytmik lär barn lära för livet. En undersökning
om fem förskolepedagogers tankar om rytmik i förskolan. Hämtat 071201 från:
http://hdl.handle.net/2077/602
Johansson, Bo & Svedner, Per-Olov (2001) Examensarbete i lärarutbildningen –
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB.
Marton, Ference, Hounsell, Dai & Entwistle, Noel (Red.) (2000) Hur vi lär (Carlsson, Maj
Övers.) Stockholm: Bokförlaget Prisma (originalarbete publicerat 1986)
Patel, Runa & Davidsson, Bo (1991) Forkningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur Ritzer, George & Goodman, Douglas, J (2002) Sociological Theory. 5:te rev. Uppl. Berkshire: McGraw-Hill Education
Sandqvist, Carin & Teleman, Ulf (Red.) (1989) Språkutveckling under skoltiden. Lund: Studentlitteratur
Skolverket (200) Kursplan för musik. Hämtat 2007-10-10 från: http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0708&infotyp=23&skolform=11&i d=3877&extraId=2087
Steiner, Rudolf (2002) Toneurytmi (Andersson, Bengt övers.) Hölö: Wrå Tryck och Förlag (originalarbete publicerat 1956)
Sundin, Bertil (1988) Musiken i människan. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur
Svedberg, Lars & Zaar, Monica (1995) Boken om pedagogerna 4:e rev. Uppl. Stockholm: Liber
Uppstad, Per H. (2005) Language and literacy Lund: Univ. Institutionen för lingvistik och fonetik.
Uddén, Berit (2004) Musisk pedagogik med kunskapande barn Lund: Studentlitteratur
Vesterlund, Mallo (2003) Musikspråka i förskolan med musik. Rytmik och rörelse Stockholm: Runa Förlag
Vygotsky, Lev (2002) Fantasi och kreativitet i barndomen (Lindsten, Kajsa Ö. Övers.) Göteborg: Daidalos AB (originalet publicerat 1960)
Bilaga 1 Intervjufrågor
1. Hur motiverar ni användandet av musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen?
2. Hur använder ni er av musik och rörelse i läs- och skrivundervisningen?
3. På vilket sätt är det viktig att eleverna förstår vad ni gör?
4. Hur kan arbete med musik och rörelse hjälpa elever med speciella läs- och skrivsvårigheter?
5. Varför måste musiken kompletteras med andra metoder i läs- och skrivinlärningen?