Malmö högskola
Lärarutbildningen Kultur, Språk, MedierExamensarbete
15 högskolepoäng
MC Hansa och skolan -
en kvalitativ intervju om skola, lärande och låttextskapande
The school and Mc Hansa-
a qualitative interview about school, learning and the creation of song lyrics Annica Bokenstrand
Lärarexamen 270 hp Examinator: Els-Mari Törnquist Kultur, Medier och Estetik
Sammandrag
I denna projektredogörelse undersöks en elevs syn på sin skolgång, lärande och sitt låttextskapande genom att en kvalitativ intervju har genomförts. Ett filmat material har skapats där denna intervju utgör grunden för en dokumentär som har för avsikt att berätta en historia om dagens skola. Projektredogörelsen behandlar också vad intervjupersonen upplever vara väsentligt för att hon skall lära sig saker och hur hon ser på de låttexter hon skriver i förhållande till det hon producerar i skolan. Genom att examensarbetet har en gestaltande del, den dokumentär som skapats, ställs också frågan i arbetet vad detta eventuellt tillför och betyder för undersökningen i sin helhet? Projektredogörelsen diskuterar också KME-lärarens eventuella möjlighet att skapa meningsfullt lärande i skolan. Begrepp som lärande, kunskap, motivation och KME är således centrala i denna undersökning.
Innehållsförteckning
1. Inledning 4
2. Syfte och frågeställningar 5
3. Teoretiska utgångspunkter 6
3.1 Lärande 6
3.2 Kunskap 7
3.3 Skolan som organisation 7-8 3.4 Kultur, Medier och Estetik 8-9 3.5 Det filmade materialet 9-10 4. Tillämpning 11
4.1 Metoddiskussion 11-12 5. Beskrivning av projektet 13
5.1 Dokumentationsmetod 13
5.2 Redigeringsprocess 14-15 6. Analys och tolkning 16
6.1 Skolan- Åh, nä! 16-17 6.2 Skilda världar 17-19 6.3 Vad tillför filmen? 20
7. Diskussion 21-22 8. Referenser 23-24 9. Bilaga: Filmen MC Hansa och skolan - en kvalitativ intervju om skola, lärande och låttextskapande 25
1. Inledning
Under sommaren 2008 träffade jag den då 18 år gamla Hanna Busetto, eller MC Hansa som hon helst vill bli kallad. Jag jobbade på ett musikläger för tjejer, Popkollo hip-hop, där hon var en av deltagarna. Vår gemensamma utgångspunkt har sedan dess varit musiken men Hansa har också berättat mycket om sitt liv och de gånger hennes skolgång kommit på tal har hon uttryckt en frustration över att aldrig riktigt ha trivts eller fått den hjälp hon behövt i skolan. Hansa har enligt egen utsago mer eller mindre gett upp tron på att kunna ”lyckas bra” i skolan, hon har IG i nästan alla ämnen och överväger nu att byta gymnasieprogram, för andra gången. Hansas berättelse är för mig som blivande lärare väldigt intressant då jag självfallet vill undvika att de elever jag har i framtiden skall känna som hon gör. Specifikt var det en incident som fångade mitt intresse som blivande lärare i Kultur Medier och Estetik (KME) som utspelade sig då jag en dag skulle hjälpa Hansa att spela in en ny låt. Vi hade inte träffats på flera veckor och när vi skulle börja inspelningen och Hansa gick igenom sitt textblock för att bestämma sig för vilken låt hon ville börja med så såg jag ett nästintill fullskrivet kollegieblock med texter på engelska som hon hade skrivit. Eftersom jag kom ihåg från sommarens kollo att hon tidigare i princip aldrig skrivit på engelska väcktes mitt intresse att ta reda på mer om hur hon resonerar kring sitt textskapande. Att Hansa nu genom musiken börjat skriva en mängd texter på ett språk hon tidigare inte behärskat är för mig fascinerande. Den intervju som ligger till grund för projektredogörelsen fokuserar därför till stor del på vad Hansa själv upplever behövs för att hon skall kunna/vilja lära sig saker. Jag kommer naturligtvis inte kunna dra några övergripande slutsatser om lärande endast utifrån Hansas upplevelser, vad jag dock kan göra är att synliggöra och diskutera vad lärande kan innefatta samt att presentera en berättelse om dagens skola. Jag har valt att presentera detta både i skriftlig och i filmad form då jag genom att återge berättelsen genom flera olika uttrycksmedel hoppas ge en mångfacetterad bild av just Hansas upplevelser av dagens skola. Ur
dispositionssynpunkt bör dokumentären ses innan hela projektredogörelsen läses närmare bestämt innan analys, tolkning och diskussionen men kan också ses helt fristående från projektredogörelsen.
2. Syfte och frågeställningar
I detta arbete har jag för avsikt att genom en kvalitativ intervju lyfta fram en elevs syn på sitt eget lärande och sin skolgång och genom detta återge en berättelse om dagens skola. Detta kommer delvis att åstadkommas genom att ett filmat material skapas för att ge mottagare en auditiv och visuell bild såväl som en skriftlig. Jag har således valt att använda mig av ett vidgat textbegrepp med avsikt att synliggöra flera aspekter av den berättelse som återges. Min förhoppning är också att jag genom att göra ett gestaltande examensarbete kan visa att det inte enbart är genom skriftlig text som undersökningar kan redovisas och att det snarare kan finnas mycket att vinna på att inte enbart hålla sig till ett uttrycksmedel. Vidare ämnar uppsatsen att utifrån intervjupersonens upplevelser och syn på sitt text och musikskapande också lyfta ämnet Kultur Medier och Estetiks eventuella möjligheter att ge fler elever en chans att ”lyckas” i skolan.
Frågeställningar
Hur upplever intervjupersonen sin skolgång och hur ser hon på lärande, både generellt och det egna lärandet?
Vad ser hon som de främsta anledningarna till att hon lär sig respektive inte lär sig saker i skolan?
Hur ser intervjupersonen på sitt text - och musikskapande i förhållande till skolan? Vad, om något, tillförs till arbete genom att det inte enbart redovisas i skrift utan även med ett filmat material?
3. Teoretiska utgångspunkter
Lärande och kunskap är centrala begrepp i denna projektredogörelse och jag kommer således att ge övergripande förklaringar till vad jag menar när jag använder dessa begrepp. Skolan som organisation kommer också att behandlas då även min bild av denna är av relevans för projektredogörelsen, likaså kommer Kultur, Medier och Estetik samt litteratur som rör filmskapande att behandlas.
3.1 Lärande
Ordet lärande kan innefatt flera olika betydelser, Knud Illeris (2007, s. 13) ger i boken, Lärande bl.a. en vidare sammanfattning; ”Lärande är varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande” . Illeris, (2001, s.15) belyser också i en tidigare upplaga av samma verk, då med titeln Lärande i mötet mellan Piaget, Freud och Marx att han ser lärandet som en integrerad process som alltid innefattar en kognitiv, en psykodynamisk och en social och samhällelig dimension. Jag delar denna uppfattning och ser också lärande som en smältdegel av ovanstående beståndsdelar. Inom psykologin har man också intresserat sig för vilka faktorer som är viktigast i inlärningsprocessen. Enligt Egidius och Madsen (1980, s.11) författare till boken, Inlärning och motivation råder det stor enighet bland psykologer om att; ”… drivkrafterna bakom inlärning – behov och intressen – är mycket viktiga när det rör sig om komplicerad inlärning, sådan som kräver individens aktiva medverkan”. Jag instämmer fullständigt med detta och är av den åsikten att det är vår kanske viktigaste uppgift som lärare att skapa en meningsfull lärandemiljö för eleverna. För att kunna ta oss an den uppgiften anser jag att det är av vikt att vi som lärare får/har en helhetssyn angående lärande. Just detta är ett högst aktuellt ämne i den rådande skolpolitiska debatten. Enligt det förslag som Högskoleverkets före detta chef Sigbrit Franke nyligen presenterat angående en ny lärarutbildning, vill man i framtiden ge lärare olika examina och genom det skilja på vad olika lärare behöver kunna om lärande. I debattartikeln, Utbildningen skruvas 50 år tillbaka i tiden (2008-12-03) i Upsala Nya Tidning, skriver ett flertal professorer, lektorer och docenter angående förslaget att;” Med utredningens förslag får ämneslärarna ämneskunskaper, grundlärarna kunskaper om undervisning och förskollärare kunskaper om barns och ungas lärande och utveckling”.
Artikelförfattarna menar att en sådan indelning är verklighetsfrånvänd och att alla lärare oavsett vilken åldersgrupp av elever det är tänkt att de skall undervisa, behöver kunskap om vad, hur och varför man lär och jag delar fullt denna åsikt.
3.2 Kunskap
Ett annat begrepp som är av vikt att återge för förståelse av denna projektrapport är min syn på kunskap. Precis som med lärandebegreppet så är det omöjligt att ge någon djupare inblick i vad kunskap är i en redogörelse av denna storlek men om man ser till vad läroplanen benämner som kunskap tas fyra kunskapsformer upp, faktakunskap,
förståelsekunskap, färdighetskunskap och förtrogenhetskunskap (Lpo 94). Arne Maltén (2003, s.98) menar dock, i boken, Att undervisa - en mångfasetterad utmaning att det i läroplanen saknas flera viktiga former när man talar om kunskap och vill att den skall innefatta även processkunskap, social och emotionell kunskap. I Malténs vidare
resonemang presenterar han olika kunskapsvärden som ofta står emot varandra, de som är av störst relevans för denna projektredogörelse är skolkunskap kontra livskunskap
(Maltén s.92). Maltén menar att skolkunskap innefattar sådant som man traditionellt lärt ut i skolan, kunskap som är teoretisk, abstrakt och inte alltid tillämpar i det praktiska vardagslivet. Denna typ av kunskap har, enligt Maltén, ett kortsiktigt bytesvärde när exempelvis ett prov är över så kan man glömma vad man lärt sig för att sedan byta ut det mot ny kunskap. Livskunskap å andra sidan är, enligt Maltén, när man förutom skolans läroböcker använder livet och verkligheten som lärobok. En sådan undervisning upplevs troligtvis, enligt Maltén, som meningsfull för eleverna då kunskap man tillgodosett sig i en sådan miljö blir användbar och får också ett långsiktigt bruksvärde ( Maltén s.93). Just denna typ av kunskap som förankras i elevernas verklighet anser jag, i enlighet men Maltén, vara en viktig komponent för att skapa ett meningsfullt lärande i skolan. 3.3 Skolan som organisation
Andy Hargreaves (1998) skriver i, Läraren i det postmoderna samhället, att det är moderniteten som har skapat de villkor som framförallt högstadie- och gymnasieskolor med dess personal idag är verksamma i. Hargreaves argumenterar för att denna moderna organisation inte är anpassad till det samhälle som vi nu befinner oss i, vilket han
betecknar som postmodernt. Jag är också av den åsikten att dagens skola i många fall vilar på en grund som inte längre är helt relevant. När man ifrågasätter den rådande organisationen utmanar man dock en hegemoni som länge varit det ända tänkbara. Hargreaves beskriver detta följande; ”Uppstyckade lektioner, ålderindelade klasser, ämnesbaserade läroplaner och skriftliga prov- allt som idag utgör ’riktig’ undervisning på dessa skolor och som framstår som det naturliga, normala och förnuftiga sättet att
organisera läroplaner och undervisning - är egentligen mycket specifika sociohistoriska processer” (Hargreaves, s.34-44). Hargreaves menar att denna syn på skolans
organisation som egentligen är en produkt av en specifik historisk period håller på att tappa sin styrka och relevans. Bilden som Hargreaves målar upp av att det i
modernitetens skola finns ett ”riktigt” sätt att se på skolans innehåll och form är något jag verkligen hoppas skall kunna förändras. Jag anser, i enlighet med Hargreaves, att ett mer dynamiskt förhållningssätt krävs om vi skall få en skola som passar den tid vi lever i. 3.4 Kultur Medier och Estetik
Det vidgade textbegreppet är ett begrepp som funnits som en röd tråd genom hela
huvudämnesdelen av min utbildning och detta är nu således en självklar grundstomme för mig som blivande lärare i Kultur, Medier och Estetik (KME). Skolverket (2007, s. 73) skriver i texten, Att läsa och skriva - forskning och beprövad erfarenhet, om det vidgade textbegreppet på följande sätt; ”Det pappersburna skriftspråket är ett av de uttrycksmedel som står till vårt förfogande idag, men långt ifrån det ända. Många andra tekniska medier ingår i det samtida språkliga landskapet” . En av tankarna med KME är alltså att
exempelvis bild, drama, musik och film är språk man kan använda sig av i skolan vid utlärning såväl som inlärning. Vad det egentligen betyder att bli just en KME-lärare är dock inte helt tydligt. En anledning till detta som Mattis Gustavsson (2006, s.14) lyfter i, KME!? Estetiska läroprocesser på Segevångsskolan är att utbildningen, som funnits sedan 2001, är förhållandevis ny vilket gör att det finns få förebilder att förhålla sig till. Gustavsson ser dock att begreppet estetik kan användas när man skall definiera vad KME är. Han baserar detta på att estetiken är mer framträdande än kultur och medier i KME´s pedagogiska plattform och menar således att det kanske är; ”[…] med utgångspunkt i ordet estetik som KME´s identitet skall sökas. Lena Aulin-Gråhamn, Magnus Persson
och Jan Thaveninus ( 2004, s.10) skriver i boken, Skolan och den radikala estetiken, att just estetiken; ”[…] som formspråk kan utmana skolans kunskapssyn. Den sätter frågetecken inför lärobokskunskapernas entydighet och förenklingar, inför färdiga och fasta kunskaper”.
För att vidare utforska begreppet estetik kan med fördel Kirsten Drotners (1991) bok, At skabe sig - selv, ungdom, æstetik och pædagogik nämnas, då hon i detta verk förmedlar att man genom att använda estetiken kan skapa och berätta saker om sig själv. Drotner menar att barn och ungdomar har ett stort behov av att få synliggöras och diskuterar hur estetiken kan vara både ett mål och ett medel för att åstadkomma detta. Vidare skriver Drotner att man behöver bygga en bro mellan de klyftor som för elever finns mellan skolan och fritiden. Skolan präglas, enligt Drotner, av att läroböcker prioriteras högst medan det på elevers fritid är estetiska uttryck av olika slag som prioriteras högst och hon vill alltså se en mindre polarisering av dessa fenomen. För mig som blivande lärare i KME är det bl.a. genom att bygga de broar som Drotner talar om som jag hoppas kunna skapa meningsfullt lärande för mina framtida elever, genom att knyta an till saker som är viktigt för just dem.
3.5 Det filmade materialet
Det filmade material som kommer att skapas för att ge svar på de frågeställningar som presenterats i arbetet är inte helt lätt att placera i en filmisk genre. Filmade intervjuer utan fiktionsbaserade inslag befinner sig genremässigt visserligen långt ifrån en spelfilm men tillhör nödvändigtvis inte automatiskt genren dokumentärfilm. Man skulle kunna hävda att den typ av dokumentation som jag skall ägna mig åt inte hör till någon särskild genre då den till stor del främst kommer innehålle en filmad intervju. Ingrid Esping (2001, s.188) skriver om dokumentärfilm i boken, Kampen om verkligheten, att det enligt Renov går att urskilja fyra historiska utgångspunkter för dokumentärfilmen; ”[…] att registrera eller bevara, att övertyga eller stödja, att undersöka eller förhöra samt att uttrycka […] ”. Eftersom mitt arbete kommer innefatta intervjuer och bildliga sekvenser utan fiktionella inslag och går att hitta inom ramen för de utgångspunkter som Esping presenterar så är det dock i genren dokumentärfilm som jag anser att mitt material ändå bör placeras.
För att kunna bearbeta den frågeställning som behandlar vad det filmade materialet eventuellt tillför till arbetet som helhet blir frågan om tolkning av intryck aktuell. Vad filmen eventuellt bidrar med kan uppfattas som en högst subjektiv fråga men hur man tolkar olika intryck och vilka konnotationer som sammankopplas med olika saker kan ju vara problematiskt även om man arbetar enbart i skrift då ord, såväl som visuella eller auditiva uttryck är meningsbärare enligt författaren Stuart Hall. Hall (1997, 38 s.) skriver i boken, Representation: Cultural representations and signifying practices, att konnotationer är den mening som associeras med vissa ord, bilder eller fenomen. Enligt Hall anser Roland Barthes att konnotationer är bärare av vida globala budskap som baseras på kultur, kunskap och historia. Allt omkring oss berättar något, enligt Hall, och min uppgift blir således att se vad detta innebär för mitt filmade material och för arbetet som helhet.
4. Tillämpning
Undersökningen i detta arbete har skapats och behandlats genom att en
projektredogörelse har skrivits och ett filmat material har skapats och redigerats. Dessa båda delar utgör tillsammans examensarbetet.
4.1 Metoddiskussion
Att text kan vara mer än det skrivna ordet har man från Lärarutbildningens håll varit noga med att poängtera, i alla fall ur en teoretisk ståndpunkt. Jag har dock vid ett flertal
tillfällen upplevt att det när det kommer till praktisk tillämpning av begreppet har varit den skrivna texten som i slutändan varit den ”viktigaste”. Det var således en självklarhet för mig att ta tillvara på möjligheten att göra ett gestaltande examensarbete då det vidgade textbegreppet nu verkligen beprövas praktiskt och likställs med skriven text. Jag har i denna projektrapport valt att använda mig av mediet film som gestaltning, närmare bestämt dokumentärfilm för att ge mottagare av arbetet flera utgångspunkter en det skrivna ordet. Jag vill också genom detta undersöka vad just en gestaltning, som film i detta fall, kan tillföra till en undersökande uppsats. Då intervjupersonen är myndig har endast hennes eget godkännande krävts för att få filma. Det gjordes inspelningar vid två separata tillfällen, först filmades en intervju på Arena 305, vilket är en fritidsgård, som intervjupersonen ofta besöker. Utöver detta filmades också sekvenser på hennes skola. Förfrågan att spela in på skolan hade i förväg godkänts av ansvarig klasslärare samt skolans rektor och möjlighet till inspelning av intervjun som tog plats på Arena 305 hade tidigare godkänts av personal som arbetar där.
För att uppnå delar av projektredogörelsens syfte och frågeställningar har jag använt mig av kvalitativ intervju som metod, då det endast är en persons erfarenheter som ligger till grund för undersökningen. Det kan onekligen finnas en styrka i att ha ett
bredare material med många intervjuer att utgå ifrån när en undersökning skall
genomföras, eftersom flera personers röster då blir hörda. Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud (2003, s.233) benämner i Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad den kvantitativa metoden som en mer demokratisk forskningsmetod än den kvalitativa, de syftar då främst till metodens grundläggande aspekt, att flera analysenheter behandlas likvärdigt och tillskrivs samma värde. Karen O´ Reilly (2005,
s.114) lyfter emellertid fram i boken, Ethnographic methods att den kvalitativa intervjun fyller en väldigt viktig funktion;” Qualitative interviews are an opportunity to delve and explore precisely those subjective meanings that positivists seek to strip away in their search for standardization”. Mitt val av kvalitativ intervju är gjort med förhoppningen att kunna göra just den subjektiva djupdykning som O´ Reilly beskriver. Vidare så har det framkommit i Vetenskapsrådets (2008, s.9) nyskrivna rapport, Från lärare till elever, från undervisning till lärande- utvecklingslinjer i svensk, nordisk och internationell klassrumsforskning att klassrumsforskning numera tenderar att; ”[…] förändras i riktning mot mer explicit situerade analyser, där syftet allt mera sällan är att etablera ett system för kategorisering av stora material, utan att förstå i detalj hur den studerade situationen är organiserad”. En annan utveckling som presenteras i rapporten är också att det idag görs analyser av små och begränsade material vilket inte var fallet i
klassrumsforskningens tidiga utveckling. Jag finner till följd av detta att det kan finnas stort värde i att förmedla en berättelse som den som Hansa delger.
5. Beskrivning av projektet
Projektet består av att en dokumentär skapats genom att filma och intervjua en elev om hennes syn på skola, lärande och sitt text och musik skapande. I arbetets inledande skede kontaktade jag Hansa för att förhöra mig om ifall hon ville ställa upp på att bli filmad och intervjuad. Efter att detta klargjorts planerade jag för arbetets frågeställningar samt var och hur intervjuandet och filmandet skulle genomföras. Jag skrev sedan de inledande delarna av projektredogörelsen såsom inledning och teoretiska utgångspunkter och planerade sedan för vilka intervjufrågor jag skulle ställa till Hansa. Intervjuerna och de övriga filmade materialet dokumenterades under några dagar och sedan redigerade jag materialet och tillsatte musik. Avslutningsvis skrev jag de resterande delarna av projektredogörelsen och såg då upprepade gånger på dokumentären för att kunna analysera materialet.
5.1 Dokumentationsmetod
Dokumenterandet av undersökningen har som tidigare framkommit skett genom att ett filmat material har skapats. Vid valet av inspelningsplatser tog jag i beaktande vad Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud skrivit angående vikten av att
intervjupersonen känner sig bekväm på den aktuella platsen för intervjun (s.249). Då jag sedan tidigare känner till att Hansa trivs på fritidsgården Arena 305 ansåg jag detta vara just en sådan plats. Under det andra inspelningstillfället gjordes endast kortare intervjuer då detta tillfälle främst var tänkt som ett komplement till den huvudsakliga intervjun som spelats in på Arena 305. Angående utformningen av en intervju nämner Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud också vikten av att man som intervjuare både har ett tematiskt och ett dynamiskt förhållningssätt. Alltså att man både ställer frågor som är direkt kopplade till den aktuella frågeställningen – tematiskt, och att man också håller samtalet flytande -dynamiskt, detta för att intervjupersonen skall känna sig motiverad att berätta om sina tankar och upplevelser (s.290). Jag utformade följaktligen intervjun med dessa aspekter i beaktande och mitt fokus var därför inställt på att få svar på
projektredogörelsens frågeställningar men även ha en öppenhet inför möjligheten att samtalet skulle kunna ta för mig oförutsedda vägar.
5.2 Redigeringsprocess
Det filmade råmaterialets längd var ca 80 minuter långt och min intention var att detta skulle resultera i en redigerad version på ca 25 minuter. Det slutgiltiga materialet blev 23 minuter långt. Redigeringen av råmaterialet innebar ett stort forskningsetiskt ansvar då en objektiv behandling av ett material som kräver omarbetning enligt min mening inte existerar. Steven D Katz (1991, s.145) skriver i, Film directing shot by shot, visualizing from concept to screen att den struktur som skapas när man inom film skall berättas/visa en historia kontrollerar i vilken ordning som information förmedlas. Detta är, enligt Katz;” […] as important to the storytelling process as the actual information being presented”. Jag som redigerare har, enligt Katz resonemang, således ett stort inflytande över hur historien berättas även om innehållet i sig, Hansas berättelse i det här fallet, inte är ”min berättelse”.
Vidare så innefattar genren dokumentärfilm också aspekter som måste tas i beaktande vid redigering. Ingrid Esping (2001, s.20) skriver i boken, Kampen om verkligheten att den dokumentära representationen har en komplicerad existens för att den befinner sig i ett slags mellanläge. Esping menar också att detta får konsekvenser för hur man inom genren bearbetar innehållet, en av de orsaker som Esping lyfter fram presenteras genom att hon återger Nichols ord; ” Dokumentären definieras i förhållande till sin fiktionella motpart och den måste, istället för att direkt konfrontera en fråga eller ett problem, passera det illuriska underhållningsmedium som film per definition är ”(Esping s.21). Den problematiken blev för mig tydlig under redigeringsarbetet då jag stundtals fann att innehållet kom att ställas mot formen. Att se intervjun i fråga utan andra inslag skapar ur visuell synpunkt en ganska ointressant bild, även om innehållet kan vara fångande. Filmmediet i sig kräver en viss rörlighet för att inte lika väl kunna vara enbart ljudupptagning så dynamiken mellan ord och bild har varit något jag brottats med under redigeringsprocessen. Frågor jag ställt mig är exempelvis hur mycket av intervjun som kan visas utan att det blir tråkigt rent visuellt och hur de övriga inslagen skall
introduceras ”naturligt” utan att distrahera mottagaren från Hansas berättelse? Det slutgiltiga resultatet innehåller längre sekvenser utan andra visuella eller auditiva inslag än intervjun i fråga. Detta för att jag anser att en viss känslighet och intimitet skapas när Hansas berättelse ostört för kommunicera med mottagaren och jag anser att projektet som
helhet vinner på detta även om dokumentären ur teknisk- eller form synpunkt inte håller någon högre klass.
Bo Davidson och Runa Patel (1991, s. 87-88) skriver i, Forskningsmetodikens grunder, att en intervjus tillförlitlighet kan vara beroende av ifall en speciell
intervjuareffekt uppstår. De menar att denna effekt;” […] är ett resultat av att intervjuaren uppträder på ett sådant sätt under intervjun att individen förstår, medvetet eller
omedvetet, vad som förväntas av dem”. Eftersom Hansa och jag hade träffats ett flertal gånger innan intervjun gjordes skulle en sådan effekt som Davidson och Patel talar om kunna uppstå. Därför har jag valt att inte redigera bort mina frågor så att åhöraren får ta del av hur mina frågor ställs. Om Hansas svar i någon mån är anpassade efter vad hon tror att jag vill höra så är detta inget som jag velat dölja i redigeringsprocessen.
6. Analys och tolkning
För att besvara arbetets frågeställningar har jag upprepade gånger tittat på den färdiga dokumentären för att kunna göra en analys och tolkning av materialet. Jag har för att ge svar på den sista frågeställningen också försökt utröna vad just arbetssättet film har tillfört till arbetet som helhet.
6.1 Skolan - Åh, nä!
Den inledande delen av intervjun summerar, enligt mig, tydligt Hansas syn på skolan. Då hon fick frågan om vad hon tänkte på när jag sa skola var hennes direkta svar; ”Åh nä”! På frågan om hon alltid hade känt så svarar hon; “Ja, så länge jag kan minnas så har jag inte tyckt om skolan”. Det framkom sedan att hennes första positiva minnen av skolan var så långt tillbaka som till förskolan, hon har således genomgått hela grundskolan med en negativ känsla inför skolan. Skillnaden var enligt henne att det var kul när man inte ”pluggade”. Detta är en ständigt återkommande faktor i Hansas berättelse, att hon inte vill plugga eller vistas i skolan så mycket. Samma svar skulle nog många tonåringar reflexivt ge, oviljan i sig är därför inget jag reagerar särskilt på, däremot blir jag
intresserad av varför hon känner så. Hon nämnde vid ett flertal tillfällen under intervjun att hon känner sig - och alltid har känt sig dålig i skolan, att hon inte förstår och upplever sig själv som mycket sämre än de andra i klassen. Jag tolkar detta som att hon från en tidig ålder utvecklat ett dåligt självförtroende angående sin möjlighet att prestera inom skolans värd och att denna känsla sedan eskalerat med åren. Hansa berättar också om att hon fått diagnosen dyslexi av den tredje graden i årskurs 7 och att detta då förändrade hennes situation. Delvis för att hon nu förstod varför hon inte var lika ”bra” som de andra i klassen, men också för att hon nu fick specialundervisning. Specialundervisningen visade sig dock även den vara en negativ upplevelse för Hansa, med lärare som enligt henne var ”världens sämsta”. När detta framkom stärktes min bild av att Hansas grundläggande syn angående att skolan inte är något för henne, grundar sig i att hon sällan eller aldrig känt att hon är “bra” i skolan. Hansa berättade också att hon inte har någon motivation till att gå till skolan. Knud Illeris ( 2001,s.117-118) skriver i boken Lärande, att stora elevgrupper kan ha svårt att hitta motivation till lärande och skolgång då press och höga krav inte passar alla;
” […] de som redan är svaga har svårt att hantera denna press; de blir mer osäkra, och deras motivation blir dubbelbottnad. De vill gärna kvalificera sig, för det är ju nödvändigt, samtidigt som de emellertid har en stark önskan att slippa, för det är påfrestande och de är rädda för att det ska fogas ännu fler nederlag till den rad som de redan genomlidigt” (Illeris, s.118).
Jag tycker mig se denna dubbelhet i flera av de svar som Hansa ger. Hon ger å ena sidan ett intryck av att inte anstränga sig så mycket i skolan, hon berättar att hon skolkar mycket och ofta pratar med kompisar under lektionstid. Å andra sidan ges bilden av en elev som kämpar för sin rätt till specialundervisning och som alltid går på den läxhjälp som skolan erbjuder. Min tolkning blir således att Hansa brottas med just den problematik som Illeris beskriver angående önskan att lära sig, kontra rädslan att misslyckas i skolan.
På frågan om när Hansa känner sig som bäst i skolan, svarar hon; ”När jag skrivit riktigt bra på ett prov då känner jag att, fan jag är ju ändå grym, jag kan ändå”. När jag sedan frågade om det är genom vad man får för resultat på proven som man vet om man är ”bra” i skolan så svarade hon, att det är så hon ser det. När hon sedan fick en fråga angående ifall hon kan känna att hon gjort bra ifrån sig i skolan även om det inte gått bra på ett prov eller att en lärare sagt att hon gjort något bra, så svarar hon; ”Asså, går det inte bra på provet då har jag gjort jävligt dåligt ifrån mig känner jag”. Jag ställde ett antal liknande frågor angående detta då jag var intresserad av att få veta vad Hansa ser som avgörande för hur man vet om man ”lyckats” i skolan. Baserat på hennes återupprepade svar att det är proven som avgör, så tolkar jag detta som att det
finns/funnits väldigt få möjligheter för Hansa att visa sina färdigheter i skolan annat en genom skriftliga prov, då detta är det ända som lyfts fram.
6.2 Skilda världar
Ett flertal av de svar jag fick under intervjuns gång är för mig motstridiga. Under delar av intervjun berättade Hansa om sitt musikskapande, om att hon skriver texter och ibland även gör egen musik, beats, som man benämner detta inom hiphop genren. Jag frågade
henne om hur hon såg på sitt låttextskrivande i förhållande till skolan och det verkade ibland som att hon inte förstod alls vad jag menade med mina frågor. Detta kan självfallet vara ett resultat av en otydlighet från min sida men jag tolkar det främst som att hon faktiskt inte såg någon koppling mellan sitt låttextskrivande och skolan. Hon sa förvisso att det faktum att hon börjat skriva texter på engelska hade hjälpt henne under engelskan i skolan men nämnde aldrig att det fungerat vice versa och hon menade på att skolan och texterna är två vitt skilda saker. Jag frågade henne vad denna skillnad var och fick till svar; ”Skillnaden är väl att jag tycker att det är jävligt kul och att jag kan få fram någonting, å i skolan är det bara att man måste skriva det bara för att”. Det blev under intervjun tydligt för mig att Hansas arbete med musik var något som hon inte upplevde kunde förenas med hennes tidigare eller nuvarande skolgång. Denna oförenlighet av skolans värld och världen utanför är något som Hargreaves talar mycket om;
“Med tiden blir gapet mellan skolans värld och världen utanför allt mer uppenbar. Det anakronistiska i skolans värld blir allt tydligare. Det är denna klyfta som utgör en stor del av krisen i dagens skola” (Hargreaves, s.39). Hargreaves menar att skolans elever (och personal) i dag placeras i en omöjlig situation genom att skolans utformning inte är anpassad till den värld vi lever i. Hansas berättelse utgör, enligt mig, ett tydligt exempel på hur detta kan ta sig uttryck.
En annan aspekt av den skiljelinje jag anser mig kunna urskilja mellan Hansas berättelse om skolan kontra den om låttextskapandet gäller vad hon upplever krävs för att hon skall ”lyckas” i skolan jämfört med vad som krävs när hon skriver låttexter. Hon berättar i intervjun att det hon behöver i skolan är att någon sitter bredvid henne och ger hjälp och stöd under i princip alla lektionspass för att hon skall klara det hon får i uppgift. När hon talade om sitt låttextskrivande verkade inget stöd alls behövas, då var det
viktigaste att förmedla ett budskap, att berätta något. Jag vill här knyta an till kapitlet som behandlar teoretiska utgångspunkter och då särskilt det som Egidius och Madsen skrivit om vikten av motivation vid inlärning. Det blir för mig tydligt i Hansas fall att tid, lust och engagemang är något det finns mycket av när det gäller att producera låttexter medan det samma inte är något hon vill/kan frambringa i skolan. Hon ser mening i att skriva och rappa sina låtar och vill då exempelvis lära sig mer engelska ord och fraser för att få ut sitt budskap. Hon finner inte alls, enligt egen utsago, samma mening i skolan och
engagerar sig således därför inte lika mycket. Här blir också Malténs resonemang kring skolkunskap kontra livskunskap högst aktuellt. När Hansa lär sig nya saker relaterade till sitt låttextskrivande uppstår för henne ett meningsfullt lärande där hon praktiskt kan tillämpa det hon lär sig, det finns alltså en förankring i just hennes verklighet. I skolan å andra sidan ger Hansa intryck av att inte finna någon koppling till sin vardag och verklighet och det är en till synes mer traditionell skolkunskap hon möter där, som inte ger henne känslan av att det som ska läras in är meningsfullt att kunna. Jag finner också Hansas oförmåga att sammanlänka skolan med låttextskapandet som en konsekvens av en skoltradition som inte kopplar samman olika konstnärliga uttryck med lärande. Jan
Thavenius ( 2004, s79) skriver i, Skolan och den radikala estetiken att läroplanerna inte någonstans uttryckligen kopplar ihop konst och estetik med lärande. Thavenius menar också att detta är en effekt av att man inom skolans värld ser kultur som ”roliga inslag” men att den inte kopplas ihop med ”riktigt lärande”. Som blivande lärare i KME ser jag just denna oförmåga/ovilja att koppla ihop lärande med olika estetiska och mediala uttryck som något som måste utmanas. Det är för mig uppenbart att Hansa lär sig saker när hon skriver låttexter och jag ser också dessa texter som en ingång till hennes
motivation och lärande som man i skolan skulle kunna utgå ifrån för att skapa en mening i inlärningsprocessen.
En ytterligare dimension av hur man kan se på Hansas musicerande i förhållande till skolan är att sätta det i perspektiv till estetikens möjlighet att berätta saker om oss själva som människor. Kirsten Drotner (1991, s.10) skriver i boken, At skabe sig – selv, ungdom, æstetik och pædagogik att; ”Og i æstetikken får vi netop muligheder for att eksperimentere och hermed skabe en ny sikkerhed. Det æstetiske felt er alltså både mere flertydigt og mere nødvendigt. Det tillader, at vi prøveros selv af, og det kan sikre en identitet. Det åbner og lukker. I den æstetiske praksis skaber vi os-selv”. Hansa sa under intervjun att hennes rappande var viktigt för att hon vill berätta om sitt liv och sina erfarenheter. Man kan således säga att hon använder musiken för att gjöra just det som Drottner talar om, att skapa sig själv. Motivationen bakom att uttrycka sig estetiskt kan, enligt Drottners resonemang, alltså vara viljan att berätta något om sig själv, om vem man är. En följd av detta ”själv-skapande” är också att utövaren lär sig saker under vägen. I
Hansas fall har således viljan att berätta om sig själv fört med sig att hon lärt sig betydlligt mer engelska än vad hon kunde innnan hon började skriva låttexter. 6.3 Vad tillför filmen?
Den sista av mina frågeställningar, den som rör vad, om något, som tillförts till arbetet av att en film ingår utöver den skrivna texten är kanske den svåraste att besvara, då den enligt min mening är väldigt vid. Jag kan dock börja med att klargöra att jag definitivt anser att arbetet i sin helhet har stärkts av att inte enbart vara i skriftlig form. Det jag främst baserar detta på är att jag anser att mottagaren har presenterats med mer fakta en vad som skulle ha funnits om arbetet enbart var skriftligt. De visuella och auditiva aspekter som nu är en del av arbetet är, för att återknyta till Stuart Hall, bärare av specifika konnotationer som talar ett eget språk. Mottagaren möts av en mängd konnotationer kopplade till Hansas utseende, kroppsspråk och sätt att svara på mina frågor och om jag enbart haft ett skriftligt material skulle dessa intryck gå förlorade och främst min bild av Hansa skulle framträda. Självfallet har även filmen färgats av mig eftersom jag redigerat den men som tidigare framkommit valde jag att visa långa sekvenser av intervjun och under dessa anser jag att mottagaren kan bilda sig en uppfattning som inte enbart gått genom mina ”glasögon”. Att utröna exakt vilka dessa intryck och associationer är finns det tyvärr inte utrymme för inom ramen för denna projektredogörelse men jag hävdar att detta inte heller är nödvändigt för att besvara den aktuella frågeställningen. Det faktum att fler ”budskap” sänds till mottagaren, oavsett om de kategoriseras som generella eller personliga bidrar, enligt min mening, alltså till arbetet som helhet för att Hansas berättelse får möjlighet att kommunicera på flera olika plan. Jag anser också att mottagaren får en aktivare roll när det finns mer en enbart skriven text att förhålla sig till eftersom fler intryck skall tas in och bearbetas och det finns då förhoppningsvis möjlighet för många olika mottagare att hitta beröringspunkter i arbetet som intresserar just dem.
Diskussion
Självfallet kan jag i denna diskussion inte dra några stora allmängiltiga slutsatser enbart baserat på en elevs upplevelser och tankar. Med detta sagt anser jag dock att jag i
analysen kunnat visa på ett flertal exempel där delar av Hansas berättelse belyser problem som dagens skola har att brottas med. Min ambition var att synliggöra en berättelse om dagens skola och undersöka vad denna elev har för tankar kring skola, lärande och musik. De frågeställningar som ligger till grund för undersökning anser jag att Hansa tydligt har gett svar på, även om svaren i sig varit allt annat en entydiga. Hennes syn på lärande och skola tycks djupt färgad av det faktum att hon sällan eller aldrig upplevt att hon är
tillräckligt bra. När hon väl får den känslan har detta föregåtts av ett ”lyckat” provresultat som enligt henne utgör måttstocken för hur man vet att man gör bra ifrån sig i skolan. Det har också tydligt framkommit att hon ser sitt textproducerande som något helt frånskilt från skolan, skrivet med hennes egna ord; ”Texterna är en sak, skolan någonting annat! ”. Som blivande lärare i KME finner jag detta beklagligt då jag ser en möjlighet att skapa just det meningsfulla lärande som Madsen och Egidius talar om genom att inkorporera musikskapandet (i det här fallet) med övrig undervisning. Jag menar inte att musik, eller andra estetiska eller mediala uttrycksformer i sig löser problem såsom brist på motivation hos elever, eller strukturella och innehållsmässiga problem såsom de Hargreaves skriver att dagens skola har men, genom att erbjuda elever flera olika sätt att tillgodose sig kunskap utmanas i alla fall den rådande strukturen och fler bilder av vad som kan vara kunskap och hur den lärs in, och lärs ut, kan få ta form. För Hansas del kan de möjligheter som estetiken besitter användas för att inom skolan återskapa samma meningsfulla situation, som den Hansa upplever när hon skriver
låttexter. Detta kan exempelvis ske genom att följa Drotners tankar om att skapa sig själv, för att på så vis, ge elever möjlighet att få skapa och berätta utifrån och om sig själva för att iscensätta lärande.
Genom mitt val att göra ett gestaltande examensarbete har jag förhoppningsvis även visat att mycket kan tillföras en undersökning genom att använda det vidgade textbegreppet. För mig som student har fler möjligheter att bearbeta och presentera materialet funnits och för mottagaren av arbetet har fler intryck och aspekter av
undersökningen funnits tillgängliga genom den film som skapats. Min förhoppning är att ett vidgat textbegrepp som innefattar exempelvis bild, musik och mediala uttryck i framtiden skall uppgraderas och att akademisk text i framtiden inte enbart har skrift som given konnotation.
Referenser
Aulin-Gråhamn, Lena. Persson, Magnus. Thavenius, Jan. 2004, Skolan och den radikala estetiken. Lund: Studentlitteratur.
Davidson, Bo. Patel, Runa. 1991, Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studetlitteratur. Drotner, Kirsten. 1991, At skabe sig – selv, ungdom, æstetik och pædagogik. Köpenhamn: Nordisk Forlag A/S.
Egidius, Henry. Madsen, KB. 1980, Inlärning och motivation. Stockholm: Norstedts tryckeri.
Esaiasson, Peter. Giljam, Mikael. Oscarsson Henrik. Wägnerud, Lena. 2003, Metodpraktikan. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Esping, Ingrid. 2001, Kampen om verkligheten. Stockholm: Hjalmarson och Högberg Bokförlag.
Gustavsson, Mattis. Malmö högskola, Lärarutbildningen och myndigheten för
skolutveckling, rapport nr 2: 2006, KME!? Estetiska läroprocesser på segevångskolan. Malmö: Holmbergs
Hall, Stuart. 1997, Representation: Cultural representations and signifying practices. Glasgow: The Open University.
Utbildningen skruvas 50 år bakåt. Upsala Nya Tidning: artikel publicerad 2008-12-03. Holmberg, Olle. Lindberg, Inger. Lundahl, Lisbeth. Palmer, Brian. Pramling, Ingrid. Runesson, Ulla. Skogar, Björn. Thavenius, Jan .
Illeris, Knud. 2001, Lärande i mötet mellan Piaget, Freud och Marx. Lund: Studentlitteratur
Illeris, Knud. 2007, Lärande. Lund: Stidentlitteratur.
Katz, Steven D. 1991, Film directin shot by shot, visualizing from concept to screen. CA: Michel Wiese Productions.
Maltén, Arne. 2003, Att undervisa - en mångfasetterad utmaning. Lund: Studentlitteratur. O´Reilly, Karen. 2005, Ethnographic methods. Cornwall: Routledge.
Skolverket. 1994, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet.
Skolverket. 2007, Att läsa och skriva - forskning och beprövad erfarenhet.
Vetenskapsrådet. Sahlström, Fritjof. 2008, Från lärare till elever, från undervisning till lärande - utvecklingslinjer i svensk, nordisk och internationell klassrumsforskning.
Bilaga:
Filmen MC Hansa och skolan – en kvalitativ intervju om skola, lärande och låttextskapande.
