FONTÄNHUSETS BETYDELSE
FÖR MEDLEMMARNAS
ÅTERHÄMTNINGSPROCESS
EN KVALITATIV STUDIE OM ÅTERHÄMTNING
UTIFRÅN ETT MEDLEMSPERSPEKTIV
FONTÄNHUSETS BETYDELSE
FÖR MEDLEMMARNAS
ÅTERHÄMTNINGSPROCESS
EN KVALITATIV STUDIE OM ÅTERHÄMTNING
UTIFRÅN ETT MEDLEMSPERSPEKTIV
KATJA JONSSON
Jonsson K. Fontänhuset betydelse för medlemmarnas återhämtning. En kvalitativ studie om återhämtning utifrån ett medlemsperspektiv. Examensarbete i
handikapp – och rehabilteringsvetenskap 15 högskolepoäng. Malmö universitet:
Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete 2018.
Bakgrund: De senaste decennierna har socialpolitiska beslut präglats av en
viljeinriktning att individer med psykisk funktionsnedsättning ska leva i samhället med andra, i en gemenskap. Det visar sig dock att många står utanför samhällets gemenskap och saknar ofta sysselsättning. Att ha sysselsättning kan vara en avgörande faktor som inte bara möjliggör att isolering bryts men även att vägen mot återhämtning från psykisk ohälsa kan påbörjas. Att få vara en del av ett sammanhang visar sig ha positiva effekter för återhämtningsprocessen som bidrar till att personer med psykisk funktionsnedsättning kan leva ett tillfredsställande liv trots att hen aldrig blir helt symptomfri.
Syfte: Syftet med denna studie har varit att undersöka fontänhusets betydelse för
medlemmarnas återhämtningsprocess. Syftet har även varit att belysa om det finns erfarenheter av både främjande och hindrande faktorer på fontänhuset för
medlemmarnas återhämtning.
Metod: Fem semistrukturerade intervjuer med medlemmar på fontänhuset som har
erfarenhet av personlig återhämtning har genomförts och analyserats tematiskt.
Resultat: Studien visar att fontänhuset är av betydelse för medlemmarnas
återhämtningsprocess. Fontänhuset upplevs av flera av deltagarna i studien som en bidragande faktor till deras återhämtning. Studien påvisar också att det kan finnas problematik på fontänhuset som påverkar de sociala relationerna mellan medlemmarna. Vidare lyfts att återhämtningsprocessen består av fram och tillbakagångar men att ha en plats dit man kan gå bidrar till fler framgångar än motgångar.
Nyckelord: Behovstrappan, Fontänhuset, klubbhusmodellen, Maslow, psykosocial
THE FOUNTAIN HOUSE
IMPORTANCE FOR THE
MEMBERS RECOVERY PROCESS
A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY ON
RECOVERY VIEWED FROM A
MEMBERPERSPECTIVE
KATJA JONSSON
Jonsson, K, The Fountain House importance for the member´s recovery process. A qualitative interview study on recovery viewed from a member perspective. Degree project in Disability and Rehabilitation Science.15 ECYS credits. Malmö University. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work 2018.
Background:In recent decades, social policy decisions have been characterized by a determination that people with mental disabilities should live in society with others, in a community. However, it turns out that many people are outside society's community and often lack employment. Having employment can be a crucial factor that not only enables isolation to be broken but also that the path to recovery from mental illness can begin. Being part of a context proves to have a positive effect on the recovery process that helps people with mental disabilities live a satisfying life despite never becoming completely free from symptom.
Purpose: The purpose of this study has been to investigate the importance of the fountain house for the members' recovery process. The purpose has also been to highlight whether there are experiences of both promotion and preventive factors in the fountain house for members' recovery.
Method:Five semi-structured interviews with members of the fountain house who have experience of personal recovery have been conducted and analyzed
thematically.
Result:The study shows that the fountain house is important for the members' recovery process. The fountain house is experienced by several of the participants in the study as a contributing factor to their recovery. The study also shows that there may be problems at the fountain house that affect the social relations between the members. Furthermore, it is emphasized that the recovery process consists of advances and reversals, but having a place you can go contributes to more successes than adversities.
Keywords: Club House model, Fountain House, hierarchy of needs, Maslow,
FÖRORD
Ett stort och varmt tack riktas till studiens deltagare som har delat med sig av sina erfarenheter. Tack för att ni har tagit er tid att medverka i studien, utan er hade den inte varit möjlig.
Jag vill även tacka min handledare Karin Invarsdotter för all vägledning och råd hon gett mig genom hela arbetsprocessen av denna studie.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ... 5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 6
1. INLEDNING ... 8
1.1 Problemformulering ... 9
1.2 Syfte och frågeställning ... 9
2. BAKGRUND ... 9
2.1 Psykisk funktionsnedsättning ... 9
2.2 Arbete och sysselsättning ...10
2.3 Psykisk ohälsa ...10
2.4 Fontänhusets historia i korthet ...11
2.4.1 Fontänhusets organisation och syfte ...11
2.4.2 Brukarmakt ...12
5. Återhämtning ...12
5.1 Tidigare forskning om återhämtning från psykisk ohälsa ...13
5.1.1 Sammanfattning ...15
6. Återhämtningsinriktat arbete ...15
6.1 Psykiatrisk/Psykosocial rehabilitering ...15
6.2 Tidigare forskning om återhämtning och fontänhuset ...16
6.2.1 Sammanfattning ...17
7. TEORETISK REFERENSRAM ... 18
7.1 Abraham Maslows behovstrappa ...18
8. METOD ... 20
8.1 Forskningsansats ...20
8.2 Förförståelse ...21
8.3 Innan urval och rekrytering av deltagare ...21
8.3.1 Rekrytering och urval av informanter ...22
8.4 Genomförande ...22
8.4.1 Intervjuns genomförande ...22
8.5 Etiska överväganden ...23
9. Bearbetning och analys ...25
10. RESULTAT OCH ANALYS ... 25
10.1 Synsätt på återhämtningsprocess ...26
10.1.1 Att komma tillbaka ...26
10.1.2 Inte en linjär process ...26
10.2. Vikten av sysselsättning ...27
10.2.1 Att bryta isolering och dess konsekvenser ...27
10.2.2 Att arbeta utifrån sin egen förmåga ...29
10.3 Gemenskap ...29
10.3.1 Vi-känslan ...29
10.3.2 Att känna sig behövd och önskad ...31
10.3.3 Svårigheter i gemenskapen ...32 10.4 Självförverkligande ...33 11. METODDISKUSSION ... 34 11.1 Metodens förtjänster ...34 11.2 Metodens begränsningar ...34 11.3 Tillförlitlighet ...35 11.3.1 Trovärdighet ...35 11.3.2 Pålitlighet ...35 11.3.3 Överförbarhet ...36 11.3.4 Konfirmering ...36
12. RESULTATDISKUSSION ... 36
12.1 Faktorer på fontänhuset som kan främja medlemmarnas återhämtningsprocess ...36
12.2 Faktorer på fontänhuset som kan hindra medlemmarnas återhämtningsprocess ...37
12.3 Konklusion med förslag till kommande forskning ...37
13. REFERENSER ... 39
BILAGA 1 ... 44
BILAGA 2 ... 46
1. INLEDNING
De senaste decennierna har socialpolitiska beslut präglats av en viljeinriktning att individer med psykisk funktionsnedsättning ska leva i samhället med andra, i en gemenskap. Det har skett förändringar inom vård, stöd och service som berör målgruppen med psykisk funktionsnedsättning och är en del av den process som benämns som avinstitutionalisering. Detta begrepp har genom tiderna getts olika betydelse och beskriver allt från mentalsjukhusens avvecklande omkring 1970-talet till bakomliggande idéer om förändringar till dagens situation i vilken individer med psykisk funktionsnedsättning ska leva i samhället.
Psykiatrireformen har gett upphov till nya inriktningar som fokuserar på
samhällsbaserade insatser inom psykiatriområdet. Reformen har genomgått en del prövningar som exempelvis arbetsfördelningen mellan landsting och
kommunerna. Det ledde till en Psykiatriutredning år 1989 vars syfte var att utreda ansvarsfördelning så att individer med psykisk funktionsnedsättning skulle få möjlighet till bästa stöd och vård i samhället. Andra statliga initiativ är
tillsättandet av en nationell psykiatrisamordnare år 2003 som kom att innefatta innehållet i den psykiatriska vården till en rad frågor om flera målgruppers risk att utsättas för psykisk ohälsa. Ett av utredningens huvudområden betonade
sysselsättning i form av utbildning och arbete riktade till individer med psykisk funktionsnedsättning (Markström 2013).
En psykisk funktionsnedsättning handlar enligt Nationell Psykiatrisamordning (2006) om konsekvenserna av långvarig psykisk sjukdom i form av väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden. Under de senaste decennierna har dock förhållningssättet gentemot psykisk ohälsa tagit en positiv vändning. Det skulle kunna tänkas bero på att samhällets attityder och värderingar har förändrats, vilka i sin tur har bidragit till att det finns en större acceptans kring psykisk ohälsa. Ytterligare orsak till att attityder och värderingar har förändrats kring psykisk ohälsa skulle kunna kopplas till den forskning som har bedrivits inom området de senaste åren. En annan anledning kan vara att det inom funktionshinderforskningen betonas att alla ska behandlas utifrån samma jämställdhetsprinciper, oavsett funktionsförmåga. Således lyfts nya perspektiv som fokuserar på målgruppens möjligheter till goda levnadsvillkor (Lindqvist 2012).
Betydelsen av social integration och normalisering avseende målgruppen med psykisk ohälsa betonas inom allt från sysselsättning, rehabilitering, socialt stöd till att få ett arbete, vilka är problematiska för många inom målgruppen att uppnå. Detta innebär att personer som lever med psykisk funktionsnedsättning ofta har svårt att ha ett aktivt vardagsliv med god livskvalité. Ett aktivt vardagsliv utgörs bland annat av att ha ett arbete att gå till. Det visar sig att många med psykisk funktionsnedsättning ofta saknar ett arbete och således påverkas deras möjligheter till inkludering i samhället i negativ riktning (Arvidsson 2017; Norman 2010). Vidare har forskning på senare år även uppmärksammat att återhämtning från psykisk ohälsa är möjligt och vilka faktorer som har en avgörande betydelse att förverkliga den. Centrala aspekter som lyfts i en återhämtningsprocess är bland annat empowerment, meningsfullhet, medmänskliga relationer och känsla av samhörighet. Dessa uppnås till stor del genom att erbjudas delaktighet i
meningsfull sysselsättning baserad på exempelvis gemenskap (Bogarve 2012). Trots att det finns en del forskning kring återhämtningsområdet finns det fortfarande kunskapsluckor i de nordiska länderna kring vilka faktorer som är
avgörande för möjligheten att återvända till ett så kallat normalt och
tillfredställande liv (Schön & Rosenberg 2013). De senaste åren har influerats av forskning som uppmärksammar psykosocial rehabilitering. Det krävs dock vidare kunskap inom rehabiliteringsområdet som ett led att uppmärksamma olika
modellers gynnsamma effekter, vilka skulle kunna tänkas bidra till en bättre livskvalité för personer med psykisk ohälsa (Mowbray m.fl. 2006).
1.1 Problemformulering
Fontänhuset är en av få dagdrivna verksamheter som anses befinna sig inom det psykosociala rehabiliteringsområdet i Sverige och verksamheten riktar sig till målgruppen med psykisk ohälsa. Fontänhusets rehabiliteringsmodell bedrivs som en evidensbaserad praktik i bland annat USA (Gorman m.fl. 2016). Den utgår från antagandet att sociala relationer och meningsfullt arbete är grundläggande för återhämtning från psykisk funktionsnedsättning. Ett fåtal studier påvisar att genom deltagande på fontänhusen förbättras den enskilde medlemmens mående till en sådan grad att resocialisering samhället blir verklighet för många (Hultqvist 2017). Vad är det då som fontänhuset gör som bidrar till att medlemmarna
upplever ett ökat välmående och således upplevelsen av en förhöjd livskvalité? 1.2 Syfte och frågeställning
Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka fontänhusets betydelse för medlemmarnas återhämtningsprocess.
• Hur beskriver fontänhusets medlemmar sin återhämtningsprocess kopplat till sitt deltagande i verksamheten?
2. BAKGRUND
I följande avsnitt redogörs för centrala begrepp samt relevant bakgrundsfakta som är av betydelse för vidare förståelse av studien. Det kommer även att knytas an till tidigare forskning under avsnittet om återhämtning och i avsnittet återhämtning kopplat till fontänhuset. Målgruppens levnadsvillkor och fontänhuset som verksamhet redovisas genom korta beskrivningar.
2.1 Psykisk funktionsnedsättning
Tidigare rådde förvirring kring begreppen funktionshinder och
funktionsnedsättning, vilket till stor del berodde på att dessa begrepp stod som synonymer i Socialstyrelsens termbank. År 2007 genomfördes ett
terminologiarbete som resulterade i att begreppet funktionshinder reviderades medan begreppet funktionsnedsättning förblev oförändrat (Sandlund 2013). Funktionshinder definieras som begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen, vilket kan innebära svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet. Det handlar framför allt om bristande tillgänglighet i miljön som försvårar delaktighet i bland annat arbetsliv och sociala relationer. Funktionsnedsättning definieras som nedsatt fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga som har uppstått till följd av sjukdom eller annat tillstånd. Funktionsnedsättningen kan vara medfödd eller förvärvad och vara bestående eller av övergående natur (Socialstyrelsen 2018a; 2018b).
Vad är då psykisk funktionsnedsättning? Det finns generella definitioner på psykisk funktionsnedsättning. Frågan kan översiktligt besvaras med att det är individer som lever med omfattande och långvariga följder av psykisk sjukdom.
Långvarigheten och omfattningen måste översättas i tid respektive grad för att tolka innebörden av begreppet. Faktorer som påverkar är dock komplexa att förtydliga. Det kan vara frågan om vilka följder som bör ingå och hur synsättet på orsakskedjor och interaktioner är och hur dessa faktorer styrs och påverkar
varandra (Sandlund 2013). Nationella psykiatrisamordningen har emellertid gett förslag efter utredningen år 2003 som nämndes i den inledande texten av
uppsatsen. ”En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har
västenliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en följd av en psykisk störning” (Nationell
psykiatrisamordning 2006). Att lida av psykisk funktionsnedsättning innebär för många att förlora sin egen identitet. Detta kan få negativa konsekvenser för återhämtningsprocessen då individen speglar sig i sin diagnos och intar således rollen av att vara patient (Bogarve 2012).
2.2 Arbete och sysselsättning
Samhällets syn på psykisk funktionsnedsättning har förändrats genom tiderna och idag har det blivit mer av en självklarhet att personer med funktionsnedsättningar ska inkluderas i samhället. Det visar sig dock att målgruppen med psykisk
funktionsnedsättning inte inkluderas i lika stor utsträckning jämfört med målgruppen med synliga funktionsnedsättningar. Ett flertal studier påvisar betydelsen av att ha en sysselsättning och dess positiva påverkan på en individs återhämtning från psykisk ohälsa (Ridgway 2001; Bejerholm m.fl. 2009; Grönberg Eskel 2012). Att få en anställning på den reguljära arbetsmarknaden visar sig vara svårt för personer med psykisk funktionsnedsättning. En faktor som upplevs avgörande är att arbetsgivare är skeptiska till att anställa från målgruppen. Det finns även föreställningar om att dessa individer sjukanmäler sig ofta och har en lägre prestationsförmåga än de utan funktionsnedsättning. Ytterligare
bakomliggande orsak till svårighet att komma ut i arbetslivet skulle kunna vara att det råder ett högt tempo med krav om produktivitet och prestation, vilka kan upplevas skrämmande för den som inte har arbetat på länge (Grönberg Eskel 2012). Betydelsen av att ha frivilligt eller avlönat arbete och att ha en
sysselsättning kan vara avgörande i en återhämtningsprocess. Att däremot inte ha en sysselsättning kan få betydliga konsekvenser som påverkar en individs
levnadsvillkor negativt. Det handlar om allt från social isolering till att leva under svåra ekonomiska förhållanden. Vidare att stå utanför samhället kan få följder i form av att självkänsla bryts ned och således även individens identitet. Dessa faktorer i sin tur har en hindrande effekt på återhämtningsprocessen (Norman 2010).
2.3 Psykisk ohälsa
Att definiera psykisk ohälsa kan vara komplext och kan orsaka att mätbarheten blir problematisk. En del personer med psykisk ohälsa upplever inte sig ha en psykiatrisk diagnos. Det visar sig även att personer som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos inte upplever att de har psykisk ohälsa (SKL 2012). Enligt Stefansson (2006) är psykisk ohälsa ett brett spektrum som sträcker sig från mildare psykiska problem till allvarlig psykisk sjukdom. Begreppet innefattar med andra ord allt från tillfällig psykisk svacka till varaktigt sjukdomstillstånd som personlighetsstörningar, depression, panikångest, tvångssyndrom, bipolär sjukdom, självskadebeteende och ätstörningar. Dessa diagnoser kan även
överlappa varandra, en individ kan till exempel både ha en personlighetsstörning och återkommande självskadebeteende. Studier visar bland annat att vid allvarliga
fysiska diagnoser är det vanligt förkommande att den drabbade individen även utvecklar psykisk ohälsa. För många med psykisk ohälsa kan samhällets krav upplevas som ytterligare en faktor som orsakar att deras mående försämras och väljer således att leva i utanförskap och isolering. Psykisk ohälsa är dock inte ett statiskt tillstånd utan kan vara ett övergående skede i en individs liv, med eller utan professionell hjälp (Bejerholm & Eklund 2013; Bogarve 2012).
2.4 Fontänhusets historia i korthet
Det första klubbhuset utvecklades i USA, New York 1948. The Fountain House New York etablerades av några utskrivna patienter från ett stort mentalsjukhus som samlades efter deras utskrivning i en självhjälpsgrupp som de kallade, We are Not Alone (WANA). En av nyckelpersonerna var en mentalsköterska, Elisabeth Ker Schermerhorn som hjälpte gruppen att köpa ett hus som registrerades som The Fountain House. Gruppen växte sig större och ett antal aktiviteter startades, vilket bland annat resulterade i en klubbtidning (Karlsson 2008). Det inleddes även ett samarbete med det mentalsjukhus som de före detta inskrivna kom från. Samarbetet gick ut på att the Fountain House skulle vara en slags
utslussningsstation för patienter på mentalsjukhuset. Tanken var att patienterna kunde få möjlighet att arbetsträna och skapa sociala kontakter utanför sjukhusets väggar. Vägen mot etablerandet av Fountain House var inte konfliktfri utan det uppstod problematik kring vilka som skulle leda verksamheten och i vilken utsträckning klubbhuset skulle vara en brukarorganisation. Ett annat dilemma var huruvida idén om klubbhuset skulle spridas till andra länder och således bildas som en internationell organisation. Detta motstånd stannade av då Fountain House New York pekades ut i en studie som ett gott exempel på en psykosocial
verksamhet. Erkännandet öppnade upp för etablerandet av psykosocial
rehabilitering i USA under 1970-talet. I samband med detta beslut upprättades klubbhus även i andra amerikanska städer (Meeuwisse 1997). Det första svenska klubbhuset etablerades i Stockholm 1980 och var ett av de allra första utanför USA. Efter öppnandet av Fountain House i Stockholm efterföljdes verksamhetens idéer vilket ledde till att klubbhus i Göteborg och Malmö upprättades. Det finns i dagsläget tolv fontänhus etablerade i Sverige. Runt om i världen beräknas antalet fontänhus vara fyrahundra (Hultqvist 2017; Karlsson & Börjesson 2011).
2.4.1 Fontänhusets organisation och syfte
För att bli medlem på fontänhuset ska individen vara så kallad drabbad av psykisk ohälsa. Krav om någon specifik diagnos finns däremot inte. Inte heller skillnader mellan medlemmarnas grad av ohälsa poängteras. Medlemskapet är kostnadsfritt och livslångt, vilket betyder att även om en medlem söker sig vidare till den öppna arbetsmarknaden har hen fortsatt möjlighet att besöka fontänhuset och således behålla sitt sociala nätverk. Klubbhusen är organiserade utifrån samma struktur och riktlinjer världen över. Detta innebär att de bör följa samma trettiosex riktlinjer (se bilaga 3) som styr målsättningar, aktiviteter och relationer mellan medlemmar men även mellan medlemmar och personal (handledare). Vidare berör riktlinjerna relationerna till det omgivande samhället. En betydelsefull och central aspekt som lyfts i riktlinjerna är att klubbhusen ska ge medlemmarna möjlighet att utföra arbetsrelaterade uppgifter på klubbhuset. Tanken är att dessa ska upplevas som ”riktiga” i den bemärkelsen att de har betydelse för andra. Ett annat syfte med arbetsuppgifterna är att medlemmarna ska få tillgång till och prova arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Detta för att i den bästa av världar möjliggöra att helt eller delvis kunna rehabilitera sig från sitt hälsotillstånd och leva ett normalt liv (Karlsson 2007). För många förknippas ett normalt liv
med att ha ett aktivt arbetsliv. Ett funktionshinderpolitiskt och svenskt perspektiv genomsyras av en grundläggande ideologi om att alla i arbetsför ålder bör ha en sysselsättning och ska erbjudas möjlighet till en. Klubbhusens riktlinjer går i linje med de svenska politiska målen genom att vikten av meningsfulla arbetsuppgifter är framträdande i verksamheten (Karlsson & Börjesson 2011). Den arbetsinriktade dagen på fontänhuset bygger på frivillighet att utföra arbetsuppgifterna och att dessa ska genomföras med kamratstöd. En annan utgångspunkt på fontänhuset är att det friska betonas och diagnoserna hamnar således i bakgrunden (Wihlborg 2012).
2.4.2 Brukarmakt
Organisationens riktlinjer lyfter att klubbhusen till stor del bör influeras och styras av brukarmakt och brukarinflytande. Detta kan diskuteras, åtminstone sett utifrån hur verksamheten är uppbyggd i Sverige. De svenska fontänhusen bedrivs som stiftelser, vilket innebär att brukarmakt inte är möjligt i lika stor utsträckning som i en organisation. I stiftelser begränsas brukarnas omedelbara makt då samma typ av valmöjligheter som betonas inom svenskt och demokratiskt styrda
folkrörelseorganisationer vanligtvis inte praktiseras. Detta beror delvis på att stiftelsers styrelser inte är valda av organisationens medlemmar. Styrelsen kan formellt sätt agera tvärt emot medlemmarnas önskan. En annan aspekt som begränsar medlemmarnas inflytande är att styrelsen består av personer med speciella kompetenser snarare än att låta den domineras av organisationens medlemmar. Dock finns det ett dolt brukarinflytande som genomsyrar
organisationen, nämligen det faktum att fontänhuset inte skulle kunna existera om medlemmarna skulle välja att lämna sina arbetsuppgifter (Karlsson & Börjesson 2011; Karlsson 2007).
5. Återhämtning
På senare år har återhämtningbegreppet kommit att aktualiseras inom forskning som berör psykisk ohälsa (Rosenberg & Schön 2014). Återhämtning delas ofta upp i två kategorier, klinisk och personlig återhämtning. Den förstnämnda definieras som en förbättring av symptom och dysfunktion till en grad där de anses vara inom ett normalt intervall (Hultqvist 2017). Vidare innefattar klinisk återhämtning att återfå hälsa och funktion genom mätbara mål såsom fullständig symptomlindring, förmåga att arbeta eller studera och att klara av att bo
självständigt samt att skapa sociala relationer. Det förekommer en del kritik mot den kliniska och mätbara aspekten på återhämtning som härstammar från
individers egna erfarenheter av psykisk ohälsa och återhämtning. Den yttersta kritiken ifrågasätter antagande kring normalitet som finns inbäddade i det kliniska perspektivet av återhämtning (Schön 2017).
I denna uppsats ligger fokus på personlig återhämtning. Tidigare förhållningsätt till personlig återhämtning har präglats av skepticism. Inom exempelvis vården och i offentliga sammanhang har det funnits negativa attityder om möjligheter till återhämtning från psykisk ohälsa (Topor 2004). I Sverige har det personliga perspektivet på återhämtning ännu inte fått samma genomslag som i ett flertal engelskspråkiga länder. Detta kan problematiseras då återhämtning går i linje med grundläggande idéer om integrering och normalisering inom den svenska
funktionshinderpolitiken. Erfarenhetsbaserad kunskap om återhämtning från psykisk ohälsa lyfter att individen tar kontroll över sitt liv och istället för att vara mottagare av andras omsorg, beslut och utan makt att påverka sin livssituation, betonas individens egna resurser och förmågor (Schön 2012). Återhämtning
beskrivs som ett positivt synsätt där vikten av individens egna resurser lyfts och i vilken även delaktighetsperspektivet ingår (Bogarve och Ershammar 2012; Schön 2017). Personlig återhämtning kan som tidigare nämnt relateras till individen själv och till hens omgivning. Det är en djup, personlig och unik förändringsprocess där attityder, känslor, förhållningssätt och värderingar utvecklas. Personlig
återhämtning handlar om att individen trots motgångar hittar en ny mening och innebörd med livet. Vidare betonas förmågan att kunna lämna traumatiska
upplevelser bakom sig och således återskapa en tillvaro fylld av hoppfullhet samt tillfredställande målsättningar. Personlig återhämtning är en förändringsprocess som till stor del bygger på individens känslor, mål och värdegrund. Målet är att kunna leva ett meningsfullt och konstruktivt liv, trots att det begränsas av psykiska besvär. Detta innebär inte att vara symptomfri utan det handlar till stor del om att kunna hantera sin vardag. Personlig återhämtning är en process som för många är livslång med målsättning att kunna ha en tillfredställande tillvaro
(Anthony m.fl. 1994; Schön 2012; Topor 2004).
5.1 Tidigare forskning om återhämtning från psykisk ohälsa Som nämndes inledningsvis har forskning kring återhämtning i samband med psykisk ohälsa bedrivits de senare åren (Bogarve 2012). Det finns dock fortsatta kunskapsluckor samt att befintlig forskning oftast tar avstamp i engelskspråkiga länder (Schön & Rosenberg 2013; Schön 2012). I en systematisk litteraturstudie sammanställdes nordisk forskning om återhämtning från psykisk ohälsa. Av totalt tjugoen identifierade artiklar hade nitton genomförts i Norden. De två resterande artiklarna var samarbeten mellan forskare från Norden och länder utanför Norden. Två tredjedelar av studierna var kvalitativa och syftet var att undersöka enskilda individers subjektiva erfarenheter av återhämtning. Faktorer som lyftes och ansågs främja återhämtningsprocessen utgjordes av att finna mening i sitt
sjukdomstillstånd, förändring av attityder, att kontrollera symptom, finna hopp, läkemedel som skyddsnät och betydelsen av sociala relationer. Dessa faktorer utgör de grunder som betonas inom personlig återhämtning (Anthony m.fl. 1994; Topor 2004). Resultatet påvisade att majoriteteten av studierna tog avstamp i och byggde på kunskap om återhämtning utifrån tidigare brittisk forskning. Det skulle kunna tolkas som att återhämtningbegreppets spridning fortfarande är begränsad. I flera av de undersökta artiklarna lyftes dock tidigare forskningsresultat, vilket däremot upplevdes vara ett viktigt steg i validering av resultaten utifrån ett internationellt perspektiv (Schön & Rosenberg 2013).
I en annan studie gjordes försök att ringa in hur begreppet återhämtning från psykisk ohälsa ur ett internationellt perspektiv har etablerat sig. Studien
inkluderade litteratur inom det psykiatriska området i Australien och tyskspråkiga länder i Europa. Resultatet påvisade att det australienska psykiatriområdets förståelse av personlig återhämtning i stor utsträckning influeras från USA, Kanada och Nya Zeeland. Trots dessa influenser påvisade studien att Australien mötte en del motstånd i etablerandet av personlig återhämtning som ett erkänt fenomen inom psykiatrin. Studiens författare menar att det berodde till stor del på att de stora geografiska distanserna fördröjer både spridning och kunskap om återhämtning inom det psykiatriska området och således kräver tid. Utifrån studiens resultat framkom att svårigheten i de tysktalande europeiska länderna handlande om hur ordet återhämtning borde översättas eller definieras så att det fanns en god överenstämmelse med det engelska ordet ”recovery”. Trots
komplexiteten i att finna rätt översättning identifierades att ett flertal länder arbetade aktivt för införandet av ett personcentrerat återhämtningsperspektiv.
Länder i Europa som visade ett starkt engagemang var bland annat Holland, Sverige, Norge, Tyskland och Slovenien (Slade m.fl. 2008).
En stor del av forskning som har bedrivits kring olika faser eller stadier i en återhämtningsprocess betonar att den inte är linjär (Schön 2017).
Återhämtningsprocessen upplevs snarare som en berg - och dalbana med växlingar i fram och tillbakagångar som innefattar perioder av små och stora förändringar (Anthony 1993). Utifrån resultat av ett flertal studier kan en fas i en återhämtningsprocess handla om en aktiv och pågående process för att motverka stigmatisering och diskriminering. Andra stadier handlar om att övervinna tvivel på sig själv, att återfå en positiv självkänsla och således återfå känslan av att vara tillräckligt bra. Studierna visar att för många innebär återhämtning om att utveckla självkontroll och en egen fri vilja men att dessa präglas av växlingar där individen vid vissa tillfällen känner sig stark och vid andra svagare. Studierna påvisar även att för många är återhämtning svårplanerad då varje dag skiljer sig från den andra med oväntade händelser och vändningar i den dagliga formen (Borg & Davidson 2008; Ridgway 2001).
Ett flertal studier uppmärksammar att återhämtningsprocessen påverkas positivt om individens styrkor lyfts fram. Detta bidrar till att individens syn på sig själv förändras till att se på sig själv som ansvarsfull, kompetent och aktiv person. Vidare lyfts att en individs delaktighet och tillgång till en plats i samhället där hen även får möjlighet att använda sin kompetens bidrar till bilden av ett normalt liv. Faktorer som påverkar återhämtningsprocessen i positiv riktning utgörs av aspekter som att få hjälp och stöd från andra, att upprätthålla sociala relationer, deltagande i värderade aktiviteter i olika livsområden samt känslan av hopp och mening. För många handlar det om att vara snäll mot sig själv (Borg & Davidson 2008; Grönberg 2012; Ridgway 2001). Vidare påvisar andra studiers resultat att föra in kunskap av de som har erfarenhet av återhämning från psykisk ohälsa är ett fenomen som bör inkluderas i forskning om återhämtningsprocessen. Det skulle inte enbart bidra till att kunskap om målgruppen utökas. Det skulle också kunna medföra till att nya förutsättningar för återhämtning öppnas upp genom att brukarmedverkan för in nya perspektiv som forskaren annars inte hade haft tillgång till (Kristiansen 2009; Spaniol m.fl. 2002).
Liknande resultat framkom i en studie som syntetiserades tolv peer-reviewed artiklar varav alla undersökte personers erfarenhet av återhämning. Utifrån resultatet sammanställdes nio huvudteman som berörde mellanmänsklig kontakt, hopp och optimism inför framtiden, identitet, empowerment, svårigheter,
livsmening, terapeutisk input, acceptans och medveten närvaro samt att återvända till eller eftersträva normalitet. Till skillnad från ett flertal andra studier betonades huvudtemat svårigheter med särskilt intresse då den negativa aspekten i forskning om återhämtning sällan belyser hindrande faktorer utan oftast är de främjande framträdande. Detta är enligt studiens författare problematiskt då
återhämtningsprocessen anses vara på både gott och ont och kan innehålla element av vinster och nederlag i form av ett ökat välbefinnande och perioder av sämre mående. Om alltför stort fokus ligger på de främjande faktorer, riskerar det underminera problemdimensionen som många upplever med psykisk ohälsa (Stuart m.fl. 2016).
5.1.1 Sammanfattning
Studierna i ovanstående text lyfter att återhämtningsprocessen inte är linjär samt att den består av olika faktorer som både gynnar och bromsar den personliga återhämningen. De hindrande faktorerna bör inkluderas i framtida forskning om återhämtning för att få fram en rättvis och fullständig bild av hur processen både består av fram och motgångar. Då skulle de kunskapsluckor som saknas kunna fyllas ut och exempelvis även inkludera personer med egna erfarenheter av återhämtning från psykisk ohälsa som medforskare för att ringa in ytterligare aspekter av återhämtning. Vidare lyfter studierna gemensamma faktorer som är av betydelse för återhämtning från psykisk ohälsa. Dessa består bland annat av stöd från andra, meningsfull sysselsättning, sociala relationer, hopp, meningsfullhet och acceptans (Kristiansen 2009; Ridgway 2001; Stuart m.fl. 2016; Schön & Rosenberg 2013).
6. Återhämtningsinriktat arbete
Att arbeta återhämtningsinriktat handlar till stor del om en förståelse av hur återhämtningsprocessen genomförs. Det innefattar även att skapa förtroendefulla relationer som bygger på bland annat engagemang, öppenhet och respekt för den enskildes situation. Ett verktyg som lyfts i ett återhämtningsinriktat arbete är att den professionella bör vara personlig för att nå fram till den som befinner sig i en återhämtningsprocess. Detta innebär att ha förmåga att dela med sig av sina tankar, erfarenheter eller uppfattningar. Öppenheten som skapas i att vara personlig bidrar till att relationer fördjupas och förändras. I ett
återhämtningsinriktat arbete är uppgiften att sätta sig in i andras situationer och känslor med ett empatiskt förhållningssätt. Empati innebär att veta var någon annan befinner i en känslomässig process, vara lyhörd och således kunna sätta sig in i andras upplevelser samt ge respons på olika uttryck. Cirkeln sluts då individen validerar om hen har känt sig förstådd eller inte. Professionella som arbetar
återhämtningsinriktat bör ha förmåga (som tidigare nämnt) att lyssna in samt att vara uppmärksam på behov av närkontakt (Bogarve & Ershammar 2012). Det dagliga arbetssättet och betydelsefulla egenskaper inom återhämtningsinriktat arbete kan sammanfattas med att de professionella bör var villiga att göra det ”där lilla extra”. Det inbegriper att arbeta aktivt med komponenter som stärker
individens vilja till förändring. Det handlar även om att bekräfta identitet och mening, stärka individens förmåga till ansvar, självhjälp och coping, stödjandet av naturliga relationer, erbjuda vägledning och att motarbeta stigma samt att arbeta för stärkt medborgarskap (Borg & Kristiansen 2004).
6.1 Psykiatrisk/Psykosocial rehabilitering
En form av återhämtningsinriktad rehabilitering utgår från psykiatrisk eller psykosocial rehabilitering, dessa två begrepp anses vara synonyma. Det senare begreppet har tillkommit under senaste år men de berör i stort sett samma
fenomen och syftar till personer med psykisk funktionsnedsättning. De fokuserar på personer som har upplevt allvarliga psykiska problem och är diagnostiserade med någon form av psykisk sjukdom som medför begränsningar i deras
vardagliga liv (Anthony m.fl. 1994). Fortsättningsvis benämns rehabiliteringsidén som psykosocial som i korta drag utgår från att den handlar om att den enskilde i största möjliga utsträckning ska kunna leva ett självständigt liv och delta aktivt i samhället. En hörnsten som lyfts inom psykosocial rehabilitering är att det är en process som bygger på att underlätta för individer som på grund av psykisk funktionsnedsättning saknar förmåga att leva ett självständigt liv i samhället.
Innebörden av att underlätta för individer kan beskrivas som att förbättra den enskildes kompentenser och förändringar i relation till hens omgivning. Vidare är syftet att främja individens och samhällets optimala funktionsnivå. Ett annat syfte är att minimera oförmåga och funktionsnedsättning genom att fokusera på
individens upplevelser om hur ett tillfredsställande liv bör se ut (Bogarve 2012). Ytterligare grundläggande idéer inom psykosocial rehabilitering bygger på ett så kallat, shared decision-making. Detta innebär att alla beslut som berör en
verksamhet ska fattas i samförstånd mellan medlemmar och handledare (Hillborg & Rosenborg 2012). Vidare är behovet av psykosocial rehabilitering
väldokumenterat och vänder sig specifikt som metod till en rad grupper så som exempelvis självhjälpsgrupper och många statliga organisationer inom
mentalhälsovården (Anthony m.fl. 1994).
Fontänhusets rehabiliteringsmodell beskrivs ofta som en psykosocial inriktning (Meeuwisse 1997). I en tidskrift, (Psychosocial Rehabilitation Journal) som ges ut av en internationell förening av psykosociala rehabiliteringsverksamheter i
samarbete med det prestigefyllda centret för psykiatrisk rehabilitering vid Boston University, beskrivs verksamhetens modell enligt följande, ”Klubbhusmodellen
ses av många som ett exempel på vårt fälts kvaliteter. Här finns rehabilitering i en varm och naturlig miljö, flexibilitet, produktivitet, brukarinflytande,
färdighetsträning, arbetet och generositet. Klubbhusmodellen symboliserar några av den psykosociala rehabiliteringens mest omhuldade värden, övertygelse och perspektiv” (Moxley 1993, s 177). Trots att datum för Moxley´s beskrivning är
något daterad utgår fontänhusmodellen fortfarande från samma principer
(Bogarve & Ershammar 2012; Karlsson 2008), vilket bidrar till att den än i dag är aktuell.
6.2 Tidigare forskning om återhämtning och fontänhuset
I detta avsnitt sammanfattas resultat från forskning om fontänhuset kopplat till medlemmarnas upplevelser av deras återhämtningsprocess.
Avsaknaden av forskning kring återhämtning i relation till fontänhusets modell ledde Tanaka m.fl. (2015) att genomföra fem kvalitativa studier där medlemmar fick beskriva sin återhämtningsprocess kopplat till medlemskapet på fontänhuset. Tre studier gjordes i Finland och två i USA. Många av deltagarna i studien beskrev att de efter sitt inträde i verksamheten genomgått stora och
livsomvälvande förändringar. För många handlande det om att få tillbaka en tilltro till livet, vilket enligt studiens resultat berodde på fontänhusets välkommande och trygga miljö. En annan faktor som lyftes vara att fontänhusets anställda
behandlade och inkluderade dem som likvärdiga i den arbetsorienterade dagen. Upplevelsen av att kännas sig trygg på fontänhuset beskrevs även i en annan studie vars resultat påvisade att medlemmarnas återhämtning främjades av att de alltid kände sig välkomna och att medlemskapet är livslångt (Staples & Stein 2008). Studier har även uppmärksammat verksamhetens öppna inställning och uppmuntrade från anställda till shared decision-making, så kallat delat
beslutsfattande. Utifrån studiernas resultat framkom att medlemmarna upplevde empowerment för första gången på länge, vilket identifierades som främjande för återhämtningsprocessen (Hultqvist 2017; Mowbray m.fl. 2006).
Utifrån resultat av ett flertal studier identifierades att de mest utmärkande och avgörande faktorerna för återhämtning från psykisk ohälsa är de starka vänskapsbanden och relationerna som skapas inom verksamheten. Vidare
påvisade studierna tydliga paralleller avseende vilka faktorer som upplevdes främjande för medlemmarnas återhämtning. Faktorer som identifierades var möjligheterna att delta i meningsfulla dagliga aktiviteter, tillgång till social interaktion och de kopplades till deltagarnas upplevda hälsa och välbefinnande. I samtliga studier framkom det även att medlemmarnas välmående förbättrades av fontänhusets trygga miljö och att det fanns möjlighet till sociala relationer samt självbestämmande (Raeburn m.fl. 2013; Raeburn m.fl. 2014; Schön m.fl. 2009; Tanaka m.fl. 2015; Topor 2008). Även i studier av Hultqvist (2017) och Hancock m.fl. (2013) uppmärksammades vikten av vänskapsbanden på fontänhuset. Ett huvudtema som uppkom i gruppdiskussioner (Hancock m.fl. 2013) var att det på fontänhuset fanns andra som hade förståelse för psykisk ohälsa, vilket ansågs skapa en slags gemenskap, något som de hade svårt att finna utanför
verksamheten. Liknande resultat framkom i ytterligare en studie som baserades på att undersöka det sociala nätverkets betydelse för medlemmarnas subjektiva upplevelser av återhämtning. Genom en regressionsanalys drogs slutsatsen att det fanns ett positivt samband mellan verksamheten sociala nätverk och
medlemmarnas återhämtningsprocess. Även betydelsen av familjära och vänskapliga relationer undersöktes men gav inte lika starka samband (Pernice-Duca och Onaga (2009). Till skillnad från ovan nämnda studier lyftes kritik (Hancock m.fl. 2013) mot klubbhusmodellen, kritik som handlade om att modellen inte lyckades erbjuda lokala psykiatriska kliniker, vilket riskerar att verka för ett beroendeframkallande stöd. I ytterligare en studie som genomfördes i Sverige framkom kritik om att vissa medlemmar menade att medlemskapet var alldeles för intensivt och hänvisade till det eviga relationskapandet som ingår i klubbhusmodellen. Vid vissa tillfällen ville de bara få vara och eftersökte
anonymitet och ensamhet, vilket upplevdes vara problematiskt och bidrog istället till att de undvek fontänhuset över en period (Norman 2006).
I andra studier uppmärksammades vikten av att ha en meningsfull sysselsättning att gå till, vilket beskrevs som en betydelsefull aspekt som gynnar välmående. Studierna undersökte bland annat på vilket sätt klubbhusmodellen bidrog till medlemmarnas återhämtning. Utmärkande resultat från studierna var att
sysselsättning på fontänhuset ansågs bidra till att medlemmarna kände gemenskap och tillhörighet som grundade sig bland annat i att de kunde jobba utifrån sin egen takt och förmåga. Dessa faktorer fördes samman med att arbetsuppgifterna på fontänhuset upplevdes givande och ansågs bidra till en positivare självbild och av främjande karaktär för medlemmarnas återhämtningsprocess (Bogarve 2012; Norman 2010; Ridgway 2001; Staples & Stein 2008). Även i andra studier beskrevs att personalen på fontänhuset bidrog till att sysselsättningen upplevdes meningsfull. Faktorer som var återkommande i intervjupersonernas narrativ handlade om att de professionellas agerande och stöd inte enbart utgick från vad som förväntades av dem i deras yrkesroll. Det extra stödet utgjordes av små men centrala fysiska och känslostyrda gester som att ge en kram, uppmuntran, att erbjuda valmöjligheter, visa tillit och ta tiden till att lyssna. Resultaten påvisade att professionella som gör ”det där lilla extra” ofta är en betydelsefull del i återhämtningsprocessen och kan ha en avgörande roll i enskilda individers väg mot återhämtning från psykisk ohälsa (Borg & Kristensen 2004; Topor m.fl. 2006).
6.2.1 Sammanfattning
Utifrån de ovan beskriva forskningsresultaten skulle en slutsats kunna vara att fontänhuset bidrar till att återhämtning från psykisk ohälsa främjas genom
medlemmarnas deltagande i verksamheten. Faktorer som lyfts i nästintill samtliga av artiklarna är att de sociala relationerna, den upplevda gemenskapen och
tillhörigheten, möjlighet till delaktighet i beslut och frivilligheten i arbetet är något som utmärker fontänhuset (Hancock m.fl. 2013; Hultqvist 2017; Raeburn m.fl. 2013; Raeburn m.fl. 2014; Ridgway 2001; Staples & Stein 2008). Något som saknas i flera av ovanstående artiklar är dock ett kritiskt synsätt som även
inkluderar hindrande faktorer för återhämtningsprocessen på fontänhuset. Detta relateras till Stuart m.fl. (2016) artikel om att de bromsande effekterna i
återhämtningsprocessen även bör lyftas för att den komplexa vägen mot en
”friskare” tillvaro belyses på ett fullständigt sätt och således möjliggör att en ökad förståelse uppnås. Norman (2006) studie påvisade att det finns aspekter på
fontänhuset som upplevs störande och dessa är viktiga att synliggöra. Detta knyter också an till Schön (2017) som menar att återhämtningsprocessen inte är linjär utan består av upp och nedgångar. Detta perspektiv upplevs som en saknad pusselbit i flertalet av de ovanstående artiklarna och det skulle kunna bero på att alla dess författare är förespråkare för psykosocial rehabilitering och fontänhuset.
7. TEORETISK REFERENSRAM
En teoretisk referensram ska behandlas som något som uppkommer ur data (Bryman 2011). Då denna studie påbörjades fanns ingen färdig teori att utgå från utan den har fått växa fram utifrån den insamlade empirin. Följande avsnitt redogör för den teorin som vuxit fram ur studiens datainsamling.
7.1 Abraham Maslows behovstrappa
Davidson m.fl. (2010) lyfter fram att återhämtningsprocessens grunder kan kopplas till Maslows behovstrappa som har betonats genom tiderna inom den humanistiska psykologin. Den humanistiska psykologin tror på människans fria vilja som bland annat innebär förmågan att fatta egna beslut och intelligenta val om möjlighet ges. Humanismen sätter människans inre möjligheter,
självuppfattning samt behov i centrum och menar att dessa påverkar en individs välbefinnande (Allwood & Erikson 2017). Behovstrappan handlar om att återhämtning från olika livskriser och psykisk ohälsa möjliggörs genom att människans basala behov tillfredsställs. Behovstrappan framställs vanligtvis i form av en pyramid och inte en trappa. Det har riktats en del kritik om att behovstrappan inte har empiriskt stöd men den har till trots ändå fått stor genomslagskraft (Davidson m.fl. 2010).
Som ett led att förtydliga behovstrappan, sammanfattas Maslow grundtankar. Maslow hade en stark tro att människan i grunden är en god varelse som har en medfödd uppgift i livet som är förankrade i att uppnå självförverkligande. Vidare var Maslow intresserad i varje människans potential och hur hen borde gå tillväga för att uppnå dem. Den mänskliga motivationen baseras på att människan söker tillfredställelse och förändringar genom personlig utveckling. Det ultimata målet är att uppnå självförverkligande vilken bygger på att personlig utveckling är en pågående livsprocess. Sett utifrån detta perspektiv är människan ett evigt blivande och hamnar således aldrig i ett statiskt tillstånd (Maslow 1970). Kendrick m.fl. (2010) menar att varje människa förhåller sig till sin egna unika uppfattning om vad som motiverar hen till att uppnå självförverkligande. För en del möjliggörs självförverkligande genom deltagande i olika aktiviteter som är förankrade i kreativa sysselsättningar, för andra är idrott eller medlemskap i någon kollektiv organisation i fokus.
De grundläggande idéerna i behovstrappan delas in i fem olika kategorier som baseras på människans olika behov. Varje kategori har en viss nivå av prioritering och behoven kan samexistera, men de som befinner sig högst upp i pyramiden kan inte förverkligas förrän de lägre är uppfyllda. Figur 1 nedan illustrerar
behovstrappans lägre nivåer och de behov som finns inom varje kategori (Maslow 1943). Den ursprungliga behovstrappan utökades under 1960 och 1970-talen och kom att innefatta åtta nivåer istället för de fem ursprungliga (Maslow 1970).
Figur 1, Maslow behovstrappa (Maslow 1943).
”It is quite true that man lives by bread alone – when there is no bread. But what happens to man´s desires when there is plenty of bread and when his belly is chronically filled. At once other (and ”higher”) needs emerge and these, rather than psychological hungers dominate the organism. And when these in turn are satisfied, again new (and still ”higher”) needs emerge and son on. This is what we mean by saying that the basic human needs are organized into a hierarchy of relative prepotency” (Maslow 1943, s 375).
Till den nedre nivån räknas biologiska och fysiologiska behov som är kopplade till att ha en bostad, mat, vatten, värme, sex och sömn. Då de biologiska eller fysiologiska behoven är tillfredsställda kan individen fokusera på behov som handlar om säkerhet och trygghet. Att känna sig trygg är kopplat till en önskan av stabilitet i vardagslivet så som rutiner och enklare regler för att inte känna rädsla och ångest. Efter att säkerhet och trygghet har uppnåtts, kan individen söka sig vidare upp i pyramiden. Den tredje nivån innefattar social gemenskap som kan relateras till familj, vänner eller arbetskollegor. Känslan av tillhörighet och kärlek är motiveringsfaktorer, vilka bidrar till ett ökat välmående. Att det finns någon i ens närhet som visar uppskattning gör något med en individ. Faktorer som går att urskilja genom att bli bekräftad och uppskattad är bland annat en bättre
självkänsla och förhöjt självförtroende. Dessa känslor leder till att kunna
respektera andra och således även erhåller andras respekt. Detta förlopp utspelar sig på fjärde nivån i behovstrappan (Maslow 1943).
Då behovstrappan ändrades till åtta nivåer på 1970-talet så framträder inte behovet av självförverkligande på den femte nivån som figur 1 visar, utan är istället kopplade till människans kognitiva behov (se figur 2 nedan). De kognitiva behoven berör människans eftersträvan att utöka intelligens och inskaffa mer kunskap. De är uttryck för människans behov av att lära, utforska, upptäcka och skapa för att få en bättre förståelse för hur världen runt omkring är beskaffad. På den sjätte nivån finns de estetiska behoven som är av betydelse för hur individen upplever sin omvärld och relationerna i den (Maslow 1970).
Figur 2, Maslow behovstrappa (Maslow 1970)
De estiska behoven består av förmågor som att se och bejaka andras skönhet. Dessa är centrala aspekter som leder till upplevd närhet och är betydelsefulla för att kunna uppnå självförverkligande. De självförverkligande behoven inträder på den sjunde nivån och här realiserar individen sina personliga potentialer.
Individen möter behov som önskan eller viljan att göra det mesta av sina förmågor. Att fullborda sina drömmar och växa som person utgör delar av vad självförverkligande kan innebära. På den slutliggiltiga nivån sker en förvandling hos individen som bidrar till ett slags gränsöverskridande eller andlighet som bidrar till att vilja hjälpa andra att uppnå självförverkligande (Maslow 1970).
8. METOD
I följande avsnitt redogörs för studiens upplägg, planering, genomförande samt bearbetning och analys. I detta avsnitt presenteras även studiens etiska
övervägande.
8.1 Forskningsansats
För att få en ökad förståelse för fontänhusets medlemmars erfarenheter om deras återhämtningsprocess utgår denna uppsats från en hermeneutisk kvalitativ
forskningsansats. Hermeneutiken beskrivs i en del avseende som en tolkningslära som förutom iakttagelser med de fem sinnena, empiri och logik, sträcker sig ytterligare till att inkludera empatin som kunskapskälla. Då studien bygger på att få tillgång till medlemmarnas personliga upplevelser, är hermeneutiken en lämplig metod då den går ut på att förstå och inte enbart begripa intellektuellt. En
hermeneutisk ansats tillåter och öppnar upp för tillgång till fontänhusets
medlemmars subjektiva upplevelser och tankar kring deras återhämtningsprocess. Vidare ges informanterna möjlighet till ett tillåtande utrymme och således välja hur detaljerat och vad de vill lyfta under intervjun (Thurén 2007). En kvalitativ metod öppnar upp för en djupare undersökning som berör en mindre och specifik grupp. Om en deltagargrupp består av färre informanter finns det möjlighet att intervjua dessa vid fler tillfällen om intervjufrågorna upplevs svåra att besvara (Bryman 2011). Ett induktivt förhållningssätt möjliggör nya tolkningar och innebär även att koncept och teorier påverkas av empirin och analysen av denna (Thurén 2007).
8.2 Förförståelse
Inom hermeneutiken lyfts betydelsen av att ha förmåga att kunna sätta sig in hur andra tänker och känner. Detta möjliggörs delvis genom introspektion
(själviakttagelse) och ett empatiskt förhållningssätt (igenkännande av andra individers tankar och känslor). Thurén (2007) beskriver att förförståelse kan ha hindrande och främjande effekter för tolkning av ett fenomen. Den kan i vissa avseende skapa en distans men även föra forskaren närmre förståelse av empirin. Jag har en viss förförståelse för fontänhuset som verksamhet och målgruppen med psykisk ohälsa. Min förförståelse för fontänhuset bygger på en fem veckor lång praktikperiod under hösten 2017. Under praktiken fick jag ta del av hur
fontänhuset fungerar som verksamhet. Jag fick även kunskap om hur
verksamheten ser på perspektiv som delaktighet, kamratstöd och acceptans. Under praktiken observerade jag hur stämningen i verksamheten, hur personal och medlemmars interaktion fortgick. Jag höll dock inga enskilda samtal med varken medlemmar eller personal under praktikperioden. Jag ingick som en del i ett arbetslag på de olika enheterna, vilket bidrog till att mina observationer aldrig verkade upplevas som störande, varken av handledare eller medlemmar. Min arbetslivserfarenhet gör att det finns kunskap om målgruppen med psykisk ohälsa. Jag har arbetat i verksamheter som berör individer med olika former av psykisk ohälsa, allt från depression till missbruk och psykosrelaterade diagnoser. Detta i sin tur innebär att jag har en förförståelse för målgruppen på individnivå (mikro) men även ur ett större perspektiv på samhällsnivå (makro). Diverse möten och kontakt med olika myndigheter har lett till en fördjupad insikt i att många med psykisk ohälsa upplever det utanförskap som beskrivs inledningsvis i uppsatsen. Min förståelse för målgruppens levnadsvillkor har hjälpt i mötet med de medlemmar som har deltagit i denna studie. Att inte låta förförståelse påverka forskningresultaten är nästintill en omöjlig uppgift att genomföra. Trots en pågående reflexivet och introspektion är det svårt att helt undvika att intervjun inte speglas till en viss grad av en forskares förförståelse (Bryman 2011). För att inte påverkas i lika stor utsträckning av min förförståelse har studiens utökats till att beröra medlemmarna på andra fontänhus än den som jag praktiserade på. En aspekt som har varit central under intervjuprocessen är att inte låta mina egna värderingar styra och således påverka deltagarens svar. Som ett led att undvika detta fenomen har ett ständigt ifrågasättande funnits avseende tillvägagångsätt, frågor och kroppsspråk.
8.3 Innan urval och rekrytering av deltagare
Efter avslutad praktik på fontänhuset kontaktades verksamhetschefen och ett personligt möte bokades. Mötet hölls i december 2017 och berörde syftet avseende min påtänkta studie om fontänhusets medlemmars
återhämtningsprocess. Verksamhetschefen gav sitt muntliga samtycke till att studien genomfördes på det fontänhus som hen ansvarade för. Efter mötet
kontaktades forskaren, Jenny Hultqvist1 som nyligen har skrivit en avhandling om fontänhuset. Det ursprungliga syfte var att få råd om vilket tillvägagångsätt som var lämpligast för att få tag på deltagare till studien med tanke på etiska
överväganden. Hultqvist informerades om studiens huvudsakliga syfte och således bokades ett möte in i Lund januari 2018. Det visade sig att Hultqvist skulle
påbörja en kvantitativ studie om återhämtning ur ett medlemsperspektiv. Denna
studie planerades utifrån en enkätundersökning med återkommande uppföljningar under ett tidsintervall på två år och riktade sig till samtliga av Sveriges tolv fontänhus. För att få möjlighet till en ökad förståelse för medlemmarnas
upplevelse innefattade Hultqvist studie även en kvalitativ del med djupintervjuer. Under mötet beslutades att denna studie skulle bidra med en del av de
efterönskade intervjuerna.
8.3.1 Rekrytering och urval av informanter
Bryman (2011) lyfter att det kan vara svårt för forskaren att få tillgång till fältet som berör en studie. Innan medlemmarna på fontänhuset kontaktades tillfrågades Skånes fontänhus verksamhetschefer om tillåtelse att genomföra studien, varav samtliga gav sitt samtycke. Denna efterfråga sändes ut via mail. Deltagarna informerades därefter om studien genom ett informationsbrev (se bilaga 1) som skickades ut via ytterligare ett mail. Informationsbrevet lästes därefter upp på respektive hus månadsmöte (klubbmöte). Någon månad innan studien skulle påbörjas besöktes fontänhusen personligen för att ge muntlig och skriftlig information. I samband med besöken uppgav några medlemmar sina
kontaktuppgifter och skrev under på samtycket för personlig intervju. Efter ett första möte min handledare på Malmö Universitet kontaktades medlemmarna som hade uppvisat intresse och tider bokades in efter önskemål om tid och plats. Det blev en god spridning mellan de tillfrågade fontänhusen. Att få tag på deltagare till studien upplevdes inte vara något hinder utan snarare mottogs den med stort visat intresse både avseende chefernas inställning och medlemmarnas entusiasm. Då studien berörde en specifik social miljö och en mindre grupp vuxna individer var urvalet målstyrt och riktade sig till medlemmarna på fyra fontänhus i Skåne. De enda inklusionskriterierna som ställdes var att deltagarna skulle vara arton år eller äldre samt aktiva medlemmar på fontänhuset.
8.4 Genomförande
Den primära datainsamlingsmetoden inom kvalitativ forskning är intervjuer. Datainsamlingen till studien bestod av semistrukturerade intervjuer. Innan intervjuerna påbörjades, sammanställdes en intervjuguide med specifika frågor med tanken att de skulle ge utrymme för deltagarna att besvara utifrån sina egna erfarenheter om återhämtning. En semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 2) kan öppna upp för följdfrågor som i sin tur bidrar till en ökad förståelse för
deltagarnas upplevelser (Bryman 2011). Frågorna som inkluderades i
intervjuguiden var en blandning av både slutna och öppna frågor. Vidare var deras utformning enkla, det vill säga med ett enkelt språkbruk för att motverka att deltagarna inte skulle förstå frågeställningarna. De slutna och öppna frågorna bidrog till att deltagarna kunde reflektera fritt över sin personliga
återhämtningsprocess. De genomförda intervjuerna blev totalt fem och varje intervju varade omkring trettio minuter. Alla intervjuerna genomfördes genom personliga möten som bokades in efter deltagarnas önskemål om tid och plats, respekterades i största mån möjligt.
8.4.1 Intervjuns genomförande
Samtliga intervjuer genomfördes på fontänhus i Skåne. Intervjuguiden var en bra grund men efter den första genomförda intervjun uppdagades att vissa frågor behövde förtydligas. Den första intervjun kan således beskrivas som en slags pilotstudie (Bryman 2011). Begreppet återhämtningsprocess upplevdes svårt och obekant för en del av deltagarna. Det ledde till att intervjuguiden kom att
Intervjuguidens utformning gav utrymme för följdfrågor, vilka ledde till innehållsrika och subjektiva svar som bidrog till att flera av de genomförda intervjuerna upplevdes mer som ett samtal än en intervju. Flödet i interaktionerna kändes väldigt naturligt och gav upphov till en avslappnad stämning. Alla
intervjuer spelades in och för att motverka tekniska problem användes en applikation på en smarttelefon som heter, Easy Voice Recorder och även en mindre ljudinspelare, Handy Recorder. Alla intervjuer inleddes med att deltagarna fick ta del av information om frivillighet, rätten att avbryta intervjun, att inte alla frågor behövde besvaras, om deltagararens anonymitet och att intervjun spelades in. Därefter fick deltagaren ge ett kort presentation av sig själv och sina psykiska svårigheter för att påvisa att det fanns bredd i urval, samt för att styrka att psykisk ohälsa är ett brett spektrum av olika symptom och diagnoser (Stefansson 2006). Därefter påbörjades den semistrukturerade intervjun där alla frågorna beaktades med tillkommande av följdfrågor. Inga anteckningar togs under samtliga av intervjuerna då fokus låg på det som sades och hur deltagarna beskrev sina erfarenheter av återhämtning. Att anteckna medan deltagarna talade skulle ta bort en del av detta fokus. Den ursprungliga tanken vara att samma följdfrågor skulle ställas vid varje intervju men detta fungerade inte alltid då deltagarnas svar varierade i alltför stor utsträckning. För att möjliggöra att varje deltagares unika erfarenhet fångades in anpassades följdfrågorna till varje intervju. Under
exempelvis några av intervjuerna uppdagades att deltagarna uttalade sig om fontänhuset som verksamhet snarare än att fokusera på sina egna erfarenheter av återhämtning. Vid sådana situationer tillkom öppna och ibland något ledande följdfrågor i försök att föra tillbaka intervjupersonen till sin narrativ.
Sammanfattningar gjordes för att verifiera att deltagarnas svar eller narrativ hade uppfattats rätt. Intervjuerna varade omkring 30 minuter. Efter varje
intervjutillfälle överfördes ljudfilerna till en stationär dator. Ljudkvalitén på de inspelade intervjuerna varierade en del, vilket med största sannolikhet berodde på var och hur inspelningsinstrumenten placerades under intervjuerna men även på deltagarnas röstläge. Detta uppmärksammades efter första intervjun och vid resterande intervjuer placerades instrumenten närmre deltagaren. Däremot att råda över deltagarnas röstläge var inte ett alternativ då det hade kunnat upplevas kränkande att be dem tala högre eller tydligare. Idéer kring intervjuns genomförande är inspirerade av Bryman (2011).
8.5 Etiska överväganden
Vid forskning om människor finns det vissa lagar som bör beaktas. Detta för att förhindra kränkningar av olika slag samt att syftet med studien inte utsätter en viss målgrupp eller individ för fara på något sätt. Etikprövningslagen (2003:460) och Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller regler som måste efterföljas då forskning som berör människor ska bedrivas (Bryman 2011; Vetenskapsrådet 2017). Då studien ingick som en gren under Hultqvist projekt, innefattades den i en större ansökan till regionala etikprövningsnämnden i Lund. Hultqvist är en så kallad huvudman och ansökan måste göras av henne enligt § 23
Etikprövningslagen (2003:460). Studien godkändes och erhöll följande diarienummer, dnr 2017/1043.
Avseende denna studie bör grundregler som beskrivs i Etikprövningslagen
(2003:460) efterföljas. En är bland annat att forskaren innan påbörjad studie måste fråga och informera alla berörda parter. Detta beaktades då verksamhetschefer och medlemmar fick både skriftlig och muntlig information innan studien påbörjades.
Denna information innehöll en beskrivning av studiens syfte samt vilka förväntningar som fanns på dem som kunde tänkas delta och därigenom gavs deltagarna möjlighet att ta ställning till sin medverkan. Dessa kriterier efterföljdes och således försäkrades att studie påbörjades under så kallade rätt förutsättningar Ytterligare punkter som ska beaktas är att deltagaren måste erhålla information om det finns några risker med att delta i studien och att deltagandet är frivilligt. Frivilligheten innebär att det går att avbryta sin medverkan när som helst och att deltagarens ska erhålla information om vems som ansvarar för undersökningen (Bryman 2011; Vetenskapsrådet 2017). Även dessa punkter respekterades, skriftligt och muntligt, vilket bidrog till att det inte uppstod några svårigheter i kontakt med deltagarna.
Inom forskningsetik lyfts att alla uppgifter som berör deltagares identitet och intervjumaterial ska hanteras konfidentiellt. Det är forskaren som bär det yttersta ansvaret att inga uppgifter hamnar i orätta händer som kan få följder av att deltagarens anonymitet inte respekteras. Efter att samtliga av intervjuerna spelades in skickades ljudfilerna till en stationär dator. Under transkribering var datorn dessutom off-line. Det vill säga att tillgång till internet var under den tiden frånkopplat (Bryman 2011). Istället för att namnge de deltagare som medverkade i studien refererades de till med ett kodnummer så att deras identitet inte riskerade att avslöjas. Vidare hänvisades det aldrig till något specifikt kön, ålder eller det fontänhus som deltagaren var medlem på. Detta för att förhindra att någon skulle kunna avidentifieras. Då Hultqvist ska ta del av den insamlade empirin
överlämnades personligen ett USB minne med de genomförda intervjuerna. USB minnet och alla deltagarnas samtycke förvaras inlåsta i säkra skåp som Hultqvist ansvarar för (Vetenskapsrådet 2017). Kravet om konfidentialitet är enligt Forsman (1997) en problematisk punkt då den kräver att forskaren under hela processen bör ha i åtanke över vad hen kan eller inte kan lova deltagaren angående hens
anonymitet. Detta dilemma kan det relateras till i denna studie då medlemmarna på fontänhuset var väldigt öppna med att berätta för varandra och personal om sitt deltagande. Det bidrog till att det fanns vissa svårigheter i att inte avslöja deras identitet eftersom samtliga av intervjuerna hölls på fontänhuset.
Nyttjanderätten handlar om att studien och dess material endast får användas i det ändamål som har beskrivits och som deltagaren har gett sitt samtycke till. Under nyttjanderätten lyfts att forskaren bör försäkra sig om att inte göra onödiga intrång i deltagarnas privatliv. En annan aspekt som i synnerhet bör beaktas är att fundera huruvida de potentiella fördelarna med studien uppväger de eventuella riskerna som intervjupersoner kan utsättas för (Bryman 2011: Vetenskapsrådet 2017). Avseende denna studie fick deltagarna information om att den eventuellt kommer att läggas ut på MUEP (Malmö University Electronic Publishing) databas.
Deltagarna erhöll även information om att det är Hultqvist som utöver den
eventuella publiceringen i MUEP som äger materialet och att denna studie ingår i ett större projekt som kommer beräknas utges om två år. Att samtala om psykisk ohälsa och återhämtning skulle kunna riskera att väcka emotioner och minnen hos deltagarna, vilket var en betydelsefull faktor att ha i åtanke under
intervjuprocessen. Vidare erbjöds samtliga deltagare om möjlighet att få ta del av studiens slutgiltiga resultat. Vid önskemål avseende detta, skickas den till de fontänhus vars medlemmar har deltagit i studien.
9. Bearbetning och analys
En tematisk analys tillämpades för bearbetning och analys av den insamlade empirin, vilket är ett vanligt förekommande fenomen utifrån val av metod. Att sortera och reducera data är en nödvändig process för att skapa en struktur av den insamlade empirin. För en ökad förståelse krävs det dessutom att empirin är så detaljerad och fyllig som möjligt (Bryman 2011). En stor del av intervjuerna pågick under två veckors tid från slutet på mars till i början av april.
Transkriberingarna påbörjades direkt efter den sista intervjuns genomförande. Då syftet med denna studie var att undersöka fontänhusets betydelse för
medlemmarnas återhämtningsprocess var förhoppningen att få en ökad förståelse för fontänhusets medlemmar erfarenheter av deras återhämtningsprocesser. Med kriterierna för en tematisk analys som utgångspunkt genomfördes
transkriberingarna väldigt noggrant. Varje intervju skrevs ned ordagrant och även hur deltagaren uttryckte sig noterades. Uttrycken kunde innefatta språkbruk, tystnader, skratt och andra uttryck som högljudda suckar. Transkriptionerna kontrollerades mot ljudinspelningar som ett led att säkra att deltagaren hade tolkats på rätt sätt. Vid någon intervju var det svårt att höra vad deltagaren sade, således kontaktades den berörda personen. Enligt överenskommelse skickades ljudfilen och transkriptionen med färgmarkeringar för att förtydliga vilka ord som var svåra att uppfatta. För att underlätta för den berörda deltagaren att hitta det färgmarkerade ordet i det skriftliga materialet på ljudfilen, angavs det även vilket minut och sekundslag där det svårtolkade ordet fanns. Syftet med att återkoppla till deltagaren styrdes av eftersträvan att vara så noggrann som möjligt i
transkriberingsprocessen och således minimera risk för feltolkningar. Detta innebär även att studiens trovärdighet stärks då återkoppling till deltagaren handlar om att bekräfta att forskaren har uppfattat deltagaren på rätt sätt (Bryman 2011).
Nästa steg var att läsa genom transkriptionerna och således få en fördjupad förståelse för datamaterialets helhet. Till materialets helhet räknas de utskrifter som finns och eventuella fältanteckningar. Under en tematisk analysprocess är det första steget att bli bekant med bredd och djup, så materialet till denna studie lästes genom flera gånger. Det som är utmärkande i en tematisk analys är att det utifrån resultat efter noggrann läsning vanligtvis kan identifieras specifika teman och så kallade subteman (underteman). Detta benämns ofta med begreppet att koda och innebär att forskarens letar efter återkommande ord, fraser, metaforer, språklikheter eller oväntade vändningar i narrativen (Bryman 2011). I denna studie efterföljdes de ovan beskrivna stegen och således tillämpades kriterierna för en tematisk analys.
10. RESULTAT OCH ANALYS
I det här avsnittet presenteras studiens resultat samtidigt som det analyseras och tolkas med hjälp av inledningen, bakgrunden, teoretiska referensramen och tidigare forskning. Egna reflektioner kan också tillkomma. Delar har valts ut ur transkriberingen som är relevanta för forskningsfrågan och studiens övergripande syfte. Presentationen tar avstamp i empirin och valet grundar sig även på likheter i intervjupersonernas svar. Detta för att göra studien trovärdig i den bemärkelse som Bryman (2011) beskriver begreppets innebörd. Resultaten som påvisas är enbart utifrån deltagarnas erfarenheter. Följande huvudteman framkom i
analysarbetet, Synsätt på återhämtning, Vikten av sysselsättning, Gemenskap och
