OSTEOPOROSIS
The Role of the Parathyroids
for the Adaptation to a Low Calcium
Intake in the Adult Rat
AKADEMISK AVHANDLING
som med vederbörligt tillstånd av Rektorsämbetet vid Umeå Universitet för avläggande av medicine doktorsexamen
kommer att offentligen försvaras i Sjuksköterskeskolans aula torsdagen den 11 december 1975 kl. 9.00
av
OLOF AHLGREN
Med. lic.
LARSSON & Co:s TRYCKERI UMEÂ 1975
N ew series No 8
From the Department of Orthopaedic Surgery, University of Umeå, Sweden
KALCIUMBRIST - OSTEOPOROS
Parathyreoideaes roll
vid adaptationen till lågt kalciumintag
hos vuxna råttor
Av
OLOF AHLGREN
Umeå Universitet Umeå 1975
I N N E H Å L L
Sida
K a lc iu m b ris t som orsak t i l l human osteoporos 5
A daptation t i l l lå g t ka lciu m in ta g 8
K a lc iu m b ris t - osteoporos e x p e rim e n te llt 11
P arathyreoideafunktionen v id k a lc iu m b ris t 13
M å ls ä ttn in g 15
Val av fö rs ö k s d ju r 16
Val av metod a t t inducera parathyreoideahypofunktion 16
Försöksuppläggning 19 F örsöksm aterial 20 Försöksmetoder 23 Kemiska analysmetoder 24 Radioisotopmetod 25 F y s ik a lis k a analysmetoder 26 H is to lo g is k a analysmetoder 27
K va n tim e triska analysmetoder 28
F y s io lo g is k a analysmetoder 29 S t a t is t is k bearbetning av data 30 R e s u lta t 31 D iskussion 45 Allmän sammanfattning 58 S lu ts a ts e r 61 R e fe re n s lis ta 62
Detta arbete har u n d e rs tö tts av Statens Medicinska Forskningsråd (P ro je k t nr B73-03X-775-05, B73-03X- -4063-01 och B74-03X-4063-02) Medicinska fa k u lte te n ,
a
Umeå U n iv e r s ite t och Kung Gustav V:s A ttio å r s Fond.
Den s t a t is t is k a bearbetningen har u t f ö r t s i samarbete med f il. k a n d . Anders Nylén, S t a t is t is k a In s titu t io n e n , Umeå U n iv e r s ite t.
I N T R O D U K T I O N
KALCIUMBRIST SOM ORSAK TILL HUMAN OSTEOPOROS
En s to r grupp av de m etaboliska skelettsjukdom arna re s u l te r a r i en re d u k tio n av mängden benvävnad i s k e le tte t, s k osteopeni (Bauer, Carlsson & L in d q u is t 1958). Osteoporos och osteom alaci samt kombinerad osteoporos-osteom alaci ä r v a n lig a orsaker t i l l o ste o p en i. Vid osteoporos fö r e lig g e r minskning av s k e le tte ts sam tliga beståndsdelar, men i d e tta f a l l ä r benresorptionen s ä r s k ilt fram trädande. Vid osteo m alaci ä r däremot benvävnadens m in e ra lis e rin g d e fe k t med minskad in la g r in g av b e n s a lte r.
Osteoporos ä r den v a n lig a s t förekommande skelettsjukdom en hos vuxna. Det ä r dessutom den osteopeniform vars génes, d ia g n o s tik och te r a p i e rb ju d e r de s tö rs ta problemen.
D e fin itio n av osteoporos
Osteoporos d e fin ie ra s som e t t t i l ls t å n d där s k e le t te t fö re t e r reducerad mängd benvävnad i fö rh å lla n d e t i l l volym
anatom iskt ben, d v s m inskat v ik t/v o ly m r a t i o . Med stigande å ld e r sker en fy s io lo g is k re d u k tio n av s k e le tte ts benmassa ( T r o tt e r e t a l. 1960, Rose 1967). Den fy s io lo g is k a f ö r lu s te n av benvävnad kan e m e lle rtid accelereras genom en nytillkom m en s ju k lig process, v ilk e n orsakar k a lc iu m fö r lu s t e r på hela 200-400 mg/dag, (Dent & Watson 1966, T r o tte r 1960). D etta le d e r så småningom t i l l osteoporos i k lin is k bemärkelse, d v s en ökad frakturbenägenhet t i l l f ö l jd av biomekanisk försva g nin g av s k e le t te t, v i lk e t hos vissa in d iv id e r m anifesteras i form av fr a k tu r e r t ex på k o to r, collum fem oris och d is ta la ra d iu s .
Osteoporosorsaker
Osteoporos u tg ö r e j e t t enda sjukdomsbegrepp utan ä r e t t t i l ls t å n d som kan uppstå av f le r a orsaker (F ro s t 1963). De v ik tig a s te orsakerna t i l l osteoporos kan ind e las på fö lja n d e s ä tt:
1 • Endokrina rubbningar Hypogonadism C ushing's syndrom C o r t isonbehandling Acromegali Thyreotoxicos 2. N ä rin g s b ris t C -vitam in b r is t K a lc iu m b ris t P r o te in b r is t 3. Id io p a tis k J u v e n il Havandeskap Postmenopaus S e n il 4. Ä r f t l i g Osteogenesis im perfecta 5. Im m o b ilis e rin g 6. Exogen fa k to r Cadmium
K a lc iu m b ris t som orsak t i l l osteoporos
Ren k a lc iu m b ris t i kosten ansågs i den tid ig a r e lit t e r a t u r e n ( A lb r ig h t & R e ife n s te in Î948) e j vara av prim är e tio lo g is k betydelse fö r uppkomst av g e n e re ll osteoporos. I senare
p o p u la tio n s s tu d ie r (Whedon 1959, Nordin I960, Fraser 1962) pekar man e m e lle rtid u tif r å n gjorda kostundersökningar på den sto ra betydelsen av kalcium i kosten. Således har man i v issa kostundersökningar p å v is a t e t t lä g re g e n o m s n ittlig t ka lciu m in ta g hos o s te o p o ro s in d iv id e r jä m fö rt med in d iv id e r utan k lin is k osteoporos (Nordin 1961, Lutwak 1964) vida re förekom u tta la d osteoporos endast hos personer med lå g t ka lciu m in ta g i kosten (N ordin 1964). Personer med osteoporos kan dock ha en normal kalciumkonsumtion, ( U r is t 1960, Smith & Frame 1965) även om e t t samband mellan k lin is k osteoporos
och k a lc iu m in ta g e t fö r e lig g e r (N ordin 1964).
Den vuxne lik a v ä l som den unga in d iv id e n har en betydande förmåga a t t adaptera s ig t i l l lå g t k a lciu m in ta g genom a t t öka kalcium absorptionen i tarmen samt minska kalcium utsönd ringen i urinen (Malm 1958). En d e l personer synes dock ha begränsad adaptationsförm åga, v i lk e t kan leda t i l l lå n g v a rig n e g a tiv kalcium balans (Malm 1958). Närmare kännedom om
dessa adaptionsmekanismer saknas lik a s å ä r re g le rin g e n av adaptationen t i l l lå g t ka lc iu m in ta g e j närmare u tre d d . Vitam in D ä r dock e s s e n t ie llt f ö r a t t ökning av tarmens kalcium absorption s k a ll kunna ske (N icolaysen e t a l. 1953). Det f ö r e f a l le r som om personer med osteoporos har reducerad förmåga a t t minska k a lc iu m fö rlu s te rn a i urinen (Bhandarkar & Nordin 1962). Kalcium utsöndringen v ia n ju ra rn a f ö r e f a lle r
sålunda vara oberoende av k a lc iu m in ta g e t hos osteoporos- p a tie n te r (N ordin 1961) hos v ilk a kalciumbehovet ra p p o rte ra ts vara f ö r h ö jt (N ordin 1962).
Normalt fö r e lig g e r s to ra s k illn a d e r mellan in d iv id e r såväl b e trä ffa n d e k a lc iu m fö rlu s te r som förmåga a t t t i l l v a r a t a kalcium , v a r fö r m inim ibehovet ä r o lik a f ö r o lik a in d iv id e r . Frågan om kalcium behovet ä r k o n tr o v e r s ie ll, v i lk e t framgår av de rekommendationer av dagsbehovet kalcium som fö r e lig g e r i o lik a lä n d e r. Food and N u t r it io n Board (USA) t ex
rekom-menderar sålunda 1000 mg/kalcium/dag medan Statens I n s t i t u t fö r Folkhälsan (S ve rig e ) anser a t t kalcium behovet är 800 mg/dag. Kalciumbehovet grundat på data frå n Whedon (1963) och Isaksson, Lindholm och Sjögren
(1963) är 1 300 mg fö r enbart balans, v a rv id man k a lk y le r a r
med en absorptionsförm åga på 35%.
I in d u s tr ilä n d e r få r osteoporos anses utgöra en folksjukdom , som krä ve r s to ra kostnader och /v å rd in s a ts e r inom det
r e l a t i v t s e tt a l l t s tö rre g e r ia tr is k a k lie n t e le t . B ilden ä r fo rtfa ra n d e i mycket o k la r , när det g ä lle r kunskapen om de patomekanismer, som ä r inkopplade v id u tve cklin g e n av osteoporos och någon e f f e k t iv , kausal behandling har v i ännu ic k e .
ADAPTATION TILL LÅGT KALCIUMINTAG
A daptation t i l l lå g t k a lc iu m in ta g innebär igångsättande av processer i kroppen med s y fte a t t b ib e h å lla en normal kalcium nivå i plasma. Vid lå g t k a lc iu m in ta g i kosten r e s u lte r a r adaptationsmekanismerna i fö lja n d e kända e ffe k t e r :
1. ökad n e tto a b s o rp tio n av kalcium i tarmen. 2. ökad å te ra b s o rp tio n av kalcium i n ju r t u b u li. 3 . Ökad re s o rp tio n av kalcium frå n s k e le t t e t .
A bsorption av kalcium och fo s fa t i tarmen
Sänkt k a lc iu m in ta g anses s tim u le ra t i l l ökad absorp tio n av kalcium i övre delen av tunntarmen (Kimberg e t a l. 1960) och ökad n e tto a b s o rp tio n . Härvid s p e la r v ita m in D en be t y d e ls e f u ll r o l l (N icolaysen e t a l. 1953). Senare
under-sökningar v is a r a t t den a k tiv a D -vitam in m etaboliten 1 ,2 5 -d ih y d ro x y k o le k a lc ife ro l ä r den fa k to r som re g le ra r tarm absorptionen av kalcium (H o lic k e t a l. 1971, M y rtle & Norman 1971). D etta åstadkommes genom syntes av 1,25- -d ih y d ro x y k o le k a lc ife ro l i proxim ala n ju r t u b u li (H o lic k e t a l. 1971, M y rtle & Norman 1971).
Parathyreoideaes r o l l v id absorptionen av kalcium ä r f o r t farande o k la r . Parathyreoideae rapporteras således s tim u le ra den a k tiv a tra n sp o rte n av kalcium i tarmen (Talmage & E l l i o t 1958) och f l e r t a l in v i t r o försök har senare v is a t a t t para- th yre o id e kto m i reducerar den a k tiv a tra n sp orte n av kalcium frå n mukosa t i l l serosa (Rasmussen 1959, Dowdle e t a l. 1960/ Cramer 1963) och liknande r e s u lta t har även ra p p o rte ra ts in v iv o (Toverud 1964). I andra och senare u tfö rd a försök redovisas e m e lle rtid ingen fö rä n d rin g av absorptionsgraden e f t e r p a rathyreoidektom i på r å t t o r (Wasserman & Cornar 1961, C la rk & Smith 1964, C lark & Rivera-Cordero 1971).
Kalcium koncentrationen i kosten har även betydelse i d e tta sammanhang. Vid låg e l l e r mycket låg kalciummängd i kosten har sänkt kalcium absorption ra p p o rte ra ts hos p a ra th y re o id - ektomerade r å t t o r (Shah e t a l. 1966, C lark & Rivera-Cordero 1973) medan v id normal e l l e r hög k a lc iu m h a lt i kosten o fö r ändrad absorptionsförm åga p å visa ts hos dessa d ju r (Shah e t a l. 1966, C lark & R ivera-Cordero 1973).
I motsats t i l l D -v ita m in e ts e s s e n tie lla betydelse f ö r den a k tiv a kalcium absorptionen i tarmen ä r parathyreoideaes r o l l ännu e j u tre d d, utan ä r förem ål fö r många to lk n in g a r .
»
A te ra b s o rp tio n av kalcium och fo s fa t i n ju ra rn a
Lågt ka lciu m in ta g i kosten ger en minskad clearance av kalcium i njuren som f ö l jd av ökad parathorm oninsöndring
(Kleeman e t a l. 1961). Experiment på hund och under sökningar på människa v is a r a t t hypoparathyreoidism le d e r t i l l ökad clearance av calcium (Kleeman e t a l. 1961) medan t i l l f ö r s e l av p a ra th y re o id e a e x tra k t t i l l hypoparathyreoida fö rs ö k s d ju r ger minskad kalcium - clearance (Kleeman e t a l. 1961). Parathyreoideae med v e rk a r således t i l l den homeostatiska k o n tro lle n av kalcium s tu b u lä ra å te ra b s o rp tio n (Kleeman e t a l. 1961).
Den ökade parathorm oninsöndringen v id lå g t ka lciu m in ta g ökar fo s fa tc le a ra n c e genom minskad å te ra b s o rp tio n i njuren (Greenwald & Gross 1925, A lb r ig h t e t a l. 1929, A lb r ig h t & E lls w o rth 1929). Medverkan av v ita m in D
fo rd ra s s a n n o lik t v id denna process (Omdahl & DeLuca 1973). Den ökade u rin u tsö n d rin g e n av fo s fa t ger v id en sänkning av plasm a fo sfa t en sa m tid ig ökning av kalcium koncentrationen i plasma (Hodge 1955, Neumann & Neuman 1958).
Resorption av kalcium frå n s k e le tte t
Jämte parathormon ä r 1,2 5 -d ih y d ro x y k o le k a lc ife ro l den mest verksamma substansen när det g ä lle r m o b ilis e rin g av kalcium frå n benvävnaden (Omdahl & DeLuca 1973)o In v i t r o fö rsö k ger v id handen a t t 1 ,2 5 -d ih y d ro x y k o le k a lc ife ro l således ä r 100 ggr mera verksam än 2 5 -h y d ro x y k o le k a lc ife ro l i dessa avseenden (Raisz e t a l. 1972). T id ig a re d ju rfö rs ö k har v is a t a t t lå g t k a lc iu m in ta g s tim u le ra r parathyreoideae (S evastikoglou & Larsson 1972) och ger en ökad re s o rp tio n av kalcium frå n s k e le tte t (Larsson 1969). Närvaro av v ita m in D krävs dock f ö r denna kalcium m obiliserande e ff e k t (H arriso n e t a l. 1958, Rasmussen e t a l. 1963).
KALCIUMBRIST - OSTEOPOROS EXPERIMENTELLT
K a lc iu m b ris t ra p p o rte ra s ge s p e c ifik a fö rä n d rin g a r i s k e le tte t hos o lik a fö rs ö k s d ju r såsom växande k a ttu n g a r (Krook e t a l. 1963, S co tt e t a l. 1961), vuxna g r is a r (Brown e t a l. 1966, värpande hönor (Bloom e t alo 1960), vuxna k a tto r (Jowsey & Raisz 1968) och hundar ( S a v ille & Krook 1968) samt hos unga (E n g fe ld t 1950) och vuxna r å t t o r (Larsson 1969). S k e le ttfö rä n d rin g a rn a beskrives varierande som osteoporos, g e n e ra lise ra d o s t e it is fib ro s a e l l e r oste o m ala ci. I f l e r t a l e t re la te ra d e fö rsö k noteras
jämte s k e le ttfö rä n d rin g a rn a en s ig n ifik a n t h y p e r tr o fi av p a ra th y re o id e a •
T o lk n in g a r av re s u lta te n i tid ig a r e u tfö rd a undersökningar rörande e ffe k te n på s k e le t te t v id sänkt k a lc iu m in ta g f ö r svåras d els av a t t o lik a slag av fö rs ö k s d ju r använts dels av a t t fö rsö k s d ju re n s å ld e r v a r ie r a t . De divergerande r e s u lta t som ra p p o rte ra ts , när det g ä lle r s k e le tte ffe k te r n a , kan
fö r k la ra s av a t t det växande s k e le t te t reagerar h e lt annor lunda än det vuxna v id k a lc iu m b ris t. Ca:P r a t i o t i kosten har dessutom v a r ie r a t mycket v id dessa o lik a s tu d ie r , v i l k e t påverkat adaptationsmekanismerna i o lik a grado
Hos unga r å t t o r ger k a lc iu m fa ttig d ie t r a k it is k a s k e le t t- fö rä n d rin g a r, v ilk a när d ju re n når vuxen å ld e r, övergår i en s o rts osteoporos-osteom alaci (Gershon-Cohen e t a l. 1962). K a lc iu m b ris t fra m k a lla r s a m tid ig t en markant tillv ä x th ä m n in g
(Mac Clendon & B la u s te in 1965). Sänkt m in e ra lis e rin g s g ra d och ökad b ild n in g av o ste o id vävnad uppkommer v id kalcium b r is t hos unga r å t t o r d v s fö rä n d rin g a r som v id r a k it - -o ste o m ala ci ( S ta u ffe r e t a l. 1973). De s k e le ttfö rä n d rin g a r, som induceras på växande r å t t o r (H a rriso n & Fraser 1960, Fraser 1962) kan ej_ anses vara l ik t y d l i g a med osteoporos, v i lk e t ju ä r e t t t i l l s t å n d som i sin k la s s is k a form drabbar d e t a d u lta s k e le t t e t .
Den vuxna rå tta n har tid ig a r e e j an setts u tve ckla osteo- poros v id k a lc iu m b ris t beroende på en e f f e k t iv adaptation av kalcium absorptionen i tarmen (N icolaysen e t a l. 1953). Denna u p p fa ttn in g har dock huvudsakligen grundats på b a la n s s tu d ie r utan a t t någon e g e n tlig u p p fö ljn in g av s k e le ttfö rä n d rin g a rn a g jo r t s . I senare u tfö rd a fö rsö k med lå n g v a rig is o le ra d k a lc iu m b ris t (Ca:P r a t io = 1 :6 ,1 ) har e m e lle rtid uppkomsten av s k e le ttfö rä n d rin g a r ty p is k a fö r osteoporos d e t a lje r a t b e s k r iv its hos vuxna h a n rå tto r v ilk a observerats under o lik a fö rs ö k s p e rio d e r upp t i l l 1 å r
(Larsson 1969). O s t e itis fib ro s a uppstod e j hos dessa vuxna d ju r v ilk a t i l l f ö r t s en i ö v r ig t v ä l balanserad k o s t. E m eller t i d utvecklades långsamt en h y p e rp la s i av parathyreoideae (S eva stikog lo u & Larsson 1972).
Hos vuxna k a tto r v ilk a h å l l i t s på k a lc iu m fa ttig och fo s f a t r i k d ie t (Ca:P r a t io = 1:26) har ävenledes s k e le ttfö rä n d rin g a r ra p p o rte ra ts v ilk a to lk a ts som osteoporos t r o t s a t t det k o r tik a la benet företedde r i k l i g t med re s o rp tio n s - k a v it e te r och nybildade osteoner (Jowsey & Gershon-Cohen 1964). V idare noterades p a ra th y re o id e a h y p e rp la s i. D etta t a la r fö r a t t de observerade s k e le ttfö rä n d rin g a rn a mer ä r fö re n lig a med osteom alaci e l l e r o s t e it is fib ro s a än osteo poros. Hos vuxna hundar som lik a le d e s f å t t k a lc iu m fa ttig och f o s f a t r ik d ie t har också de uppkomna benförändringarna b e s k r iv its såsom o s t e it is fib ro s a ( S a v ille & Krook 1968). Vuxna k a tto r som s t å t t på k a lc iu m fa ttig och f o s f a t r ik d ie t u tv e c k la r en övergående osteom alaci under de fö r s ta 5 månaderna v ilk e n e f t e r 13 månader övergår i osteoporos (Jowsey & Raisz 1968). Även hos dessa d ju r uppstår sekundär hyperparathyreodism .
Frågan om huruvida osteom alaci uppkommer e l l e r in te synes d e lv is vara beroende på Ca:P r a t i o t i kosten och graden av k a lc iu m b ris t. Vid en snabb nedbrytning av benvävnaden t i l l f ö l j d av u tta la d k a lc iu m b ris t u tve ckla s o s t e it is fib ro s a med e t t in s la g av osteom alaci.
Parathyreoideae tycks således v id sidan av v ita m in D vara av s tö rs ta betydelse fö r adaptationen t i l l lå g t k a lc iu m in ta g . Hos unga resp. vuxna r å t t o r le d e r lång v a rig k a lc iu m b ris t v id norm alt in ta g av fo s fa t och v ita m in D t i l l p a ra th yre o id e a h yp e rp la si (E n g fe ld t 1950, S evastikoglou & Larsson 1972)• Genom en s a n n o lik t ökad
in sö n d rin g av parathormon sker en ökad m o b ilis e rin g av kalcium frå n s k e le t te t och u tv e c k lin g av osteoporos (Larsson 1969).
Under u tve cklin g e n av k a lc iu m b ris t-o s te o p o ro s hos vuxen r å tta f ö r b l i r fö rh å lla n d e t m in e ra l/k o lla g e n i det kompakta benet o fö rä n d ra t (Larsson 1969). Vare s ig k v a lit a t iv a e l l e r k v a n tita tiv a fö rä n d rin g a r i benmatrix har kunnat påvisas och e j h e lle r uppkommer någon fö rä n d rin g av g lyko s- aminoglykaner i den k o r tik a la benvävnaden (Larsson & V ejlens 1 969).
U tfö rd a kalcium balansundersökningar har v is a t a t t den adap tatio n av kalcium absorptionen, som sker v id kalcium b r is t hos r å tta ä r jäm förbar med den adaptation som sker v id k a lc iu m b ris t hos människa (N icolaysen e t a l. 1953). Senare s tu d ie r av kalcium adaptationen och osteoporos- u tve cklin g e n v id lå n g v a rig k a lc iu m b ris t hos a d u lt r å tta antyder a t t lå g t ka lc iu m in ta g också hos människan kan leda t i l l uppkomsten av ka lc iu m b ris to s te o p o ro s (Larsson 1 969).
PARATHYREOIDEAFUNKTIONEN VID KALCIUMBRIST
Vid lå n g v a rig k a lc iu m b ris t hos vuxna r å t t o r uppkommer små, subnormala svängningar i serumkalcium (S evastikoglou & Larsson 1972). P a r a ll e ll t med sänkningar i
serumkalcium-nivån sker en s ig n if ik a n t volymökning av parathyreoidea och en ökad c e llt ä t h e t i k ö rte ln (S eva stikog lo u & Larsson 1 972).
Enbart hypokalcemi anses i s ig kunna s tim u le ra t i l l ökad re s o rp tio n av benvävnaden e n lig t vis s a fo rs k a re (Rasmussen e t a l. 1967), medan andra d r a g it s lu ts a ts e n frå n in v i t r o fQ rsök, a t t d e tta e j ä r f a l l e t (R aisz e t a l. 1969). Unga, hypokalcemiska, thyreoparathyreoidektom erade r å t t o r snarare minskar än ökar den o s te o k la s tis k a re so rp tio n e n i benet ( S ta u ffe r e t a l. 1973). D etta ty d e r på a t t den osteo k la s tis k a re s o rp tio n e n ä r knuten t i l l p a ra th yre o id e a - fu n ktio n en och parathorm oninsöndringen. Hos unga, hypo kalcemiska r å t t o r som s t å t t på mycket lå g t ka lc iu m in ta g
fö r e lig g e r en ökad v i k t och volym av parathyreoidea ( S ta u ffe r e t a l. 1973). P arathyreoideas r o l l i d e tta sammanhang
be styrks även av, a t t sänkningar av plasmakalciumnivån hos ko r genom EDTA in fu s io n e r ger en ökning av immuno- r e a k t iv t parathormon i b lo d e t (Ramberg e t a l. 1969).
Det f å r anses fa s ts la g e t a t t parathyreoideaes fu n k tio n ökar v id ren k a lc iu m b ris t och a t t parathyreoideae synes vara av v ä s e n tlig b e tyd e lse , när det g ä lle r ka lciu m - adaptationen och u tv e cklin g e n av osteoporos v id kalcium b r is t (Larsson 1969). K a lc iu m b ris te n kan sedan vara re n t d ie t ä r , orsakad av m alabsorption e l l e r r e n a lt b e ting a d . Kunskap saknäs e m e lle rtid i s to r u ts trä c k n in g vad g ä lle r parathyreoideas r o l l v id re g le rin g e n av de o lik a adapta- tionsm ekanismerna•
M Å L S Ä T T N I N G
Föreliggande arbete u tfö rd e s i s y fte a t t studera para- th yreoideas r o l l v id re g le rin g e n av adaptationen t i l l lå g t k a lc iu m in ta g , d v s b ib e h å lla n d e t av normal plasma- kalcium nivå v id sänkt fö d o in ta g av kalcium under normal t i l l f ö r s e l av f o s fa t , v ita m in D och andra ämnen. Följande fy s io lo g is k a system, v ilk a åstadkommer denna a d a p ta tio n , har stu d e ra ts hos in ta k ta och s e le k t iv t p a ra th yre o id e k- tomerade d ju r v id norm alt och lå g t in ta g av kalcium i kosten:
1• Resorptionen av kalcium frå n s k e le tte t och u tve cklin g e n av k a lc iu m b ris to s te o p o ro s •
2. Absorptionen av kalcium frå n tarmen. 3 . Utsöndringen av kalcium i n ju ra rn a .
Jämförande s tu d ie r gjordes av fosfatm etabolism en med avseende
o
pa:
1• A bsorptionen av fo s fa t i tarmen 2. Utsöndringen av fo s fa t i n ju ra rn a .
En begränsad u p p fö ljn in g rörande magnesium redovisas s a m tid ig t, lik a s å en m o rfo lo g is k undersökning rörande e ffe k te rn a på b i n ju re b a rke n . Försöken har u t f ö r t s i såväl en k o r ttid s s tu d ie som en lå n g tid s s tu d ie fö r a t t även k a rtlä g g a fö rä n drin g arn a s p r o g r e s s iv ite t re sp . r e v e r s i b i l i t e t •
VAL AV FÖRSÖKSDJUR
En s to r de l av vå r kunskap rörande kalcium - och fo s fa t - metabolismen samt v ita m in D grundar s ig på fy s io lo g is k a s tu d ie r u tfö rd a på r å t t a . Vuxna h a n rå tto r ( e t t å r gamla, k r o p p s v ik t> 500 g) har fö re d ra g its av f le r a s k ä l. Det minimala kalciumbehovet fö r o lik a å ld r a r ä r v ä l u t r e t t hos dessa d ju r (Henry & Kon 1953). Å t s k illig a kalcium - balansundersökningar v id lå g t ka lc iu m in ta g hos r å tta har v is a t s to ra p r in c ip ie lla lik h e t e r med motsvarande observa tio n e r g jorda på människa (N icolaysen e t a l. 1953). Ut vecklingen av ka lc iu m b ris to s te o p o ro s har b e s k r iv its i tid ig a r e lå n g tid s fö rs ö k på vuxen r å tta u tfö rd a v id v å r t lab o ra to riu m (Larsson 1969). Även om v issa e p ify s fo g a r e j s lu ts h e lt hos rå tta n sker s a n n o lik t ingen y t t e r lig a r e t i l l v ä x t av s k e le tte t hos e t t å r gamla d ju r hos v ilk a e p ify s b ro s k e t ä r in a k t iv t (E l-M araghi e t a l. 1965). Från sex månaders å ld e r ä r s k e le tte ts m in e ra lis e rin g täm ligen
/ \ 45
konstant (Henry & Kon 1953), lik a s å upptaget av Ca i benvävnaden (Bohr 1968). D etta överensstämmer också med de m ätningar av tillv ä x th a s tig h e t e n hos r å tta som u tf ö r t s e f t e r te tra c y k lin m ä rk n in g a r (Bohr 1968). Vid osteoporos hos människa anses re so rp tio n e n i benvävnaden vara ökad och bennybildningen normal (Jowsey & Raisz 1968). Ifrå g a varande fö rsö k omfattade så många fö rs ö k s d ju r och fö rs ö k s - grupper a t t andra d ju r , såsom ka n in , k a tt e l l e r hund av p ra k tis k a skä l e j kunde användas. I våra fö rsö k va r a lla d ju re n 12 - 12y månader gamla v id fö rs ö k s s ta rte n och va r uppfödda på adekvat ko st med avseende på kalcium , fo s fa t, D -vitam in och andra näringsämnen, v a r fö r benvävnaden va r norm alt utvecklad och norm alt m in e ra lis e ra d •
VAL AV METOD ATT INDUCERA PARATHYREOIDEAHYPOFUNKTION I fö re lig g a n d e dju re xp e rim e n t u tfö rd e s s e le k tiv
para-th yre o id e k to m i (PTE) på r å t t o r med fö r fin a d k ir u r g is k te k n ik under fö r s t o r in g . S y fte t med d e tta var a t t skapa e t t h y p o fu n k tio n s tills tå n d med s e le k t iv t reducerad p a ra t- hormoninsöndring fö r a t t därigenom ha en m ö jlig h e t a t t belysa parathyreoideas betydelse som k a lc iu m re g u la to r v id k a lc iu m b ris t.
I l it t e r a t u r e n beskrivna d ju re xp e rim e n t ä r t i l l huvud parten u tfö rd a på sådant s a tt a t t hypoparathyreoidism uppnåtts e f t e r th y re o p a ra th y re o id e k to m i. Nackdelarna
med den sistnämnda försöksm odellen ä r jä m fö rt med s e le k tiv p a rathyre o ide ktom i många. V ik ts u tv e c k lin g e n hos "a d u lta " men ännu växande r å t t o r (k ro p p s v ik t 260 g) ä r t ex k l a r t hämmad v id th yre o p a ra th yre o id e kto m i kontra s e le k tiv para th y re o id e k to m i (Johansson 1966). Uppkomst av osteoporos- likn a n de fö rä n d rin g a r hos vuxna r å t t o r (k ro p p s v ik t 500 g) har ra p p o rte ra ts e f t e r kombinerad th yre o p a ra th yre o id e kto m i och k a lc iu m b ris t (S eva stikog lo u 1972). D ärvid kan uppkommen th y r o x in b r is t ha s p e la t en b e ty d e ls e fu ll r o l l . T h y ro x in - b r is t kan även v id sidan av pa ratho rm o n brist vara en
bidragande fa k to r t i l l reducerad benomsättning ( " tu r n - o v e r " ) hos k a tto r e f t e r th yre o p a ra th yre o id e kto m i (Jowsey & Raisz 1968).
E lim in e rin g e n av th y ro x in i a n s lu tn in g t i l l th yreopara th y re o id e k to m i anses minska absorptionen av kalcium i tarmen hos r å tta (W in te r e t a l. 1969). Däremot påverkar e j
k a lc it o n in b r is t kalcium absorptionen i tarmen (W in te r e t a l. 1969). E le k tro k o a g u la tio n av parathyreoidea ökar k a lc it o n in - insöndringen något under de fö r s ta p o s to p e ra tiv a dygnen och kan v id sidan av den reducerade parathormonnivån bidraga t i l l en re d u k tio n av plasmakalcium v id akuta fö rsö k (Thasjan 1966). I fö re lig g a n d e fö rsö k u tfö rd e s de s lu t lig a m etaboliska analyserna f ö r s t 8 veckor p o s to p e ra tiv t, v a rv id en sådan
parathyreoidea i mediastinum och thymus (Casewell & F e n e ll 1970) kan man e j komma å t vare s ig med para- th yre o id e kto m i e l l e r th y re o p a ra th y re o id e k to m i. Den i fö re lig g a n d e undersökning studerade parathyreoideahypo- fu n ktio n en få r anses bero på antingen t o t a l para-
th yre o id e kto m i e l l e r p arathyreoidektom i med upptagen o fu lls tä n d ig a k t i v i t e t hos accessoriska parathyreoidea*
FÖRSÖKSUPPLÄGGNING
I en k o r t t id s - och en lå n g tid s s tu d ie undersöktes in ta k ta och s e le k t iv t parathyreoidektom erade vuxna h a n rå tto r vid norm alt och lå g t k a lc iu m in ta g . L å n g tid sstu d ie n syftade således t i l l a t t k la rlä g g a e v e n tu e ll progress e ll e r r e v e r s i b i li t e t av de fö rä n d rin g a r som uppkommit i k o r t- tid s fö r s ö k e t rörande plasmakalcium, benvävnad, kalcium - och fosfatm etabolism samt b in ju re b a rk . R esultaten redovisas i fö lja n d e a r t i k l a r :
I . The Short-Term E ffe c t o f Parathyreoidectom y on the A daptation to a Low Calcium Intake in A d u lt Rats w ith S pecial Reference to Plasma Calcium, Bone Tissue and Adrenal Glands.
I I . The Short-Term E ffe c t o f Parathyroidectom y on the A daptation to a Low Calcium Intake in A d u lt Rats w ith S pecial Reference to Calcium M etabolism.
I I I . The Long-Term E ffe c t o f Parathyroidectom y on the A daptation to a Low Calcium Intake in A d u lt Rats w ith S pecial Reference to Plasma Calcium, Bone Tissue and Adrenal Glands.
IV . The Long-Term E ffe c t o f Parathyroidectom y on the A daptation to a Low Calcium Intake in A d u lt Rats w ith S pecial Reference to Calcium Metabolism.
Sammanfattningen baseras på ovanstående a r t i k l a r t i l l v ilk a re fe re ra s med de romerska s iff r o r n a I - IV .
F Ö R S Ö K S M A T E R I A L
F örsöksdjur ( i och I I I )
T o ta lt användes i försöken 137 s t s te rilu p p fö d d a , vuxna h a n rå tto r av Sprague-Dawley stammen v ilk a v id fö rs ö k s - s ta rte n va r 1 2 - 1 2-j månader gamla. Kroppsvikten va rie ra d e mellan 515 - 645 g. A lla d ju r hade tid ig a r e u p p fö tts på
en s ta n d a rd d ie t med optim ala mängder av kalcium och o o rg a n iskt fo s fa t samt 1000 I . E . v ita m in -Dg per 100 g to r r fo d e r (k o s t- blandning n r 1; Eggum & Möllegaard Hansen 1967).
Normalkost och experim entkost ( i , I I , I I I och IV )
Experim entdieten (General B iochem icals, se Larsson 1969) visade v id kemiska analyser e t t in n e h å ll av kalcium om
0,04% och oorganisk fo s fa t 0,70%. Ca:P r a t i o t va r 1 :1 7 ,5 . M agnesium innehållet i d ie te n va r 0,20%» D ieten in n e h ö ll dessutom 600 I. E . v ita m in -Dg per 100 g fo d e r samt va r v ä l balanserad även med avseende på ö v rig a näringsämnen.
Den normala kalciu m d ie te n bestod av lå g ka lciu m d ie te n t i l l fö rd CaCOg så a t t foderblandningen in n e h ö ll } ,20% kalcium och 0,70% o o rg a n is k t fo s fa t med e t t Ca:P r a t io på 1 :0 ,5 3 . F r i t illg å n g gavs t i l l fo d e r och a v jo n is e ra t v a tte n .
G ruppindelning ( i , I I , I I I och IV )
E tth u n d r a tr e ttio s ju vuxna h a n rå tto r användes i försö ke n. Dessa uppdelades i in ta k ta d ju r (42) och överlevande para- thyreoidektom erade d ju r (8 5 ). In ta k ta och p a ra th yre o id e k- tomerade d ju r s tä lld e s v id fö rs ö k s s ta rte n på norm alt resp.
lå g t k a lc iu m in ta g * Exponering fö r s o llju s förekom e j* F ö rsö ksm a te ria le t förde la d e s ig v id fö rs ö k s s ta rte n på fö lja n d e grupper:
1 • Tjugo in ta k ta r å t t o r på normal kalcium kost* 2* Tjugotvå in ta k ta r å t t o r på låg kalcium kost*
3. F y rtio tv å parathyreoidektom erade r å t t o r på lå g kalcium ko st*
4. F y r t io t r e parathyreoidektom erade r å t t o r på normal kalcium kost*
De parathyroidektom erade d ju re n indelades 2 dygn e f t e r fö rs ö k s s ta rte n i undergrupper med le d n ing av e ffe k te n på plasmakalciumnivån* Med v e r if ie r a d p a rathyreoidektom i (PTE) avsågs e t t p la s m a k a lc iu m < .4 j 1 mE/l samt med icke v e r if ie r a d pa rathyre o ide ktom i (PTE^y) e t t p la s m a k a lc iu m > 4 f 1 mE/l
(Johansson & Segerström 1972)* D ärvid e r h ö lls grupper av d ju r v ilk a frå n börja n hade en v e r if ie r a d resp* icke v e r if ie r a d pa rathyre o ide ktom i samt en grupp av d ju r v ilk a under fö rs ö k e ts gång norm aliserade sin plasmakalciumnivå
(
p ten).
Plasmakalciumnivån bestämdes v id o lik a tid p u n k te r, d v s 2 dagar, 4, 6, 14 och 22 veckor e f t e r fö rs ö k s s ta rte n och med le d n in g av kalcium nivån i plasma samt k a lc iu m in ta g e t e r h ö lls v id resp* fö rs ö k s p e rio d e rs s lu t fö lja n d e s lu t grupper bestående av parathyreoidektom erade och in ta k ta d ju r :
1• D ju r med red uce ra t plasmakalcium och norm alt kalcium in ta g : PTE +Ca*
2* D ju r med re d uce ra t plasmakalcium och lå g t k a lc iu m in ta g : PTE -Ca.
3 . D ju r v ilk a n o rm a lis e ra t s i t t plasmakalcium v id norm alt k a lc iu m in ta g : PTE^ +Ca.
4. D ju r v ilk a n o rm a lis e ra t s i t t plasmakalcium v id lå g t k a lc iu m in ta g : PTE^ -Ca.
5. D ju r v ilk a frå n början av försöken e j u p p fy lld e k ra ve t på en v e r if ie r a d p a ra th y re o id e k to m i: PTE^y +Ca.
6. In ta k ta k o n t r o lld ju r . 7. In ta k ta k a lc iu m b r is td ju r .
K o r ttid s fö r s ö k e t omfattade t o t a l t 40 av d ju re n och
representerade sam tliga ovannämnda grupper utom PTE^ -Ca (se r e s u lt a t ) . L å n g tid s fö rs ö k e t omfattade 53 d ju r t o t a l t , v ilk a representerade a lla 7 ovanstående grupper. Försöks- tid e n fö r k o r ttid s d ju r e n omfattade 8 veckor och fö r lå n g - tid s d ju re n 6 månader. Tre dagar fö re a v liv a n d e t placerades sam tliga d ju r inom v a rje s e rie i m etaboliska b u ra r.
F Ö R S Ö K S M E T O D E R
P arathyreoidektom i ( i , I I / I I I och IV)
S e le k tiv parathyreoidektom i u tfö rd e s genom e le k tr o -
ko a gu la tion av parathyreoidea in s itu (Kenny I9 6 0 ). Para- thyreoidea v is u a lis e ra d e s på ytan av thyreoidea med in - droppning av 1:1000 a d re n a lin lö s n in g (B ro lin 1945).
E ffe k te n av parathyreoidektom in k o n tro lle ra d e s genom post o p e ra tiv a plasmakalciumbestämningar• V e r ifie r a d para
th yre o id e kto m i fö re lå g e n lig t vå r d e f in it io n v id en kalcium ko n ce n tra tio n p å < 4j1 mE/l (Johansson & Segerström 1972).
K o n tr o ll av kvarvarande parathyreoidea ( i och I I I ) Förutom med p o sto p e ra tiva a nalyser av plasmakalcium k o n tro lle ra d e s r a d ik a lit e t e n av parathyreoidektom ien med e fte ru n d ersö kn ing av thyreoideae och mediastinum. Ju st innan a v liv a n d e t in jic e ra d e s m e ty le n b lå tt i n t r a k a r d ie llt f ö r v i t a l fä rg n in g av e v e n tu e ll kvarvarande p a rathyre o ide a - vävnad (Rosen e t a l. 1974) i th yre o id e a , halsorgan och mediastinum, v ilk a undersöktes omedelbart p o s to p e ra tiv t i e t t d isse ktio n sm ikro sko p .
S e rie s n ittn in g och fä rg n in g av th y ro id e a med hem atoxylin- -e o s in gjordes f ö r a t t utröna d els förekomsten av in tra m u ra lt belägen kvarvarande parathyreoideavävnad och d els e ffe k te n av e le k tro k o a g u la tio n e n på thyreoideas parenchym*
I s o t o p t i l lf ö r s e l ( I I och IV)
45
m ik ro c u ri Ca (k a lc iu m k lo rid i v a tte n lö s n in g , 2 - 1 0 mC/mg Ca, C.E.S. 2, Radiochemical C entre, Amersham, England) i 1,0 ml fy s io lo g is k k o k s a ltlö s n in g frå n en
45
fä rs k CaCl2 blandning (en "b a tc h 11 användes fö r vardera k o r t- och lå n g tid s s e r ie n ) . E fte r 12 timmars fa s ta t i l l fördes under l ä t t e te ra n e s te s i is o to p lö s n in g i en mag- sond. Längden på magsonden hade u trä k n a ts tid ig a r e med le d n in g av rö n tg e n k o n tra s ts tu d ie r så a t t p o s itio n e n av den nedre sondmynningen i v e n tr ik e ln s ä k e rs tä lld e s .
Plasmaprovtagning ( i , I I , I I I och IV )
Från v a rje r å tt a uttappades 0,5 1,0 ml blod genom h jä r t punktion under l ä t t e te ra n e s te s i. Detta skedde i k o r t t id s -se rie n 2 dagar, 4 och 6 veckor e f t e r fö rs ö k s s ta rte n samt under 8:e veckan 4, 24, 48 och 72 timmar e f t e r t i l l f ö r s e l
45
av en CaC ^ is o to p i magsond, v a r e fte r d ju re n a v liv a d e s . I lå n g tid s fö rs ö k e n h jä rtp u n kte ra d e s d ju re n på motsvarande s ä tt 2 dagar, 4, 6 och 14 veckor e f t e r s ta rte n samt under 2 7 :e veckan 4, 24, 48 och 72 timmar e f t e r t i l l f ö r s e l av isotopen och a vliva d e s d ä r e f te r . A lla r å t t o r a vliva d es genom fö rb lö d n in g frå n a r te r ia fe m o ra lis under e te ra n e s te s i, v a rv id s a m tid ig t blod uppsamlades i s tö rre mängd. B lodet frå n provtagningarna c e n trifu g e ra d e s i 15 m inuter under 3 000 va rv /m in , v a r e fte r plasmasupernatanten p ip e tte ra d e s över i syradiskade p ro v rö r och förvarades i -2 0 ° tem peratur i avvaktan på kommande a n a ly s e r.
KEMISKA ANALYSMETODER
Kalcium och magnesium i plasma ( I I och IV )
absorptions-s p e k tro fo to m e tri e f t e r u t f d lln in g av p ro te in e r med
20fo t r i k l o r ä t t ik s s y r a . SrCJ^ t i l l s a t t e s f ö r a t t dämpa in te rfe re n s e n av p la sm a fo sfa te r ( W illis 1961). Absorp tio n e n a vlä ste s i en Unicam SP90 S pektrofotom eter (Unicam I n s t r . L td ., London, England). V a ria tio n s s k o e ffic ie n te n fö r dessa analyser va r mindre än 1 p ro ce n t.
O organiskt fo s fa t i plasma ( I I och IV)
D etta bestämdes med en Technion a u to -a n a ly s e r (Tecnicon Instrum ent C orp., A rd s le y , N.Y. 10502, USA). V a ria tio n s - k o e ffic ie n te n fö r dessa analyser låg inom 1,5 p ro ce n t.
Kalcium , magnesium och o o rg a n is k t fo s fa t i u rin ( I I och
_iv)
Dessa param etrar bestämdes e n lig t samma metoder som plasma analyserna •Kalcium och magnesium i faeces ( i l och IV)
Poolade faecesprover frå n v a rje r å tta föraskades, upplöstes i HC1 och utspäddes i d u b b e ld e s tille r a t vatterv. D ä re fte r analyserades proverna e n lig t den metod som användes fö r u rin p ro v e rn a .
RADI0IS0T0PMET0D ( I I och IV )
R a d io a k tiv ite te n i plasma och u rin beräknades genom a t t 0 ,2 resp 0,5 ml av proverna d ir e k t t i l l s a t t e s en s c i n t i l l a - tio n s lö s n in g , som in n e h ö ll fö lja n d e komponenter:
1 ,0 g 2,5 - D ife n y lo x a z o l (PPO)
0,3 g 1,4 - b is - 2 (4 -M e ty l-5 -fe n y lo x a z o ly l)-B e n s e n (P0P0P)
100,0 g N afta len
1 1 Dioxan
T h ix o tro p t gel p u lv e r (CAB-0-SIL) t i l l mättnad.
R a d io a k tiv ite te n i faeces bestämdes genom a t t t i l l s c i n t i l l a - tio n s lö s n in g e n t i l l f ö r a 0,5 ml av tid ig a r e beredd faeces- lö s n in g . Hela t i b i a föraskades och upplöstes i 10,0 ml 1,2 N HC1, v i lk e t utspäddes t i l l 100,0 ml med d u b b e ld e s tille r a t v a tte n . Av denna lö s n in g t i l l f ö r d e s 2,0 ml s c i n t il l a t i o n s - vä tskan. Proverna räknades i en Packard t r i- c a r b v ä tske - s c in tilla tio n s s p e k tr o fo to m e te r (M odell 314 EX-2, Packard Instrum ents CO., La Grange, IL L ., USA). K o n tr o ll av
"quenching" g jordes med h jä lp av e xte rn standard e n lig t en k a n a l- r a tio metod angiven av Bush (1963).
FYSIKALISKA ANALYSMETODER
V å tv ik t, v i k t av o rg a n is k t och o o rg a n is k t m a te ria l i t i b ia ( I och I I I )
M jukdelar och p e r io s ta l vävnad avlägsnades o m s o rg s fu llt frårv höger t i b i a , som d ä r e fte r d ir e k t placerades i en vågskål och v å tv ik te n noterades på en M e ttle r balansvåg med en noggrannhet av 0,05 mg. A lla t i b i a p re pa ra t inom k o r t t id s - och lå n g tid s s e rie n torkades s a m tid ig t v id re sp . analys t i l l f ä l l e i +50°C under 48 timmar och to r r v ik te n på benet noterades. E fte r inaskning av benen i +700°C under 16 timmar bestämdes a s k v ik te n .
T ib ia s benvolym ( i l l )
T ib ia s benvolym beräknades genom nedsänkning av h yd rera t ben i d e s t i ll e r a t v a tte n v id +4°C. Benvolymen motsvarande då v ik te n av det undanträngda v a ttn e t ( c . f . Robinson & E l l i o t 1957).
B in ju re v ik te n ( i och I I I )
Omedelbart e f t e r a v liv a n d e t u tto g s bägge b in ju ra rn a . I e t t dissektio n sm ikro sko p avlägsnades noggrannt a l l om givande fe ttvä vna d och v å tv ik te n noterades omedelbart d ä r e fte r på en M e ttle rb a la n s v å g .
HISTOLOGISKA ANALYSMETODER
P reparering av ben ( i och I I I )
Höger femur på sa m tlig a r å t t o r fria d e s frå n omgivande mjuk d e la r och delades sedan meçl h jä lp av en tunn bandsåg exakt i m itte n av d ia fyse n v in k e lr ä t t mot femurs längsaxelo Den d is ta la h ä lfte n av femur fix e ra d e s och dehydrerades i 96 p ro c e n tig a lk o h o l med 6 byten under 6 dagar. Preparaten inbäddades e f t e r d e tta i m e ta k ry la t e n lig t en känd metod (Larsson 1969). Från den d ia fy s ä ra änden utsågades sedan e t t 0,5 mm tjo c k t v ä r s n it t v in k e lr ä t t mot längsaxeln av femur. E tt lik a t jo c k t t v ä r s n it t utsågades även frå n d is t a la femur metafysen exakt i nivå med övre gränsen av knäledsbrosket på femurs fra m sida . A lla plastinbäddade t v ä r s n it t slip a d e s ner t i l l ungefär 80yu tjo c k le k i en K nuth-R otor s lip a p p a ra t med s ilik o n k a r b id papper N:o 220 och 600.
M ikroröntgen ( i och I I I )
M ikroröntgen u tfö rd e s på a lla tv ä r s n itts p r e p a r a t frå n 2
femur med e t t Siemens r ö r (AGW 38, med 1 mm tungsten skiva och e t t 0,1 mm t jo c k t b e ry lliu m fö n s te r) v id 15 kV. T v ä rs n itte n placerades i d ir e k t ko n ta kt med spektroskopiska p la t t o r , typ 649 - 0 av märket Kodak,
H is to lo g is k p re p a re rin g av b in ju r a r ( i och I I I )
Höger b in ju re frå n v a rje r å tta fix e ra d e s i 10 p ro c e n tig t, n e u tr a lt fo rm a lin och inbäddades i p a r a f fin , v a r e fte r p re p a ra te t s e r ie s n itta d e s . R epresentativa d e la r av de 5yu tjo c k a s n itte n färgades med hem atoxylin-eosin e n lig t E h r lic h . Den vänstra b in ju re n inbäddades i 10 p ro c e n tig g e la tin , f r y s - s n itta d e s i mikrotom t i l l lOyu tjo c k a s n i t t och fe ttfä rg a d e s med Sudan Black B (Meyers Carmalun m o tfä rg n in g )•
KVANTIMETRISKA ANALYSMETODER
K o r t ik a lis t jo c k le k i m itte n av fem urdiafysen ( i och I I I ) T jockleken av det k o r tik a la benet m itt på fem urdiafysen mättes på 10 X fö rs to ra d e fo to n e g a tiv . Den långa och k o rta in n e r- re sp . y tte rd ia m e te rn noterades på v a rje p reparat och k o r tik a lis tjo c k le k e n beräknades som s k illn a d e n av dessa.
Spongiös benvävnad i d is t a la fem urdiafysen ( i och I I I ) Den r e la t iv a mängden av spongiös benvävnad i m e ta fy s s n itt frå n d is ta la femurmetafysen uträknades e n lig t en " p o in t sampling" metod (C ha lkle y 1943), v a rv id e t t in te g r e r a t
o c u la r (Z eiss i ) med 25 re fe re n s p u n k te r användes* Sju m ätningar på v a rje m ik ro rö n tg a t m e ta fy s s n itt (ovan b e s k riv e t) gjordes v id 62 x fö r s to r in g . S yn fä lte n u t valdes på e t t s t r i k t s ta n d a rd is e ra t s ä tt, så a t t a l l t spongiöst och in g e t k o r t i k a lt ben undersöktes på v a rje m e ta fy s s n itt•
R e la tiv a tjo c k le k e n på b in ju reb a rke n ( i och I I I )
Den r e la t iv a tjo c k le k e n på b in ju reb a rke n studerades på 5^u tjo c k a h e m atoxylin-eosin färgade s n it t frå n c e n tra la d e la r av b in ju re n . Denna parameter d e fin ie ra d e s som s k illn a d e n mellan y t t e r - och innerdiam etern i procent av y tte rd ia m e te rn • D etta index beräknades både på den långa diam etern och
diam etern v in k e lr ä t t mot denna. Mätningarna u tfö rd e s v id 20 x fö r s to r in g på de tr e s tö rs ta tv ä r s n itte n frå n den s e r ie s n itta d e bin ju re n •
FYSIOLOGISKA ANALYSMETODER
K alcium ackretionen i t i b i a ( i och I I I )
A c k re tio n s h a s tig h e te n fö r kalcium i hela t i b i a u ttry c k te s i mg kalcium/timme/mg kalcium i benet och beräknades e n lig t Bauer e t a l. (1955). S ju ttio tv å timmar fö re a v liv a n d e t
45 /
t i l l f ö r d e s v a rje r å t ta i magsond 20yuC Ca (k a lc iu m k lo rid i v a tte n lö s n in g 2 - 1 0 c/g Ca, CES. 2, Radiochemical Centre, Amersham, England) i 10,0 ml fy s io lo g is k k o k s a ltlö s n in g .
45
Bestämning av Ca i plasma och ben u tfö rd e s i v ä ts k e s c in - t i l l a t o r (Larsson 1969). Den i tid ig a r e fö rsö k beräknade s if f r a n fö r k a lc iu m in n e h å ll i benaska (Larsson 1969) användes.
N etto a b sorp tio n av kalcium och o o rg a n is k t fo s fa t ( I I och IV) N etto a b sorp tio n av kalcium och o o rg a n is k t fo s fa t beräknades med ^ C a a b s o rp tio n s te s t (N ordin 1965) resp* balansunder sökningar av o o rg a n is k t fo s fa t (N ordin 1965).
STATISTISK BEARBETNING AV DATA
Data t i l l v a rje d ju rg ru pp jämfördes p a rv is och S tu d e n t's t - t e s t användes som metod a t t u tvärdera s ig n ifik a n ta s k illn a d e r * Hypotesen a t t ingen s k illn a d fin n e s mellan grupperna testades på en 5 p ro c e n tig s ig n ifik a n s n iv å • A vvike lse frå n nollhypotesen har vä rd e ra ts e n lig t fö lja n d e :
0*10 ^ p = icke s ig n if ik a n t
0*05 ^ p < * 0 .1 0 = nästan s ig n if ik a n t 0 . 0 0 K p < 0 * 0 5 = s ig n if ik a n t
R E S U L T A T
M o r ta lite t ( i och I I I )
N ittio fe m r å t t o r opererades med s e le k tiv pa rathyro id ekto m i v id fö rs ö k s s ta rte n . T io av dessa dog under s jä lv a ingreppet# I in g e t f a l l var orsaken p o s to p e ra tiv te t a n i. Haemo- och pneumothorax bidrog t i l l a t t y t t e r lig a r e 17 r å t t o r av 127 dog under försökens gång i samband med h jä rtp u n k tio n e r. De senare d ö d s fa lle n va r jämt förde la d e i de o lik a fö rs ö k s - grupperna# I k o r ttid s s e r ie n (8 veckor) och lå n g tid s s e rie n (6 månader) dog vardera 2 d ju r av okända orsaker# De ö vrig a d ju re n va r v id god h ä lsa .
Plasmakalcium ( i och I I I )
Under bägge försö ksp erio d ern a (8 veckor resp# 6 månader) noterades ingen s ig n ifik a n t s k illn a d i plasmakalcium mellan in ta k ta k o n t r o lle r (+Ca) och in ta k ta d ju r med lå g t ka lc iu m in ta g (-C a ). Bland de u rsp ru n g lig e n 42 p a ra th y r- eoidektomerade d ju re n på normal ka lciu m ko st, svarade 36 d ju r (86%) med en sänkning av plasmakalcium under 4 r l mE/l (PTE +Ca)# I fo rts ä ttn in g e n norm aliserade under k o r t t id s - u p p fö ljn in g e n 17% av parathyreoidektom erade d ju r med norm alt k a lc iu m in ta g (PTE^ +Ca) kalcium nivån i plasma# Av å te r stående 20 parathyreoidektom erade d ju r på samma k o s t, v ilk a in g ic k i lå n g tid s fö rs ö k e n norm aliserade 40% s in plasma-
kalcium nivå +Ca), 1 d ju r inom 14 veckor och d ä re fte r
y t t e r lig a r e 7 d ju r fram t i l l lå n g tid s fö rs ö k e ts s lu t#
Parathyreoidektom erade r å t t o r med lå g t ka lc iu m in ta g visade under k o rttid s u p p fö ljn in g e n (8 veckor) ingen tendens t i l l n o rm a lis e rin g , utan fö r s t e f t e r 14 veckors observation
företedde 9,4$ d v s 3 av de 32 d ju re n ingående i lå n g - tidsgruppen e t t plasmakalcium, som översteg 4^1 mE/l (PTEn -C a ).
Hypokalcemiska PTE d ju r på norm alt k o s tin ta g av kalcium hade inom k o r ttid s s e r ie n under 8 veckors o b s e rv a tio n s tid e t t plasmakalcium på mellan 2,65 - 4,00 m E/l, jä m fö rt med lå n g tid s s e rie n som hade 2,70 - 4,10 mE/l under 27 veckors u p p fö ljn in g . Motsvarande värden fö r hypokalcemiska PTE d ju r med lå g t k a lc iu m in ta g i k o rttid s g ru p p e n va r 2,05 - - 2,95 och i långtidsgruppen 1,80 - 3,75 m E /l. En v is s uppgång av kalcium i plasma kunde noteras i a lla dessa PTE grupper mot s lu t e t av resp. fö rs ö k s p e rio d . I lång tid s s e rie n uppvisade PTE d ju r med norm alt k a lc iu m in ta g och n o rm a lis e ra t plasmakalcium (PTE^ +Ca) fo rtfa ra n d e v id 27 veckor, t r o t s "n o rm a lis e rin g " e n lig t v å r t k r ite r iu m , en s ig n if ik a n t lä g re kalcium nivå i plasma än de in ta k ta k o n tr o lld ju re n .
K ro p p s v ik t ( i och I I I )
Den g e n o m s n ittlig a begynnelsevikten f ö r sa m tlig a d ju r va r 569 g va rie ra n de mellan 515 - 645 g. In ta k ta r å t t o r upp visade i k o r ttid s s e r ie n en uppgång i kro p p svikte n på 12%,
o a v s e tt om d ju re n stod på normal e ll e r lå g ka lc iu m k o s t. I lå n g tid s s e rie n v a r v ik te n i motsvarande grupper konstant e l l e r l ä t t ökad. Mot s lu t e t av v a rje fö rs ö k s p e rio d i k o r t och lå n g tid s s e rie rn a e r h ö ll så g o tt som sa m tlig a grupper av d ju r en l ä t t t i l l m å ttlig sänkning av k ro p p s v ik te n , v i lk e t huvudsakligen skedde under de 3 s is ta dygnen, då d ju re n h ö lls i m etaboliska b u ra r. Sam tliga PTE d ju r på normal kalciu m ko st hade både i k o r t t id s - och lå n g tid s - försöken en ko n sta n t e l l e r l ä t t minskad v ik ts k u r v a . Vid lå g t k a lc iu m in ta g hade PTE d ju r med reduce ra t plasmakalcium en v ik ts re d u k tio n i k o r ttid s s e r ie n på 30% och i lå n g tid s se rie n på 17%.
T ib ia s sammansättning ( i och I I I )
Under k o r ttid s fö r s ö k e t (8 veckor) uppvisade ingen av PTE grupperna någon s ig n if ik a n t fö rä n d rin g av v a tte n , o rg a n is k t e l l e r o o rg a n is k t m a te ria l i t i b i a jä m fö rt med in ta k ta d ju r . Däremot förekom mera markanta fö rä n d rin g a r i benvävnadens sammansättning i lå n g tid s s tu d ie n (6 månader). In n e h å lle t i t i b i a av o o rg a n is k t m a te ria l beräknat i procent av t ib ia s v å t v ik t v a r k l a r t s ig n if ik a n t lä g re hos in ta k ta d ju r på lå g t ka lc iu m in ta g jä m fö rt med normala k o n t r o lle r . V atten mängden v a r däremot s ig n if ik a n t högre och den organiska substansen lä g re . PTE d ju r med norm alt k a lc iu m in ta g och e t t reducerat plasmakalcium uppvisade i fö rh å lla n d e t i l l normala k o n tr o lle r en nästan s ig n if ik a n t ökad mängd o o rg a n is k t m a te ria l, medan organiska komponenten va r s ig n if ik a n t lä g re och vattenmängden något ökad. Hypo-
kalcemiska PTE d ju r med lå g t in ta g av kalcium hade en k l a r t s ig n if ik a n t ökad mängd o o rg a n is k t m a te ria l i t i b i a jä m fö rt med in ta k ta d ju r på lå g k a lc iu m d ie t, medan både den organiska komponenten och vattenmängden va r lä g re . PTE d ju r med norma l is e r a t plasmakalcium och lå g kalcium kost s k iljd e s ig in te s ig n if ik a n t frå n in ta k ta k a lc iu m b r is td ju r b e trä ffa n d e någon av de tr e komponenterna i t i b i a .
K o r t i k a l i s t jo c k le k , in re och y t t r e diam eter på femur- d ia fy s samt tib ia v o ly m ( i och I I I )
Den k o r tik a la tjo c k le k e n på fem urdiafysens m itt v a r e f t e r 8 veckor ( k o r ttid s fö r s ö k ) s ig n if ik a n t mindre v id jäm förelse av in ta k ta d ju r på lå g kalcium kost med normala k o n tr o lle r ( i , t a b e ll 1 ) . Denna s k illn a d accentuerades markant v id undersökning av motsvarande grupper i lå n g tid s fö rs ö k e n ( I I I , t a b e ll 2 ) . M ellan k o n t r o lld ju r och hypokalcemiska PTE d ju r med både normal och lå g kalcium kost fö re lå g ingen s ig n if ik a n t s k illn a d av k o r t ik a lis t jo c k le k e f t e r 8
veckors t i d ( i , ta b e ll 1 ). Vid lå n g tid s o b s e rv a tio n e n (6 månader) kunde fo rtfa ra n d e ingen s ig n ifik a n t s k illn a d noteras, när motsvarande d ju rg ru p p e r jämfördes, b o r ts e tt frå n a t t PTE d ju r med norm alt ka lciu m in ta g hade en något ökad tjo c k le k av k o r t i k a li s . S k illn a d e n v a r nästan
s ig n if ik a n t . Hypokalcemiska PTE r å t t o r på lå g k a lc iu m d ie t uppvisade e f t e r 8 veckor en l ä t t ökad och e f t e r 6 månader en k l a r t s ig n ifik a n t ökad k o r t ik a l b e n tjo c k le k jä m fö rt med in ta k ta d ju r på samma d ie t ( i , t a b e ll I och I I I , t a b e ll 2 ) .
E tt k l a r t in v e rs t samband fö re lå g mellan in n e rd ia m e te r och k o r t ik a lis t jo c k le k i sam tliga grupper i lå n g tid s s e rie n ( I I I , ta b e ll 2 ) . Y tte rd ia m ete rn s k iljd e s ig in te mellan grupperna fr å n s e tt a t t hypokalcemiska PTE d ju r med normal k a lc iu m d ie t hade en något ökad diam eter jä m fö rt med k o n t r o ll d ju re n . S killn a d e n va r nästan s ig n if ik a n t .
I lå n g tid sg rup p e rna uppmättes tib ia vo lym e n e f t e r 6 månader. Denna parameter visade mycket små v a r ia tio n e r mellan k o n t r o ll- och fö rs ö k s d ju r. E tt undantag u tg jo rd e hypokalcemiska PTE d ju r , som v id norm alt ka lc iu m in ta g hade en s ig n ifik a n t s tö rre benvolym än d ju r med lå g t k a lc iu m in ta g .
Spongiös benvävnad i femurmetafysen ( i och I I I )
Den spongiösa benvävnaden beräknades k v a n tim e tris k t i metafysnivån på d is t a la femur. In ta k ta d ju r med ka lciu m - b r is tk o s t visade redan e f t e r 8 veckor en lä g re mängd spongiös vävnad, m o rfo lo g is k t i form av smalare och fä rre benbalkar, än normala k o n t r o lle r . S killn a d e n var som v ä n ta t mera u tta la d e f t e r 6 månaders fö rs ö k s tid och s ig n if ik a n t .
En l ä t t re d u k tio n av benvävnaden syntes också v id jäm förelse av in ta k ta k o n t r o lld ju r v id 8 veckor och 6 månader. Vid
norm alt ka lc iu m in ta g hade hypokalcemiska PTE d ju r i fö rh å lla n d e t i l l in ta k ta k o n t r o lld ju r e f t e r 8 veckor l ö t t men e j s ig n if ik a n t ökad mängd benvävnad, medan s k illn a d e n fö r motsvarande grupper va r s ig n if ik a n t
e f t e r 6 månader. Vid låg kalcium kost hade hypokalcemiska PTE r å t t o r jä m fö rt med in ta k ta d ju r nästan s ig n if ik a n t ökad benmängd v id 8 veckor och e f t e r 6 månader v a r denna s k illn a d k l a r t s ig n if ik a n t . Både v id k o r t t id s - och lå n g tid s fö rs ö k e n hade PTE -Ca d ju re n en l ä t t ökad mängd spongiosa i fö rh å lla n d e t i l l in ta k ta k o n t r o lle r .
M ikroröntgen ( i och I I I )
M ikroröntgenundersökning av t v ä r s n it t frå n femurmetafys och fem urdiafys i 20 x och 50 x fö r s to r in g visade en jämn m in e ra lis e rin g av benvävnaden hos a lla normala k o n t r o ll d ju r . En jämn m in e ra lis e rin g e f t e r 8 veckor hade också in ta k ta d ju r på k a lc iu m b ris tk o s t, men här va r benbalkarna fä r r e och tunnare i m e ta fy s s n itte n • Denna benreduktion blev ännu mer markant hos motsvarande d ju r , som g å tt 6 månader på k a lc iu m fa ttig k o s t. M o rfo lo g is k t motsvarande dessa ben fö rä n d rin g a r osteoporos. Hypokalcemiska PTE d ju r normal re sp . k a lc iu m fa ttig ko st hade e f t e r 8 veckor samma jämna m in e ra lis e rin g och utseende i metafysens benvävnad som normala k o n t r o lld ju r . Denna lik h e t b ib e h ö lls även hos
motsvarande PTE d ju r med k a lc iu m fa ttig d ie t e f t e r 6 månader, medan PTE d ju r med normal k a lc iu m d ie t v id samma jäm förelse hade b e ty d lig t tjo c k a re benbalkar. PTE d ju r med lå g t kalcium in ta g och n o rm a lis e ra t plasmakalcium (PTE^ -C a), visade e f t e r 6 månader en re d u k tio n av fr a m f ö r a llt den spongiösa vävnaden och likn a n de d ä rv id de in ta k ta k a lc iu m b ris td ju re n .
M ikroröntgen av t v ä r s n it t frå n m itte n av fem urdiafysen visade i sa m tlig a grupper både i k o r t - pch lå n g tid s fö rs ö k e n
en jämn m in e ra lis e rin g av den k o r tik a la benvävnaden. E fte r 8 veckor kunde någon m o rfo lo g isk s k illn a d e j ses, fr å n s e tt a t t in ta k ta k a lc iu m b r is td ju r hade något mindre e n d o s ta lt ben än normala k o n tr o lld ju r * I lå n g tid s o b s e rv a - tio n en syntes däremot markanta fö rä n d rin g a r av ben
m o rfo lo g ien , i en d e l f a l l t o m mer u tta la d e än de som noterades i den spongiösa benvävnaden* Dessa fö rä n d rin g a r omfattade huvudsakligen den in re delen av det k o r tik a la benet* Hos k o n tr o lld ju r e n bestod den in re delen av kompakt ben och märgrum, v ilk e n i vis s a områden å ts k iljd e s av ben b a lka r* In ta k ta r å t t o r med k a lc iu m fa ttig ko st uppvisade p r a k tis k t ta g e t en t o t a l re d u k tio n av denna in re d e l av d ia fy s k o rte x . Hypokalcemiska PTE r å t t o r med normal kalcium ko st visade i s t ä l l e t en fö r tjo c k n in g av det kompakta, k o r tik a la benet, medan PTE d ju r med lå g kalcium kost hade e t t k o r t i k a lt ben av norm alt utseende ( I I I , f i g . 9 och 1 1 ).
K alcium ackretion i t i b i a ( i och I I I )
A c k re tio n s h a s tig h e te n av kalcium i t i b i a visade s ig n ifik a n t högre värden f ö r in ta k ta r å t t o r med k a lc iu m fa ttig d ie t i fö rh å lla n d e t i l l k o n t r o llr å t t o r * D etta g ä lld e både f ö r k o r t t id s - och lå n g tid s fö rs ö k e n * Hypokalcemiska PTE d ju r med lå g kalcium kost hade s ig n if ik a n t lä g re a c k re tio n och PTE d ju r med norm alt k a lc iu m in ta g visade en tendens t i l l lä g re a c k re tio n e f t e r 8 veckor jä m fö rt med normala kont r o ll e r * Vid 6 månader uppvisade bägge dessa PTE grupper en a c k re tio n , som in te s k iljd e s ig s ig n if ik a n t frå n
k o n tro lld ju re n s * K a lc iu m fa ttig a PTE d ju r med n o rm a lis e ra t plasmakalcium (PTE^ -Ca) hade en ka lciu m a c k re tio n i t i b i a , som s ig n if ik a n t översteg k o n tr o lld ju r e n s , men ungefär va r i samma nivå som in ta k ta d ju r på lå g ka lcium kost*
A c k re tio n s h a s tig h e te n fö r sa m tlig a grupper i lå n g tid s
i-m a tiv t uppgick denna ackretionssänkning t i l l i-mer än
50%.
P a ra th y re o id e k to m ie ffe k t på thyre o id e a ( i och I I I )
E fte r a v liv a n d e t s e rie s n itta d e s och färgades a lla th y re o id e a - k ö r t la r med hem atoxylin-eosin e n lig t E h r lic h . Kvarvarande p a ra th y re o id e a k ö rtla r h itta d e s i 2 av t o t a l t 95 para- thyreoidektom erade d ju r . Dessa d ju r in g ic k i k o r t t id s s e rie n och visade ingen re d u ktio n av plasmakalcium p o st- o p e r a tiv t och hänfördes t i l l PTEjyjy gruppen. Hos ö v rig a 4
d ju r tillh ö r a n d e PTE^y gruppen h itta d e s inga kvarvarande p a ra th y re o id e a k ö rtla r i th y re o id e a . Sam tliga 6 PTE^y d ju r hade frå n fö rs ö k s s ta rte n s t å t t på norm alt k a lc iu m in ta g .
F rå n s e tt e t t l i t e t ärrområde e f t e r e le k tro k o a g u la tio n e n av parathyreoideae hade de ö v rig a rå tto rn a s thyreoidea v id m ikroskopisk undersökning e t t n o rm a lh is to lo g is k t utseende. E tt d ju r hade dock e t t k o llo id a lt thyreoideaadenom. Ingen kvarvarande parathyreoideavävnad å te rfa n n s . E ve n tu e lla f ö r ä n d rin g a r i C -c e lle rn a s fu n k tio n e lla s ta tu s kunde in te avgöras med e nbart 1 jusm ikroskopisk te k n ik .
P a ra th y re o id e k to m ie ffe k t på b in ju r a r ( i och I I I )
V å tv ik te n av bägge b in ju ra rn a (m edelvärdet) och r e la t iv a tjo c k le k e n på bin ju reb a rke n visade inga s ig n ifik a n t s k i l l nader mellan k o n t r o lld ju r och experim ent d ju r . D etta g ä lld e både f ö r k o r t t id s - coh lå n g tid s s e rie n . I f e t t - färgade (Sudan Black B) f r y s s n i t t av b in ju re n hade normala k o n t r o llr å t t o r en r e la t iv r i k l i g lip id u p p la d d n in g och zona glomerulosa va r v ä l demarkerad frå n zona fa s c ic u la ta . Experimentgrupperna hade v id jäm förelse ingen avvikande h is to lo g i i a llm ä n h e t. Undantag u tg jo rd e hypokalcemiska
PTE d ju r på lå g kalcium kost (PTE -C a), v ilk a i 3 f a l l av 7 e f t e r 8 veckor uppvisade en ökad lip id u p p la g r in g i zona glom erulosa och fa s c ic u la ta samt en mindre s y n lig demarkation av zona glom erulosa jä m fö rt med k o n t r o ll d ju re n . I några f a l l sågs också likn a n de fö rä n d rin g a r, men mindre framträdande e f t e r 6 månaders fö rs ö k s tid i motsvarande experim entgrupp.
Kalcium i plasma, faeces och u rin ( I I och IV )
Hos in ta k ta d ju r i k o r t t id s - och lå n g tid s fö rs ö k e n fö re kom såsom nämnts inga s ig n ifik a n ta s k illn a d e r i plasma kalcium v id norm alt e l l e r lå g t k a lc iu m in ta g . Sex PTE d ju r reducerade in te plasmakalcium p o s to p e r a tiv t• Dessa r å t t o r hade a lla f å t t normal kalcium kost (PTE^y +Ca)0 Under 8 veckors o b s e rv a tio n s tid norm aliserades plasmakalcium ( > 4 ^ 1 m E/l) e f t e r en i n i t i a l re d u k tio n och mellan 14:e och 27:e veckan hos y t t e r lig a r e 8 PTE d ju r på samma kost (PTE^ +Ca). Vid lå g t in ta g av kalcium hade a lla PTE d ju r under de fö r s ta 8 veckorna reducerad plasmakalciumnivå (PTE -Ca) utan tendens t i l l n o rm a lis e rin g , medan 3 d ju r (10%) norm aliserades (PTEjyj -Ca) i motsvarande grupp mellan 14:e och 2 7 :e veckan. De hypokalcemiska PTE d ju re n hade i k o r ttid s fö r s ö k e t v id 8 veckor en s ig n if ik a n t lä g re plasma kalcium nivå än hypokalcemiska PTE d ju r på normal kalcium d ie t . Den g e n o m s n ittlig a sänkningen av plasmakalcium va r i den fö r s ta gruppen 47,9$ jä m fö rt med 32,3% i den senare o I lå n g tid s fö rs ö k e n va r s k illn a d e n v id 27 veckor också s ig n if ik a n t och den g e n o m s n ittlig a re d u k tio n av plasma kalcium 39,6% och 18,8$ resp .
Faeceskalcium v a r som v ä n ta t i både k o r t t id s - och lång tid s s e r ie n s ig n if ik a n t lä g re hos d ju r med lå g kalcium kost än hos d ju r med normal k a lc iu m k o s t. Inom de grupper som hade lå g kalciu m ko st och normal ka lcium kost re sp . noterades
inga s ig n ifik a n ta s k illn a d e r .
I k o r ttid s s e r ie n v a r kalcium nivån i urinen s ig n if ik a n t reducerad i a lla experimentgrupperna jä m fö rt med k o n t r o ll d ju r , en tendens som även g ä lld e hos motsvarande lå n g tid s - d ju r . S k illn a d e n v a r här dock s ig n if ik a n t endast f ö r
e xp e rim e n td ju r med lå g k a lc iu m d ie t. Vid lå g t in ta g visade in ta k ta d ju r i bägge s e rie rn a s ig n if ik a n t lä g re värden än normala k o n t r o lle r . Lägre kalcium värde i u rinen v id jäm fö re ls e av s e rie rn a hade också hypokalcemiska PTE d ju r med lå g t k a lc iu m in ta g ko n tra PTE d ju r på norm alt kalcium in ta g . S k illn a d e n v a r dock s ig n if ik a n t endast i lå n g tid s - gruppen. I dessa grupper f ö r e f ö l l u rin k a lc iu m i fö r s ta hand mera avspegla plasm akalcium nivåerna. Vid re sp . kalcium nivå hade PTE d ju re n i lå n g tid s s e rie n en tendens t i l l lä g re u rin k a lc iu m än sina in ta k ta k o n t r o lle r . S k illn a d e rn a var dock in te s ig n if ik a n t a .
^ C a a k tiv it e t e n i plasma, faeces, u rin och ben ( I I och IV ) 45
Plasma Ca a k t iv it e te n u t t r y c k t i procent av den givna dosen per mg plasmakalcium va r k l a r t s ig n if ik a n t högre hos in ta k ta r å t t o r givna låg kalcium kost jä m fö rt med normala k o n t r o llr å t t o r , både v id k o r t t id s - och lå n g tid s - o b serva tio n en . Vid lå g re sp . normal k a lc iu m d ie t hade PTE d ju re n e f t e r 8 veckor s ig n if ik a n t högre a k t i v i t e t i plasma än in ta k ta d ju r . E fte r 6 månader hade endast hypokalcemiska PTE d ju r med låg k a lc iu m d ie t ökad a k t i v i t e t , medan PTE d ju r med normal k a lc iu m d ie t här uppvisade likn a n de värde som in ta k ta d ju r med samma k o s tn iv å . PTE d ju r i både k o r t t i d s - och lå n g tid s s e rie n med n o rm a lis e ra t plasmakalcium hde en a k t i v i t e t i plasma som e j s ig n if ik a n t s k iljd e s ig frå n in ta k ta d ju r på re sp . k o s tn iv å .
