”Jag kan dela in tjejer så här” : En samtalsanalys av genusorienterat språkbruk i en svensk podcast

”Jag kan dela in tjejer så här”

KURS:Uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap II,15 hp PROGRAM: Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet FÖRFATTARE: Anders Vaim, Emilio Torrejon

EXAMINATOR: Ekaterina Kalinina TERMIN:HT2020

En samtalsanalys av genusorienterat språkbruk i

en svensk podcast

Titel: ”Jag kan dela in tjejer så här” Termin: HT 2020

Författare: Anders Vaim och Emilio Torrejon Handledare Staffan Sundin

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att utifrån teorier om socialkonstruktivism, sociolingvistik och genus undersöka hur genusorienterad problematik manifesteras och uppmärksammas i Fredagspodden. Studien tar avstamp i ett samtalsanalytiskt angreppssätt och sätter

podcastradion och dess mediala samtal i fokus. Resultatanalysen består av samtalscitat från avsnitten. I resultatanalysen kunde vi se att det förekom genusorienterad problematik i podcasten Fredagspodden. Samtalen berörde tre olika ämnen kopplade till genus. Den genusorienterade problematik vi fann i samtalen kunde vi se framträda genom de språkliga aktiviteterna deltagarna utförde i samtalet. Såsom emfas, reparation, uppbackning, tvekanden och pauser. I diskussionen vi kunde vi se att den genusproblematik som framträdde kunde sättas i en större samhällelig kontext som grundades i deltagarnas förförståelse om genus och dess tillskrivna egenskaper. Samt att denna förförståelse uttrycktes genom hur ofta och vilka språkliga aktiviteter deltagarna i samtalet använde. En slutsats vi drog var bland annat att ett sociolingvistisk teoretiskt ramverk är nödvändigt för att kunna sätta samtalet i en bredare kontext och således undersöka genusorienterad problematik i samtal.

Nyckelord: Podcast, genus, norm, samtalsanalys, genusordning, genuskontrakt, maskulinitet, Fredagspodden

Title: “I can divide girls like this” Semester: FT 2020

Author: Anders Vaim and Emilio Torrejon Mentor: Staffan Sundin

Abstract

The purpose of this essay is to explore how gender-oriented issues are manifested and seen in the podcast Fredagspodden based on theories of social constructivism, sociolinguistics and gender. As well as creating a deeper understanding of how gender issues in everyday conversations can be placed in a larger societal context. The study is based on a conversational analytical approach and focuses on the podcast radio and its medial

conversations. The conversations touched on three different topics linked to gender. In our findings, we were able to show that there was gender-oriented issues in the podcast

Fredagspodden. The gender-oriented problems we found in the conversations emerged through the linguistic activities the participants performed in the conversation. Such as emphasis, repair, backing, hesitation and pauses. In the discussion we could see that the gender issues that emerged could be put in a larger societal context that was based on the participants' understanding of gender and its attributed characteristics. And that this pre-understanding was expressed through how often and what linguistic activities the participants in the conversation used. Our conclusion is that a sociolinguistic theoretical framework is necessary to be able to place the conversation in a broader context and thus investigate gender-oriented issues in conversation.

Keywords: Podcast, gender, norm, conversation analysis, gender order, gender contract, masculinity, Fredagspodden

Innehållsförteckning

3.1 Syfte och frågeställning ... 9

4. Tidigare forskning ... 9

4.1 Genusproblematik i språkbruket och dess konsekvenser ... 10

4.2. Genusorienterandets kontextualiserande problem ... 13

4.3. Sammanfattning ... 14 5. Teori ... 14 5.1. Socialkonstruktivism ... 14 5.2. Sociolingvistik ... 15 5.3. Genusteori ... 16 5.3.1. Genuskontrakt ... 16 5.3.2. Genusordning ... 17 5.3.3. Stereotyper ... 18 5.4. Operationalisering av teorier ... 18

6. Metod och material ... 18

6.1 Samtalsanalys som metod (CA) ... 19

6.1.2. Transkriptionsarbete ... 20

6.1.3. Talspråksanpassning ... 20

6.3 Material och urval ... 23

6.4 Kritisk granskning av metoden ... 24

6.5 Friskrivningsklausul ... 25 7. Resultatanalys ... 25 7.1. Samtal 1 ... 25 7.2. Samtal 2 ... 30 7.3. Samtal 3 ... 34 7.4. Sammanfattning ... 37

8. Diskussion och Slutsats ... 38

8.1. Förslag till vidare forskning ... 42

1. Inledning

Inom populärkulturell forskning ställs ofta frågan; Hur skapas mening här? Detta besvaras genom att tillskriva populärkulturella företeelser betydelse i bland annat vilka ord och formuleringar som används, genom vilka berättelser som upplevs och sedermera hur vi som konsumenter värderar dessa upplevelser (Lindgren, 2009, s.17). Exempelvis har den

populärkulturella forskningen och den feministiska forskningen ett tvärvetenskapligt intresse där representation, och hur denna marginaliserar och stereotypiserar kvinnor är central. Enligt Kerstin Nordenstam (2003, s. 8), skedde en förändring i genusperspektivet på språk i samband med sociolingvistikens etablering på 60-talet. Istället för att studera språket utifrån en

föreställning om ett manligt språk och ett kvinnligt språk sattes språkbruket i relation till dess sociala och historiska villkor. Således började språkbruket studeras i en viss situation och kopplade samman språkliga variabler med sociala variabler såsom social klass, yrke eller kön (Nordenstam, 2003, s.8). Ur ett språkvetenskapligt perspektiv formar språkbruket vårt sätt att se på omvärlden, men ur ett sociolingvistiskt perspektiv avspeglar också det språk vi använder till stor del verkligheten och samhället vi lever i (Nordenstam, 2003, s. 8).

Vi ämnar berika det genusvetenskapliga fältet genom att undersöka språkbrukets och samtalets funktion inom medievetenskapen, där med fokus på det populärkulturella unga mediet podcast. Genom att analysera podcasts utifrån en sociolingvistisk inriktning på

samtalsanalys hoppas vi kunna göra en djupdykning i hur en del av mediesamhället orienterar sig mot och belyser genusproblematik genom sitt språkbruk. Denna analys tar sin ansats från teorier inom socialkonstruktivismen som tillsammans med teorier om genus är en central del i vår studie. I kombination med forskning om lingvistisk och samtal som visar på att sättet vi talar är med och formar vår syn på bland annat identitet, kön och makt (Cynthia Gordon, 2011) blir det därför viktigt att undersöka hur ett språkligt bruk i en av dessa populära

podcasts används. Och sedermera om det går att dra slutsatser kring genusproblematik utifrån de mediala samtal som en podcast utgör.

2. Bakgrund

I uppsatsen första kapitel kommer populärkulturen och dess betydelse, podcastens uppkomst och utveckling, samt Fredagspoddens framgång och innehåll redogöras för. Dessa tre

områden har alla en central roll i den utgångspunkt studien är sprungen ur, och ämnar sätta hur podcasts är en del inom den populärkulturella arenan som spelar en nyckelroll i hur vi identifierar och skapar uppfattningar om oss själva såväl som det samhälle vi lever i.

2.1 Populärkultur

Populärkultur som vedertagen term förknippas ofta med kulturprodukter inom film, tv, radio, mode, musik och litteratur (Lindgren, 2009). Vad som gör kulturen populär förklaras enkelt genom att den huvudsakligen konsumeras av en stor del av allmänheten. Det är således denna populärkultur som i stort präglar det sociala livet i allt större utsträckning (Lindgren, 2009, s.9), och genom denna som vi tillägnar oss stora delar av vad som utgör kunskapen om oss själva och följaktligen bidrar till formandet av känslor, attityder, tankar, drömmar och

livsstilar. Populärkulturen används ofta i kultursociologiskt sammanhang och då i motsats till andra former av högre kultur som refererar till exempelvis finkultur. Denna sociologiska innebörd syftar till att populärkulturen ofta är folklig och därför har större räckvidd än den smalare finkulturen (Nationalencyklopedin, u.å.). Den moderna populärkulturen likställs ofta med mediekulturen som distribueras via TV, video, digitala medier eller andra digitala kanaler och plattformar. Bland annat räknas koppling mellan konsumtion och varuestetik, mode och reklam, in i det populärkulturella utbudet (Nationalencyklopedin, u.å.).

2.2 Podcasts

Första gången ordet podcasting nämndes medialt torde vara i februari 2004, då Ben

Hammersley (2004) i en artikel i The Guardian frågade sig vad den nya möjligheten att lyssna på talat material i Apples iPod borde kallas. Begreppet anses ha slagits fast när Andy Affleck (2005) skrev en artikel om att podcast var folkets nya radio. Podcast är en sammanslagning av orden iPod och broadcasting. Nationalencyklopedin (u.å.) beskriver podcast som en möjlighet till nedladdning och strömning av ljud och film via RSS-teknik. Det innebär att konsumenter numera kan prenumerera och lyssna direkt i en smartphone.

Digitaliseringen har inneburit nya möjligheter att sprida medieinnehåll. Spotify och iTunes är två ledande aktörer som var tidiga med att erbjuda strömmad musik. Vad gäller talat innehåll så var Sveriges radio tidiga och erbjöd redan år 2005 poddsändningar. Sveriges radio har idag en stor mängd podcasts. Det kan vara ett program, serie, dokumentär eller en fördjupning av ett ämne eller händelse som tidigare sänts i radio. Även kommersiella radiokanaler har

numera ett stort utbud av podcasts (Wadbring & Weibull, 2020). Att podcast har vuxit så mycket på så kort tid beror troligtvis på att det är relativt billigt och lätt att producera. Det innebär också att plattformen inte är reserverad för mediehus med stora resurser utan i princip vem som helst kan producera och distribuera en egen podcast. Det finns både ideella podcasts som ser möjligheten i att nå ut med sin information och de som är sponsrade och tjänar pengar på sitt arbete med podcasts (Wadbring & Weibull, 2020).

Enligt Internetstiftelsens rapport (2018) lyssnade 51% av de tillfrågade på podcast. Bland de i åldrarna 16 - 25 år så var det vanligare att lyssna på podcast än på traditionell radio. Wadbring och Weibull (2020) menar att hela medievärlden går mot en större expansion av icke-linjär medieproduktion, alltså strömmat innehåll som inte binder konsumenten till en specifik tid i en tablå. Podcast går att lyssna på via i princip alla enheter som har tillgång till internet. Det vanligaste sättet är dock via en smartphone.

2.3 Fredagspodden

Fredagspodden drivs av systrarna Hannah Widell, 45 år och Amanda Schulman, 40 år. Enligt Perfect Day Media (u.å.) har Fredagspodden funnits i nästan tio år och var en av Sveriges första podcasts. Systrarna pratar öppet om vardagliga händelser så som barn, relationer och mode. Dock finns inget uttalat om vilken målgrupp Fredagspodden är riktad till. Enligt iTunes (2020) så har Fredagspodden, när studien genomförs i november 2020 släppt 430 avsnitt. Podcasten har cirka 126 000 lyssnare per vecka och en räckvidd på cirka 60 000 unika

lyssningar per vecka (Poddindex, u.å.). Utöver podcasten driver systrarna bolaget Perfect Day Media, vilket även är det bolaget där de publicerar podcasten under. Perfect Day Media står som publicist till ett stort antal av framgångsrika podcasts som bland annat Alex och Sigges podcast (Perfect Day Media, u.å.)

3. Problemformulering

Populärkulturen beskrivs enligt Lindgren (2009, s. 9) som en arena som i allt större

utsträckning präglar vårt sociala och en arena där vi tillägnar oss stora delar av vad som utgör kunskapen om oss själva och följaktligen bidrar till formandet av känslor, attityder, tankar, drömmar och livsstilar. Dock argumenterar Lindgren (2009) att populärkulturen inte enbart är en arena där rådande föreställningar, normer och stereotyper upprätthålls och konstrueras. Utan populärkulturen skapar också en plats där dessa får chansen att utmanas och brytas.

Weibull och Wadbring (2020, s.201 - 203) förklarar att trots den utbredda digitaliseringen och de nästan 100 åren sedan radion etablerades så står den traditionella radion fortfarande för den största delen av det talade mediet. Dock menar de att det strömmade materialet ökar snabbt och att konsumtionen av podcasts antas öka. Speciellt i hänvisning till hur podcasts är relativt billiga och lätta att producera, och att podcasts inte är bundna till stora mediehus utan att i princip vem som helst kan producera och distribuera en podcast med chans till stor räckvidd bland allmänheten (Wadbring & Weibull, 2020). Med denna bakgrund blir det därför viktigt att undersöka hur samtalet, en bärande funktionen i hur bland annat genus formas (Jacob Mey, 2003; Susan Gal, 2014; Vivian Burr, 2015), bidrar till uppfattningen om oss själva och den verklighet vi lever i. Ann Weatherall (2002;2015), Janet Smithson och Elizabeth Stokoes (2001) studier visar på att språkbruket är en betydande del i hur genus formas. Vårt mål är att göra nedslag i mediala samtal i en svensk känd podcast för att undersöka hur en eventuell genusproblematik manifesteras.

3.1 Syfte och frågeställning

Uppsatsens syfte är att undersöka om och i så fall hur en genusorienterad problematik

manifesteras och uppmärksammas i podcasten Fredagspodden. En podcast med stor räckvidd på cirka 60 000 unika lyssningar per vecka och således stor chans att genom sina samtal forma vår uppfattning om genus. Genom en samtalsanalytisk metod ämnar vi svara på följande frågeställningar:

- Förekommer det genusorienterad problematik i samtalet i podcasten Fredagspodden? - I så fall hur förekommer den genusorienterande problematiken i samtalen?

- På vilket sätt uppmärksammar deltagarna i samtalet genusproblematiken?

4. Tidigare forskning

Nedan följer ett urval av den tidigare forskning som är relevant för vår studie. Kapitlet baseras på tidigare forskning kring genus och språkligt bruk med utgångspunkt i hur sexism uttrycks i samtal. Kapitlet ämnar dels att belysa hur språkbruk i vardagliga samtal kan fungera som en utgångspunkt för genusproblematik, dels hur forskningen tar olika utgångspunkter i hur brett ett samtal kan kontextualiseras.

4.1 Genusproblematik i språkbruket och dess konsekvenser

Ann Weatherall (2002, s. 767) argumenterar för hur forskning inom genus och lingvistik haft en tradition att undersöka främst två problemområden, sexistiskt språkbruk samt

genusskillnader i språkanvändning. Dock har forskningen på senare år skiftat till att fokusera mer på språkanvändning och genus som en socialiserad process, och med det börja lämna föreställningen om skillnader i hur kvinnor och män använder ett språkbruk (Weatherall, 2002). Weatherall (2002) har genom att undersöka barn i åldern fyra år studerat hur genus reproduceras i interaktioner och samtal. Att studera hur barn interagerar är av största vikt då forskning kring genus visar att det är under tidiga åldrar vi människor etablerar våra

föreställningar om genus som senare påverkar våra språkskillnader kopplat till vilket kön vi tillhör (Weatherall, 2002). Bland annat har Weatherall (2002) undersökt hur barn använder maskulina pronomen i sitt språkbruk, samt hur de tilldelar subjektspositionering baserat på deras föreställningar om genus och könsnormer.

Weatherall (2002) noterade att barnen i de flesta fall använde maskulina pronomen i deras samtal. Dock hävdar Weatherall (2002, s.771) att denna användning av maskulina pronomen inte direkt kan kopplas till hur genus uppfattades av barnen. Att exempelvis använda ”guys” till en grupp bestående av enbart kvinnor är enligt Weatherall (2002, s.778) inte tillräckligt för att underbygga sexism i språkanvändning. Utan det ses på som en naturaliserad term som innefattar både tjejer och killar. Weatheralls (2002) studie visade emellertid att barnen subjektspositionerade vissa aktiviteter som manliga respektive kvinnliga. Exempelvis i en leksak där lokföraren var man och hur denna aktivitet, att köra tåg, ansågs vara manligt. Weatherall (2002) argumenterar för hur aktiviteter tilldelades en subjektspositionering av barnen som antingen manligt eller kvinnligt. Där barnens användning av maskulina pronomen hjälpte till i deras föreställning av vad som skulle anses vara manligt respektive kvinnligt.

Ytterligare en studie som undersökt om och i så fall hur genus manifesteras och uttrycks i samtal är den genomförd av Elizabeth Stokoe och Janet Smithson (2001). Till skillnad från Weatheralls (2002;2015) två studier om genus och språkskillnader hade Smithson och Stokoe (2001) utgångspunkt i att främst undersöka om det var fruktbart att genom samtalsanalys berika forskningen kring genus, och likaså i vilken utsträckning eventuella fynd skulle kunna kontextualiseras kring en bredare syn på genusproblematik i samhället. Dessa frågeställningar grundar sig i en problematik där striktare lingvistisk samtalsanalys inte ger utrymme till att analysera material utifrån en bredare samhällelig kontext. Något som Smithson och Stokoe

(2001) argumenterar för är nödvändigt för att kunna diskutera eventuell genusproblematik kopplat till språkbruk.

Studien genomfördes via en noggrann analys av inspelade samtal från fokusgrupper bestående av studenter i fem europeiska länder vars syfte med gruppen var att samtala kring framtiden och samhället. Delar av samtalet valdes ut för att påvisa att genusproblematik faktiskt var närvarande i samtalen, trots att deltagarna själva inte hade som avsikt att diskutera

genusproblematik. Exempelvis kunde Smithson och Stokoe (2001) påvisa vid ett antal tillfällen att deltagarna genom att korrigera sina ordval faktiskt uppmärksammade hur deras språkbruk exempelvis framstod som sexistiskt. Något som Smithson och Stokoe (2001) menar är ett bevis för att samtalet, som enligt den striktare lingvistiska analysen, inte enbart kan analyseras utifrån en stängd inre kontext. Exempelvis återfanns flera tillfällen när deltagarna reparerade sig själva när de talade om ”girls” och ”women” (Smithson & Stokoe, 2001, s. 231).

Genom att korrigera ordval för att ändra budskapets innebörd argumenterar Smithson och Stokoe (2001) att dessa val är bevis för att en genusproblematik är närvarande i språkbruket. Då ”girls” och ”women” har olika värderingar och således påverkar hur budskapet i samtalet uppfattas av deltagarna. Likaså fanns det tillfällen i Smithson och Stokoes (2001) studie, där deltagarna i enlighet med Weatheralls (2002) studie, subjektspositionerade vissa attribut och yrken med män och kvinnor. Exempelvis i diskussioner kring föräldraskap där ordet förälder ersattes med mamma, och där deltagare korrigerade sig själva genom att senare tillägga pappa i samband med föräldraskapet. Eller i exempel där ordet chef och han ofta användes i

samband.

Även Weatherall i sin studie (2002) kunde påvisa att språkbruket bland exempelvis barn innehöll ord som orienterade sig mot genusproblematik. Dock hävdar Weatherall (2002) att dessa naturaliserade termer som ”guys” till en grupp bestående av både män och kvinnor inte bör ses på utifrån en bredare problematisk genuskontext. Utan att termen är så pass

naturaliserad att det i så fall kan bli en fråga om övertolkning. Just dessa naturaliserade termer och ordval är något som Smithson och Stokoe (2001) även diskuterar i sin studie. De hävdar att det är omöjligt för en forskare att genom samtalsanalys inte väga in dessa termer som common sense knowledge eller som naturaliserade termer. Dock menar Smithson och Stokoe (2001, s. 219) att detta inte innebär att det inte finns en problematik. Utan att det är ytterligare

ett bevis på att den manliga normen är påträngande i vårt språkbruk, och att detta i mångt och mycket också påverkar hur exempelvis normer och stereotyper upprätthålls i samhället.

I Weatheralls (2015) senare studie undersöktes hur underbyggd sexism kan ta sig uttryck i vardagliga samtal. Materialet bestod av mer än 50 samtal som samlats in under sju år. I analysen presenterades sex samtal som representerade uttryck av sexism och

genusproblematik i språket. Den ena formen kallades gender inclusive language (Weatherall, 2015, s. 420) och syftade till ett neutralt språk som inte förutsätter att exempelvis en yrkesroll är synonymt med ett specifikt kön. Genusinkluderande språk är inte problemet i sig, tvärtom. Det Weatherall (2015) tittade på i studien var reparationen från exkluderande till

inkluderande. I det analyserade materialet handlade det exempelvis om att politiker per automatik benämndes som ”han” och att en reparation skedde direkt efteråt genom tillägg som ”eller hon” (Weatherall, 2015, s. 419). Ett annat exempel visade på hur gifta par där parterna tillhörde olika muslimska grupperingar uppmanades till skilsmässa och initialt refererades till att kvinnan utsattes för påtryckningar och att en reparation efterföljdes med ”ibland även män” (Weatherall, 2015, s. 420). Reparationen skedde i båda fallen direkt efter den initiala exkluderingen genom tillägg som ”eller hon” och ”ibland även män”. Studien visade att även om personerna i samtalen rättade sig själva med avsikten att vara

genusinkluderande så refererades det initiala budskapet till att antingen handla om kvinnor eller män. Något som även Smithson och Stokoe (2001) kunde påvisa i sin studie.

Den andra problematiska formen var the derogatory use of female reference terms (Weatherall, 2015, s.413), vilket syftar till att ord som associeras med kvinnor används nedsättande. I de studerade samtalen handlade det exempelvis om att en man påstod att en annan man pratade som en kvinna eller att en man var ”a bit of a girl” för att han inte gillade lasagne. Utöver direkta ord med avsikt att vara nedsättande påvisade Weatherall (2015, s. 413) ytterligare en förekommande nivå av sexism. Två män samtalade om en gemensam manlig vän där de benämnde mannens flickvän som en fru han var tvungen att släpa på trots att de visste att paret inte var gifta och att de visste namnet på flickvännen. Detta menar Weatherall (2015) är ett exempel på nedsättande språkbruk mot kvinnan där mannen är det avsiktliga målet. Även i studien av Smithson och Stokoe (2001) återfanns fall av denna nivå av sexism i språkbruket bland deltagarna. Exempelvis i ett fall där en av deltagarna började sitt resonemang om hushållssysslor med att påpeka att han inte var sexist eller chauvinist men fortsatte sitt resonemang att hushållssysslor ofta faller på kvinnan i ett förhållande. Trots

friskrivningen från deltagaren om att inte vara sexist så uppstod en genusproblematik, där budskapet inte enbart gick att isolera till det faktiska samtalet. Utan där både Weatherall (2002;2015) och Smithson och Stokoe (2001) argumenterar för är bevis på att språkligt bruk är med och formar stereotyper och könsnormer i samhället.

4.2.Genusorienterandets kontextualiserande problem

I en studie av Robert Hopper och Curtis LeBaron (1998) har ett antal olika samtal studerats för att undersöka hur och när genus framträder i samtalen, och hur det uppmärksammas av deltagarna. Till skillnad från Weatherall (2002;2015) och Smithson och Stokoe (2001)

argumenterar Hopper och LeBaron (1998) för att problematik kring genus endast blir relevant om deltagarna själva uppmärksammar denna eventuella problematik. De förhåller sig till en mer striktare inriktning på samtalsanalysen där sekvenser, meningar i språkbruket, inte kan tas ur sin kontext utan främst bör analyseras i sina isolerade enheter.

I ett försök att strukturera hur genusproblematik uppstår i samtal har Hopper och LeBaron (1998) identifierat tre faser i samtalet som är avgörande. Först fastställdes att en föregående genusbunden aktivitet i samtalet är en utgångspunkt till att uppmärksamma problematik kring genus. Exempelvis i ett fall där två fågelskådare, varav den ena gör ett antagande att en av de åskådade fåglarna benämns med ett manligt pronomen, ”i´ve lost him” (Hopper & LeBaron, 1998, s. 68). Denna sekvens fungerar som en föregående genusbunden aktivitet. I andra fasen uppmärksammas genusproblematiken och den får en mer framträdande roll. Detta sker genom att den andra fågelskådaren uppmärksammar det manliga pronomenet på fågel, ”I’m saying he, it might be a she” (Hopper & LeBaron, 1998, s. 68). I den tredje fasen fastställs att genusproblematik i samtalet blivit omnirelevant, det är ständigt närvarande och har i denna fas blivit en central fokuspunkt i samtalet. Hopper och LeBaron (1998, s. 73) drar slutsatser att för att genus ska kunna bli omnirelevant, alltså ständigt närvarande, måste dessa två förberedande faser genomföras i samtalet. Likaså lägger de båda stor vikt vid att deltagarna i samtalet måste orientera sig mot och uppmärksamma eventuell genusproblematik för att det ska finnas någon relevans i att undersöka materialet med denna utgångspunkt.

Även Cecilia Kitzinger och Clair Stockills (2007) studie kring genusorienterad problematik går i samma linje som Hopper och Lebaron (1998) där genusorienterade ordval inte

nödvändigtvis kan kontextualiseras utanför samtalet. Dock utvecklar Kitzinger och Stockill (2007) sina argument att även icke genusorienterade ordval kan komma att fungera som en

utgångspunkt till att uppmärksamma genusproblematik i samtalet. De menar att även andra naturaliserade termer som inte direkt har anknytning till genus ändå kan orientera sig mot genus beroende på andra kontextuella faktorer i samtalet som exempelvis bygger på en common sense knowledge om kultur, identitet, social status och kön.

4.3.Sammanfattning

Av den forskningen som presenterats kan en rad antaganden dras. Att genus och sexism återfinns i vårt språkbruk är något som de flesta studier är överens om. Dock skiljer sig åsikterna om hur brett denna genusproblematik i språkbruket kan kontextualiseras, och i vilken grad olika genusorienterade uttryck bör eller inte bör isoleras till samtalet. Likaså skiljer sig forskningen kring hur betydelsefull en genusproblematik är huruvida den

uppmärksammas av deltagarna i samtalet eller inte. Där en del av forskningen lägger stor vikt vid att genusorienterade uttryck inte alltid belyser en genusproblematik utifrån ett bredare samhällelig maktstruktur såsom genus generellt tenderar att göra.

5. Teori

I detta kapitel presenteras de teorier och begrepp som senare kommer ställas i relation till vårt empiriska material. Först presenteras socialkonstruktivismen, en teori som grundar sig i ett samhällsvetenskapligt perspektiv där människor i samspel med varandra konstruerar innebörden av bland annat könsroller, genus, femininitet och maskulinitet. Följaktligen presenteras sociolingvistiken, en teoretiserande inriktning på samtalsanalysen som sätter samtalet i bredare kontext. Till sist redogörs för teorier om genus där genusordningen, genuskontraktet och stereotyper är centrala.

5.1. Socialkonstruktivism

Grunden för socialkonstruktivism är att människors handlingar och uppfattningar inte är en produkt utav naturen utan något som konstrueras genom socialt samspel (Burr, 2015). Genom socialt samspel upprätthålls uppfattningar och föreställningar om hur verkligheten ska förstås (Mattsson, 2015). Socialkonstruktivism belyser människors sätt att se världen, en social verklighet som är långt ifrån objektiv. I samhället skapas sociala konstruktioner så som synsätt och kunskap men även lagar och regler (Burr, 2015).

Socialkonstruktivism bygger på ett kritiskt förhållningssätt till kunskap om världen och om oss själva. Det ligger i socialkonstruktivismens natur att vara kritisk och ifrågasätta hur världen uppfattas i sinnet och varför den gör det. Kultur och socialt samspel påverkar hur historia upplevs och hur den ses som kunskap. Händelser, historia och fenomen är därmed kontextbundna och kan uppfattas och förstås på helt olika sätt beroende på vem som förklarar dem. Kunskap skapas genom socialt samspel och interaktion, vilket innebär att den varierar beroende på vem som förklarar den. Det är de kollektiva handlingarna som skapar den upplevda verkligheten. Synen på kunskap är därmed inom socialkonstruktivism ett begrepp som i högsta grad ses som en subjektiv social tolkning av verkligheten (Burr, 2015).

Språket utgör en betydande del i det sociala samspelet. Inom socialkonstruktivismen ses därför språket som primärt för konstruktionen av den uppfattade verkligheten (Burr, 2015). Vi konstruerar inte verkligheten utan vår förståelse, kunskap och syn på verkligheten. Den konstruktivistiska synen har varit viktig i genusvetenskapliga diskussioner, då genus ses som konstruerat och fungerar som ett bra begrepp för att belysa den ojämställda maktbalansen mellan könen (Mattsson, 2015). Filosofen Judith Butler menar att genom ett könat språk, ett språk som baseras på biologiska skillnader mellan könen, konstrueras uppfattningen om ett naturligt biologiskt kön. Vidare menar Butler att uppfattningen om den biologiska kroppen är ett resultat av vad vi kan se och hur vi talar och tänker snarare än en naturlig sanning (Butler, 2007).

5.2. Sociolingvistik

Sociolingvistisk är en teoretisering av samtalsanalysen och ställer sig kritisk mot den mer strikta falangen av samtalsanalys. Sociolingvistiken är sprungen ur sociologi och

socialkonstruktivismen där en central utgångspunkt är att allt talat språk och handlingar är med och formar vårt samhälle, samtidigt som vårt samhälle är med och formar vårt språk och våra handlingar. Sociolingvistiken beskrivs som växelverkan mellan dessa två funktioner och kontextualiserar samtalet så att det kan sättas i ett större samhälleligt sammanhang. Gumperz (Gal, 2014) skapade genom sin sociolingvistiska syn på samtal en grund där samtal och kontext inte går att separera, och där ett samtal både konstrueras av kontexten samtidigt som den konstruerar kontexten. I en vidare mening menade Gumperz (Gal, 2014) att dessa

kontexter ofta skapades undermedvetet i ett samtal av deltagarna utifrån den sociala miljö och status de befann sig i. De skapas i ett tillstånd av common sense knowledge (Gal, 2014, s. 25). Även Jacob Mey (2003) underströk att istället för att se språket enbart utifrån en strukturell

nivå, en överföring av bokstavlig information, borde vi se på språk utifrån en social kontextualiserad nivå, med andra ord en yttre kontext. Där deltagarnas gemensamma förförståelse grundas i samtalet.

Gumperz (Gal, 2014) och Mey (2003) utvecklade således begreppet kontext till att innefatta en bredare analys såsom social status, kön, identitet och kultur. Cynthia Gordon (2011) utvecklar sociolingvistiken ytterligare och förklarar det som en socialiserad process där människor genom sina samtal bygger relationer, utövar makt, skapar och upprätthåller identiteter samt bygger gemenskap. Detta genom sitt språkliga bruk och

kontextualiseringssignaler som para- och extralingvistiska signaler (Gordon, 2011). Att följaktligen enbart analysera ett samtal utifrån en inre kontext skulle i slutändan inte generera en förståelse om det samhälle vi lever i, tillika hur vårt språkbruk påverkar vår uppfattning om verkligheten och vice versa enligt sociolingvistiken.

5.3. Genusteori

Genus är det begrepp som används för att särskilja biologi och kultur (Hirdman, 2004). Genusbegreppet syftar till att människors könstillhörighet konstrueras socialt. Människor föds med ett biologiskt kön som ligger till grund för hur de formar och formas efter omgivningen (Fagerström & Nilson, 2008, s. 7).

5.3.1. Genuskontrakt

Genuskontraktet är ett begrepp skapat av historiken och genusforskaren Yvonne Hirdman. Begreppet syftar till att det finns ett oskrivet kontrakt innehållande regler som dikterar vad män och kvinnor har för egenskaper, ansvar och skyldigheter (Fagerström & Nilsson, 2008, s. 9). Även om ordet kontrakt inger en känsla av en jämställd överenskommelse så har

signeringen av kontrakt historiskt sett varit förbehållet mannen. Begreppet genuskontrakt är en slags metafor för en manlig handling som kvinnan behöver förhålla sig till och därmed är allt annat än jämställt. Till skillnad från ett juridiskt kontrakt är det svårt att förhandla om en ny innebörd av genuskontraktet (Hirdman, 2003, s. 84) Hirdman (2003, s. 84) framhåller att det är problematiskt att kvinnans biologi legitimerar föreställningen om den naturliga

ordningen. En ordning som baseras på att det bara är kvinnan som kan föda barn vilket bidrar till uppfattningen att hemmet är kvinnans naturliga plats.

Hedlin (2004, s. 22) menar att Hirdmans teori om genussystem har fått en del kritik, framförallt för att vara allt för statiskt och inte ta i beaktande att könsmönster och normer förändras över tid. Men även att det osynliggör att människor förhandlar och agerar

gränsöverskridande. Enligt Hedlin (2004) så kan det uppfattas krocka med vissa delar av det grundläggande i genusteori, att människan socialt anpassar sig efter rådande sociala och kulturella normer. Hirdman (2003, s. 88) menar dock att poängen med genuskontrakten är att utgå från det som ett teoretiskt fundament som är orörligt. Genom att ställa det orörliga i relation till det som i dag ses som föränderligt går det använda som ett verktyg för att analysera hur historien påverkar nutiden.

5.3.2. Genusordning

Genusordningen upprätthålls av genuskontraktet. Begreppet syftar till att det finns ett en ordning som bygger på sociala strukturer och som bidrar till att upprätthålla maktförhållanden mellan kvinnor och män. Hirdman (2004) menar att begreppet genusordning bygger på två principer, hierarkisering och isärhållande. Hierarkisering bygger enligt Hirdman (2004) på att mannen är normen, den norm som kvinnan ställs mot och jämförs med. Hirdman (2004) framhåller att isårhållandet är allt annat än jämlikt. De arenor som män oftast har tillträde till anses ha högre status än de som kvinnor vanligtvis har tillträde till. Hirdman (2004) menar att genusordningen håller isär kvinnor och män då de tvingas agera och förhålla sig på olika sätt baserat på respektive genus. Den som avviker från ordningen riskerar sociala sanktioner. Connell och Pearse (2015, s. 22) menar att männen i stort sett vinner på genusordningen, så länge de anpassar sig till de rådande normerna. I annat fall kan den resultera i ett högt pris. När en man inte är normativ riskerar han att uppfattas som homosexuell, mesig eller fjollig och med eventuellt diskriminering, trakasserier och risk för våld som följd.

Även om människan formas av omgivningen till sin plats i genusordningen så konstruerar människan också sig själv och tar sin plats i ordningen. Det görs genom sättet att förhålla sig och agera i vardagen utifrån den plats som vi har blivit tilldelade. Genusordningen kan uppfattas vara påverkad av en djupt rotad, strukturell ordning som kan upplevas som väldigt svår att förändra. Ordningen är dock inte statiskt utan förändras i takt med att människan sätts i nya situationer och praktiker. Genusordningen bygger på att människan tar sig framåt formad av det förflutna (Connell & Pearse, 2015).

5.3.3. Stereotyper

Fagerström och Nilson (2008, s. 26) beskriver en stereotyp som en mall som bygger på förutfattade meningar om hur en grupp människor är. Stereotyper bygger därmed på stora generaliseringar. Kleberg (2006, s.18) förklarar att dessa generaliseringar reducerar individers egenskaper till en helhet i en grupp. Det resulterar i att sociala grupper ställs mot varandra där den ena gruppen anses stå över den andra. När ett vi- och dom-tänk dominerar resulterar det i ett obalanserat maktförhållande där den ena gruppen värdesätts högre.

Könsstereotyper, stereotyper kopplade till femininitet och maskulinitet används ofta i reklam och andra mediesammanhang. De används för att skapa igenkänning och på så sätt sälja produkter eller ge information, information som då upplevs vara lättare att ta till sig. Ofta framställs kvinnor och män som motsatser och med skilda karaktärer så som att män framställs som rationella och resultatorienterade samtidigt som kvinnor framställs som

känslostyrda (Jarlbro, 2013, s. 63). Fagerström och Nilson (2008, s. 44) menar att vi omges av så mycket stereotypa genusframställningar att vi blir blinda för dem.

5.4. Operationalisering av teorier

I studien kommer teorierna om socialkonstruktivismen och sociolingvistiken appliceras som paraplyteorier med syfte att sätta samtalet i en bredare kontext kopplat till hur samtalets funktion inte enbart är att överföra bokstavliga fakta utan att samtalet även fungerar som socialiserad process där deltagares förförståelse om bland annat genus tar sitt uttryck (Mey, 2003). Språkbruket i samtalet i Fredagspodden kommer således i enlighet med vad

Nordenstam (2003, s.8) hävdar ses på som språkliga variabler kopplade till sociala variabler. Teorierna om genuskontraktet (Hirdman, 2003) och genusordningen (Hirdman 2003;2004 & Connell & Pearse, 2015) kommer sedan användas för att förklara varför det genom

språkbruket hos deltagarna i Fredagspodden kan uppstå problematik som är orienterad mot genus. Denna eventuella förförståelse om genus hos deltagarna i Fredagspodden kommer således att förklaras utifrån genuskontraktet, genusordningen och stereotyper.

6. Metod och material

I följande kapitel presenteras det material och den metod som studien baseras på. Det empiriska materialet är hämtat från podcasten Fredagspodden och kommer att analyseras utifrån en samtalsanalytisk ansats där ett transkriptionsarbete grundar analysen. Då vi är

intresserade av att besvara om och i så fall hur det förekommer genusorienterad problematik i språkbruk torde en samtalsanalytisk metod vara fruktbar i att besvara dessa frågor, då denna metod främst fokuserar på själva språket och användningen av språket istället för innehållet i ett samtal.

6.1 Samtalsanalys som metod (CA)

Det analytiska arbetet inom samtalsanalysen riktar sig främst att undersöka aktiviteter deltagarna i ett samtal åstadkommer med sitt språk (Fejes & Thornberg, 2009, s. 154). Samtalsanalysen, hädanefter CA efter engelskans Conversation analysis, är en metod för att på en detaljerad nivå undersöka språkliga interaktioner. Metoden lämpar sig bäst till att undersöka ett naturligt uppkommet vardagligt samtal, då en central punkt inom CA är att undersöka hur deltagare med språkliga interaktioner producerar verklighetsbilder, identiteter och människors handlingar (Fejes & Thornberg, 2009, s. 155). Därför skiljer sig CA mot exempelvis den kritiska diskursanalysen på så sätt att metoden ämnar att förutsättningslöst undersöka ett empiriskt material. Därför blir det naturliga vardagliga samtalet en viktig beståndsdel i analysen. Genom att fokusera på vardagliga samtal till skillnad från exempelvis forskningsintervjuer kommer forskningen åt det verkliga samspelet mellan deltagarna (Fejes & Thornberg, 2009).

CA bygger på att transkribera materialet för att sedan kunna utföra en systematisk analys (Fejes & Thornberg, 2009). Beroende på syfte kan bearbetningen av materialet förhålla sig olika. Det som främst fokuseras på är en transkription där muntligt tal skrivs ned till att kunna läsas skriftligt. Kodningen av materialet kan också skifta beroende på vad syftet är med studien. Likaså behöver inte allt material behandlas på samma sätt (Norrby, 2014). Att analysera ett vardagligt samtal är någorlunda stökigt då samtalet inte upplevs lika städat som exempelvis en intervju eller ett inövat tal. Därför är det viktigt att systematisk bestämma sig vad som är intressant, och sedan tydligt markera detta i transkriptionen med olika tecken för att underlätta analysen. Tre framstående och centrala forskare inom CA är Gail Jefferson, Harvey Sacks och Emanuel Schegloff (1977) som bland annat forskat kring reparationsprocesser samt para- och extralingvistiska signaler.

Den kodning som studiens empiriska material vilar på är indelad i fem olika aktiviteter som presenteras närmre under rubriken aktiviteter i samtalet. Dessa aktiviteter som utgör

tvekningar, pauser och emfas. Dessa fem aktiviteter innehar funktionen att de alla kan, genom deltagarnas användning av dem i samtalet, markera eventuell problematik eller

intersubjektivitet vilket i sin tur kan påverka hur samtalet uppfattas av deltagarna. Exempelvis

en gammal gubbe och en gammal gubbe visar en emfas på gammal och således ändras

innehållet, även om ordvalet är detsamma (Norrby, 2014). Inom CA är det intressant att undersöka hur något sägs. Om det är fullt med pauser eller tvekanden kan ha betydelse för analysen därför ingår dessa i kodningen av materialet (Norrby, 2014, s. 108).

6.1.2. Transkriptionsarbete

Den transkriptionsmetod som används måste både vara anpassad till vilket typ av samtal samt till vilket syfte analysen har. Transkriberingen kan således vara uppbyggd från att grovt återge vad som sades i ett samtal till att mycket detaljerat återge ord för ord, pauser, intonation och tempo. Man kan utgå från en bastranskription för att sedan bygga på denna transkribering utifrån vad syftet är med analysen. Det finns olika transkriberingsnivåer. Bastranskription är en arbetstranskription som byggs ut och förfinas allt eftersom arbetet fortlöper.

Standardtranskription är ordagrann, där omtagningar, felstarter, prosodi, pauser samt mikropauser skrivs ut (Norrby, 2014, s.103). Det viktigt att påpeka att transkriptionen är en ofullständig version av materialet och kan aldrig ersätta samtalet (Norrby, 2014). Därför behövs både det faktiska inspelade samtalet och transkriptionen i analysen av materialet. Därav inräknas transkriptionsarbetet som en stor del av analysen tillsammans med frekvent genomlyssnande av materialet.

6.1.3. Talspråksanpassning

En utgångspunkt i transkriptionsarbete är att en generell talspråksanpassning ska genomföras för att återge hur samtalet faktiskt byggs upp yttrande för yttrande. Därför markeras korta uppbackningar som skratt och andra para- och extralingvistiska signaler som eh, öh, mm,

hmm, aa, ha (Norrby, 2014, s. 104). Dock kan det vara motiverat att exempelvis skriva vad

istället för va om det inte påverkar analysen av samtalet. Hur långt transkriberingen ska vara talspråksanpassad avgörs från fall till fall utifrån syftet med analysen.

Materialet är framtaget med hjälp av en modell för transkriptionsarbetet. Modellen är inspirerad av Norrby (2014, s. 110) samt Fejes och Thornberg (2009, s. 158). I enlighet med Norrby (2014, s. 100) och Fejes och Thornberg (2009, s. 158) är denna transkriptionsmodell

modifierad med symboler för att passa uppsatsens syfte och det vardagliga poddsamtal som utgör materialet. Vissa avgränsningar har gjorts, exempelvis kommer vi inte ha med markörer i transkriptionen för utandning respektive inandning, samt att vi lägger en nivå av

talspråksanpassning där den inte försvårar läsningen av transkriptionen samt ändå kan besvara de frågeställningar studien ämnar att besvara.

Figur 6.1.3 Transkriptionsmodell

6.2. Språkliga aktiviteter i samtalet

Reparationer syftar till de fall där talaren själv, eller när andra deltagare i samtalet, avbryter den deltagare som har samtalsturen för att reparera ett ord (Norrby, 2014). Ofta sker dessa reparationer mitt i ett ord för att börja om med ett annat ordval. En reparation syftar istället till när deltagarna uppmärksammar ett problem i samtalet (Jefferson et al., 1974). Detta kallas för ett reparationsinitiativ och uppmärksammar problemet genom att upprepa, förtydliga eller bekräfta det som har sagts (Jefferson et al., 1974). Reparationerna i ett samtal har funktionella egenskaper (Norrby, 2014). En av dessa funktionella egenskaper är att skapa ett samförstånd mellan deltagarna i samtalet. Att genom reparationer skapa sig en vi-känsla, intersubjektivitet,

[Överlappande tal] Markerar samtida tal. Hakparentes sätts i

början och slutet av båda yttranden

[cirklar]

[ja nåt sånt måste det väl vara]

[[samtidigt inledda yttranden]] Markerar samtidigt inledda yttranden [[cirklar]]

[[cirklar]]

(korta uppbackningar) Parentes markerar korta uppbackningar

som skratt och andra para- och extra lingvistiska signaler.

(mm, hm) (hah) (jaa)

Emfas Understrykning markerar emfas i

samtalet

En gammal gubbe

Frågeintonation? Frågeintonation markeras med ? efter hel

sats

En gammal gubbe?

Mikropaus (.) Paus under 0,5 sekunder En(.) gammal gubbe

Paus mätt med tiondelssekund (0,6)

Tiondels sekund skrivs ut i pauser längre än mikropaus

En(0,6) gammal gubbe

Avbrutet ord- Markeras med - En gammal gub-

=Latching Yttranden sammanbundna utan paus

Sätts ut i slutet av föregående talare och början av nästa talare

En gammal gubbe= =som heter Ove

*skrattande röst* ** används när något sägs med skrattande

röst

*En gammal gubbe*

SKRATT Alla skrattar En gammal gubbe SKRATT

SKRATTAR Om talararen själv skrattar En gammal gubbe SKRATTAR

(SKRATTAR) Om någon annan är talaren skrattar samtidigt

som talaren har turen markeras detta under det yttrande som berörs

En gammal gubbe (SKRATTAR)

där eventuella missförstånd eller oklarheter repareras genom att ändra ordval, och således ändrar budskapet (Norrby, 2014, s. 156)

Uppbackningar är stödjande tal från deltagaren som inte har samtalsturen. Dessa

uppbackningar räknas därför inte som repliker som gör anspråk på ordet. Uppbackningar, orden, är ofta enstaviga, korta, och innehar ett lyssnarstöd som visar på ett aktivt deltagande (Norrby, 2014, s 166). Dessa uppbackningar tillför strukturellt sett inget nytt i samtalet. Dock hävdar exempelvis Gordon (2011) och Mey (2003) att dessa uppbackningar fungerar som kontextualiseringssignaler, para- och extralingvistiska signaler, som sätter samtalet i en social kontextualiserad nivå.

Tvekningar och pauser skildrar enligt Norrby (2014, s. 128) när något i samtalet upplevs som otrevligt, känsligt eller problematiskt. Norrby (2014, s.108) skiljer på så kallade mikropauser och pauser där en mikropaus är under 0,5 sekunder. Tvekande sätts ofta i samband med pauser och skildrar även de när något i samtalet kan upplevas som känsligt eller

problematiskt. Strukturellt sätt beskrivs också pauser och tvekande som sätt för deltagaren i samtalet att behålla samtalsturen och förhindra avbrott i samtalet (Norrby, 2014, s. 242). Emfas beskrivs enligt Norrby (2014, s. 107) som en betoning som markerar när något uttrycks med eftertryck som frångår det normala i samtalet. Exempelvis kan emfas på ett ord innebära en avvikelse från det normala där betoningen på ett ord avviker från det grundläggande samtalsmönstret hos deltagarna. Att markera och således analysera emfaser i samtalet blir då viktigt eftersom det avviker från det normala samtalsmönstret och då kan ändra budskapet i samtalet. Nedan presenteras det kodningsschema som analysen grundas i och är baserat på de fem språkliga aktiviteter som presenterats.

Figur 6.2. Språkliga aktiviteter

Språkliga aktiviteter Exempel

Emfas det måste vara

Reparation råkade (0,6) eh kunde inte motstå

Uppbackning Mm, aa, ,nää, ja

Tvekan jag har ju alltså så här (.) även om jag alltså

så här

6.3 Material och urval

Materialet för studien är tre avsnitt av podcasten Fredagspodden. De tre avsnitten som utgör materialet när studien genomförs är de tre senaste publicerade avsnitten; 428 Den nya

sexigheten, 429 Kränkande komplimanger och 430 Med njut som lycka (Acast, 2020).

Avsnitten är hämtade från hemsidan Acast men finns även tillgängliga på andra webbsidor som publicerar podcasts. Fredagspodden produceras av mediebolaget Perfect Day Media och beskrivs enligt hemsidan som en av Sveriges första podcast där lyssnarna får följa systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman genom deras liv (Perfect Day Media, 2020). I denna studie har vi valt att kategorisera Fredagspodden som en samtalspodcast. Med samtalspodcast hänvisar vi till att Hannah Widell och Amanda Schulman pratar tillsynes fritt om vardagliga händelser som utgör deras liv och således skapar innehållet till podden. Därav motiveras podcasten som ett naturligt uppkommet vardagligt samtal i denna studie då podcasten inte har ett uttalat ämne som diskuteras, som exempelvis sexism, hållbarhet, humor eller historia. Utan de ämnen som behandlas i podcasten är naturligt uppkomna, något som en centralt inom CA (Norrby, 2014; Fejes & Thornberg, 2009). Valet att analysera samtal i podcasts grundar sig i en stor räckvidd och en ökad konsumering av podcasts generellt i mediesamhället,

tillsammans med bred forskning inom genus och populärkultur som visar på att vår uppfattning om könsnormer, stereotyper och genus generellt föds och upprätthålls i media (Collins 2011; Shields, 2013; Hanke, 1998; Ey, 2016).

Insamlingsmaterialet har analyserats utifrån det tillvägagångssätt som Norrby (2014) och Fejes och Thornberg (2009) beskriver. Först har vi förutsättningslöst lyssnat igenom de tre valda avsnittet för att skapa oss en helhetsbild av materialet. Sedan har vi i enlighet med Fejes och Thornberg (2009, s. 170) valt de delar som vi funnit särskilt typiska för studiens syfte, dessa delar är baserade på att besvara studiens frågeställningar. Sedan har vi utifrån de särskilt typiska delarna i avsnitten skapat en standardtranskription som följer den transkriptionsmodell som presenteras i figur 6.1.4. Utifrån denna standardtranskription har vi sedermera valt ut interaktionssekvenser i enlighet med Fejes och Thornberg (2009, s. 171) som ska vara med i vår analys. Interaktionssekvenserna har valts utifrån det kodningsschema som framtagits där reparationer, uppbackning, tvekanden och pauser samt emfaser finns med. I

standardtranskriptionen har vi som Fejes och Thornberg (2009, s. 171) rekommenderat, karaktäriserat de handlingar som deltagarna utför baserat på de aktiviteter som vårt kodningsschema utgör.

I vårt syfte att undersöka genusorienterad problematik är en alldeles för detaljerad

talspråksanpassning i transkriptionen inte nödvändig, utan vi har lagt denna på en nivå som är passande för uppsatsen syfte. Då studien har en kvalitativ ansats ämnar vi som författare inte att dra generella slutsatser om materialet eller ställa det i någon typ av jämförelse till annat material. Studien vilar således inte på en representativitet utan ämnar göra en djupdykning i användningen av språkbruket i en svensk podcast.

6.4 Kritisk granskning av metoden

Då strikt CA som metod är bäst lämpad att analysera talets yttrande för yttrande finns det en bred kritik mot att övertolka ett material och bredda kontextbegreppet så att det innefattar en socialkonstruktivistisk prägel. Strikt forskning inom CA menar att begreppet kontext endast kan innefatta det faktiska samtalet som utgör grunden för materialet. All annan tolkning utöver detta riskerar att vara en övertolkning av materialet. En central punkt inom CA är att angripa material förutsättningslöst för att inte riskera tillskriva egenskaper som inte finns där, dock finns det de som menar att detta angreppssätt är omöjligt att uppnå. Både Mey (2003) och Gumperz (Gal, 2014) hävdar att språket, samtalet och den kommunikativa interaktionen måste ses på i ett bredare perspektiv.

Att således enbart analysera ett samtal utifrån en inre kontext skulle i slutändan inte generera en förståelse om det samhälle vi lever i. En annan del av kritiken som anknyter till

ovanstående kritik är den som diskuterar tidsomfattningen i att använda CA som metod. Som nämnt tidigare är en central del inom CA att komma sitt eget material så nära som möjligt, detta i kombination med ett omfattande transkriptionsarbete tar lång tid. Med hänsyn till tidsaspekten väljs därför delar av samtalet ut för att analyseras på detaljnivå (Norrby, 2014). Den tre-stegs process som urvalet grundas på är nödvändig för att skapa en överskådlig och genomförbar analys av materialet då ett samtalsanalytiskt angreppssätt är tidskrävande och innefattar många nivåer av tolkning utifrån forskaren själv (Norrby, 2014). Att se samtalen i podcastradio som naturliga och vardagliga grundas i den förförståelsen att samtalpodcasts, såsom Fredagspodden, ska uppfattas som naturliga samtal. All den eventuella redigering och manusläsning en podcast eventuellt baseras på bör inte påverka studiens syfte.

6.5 Friskrivningsklausul

I linje med APA-formatet bör personer refereras till med efternamn (Hacker, D., & Sommers, N. 2017). Då vi anser systrarna vara en medialt etablerad duo och för att skapa bättre

läsbarhet har vi i resultatanalysen och diskussion valt att hänvisa till deltagarnas förnamn Hannah och Amanda.

6. Resultatanalys

I följande kapitel presenteras det resultat samt den analys av resultatet som senare i

diskussionen kommer att ställas i relation till den tidigare forskning som funnits relevant för studien. Resultatet kommer att analyseras utifrån den socialkonstruktivistiska teorin, den sociolingvistiska teorin samt de genusrelaterade teorierna som presenterats tidigare. Av de tre avsnitt som legat till grund för vårt empiriska material kommer exempel från två av dessa avsnitt att presenteras och analyseras. Det tredje avsnittet var inte tillräckligt fruktbart för att kunna analyseras utifrån våra teorier, därför är detta avsnitt inte med i resultatanalysen.

6.1. Samtal 1

Följande samtal är ett utdrag från avsnitt 428 - Den nya sexigheten och behandlar ämnet sexighet och hur sexighet uppfattas av Hannah och Amanda.

Exempel 1A – 01:03-01:31

Amanda: (.) ehh alltså så här (0,6), för ja, jag tyckte att det här liksom, var så himla spännande å å tänka på det här för att (0,6) jag har aldrig sett mig själv som sexig Hannah: Nehe?

Amanda: nä men alltså Hannah jag har aldrig vetat (0.8) hur man utstrålar sexighet Hannah: (Meh) sluta?=

Amanda: =nä men Hannah, de ää, nä men vadå vad menar du?

Amanda: Alltså, jag går inte och anspelar på sex till i hur jag är. Jag gör inte det Hannah

(Acast, 2020, 25 oktober).

I exempel 1A kan vi se hur Amanda vid upprepande tillfällen använder sig av aktiviteterna tvekningar och pauser, vilket kan tyda på att det hon kommer säga kan uppfattas som

problematisk. Dessa språkliga aktiviteter är ett tecken på att det återfinns i en viss problematik i Amandas yttrande och att det hon vill framföra kan upplevas som känsligt eller obehagligt

(Norrby, 2014, s. 128). I följande svar från Hannah bekräftar hon inte problematiken i

Amandas yttrande genom att hon ställer sig frågande till vad som har sagts. Amanda fortsätter i sin sekvens genom att använda aktiviteterna paus, men även emfas för att försöka skapa en konsensus gällande det eventuella problematiska och känsliga i hennes uttalande. Denna problematik yttrar sig i språkbruket hos Amanda då hon genom sina repliker använder sig av språkliga aktiviteter tvekningar, pauser och emfas.

Den problematik som genom de språkliga aktiviteterna blir central i samtalet handlar om hur sexighet uppfattas, vilket senare i samtalet kommer att bli ännu mer tydligt. Just denna uppfattning om sexighet, som i nästa exempel kopplas till hur tjejer uppfattas som sexiga, går att relatera till det Connell och Pearse (2015) skriver om i genusordningen. Connell och Pearse (2015) argumenterar för att genusordningen bygger på en uppfattning om de olika könens förhållningssätt till varandra och hur dessa förhållningssätt påverkar hur vi agerar. Centralt är att mannens förhållningssätt och agerande är det som är normativ och att kvinnors agerande bedöms utifrån mannens kriterier. Att sexighet framstår som problematiskt i

samtalet och att sedermera sexighet kopplat till tjejers sexighet framstår som problematiskt bygger på en manlig norm som Hirdman (2003) menar är ett bevis på en hierarkisering och ett isärhållande mellan könen.

I fortsättningen på samtalet, exempel 1B, så ser vi att Amanda fortfarande tvekar och

använder sig av många pauser. Hon använder dessutom också uppbackningar som en språklig aktivitet tillsammans med emfas vid vissa ord hon vill framhäva.

Exempel 1B – 01:54 – 02:44

Amanda: jag har då (.) ehh jag ser (.) liksom (0.7) alltså jag kan ändå dela in tjejer i så här (.) amen dom där eh alltså dom liksom (0,6) har, är dom som har sex, alltså att vara sexig som en grej

Hannah: (Aa) (.) Jag fattar det, [men jag bara] När du och jag designar kläder? Amanda: [förstår du vad jag menar?]

Amanda: (mm)=

Hannah: =då å är de ju, då pratar vi jättemycket om (.) vi älskar ju att att göra feminina saker och att det alltid måste finna något sexigt=

Amanda: =Jo ja men Hannah alltså, alltså allt det här fattar jag. Det är inte så att, [det här är bara]

Hannah: [och när du klär upp dig så är det ju]

Amanda: Jo men Hannah (.) det fattar jag, men du fattar ju? det här är ju bara min känsla i mig=

Hannah: =Jo ja jag vet men jag ville bara säga så här. jag tror bara så här, att du kan ha en sån känsla (.) men (0,7) du tycker också om att anspela på (0,7) det=

Amanda: =Nej, för att, alltså så här (.) jag har aldrig (0,6) sättet jag har fått killar på Hannah: (aa)

(Acast, 2020, 25 oktober).

I denna sekvens är dock emfasen vid “dela in tjejer” den som uppfattas som central och ändrar budskapet. Således fungerar emfasen som en utgångspunkt i att sexigheten är kopplat till tjejers sexighet i relation till killar. Amanda lägger emfasen där hon vill trycka på något utöver det vanliga i samtalsmönstret, där emfasen som språklig aktivitet har funktionen att ändra budskapet och markera när något som sägs är av större vikt (Norrby, 2014, s. 107)

Den problematik som genom de språkliga aktiviteterna nu har etablerats syftar till att en tjej ska vara sexig för en kille. Denna problematik går, som tidigare nämnt, att koppla till

genuskontraktet och genusordningen. I både exempel 1A och 1B, kan vi se hur både Amanda och Hannah genom språkliga aktiviteter uppmärksammat en genusproblematik i samtalet. Amanda genom att i början av samtalet försöka vinna över Hannah till att dela den syn på problematiken som uppstår, och Hannah genom att senare samtalet även hon använda sig av språkliga aktiviteter, främst emfas och pauser. Strukturellt sett menar Norrby (2014, s. 242) att pauser och tvekande kan användas sätt för deltagaren i samtalet att behålla samtalsturen och förhindra avbrott. Dock tolkar vi dessa pauser inte som ett sätt att behålla samtalsturen, utan de är i samband med tvekningar vilket istället torde syfta till att det som sägs kan upplevas som problematiskt eller känsligt.

Genusproblematiken växer i samtalet ju närmre de båda deltagarna orienterar sig mot att sexighet ställs i relation mellan tjejer och killar. Det primära i samtalet handlar om sexighet, och framförallt hur tjejer utstrålar sexighet och vad det innebär. Utifrån sociolingvistiken kan detta samtal kontextualiseras då samtalet i grunden verkar för att skapa en sorts gemenskap. Dels mellan deltagarna Hannah och Amanda, men i en större kontext även en gemenskap mellan tjejer och kvinnor i allmänhet. Mey (2003) menar bland annat att ett samtal inte bara bör analyseras utifrån en strukturell nivå men även utifrån en funktionell nivå. Och att just

denna funktionella nivå grundar sig i en sorts förförståelse bland deltagarna. Något som Gumperz (Gal, 2014, s. 25) kallar för common sense knowledge. Just denna förförståelse och common sense knowledge går att koppla till hur tjejer och kvinnor i allmänhet förväntas agera och förhålla sig till killar och män, något som vi tidigare relaterat till i genuskontraktet och genusordningen. Förutom att skapa en sorts isärhållning mellan tjejer och killar

uppmärksammas ett annat problem i samtalet. Ordvalet och emfasen vid ”dela in tjejer” skapar också en indirekt indelning av faktiska tjejer. Ordvalet tillsammans med emfasen och de språkliga aktivisterna som används visar på hur ordval kan ha mer än bara ett budskap, och att det även kan uppfattas som problematiskt eller känsligt.

I exempel 1C stärks detta ytterligare genom att Amanda i sin sista sekvens återigen markerar indelningen genom emfaser vilket skapar en sorts distansering och skillnad på tjejer som använder sin sexighet till att få killar och tjejer som inte gör det. Detta blir tydligt då Amanda genomgående i sina sekvenser använder sig av de språkliga aktiviteterna, då hon genom exempelvis pauser och uppbackningar visar att hon inte är säker på hur det hon kommer säga kan uppfattas. Hon använder de språkliga aktiviteterna som ett sätt att uppmärksamma något eventuellt problematiskt eller känsligt.

Exempel 1C – 02:52 – 03:16

Amanda: Ja och jag har aldrig så här (.) ehh (0,6) alltså när jag vill ehh (.) när jag liksom har velat ha en kill, alltså nu pratar jag om hela mitt liv här

Hannah: [[aa]] Amanda: [[aa]]

Amanda: velat ha en kille, då då är det på helt andra premisser, det är så här (.) vill du uppleva kärlek som du aldrig upplevt förut eller vill du ta hand om mig eller ska jag ta hand om dig eller (0,6) det är inte så här (.) vill du slita mig i stycken och knulla mig mot väggen

(Acast, 2020, 25 oktober). Vidare i exempel 1D går det att se hur Amanda genom reparationer fortsätter att

uppmärksamma den indelning av tjejer som tidigare etablerats genom de språkliga

aktiviteterna. Genom att reparera sig och byta ordval från ”råkade” till ”motstå” så ändrar hon innebörden då orden är olika laddade. Genom denna reparation blir det återigen tydligt att Amanda refererar till två olika sorters tjejer. Att reparera ett ord kan tyda på att orden är olika

laddade och således ändrar budskapet, något Smithson och Stokoe (2001) argumenterar för i sin studie.

Exempel 1D – 03:57 – 04:09

Amanda: men det är inte så här, oj jag blir så kåt, så jag, så jag råkade (0,6) eh kunde inte motstå att knulla med den här personen

Hannah: (Nä)=

Amanda: =Och jag tänker ofta på det där, tänker såhär, när händer det där?

(Acast, 2020, 25 oktober).

I exempel 1E är det Hannah som genom emfas på “olika sorters kåthet” bekräftar den indelningen av tjejer som tidigare i samtalet genom språkliga aktiviteter har etablerats.

Exempel 1E – 04:09 – 04:30

Amanda: (mm) precis, då är vi på samma här,

Hannah: måste ju finnas olika sorters kåthet då? (0,6) eller va man= Amanda: =ja men jag tror att det är så eh=

Hannah: =jo men vissa har ju bara, alltså, om man tittar på alla sina [kompisar, tjejkompisar, vi pratar kvinnor] nu, eh så är det ju så att(.) alltså jag kan ju dela in de olika grupper

Amanda: [aa aa aa aa)

Amanda: Det är det jag menar =

(Acast, 2020, 25 oktober).

Hannah fortsätter och genomför en reparation av “kompisar” till “tjejkompisar” till “kvinnor” för att bibehålla den konsensus som råder i samtalet och som bygger på en uppdelning av både tjejer och killar, och en uppdelning som nu också omfattas mellan tjejer och kvinnor. I sekvenserna syns det att både Hannah och Amanda genom sina reparationer upprätthåller den ömsesidiga förförståelsen och betydelsegemenskapen som Norrby (2014, s. 156) kallar för intersubjektivitet. En vi-känsla skapas och upprätthålls mellan Hannah och Amanda. Denna vi-känsla är enligt sociolingvistiken bunden till andra markörer i samhället såsom identitet, social status och kön, och har bland annat en gemenskapsbyggande- och en maktfunktion (Gordon, 2011). Likaså menar Norrby (2014, s. 156) att reparationer innehar en funktionell egenskap där ett samförstånd kan skapas mellan deltagarna i samtalet.

Den vi-känsla som tidigare i samtalet etablerats av Hannah och Amanda genom de språkliga aktiviteterna förstärks nu ytterligare genom en tydlig emfas på “annan tjej” i exempel 1F. Exempel 1F – 04:39 – 05:20

Amanda: antagligen när jag sitter på en middag (0,7) och sitter och skrattar, eh (.) försöker dra skämt och ehh (.) du vet så här, eller så här berättar om min senaste depression (SKRATTAR) då kanske sitter en annan tjej där och tänker så här hur? Hur? skulle liksom jag, jag suga av den där, han mittemot mig. Förstår du vad du menar? men eh (0,6)=

Hannah: =jo men det är inte det som man här såhär, nä men jag bara gick in med honom på toaletten och sög av honom, man ba (.) hur ska jag? va, nej nej, aldrig i livet, alltså sluta, alltså så här, visst man kan ju hångla och så där, men jag är inte där

(Acast, 2020, 25 oktober).

Amandas sekvens avslutas med en frågeintonation för att få medhåll och fortsätta hålla konsensus mellan deltagarna. Denna sekvens bekräftas direkt av Hannah som fortsätter och bekräftar det Amanda sagt med emfas på “jag är inte där”. Således har vi-känslan förstärks ytterligare en gång och det lyder en intersubjektivitet som särskiljer Hannah och Amanda från de andra tjejerna som behandlas i samtalet. I stort kan vi se hur samtalet ju längre det fortgår orienterar sig mot en viss genusproblematik som blir tydlig i hur Hannah och Amanda

använder sig av de språkliga aktiviteterna som tyder på att det finns en problematik i vad som diskuteras. Något som bland annat kan förklaras genom genuskontraktet och sedermera genusordningen där det finns en hierarkisering som syftar till att den manliga normen är den som förväntas vara styrande och som således är den som innehar en maktposition (Connell & Pearse, 2015). Likaså kan vi se hur Hannah och Amanda skapar intersubjektivitet i sitt samtal, som i en bredare sociolingvistisk kontext går att koppla till en common sense knowledge i hur kvinnor och tjejer förväntas agera gentemot män och killar.

6.2. Samtal 2

I följande samtal från avsnitt 428 – Den nya sexigheten berättar Hannah om en händelse som visar på en stereotypisk uppfattning om föräldraskap.

Hannah: liksom så, och då så, så sitter man så här, dom hoppar på massa trampoliner och så sitter det, ehh (.) föräldrar på en sån här läktare, så jag sitter högst upp (0,6) och nedanför mig så sitter det en man och kvinna som där med sina barn, å då så här eftersom jag är intresserad av människor så är jag tvungen så här ehh (.) för jag förstår inte riktigt (0,6) hur de hör ihop eller om de är ihop eller om de har varit ihop, eller alltså=

Amanda: =Gud vad spännande, så man kan sitta länge som helst

Hannah: ja men jag ser liksom så här barnen komma fram till dom hela tiden. Jag tänkte så här (.) det måste vara deras gemensamma barn.

(Acast, 2020, 25 oktober).

Hannah använder i sina sekvenser förhållandevis få språkliga aktiviteter som visar på att det kan finnas en problematik eller att det hon vill säga kan uppfattas som känsligt. Hon använder emfas vid exempelvis ”förstår” och ”varit” utan att tveka eller pausa. Dock blir den stereotypa föreställningen om föräldraskapet tydlig när hon i sin andra sekvens även där lägger emfas vid ”måste” och ”gemensamma” i relation till att mannen och kvinnan är partners och att det är deras gemensamma barn. Likaså i denna sekvens använder hon få till inga språkliga

aktiviteter som kan tyda på något problematisk så som pauser eller tvekningar. I ovanstående sekvenser bekräftas föreställningen om att föräldrar är synonymt med en man och en kvinna genom att Amanda inte heller ställer sig problematiskt genom språkliga aktiviteter till det Hannah tidigare sagt.

I exempel 2A etableras ordet förälder som synonymt med en man och en kvinna. Det visar på det Kleberg (2006) förklarar, att en individs egenskaper reduceras till uppfattningen om en hel grupp, i detta fall kvinnor och män som föräldrar med olika egenskaper. Trots att Hannah genom emfas lägger vikt vid att påtala att hon inte förstår hur de hänger ihop, så ställer sig ingen av deltagarna problematiskt angående uppfattningen om att de är gemensamma föräldrar till barnen. Utifrån socialkonstruktivistisk syn har Hannah och Amanda en gemensam förförståelse av vad ordet förälder innebär vilket sedan präglar hela samtalet. Denna förförståelse kallas inom sociolingvistiken common sense knowledge, och bygger exempelvis på en gemensam social tillhörighet som delas av både Hannah och Amanda.

I exempel 2B tydliggörs det vad samtalet bygger på. Hannah såg hur mannen tagit upp sin telefon och använt en dejtingapp samtidigt som kvinnan gått iväg för att ta hand om barnen.

Exempel 2B – 42:15 – 42:29

Hannah: trött alltså (0,7) så han bara, kan du bara aa, så här går hon iväg för hon ska titta på något barn som ska jag gör nån kullerbytta (0,7) Nej, vad gör han då? Han plockar upp sin, alltså jag sitter precis bakom honom (.) och då plockar han av sin mobil och börjar (.) tindra, swipea på olika tjejer=

(Acast, 2020, 25 oktober).

Synen på hur en familj traditionellt ser ut är tydligt förankrat i Hirdmans (2003) definition av genuskontraktet, där kvinnor och mäns oskrivna skyldigheter och egenskaper är dikterade. Trots att Hannah uppenbarligen inte vet om de är ett par, vilket framkommer i hur relativt få språkliga element hon använder sig av, så förutsätts det att mannen agerar på ett oacceptabelt vis. Fagerström och Nilson (2008) beskriver att stereotypa genusframställningar är så vanliga att de inte alltid uppfattas. Vilken går att koppla till den common sense knowledge och gemensamma förförståelsen som både socialkonstruktivismen och sociolingvistiken behandlar.

Vidare i samtalet orienterar sig Amanda och Hannah närmare en genusproblematik, dock utan insikt om att en stereotyp uppfattning präglat samtalet och fört dem dit. I denna sekvens, exempel 2C, genomför Amanda en reparation från ordet “kvinna” till “mamma” vilket ändrar budskapet och upprätthåller den genusorienterade problematiken kring ordet förälder som tidigare i samtalet har etablerats.

Exempel 2C – 44:27 – 44:45

Amanda: i din kropp, och det är vad du har klarat av i allt där (.) men det är eftersom vi bara skulle vara kvinnor och hemma alltså det här ligger kvar (0,6) så har vi aldrig kunnat föra vidare den kraften till. Det finns ju jag vet, inte hur många mammor jag känner som inte är entreprenörer som=

(Acast, 2020, 25 oktober).

Den språkliga aktiviteten reparation från ”kvinna” till ”mamma” fyller en viktig funktion där Amanda distanserar sig själv från de kvinnor som stannar hemma, och således enbart blir mammor och inte entreprenör som hon själv. Norrby (2014, s. 156) hävdar att de funktionella egenskapen reparationer har, kan skapa intersubjektivitet hos deltagarna i samtalet.