Co-design i postproduktion inom film – hur fungerar det?

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Co-design i postproduktion inom film –

hur fungerar det?

Co-design with post-production in film – how does it work?

Författare:

Jonas Eneskär

Examen: Kandidatexamen 180 hp Examinator: Johan Salo

Huvudområde: Medieteknik Handledare: Jens Sjöberg

Sammanfattning

Denna studie undersöker med hjälp av en fallstudie hos två filmproduktionsbolag, King Edward och Cinematik hur co-design som metod hade kunnat användas inom postproduktionsprocessen av reklamfilm. Med en teoretisk djupdykning i filmproduktionens fyra processer; förproduktion, produktion, postproduktion, distribution och metoden co-design har det legat som grund för

undersökningen. Även teori kring filmens historia och reklamfilm har undersökts för att ge en bättre grund och tyngd till resultatet.

Med kvalitativa intervjuer på båda företagen har information samlats in kring hur deras arbetsprocess ser ut och vad deras tidigare kunskap kring co-design var och om de själva hade ansett att det hade varit användbart. Genom en jämförelse av den insamlade teorin och resultatet från företagen har en prototyp skapats som visar vart i en postproduktionsprocess inom reklamfilm som implementering av co-design hade varit möjligt. Det sammansatta resultatet visar att co-design som det används inom produktdesign inte hade varit möjligt inom film, men att vissa delar av metoden, nämligen att låta kunden vara med tidigt i postproduktionsprocessen och dela med sig av sina erfarenheter beroende på vilken kund reklamen riktas åt hade varit möjligt att implementera. Genom att ha kunden med i det tidiga skedet av postproduktionen hos produktionsbolag hade färre revideringar gjorts i processen och färre möten med kund som tvingat fram ändringar i filmerna hade undvikits.

Nyckelord

Abstract

This thesis explores through a case study with two film production firms, King Edward and Cinematik how co-design as a method would be applicable in post-production of commercials. With a theoretical deep dive into the film production’s four phases; pre-production, production, post production,

distribution and the method of co-design it has been the foundation of this thesis. Further information has been gathered for film history and commercials to give a better understanding and weight for the analysis.

By doing qualitative interviews on both firms, information has been gathered regarding their production process, and their previous knowledge of co-design and if they themselves believe that it would be a useful method. By comparing the gathered theory with the results from the interviews, a prototype has been created showing where in a post-production process, in commercials, co-design as a method could be implemented. The combined result proves that the way co-design is used in production design would not be viable in film production, but that some parts of the method could be implemented depending on the client and the commercial, for example if the client has specific experiences needed for the film. By having the client be a part of the early stages of the post

production process at a film production firm, less revisions would be needed and less meetings would be needed for fixes.

Keywords

Innehållsförteckning

2.3.1 Reliabilitet och validitet ... 9

2.3.2 Forskningsetik ... 9 3 Teori ... 11 3.1 Filmens utveckling ... 11 3.2 Filmens produktionsprocess ... 12 3.2.1 Pre-produktion ... 12 3.2.2 Produktion ... 13 3.3 Postproduktion ... 14 3.3.1 Under produktionens gång ... 15 3.3.2 Inför distribution ... 16 3.4 Reklamfilm ... 17 3.5 Co-design ... 18 3.5.1 Participatory video ... 18 4 Resultat ... 20 4.1 King Edward ... 20 4.1.1 Pre-produktion ... 20 4.1.2 Produktion ... 21 4.1.3 Postproduktion ... 21

4.1.4 Klippa för olika plattformar ... 23

4.1.5 Co-design ... 23

4.2 Cinematik ... 24

4.2.1 Pre-produktion ... 24

4.2.2 Produktion ... 25

4.2.3 Postproduktion ... 25

4.2.4 Klippa för olika plattformar ... 26

4.2.5 Co-design ... 26

4.3 Sammanställning ... 27

4.4 Flödesschema med co-design ... 28

5 Diskussion ... 32

5.1 Postproduktion gentemot teorin hos King Edward ... 32

5.2 Co-design inom postproduktion hos King Edward ... 33

5.3 Postproduktion gentemot teorin hos Cinematik ... 35

5.4 Co-design inom postproduktion hos Cinematik ... 36

6 Slutsats ... 40

6.1 Framtida studier ... 40

Referensförteckning ... 42

Bilaga 1 – Intervjufrågor ... 46

Bilaga 2 – Flödesschema King Edward ... 47

Bilaga 3 – Flödesschema Cinematik ... 48

Bilaga 4 – Flödesschema King Edward co-design ... 49

1

Inledning

Postproduktionen i en filmproduktion är där allt material som producerats samlats in under en inspelning såsom ljud och bilder sätts ihop till den färdiga produkten som i slutändan ska visas upp (Bordwell, Thompson, 2010). I dagens samhälle är exempelvis klipp i en film vare sig det är långfilm eller en reklam något vi är vana vid, och anledningen är att runt 1900–1910 började filmskapare att arbeta med klippning för att arrangera deras klipp i förståelig ordning för att berätta sin historia (Bordwell, Thompson, 2010). Dessa klippmetoder som vi än idag är vana vid uppstod i USA och formade en realistisk metod av presentation för filmberättande (Fairservice, 2002). Exempel på de tidigaste filmerna där faktiska klipp är gjorda är The Great Train Robbery av Edin S. Porter (1903), och i Birth of a Nation (Griffith, 1915) uppstod även närbilden (Schenk & Long, 2015). Enligt Fairservice (2002) används fortfarande samma klippning- och strukturella tekniker som började runt 1917 bättre kallat “the classical Hollywood cinema” och även om det har kommit stilistiska

variationer genom åren, så använder majoriteten av filmer/serier fortfarande dessa strukturella former.

1.1

Postproduktion

Sen starten av klippning i början av 1900-talet har nya tekniker och stilarter uppstått såsom montage, närbild, “cross-cutting” och många fler (Bordwell & Thompson, 2003). Men trots det så används fortfarande samma grundprinciper både på stor och liten skala i varje klipprum, vare sig det är användning av närbild, montage eller ljud (Schenk & Long, 2015). Postproduktionsarbetet kan delas upp i fem olika faser; organisera materialet, redigera bild och ljud, färgkorrigera och slutligen filmens så kallade ”master”. Eftersom så många fler steg behöver gås igenom i postproduktionen jämfört med själva filmningen så brukar den oftast ta längre tid än själva produktionen i sig. Organisera materialet är relativt självklart, det vill säga, allt material som har samlats in under produktionens gång

organiseras så att klipparen i efterhand enkelt kan hitta allt material. Redigering av bild och ljud börjas oftast med en grovklippning, då det oftast aldrig blir rätt första gången. (Honthaner, 2010) När den färdiga klippningen är klar görs färgkorrigeringen, där koloristen ser till att filmen har en enhetlig färgbild och inte skiljer sig mellan varje klipp. Till sist när allting är klart har du även din master, eller ”online” som det även kallas som är den slutgiltiga produkten som går vidare för distribution eller till kunden. (Schenk & Long, 2015)

1.2

Co-design

Från början var designen av en produkt något som enbart designern arbetade på och enbart när produkten var färdig kunde allmänheten uppskatta den. Men flera metoder och tekniker har

uppkommit över åren för att hjälpa designers, och allmänheten för att göra designprocessen mer kollaborativ. Detta har orsakat att designers snabbare kan komma fram till deras mål och arbetet mellan allmänheten och designern har ökat. (Sanders & Stappers, 2007) Principen av co-design är inte att använda sig av fokusgrupper, enkäter eller paneler fyllda med experter, utan vikten ligger i att få många olika syner, erfarenheter och åsikter kring ett projekt för att arbeta tillsammans mot bättre lösningar. Detta kan göras genom att använda kreativa och innovativa tekniker som kanske inte annars hade använts såsom prototyper, mock-ups och filmer. (Simonsen & Robertson, 2013)

Co-design är egentligen inget nytt, utan har funnits sen drygt 40 år tillbaka och uppstod i Skandinavien eftersom att ett engagemang från arbetarna i utvecklingen av nya system utökade även värdet i den industriella produktionen. Genom att sätta ihop grupper av personer som faktiskt skulle bli påverkade av förändringen kunde de med hjälp av sina erfarenheter, expertis och möjlighet till resurser utveckla nya och mer effektiva system för produktioner. Genom ett samarbete och gemensamt lärande för designerna och användarna kan det därefter arbetas fram framtida teknologier och tillämpningar. (Sanders & Stappers, 2007)

Co-design inom film är inget som använts fullt ut, men en annan metod participatory video med rötter från co-design används till att beskriva hur ett samhälle eller en grupp människor är med i att skapa en egen film tillsammans med filmskaparna (se Life In A Day (2011) och Businga (2010)). Idén bakom är att se till att göra det enkelt och tillgängligt och därigenom få möjligheten att samla olika människor för att framhäva diverse problem, idéer eller att enbart vara kreativa. Här är människorna med genom hela designprocessen och arbetar fram sina idéer. (Goris, Witteveen & Lie, 2015)

1.3

Problematisering

Genom åren har arbetsflödet i en filmproduktion inte ändrats särskilt mycket utöver att verktygen som används för att klippa och redigera materialet har blivit digitala. Men genom att flera industrier arbetar mer flytande i deras processer och kunden får större inverkan i utformningen av dess produkter, hur gör filmproduktionsbolag för att forma sina produktioner inom postproduktionsprocessen på den sociala marknaden? Då postproduktionsprocessen inom film fortfarande följer samma struktur av att jobba enskilt och därefter ha flera visningar med kund där produktionsbolaget alltid räknar med flertal revideringar från kund innan godkänd produkt, finns där något sätt att minska dessa revideringssteg? Vad kan vara anledningen till att postproduktionsprocessen fortfarande ser likadan ut idag som förr. Är det så att ingen har försökt finna förbättringar, eller är det att produktionsbolag är bekväma med att

Edward och Cinematik, två filmproduktionsbolags produktionsprocesser från början till slut ska fallstudien undersöka om de använt sig av metoder såsom co-design och om det i så fall har varit medvetet. Genom intervjuer och praktik på ett av företagen kommer studien kunna få en fördjupad inblick i företagens processer, tankegångar och mer.

1.4

Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur två svenska filmproduktionsbolag King Edward och

Cinematik arbetar inom postproduktion i sina reklamfilmsproduktioner och om de i nuläget använder specifika metoder eller tekniker för att producera deras produktioner, eller specifikt om

postproduktionen skiljer sig från det traditionella. För att kunna fördjupa sig i bolagens

postproduktionsprocesser behövs även en undersökning av hur deras produktionsprocesser ser ut från starten av en produktion. Detta för att kunna ge en tydligare helhetsbild och en bättre förklaring av hur saker och ting fungerar. Även av den anledningen att postproduktion inom film även kan pågå under en inspelnings gång, i den formen att klipparen sitter med och redigerar under inspelningens gång, för att eventuellt prova fram idéer, eller arbeta kring strama deadlines. Trots den djupdykningen så kommer undersökningens fokus fortfarande ligga i King Edward och Cinematiks arbete inom postproduktion. Utöver undersökningen av företagens processer kommer även det att undersökas om metoden co-design kan vara relevant inom film, eftersom co-design är en metod som kan vara ett sätt att effektivisera och nyansera produktionsutvecklingar. Detta av anledning att co-design som metod är ett intressant begrepp för författaren som gärna utforskas mer. Därav kommer det undersökas om bolagen arbetar med metoder såsom co-design i deras postproduktionsarbete vare sig det är medvetet eller omedvetet, eller används andra sätt att arbeta. Studien kommer även att undersöka varför de arbetar på sättet de gör, hur det skiljer sig mellan produktioner och om det spelar någon roll vilken plattform som kunden ska marknadsföra sig mot.

1.4.1

Frågeställning

 Kan Co-Design användas hos King Edward och Cinematik i postproduktionsprocessen för produktioner inom reklamfilm?

1.5

Avgränsningar

Eftersom fallstudien kommer vara på enbart King Edward och Cinematik så kommer detta inte vara en studie som definitivt säger att det är såhär företag ska, eller bör arbeta. Andra företag arbetar

postproduktionsprocesser och undersöka om co-design hade kunnat användas inom postproduktion i film. Därför kommer fokusen endast ligga på den svenska marknaden och även om majoriteten av teorin kommer vara tagen från icke-svenska källor så bör de vara minst lika användbara här som annars och ingen fördjupning på den internationella marknaden kommer göras.

1.6

Målgrupp

Denna studie riktar sig primärt mot verksamma intressenter inom postproduktion för olika film- och rörliga videoproduktioner. Den riktar sig även mot studenter inom medieteknik eller filmvetenskap som kan vara intresserade av ämnet.

2

Metod

I följande metodkapitel kommer det presenteras, diskuteras och analyseras metodval som krävts för studien. Validitet och reliabilitet kommer även analyseras och i slutändan kommer ett avsnitt av metoddiskussion där samtlig information diskuteras gällande fördelar, nackdelar och eventuella alternativa tillvägagångsätt.

2.1

Metodteori

Innan valet av metod görs menar Bell och Waters (2006) att frågan “vilken metod ska väljas” inte ska ställas, utan istället “vad behöver jag veta och varför?” När den frågan är besvarad kan forskaren gå vidare i frågor gällande vilka tillvägagångsätt som är mer fördelaktigt lämpade för att samla in passande information och hur data därefter ska bearbetas. Vanligtvis delas metodlitteratur upp mellan två olika traditioner, kallade den positivistiska och den hermeneutiska traditionen som vardera har sin egen metodteori: kvantitativ och kvalitativ metodteori (Hartman, 2001). Den kvantitativa metoden kännetecknas genom användandet av exempelvis enkäter, experiment och statistiska metoder, medan den kvalitativa använder sig av intervjuer och observationer (Blomkvist & Hallin, 2015). Trots detta betyder det inte att en undersökning enbart använder sig av enbart en metod, utan en undersökning som exempelvis använder sig av en enkät kommer i sig vara kvantitativ, men det utesluter inte att eventuella kvalitativa metoder också kommer användas under undersökningens gång (Bell & Waters, 2006).

Mer detaljerat kan kvantitativ och kvalitativ metodteori särskiljas på vilken slags data som metoden producerar. Kvantitativ metod ger kvantitativ data, det vill säga siffror och fakta som går att bearbeta rent statistiskt vilket även kallas för hårda data. Om metoden i stora drag inte producerar kvantitativ data som är generaliserbar är det istället en kvalitativ metod. Därigenom är fältobservationer, inspelningar, livshistorier och litteratur icke-kvantitativ data även kallad mjuka data. (Harboe, 2013) Vid användning av kvantitativa metoder menar Larsen (2009) att en deduktiv hypotesprövning görs där forskaren oftast har en precis frågeställning. Detta beskrivs även av Harboe (2013) som menar att en formulering av verkligheten görs som sedan prövas empiriskt för att se om hypotesen stämmer. De kvantitativa metoderna är bra att använda för att få en överblick av ett problem och få insikt i vilka variabler som finns i undersökningsfältet. Därav ligger styrkan i en kvantitativ metod i

generaliserbarheten och möjligheten att andra i princip kan använda samma frågeformulär och få samma resultat. En kvantitativ undersökning innefattar även fler respondenter än en kvalitativ vilket därför ökar generaliserbarheten. (Harboe, 2013; Bell & Waters, 2006) Den kvalitativa metoden är istället ett induktivt angreppssätt där det oftast är en mer otydlig frågeställning och en helhetsförståelse av ämnet istället syftas till (Larsen, 2009). Datainsamlingen styrs av frågeställningen och efter

insamlingen analyseras materialet och forskaren försöker hitta ett samband mellan egenskaperna. Finns det därefter ett tydligt samband i datamaterialet kan forskaren därefter i förhoppning dra en slutsats att det inte enbart rör sig om samband enbart i materialet utan även generellt. På så sätt blir en generell hypotes genererad och verifierad av datamaterialet. (Hartman, 2001)

2.2

Metodval

Eftersom denna fallstudie innefattar enbart två företags arbetssätt inom postproduktion och en

undersökning om co-design kan anses gynnsamt eller användbart i en filmproduktion har en kvalitativ metod valts. I vissa undersökningar är fokus inte att hitta generaliseringar, utan istället belysa ett problem och eventuellt lösa det, som vanligtvis kallas för fallstudie. Trots att studien inte är baserad kring generalisering kan det ändå användas inom forskning då andra forskare genom läsning kan kontrollera dess giltighet. (Tjora, 2012) Andra särskilda kännetecken i en fallstudie är att de använder kvalitativa metoder, har ett avgränsat undersökningsfält och fokuserar på aktörerna i

undersökningsfältet. Eftersom beteendemönstret i en grupp är det som studeras är det inte lika enkelt att använda sig av en tydligt definierad hypotes, utan istället bör det användas en mer flexibel och explorativ design. Namnet kommer helt enkelt ifrån att forskaren vid användandet av fallstudie

försöker få en djupare inblick i avgränsade områden och kännetecknas i att flera möjligheter undersöks i ett problemfält. (Harboe, 2013) Bell och Waters (2006) säger även att en fallstudie är särskilt lämpad för forskare som arbetar på egen hand då möjligheter att på djupet studera avgränsningar i ett

problemfält finns. Forskaren identifierar ett problem eller företeelse och med hjälp av exempelvis intervjuer belyses de egenskaper och processer och kan visa hur de påverkas av förändringar eller implementeringar hos en organisation eller grupp individer. (Bell & Waters, 2006)

Eftersom endast ett problemfält undersöks för att få en djupare inblick i området så är en fallstudie mest passande. En fallstudies insamlingsmetoder är även i huvudsak kvalitativa där målet inte är att generalisera resultatet till stora folkgrupper utan istället att samla in nyanserad information som kan tolkas till dess kontext. (Harboe, 2013) På vartdera företaget har kvalitativa intervjuer gjorts och ligger som grund för studien. Fördelen med en kvalitativ intervju är att de är lämpade för detaljerad data och frågor kan smidigt följas upp under intervjuns gång. Respondentens kunskaper ger även forskaren värdefulla insikter och valideringen av data kan göras direkt genom intervjun. (Denscombe, 2000)

semi-strukturerade och ostrukturerade. En strukturerad intervju är uppbyggd på det sätt att samtliga frågor har en fastställd ordningsföljd, men formuleringen av frågorna kan variera. (Harboe, 2013) En ostrukturerad intervju är istället genomförd utan en fastställd ordningsföljd, kan mer naturligt hanteras och kallas även för flexibel intervju. Den tredje och sistnämnde semi-strukturerade intervjun

kännetecknas vid att ett visst antal frågor har förberetts men frågorna hålls öppna och ger den intervjuade friheten att tala fritt om ämnet (Justesen & Mik-Meyer, 2013).

En kvalitativ intervju som använder en strukturerad eller semistrukturerad struktur kräver en förberedd frågeguide, det vill säga en rad frågor förberedda i förväg som används som stöd under intervjuns gång. Frågeguidens utformning kan variera från att innehålla alla frågor till att enbart ha en rad rubriker. Skillnaden från ett frågeformulär är att respondenten befinner sig i en dialog vilket ger möjlighet att fördjupa sig i frågorna och en kvalitativ intervju består oftast av öppna frågor. (Harboe, 2013) En semistrukturerad intervju är den mest använda formen då samtalet är inriktat på bestämda ämnen, vilket även har valts i denna studie eftersom frågeordningen på så sätt blir mer naturlig i förhållande till vad informanten säger (Blomkvist & Hallin, 2015). Vid varje intervju anpassades frågorna något till varje respondent då de alla hade olika erfarenheter och arbetsuppgifter vilket gjorde att flera följdfrågor utöver respondentens svar på intervjuguidens frågor gavs. I denna studie har 6-8 frågor använts som huvudfrågor i intervjuguiden där varje respondent själva har fått svara fritt. Vid behov av att antingen förtydliga eller fördjupa sig i svaren har fler följdfrågor ställts för att vidare få fram viktig information. Varje intervju har även spelats in med hjälp av en mobiltelefon som inför varje intervju kontrollerats att respondenten godkände det. En risk vid ljudinspelning av intervju är att situationen kan anses som konstlad och det påminner konstant respondenten att det är en undersökning som pågår och inte ett vanligt vardagssamtal. Därför finns det argument för att svarens reliabilitet påverkas av respondenten och kan ifrågasättas. (Harboe, 2013) För att undvika att en konstlad

situation har uppstått har inspelningen först körts igång och telefonen vänts upp och ner, sedan har fria diskussioner kortfattat gjorts innan första fråga ställts för att på så sätt skapa en avslappnad stämning.

2.3

Metoddiskussion

Som tidigare nämnt har det varit ytterst viktigt att använda sig av en intervjuguide för att säkerhetsställa att all information samlad under intervjuerna som behövts för att jämföra med

existerande teori faktiskt är med (Hartman, 2001). Dock menar Ryen (2004) att en kvalitativ intervju har svårt att vara fullständigt neutral då forskarens förmåga att vara objektiv kan argumenteras. Olika faktorer som respondentens ålder, kön eller arbetsroll kan också påverka resultatet och är något som behövs ta i åtanke inför analysen av det insamlade materialet (Justesen & Mik-Meyer, 2013). Med detta i åtanke har intervjuguiden enbart använts som ett underlag som därefter har anpassats till varje respondents roll för att på bästa sätt få en fördjupning i varje respondents kunskap och erfarenhet.

Dock bedöms inte det som att ålder och kön har påverkat något i resultatet av intervjuerna, utan fokus har istället legat på att få fördjupad information från de varierande arbetsrollerna.

Att enbart basera resultatet på en intervju bör undvikas då det är lättare att kontrollera vad som är korrekt med flera källor en enbart en att förlita sig på (Denscombe, 2000). Detta undveks under intervjuerna på King Edward då både mer tid och fler respondenter fanns tillgängliga. Vid intervjun på Cinematik var det inte möjligt, delvis för de är ett mindre företag, men även på grund av tidsbrist och att de befann sig på annan ort. Hade mer tid funnits hade det ansetts fördelaktigt att även få delägarens åsikter kring frågorna, men enligt Denscombe (2000) är det rimligt att anse att ägaren av ett företag befinner sig i den situationen då de är mycket erfarna och på så sätt ger en högre trovärdighet. Nackdelar med en kvalitativ metod eller kvalitativ intervju är att människor inte alltid är lika

sanningsenliga under en intervju som exempelvis ett formulär där det anonymt kryssas i svar (Larsen, 2009). Larsen (2009) nämner även kontrolleffekten som en nackdel inom en kvalitativ intervju som innebär att intervjuaren eller metoden kan påverka svaret genom att respondenten eventuellt ger ett svar som de tror att intervjuaren vill höra eller för att dölja brist på kunskap. Detta har tagits i åtanke genom att justera intervjuguiden till varje persons arbetsroll. Exempelvis har frågor gällande

regiprocessen inom en filmproduktion ställts till en respondent som arbetar som regissör, och fördjupade frågor kring postproduktion har ställts till en respondent som arbetar som klippare. På så sätt har riskerna att respondenten ger korta svar eller undviker att svara på grund av brist på kunskap minskats och varje respondents yrkesroll har beaktats i resultatanalysen. Dock motiveras valet av en kvalitativ metod i den form i att syftet med studien är att göra en komparativ fallstudie där jämförande av två företags postproduktionsprocesser inom film i samband med co-design inte är tillräckligt generaliserbar som en kvantitativ metod kan ge (Harboe, 2013). Om fallstudien istället hade placerats i ett större sammanhang och generaliseras är det rekommenderat att komplettera med kvantitativa metoder, men i detta fall är det inte relevant då en större generalisering inte är gjord. (Harboe, 2013) Då mycket av teorin kring filmproduktion är kopplad till spelfilmsvärlden och företag inom den sfären så har viss överseende gjorts, men samtidigt är samma arbetssätt relevant och använt inom

reklamfilmsvärlden och därav ansetts relevant. Teorin som använts som underlag har samlats från flera olika litterära källor där facklitteratur och vetenskapliga artiklar har haft störst fokus, men även

information från hemsidor och tidskrifter har använts av den anledningen att de ansetts relevanta och trovärdiga. Alla källor har granskats kritiskt gällande relevans och äkthet och viss undersökning har gjorts gällande att de påståenden som använts inom källor har haft underbyggnad från andra håll.

2.3.1

Reliabilitet och validitet

Enligt Larsen (2009) kan det vara enklare att ha en högre validitet i en kvalitativ undersökning än en kvantitativ eftersom ändringar under arbetets gång, kring till exempel intervjufrågor kan ändras till mer relevant information gällande frågeställningen. Trots det menar Bell och Waters (2006) att oavsett vilket metod som är vald, så krävs det en kritisk granskning av informationen som samlas in för att komma underfund med hur tillförlitlig och giltig den är. Något annat att ha i åtanke under en kvalitativ intervju är att respondenten nyligen kan ha varit med om en händelse som i slutändan kan påverka dess svar på frågorna, eller att forskaren har förbisett viktig information (Bell & Waters, 2006, Harboe, 2013). Reliabilitet menar även på att en undersökning ska kunna genomföras vid ett annat tillfälle och få samma resultat som förut, men som tidigare nämnt är det inte lika tillförlitligt i en kvalitativ undersökning då svaren kan påverkas av respondenten. För att kontrollera reliabiliteten i en kvalitativ undersökning så är det viktigt att hålla ordning på data som samlats in under intervjuerna så att det alltid är klart vem som har sagt vad. (Larsen, 2009) För att kontrollera att reliabiliteten i varje intervju är fastställd har varje intervju transkriberats separat och sedan jämförts med existerande teori. Även har förberedelser gjort inför varje intervju inom respondentens yrkesroll för att ha en viss uppfattning om vad det innebär och på så sätt ge relevanta följdfrågor kring varje fråga. På så sätt menar Lantz (2013) att reliabilitet och validitet är begrepp som beskriver värdet av en intervju och om resultaten är användbara eller inte. Gällande validitet menas det att alla faser i en undersökning ska vara relevant och giltigt i förhållande till problemställningen och en röd tråd genom studien ska finnas, detta kallas intern validitet. Det finns även extern validitet som menar att

undersökningen utöver att ha ett sammanhang inom studiens ramar, även ska vara giltigt i förhållande till verkligheten, det vill säga att det ska vara möjligt att jämföra studiens slutsatser mot liknande undersökningar och se om studien bygger på existerande förhållanden eller om det går att generalisera. (Harboe 2013)

2.3.2

Forskningsetik

Att ta hänsyn till etiska principer under ett forskningsprojekt är något en forskare alltid bör ta ställning till (Larsen, 2009). Larsen (2009) menar att etiska dilemman kan uppstå under ämnesvalet,

datainsamlingen och vid förmedlingen av forskningsresultatet. Att i en intervju dölja information om undersökningens helhet kan eventuellt vara oetiskt (Larsen, 2009, Bell & Waters, 2006), men i denna studie visste respondenterna inför intervjuerna att fokus låg på postproduktion inom film vilket gav dem friheten att själva välja om de ville medverka eller inte. De har även informerats om hur studien ska publiceras, och ljudinspelningen av intervjuerna gjordes med respondenternas medgivande.

Ett frivilligt samtycke är även viktigt och informanten bör i förhand ha fått klargjort hur deras

deltagande i ett forskningsprojekt kommer användas (Dalen, 2015). Ett redogörande av vad syftet med projektet är behövs också (Dalen, 2015), och i denna studie har all information och samtycke givits kring studien och eftersom intervjuerna i sig var med utrymme för respondenten att frivilligt dela med sig av vad de kände sig bekväma med anses det slutgiltiga syftet etiskt.

3

Teori

I följande kapitel kommer filmens utveckling, fördjupning av produktionsprocessen och hur reklamfilm skiljer sig att adresseras, närmare bestämt i postproduktionen. Även en fördjupning i vad co-design innebär, hur det uppstod, vad det används till och hur det används.

3.1

Filmens utveckling

Filmen uppfanns under 1890-talet när den industriella revolutionen pågick och blev snabbt en ny form av underhållning och ett nytt artistiskt medium. Filmen i sig är svår att etablera till en ensam källa, utan istället uppstod den från flera olika medarbetare från USA, Tyskland, England och Frankrike. Ett par av dessa medarbetare var Edison och Dickson som skapade en maskin för att visa rörliga

fotografier och Lumiére-bröderna som skapade ett projiceringssystem som gjorde det möjligt för filmen att bli en kommersiell företagsamhet över hela världen. (Bordwell & Thompson, 2003) Från början var det enbart sett som en möjlighet att ha rörliga fotografier drygt en minut långa men ju större det blev, desto fler möjligheter såg filmskapare att använda sig av redigeringstekniker och efter 1901 började längre filmer med flera klipp bli etablerade. (Fairservice, 2002)

Med starten av studiosystemet där ägarna av Paramount, 20th Century Fox och MGM i USA skapade en industriell verksamhet i film så började även “The Classical Hollywood Cinema” att formas, med tekniker som används än idag. Skapelsen av ett “kontinuitetsmanus” gjorde att allt material blev nedbrutet till individuella och numrerade klipp vilket skapade möjligheten att koordinera allt arbete mellan arbetarna utan behovet av kommunikation. Med allt material insamlat användes

kontinuitetsmanuset tillsammans med filmklappan som visade numret från manuset inför varje klipp till att sätta ihop en kontinuerlig berättelse av materialet. Det var under denna tid som komplexa klipp introducerades med en etablerande scen och sedan flera klipp för att visa händelserna, det vill säga kontinuitetsklippning som oftast följde en tre-aktskonstruktion. (Bordwell & Thompson, 2003) Under åren fram till idag har flera tekniker och sätt att arbeta inom produktionen utvecklats och blivit mer avancerade. Intolerance (Griffith, 1916) introducerade parallellt berättande med klippning mellan olika historier, avancerad produktionsdesign blev vanligare efter Metropolis (Lang, 1927),

experimentella narrativa strukturer och mer avancerade specialeffekter i 2001: A Space Odyssey (Kubrick, 1968) och vad vi slutligen ser mer av idag, digitalt filmskapande. (LoBrutto, 2005) Med digital inspelning och billiga redigeringsverktyg på datorerna i samband med starten av World Wide Web gick marknadsföring och mer över till nätet. Detta i sin tur gjorde att oberoende filmskapare kunde hitta sin publik och billigare redigera och möjliggöra sin produkt. (Bordwell & Thompson, 2003) Även visuella effekter som skapade helt digitala miljöer och varelser har blivit vardag och är idag en standard för filmskapande (LoBrutto, 2005).

3.2

Filmens produktionsprocess

Produktionsprocessen i en film, vare sig det är reklam, långfilm, dokumentär med mera skiljer sig inte, då de alla är uppdelade i dessa faser; pre-produktion, produktion, postproduktion och distribution (Schenk & Long, 2015). Dessa faser kommer förklaras i kapitlen nedan.

3.2.1

Pre-produktion

Innan allt relaterat till själva filmandet börjar måste allting först planeras. Orsaken är att planeringen påverkar alltifrån hur filmen kommer se ut, kvaliteten på produktionen och hur lyckad

postproduktionen kommer bli. Pre-produktionen kan involvera vad den tänkta budgeten kan vara, schemaläggning för hur lång produktionen kommer bli och en visualisering i form av enkla

animationer eller “storyboards” där vanligtvis regissören, manusförfattaren eller fotografen ritar upp hur scener kommer se ut. (Schenk & Long, 2015) Det är i denna utveckling som ett generellt koncept utvecklas till ett manus som skrivs och skrivs om flera gånger tills det finns ett slags utkast inför produktionen av filmen. Denna flerstegsomskrivning kallas vanligtvis för en “treatment”. (Bordwell & Thompson, 2010) Det är även under pre-produktionen som rollsättning, arbetsbemanning,

filmningsplatser och eventuella kulisser som behöver byggas görs. Samtidigt fortsätter planeringen av hur filmen ska se ut tillsammans med regissören, producenten, filmfotografen (DP, eller Director of Photography) och produktionsdesignern men även eventuell repetition med skådespelarna görs. (Elena, 2011) Vad en producent gör kan vara svårt att definiera, men generellt sätt är producenten ansvarig för att se till att arbetet mellan den kreativa och den ekonomiska sfären håller sig i harmoni så att filmskaparens koncept blir verklighet. En producents roll kan vara så liten att de tar in en viktig skådespelare, men även så enorm att de organiserar och övervakar hela produktionen. Ibland kan de även vara med i begynnelsen av en produktion innan ens en regissör är med i bilden för att exempelvis skriva ett manus för att locka specifika regissörer eller fotografer till projektet. (Elena, 2011;

Prevent.se, 2018) Dock följer inte alla slags filmer ett fullfjädrat manus. Dokumentärer exempelvis är svåra att planera fullt ut i förväg, men för att få finansiering till projektet krävs det dock oftast en sammanfattning och eventuellt en skriven plan. (Bordwell & Thompson, 2010)

Med ett färdigställt manus påbörjas arbetet kring själva “pitchen” till företag eller studios så att produktionen kan sättas igång. Med denna pitch säljer vanligtvis regissören eller producenten in idén till företaget så att ekonomiska resurser till filmen kan tillges. Det är även viktigt att hålla pitchen kort,

viktigt att försöka hålla sig till planeringen så att budgeten inte går överstyr (Schenk & Long, 2015). Trots detta så är det väldigt få filmer som håller sig till deras originella planering. En film kan förändras på flera olika sätt genom planering, filmning och klippning allt beroende på flera olika faktorer som kan förändras och behöva anpassas till. Exempelvis en smal budget kan orsaka att lite rum för experiment finns, men samtidigt om filmskaparen är fri från deadline eller studiochefer kan möjligheten för att experimentera finnas tack vare längre produktionstid. (Elena, 2011)

3.2.2

Produktion

När allt förarbete är färdigställt, all tid är planerad, utrustning, ensemble och filmteamet är ihopsatt så kan själva produktionen påbörjas. Det är i produktionsfasen som allt material samlas in. Allt som ska spelas in, vare sig det är ljud eller film görs här och all planering och visualisering av manuset blir till verklighet. (Schenk & Long, 2015) Under inspelningsfasen är vanligtvis dessa roller alltid på plats och hanterar både var för sig och tillsammans flera oerhört viktiga delar av produktionen:

 Regissören: Har ibland med sig en manuskontrollant och en FAD (first assistant director, assisterande regissör).

 Rollbesättning: Kan vara alltifrån kända filmstjärnor, modeller eller vanliga människor som ska vara med i själva filmen.

 DP/Kinematografen (Director of Photography): DP:n är ansvarig för fotot, ljussättning och kameratekniken och diskuterar tillsammans med regissören kring hur det ska se ut. Han är även ansvarig för kameraoperatören, key grip och gaffern.

 Kameraoperatör: Personen som håller i kameran och kan även själv ha assistenter som hanterar fokusen, kameraåkningar och så vidare.

 Key grip: Ansvarig för alla så kallade “grips”. “Grips” hanterar all sorts utrustning, rekvisita och mycket mer som har med ljussättning och kulisser att göra.

 Gaffer: En slags elektriker som är ansvarig för placeringen och all riggning av alla ljus och eventuell elektrisk utrustning.

 Ljudmixaren: ansvarig för att spela in all eventuell dialog eller annat ljud som behövs och har vanligtvis med sig en “boom-operatör”(hanterar boom-mikrofonen och ser till att

radiomikrofoner på skådespelarna håller sig dolda) och en “tredje man” som sätter ut andra mikrofoner, lägger ljudkablar och är ansvarig för ambients. (Bordwell & Thompson, 2010)

Utöver dessa ovanstående kan även personer ansvariga för smink, hår, kläder och chaufförer som ser till att alla kommer till och från inspelningsplatsen. (Bordwell & Thompson, 2010)

Med så många roller på inspelningen där alla är ansvariga för olika saker är det viktigt att se till att hålla inspelningen organiserad och rutinbaserad för att undvika problem. Som nämnt ovan kan regissören ibland ha med sig en manuskontrollant, och då detta är aktuellt vid exempelvis en långfilm så är det inte alltid att det behövs vid reklaminspelningar eller dokumentärer då det istället tenderar att finnas en on set producent som noterar viktiga saker kring inspelningen. Dessa noteringar kan vara användbara under postproduktionen till klipparna eller andra som kanske inte var närvarande under själva inspelningen. (Schenk & Long, 2015)

Vid större inspelningar kommer all välplanerad tidsplanering till hands när det ska bestämmas vad som ska spelas in under varje inspelningsdag. Först och främst är det bestämt i förväg i samband med inspelningsschemat, men andra faktorer kan också påverka och förändra schemat. Därför måste justeringar ibland göras beroende på exempelvis väder, specifika filmplatser eller unik utrustning som kanske bara får användas det bestämda datum som är satt. Denna planering görs oftast av regissören och producenterna, men kan även vara annorlunda på mindre inspelningar. (Honthaner, 2010) Vid användning av specialeffekter eller andra visuella förändringar i en inspelning så krävs det att planera väl i förväg för hur det ska göras för att undvika att det inte ser rätt ut. I många fall där

skådespelare ska sättas in i andra miljöer så filmas de oftast mot en grön eller blå bakgrund som sedan används för att klippa in den datorgenererade bakgrunden. I andra fall kan själva filmandet göras med förståelsen att annat material eller liknande ska sättas in i bilden där det i många fall använder sig av “motion capture”. Vad motion capture innebär är att flera små sensorer sätts fast på motivet som sedan kan följas antingen med en specifik kamera eller efteråt i postproduktionen. Varje sensor ger en punkt i en slags trådram som sedan kan animeras i efterhand. (Bordwell & Thompson, 2010)

3.3

Postproduktion

Eftersom postproduktionsfasen av en film (vare sig det är spel- eller reklam) är en väldigt stor och omfattande process som inte enbart pågår i slutskedet av inspelningen utan även samtidigt som själva produktionen i sig är igång kommer kapitlet att delas upp i de olika faser som görs för att tydligare förklara varje steg i processen. Även om fasen kallas för postproduktion och där finns ett vanligt uttryck under produktionens gång som säger “vi fixar det i post” så börjar inte postproduktionen efter

brukar postproduktionen generellt ta tio gånger så lång tid som själva produktionen i sig, vilket i sig gör att om en lågbudgetfilm tar trettio dagar att filma, kommer all postproduktion att ta drygt ett år att färdigställa. Orsaken till att det tar sådan otroligt lång tid är att de fem olika faser som ska göras (organisera, klippa bild, klippa ljud, färgkorrigering och master) kräver en oerhörd planering och arbetstid. Klippningen för en sådan produktion kan ta ungefär ett halvår att färdigställa, medan de resterande faserna kan ta en månad var för sig beroende på projektet. (Schenk & Long, 2015) Eftersom varje klipp existerar i flera tagningar och en film vanligtvis är filmad utanför ordningen av berättelsen blir redigerarens arbete ett väldigt omfattande sådant (Bordwell & Thompson, 2010).

3.3.1

Under produktionens gång

Processen är oftast översedd av flera professionella inom postproduktion som exempelvis kan arbeta för kunden, produktionsenheten eller filmbolaget själv (Swartz, 2005). Vanligtvis vid en

filmproduktion anställer regissören eller producenten en ansvarig klippare som under produktionens gång katalogiserar och samlar in allt material under inspelningen. Klipparen jobbar även i samband med regissören i de kreativa valen för hur allt material på mest fördelaktigt sätt ska klippas ihop. (Bordwell & Thompson, 2010) Förut var allt material filmat på film, färdigställt på film och visat på film. Filmnegativet klipptes och redigerades till fotokopian som sedan sattes ihop med allt ljud och så vidare. Numera är det mer vanligt att en film filmas digitalt, klipps och färdigställs digitalt, och sedan visas digitalt. Privata servernätverk används även för att ladda upp dagligt material direkt till

redigerarna oavsett vart de befinner sig. (Honthaner, 2010) Trots det så är där fortfarande en del filmskapare som står fast vid att det fortfarande ska filmas på faktiskt film såsom Christopher Nolans samtliga filmer (Ressner, 2012), och till och med räddade Kodaks celluloid-produktion för fortsatt användning i stora filmproduktioner (Giardina, 2014).

Första steget under produktionens gång är “dailies”. Dailies är materialet från gårdagens inspelning som förbereds för visning för regissörerna och kunden. Namnet kommer ifrån att den logiska

anledningen att “dailies” sker efter varje inspelningsdag. (Swartz, 2005) Eftersom omtagningar är dyra och omständliga är “dailies” en oerhört viktig rutin för att snabbt upptäcka fel i fokus, exponering eller andra visuella faktorer. När produktionen börjar närma sig sitt slut och materialet ackumuleras till en färdig bild, sätter klipparen ihop en så kallad “rough cut”, det vill säga en snabb klippning av alla klipp i sekvens utan musik eller ljudeffekter för att kunna se filmen i sin helhet. (Bordwell & Thompson, 2010)

3.3.2

Inför distribution

När en rough cut är färdigställd kan det riktiga arbetet påbörjas. Det är här som fokusen ligger på filmens berättelse, strukturen, skådespelet och själva tonen av filmen. (Schenk & Long, 2015) Efter den första grova klippningen är gjord kan klipparna sätta ihop deras version av filmen och använda sig av så kallat “temp”, det vill säga temporär musik och ljudeffekter för att framhäva ett mer polerat och färdigt projekt som sedan tillsammans med regissören raffineras. Under samma tid som regissören och klipparen arbetar med sitt, görs alla specialeffekter och visuella effekter vid sidan om som i efterhand adderas i det redigerade materialet. (Swartz, 2005) All klippning sker numera digitalt genom så kallade “icke-linjära” redigeringssystem såsom exempelvis Avid, Final Cut Pro X och Adobe Premiere Pro CC. Vad det betyder är att klipparen har friheten att lägga in, ta bort eller redigera materialet utan att påverka något av materialet som kommer efteråt. Klipparen har även en större möjlighet att prova sig fram med olika sorters musik och ljudeffekter direkt i programmet. (Honthaner, 2010)

Eftersom materialet som klipps ibland kan vara extremt högupplöst och okomprimerat så krävs det att materialet kodas om för att förhindra att datorn blir överbelastad. Med omkodat material får du en kopia av originalmaterialet i lägre upplösning och därav mindre storlek vilket gör det snabbare och smidigare att klippa. Detta kallas för “offline-klippning”. Samma rutiner fanns förut med filmrullar också, men kallades då för arbetskopior. (Paul, 2015) En offline-klippning har även fördelen att ge friheten till klipparen att arbeta med materialet oavsett vart den sitter. Med mindre filer krävs det inte att klipparen sitter vid en stark dator, utan kan jobba på inspelningsplatsen vid behov, eller skicka samma filer till en klippassistent och så vidare. (Gates, 2014) När all offline-klippning är färdigställd och godkänd av kund, regissör och producent kan det göras en online-klippning. En online-klippning har egentligen inte så mycket med klippning att göra i sig då all faktisk klippning bör vara färdigställd innan online påbörjas. Vad en online-klippning innefattar är snarare de sista delarna där resterande komponenter åtgärdas. Dessa komponenter är exempelvis färgkorrigering, ljudmix, titlar, nivåer, slutgiltiga specialeffekter och så vidare. Allt detta görs på de stora tunga filerna och inte på det lågupplösta materialet. (Apple, 2010)

Walter Murch menar att vad som alltid ska göras först vid en klippning är att bara sätta ihop allt material rakt från början till slut, utan att tänka för mycket kring justeringar för tidigt då det i

slutändan riskerar att få klipparen att jaga sin egen svans (Ondaatje, 2002). Vid färgkorrigering sätter regissören och koloristen tillsammans ihop vad för slags ton eller känsla de vill förmedla. Det används

och det är här som publiken äntligen får ta del av regissören, producenten och resterande arbetares verk och på så sätt blir samtliga faser sammanlänkade (Knight & Thomas, 2011). Distributionsbolag kan användas för att marknadsföra filmen genom att skicka till filmfestivaler eller köpa

visningsrättigheter på exempelvis Tv-kanaler (Bernstein, 2016).

3.4

Reklamfilm

Reklam är ett verktyg som inte enbart tävlar mot annan reklam för liknande produkter, utan det tävlar även mot allting som finns online, på TV, i tryck och på så många fler platser. För att nå dess kunder krävs det att reklam är relevant och värd den tiden som tas från kunden. För enbart några år sen var TV där mest reklam visades, men även om det fortfarande är ett viktigt verktyg så skiftar det mer mot andra plattformar såsom mobil och online. Dock kvarstår reklamens meddelande än i dag, det vill säga få folks uppmärksamhet, hålla kvar uppmärksamheten och uppmana till handling. (Landa, 2016) Den största skillnaden mellan att arbeta på en spelfilmsproduktion och en kommersiell produktion är att kunden eller agenturen som har det sista ordet alltid är på plats och kontrollerar allting. Eftersom det är klienten som betalar för produktionen så är regissören där för att slutföra ett arbete som inte alltid är personligt, menar Richter (2007). Därför är ansvaret annorlunda och riktat mot både klienten och agenturen som anställt regissören eller produktionsbolaget och regissören har därför inte samma makt som i en filmproduktion. Regissören är på plats för att sälja en produkt och inte en spelfilm. (Richter, 2007)

Med reklam riktad mot den mobila marknaden så anser Landa (2016) att det inte enbart ska vara i en enskild del av kampanjen, utan istället vara fullt integrerad i mediastrategin. Med hjälp av mobila enheter kan produktionsbolag använda sig av data för att utveckla deras idéer i rätt riktning och i stor del även hjälpa kunder att nå sina mål snabbare. Med hjälp av sociala medier såsom Instagram kan agenturer använda sig av hashtag-kampanjer och öka engagemanget med märken genom att låta kunderna ladda upp bilder eller videos när de använder produkterna. Landa (2016) nämner även how-to-koncept, där märken gör korta kampanjer genom sociala medier med handledning, tips, tricks och tack vare att dessa videos redan är populära på sociala medier som Youtube så är det en fördelaktig marknadsstrategi.

Med hjälp av marknadsföring över sociala medier finns möjligheterna att skapa förtroende och nå ut till en enorm publik utan en stor budget inom all reklam. Andra fördelar finns i att företag lättare kan ge värdefullt innehåll och kan snabbare kontrollera och minska negativa känslor från kunden. (Leeflang, Veerhoef, Dahlström & Freundt, 2014)

3.5

Co-design

Co-design eller Participatory design uppstod under 1970-talet i Europa och mest i Skandinavien och var ett slags svar till transformeringen av arbetsplatser genom introduktionen av datorer. Det kan definieras som en process mellan deltagare som oftast tar två olika roller - användarna och designerna, där designerna försöker lära sig av användarnas situation och användarna försöker förklara deras egna önskade mål och lära sig tekniska medel för att nå dem. Detta kan göras med hjälp av att designerna skapar prototyper, mock-ups eller andra verktyg för att representera framtida verktyg (såsom nya program för att underlätta deras arbete) och lättare visa för användarna vad som är tekniskt möjligt. Genom ett samarbete och gemensamt lärande för designerna och användarna kan det därefter arbetas fram framtida teknologier och tillämpningar. (Simonsen & Robertson, 2013) För att kontinuerligt upprätthålla och uppdatera designprocessen krävs det att vid varje steg i processen samla in användarinformation och feedback från samtliga, det vill säga användarna, designerna och andra intressenter. Att låta användarna vara en del av designprocessen kan anses som en kostsam lyx, men genom ett kommersiellt marknadsperspektiv kan involveringen av användarna i processen direkt förbättra acceptansen, tillämpligheten, införandet och minska riskerna i utvecklingen. Med dessa faktorer i åtanke finns potential att ha en konkurrenskraftig fördel på marknaden och i sin tur skapa bättre produkter för alla användare. (Wilkinson & De Angeli, 2014)

Enligt Sanders och Stappers (2008) är dagens co-design fokuserad på att identifiera och utforska positiva framtida möjligheter istället för att förbättra och undvika skadliga konsekvenser men att båda delarna behövs integreras för att bättre utvecklas. Att en användare är med i designprocessen behöver inte betyda att de alltid blir co-designers, utan det beror på hur engagerade de är, deras nivå av expertis och nivå av kreativitet. En användare kan exempelvis bli en del av designprocessen genom att vara en expert inom deras eget erfarenhetsområde för produkten. Därigenom är det viktigt att ha i åtanke att en design inte enbart ska tänka på användarvänlighet, utan även hur användarna känner när de använder produkten och deras erfarenheter (Wilkinson & De Angeli, 2014).

3.5.1

Participatory video

Participatory video är ett slags kreativt arbete inom co-design och ett begrepp som används till att beskriva hur ett samhälle eller en grupp människor är med i att skapa en egen film tillsammans med filmskaparna (se Life In A Day (2011) och Businga (2010). Idén bakom är att se till att göra det enkelt

gemenskapen eller samhällsgrupperna som startar projekten utan brukar ha sin grund i etablerade organisationer som startar upp en idé med en lösning på ett problem som i efterhand tar in samhällsgrupperna för att fortsätta. (Mistry, Bignante & Berardi, 2016)

På så sätt är participatory video en metod där folket är ansvarig för alla teknikaliteter, men även deras egen läroprocess och vad som ska filmas, men även hur det ska filmas i de flesta fallen. Filmisk kvalitet och att nå ut till hela världen är vanligtvis inte en prioritet, utan participatory video är snarare mer fokuserat på att få igenom förändringar och koordinera aktioner inom samhällen. (Goris, et al., 2015)

4

Resultat

Detta resultatskapitel kommer vara uppbyggt av de kvalitativa intervjuer som utfördes under april 2018 på King Edward och Cinematik med representanter från vartdera företag. Frågeunderlaget som användes för intervjuerna kan hittas under bilaga 1.

4.1

King Edward

Nedan följer den information som samlats in under de tre intervjuer som gjorts på King Edward där respondenterna är: Henrik Holmqvist, Carl Schonebohm och Pål Callmer.

4.1.1

Pre-produktion

En produktion kan börja på flera olika sätt hos King Edward, där det ibland är ett företag som tar kontakt som är intresserade av att göra film, och ibland en reklambyrå som är anlitade av ett företag som i sin tur vill göra film. Efter kontakt bokas ett möte mellan kund och King Edward där det kan variera lite kring hur mycket förarbete kunden har gjort tidigare, där det händer att storyboards redan är färdigställda i förväg. Under mötet diskuteras det vad kunden är ute efter att förmedla och

förhoppningsvis vad deras budget är. Med den informationen färdigställd sätter sig producenter med regissör och kund och omvandlar idén till något konkret. (Schonebohm, 2018) Holmqvist (2018) menar att 80 % av allt arbete i en produktion görs före inspelning och att det därav är där det är störst risk att saker kan gå fel. Efter första möte med reklambyrå sätter sig regissör tillsammans med copywriter eller AD och arbetar kring idén och skriver om, med andra vinklar och planerar fram hur det filmmässigt kommer se ut. Ett skriftligt manus är oftast sen tidigare noggrant förberett av företaget då det är fokus att få något sålt, och en del av det visuella kan bli lidande eftersom varje delprocess ska bli godkänd från flera olika håll och ska hållas till en tydlig deadline. (Holmqvist, 2018) En stor del av processen inför varje produktion är att en presentation sker efter varje del av utveckling i sammanband med kostnad, som sedan diskuteras vidare och skrivs om som därigenom startar om processen. Här är producentens roll att vara medlare, se till att kundens röst blir hörd, kreatören fortsätter arbeta och samtalet fortsätter att drivas mot rätt håll. (Schonebohm, 2018)

När idé och budget är godkänt påbörjas arbetet kring att planera produktionen i sig. Här smälter producentsarbetet på King Edward ihop med en projektledarroll där bokning av team, utrustning, location scouting och casting görs. Kontakt med kund fortsätter kontinuerligt under varje process där

däremellan. Att hitta bra människor till en produktion är en långdragen, dyr men rolig process och när rätt personer är hittade presenteras de för kunden. Denna process fortsätter fram till inspelning där varje del av förproduktionen diskuteras och godkänns tillsammans med kunden så att varje del är korrekt planerad vilket checkas av vid ett sista möte så inga överraskningar kommer. (Schonebohm & Holmqvist, 2018)

4.1.2

Produktion

Vid varje inspelning menar både Holmqvist och Schonebohm (2018) att om förarbetet inför inspelning är väl planerat behövs inte mycket jobb under inspelning eftersom det i förväg redan är känt vad som ska sägas, hur det ska sägas och vilka vinklar, ljus, och kamerarörelser som ska göras. Producentrollen på inspelning är att vara en buffert för kunden som svarar på alla möjliga frågor som kunden kan ha kring inspelningen. Producenten är även ansvarig för att se till att tiderna i planeringen hålls och fatta beslut om övertid behövs. (Schonebohm, 2018) Regissörens roll menar Holmqvist (2018) är att se till att skapa en miljö som är så ofarlig som möjligt eftersom det ofta kan vara konstigt att stå framför kamera med massa lampor och folk som drar i skådespelarens hår och så vidare. Men även se till att balansera det hela och se till att ens position på inspelning bibehålls för att minska risken att det kan bli flera regissörer på inspelning som gärna undviks. Även rollen som inspelningsledare görs av regissören då majoriteten av inspelningar i Malmömarknaden inte har budget till FAD. (Holmqvist, 2018) Holmqvist (2018) hävdar även att antalet dagar på inspelning på ett år oftast är oerhört få och där all annan tid går till att planera inför inspelningen, och sedan sätta ihop allt färdigställt material i postproduktionen där även stor del ligger.

4.1.3

Postproduktion

Vanligtvis är inte klippare med på inspelningsplats, men Callmer (2018) menar att det vid större inspelningar har inträffat där Callmer varit med och klippt och loggat material eftersom det varit kort tid mellan inspelning och första offlinevisning för kunden. Men oftast påbörjas

postproduktionsprocessen med att materialet kommer in till King Edward efter färdig inspelning där det direkt läggs in i Davinci Resolve (ett färgkorrigering och redigeringsprogram likt Premiere Pro) och kodas om till proxyfiler som sedan läggs in i Avid och en första klippning görs med storyboard som stöd. (Callmer, 2018) Denna första klippning är oftast inte särskilt bra eftersom mycket kan hända under inspelning där saker och ting kan förändras antingen lite eller mycket beroende på diverse faktorer som nämnts i planeringen och nya klippningsidéer kan uppstå under inspelning (Holmqvist, 2018). Därför blir det så att egna idéer uppstår och nya klippningar görs tills en mer tydlig första offline-klippning finns att arbeta vidare från.

Förut var det att en offline-klippning gjordes med lågupplösta filer som sedan blev godkänt av kunden, och när den i sin tur blev godkänd så görs inga fler ändringar i klippningen utan går över till online-klippning. I online görs allt arbete kring ljudet, grading och eventuella visuella effekter och efter allt är färdigställt levererades filmen. (Callmer, 2018) Men nuförtiden menar Callmer (2018) att processen mellan offline och online har blivit mer flytande. I vissa produktioner krävs det att en viss

ljudbearbetning görs inför en offlinevisning eftersom kunden annars kan ha svårt att förstå flödet vilket gör att vissa processer i postproduktionen är i online och andra står kvar i offline. På så sätt gäller det att vara beredd på allting eftersom kunden är medveten om att de alltid kan ändra sig in i sista sekund. (Callmer, 2018)

Även i klippningen sitter regissören med och hjälper till eftersom regissören har kunskap kring vad för bilder som tagits och vad som har blivit bra i varje lång tagning (Holmqvist, 2018). Producentens roll under klippningen är att ge extra input och åsikter, men även se till att tidsplanering håller sig och att rätt folk för efterarbetet finns på plats (Schonebohm, 2018). Ska filmen ha mycket visuella effekter så är det mer bråttom att få ut en hyfsat godkänd offline-klippning vilket gör att arbetet från att få materialet till att få en färdig klippning blir extremt stressigt och intensivt. Med en offline-klippning godkänd exporteras projektfiler som sedan åker in i Davinci Resolve igen för att VFX kan arbetas vidare på. (Callmer, 2018) Under effektarbetet avvaktar klipparen på att vfx-klippen ska bli

färdigställda och regissören är istället med och kontrollerar vad som ska fixas. Det kan vara alltifrån att fixa hy, ta bort skyltar till fullständiga effekt-klipp. Oftast sköts detta arbete självständigt av vfx-artisterna, men följdfrågor kan ibland uppstå och vid animationer kan regissören ibland vara med och bestämma hur det ska animeras och även själv göra arbetet vid tillfällen. (Holmqvist, 2018) Efter att alla visuella effekter är färdigställda läggs de återigen in i Avid som proxyfiler tills en färdig offline-klippning rent bildmässigt finns (Callmer, 2018). Under hela postproduktionsprocessen sker det ett flertal offlinevisningar tillsammans med kunden där varje delprocess diskuteras och godkänns. Det kan vara svårt att få kunden att endast fokusera på klippflödet och inget annat, men det är en del av processen som är viktig att försöka få dem att förstå. (Holmqvist & Schonebohm, 2018) Med alla visuella effekter färdigställda skickas materialet med en ny projektfil till Davinci Resolve där det sedan ska färgkorrigeras med högupplösta filer igen (Callmer, 2018).

Med en färdigställd visuell offline påbörjas arbetet inom ljudmixningen i Pro Tools av Callmer. Det kan variera oerhört gällande hur mycket som behövs göras i den processen, men vanligtvis är det en voiceover som antingen ska spelas in eller läggas in, och sedan musik. Även ljudeffekter läggs in under denna process som kan vara alltifrån några fåtal till extremt många till varje liten detalj som kan

ett par steg. Ibland är det små ändringar som att justera undertexter, men ibland krävs det att saker klipps om och nya effekter behöver göras. På så sätt krävs det många turer fram och tillbaka genom de olika programmen som tar lång tid att göra då varje export är långdragen. (Callmer, 2018)

4.1.4

Klippa för olika plattformar

Det crossmediala sättet att klippa material är något som enligt Callmer (2018) har blivit vanligt de senaste två åren där kunderna vill ha materialet i ett fyrkantsformat med undertexter för sociala medier. Men trots det finns där inga direkta tekniska skillnader i arbetet i sig. Där är sällan resurser till att göra unika filmer till varje format, utan istället krävs en medelväg att försöka anpassa sig inom. (Schonebohm, 2018) Innan arbetet kring andra versioner påbörjas färdigställs först den huvudsakliga filmen i dess korrekta format, vanligtvis 16:9. När den är färdigställd skapas ett nytt projekt i Avid där storleken istället är 1080 pixlar gånger 1080 pixlar där de existerande bilderna från huvudprojektet ramas om och panoreras för att passa fyrkanten. All grafik behöver även egna versioner för att passa fyrkanten korrekt. (Callmer 2018) Dock krävs det att viss anpassning och tänk kring statistik hur länge folk tittar, vad som får dem att dela vidare och hur slutanvändaren ska komma ihåg reklamen. Även behövs det anpassas i uttrycket av filmen beroende på målgrupp, men all statistik och information om slutanvändaren brukar ges direkt av kunden och inget som King Edward själva letar upp.

(Schonebohm, 2018) Callmer (2018) anser att det under inspelning bör vara mer fokus kring att arbeta med “fyrkantstänket” eftersom det i nuläget oftast är något tänkt som att det löser sig i post. Speciellt eftersom materialet som går upp på sociala medier alltid kräver undertexter så kan det uppstå problem med inramningen av bilden då undertexter ibland kan dölja viktiga saker som kanske skulle hända i nedre del av bild (Callmer, 2018). Callmer (2018) är dock fortfarande medveten om att en viss kreativ och konstnärlig motvilja finns mot det tankesättet eftersom det begränsar att fokusera på både

undertexter och smalare format.

4.1.5

Co-design

Hos King Edward är co-design inget de aktivt arbetar med eller har tidigare kunskap om. Där finns dock något som de anser kan påminna om metoden i den formen att kunder ibland har bett dem att göra tre olika versioner av samma grundidé som sedan kunden använder mot olika fokusgrupper för att få fram vad som passar bäst. När grupperna har valt en idé, går de vidare och gör samma med storyboards, men därefter tar det slut då det inte är praktiskt möjligt att ha flera människor med åsikter på inspelning. (Schonebohm, 2018) Detta är dock inget som Holmqvist (2018) tycker om, utan anser att det kan bli för restriktivt medan all annan dialog och förkunskap kring slutkonsumenten är redan gjord av företaget innan en film är beställd, där King Edward själva inte är delaktiga.

Vid få tillfällen har även kunden suttit med under postproduktionsprocessen och gett åsikter och tankar. Men detta är något Callmer (2018) inte tycker om eftersom det kan variera så mycket på grund av personkemi som i sin tur kan skapa motarbete. Det har dock vid en postproduktion till en

inspelning för Loréal använt sig av ett verktyg för att lättare ge åsikter på offline-versioner som kallas frame.io, närmare bestämt ett delningsverktyg där team kan dela sina filmer med varandra och kommentera därefter. (frame.io, 2018). Vanligtvis får de mail med ändringar där det måste sållas en del vad som kan göras direkt i postproduktionen, men med frame.io har både kunden och klipparen friheten att direkt skriva kommentarer på filmen med tydlig tidskod för att smidigare ge direkta svar på vad som behöver ändras. (Callmer, 2018) Tyvärr fungerade inte detta verktyg särskilt bra i Loréal-produktionen enligt Callmer (2018) eftersom det blev tolkningsproblem, antingen i språket eller liknande, men Callmer (2018) står fast vid att verktyget hade funkat mycket bättre med exempelvis en kund som det tidigare har arbetats mycket mer med. Även om slutkonsumenten inte är med i

diskussionerna, så är där alltid ett pågående grupparbete mellan kund, producent, byrå och klippare (Callmer, 2018). I grunden är det viktigaste att känna av hur kunden hanterar information och därefter arbeta sig genom processen. Ett mer tydligt kollaborativt arbete i postproduktionen beror även på hur bra kunden är på att beställa film och ha kunskap i processen, menar Callmer (2018). Både Holmqvist (2018) och Callmer (2018) ger spelproduktion som exempel där de menar att spel är ett interaktivt medium där spelaren har frihet att utforska flera val, medan film är ett passivt medium där målet blir i klippningen att få kunden att uppfatta rätt saker vid första syn så ingen förvirring uppstår.

4.2

Cinematik

Nedan följer informationen från den intervjun som gjordes hos Cinematik där respondenterna är delägarna Johan Cederholm och Mikael Berglund.

4.2.1

Pre-produktion

Oftast påbörjas en produktion hos Cinematik genom att slutkunden direkt kontaktar Cinematik för en idé de har, eller att en reklambyrå anlitad av slutkunden kontaktar Cinematik. Cederholm (2018) tar upp ett exempel gjort för Karlshamn kommun kallad Ren Kust (2017) där de blev kontaktade direkt av kunden som hade en idé där de i förväg visste vad de ville berätta kring ett projekt för att rengöra en kustremsa och dokumentera i efterhand genom film. I förväg gav kommunen information kring olika personer som var delaktiga i projektet som de ville skulle intervjuas och därefter tog Cinematik över

Cederholm (2018) nämner ett annat exempel där förarbetet var lite mer problematiskt på grund av att kunden inte riktigt hade kunskap om vad som var möjligt under en kort film, där en del arbete krävdes för att få fram den informationen inför inspelning.

4.2.2

Produktion

Under produktion är det oftast enbart Berglund och Cederholm på plats, men det har även hänt att kund eller representant från reklambyrå är närvarande för att kontrollera hur allting går, men i de största fallen av Cinematiks produktioner så har de fria händer (Cederholm, 2018). Då Cinematik i deras produktioner oftast har liten budget så tillkommer även en stram tid att få ihop ett färdigt projekt, så inspelning brukar vara under en eller två dagar. På inspelning är Berglund ansvarig för kamera och ljus i största delen och Cederholm är ansvarig för regi, manus och förarbete, men när det kräver flera kameror är även Cederholm ansvarig för foto (Berglund, 2018). Vid extra behov tar de även in externt folk för att hjälpa till med exempelvis ljudinspelning på plats, men utöver det sköts allt av dem själva (Cederholm, 2018).

4.2.3

Postproduktion

Med allt material insamlat tas allting in i deras system där det görs säkerhetskopior på materialet och förs in. Efter materialet är samlat kollar Cederholm och Berglund tillsammans igenom allt material och kartlägger vad som är värt att använda i den slutfärdiga produkten. (Cederholm, 2018) Vid vissa produktioner stäms även det tidigt av vilken musik som ska användas för projektet och en del kunder arbetar de flera gånger med och använder samma musik för att skapa liknande känsla i. Oftast börjas det med att lägga in musiken i Premiere Pro, där det först klipps och justeras i musiken gällande filmens längd. Om där är fem olika områden som ska visas i filmen så delar de tillsammans upp musiken och klipper till olika vändpunkter i musiken. (Berglund, 2018) Cederholm (2018) menar att musiken även ger dem en känsla av hur mycket klipp som behövs under postproduktionsarbetet beroende på tempot, exempelvis om det är lugnt tempo kan man ligga mer på samma klipp och så vidare. Eftersom Berglund och Cederholm (2018) gör allt arbete själva inom hela

produktionsprocessen så kan det vara att de under inspelningen planerar fram hur saker och ting ska klippas. Det kan hända att de under inspelningen märker av att visst material behövs för

avslutningsklipp eller annat i filmen och Cederholm (2018) menar att det underlättar i postproduktionen.

Cinematik brukar inte skicka en grovklippning till kunden för åsikter, utan arbetar i det sätt att en färdig klippning görs som sedan skickas till kunden där två eller tre korrektursvändor är inräknade i processen (Cederholm, 2018). Vissa saker innan färdig klippning inte görs så som brusreducering och