EN STUDIE OM SAMVERKAN
MELLAN SKOLA OCH SOCIALTJÄNST
KRING BARN OCH UNGA MED
PSYKISK OHÄLSA
SOFIA HORVAT
Examensarbete i Handikapp och rehabiliteringsvetenskap 15 hp Socialpedagogiskt arbete inom funktionshinderområdet
Maj 2020
Malmö Universitet
FÖRORD
Allra först skulle jag vilja tacka två viktiga personer i mitt liv som gjort det möjligt för mig att ta mig hit där jag är idag och kunnat arbeta med denna studie. Dessa är självklart Kerstin Sondell och Iren Horvatne. Sedan vill jag tacka min handledare Mats Högström för en god handledning under arbetets gång. Således vill jag även tacka min kära lärarkollega Sevdan Kelemen som stöttat mig under processen med sin långa erfarenhet inom läraryrket. Vill även tacka min familj framför allt till Raymond Koltar som har varit med mig och stöttat mig under denna tid. Per Germundsson vill jag tacka för föreläsningarna om samverkan, vilket fångande mitt intresse. Avslutningsvis vill jag även tacka alla som medverkat i denna studie både från skola och socialtjänst. Jag tackar för era svar som ni givit mig och för att ni tog er tid och ställde upp i min studie.
EN STUDIE OM SAMVERKAN
MELLAN SKOLA OCH SOCIALTJÄNST
KRING BARN OCH UNGA MED
PSYKISK OHÄLSA
SOFIA HORVAT
ABSTRAKT
Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället för barn och unga. För att kunna hjälpa barn eller unga som lider av psykisk ohälsa på bästa möjliga sätt krävs det sammansatta insatser. Samverkan mellan olika aktörer, som under de senaste åren har blivit en vanlig arbetsform är en insats som ger möjlighet att se barnet och den unga utifrån en helhetssyn. Denna studie kommer att undersöka hur professionella inom skola och socialtjänst upplever samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det som är centralt i studien är att undersöka utifrån professionellas upplevelser inom skola och socialtjänst vilka aspekter som de anser kan försvårar samverkan samt vilka aspekter som kan underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Samt även att undersöka hur samverkan kan se ut mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Tidigare forskning har pekat på att
samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen är komplex men nödvändig. Studien bygger på ett kvalitativt tillvägagångsätt och i studien har semistrukturerade intervjuer används. Fem personal har intervjuats två från socialtjänst och tre från skola. Resultatet och analysen som gjorts i studien bygger på den insamlade data som gjorts och stämmer i stor del överens med det tidigare forskning pekar på samt teorin som valts. Resultatet i studien pekar på att det finns olika aspekter som både försvårar och underlättar
framkommer att de aspekter som kan underlätta kan även försvåra samverkan, vilket tyder på att samverkan är komplex. I studien framkommer det även att samverkan uppfattas som något positivt men att samverkan i sig inte kan vara målet. Det framkommer även att det råder brister i samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen trots att man utifrån en teoretisk nivå vet vilka aspekter som försvårar eller underlättar. Det framkommer att det saknas en tydlig koppling mellan samverkan på ett teoretiskt plan och praktiskt.
A STUDY ABOUT COLLABORATION
BETWEEN SCHOOL AND SOCIAL
SERVICE AROUND CHILDREN AND
YOUNG PEOPLE WITH MENTAL
ILLNESS
ABSTRACT
Mental illness is a growing health issue in society for children and young people. To be able to help children or young people suffering from mental illness in the best possible way, requires team efforts and collaboration between different actors. What in recent years has become a common way of working, is to use strategies and combined efforts that provides the opportunity to see the child and the young person from a holistic view. This study will
investigate how professionals in the school and social services nationally experience
collaboration around children and young people with mental illness. The basis of the study is an examination based on the experiences of professionals in school, and social services, and furthermore their valuable insights and thoughts on what they, think can make a collaboration difficult and complex versus what aspects and highlights, can make a collaboration more valuable and ease the collaboration between school and the social service, around the mentioned target group.
Previous research has indicated that collaboration between school and social services around the target audience is complex but necessary. The study is based on a qualitative approach and semi-structured interviews that has been used in the study. Five professionals have been interviewed, two from the social services and three employees from the school system. The result and analysis made in the study is based on the collected data and mostly corresponds with the previous research points and the theory that was chosen.
and young people with mental illness. It shows that the aspects that can facilitate can also make a collaboration more difficult, and hard going which furthermore indicates that the collaboration is complex.
The study also reveals that collaboration is perceived as something valuable and positive, yet it is important to remember that the collaboration itself cannot be the end goal. It appears clearly that there are flaws in the collaboration between school and social services even though it is known from a theoretical level what aspects that makes it complex.
The end result shows that there is no clear link between collaboration on a theoretical level and a practical level.
Några inledande meningar av Lind m.fl. (1999) för att beskriva vikten av samverkan: ”Inne i en skog ligger en stor sten. Den är flera meter lång, den är lite längre än den är bred. Stenen är så hög att ingen kan se över den. Ingen kan betrakta hela stenen på en gång. Den ena sidan är vänd mot solen, medan den andra alltid skuggas av några höga träd. Det växer buskar och små träd på stenen. Här och var finns det mossa, och om sommaren växer där blommor. Från solsidan kan man tydligt se en spricka i stenen, men det är svårt att avgöra hur djup den är, var den slutar och om den kanske redan har spräckt stenen i två delar. Inte ens genom att gå runt stenen kan man se detta. För att kunna avgöra om stenen har delats i två stycken, måste flera personer samarbeta och berätta för varandra vad de kan se. Dessutom måste några ha kunskaper om stenar och om hur växternas rötter beter sig. Andra måste känna till effekten av väder och vind, rinnande vatten och kyla osv. All denna kunskap är nödvändig på en och samma gång och ingens kunskap är bättre eller viktigare än de andras” (Lind m.fl. (1999 s.11).
Innehållsförteckning
ABSTRAKT ... 3
ABSTRACT ... 5
1.0 INLEDNING ... 10
1.1 BAKGRUND ... 10
Psykisk ohälsa ett växande problem ... 10
Samverkan - en vanlig arbetsform ... 12
1.2 PROBLEMFORMULERING ... 13 1.3 SYFTE ... 14 Frågeställningar ... 14 2.0 TIDIGARE FORSKNING ... 15 2.1 Förutsättningar för samverkan ... 16 Styrning ... 17 Struktur ... 17 Samsyn ... 18 2.2 Svårigheter för samverkan ... 19 Regelverk ... 20 Synsätt ... 21 Organisation ... 22
2.3 Samverkan mellan skola och socialtjänst ... 22
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 24
3.0 TEORI ... 25
3.1 Olika slag av samverkan ... 27
3.2 Sammanfattningsvis ... 28 4.0 METOD ... 28 4.1 Urval ... 29 4.2 Intervjuer ... 29 4.3 Tillvägagångssätt ... 30 4.4 Litteratursökning ... 31 4.5 Forskningsetiska ställningstagande ... 31
5.0 RESULTAT & ANALYS ... 33
5.1 Samverkan mellan skola och socialtjänst ... 33
En helhetssyn ... 34
Brister ... 34
5.2 Förutsättningar för samverkan ... 36
Samsyn ... 36
Struktur ... 37
5.3 Svårigheter med samverkan ... 38
Synsätt ... 38
Regelverk ... 39
6.1 Sammanfattning ... 40 6.2 Metoddiskussion ... 40 6.3 Resultatdiskussion ... 42 REFERENSER ... 44 . ... 46 BILAGA 1 INFORMATIONSBREV ... 47 BILAGA 2 - INTERVJUGUIDE ... 49
1.0 INLEDNING
Denna studie kommer att behandla samverkan mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa. Fokus ligger på barn och unga i grundskolan. Anledningen till det valda ämnet är enligt min mening högst relevant och står nära vårt samhälle idag. Således bygger ämnet på evidens, och bör lyftas fram bland annat då det finns ett behov av samverkan bland barn och unga som lider av psykisk ohälsa. Nedan i detta avsnitt kommer bakgrund till det valda ämnet att ges, problemformulering och syfte samt frågeställningar.
1.1 BAKGRUND
Psykisk ohälsa ett växande problem
Psykisk ohälsa är ett brett begrepp och används som en paraplyterm, vilket omfattar mindre allvarliga psykiska problem men också mer allvarligare symtom som uppfyller kraven för psykiatriska diagnoser. Begreppet används likvärdigt med psykisk sjukdom. Många barn och unga i dagens läge upplever huvudvärk, stress, sömnsvårigheter och ångest, vilket leder till svårigheter att hantera sin vardag. Psykisk ohälsa hindrar både barn och unga från att fungera som de skall i vardagen och från att utvecklas optimalt (Dammert, 2013 &
Folkhälsomyndigheten, 2020).
Enligt Socialstyrelsen (2019) har psykisk ohälsa bland barn och unga ökat under de senaste 20 åren i Sverige. Utöver detta är psykisk ohälsa ett stort växande folkhälsoproblem som för med sig negativa påföljder både för barn och unga som för samhället i stort. Orsakerna till denna utveckling är oklar. I årsrapporten om stöd till barn med psykisk ohälsa 2014 från
barnombudsmannen framkommer det att vart femte barn i landet mår dåligt i någon form. Dessutom har mer än vart tionde barn mellan 10 och 18 år upplevat något slag av psykiska besvär (Barnombudsmannen, 2014). Socialstyrelsen (2019) anser att uppföljning och
beskrivning av utveckling av psykisk ohälsa som betydelsefull. Barn och unga som lever med psykisk ohälsa riskerar på längre sikt att prestera sämre i skolan, vilket innebär att barn och unga får sämre betyg än andra, riskerar ekonomiska svårigheter och hamna i arbetslöshet samt hamna i utanförskap. Psykisk ohälsa leder till komplexa behov i samhället. Därför menar
Socialstyrelsen (2019) att samverkan är önskvärd och betydelsefull mellan bland annat socialtjänsten och skola eftersom möjligheten till ett helhetsperspektiv för barnet och den unga ges (Socialstyrelsen, 2019).
Enligt tidigare studier har det påvisats att god kvalité på skola och förskola är betydelsefull för barn och ungas psykiska hälsa och utveckling. Elevhälsan inom skolan är en central del för skolans uppdrag som verkar som hälsofrämjande och förebyggande arbete.
Skollagen ändrades 2010 där det ställdes större krav på elevhälsan. Detta innefattar psykologiska, medicinska och psykosociala samt specialpedagogiska insatser. Dessa har i uppdrag att bevaka alla barn och ungas rätt till utbildning och delaktighet (Skolverket, 2020) Således arbetar EHT (elevhälsoteam) i skolan för att bland annat stödja barn och unga som lider av psykisk ohälsa. Skolverket (2020) belyser att det är nödvändigt och betydelsefullt att skolledare arbetar med elevhälsa, eftersom hälsa och lärande går hand i hand. Skolan är en skyddande faktor och bör därför kunna fokusera på det som fungerar bra. Det är viktigt att elevernas utveckling mot utbildningens mål skall stödjas. Skolverket (2020) menar att när skolarbetet har fokus på det som får elever att må bra behövs det mindre tid för förebyggande och för åtgärdande arbete. Elevhälsans team och de olika pedagogerna kan på olika sätt bidra med att arbeta i tvärprofessionella team. Ett syfte med en samlad elevhälsa är att få bort hinder för lärandet och arbeta med anpassningar. Arbetet kan även resultera i beslut om andra åtgärder för den enskilde eleven. För att det ska vara möjligt behöver elevhälsan och skolans övriga personal samverka (Skolverket,2020).
Den interna elevhälsans samverkan kan ske på olika nivåer. Det kan ske inom elevhälsan, med skolledningen eller mellan lärare och övrig personal i verksamheten. Den externa samverkan kan framförallt ske mellan socialtjänsten, hälso-och sjukvården eller med andra relevanta aktörer runt den enskilda eleven. Dock är det viktigt att dokumentera vilka som gör vad och hur det bör följas upp. Det är viktigt att veta att ansvaret för att utföra sina egna arbetsuppgifter inte tas bort. Detta menas att när elevhälsans personal behöver göra en anmälan till socialtjänsten har skolan fortfarande sitt ansvar, det vill säga utifrån sitt kompetensområde att hjälpa eleven (Skolverket, 2020 & Enell & Denvall, 2018).
Enell & Denvall (2018) lyfter fram att i dagsläget efterfrågas förebyggande insatser för barn och unga alltmer. Även Enell & Denvall (2018) menar att samverkan mellan socialtjänsten
och skola är nödvändig för att bland annat motverka psykisk ohälsa och social problematik. Dock framgår det att det finns brister gällande kunskap om vilka omständighetersom kan vara viktiga för att i samverkan skall kunna förbättra barn ochungas levnadsvillkor och hälsa. Enell & Denvall (2018) belyser att samverkan kan vara en lösning på hur samhället skall ta ansvar för insatser kring barn och unga samt ett etablerat arbetssätt för att hantera olika typer av svårigheter, speciellt verksamheter som arbetar i första hand med barn och unga såsom skola och socialtjänst (Enell & Denvall, 2018).
Samverkan - en vanlig arbetsform
Under 1990-talet blev samverkan i välfärdsstaten den nya arbetsformen eftersom
välfärdssystemen krävde mer holistiska tjänster för att kunna bemöta individens komplexa behov. De offentliga organisationerna eftersträvade samtidigt självständighet. Detta ledde till att samverkan blev aktuell, framför allt i projektform. Syftet med de olika
samverkansprojekten var att överbygga alla gränser mellan samhällsinstitutioner som fick kritik för att vara för fragmentariska och inte kunna se hela individens behov. Såväl som i Sverige skedde samverkansprojekt, även i andra länder som till exempel i USA (Blomqvist, 2012). Det förekom samverkansarbete och skolan fick huvudansvaret för samverkande åtgärder för barn och unga. Samverkan är även lagstadgat, vilket har bidragit till att samverkan blivit en vanlig arbetsform. I Förvaltningslagen (FL) 6 § finna det stöd för att bland annat skola och socialtjänst skall samverka. Det framkommer att varje myndighet skall hjälpa andra myndigheter inom ramen för ens egna verksamhet (Förvaltningslagen 2017:900). I Socialtjänstlagen framkommer det i 3 kap 4 § att Socialnämnden ska i den uppsökande verksamheten informera om Socialtjänsten och även erbjuda både grupper och enskilda hjälp. När det är lämpligt skall nämnden vid detta samverka med andra organisationer och andra samhällsorgan samt andra föreningar (SoL 2001:453). Således framkommer det i skollagen 29 kap 13 § att huvudmannen för verksamhet som avses i skollagen och den som är anställd i en sådan verksamhet, ska på socialnämndens ansats i frågor som rör barn som riskerar att fara illa eller far illa samverka med organisationer, samhällsorgan och andra som berörs
(Skollagen 2010:800).
Germundsson (2011) belyser att många professioner menar att samverkan är en absolut
samhälle som till exempel barn med psykisk ohälsa. Målet med att samverkan är förutom att motverka även bidra med olika resurser, kompetens, kunskap och erfarenhet. Således är målet ett mer effektivare resursutnyttjande (Germundsson, 2011 & Blomqvist, 2012). Trots behovet av samverkan har allt större uppmärksamhet riktats på att det allt för ofta brister i samverkan mellan samhällets olika aktörer. Inom välfärdsområden såsom service och stöd till personer med funktionsnedsättningar och individer med psykisk ohälsa märks behovet av samverkan väldigt tydligt (Axelsson, 2012).
1.2 PROBLEMFORMULERING
Samverkan mellan olika organisationer och professioner har allt mer blivit ett viktigt inslag i utvecklingen av vårt moderna välfärdssamhälle. Under perioden efter andra världskriget etablerades de flesta välfärdssystemen, dock har de under de senaste åren kritiserats för att inte vara anpassade till vårt postindustriella samhälles förutsättningar och förändrade behov. Det handlar främst om en åldrande befolkning, förändringar i familjestruktur och sociala klyftor samt olika konsekvenser av globalisering, teknisk utveckling och migration. Dessutom andra samhällsförändringar som har medfört en ökad komplexitet i behov och en större efterfrågan av välfärdstjänster. Dock har dessa tjänster blivit alltmer specialiserade likaså organisationer, myndigheter som frivilliga organisationer och privata företag. Genom en ökad privatisering, marknadsorientering och decentralisering har denna utveckling skett. Samtidigt har en ökad specialisering inom professionella yrkesgrupper inträffat. Konsekvensen av denna utveckling som skett har blivit en splittring eller en fragmentering av ansvar för verksamheten inom olika områden. Detta har bidragit till att allt fler offentlig myndigheter och verksamheter har kritiserats för en bristande helhetssyn. Därför har olika kritiker lyft fram behovet av att utveckla samverkan mellan olika professioner som bidrar till välfärdsystemet och olika organisationer (Axelsson & Bihari Axelsson, 2013).
1.3 SYFTE
Syftet med denna studie är att undersöka hur professionella inom både skola och socialtjänst iuppfattar samverkan specifikt kring barn och unga med psykisk ohälsa. Fokus kommer att ligga på vad de professionella inom verksamheterna anser kan försvårar samverkan samt vad som kan underlättar samverkan kring målgruppen. För att kunna svara på detta i det
föreliggande arbetet har följande frågeställningar tagits fram:
Frågeställningar
1. Vilka förutsättningar och svårigheter upplever personalen från skola respektive socialtjänst kring samverkan gällande barn och unga med psykisk ohälsa?
2. Hur ser samverkan ut mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa?
2.0 TIDIGARE FORSKNING
I följande avsnitt kommer tidigare forskning att tas upp kring förutsättningar och svårigheter med samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Detta följs sedan av genomgång av tidigare forskning gällande samverkan mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa.
Germundsson (2011) belyser i sin studie Lärare, socialsekreterare och barn som far illa, om sociala representationer och interprofessionell samverkan att tidigare forskning pekar på att samverkan i Sverige har blivit allt vanligare de senaste årtiondena. Det framkommer
framförallt inom utbildning och social omsorg, samtidigt som välfärdstjänster alstras av fler aktörer har detta medfört en ökad professionalisering och specialisering. Detta har haft negativa konsekvenser eftersom verksamheter inom välfärdsområdet har blivit mer splittrade. Det vill säga att alla aktörer är specialiserade inom sitt eget område. Denna fragmentering har därför lett till att Sverige har kritiserats för en bristande helhetssyn, där individen som är i behov av flera aktörer riskerar att hamna i en gråzon eller hamna mellan stolarna. Detta innebär till exempel att individen inte får den hjälp hen behöver och slussas runt från
verksamhet till verksamhet. Germundsson (2011) belyser att detta bland annat har resulterat i att samverkan har blivit allt viktigare för att kunna hjälpa och bemöta den enskilde som är i behov. Enligt Nordströms studie, Samordnad individuell plan (SIP) Professionellas samt barns och föräldrars erfarenheter (2016) pekar tidigare forskning på att barn och unga i dagsläget har komplexa behov och att det därför krävs parallella insatser, vilket innebär att det krävs olika insatser från olika aktörer. Även Englund (2017) belyser detta i sin studie,
Samverkansprojekt, och sen då? Att barn och unga kan behöva hjälp och stöd från olika verksamheter på en och samma gång, vilket aktualiserar behovet av samverkan. Vidare lyfter Englund (2017) fram att de barn och unga som är i behöv av stöd måste omfatta hela deras livssituation. Det är ofta under skoltiden eller förskolan som detta behov tydliggörs. Därför är tidiga insatser avgörande för att kunna motverka en negativ utveckling hos barnet eller den unga. Desto mer problemet är komplext desto mer gränsöverskridande behöver stödet och insatserna att vara.
Danermark (2003) lyfter fram att ett centralt perspektiv för samverkan är hur den
organiseras. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen & Myndigheten för skolutveckling (2007) har lyft fram en Strategi för samverkan – kring barn som far illa eller riskerar att fara illa där påvisar fler forskare att gemensamma och tydliga mål spelar en stor roll för
samverkansprocessen. Vidare belyser Danermark (2003) att beroende på vilka förutsättningar man har kan samverkan resultera i himmel eller i helvete. Axelsson & Bihari Axelsson (2013) belyser att samma företeelse kan försvåra eller underlätta samverkan beroende på hur den hanteras. De menar på att det verkar vara två sidor av samma mynt.
2.1 Förutsättningar för samverkan
Englund (2017) lyfter fram att olika forskare inom samverkansfältet kommit fram till samma slutsatser gällande vad som underlättar och vad som försvårar samverkan oberoende v vilken typ av interorganisatorisk samverkan som studerats. Germundsson (2011) pekar i sin studie på ett antal olika aspekter som antigen kan försvåra eller underlätta samverkan. Bland dessa lyfts bland annat kommunikation, respekt för varandras uppdrag, lagstiftning och tydlighet fram. Även Widmark et al, 2011 lyfter fram i sin studie, Barriers to collaboration between health care, social services and schools att bland annat tydlighet, kunskap om varandra och samsyn är aspekter som antingen kan försvåra eller underlätta samverkan. Eriksson m.fl. (2013) belyser att forskning visar att ömsesidigt förtroende och möjligheten att ensas om
gemensamma mål är avgörande för en välfungerande samverkan mellan olika aktörer. Således belyser Eriksson m.fl. (2013) att en hög förekomst av socialt kapital anses gå hand i hand med att individer samverkar. Detta innebär enligt Eriksson m.fl. (2013) att aspekter som normer, förtroende och nätverk främjar samverkan mellan individer och grupper. Dock belyser Danermark (2003) att personkemi inte är en grundläggande förutsättning för att samverkan skall fungera. Å andra sidan belyser Englund (2017) att vissa aspekter kan vara mer centrala än andra beroende på vilka kontextuella förhållanden som föreligger vid tidpunkter inom ramen kring samverkansprocessen. Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling & Rikspolisstyrelsen (2007) lyfter fram i strategin för samverkan att samverkan påverkas av grundläggande förutsättningar som strukturella skillnader kring organisatoriska förhållanden, regelverk och aktörers olika synsätt. Strategidokumentet belyser att de olika skillnaderna utgör styrkan i en god samverkan eller en välfungerande samverkan dock måste dessa skillnader tydliggöras och diskuteras om inte leder detta till svårigheter inom samverkan. Således har Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling & Rikspolisstyrelsen (2007) i
strategidokumentet för samverkan, tagit fram centrala förutsättningar för att samverkan skall fungera: styrning, samsyn och struktur, vilket är baserat på de samverkansfrämjande och hindrande faktorer som beskrivs inom forskningen. Danermark & Germundsson (2007) har lyft fram en snarlik kategorisering och belyser tre grundläggande förhållanden som är centrala för samverkansprocessen: Hur arbetet är organiserat hos respektive aktör. Vilket synsätt som finns på såväl på samverkan som på objekt för samverkan som finns inom organisationen. Samt de regelverk som styr de inblandade aktörerna. Detta innebär bland annat förordningar, regler eller informella regelsystem.
Styrning
Tidigare forskning pekar på att en tydlig styrning är en viktig förutsättning för en
välfungerande samverkan som sker på alla ledningsnivåer, även på den övergripande politiska och administrativa nivå. Viktigt att ledningen inom skola och socialtjänst legitimerar
samverkan på lägre planer och strävar efter uppföljning och utvärdering av samverkan. Verksamheterna bör ha en struktur för samverkan på ledningsnivåerna vilket kan möjliggöra nödvändiga överenskommelser, bland annat om ansvarsfördelning, samordnad uppföljning och utvärdering som genomfördes av samverkan och dess effekter (Socialstyrelsen,
Myndigheten för skolutveckling & Rikspolisstyrelsen, 2007). Danermark (2003) belyser att organisatoriska förutsättningar för samverkan bland annat handlar om att det måste klargöras kring de olika organisatoriska strukturerna, och det krävs att man diskuterar om vem som t ex får fatta beslut men också redogöra för olikheter i den politiska styrningen. Blomqvist (2012) belyser i sin studie, Samarbete med förhinder- om samarbete mellan med skola, socialtjänst BUP och familjen att förutsättningar som gynnar samverkan i samverkande organisationer är bland annat styrning och tydlighet som rör professionellas och organisationernas ärenden och ansvar. Även Germundsson (2011) lyfter fram att tydlig ansvarsfördelning och gemensamt mål är central när det handlar om styrning. Således belyser även Lindencrona m.fl. (2013) att styrning är en viktig pusselbit för att samverkan skall fungera.
Struktur
En framgångsrik och en fungerande samverkan kräver struktur. Detta innebär att det behövs tydlighet när det bland annat gäller mål, yrkesroller och arbetsfördelning samt rutiner för samverkan. Lindberg (2011) belyser att den enskilde individen som blir ansvarig inom
politiker och chefer. Dessutom måste en tydlig fördelning av bland annat ansvar och
kostnader göras mellan de berörda aktörerna menar, Lindberg (2011) för att kunna uppnå en framgångsrik samverkan. Danermark & Kullberg (1999) belyser att legitimitet från
verksamhetens högsta ledningar ofta framförs som en avgörande faktor i samverkan. Trots att de inte tar initiativet till att samverka måste de ge sitt godkännande gällande samverkan. Således innan de olika aktörerna skall samverkar bör en kartläggning ske för att se vilka behov samverkan skall tillgodose. I strategidokumentet från Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling & Rikspolisstyrelsen (2007) lyfts det fram att en struktur för samverkan innefattar generella verktyg som tillexempel, avtal, riktlinjer och en gemensam plan. Gällande avtal kan det handla om formella överenskommelser mellan inblandade verksamheter kring gemensamma mål, såväl på kort sikt som på lång sikt. Ansvarsgränser i förhållande till målgruppen som barn och unga med psykisk ohälsa kan vara ett sätt att garantera att målgruppen får sina behov tillgodosedda. Utvärdering av effekter och uppföljning av samverkan skall göras för en lyckad samverkan (Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling & Rikspolisstyrelsen, 2007).
Samsyn
Grape & Ineland (2013) samt Danermark (2003) belyser att för att nå en fungerande samverkan är samsyn och kommunikation avgörande förutsättningar. Även Socialstyrelsen m.fl. (2007) pekar på att samsyn mellan de olika aktörerna och att kunna ha en gemensam bild av arbetet och begrepp är en förutsättning för en god samverkan. Det innebär att socialtjänsten och skola måste ha en viss grad av gemensam problemförståelse. Det innebär att när flera aktörer ska reda ut ett problem uppstår behovet av samsyn. Detta betyder dock inte att skillnader mellan professionellas olika uppdrag skall tas bort, utan olikheterna är snarare grunden och styrkan i samverkan (Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling &
Rikspolisstyrelsen, 2007). Danermark (2003) belyser att oenigheten mellan de olika aktörerna bör göras till en tillgång och att olika aktörerna bör utvecklas och lära av varandra.
Vidare pekar tidigare forskning på att det krävs att de olika aktörerna skall ha kunskap om varandras uppdrag, resurser och begränsningar. En fortlöpande tvärprofessionell
metodutveckling och kompetens är ett nödvändigt element i en strategi för samverkan som grundas på respekt och medvetenhet inför skillnader i regelverk, uppdrag, kompetens och
organisation. Danermark (2003) lyfter fram att de olika aktörerna som samverkar måste diskutera de olikheter som var och en har men även de olika sätten att rama in det problem som de samverkar kring. Detta leder till en bredare förståelse kring varandras kunskap och hur de kompletterar varandra samt ges en möjlighet att kunna respekterar varandra.
Danermark (2003) menar att om inte skolan och socialtjänsten skulle diskutera med varandra om de olika aspekterna kan det övergå till en maktkamp mellan de olika aktörerna. Dock menar han att man inte alltid måste vara överens. Blomqvist (2012) belyser i sin studie att samsyn tillför tillit mellan de olika professionella aktörerna, och skapar en gemensam bild av arbetet och kunna använda gemensamma begrepp. Widmark et al (2011) belyser i sin studie Barriers to collaboration between health care, social services and schools att professionella inom skola och socialtjänst ser på varandra på olika sätt. De olika professionerna utgår utifrån om hur de andra professionerna associerar till den egna professionen. Resultatet pekar i studien på att det framkommer en negativ bild gentemot varandra och att de olika
professionerna har ett kritiskt förhållningsätt. Även Germundsson (2011) belyser i sin studie Lärare, socialsekreterare och barn som far illa om sociala representationer och
interprofessionell samverkan att socialsekreterare och lärare har en negativ bild av varandra Dock framkommer det i studien att socialsekreterare associerade i större utsträckning en mer positiv bild gentemot lärarna än tvärtom.
2.2 Svårigheter för samverkan
Enligt Axelsson & Bihari Axelsson (2013) är den övergripande samverkansforskningen dominerad av forskning på vad som försvårar samverkan snarare än vad som underlättar samverkan. Englund (2017) belyser att kulturella hinder av olika slag i allmänhet är det som är mest problematisk. Avsaknad av förtroende och tillit samt bristfällig kommunikation dessutom revirbevakande beteende är några exempel. Germundsson m.fl. (2007) lyfter fram tre centrala aspekter som kan försvåra samverkan, regelverk, synsätt och organisation. Även Englund (2017) och Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling (2007) samt Danermark (2003) lyfter fram dessa aspekter. Englund (2017) skriver i sin studie att aspekterna regelverk, organisation och synsätt överlappar struktur, styrning och samsyn. Englund (2017) menar att innehållsmässigt kan förutsättningarna struktur, styrning och samsyn i stor utsträckning överensstämma med regelverk, organisation och synsätt. Germundsson (2015) belyser i sin slutrapport om Forskningsprojekt kring
habilitering att aspekterna regelverk och organisation handlar om strukturella ramar. Inom vilken samverkan sker, medan synsätt handlar om interaktionen i mötet mellan de olika aktörerna som samverkar.
Regelverk
Enligt Danermark (2003) kan regelverk försvåra samverkan eftersom funktionen av regler är avgränsande och styrande. Det är lätt hänt att det uppstår konflikter på grund av att samverkan många gånger innebär nya arbetsformer och aktualiserar gränsöverskridande som kan komma i oenighet med de aktuella regelverken. Danermark (2003) lyfter fram att det som styr arbetet är formella och informella regler. Det kan handla om olikheter kring arbetstider eller
sekretess. Blomqvist (2012) beskriver i sin studie Samarbete med förhinder
- om samarbete mellan BUP, socialtjänst, skola och familj att olikheter i sekretess kan leda till svårigheter i samverkan och att professionella hänvisar till sekretessen då
samverkansparter påpekar brister på information. I samverkan mellan skola och socialtjänst finns det olikheter gällande sekretess, vilket gör att det försvårar möjligheten att utbyta de uppgifter som krävs för barn och unga med psykisk ohälsa. Möjligtvis kan sekretesslagen upplevas omfattande och de professionella anser sig inte ha tillräckligt med kunskap för att tillämpa den, vilket gör att de professionella blir aktsamma i frågor som rör sekretess. Vidare menar Blomqvist (2012) att de professionella som samverkar och organisationen kan
begränsa hur de professionella använder sitt handlingsutrymme. Handlingsutrymmet skapar till en viss del en möjlighet att de professionella tolkar organisationens mål och regler. Ett förnekande av handlingsutrymme är ett vanligt sätt att begränsa sitt eget ansvarstagande. Således belyser Blomqvist (2012) att arbetstider kan försvåra samverkan inom
människobehandlande organisationer. Arbetsbelastning upplevs som hög och omfattande, vilket betraktas försvåra samverkansmöjligheterna. Argument till detta är att inom
människobehandlande organisationer upplevs en hög arbetsbörda och att de professionella inte hinner med sina arbetsärenden (Blomqvist, 2012).
Danermark (2003) lyfter fram att vid samverkan uppstår det ojämlika roller mellan de professionella, vilket beror på att regeringen och riksdagen bestämmer bland annat om vem och vilka organisationer som har mandat till att fatta beslut och om vem som ansvarar för vad. I Blomqvist (2012) studie framgår det att svårigheter i samverkan uppstår när man ska
det svårt att få tillstånd till ett kvalitativt fungerande samverkan. Blomqvist (2012) hävdar att det är många aktörer som har olika intressen och de prioriterar utifrån detta. Dessutom påverkas möjligheten av att verkställa politiska beslut genom kontroverser mellan de olika professionerna.
Synsätt
Danermark (2003) hävdar att de olika aktörerna som samverkar utgår från olika synsätt. Axelsson & Bihari Axelsson (2013) belyser att de medverkande aktörerna har olika synsätt gällande hur de ser på varandra och kring det som de samverkar om. De olika aktörerna har olika förväntningar på varandra, vilket försvårar samverkan. Widmark et al (2011) belyser i sin studie, Barriers to collaboration between health care, social services and schools att lärare anser att socialtjänsten inte gör något medan socialsekreterare menar från sitt perspektiv att lärarna kan lösa problemet själv och inte hade behövt kontakta de så fort det är något, de olika aktörerna har olika förväntningar på varandra. Vidare lyfter Widmark et al (2011) fram att det är viktigt att ha kunskap om varandras yrkesroller och organisationer eftersom
orealistiska förväntningar på varandra undviks. Germundsson (2015) lyfter fram i sin rapport, Forskningsprojekt kring samverkansöverenskommelse mellan kommunförbundet Skåne och Region Skåne om habilitering att det kan förekomma olika maktkamper mellan de olika aktörerna om alla utgår ifrån att deras uppfattning är den riktiga, vilket kan leda till en
destruktiv process. Axelsson & Bihari Axelsson lyfter fram att de olika professionerna går in i en försvarsroll. De försvara sitt synsätt, sina kunskaper och sina yrkesroller gentemot andra professioner, vilket försvårar samverkan. Å andra sidan menar Danermark (2003) att trots att de olika aktörerna utgår från ett gemensamt synsätt kan det ändå uppstå problem. Detta genom att vissa aktörer har mer status och tyngd än andra samt att vissa yrkeskategorier har mer makt och prestige än andra. Fast desto större skillnaderna är desto större är sannolikheten att det försvårar samverkan. Danermark (2003) lyfter fram att varje aktör utgår från olika kunskapsområden. De olika kunskapstraditioner kan försvåra samverkan. Barn- och ungdomspsykiatrins kunskapstradition inom hälso-och sjukvården som har i uppdrag att dämpa och bota psykisk ohälsa, skiljer sig från skolans kunskapstradition. Inom skolan består målgruppen av alla samhällets barn och ungdomar, oavsett psykiskt hälsa är det skollagen som styr verksamheten (Blomqvist, 2012). Vidare menar Danermark (2003) att trots att man utgår från en och samma kunskapsområde är det sällan det råder någon enighet. Detta beror bland annat på att de utgår ifrån olika teoretiska perspektiv. Germundsson (2015) belyser att
de olika synsätten mellan de olika aktörerna som samverkar har en stor betydelse på hur samverkansprocessen utvecklas.
Organisation
Danermark (2003) belyser att det försvårar samverkan om man inte tydliggör sin
organisatoriska situation för de man samverkar med men även för sig själv. Detta leder till att det mer tydligt om vad andra kan förväntas av en som individ som tillhör en viss organisation men även vad hen kan förväntas av de andra. Forskningen påpekar på att det råder oklarheter kring ansvarsfördelningen mellan organisationerna som samarbetar och arbetar med samma målgrupp och med närliggande arbetsuppgifter. Organisationerna behöver förtydliga sina befogenheter gentemot varandra för att göra det tydligt gällande olika roller och
ansvarsområden. När många olika aktörer är involverade i samverkan är det nödvändigt att tydliggöra fördelningen av ansvarsområden för att klargöra vem som skall göra vad
(Blomqvist, 2012).
Germundsson (2011) lyfter fram i sin studie, sociala representationer och samverkan hos lärare och socialsekreterare och belyser att den negativa bild som lärare har gentemot socialsekreterare handlar om svårigheter gällande lagar, regelsystem och strukturer. Lärarna upplever att lagar som sekretess och andra regler som styr socialtjänstens arbete som negativa eftersom de anser att det försvårar arbetet i samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. När det handlar om socialsekreterarnas bild av lärarna är det mer individrelaterade. Det framkommer att socialsekreterarna anser att lärarna inte har tillräckligt med kunskap om dem och deras organisation.
2.3 Samverkan mellan skola och socialtjänst
Enligt ovan pekar tidigare forskning på att det finns behov av gemensamma insatser från socialtjänsten och skolan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det framkommer dock att professionella inom skolan känner sig ensamma i arbetet med de elever som lider av psykisk ohälsa (Blomqvist 2012). Dock lyfter Englund (2017) fram vikten av att myndigheter och organisationer samverkar med varandra kring barn och unga med psykiska ohälsa och att ha en intensifierad samverkan som ett av prioriteringsområdena. Englund (2017) belyser att
barnets bästa ska vara en utgångspunkt vid samverkan oavsett om samverkan sker på en övergripande nivå eller om det handlar om ett enskilt barn.
Nordström (2016) pekar på i sin studie Samordnad individuell plan (SIP)Professionellas samt barn och föräldrars erfarenheter att det råder fragmentering inom skolan och socialtjänsten. Trots att samverkan finns emellan dem, är socialtjänst och skola fokuserade på sina respektive kärnuppdrag. Respektive verksamhet ansvarar för de individer som hör ihop med dess
ursprungliga målgrupp och utifrån sitt centrala uppdrag. Detta skulle passa in på individer med inskränkt problematik, vilket skulle leda till enkla och snabba beslut, dock passar inte detta för barn och unga med komplicerad problematik och som är i behov av komplext stöd, det vill säga barn och unga som är i behov av sammansatta insatser. Nordström (2016) belyser att det bör ske professionell samverkan kring barn och unga, men om inte samverkan
koordineras kan det ske allvarliga konsekvenser för barn och ungas psykiska hälsa och utveckling Nordström (2016) menar att relevant stöd kan försämras, försenas eller utebli (Nordström, 2016).
Nordström (2016) lyfter fram att integration och samverkan anses som en strategi för att behärska den skildring av differentiering och fragmentering av välfärdssystemet för att nå fram till de individer som inte benämns inom ramen för varje enskilda kärnuppdrag. Dessa verksamheter bör istället tillsammans ta ett gemensamt ansvar för dessa utsatta individer. Vidare lyfter Nordström (2016) fram att teman inom integrerad samverkan mellan skolan och socialtjänsten, är att utveckla och bygga förtroende, flexibilitet och ett fungerande nätverk (Nordström, 2016).
Nordström (2016) menar att i samverkan där flertal aktörer deltar uppstår olika uppfattningar, perspektiv och värderingar. Olikheter mellan professionerna såsom status, legitimitet, makt och inflytande bidrar till en del glidning mellan verksamheterna. Makt och statusrelaterade frågor kan leda till revirstrider mellan dessa verksamheter, dock kan det styrkas av åtskilda målsättningar och kulturer inom dessa verksamheter, vilket kan försämra den professionella tillhörigheten och kan spela en avgörande roll. De olika samverkansparterna har egna
intressen och olika skäl att medverka i samverkan (Blomqvist, 2012). Verksamheternas egna intressen och motiv för samverkan beskrivs av Danermark (2015) som att dessa verksamheter mestadels eftersträvar ett påtagligt svar på samverkan vilket innebär att verksamheterna
Danermark (2015) belyser ”What´s in for me/us?” (Danermark, 2015 s 10). Det innebär att desto mer konkret svar verksamheten får på vad samverkan innebär, desto fler är villiga att medverka (Danermark, 2015).
Således belyser Nordström (2016) vikten av att ha ett kritiskt perspektiv, och menar att förhålla sig kritisk till kravet på mer samverkan. Samverkan definieras inte tillräckligt tydligt beträffande terminologi och målsättningar kring vad professionerna strävar att uppnå.
Axelsson & Bihari Axelsson (2013) menar att samverkan kan bli ett självändamål, vilket kan ta mycket tid som verksamheterna kan behöva till annat. Nordström (2016) lyfter fram i sin studie, Samordnad individuell plan (SIP)Professionellas samt barn och föräldrars
erfarenheter att samverkan är så pass komplex och tar mycket tid att om det inte är
nödvändigt till att samverka är det bäst att avstå. Verksamheter som verkar för barn och unga ska utgå från barnens bästa och därför skall frågan alltid ställas om behov av samverkan finns och vilket mål det är med samverkan (Nordström, 2016). Germundsson & Danermark (2007) lyfter fram i sin studie Nya vägar till arbetsmarknaden – kvalitetssäkring av samverkan att tidigare forskning kring samverkan pekar på att samverkan är komplex. Det framkommer att samverkan inte är ett så enkelt uppdrag utan att processen är komplex och att det bland annat krävs planering, prioritering och kunskap.
Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling & Rikspolisstyrelsen, (2007).
skriver att idéer om samverkan mellan verksamheter som har arbetat med barn och unga har funnits tidigare samt att det råder stora förväntningar på utvecklad samverkan kring barn och unga i utsatta situationer. Samverkan mellan socialtjänst och skola har stått i centrum och som resulterat i nya arbetsformer. Syftet med detta är att samverkan skall bidra till ett
helhetsperspektiv i bedömning av insatser samt att de samverkande ska medverka till att insatser sättas in i ett tidigt skede vid mindre omfattande och kostsamma ur ett samhälls-och barnperspektiv. Dock pekar tidigare forskning på att trots förutsättningar för
samverkansarbete har stärkts saknas det tydliga kopplingar mellan samverkan i teorin och praktiken (O`Leary et al., 2012).
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Sammanfattningsvis kan man enligt ovanstående forskningsgenomgång konstatera att samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa mellan skolan och socialtjänsten är
nödvändig. Detta eftersom det blir lättare att kunna hjälpa barnet eller den unga genom ett helhetsperspektiv. Samverkan är i grunden något positivt som skall både ge individen och organisationerna positiva effekter. Det framkommer dock att samverkan är komplex mellan de olika organisationerna och det finns faktorer som antingen försvårar samverkan eller underlättar för samverkan. Det råder stor enighet i forskarvärlden kring dessa
faktorer/aspekter som påverkar samverkansprocessen. Det framkommer även att det som kan underlätta samverkan kan likaså försvåra samverkan. Det framkommer även att trots att det är lagstadgat och att respektive organisationer skall samverka framkommer det ändå en viss fragmentering. Detta kan bland annat bero på att de olika aktörerna tolkar olika begrepp på sitt sätt eller att de utgår från olika teoretiska utgångspunkter.
3.0 TEORI
I följande avsnitt kommer först och främst begreppet samverkan att tas upp då
samverkansbegreppet är centralt i denna studie. Sedan kommer en samverkansteori att presenteras utifrån en induktiv utgångpunkt och för studiens syfte ansågs denna teori mest lämpad.
Begreppet samverkan har en bred definition och kan definieras på olika sätt. Danermark (2003) definierar samverkan som ”medvetna målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i en klart avgränsad grupp avseende ett definierat problem och syfte”
(Danermark, 2003 s. 15). Att samarbete är något individer gör dagligen utan att man närmare tänker på det, är en naturlig del av vår vardag menar Danermark (2003). Han menar att hela det sociala livet bygger på samarbete mellan individer, dock betyder samverka mer än att bara samarbeta med andra individer. Det handlar om att individer som har olika kompetenser och utgår från olika kunskapsområden skall tillsammans komma fram till en lösning för att kunna hjälpa individen på bästa möjliga sätt. Genom att dela med sig sin erfarenhet med andra men också att kunna ta del av andras tankar och erfarenheter skall man nå den bästa lösningen. Genom att skolan och socialtjänsten samverkar för barn och unga med psykisk ohälsa skall detta leda till en större insikt i barnets och den ungas situation. Det vill säga ett
helhetstänkande och kunna ”se utanför boxen”. Axelsson & Bihari Axelsson (2013) menar att det enklaste sättet att definiera samverkan på är att vända på ordet. Det handlar om att verka
definition: med samverkan menas när någon eller några tillför sina specifika resurser och kompetenser eller kunskaper till en uppgift som man gemensamt har att genomföra (Socialstyrelsen m.fl., 2007). Dychawy-Rosner (2010) menar dock att samverkan och samarbete är synonyma begrepp. Nedan kommer jag utgå ifrån Dychawy-Rosners (2010) teori och kommer därför använda samverkan och samarbete som synonyma begrepp.
Dychawy- Rosner (2010) belyser att det behövs en ökad kunskap om etablerade styrmodeller och att det är nödvändigt för den typ av verksamhetsformer och organisatorisk ordning där olika aktörer inom bland annat omsorg samverkar. Dychawy-Rosner (2010) menar att flera grupper som är i behov bland annat barn med psykiskohälsa, riskerar att hamna mellan stolarna om inte professionell specialisering skapar organisationsformer som främjar
gränsöverskridande i sammankoppling av både samordning och samverkan av insatser kring den enskilde individen (Dychawy-Rosner, 2010).
I utvecklingen inom den offentliga sektorn läggs det märke till en uppdelning men samtidigt en renodling av verksamheter. Huvudaktörer som är inblandande, kommuner och landsting utvecklar sina verksamheter genom att de specialiserar och avgränsar enheterna.
Tjänsteorganisering inom omsorg och skola går in i varierande institutionella miljöer, vilket innebär att tjänsterna påverkas av informella och formella regler samt normer. Som nämnts ovan bidrar detta med att varje aktör förhåller sig till sina egna uppdrag. Konsekvenserna av detta är en bristande helhetssyn och att de olika tjänsterna har lett till en uppdelning av
huvudmän och fragmentering av de tillhandahållande processerna (Dychawy-Rosner, 2010 & Dnermark, 2003). Dychawy-Rosner (2010) belyser att i utredningssammanhang finns det en avsaknad av en gemensam begreppsapparat. Ännu en fragmenterande omständighet är att det framkommer driftmässiga och organisatoriska olikheter mellan olika verksamheter, vilket leder till svårigheter inom samverkan (Englund, 2017).
För att förbättra kvalitetssystem för offentliga tjänster och olika former av stöd krävs det att de inblandade parterna samarbetar/samverkar menar Dychawy-Rosner (2010). Dychawy-Rosner (2010) belyser att samverkan förekommer innanför men också utanför
arbetsorganisationens hierarkiska struktur. Likaså vertikalt som horisontellt. Horisontell integrering innebär det som sker mellan organisationer som inte ingår inom samma domän och inom en gemensam hierarki. Vertikal integrering är det som sker inom den hierarkiska ramen. Liljegren (2008) lyfter fram att i det interna gränsarbete och på arbetsplatsen sker de
olika värden som uttolkas och ett avgörande sker om vem som arbetar på ett korrekt sätt. Detta kan påverka det interna gränsarbetet gällande relationen till andra professionella utanför. Det externa och det interna gränsarbetet hänger samman.
3.1 Olika slag av samverkan
Beroende på vilken inriktning verksamheten har gällande mål tjänster och aktörer kan man identifiera olika inslag av samverkan. Genom att lyfta fram ett kontinuum av olika nivåer av involveringsprocesser i samarbetet och integration på en horisontell nivå samt olika nivåer av processer gällande samverkan och samordning på en vertikal nivå, kan man med hjälp av en matris särskilja samarbetsinteraktioner och sammanföring av aktörer och aktiviteter.
Samverkan mellan de olika parterna eller aktörerna beskriver involveringsprocessen som leder till olika nivåer av integrering av aktiviteter för att tillsammans lösa olika
arbetsuppgifter och hantera olika utmaningar som organisationen eller de olika
organisationerna ställs inför. Samarbetet betraktas i processen som en gemensam handling mot ett bestämt mål. Integration leder till sammanfogning av struktur, aktiviteter och
processer. Samverkan i detta fall innefattar att någon form av gräns överskridits. Samverkan kan befinna sig på en individnivå, interorganisatorisk nivå och inom en organisation.
Innebörden av dessa bestäms av olika förväntningskrav och av de olika inblandades intressen för de olika effekterna som växer fram från samarbetets betydelse (Dychawy-Rosner, 2010).
Samarbete bygger på formella avtal eller kontrakt genom gränsöverskridande arbetsgrupper och samverkan. Samarbete via kollaborering utvecklas genom att knyta nätverk, utbyta kunskap och information, utveckla relationer, samordna olika aktiviteter samt lösa uppgifter gällande förpliktelser och åtagande. Detta kan lika väl ske mellan enheter från särskilda eller separata arbetsorganisationer som inom samma enhet. Nätverken kan vara kollektivt eller individuellt utvecklade länkar. Mönstret av de olika relationerna som formas genom
aktiviteterna utgör nätverket. Intensiteten, ömsesidig beroendet och styrkan varierar mellan de olika aktörerna. Detta påverkas av sammanhanget där verksamheten inom organisationen bedrivs.
Samarbetsprocesser som genom kollaborering kan innefatta både horisontellt och vertikalt är samarbetsprocesser som finns inom kontraktering. Det brukar handla om en samordnad
Dychawy-Rosner (2010) ses som ett instrumentellt sätt eller angreppsätt för att kunna
genomföra olika uppgifter gemensamt med andra aktörer som är involverade i samma uppgift.
Samordning, integration och sammanfogande belyser att samarbetet leder till en mer
djupgående involvering av processen mellan de olika aktörerna. För att sedan övergå i olika grader av koordinering. Aktörernas kunskap, kompetens och arbetsuppgifter förs samman för att kunna samverka och lösa problemet tillsammans (Dychawy-Rosner, 2010).
3.2 Sammanfattningsvis
De olika professionerna utgår ifrån sina egna värderingar, normer, kunskapstradition och var och en styr sin egen tjänsteprocess. De tolkar lagar och förordningar utifrån sina
uppfattningar. Enlig tidigare myndighetsuppföljningar anses samhället och individer vinna på samverkan gällande distribution och utformning av välfärdstjänster. Dock utgår de enskilda verksamheten från ett sektorsintresse. Det finns en risk i det sammanhang där man arbetar nära individen att samarbetet i stor omfattning fokuseras kring professionella processer snarare än på individen. Därför behöver man kritiskt förhålla sig till de existerade samverkansprocesserna och man bör hitta meningsfulla sammankopplingar mellan olika intressenter och de professionella grupperingar som finns nära individen (Dychawy-Rosner, 2010).
4.0 METOD
Syfte är att undersöka vilka förutsättningar och svårigheter personal upplever inom skola och socialtjänst kring samverkan gällande barn och unga med psykisk ohälsa.
Samt hur samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa kam se ut. För att undersöka och beskriva hur personal inom socialtjänsten och skola samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa samt undersöka vilka förutsättningar och svårigheter som kan vara med samverkan kring målgruppen valdes den kvalitativa forskningsmetoden. Eftersom meningen är att skapa en förståelse och kunskap valdes den kvalitativa forskningsstrategi som är
induktiv, konstruktivistisk och tolkande till sin art (Bryman, 2011). Med induktiv ansats valde jag att gå från empiri till teori genom att bege mig ut på fältet och samlar in all relevant
information som jag fick tag på för att sedan kunna reflektera över och systematisera den data som jag fått in. Utifrån denna inställning valdes sedan teorin (Bryman, 2011).
4.1 Urval
Jag har valt en målinriktad urvalsmetod som grundar sig på två socialsekreterare från socialtjänsten och tre lärare från två olika skolor, vilket var relevant för syftet och
frågeställningarna. Syftet med ett målinriktat urval är att forskaren väljer ut deltagare på ett strategiskt sätt så att de samplade deltagare är adekvata för de forskningsfrågorna som formulerats (Bryman, 2011). Valet av verksamheterna gjordes utifrån att kännedom om att yrkesprofessionerna där hade kunskap och erfarenhet om barn och unga med psykisk ohälsa och av det området som studien undersökt. Dessutom för att kunna jämföra likheter och olikheter mellan socialtjänstens och skolans erfarenheter och upplevelser kring samverkan om målgruppen. Jag strävade även efter att säkerställa att personerna och verksamheterna är relevanta för förståelsen av den sociala verkligheten. Intervjuerna genomfördes i liten kommun och i en större kommun. Kriterier för urval av respondenter var att det skulle väljas ut tre respondenter från respektive verksamhet som arbetar med barn och unga med psykisk ohälsa och som även arbetar med samverkan såldes ha kunskap och erfarenhet av det valda området som undersöktes. Snöbollsmetoden har även tillämpats genom att ha kontakt med personer som föreslog andra kontakter som vidare erhåller kontakter inom både socialtjänsten och skola samt har goda kunskaper om forskningsämnet. Snöbollsurval leder inte fram till något representativ stickprov i statistisk bemärkelse, syftet var att utefter sociala kontakter som hade kontakter med andra intervjupersoner för att få tag i ytterligare kontakter (Bryman, 2011).
4.2 Intervjuer
För att samla in empirin valde jag det kvalitativa angreppssättet som metod och tematiska semistrukturerade intervjuer eftersom fokus ligger på hur samverkan sker mellan
socialtjänsten och skola kring barn och unga med psykisk ohälsa.
socialsekreterare var lämpligast i undersökningen. Semistrukturerade intervjuer bidrog med en bild av studiens intervjupersoners upplevelse och tolkning av hur samverkan ser ut mellan socialtjänsten och skola kring målgruppen. Genom att använda mig av semistrukturerade intervjuer har jag som intervjuaren en intervjuguide (se bilaga) där specifika teman berörs. Intervjuaren skall var uppmärksam på flexibilitet i frågornas ordningsföljd men frågorna behöver inte komma i samma ordning som i intervjuguiden. Vidare har intervjupersonen en stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt, dock kan ytterligare frågor tillkomma till exempel följdfrågor. Fokus läggs dock på det intervjupersonerna upplever vara viktigt vid en förklaring och förståelse av händelse, mönster och beteende. Dock är det intervjuaren som gör en tolkning av den sociala verkligheten (Bryman, 2011).
4.3 Tillvägagångssätt
Med hänsyn till den korta tidsramen för studien har undersökningen genomförts i två olika kommuner med respektive verksamhet som var tillgängliga och villiga att delta i
undersökningen. Processen började genom att jag tog kontakt via mail med en person som hänvisade mig till en samordnare inom socialtjänsten som jag sedan tog kontakt med via mail och sedan telefonsamtal. Från början skulle tre intervjuer göras med socialsekreterare som valde att medverka i studie, men en av intervjupersonerna fick förhinder vilket gjorde att det blev två intervjuer som genomfördes från socialtjänsten. När jag genomförde de två intervjuer dök en socialsekreterare upp i syfte med att ersätta den tredje respondenten som fick
förhinder. Respondenten kunde dessvärre inte besvara på samtliga frågor utifrån intervjuguiden eftersom det inte var hens ämnesområde vilket blev bortfall.
Under tiden jag tog kontakt med socialtjänsten tog jag även kontakt med två skolor.
Kontakten skedde via sms och telefonsamtal med lärarna. Två av lärarna arbetar inom samma skola med barn och unga med psykisk ohälsa. Den tredje personen arbetar på en annan skola. Det var två oberoende personer som hänvisade mig till de tre lärarna som jag tog kontakt med. Sammantaget blev det fem intervjuer varav två socialsekreterare och tre lärare som arbetar med barn och unga med psykisk ohälsa. Tanken var att få fram deras upplevelser och perspektiv kring samverkan samt vilka svårigheter och förutsättningar som uppstår jag har valt att fokusera på ett mindre urval respondenter för att sedan kunna ta mig an en djupare
förståelse och kunskap kring deras erfarenhet av samverkan. Urval utgick inte ifrån aspekter såsom ålder, kön, eller yrkeserfarenhet.
4.4 Litteratursökning
Efter att jag hade formulerat frågorna och syftet blev nästa steg att söka efter relevant
litteratur. Bryman (2011) anser att en litteraturgenomgång är ett bra verktyg för inlärning som medför ökad kunskap och förståelse (Bryman, 2011).
Vidare gjordes en sökning via databaser över publicerade verk på tidigare forskning om samverkan och om barn och unga med psykisk ohälsa. Malmöuniversitets egen databas användes, Libsearch inom tidigare forskning kring ämnet. Sökningen gjordes både på svenska och engelska. Sökningar har även gjorts via SwePub, Google scholar och Kriminologiguiden samt på Google. Söktermer som använts i sökprocessen var följande nyckelord: samverkan, socialtjänst och skola*, barn och unga med psykisk ohälsa*, vilket gav mig flera träffar som var relevant för ämnesområdet. Dessa sökord har kombinerats på olika sätt för att hitta synonymer och alternativa termer för att anpassa språkbruket efter källan som sökts, exempelvis nyckelbegrepp samverkan*, samarbete* psykisk ohälsa*, barn och unga* socialtjänst* och skola*. Jag prövade mig fram och anpassade sökorden samt gick igenom litteratur för att komma fram till begrepp och företeelse. I ovannämnda databaser skedde sökningen i termer av nyckelord och inte i fraser eller mening.
4.5 Forskningsetiska ställningstagande
Efter inledande kontakt med intervjupersonerna fick jag godkännande och tid från vederbörliga verksamheter att komma för att genomföra intervjuerna. Det innebar att respondenterna fick välja och bestämma plats och tid för genomförandet av intervjuerna. Några dagar därefter skickades information om samtyckekeskrav och tillstånd av chefer till respektive verksamhet via mail. Där poängterades vikten av att intervjuerna bygger på frivillighet och samtycke. Före genomförandet av intervjuerna i respektive verksamhet bestämdes att intervjuerna skulle ta ca 45–60 minuter. Jag fick återkoppling genom sms och mail från intervjupersonerna.
I samband med intervjuerna med socialsekreterarna och lärarna informerade jag om att intervjuerna skulle spelas in. Jag försäkrade även alla deltagare om att deras svar skulle förbli
frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan. Intervjuerna skedde i både socialtjänstens och i skolans lokaler och arbetsrum. Efter deras godkännandet skedde inspelningen via mobiltelefon. Vid genomförandet av intervjuer utgick jag ifrån intervjuguiden.
Efter genomförandet av intervjuer ombads deltagarna att skriva under samtyckesblanketten. Efter intervjuerna gjordes en transkribering. Jag var medveten om att transkriberingen är ett tidskrävande tillvägagångssätt. Bryman (2011) belyser att forskare som använder sig av kvalitativa metoder brukar spela in och transkribera. Han menar att ett sådant
tillvägagångssätt medför fördelar genom att det underlättar en noggrann analys om det respondenterna uttalat sig om. Således kan forskaren göra upprepade genomgångar av respondenternas svar. Det transkriberade material kan göras tillgängligt för andra, och där med minska risken av påverkan från forskarens värderingar och fördomar (Bryman, 2011). Respondenterna fick efter avslutad intervju en möjlighet att tillägga något ytterligare.
Vetenskapsrådet (2017) lyfter fram att inom all forskning som rör människor är det av stor vikt att etiska aspekter tillämpas för att de medverkande inte ska skadas. Syftet är att
respondenterna ska i största möjliga mån ska skyddas från skador eller kränkningar i samband med deras deltagande i undersökningen. Etiska frågor aktualiseras vid olika skeden under en samhällsvetenskaplig undersökning. Det innebär att forskaren ska förhålla sig till fyra grundläggande etiska principer som omfattar frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet för de personer som är direkt inblandade i undersökningen. I föreliggande studie använde jag mig av kvalitativ forskningsmetod och därmed är det viktigt att beakta
informanternas integritet.
I studien har jag valt att utgå från Brymans (2011) etiska aspekter och Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. I studien har mitt fokus varit att förhålla mig till en god vetenskaplig kvalitet och god forskningsetik genom att jag tillämpat de fyra grundläggande
forskningsetiska principer som innefattar, informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I studien har jag försökt att följa och uppfylla kraven på de fyra grundläggande etiska principerna (Bryman, 2011 & Vetenskapsrådet, 2017).
Undersökningen bedömdes inte kräva en så kallad etikprövning eftersom urvalet i studien berörde anställda inom socialtjänst och skola inte barn eller den unga och således framkom det inte känsliga personuppgifter om de medverkande. Detta bedömdes i samråd med
handledare. Alla respondenter fick även information om att allt insamlat material kommer att förvaras så att ingen obehörig kommer åt den.
5.0 RESULTAT & ANALYS
I följande avsnitt kommer en presentation att göras av analysen och resultatet av de data som samlats in. Analysen bygger på det material som jag samlade in från intervjuerna som jsedan transkriberats. Jag utgick från fem intervjupersoner varav två arbetar inom socialtjänsten i samma kommun, och resterande arbetar inom skola. Varav två av intervjupersonerna arbetar inom samma skola, en så kallad resursskola. Den tredje personen arbetar i en annan skola i en annan kommun. Intervjupersonerna arbetar med bland annat barn och unga med psykisk ohälsa och har erfarenhet kring studiens frågeställningar.
Allt material som presenteras har transkriberades innan analysen gjordes. Genom att använda tematiskanalys har olika teman och underteman skapats. De tre huvudteman som framkom var, skolan och socialtjänstens samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa,
förutsättningar med samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa och svårigheter med samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Varje huvudtema följs av underteman, vilka kan kopplas till frågeställningarna och till syftet.
5.1 Samverkan mellan skola och socialtjänst
Utifrån insamlade data framkommer att respondenterna i studien anser att samverkan är nödvändig mellan skola och socialtjänst, för att på bästa möjliga sätt kunna hjälpa barn eller unga med psykisk ohälsa. Det framkommer att man tillsammans kan hjälpa varandra för att nå det mål man vill uppnå. Samtliga parter är viktiga i processen. För att kunna bemöta
Rosner (2010) belyser. För att förbättra kvalitetssystemet för offentliga tjänster och olika former av stöd är det nödvändigt för samtliga inblandade att samverka. Under detta huvudtema lyfts två underteman fram, helhetssyn och brister.
En helhetssyn
Socialsekreterare: ”Vi måste samverka och jag tror att hela vårt arbete faller om vi inte gör det. Det är så pass viktigt att de vi får ju en helhetssyn när vi samverkar vi får med alla delarna”
Respondenten förklarar vikten av att samverka mellan socialtjänst och skola. Respondent menar att om de inte skulle samverka skulle hela deras arbete falla eftersom de inte skulle kunna utgå från ett helhetsperspektiv och hjälpa barnet eller den unga. Detta kan kopplas till det Danermark (2003) menar, genom samverkan får man en större insikt i barnets och den ungas situation. Det vill säga att utgå från ett helhetstänkande.
Lärare: ”Samverkan är viktig enormt viktig, ett enormt plus att man samverkar, det är ju dem barnen och den unga som skall vara i fokus, att det inte är liksom här är skolan och här är socialtjänsten. Utan att vi faktiskt tillsammans för att det kan också vara som vi lägger ihop våra två bilder av eleven så får vi en mycket större bild och då är det lättare att förstå”.
Även denna respondent menar att samverkan mellan skola och socialtjänsten är viktig. Respondenten menar att genom att respektive verksamhet samverkar kan de på bästa möjliga sätt hjälpa barnet eller den unga med psykisk ohälsa. Det är lättare att förstå barnet eller den unga eftersom varje profession bidrar med en pusselbit för att förstå barnets eller den unges livssituation. Detta kan kopplas till tidigare forskning, Englund (2017) belyser för att de barn och unga som är i behov av stöd måste man utgå från hela deras livssituation.
Brister
Trots att samtliga respondenter anser att samverkan är viktig framkommer det att det råder brister inom samverkan mellan skola och socialtjänst. Tidigare forskning pekar på att professionella inom skolan känner sig ensamma i arbetet med de elever som har psykisk ohälsa. De känner inte att de får det stöd och hjälp som behövs från socialtjänsten (Blomqvist, 2012).
Lärare:” Mm.. där finns det mer och önska, socialtjänsten just nu är hårt ansträngt det är många barn som behöver hjälp och för få handläggare det är lite som ett lotteri vi gör ju anmälning till socialtjänsten. Men ofta får vi gensvar som, vi har fått in anmälan och vi kommer att kontakta er”.
Här menar respondenten att lärarna gör sitt genom att de anmäler, men trots detta tar det lång tid innan socialtjänsten kontaktar dem. Det som lärarna får i gensvar är att de kommer att bli kontaktade, men det framkommer inte när. Detta gör att lärarna känner sig ensamma i arbetet med att hjälpa barnet eller den unga med psykisk ohälsa. Samtidigt menar respondenten att det kan bero på att socialtjänsten har mycket att göra. Dock är det barnet som kommer i kläm då socialsekreterarna väljer vem som ska få hjälp eller inte, ”det är lite som ett lotteri”.
Lärare: ”Ibland gör vi orosanmälningar i oändlighet och det händer ingenting så att det beror väldigt mycket på, jag tror att det är delvis, alltså vem får jag kontakt med, hur mycket
erfarenhet har den och hur mycket vill alla andra runtom jobba på”
Även denna respondent pekar på att hen skickar orosanmälningar till socialtjänsten utan att det händer något. Dock beror det på vilken socialsekreterare som får ärendet. Detta kan relateras till avsnittet tidigare forskning och teori. Blomqvist (2012) belyser att det är många aktörer som har olika intressen och detta kan påverka samverkan. Dychawy-Rosner (2010) belyser att
de olika inblandades intressen i de olika verksamheterna skapar olika effekter av samverkan.
Å andra sidan förklara en annan respondent som arbetar som socialsekreterare:
”Ja jag tycker att vi samverkar väldigt bra med skolan och här jag vet inte varför det kanske handlar om att vi e en mindre kommun”.
Här förklarar respondenten att hen tycker att samverkan fungerar väldigt bra mellan
socialtjänst och skola. Respondenten ger en förklaring. Hen menar att det kanske handlar om att de arbetar i en mindre kommun och att det är därför enklare att nå varandra. Dock har respondenten insikt om att det kan brista i samverkan, speciellt om man jobbar i en större kommun.
