Mångkultur i historieundervisningen

Självständigt arbete i historia och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Mångkultur i historieundervisningen

Multiculturalism in history teaching

Mahir Pondro –

Måns Nilsson

Ange datum för slutseminarium t.ex. 2021-01-11

Examinator: David Rosenlund Handledare: Julia Håkansson

Förord

Denna SAG är skriven av Mahir Pondro och Måns Nilsson i kursen självständigt arbete i fördjupningsämnet på ämneslärarutbildningen med inriktning historia på Malmö Universitet. Arbetet har delats upp på följande sätt. Pondro har främst fokuserat på delen kring narrationer medan Nilsson fokuserat på läroplanerna samt möjligheter och hinder med mångkultur i historieundervisningen. Resterande delar har skrivits gemensamt.

Abstract

The overall purpose of this research overview is to find out, based on current research, how history teaching in primary and secondary school has changed as multiculturalism has

developed in our society. As multicultural society has grown, so have the social and economic differences between peoples. One consequence of this is segregated schools where there are certain classes that perform at the top in terms of school results and grades, while in some schools the students barely pass with an approved grade. We therefore want to go into what this may be due to and how history teaching has changed over time. We will therefore go into the content of both the 1994 curriculum and the current one and make comparisons of what has changed and whether it is good or bad. A major focus will also be on opportunities and obstacles with multiculturalism in history teaching and how teachers should address this in the classroom. The study will also cover research from Sweden, the USA and Greece regarding multiculturalism in order to monitor the differences in how multiculturalism is treated in teaching. Narratives will be a central part of this study as they show us how we can and should relate to various events and encounters in our daily lives. Narratives are very relevant in this work as they play a central role in preserving our issue.

In order to conduct our research, three databases were used: Swepub, ERIC and ERC. For the most part, we have mainly tried to start from Swepub because the research is about the

Swedish school where Swedish sources are most relevant, other databases have also been used to bring in relevant research from the USA and Greece. But we also found relevant Swedish sources in the ERIC and ERC databases.

The curricula from 1994 have changed regarding multiculturalism in history teaching until today. It has been shown that the curricula today are more inclusive and show more

understanding of the multicultural society. Regarding opportunities and obstacles, it should be borne in mind that students do not carry individual identities but are included in several contexts that define multiple identities exactly as mentioned in the curricula. This results in the need to be careful about dividing students into different groups as this can lead to exclusion.

Innehållsförteckning:

1.0 Inledning

Ett interkulturellt uppdrag formuleras i den svenska läroplanen, vilket gäller i skolan samt i enskilda ämnen. Begreppet interkulturell kompetens förklaras som förmågan att effektivt kommunicera interkulturella situationer och att kunna förhålla sig till en mångfald av kulturella kontexter. Interkulturell kompetens är ett uppdrag för skolan och omfattar kunskaper, attityder och färdigheter som eleverna behöver för att kunna vara kompetenta samhällsmedborgare i en mångkulturell samtid och framtid. Mångkultur har blivit ett allt mer vanligare begrepp i samhället då samhällsförändringen skapat en situation där många kulturer, religioner, livsstilar och språk existerar och påverkar vår vardag. Detta påverkar också skolan och förutsättningarna för undervisningen. I dagens klassrum finns elever med olika kulturella bakgrunder vilket väcker frågor om identitet samt representation. Begrepp som interkulturell pedagogik, multicultural education visar att skolans uppdrag samt skolans historieämne omtolkas och förändras.

Historia som skolämne introducerades av förra sekelskiftets nationalstater som ett led i att skapa medborgare med gemensam identitet, nationell sammanhållning samt lojalitet till fosterlandet. 1990-talets politiska förändringar och processer som migration och mångkultur gjorde så att nya frågor i samhället dök upp där behovet av historia ökade. I Sveriges läroplan lyfts det svenska kulturarvet fram samt uppmärksammades minoritetsgruppernas rättigheter. I pedagogiska diskussioner förespråkar somliga pedagoger att elever från andra kulturer får också studera sin historia samtidigt som andra talar om en gemensam historisk kanon. Sverige är ett mångkulturellt land där det har blivit allt mer vanligare att människor med olika etnisk bakgrund lever sida vid sida. Som en följd av detta har svenska klassrum blivit alltmer mångkulturella (Johansson, 2012, s. 10)

I takt med att det svenska samhället förändrats från att ha varit ett väldigt homogent land har det på senare år ändrats till att bli ett samhälle med en stor variation av folk med olika etniciteter från en rad olika kulturer, detta har i sin tur påverkat hur man jobbar i undervisningen i historia men även förändringar i läroplanerna har skett. Ett stort skifte i läroplanernas innehåll och mål skedde enligt Kenneth Nordgren (2006)som är professor vid Karlstad universitet i sin

avhandling Vems är historien – historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige. År 1985 beslöt riksdagen i enlighet med Europarådets rekommendationer om att all undervisning på alla stadier för alla elever och i alla ämnen skall präglas av ett interkulturellt synsätt. Detta har

beskrivits som ett trendbrott då skolans mångkulturella ambitioner innan dess inneburit särskild undervisning för eller om invandrarna (Nordgren, 2006, s.172–173).

Detta är ett historiedidaktiskt arbete med avsikten att redogöra för historiedidaktiska utgångspunkter samt för det aktuella forskningsläget om historieundervisning i det

mångkulturella samhället. Som nämnt kommer texten även beröra begreppet interkulturell kompetens, hur man kan implementera detta i klassrummen samt undervisningen men även vilka utmaningar och möjligheter mångkulturen fört med sig in i skolans värld. Mångkultur är det begrepp som vi kommer att fokusera på när vi ser förändringen från läroplanen 1994 fram tills idag. Studien kommer även behandla forskning från Sverige, USA och Grekland angående mångkultur i syfte med att övervaka skillnaderna på hur mångkultur behandlas i undervisningen. Narrationer det vill säga berättelser kommer vara en central del i denna studie då de visar oss hur vi kan och bör förhålla oss till varierande händelser samt möten i vårt vardagliga liv. Narrationer är väldigt relevanta i detta arbete då de har en central roll i bevarandet av vår frågeställning.

2.0 Syfte

Syftet med denna kunskapsöversikt är att utifrån tidigare samt aktuell forskning få fram en tydlig beskrivning på hur historieundervisningens innehåll förändrats utifrån ett mångkulturellt

perspektiv. När det mångkulturella samhällets framväxt ökat allt mer har det inte funnits direkt stöd för lärare i grund- och gymnasieskolan angående hur undervisningen bör anpassas efter dessa ständigt ändrade förhållanden. Arbetet kommer att behandla hur läroplanerna har förändrats från 1994 tills idag med fokus på mångkultur. Syftet med arbetet är också att ta reda på hur lärare kan anpassa undervisningen till dagens skola bland annat genom att implementera interkulturell kompetens i undervisningen. I arbetet kommer vi också att belysa narrationer för att tydliggöra hur viktig del det är av elevernas identitetsbyggande samt för den framtida undervisningen.

2.1 Frågeställningar

- Vad säger forskningen om läroplanernas förändringar från Lpo 94 till Lgr 11 gällande synen på mångkultur i historieundervisningen?

- Vad säger forskningen om vilka möjligheter och hinder det finns med mångkultur i

3.0 Begreppsdefinitioner

I detta SAG-arbete har vi valt att använda oss av ett antal begrepp som kommer att vara centrala i arbetet. Begreppet interkulturell kompetens ingår i ramen för det mångkulturella samhället och fångar upp det kunnande som är centralt för att leva i ett sådant samhälle. Vi kommer att utgå ifrån Jonas Stiers (2009) definition av begreppet interkulturell kompetens. Begreppet definieras som “de färdigheter och kunskaper som en individ sannolikt behöver för att kunna fungera i och kunna bemästra kulturmöten” utav sociologen Jonas Stier (Stier 2009, s. 151). Stiers (2009) definition anser vi vara väldigt relevant för att besvara våra frågeställningar.

Begreppet narration förekommer också i arbetet. Narrationer fungerar som kulturella kompasser som visar oss hur vi bör tycka och handla. Människan lär sig att ställa in sig i kulturen och förstå sitt och andras liv genom berättelser. Utifrån berättelser kan man både bli påverkad och påverka andra. Detta möjliggör förståelsen av hur andra tänker och vad som kan ligga bakom dessa tankar. När man diskuterar historiska berättelser används ofta begrepp som “narrativ” och “narration”. Från 1900-talet och framåt så såg man historienarrationer och historieundervisning som ett verktyg för att fostra medborgare till nationalism (Sandelin, 2020, s.15–16). Enligt historiedidaktisk forskning är narrativ historia ett omdiskuterat begrepp som saknar en entydig definition. Vissa menar att narrativ är all historia medan andra menar att det endast är de berättelser som man själv skapar i tal eller skrift. Det finns även andra som motsätter sig att historia är en form av narration (Hermansson Adler, 2014, s. 126).

4.0 Metod

Informationssökningsprocessen till vårt arbete har gått till på så vis att vi utifrån vår

frågeställning till arbetet valt ut sökord och begrepp samt kombinerat dessa i de tre databaserna Swepub, ERC samt ERIC. Till övervägande del har vi främst försökt att utgå från Swepub eftersom arbetet handlar om svenska skolan där svenska källor är mest relevanta, andra

databaserna har även använts för få in relevant forskning från USA och Grekland. En av källorna som är “Historia från kursplan till klassrum - från LPO 94 till LGR 11” togs dock från Google scholar då rubriken hittades på ERIC men inte själva texten.

Interkulturell kompetens, mångkultur och historieundervisning var begrepp som användes som sökord i syfte att få fram avhandlingar och licentiatuppsatser på Swepub. Dessa begrepp var väldigt relevanta i sökningsprocessen för att vårt arbete behandlar mångkultur i

historieundervisningen. Begrepp som kombinerades under sökningens gång var inkludering, kulturarv, identitet, eurocentrism, didaktik samt historieämne.

Sökorden översattes även till engelska när vi sökte efter källor på ERC och ERIC. För att avgränsa sökträffarna så använde vi oss av sammanslagningar av sökord som till exempel intercultural competence, teaching history och multiculturalism and history instruction. Utifrån svenska sökord som kombinerades som till exempel begreppet “västerländskt” resulterade detta i att vi fick fram ett bättre sökord som eurocentrism. Ett annat bra exempel som vi använt oss av när vi bla sökte på den svenska sidan Swepub var “histori*(undervis* OR didaktik) AND (mångkultur* OR inkludering), utifrån denna sökning hittade vi bland annat två väsentliga artiklar Historieundervisningens utmaningar och historieundervisning i kanons skugga båda skrivna av Vanja Lozic.

En källa som behandlas i kunskapsöversikten är baserad på utländska forskningsbaserade artiklar som till exempel Border Crossing of History Education in Multicultural School Contexts in Greece: An

Intercultural Approach. Anledningen till valet av denna källa är för att bredda vår kunskapsöversikt

angående mångkultur i historieundervisningen och se om man kan hitta inspiration och svar utanför Sveriges gränser. Dock så kommer det största fokuset ligga på de svenska källorna i arbetet. Vi valde att inte begränsa oss till vare sig gymnasium eller grundskola då vi ville ha ett brett spektrum med många synvinklar samt att vi har två olika inriktningar i våra utbildningar till både gymnasie- och grundskollärare.

4.1 Motivering av källor

Historieundervisning i mångkulturella klassrum på grundskolans högstadium av Kenneth Sandelin (2020)

är en licentiatuppsats från Karlstad universitet. Källan är väldigt relevant till vårt arbete då den behandlar historieundervisning och mångkultur, som också är en central del i vårt arbete. Källan hittades på Swepub efter sökningen “historieundervisning och mångkultur”.

Historieundervisning och interkulturell kompetens av Maria Johansson som är en

licentiatuppsats från Karlstad universitet. Denna källa har interkulturell kompetens i fokus fast berör även det mångkulturella samhället samt den mångkulturella undervisningen. Källan är väldigt relevant för vårt arbete där vi fick en bra inblick på hur interkulturell kompetens

framkommer i mångkulturella klassrum. Källan hittades av titel med samma namn på Swepub.

Vems är historien - historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige är en

doktorsavhandling skriven av Kenneth Nordgren (2006) har gett oss en bra inblick i hur

läroplanerna såg ut samt hur de uppfattades av lärare innan de nya läroplanerna tog vid år 2011. Här fick vi bland annat bra inblick i hur det mångkulturella tar plats eller inte i läroplanerna, bland annat om det är ett mångkulturellt eller monokulturellt skolsystem. Ett annat begrepp som är centralt i vårt arbete nämligen interkulturell kompetens tas även upp i denna avhandling och gav oss bra information som är nödvändig till vårt arbete.

Historia från kursplan till klassrum - perspektiv på lärares historieundervisning från LPO 94 till LGR 11 är

en doktorsavhandling skriven av Jessica Jarhall (2020). Här tar Jarhall (2020) bland annat upp utifrån olika intervjuer och lärarröster som visar hur lärarna ser på innehållet i läroplanerna. En viktig aspekt i denna avhandling är även att Jarhall (2020) tar upp hur innehållet förändras när de nya läroplanerna tagit vid och hur detta förändrar elevernas undervisning. En annan källa som Jarhall (2020) har skrivit som finns med i vårt arbete är En komplex historia - lärares omformning,

undervisningsmönster och strategier i historieundervisning på högstadiet. Detta är en licentiatavhandling där

det bland annat tas upp utifrån intervjuer och observationer hur lärare tycker deras undervisning fungerar samt vilka mål de har med den men även hur mötet mellan kollegor och elever känns.

Historieundervisningens utmaningar skriven av Vanja Lozic behandlar ämnen som många andra källor vi använt i vår kunskapsöversikt handlar om nämligen mångkultur. Här har vi bland annat

hittat utmaningar med historieundervisning i dagens mångkulturella klassrum och hur man ska jobba med det men även innehåll i läroplanerna där man bland annat ta upp begreppet “historisk kanon” som en viktig faktor till valet av innehåll i undervisningen och läroplanerna. Som

beskrivet i metod så hitta vi denna källa via följande sökning “histori*(undervis* OR didaktik) AND (mångkultur* OR inkludering). Även den andra källan som vi hittade som var skriven av Lozic som heter I historiekanons skugga - historieämne och identifikationsformering i 2000 talets

mångkulturella samhälle. Likt rubriken handlar avhandlingen främst om hur historieundervisningen

och dess läroplaner utgår ifrån en historisk kanon och hur detta påverkar dagens allt mer växande mångkulturella samhälle och skola. Båda dessa källor hittades via samma sökning på SWEPUB.

Från monokulturell till interkulturell pedagogisk forskning skriven av Pirjo Lahdenperä handlar om hur forskningen i samhället skiftat fokus från hur man ska utforma innehållet i läroplanerna till en majoritetsbefolkning till att istället inkludera alla elever i ett mångkulturellt klassrum. Källan hittades via Google scholar via sökningen “forskningsartiklar om läroplanens förändringar i historia och mångkultur”.

Historieundervisning och identitet i det mångkulturella klassrummet är en tidsskriftartikel skriven av

universitetslektor i historia Laila Nielsen (2013). Artikeln handlar i stora drag om hur man kan jobba med identiteter i dagens mångkulturella klassrum för att få alla elever att känna sig mer inkluderade och samtidigt göra det lättare för läraren att känna samhörighet och bygga broar till alla elever oavsett etnisk bakgrund. Denna källa hittades via Swepub via sökningen

historieundervisning och identitet.

Den grekiska källan Border crossing' of history education in multicultural school contexts in Greece är skriven

av forskarna samt lärarna Fokion Georgiadis samt Zisimos Apostolos. Denna källa tar upp hur lärare i Grekland anser att det varit svårt att anpassa deras undervisning efter den växande mångkulturen och i vissa anseenden vad dem anser är problemen till detta. Källan hittades via ERC när vi sökte på History And Multiculturalism.

5.0 Resultat

Följande del har i syfte att presentera det material vi funnit utifrån vår

informationssökningsprocess. Delen läroplanerna från 1994 och läroplanerna idag syftar till att ge en överblick av hur läroplanerna förändrats med tiden i fokus på mångkultur. Delen

interkulturell kompetens som skolans uppdrag syftar till att ge en överblick av begreppet

interkulturell kompetens. Begreppet syftar även till att ge en förklaring på vad skolan har i ansvar gällande det mångkulturella klassrummet. Historiska berättelser i historieundervisningen är en del som visar tyngden av berättelser/narrationer samt hur de fungerar i praktiken. Delen möjligheter och hinder med mångkulturen i historieundervisningen syftar till att ge en överblick på vilka hinder som existerar samt vilka metoder man kan ha med i sin verktygslåda.

5.1 Läroplanerna från 1994

När en ny läroplan införs synliggörs olika spänningar mellan ämnets traditioner, hur lärare uppfattar dem samt hur den tas emot av eleverna i fråga. I takt med att mångkulturen växer sig allt starkare i samhället måste även läroplanerna hänga med i denna utveckling men det kommer alltid finnas lärare samt pedagoger som vill hänga kvar vid det gamla och dem som vill föra samhället framåt.

När 1994 års läroplan skulle ta form och som tidigare redan nämnts i inledningen där det ställdes krav på att undervisningen skulle ske utifrån ett interkulturellt perspektiv år 1985 beskriver Nordgren (2006) att kraven på kunskaper om andra språk och kulturer blev högre (Nordgren, 2006, s.172–173). Dessa nya krav plus ständigt nya och stora förändringar i samhället och skolan har enligt Jarhall (2020) i sin avhandling Historia från kursplan till klassrum gjort att man har haft det svårt att hänga med i den snabba utveckling som skett (Jarhall, 2020, s. 19–20). Detta sker dock inte bara i Sverige, den växande mångkulturen beskrivs även av Fokion Georgiadis och Zisimos Apostolos (2009) i Border crossing of history education in multicultural school contexts in Greece. Här skriver man bland annat att “lack of appropriate instructive material, non-existence of suitable shaped curricula as well as insufficient briefing and training of instructive personnel are common features of the education for pupils of diverse cultural background” (Georgiadis & Apostolos, 2009, s.154).Dessa anledningar anser Georgiadis och Apostolos (2009) är bara några som gör det svårt för lärare att hänga med i den framväxande mångkultur som sker. Detta kan

man också se exempelvis i Sverige framförallt när det kommer till till läroplanernas innehåll där dess kanon i många år haft en monokulturell syn på historien. Detta anser bland annat Vanja Lozic som är lektor i pedagogik vid Malmö universitet i sin avhandling I historiekanons skugga. Där skriver han att när man delar upp kunskaper baserat på etniska grundprinciper kan det finnas en fara. Denna fara som kan uppstå är att enskilda individer blir okunniga om gruppers samt andra människors erfarenheter (Lozic, 2010, s.271). Här menar då Lozic bland annat att det kan vara dessa kunskaper som inte lärs ut till eleverna som kan leda till rasism och hat bland elever på grund av att man inte vet tillräckligt mycket om andras kultur och historia.

En annan sak som Georgiadis och Apostolos pekar på när det kommer till att inkludera alla elever oavsett bakgrund är att;

“intercultural education in Greece do not seem to take in to account any ideas promoted by cultural pluralism according to which the various value systems of individuals are considered to be of equal value and deserve the same respect in society” (Georgiadis & Apostolos, 2009, s.154).

Georgiadis och Apostolos (2009) skriver att etniska minoritetsgrupper tar plats i samhället och skolan men när de inte får något stöd i läroplanerna syftar de då på att de målen som sätts upp för att inkludera alla elever oavsett bakgrund i undervisningen inte når hela vägen (Georgiadis & Apostolos, 2009, s.154). För att kunna nå ett interkulturellt synsätt som man strävar efter måste man enligt Jarhall (2020) och Nordgren (2006) öppna upp för ett mer utomeuropeiskt perspektiv i både läroplanerna och läroböckerna. Detta kan resultera i att alla elever i klassrummen känner sig inkluderade i det mångkulturella samhällets historia.

Nordgren (2006) tar upp hur 1994 års läroplan såg ut innehållsmässigt. Han tar bland annat upp hur viktigt det är med trygghet i klassrummet som anses öka när mångfalden ökar. När

mångfalden ökar känns det tryggt för majoriteten av eleverna att kunna förankra sig i den egna historien, kulturen och språket. Skolan ska även präglas av respekt för olika kulturer och det mångkulturella samhället ska framhållas som något värdefullt (Nordgren, 2006, s.173). Nordgren (2006) menar att skolan talar så varmt om det mångkulturella samhället och värnande av olika kulturer men riktigt så är det inte. Samtidigt är kulturarv något som går i generationer i form av kunskaper, traditioner språk och värderingar. Dessa kunskaper är dock inte något som gynnar mångfald eller mångkultur där man får skapa sina egna historier utan här tas det upp utifrån svenska och västerländska perspektiv. Detta leder till att majoritetsbefolkningens barn behöver

s.173). Detta kan man relatera till vad Georgiadis och Apostolos (2009) tidigare berättade, att man inte räknar med alla eleverna i klassrummet som man egentligen ska sträva efter utan att man istället fokuserar på majoriteten som då blir huvudmålet.

5.1.2 Lgr 11 i relation till mångkultur

De nya läroplanerna i historia för Lgr 11 och Lgy 11 är mer inkluderande när det kommer till det mångkulturella samhället i jämförelse med tidigare läroplaner. Detta kan bland annat ses i

läroplanen i historia och grundskolan där Lgr 11 och dess syfte beskriver att undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar historiska kunskaper om likheter och skillnader i människors levnadsvillkor samt värderingar (Skolverket, 2020)

Lozic (2018) tar bland annat i sin avhandling Historieundervisningens utmaningar - historiedidaktik för

2000-talet upp begreppet mångkultur som strukits från de nya kursplanerna. Detta har resulterat i

att migrationsperspektivet fått en framträdande roll. I kursplanen för grundskolan påpekas också att ämnet ska ge historiska perspektiv på samernas och de övriga minoriteternas situation i Sverige (Skolverket, 2020). Lozic (2018) menar att läroplanerna har förändrats i en bättre riktning. Samtidigt nämner han att det fortfarande förekommer europeiska perspektiv i undervisningen på grund av de nuvarande eurocentriska läroböckerna. Detta är något som Harold Blooms (2000) delar med sig av i sin avhandling. Här skriver han att det är ett faktum att man etablerar en kanon när man skriver en historiebok. Det kan man inte blunda för. Från tid till tid uppstår någon form av kulturell konsensus kring vad den här kanonen ska vara. Man måste förhålla sig till detta vare sig man vill eller inte (Bloom, 2000, s.11). För dessa författare handlar det om att rätta in sig i ledet eller inte få några böcker sålda, så även fast vissa vill ändra på historieskrivningen för att kunna få in mer utomeuropeiska perspektiv är det inte så lätt. Något som även är väldigt viktigt i de nya läroplanerna är att utveckla ett historiemedvetande. Vilket med andra ord är hur vår insikt om det förflutna påverkar vår syn av samtiden och framtiden. I Jarhalls (2020) avhandling beskriver hon hur historiemedvetandet kan utvecklas genom fyra förmågor som är förmågan att använda en historisk referensram innefattande olika tolkningar, förmågan att granska, tolka och värdera källor, förmågan att reflektera över sin egen och andras användning av historia och slutligen förmågan att använda historiska begrepp (Jarhall, 2020, s.171). Just förmågan att reflektera över andra elevers historia som inte kommer från Sverige eller Europa kan bli svårt om den historiska kanonen inte tar upp något av deras historia. Lozic (2018) citerar Nordgren (2006) i sin avhandling som menar att den undervisning som

kronologiska uppbyggnad som Nordgren talar om är Grekland, Rom, kristendomen och den västerländska medeltiden, världserövringarna, upptäckten av världen, upplysningen,

revolutionernas tid, imperialismen samt världskrigen och slutligen kalla kriget och perioden därefter. Detta är ännu ett tecken på att den utomeuropeiska historien och dem som kommer därifrån fortfarande inte anses lika viktig som majoritetsbefolkningens (Nordgren, 2006 i Lozic, 2018, s. 33–34). Hur man ska lösa denna tvist på den allt för västerländskt inriktade kanon som finns i våra läroplaner är där olika lösningar på men i Maria Johanssons avhandling

Historieundervisning och interkulturell kompetens tas två sätt upp. Professor i historia vid Malmö

universitet Per Eliasson (2007, s 81.82) ser detta som ett argument för en måttfull kanon genom att urvalet på så sätt skulle tydliggöras och diskuteras. Carina Rönnqvist (2007) som är

universitetslektor vid Umeå universitet menar att det istället är avkanonisering och kritisk

granskning som behövs (Rönnqvist, 2007, s 88-90). Eliasson (2007) menar att en kanon där man får in andra kulturarv och historiesyner i undervisningen skulle skapa en mer balanserad kanon medan Rönnqvist (2007) menar att det är kanoninriktningen som från början gjort att

historieundervisningen blivit så segregerad när det kommer till undervisning i det mångkulturella klassrummet.

Även fast det interkulturella uppdraget i läroplanerna är en viktig del i skolans

värdegrundsuppdrag är de ofta väldigt otydligt formulerade vilket gör att lärare har svårt att veta hur man ska gå tillväga. Professor Harald Runblom (2006) som skrivit en rapport om etnicitet i läroböcker där han menar att västerländska och icke västerländska värderingar skiljs åt. Det finns bland annat i läroplanen multipla krav av det svenska och västerländska samtidigt som de

nationella minoriteternas är ett annat kulturarv. (Runblom 2006, s.7-8). När man särskiljer på två olika kulturer i läroplanerna och undervisningen blir det svårt att skapa ett inkluderande klassrum där alla känner att dem hör hemma. Detta kan skapa motstridiga konflikter, missförstånd och ilska inte bara i klassrummet utan även utanför och detta kallas för sociokulturella faktorer. I detta fall handlar det om hur elever av olika etniciteter och bakgrund tolkar historiska händelser och handlingar och hur de konstruerar historisk förståelse och mening (Johansson, 2012, s.18). Ett exempel på när dessa olika syner på historia kan krocka skriver Nordgren (2006) om i sin avhandling. Här tar han upp exemplet med 11 september där assyriska/syrianska ungdomarna såg likheter med Seyfo, det folkmord som drabbade assyrier/syrianer under första världskriget. I de muslimska ungdomars tolkningar framkom framförallt en erfarenhet av och en syn på USA som förtryckande stormakt. Ungdomarnas egna erfarenheter och deras kollektiva

även fast man har som mål att jobba för en inkluderande och interkulturell undervisning särskiljer olika kulturer istället för att förena dem.

5.2 Interkulturell kompetens som skolans uppdrag

I Kenneth Sandelins avhandling Historieundervisning i mångkulturella klassrum på grundskolans

högstadium (Sandelin, 2020) förklarar han det mångkulturella samhället ses som någonting

värdefullt. Skolan har i uppdrag att utbilda för det mångkulturella samhället. Som ett svar på den mångkulturella samhällsutvecklingen lanserades begreppet interkulturell kompetens i språk och kulturarvsutredningens huvudbetänkande. Tanken med detta var att försöka implementera ett nytt sätt för medborgarna i Sverige att förhålla sig till varandra. Till detta följde också en målsättning med att ändra innehållet i undervisningen genom att lägga ett fokus på kulturell mångfald. Inom utbildningsvetenskaplig forskning används det även ett nytt begrepp

“interkulturell pedagogik” i syfte att ta utgångspunkt i skilda kulturella perspektiv. Den största nyttan för ett interkulturellt perspektiv är att man bryter ner nuvarande språkliga dualistiska bilder av världen för att sedan kunna implementera nya och mer konstruktiva sådana (Sandelin, 2020, s.9–10).

Ett lättare sätt att förklara interkulturell kompetens görs i Maria Johanssons (2012) avhandling där hon beskriver det som “förmågan att effektivt kommunicera i interkulturella situationer och att kunna förhålla sig till en mångfald av kulturella kontexter” (Johansson, 2012, s.53). Målet blir då enligt Johansson (2012) att övervaka elevers utveckling av att kunna umgås och kommunicera med andra än sig själv trots annan etnicitet, bakgrund eller kultur. Det går även att beskriva på andra sätt, som i Pirjo Lahdenperäs avhandling Från monokulturell till interkulturell pedagogisk

forskning (Lahdenperä, 2004). Här beskriver Lahdenperä interkulturell kompetens som “möten

där olika aktörer är medvetna om att deras egna kulturer sätter begränsningar för

kommunikationen och därmed för en öppen och jämbördig relation” (Lahdenperä, 2004, s.45).

Men hur går man då tillväga för att uppnå detta? Till att börja med måste man enligt Lozic (2010) tolkning av intervjun med eleven Alma bygga upp en likvärdig utbildning. Byte av olika historier som inte bara innehåller etnocentriskt svenska kan göra att eleverna ökar förståelsen för olika länders och personers kulturer och historia samt att det kan bidra till interkulturellt lärande och ömsesidig förståelse (Lozic, 2010, s.280). När klassen blir tudelad och lär sig olika sorters

historia baserat på var man kommer ifrån är det lätt att klassen får olika syn på olika historiska händelser, detta kan i sin tur kan leda till förvirringar och missförstånd som det tidigare nämnda exemplet med 11 september attackerna. Istället för att några elever lär sig om en viss typ av historia och en annan grupp om något annat kan man som forskaren vid Göteborgs universitet Fredrik Fredriksson i Lorentz (2006) avhandling samla alla de berättelser och perspektiv som normalt inte får plats i historieundervisningen och utifrån det bygga en gemensam

historieförmedling. Detta sätt att jobba gör enligt Fredriksson att samtliga elever får kunskaper om en viss grupps historia, vilket innebär att ett specifikt geopolitiskt område inte blir

angelägenhet för enskilda elever utan en del av samtliga elevers gemensamma referensram (Lorentz, 2006, s.121–122). Denna form av uppmärksammande och implementering av andras historier i undervisningen än majoritets elevernas kan se olika ut. Detta kan bero på om man befinner sig på landsbygden eller ett område i staden där många nyanlända flyttat. Denna form av särskiljande på kunskaper tar Giroux (1992) upp i Georgiadis och Apostolos (2009) avhandling där han benämner det samlade begreppet som “border pedagogy”. Just denna form av

undervisning benämner Giroux (1992) som “historieinlärning som ifrågasätter utlämnanden och spänningar mellan de dominerande historiska berättelserna och hegemoniska diskurser som utgör den nationella läroplanen, den officiella kunskapen” (Giroux 1992 i Georgiadis & Apostolos, 2009, s.159).

5.3 Historiska berättelser i historieundervisningen

I Kenneth Sandelins avhandling Historieundervisning i mångkulturella klassrum på grundskolans

högstadium (Sandelin, 2020) förklarar han att berättelser visar oss hur vi kan och bör förhålla oss

till varierande händelser samt möten i vårt vardagliga liv. Tidigare bemötta berättelser ger oss en form av värdering och förmåga till att direkt ställa upp en hypotes för att hantera erfarenheter i aktuella situationer. Berättelser ger tydliga vägledningar i våra liv med en struktur som har en början, en mittendel och ett slut. Ett resultat av detta blir att berättelserna berikar kulturen i form av att dem är framåtriktade. Berättelser som dyker upp i historieundervisningen kan alltså utmana de rådande där läraren har i uppgift att tolka dessa utifrån ett lärandesammanhang. I ett

mångkulturellt klassrum finns en historiedidaktisk potential med både möjligheter och hinder (Sandelin, 2020, s.15–16). I historieundervisningen är urvalsfrågor viktigt i relation till ett mångkulturellt klassrum. Så som berättelsen är i centrum för historieundervisningen går det att säga att berättelsen tillhör livet genom att dåtidens erfarenheter är nödvändig för att vi ska kunna orientera oss i vår vardag (Sandelin, 2020, s.16–17).

I Sverige har historieämnet syftat till att överföra ett kulturarv till kommande generationer. Detta har resulterat i att ämnet har tolkats som en fostrare till en nationell och västeuropeisk

samhörighet (Sandelin, 2020, s.17–18). Lärobokens roll har med tiden minskat i skolan, men just i historieämnet är den fortfarande central. Historieböckerna har ett konkret urval och därmed sätter ramen för undervisningen. Historieböcker innehåller även texter och bilder som är

hämtade från det västerländska dominerande narrativet vilket resulterar i att undervisningen inte blir anpassad till det mångkulturella samhället (Sandelin, 2020, s.21).

I det mångkulturella klassrummet existerar det ett stort antal dåtidsnarrationer där många har sitt ursprung från hemmet. Detta betyder inte att det är negativt, man kan alltså inkludera dessa narrationer och kombinera dem med historieundervisningen i skolan. Skolans historiekultur kan förstås som en mer faktainriktad expertnarration medan hemmets historiekultur kan förstås som mer existentiell och vardaglig. Forskarna Peter Seixas och Thomas Bender (1993) som

genomförde en studie i en mångkulturell miljö där skolans historienarration öppnades för hemmets. Slutsatsen blev att historieundervisningen berikades av det dominerande narrativet som öppnas för hemmets och vardagens narrationer. Historienarrationer som ges till eleven från den egna familjen påverkar elevens uppfattningar på liknande sätt som skolans

historieundervisning. De båda perspektiven bidrar till en mer utvecklad historisk förståelse hos eleverna (Seixas & Bender, 1993, s. 301–303).

Om man öppnar upp för olika narrationer i historieundervisningen resulterar det i att eleverna får fler perspektiv på historien. I Sandelins (2020) avhandling har professor Mario Carretero (2002) i sina undersökningar av textböcker från Spanien och Mexico visat detta. Undersökningen gick ut på att studera hur “Columbus upptäckt av Amerika skildras ur de båda ländernas

perspektiv” (Carretero, 2002 i Sandelin, 2020, s.28). I Spanien så framstod Columbus upptäckt som heroiskt och den spanska kulturen som överlägsen medan det i Mexico tonades ned en hel del samt beskrivs händelsen från ett offerperspektiv. Den traditionella monokulturella bilden av historien rubbas om man tonar ned den “vanliga” historien, om man exempelvis låter

aboriginernas perspektiv styra undervisningen. Resultatet blev att eleverna som deltog i

undervisningen visade större förmåga att uppmärksamma alternativa perspektiv. Lärarna behöver mer stöd i denna process då begreppet historiemedvetande allt mer implementeras i

undervisningen. Ett första steg skulle kunna vara att det dominerande narrativet i undervisningen öppnas upp för andra narrationer som skulle möjliggöra att utveckla ett historiskt tänkande hos eleverna. Det är samtidigt ett sätt att hantera den spänning som ligger i att historieundervisningen

både har att hantera ett kulturarv och en kulturell olikhet. I ett sammanhang som detta ses en möjlighet att historieämnet än mer kommer att vila på kognitiva processer (Sandelin, 2020, s.27– 29).

5.4 Möjligheter och hinder med mångkulturen i

historieundervisningen

För att få en inblick i hur mångkulturen påverkar dagens moderna historieundervisning, både för lärare och för eleverna kommer vi göra en djupdykning i Laila Nielsens (2013) avhandling

Historieundervisning och identitet i det mångkulturella samhället. Det kommer även tas in perspektiv från

tidigare nämnda källor av Vanja Lozics (2010) avhandling I historiekanons skugga samt

Historieundervisningens utmaningar - historiedidaktik för 2000-talet och även En komplex historia av

Jarhall för att bredda åsikter och perspektiv.

Skolverket (2020) gjorde en undersökning år 2003 och kom fram till att inrikes födda i det stora hela gick ut med bättre slutbetyg än utrikes födda elever vilket man till stor del berodde på socioekonomiska faktorer så som föräldrarnas utbildningsnivå eller skilda föräldrar. Framförallt den socioekonomiska delen tror Nielsen (2013) har stor betydelse för de varierande resultaten på olika skolor beroende på var de ligger. Elever som är studiemotiverade söker sig till de bättre skolorna som oftast är väldigt homogena och på så vis stiger resultaten på dessa skolor. Vad händer då med skolorna som i många fall består av elever med utländsk bakgrund där de

studiemotiverade eleverna försvinner ifrån? Detta allt mer växande fenomen med skolbyten som påverkar elevers och skolors betyg kallar hon för skolnivåeffekten. Nielsen (2013) tar upp ett exempel i sin avhandling som relateras till detta; I östra Göteborg 2011 lämnade till exempel hela 60% av eleverna årskurs 9 utan fullständiga betyg varav 42% saknade behörighet för att söka in till gymnasieskolans program (Nielsen, 2013, s. 41). Nielsen (2013) nämner att den svenska skolan misslyckats med att skapa en likvärdig utbildning där segregation och stora klyftor mellan skolor när det kommer till ekonomi och betyg är ett faktum.

James Albert Banks (2002) som är pedagog och ordförande i mångfaldsstudier emeritus är en av dem som i Nielsens (2013) avhandling beskriver mångkulturell utbildning som något där lärare måste skapa lika utbildningsmöjligheter för alla elever oavsett härkomst eller vilket socialt skikt en person kommer ifrån. Genom fem olika dimensioner har Banks (2002) delat upp vad han tror

processen, reducering av fördomar, en rättvis pedagogik samt en tillåtande skolkultur och social struktur (Banks, 2002 i Nielsen, 2013, s. 42). Nielsens tar upp forskaren Amy Gutmann (1999) i sin avhandling där hon skriver att det är utbildningssystemets uppgift att förse eleverna med den kunskap som behövs för att utveckla dagens demokrati samt ha som mål att behandla alla

individer som jämlika medborgare i samhället. För att detta ska fungera krävs det enligt Gutmann (1999) via erkännande och tolerans att en statlig utbildningspolitik ska erkänna förtryckta

gruppers erfarenheter genom att politik och styrdokument speglar värderingar hos flera gemenskaper och dels visa tolerans för oenighet om till exempel sedvanor och trosfrågor. Gutmann (1999) menar att man måste vara försiktig med att dela in individer i olika grupper då i de flesta mångkulturella utbildnings och forskningsarbeten kommit fram till att elever inte bär på enskilda identiteter utan ingår i flera sammanhang som definierar multipla identiteter. Detta kan bland annat vara utifrån religion, etnicitet eller klass. Detta kan då bland annat skapa utanförskap och inte gemenskap om man delar upp elever i olika grupper (Gutmann, 1999 i Nielsen, 2013, s. 42).

För att skapa en närmare relation till eleverna och kunna förstå deras narrationer samt kulturer är det viktigt att dem att få utveckla sina identiteter. Nielsen (2013) nämner även i sin avhandling hur vi skapar elevernas identiteter genom den historia vi skapar omkring oss. Individers

identiteter är inte något som är stabilt med början och slut under deras livs gång utan något som ständigt är i förändring genom de växlingar som sker i historien

(Nielsen, 2013, s. 45). Det finns olika sätt att ta sig an denna identitetsbildning i

historieundervisningen. Nielsen (2013) tar upp fyra möjliga strategier som man kan jobba utifrån och de är universalistisk strategi, särartspolitisk strategi, strategi utifrån multipla identiteter samt kritisk mångkulturalism. Enligt Guttman (1999) som tidigare nämnts betraktas hennes uttalande om hur det är utbildningssystemets jobb att skapa en god demokrati fri från förtryck som en föregångare till universalistisk strategi (Gutmann, 1999 i Nielsen, 2013, s. 46). Enligt Nielsen (2013) är universalistisk strategi något där det genom individers fri och rättigheter samt ett antagande om allas bästa i fokus en strategi där målet är att undvika de orättvisor som finns mellan grupper och individer i världen (Nielsen, 2013, s. 46). Särartspolitik beskriver Lozic (2010) i sin avhandling som den strategi som fanns i svenska skolor under 1970 talet då man ville att invandrare också skulle få upprätthålla och utöva sin etniska tillhörighet som på många vis skilde sig från den svenska. Med andra ord menar Lozic (2010) här att särartspolitik utgår ifrån att man delar in individer baserat på var man kommer från i särskilda fack eller grupper (Lozic, 2010 s. 281).

5.4.1 Olika verktyg för historieundervisningen

Vad ska lärare då ha med i historieundervisningen för att uppmärksamma elevers olika bakgrund och identiteter? Utifrån tillägsperspektivet som Lozic (2010) tar upp är historieförmedling där allas gemensamma identifikationer, historier samt särintressen oavsett etnisk bakgrund tas hänsyn till gör att alla kan känna sig inkluderade i undervisningen (Lozic, 2010, s.284). Här tar Lozic (2010) upp återigen eleven Alma som är uppvuxen i Malmö som tycker att en fördjupning i den afroamerikanska historien och deras kultur hade varit intressant. Just intresset av något som befinner sig så långt borta kan folk tycka är konstigt men kan enligt Ove Sernhede (2007) som är professor i barn och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet att bero på den “svarta gettokulturen tillhandahåller en möjlig utgångspunkt för identifikation för de som bor i förorter och försöker skapa en egen så kallad ny etnicitet” (Sernhede, 2007 i Lozic, 2010, s.284). Denna form av historia kan i sin tur göra att dessa elever kan skaffa sig en plats i vår gemensamma samtid med hjälp av deras historiekunskaper och lärarna tillfredsställer enskilda elevers intressen. I en undersökning av sju olika lärare i Nielsens (2013) avhandling berättar en lärare hur hon utgår ifrån mångfaldsbegreppet när hon väljer sitt innehåll i undervisningen. Nielsen (2013) menar att lärare inte ska utgå från den vita heterosexuella mannens perspektiv utan istället bredda vyerna. Hon tar upp exemplet med att en fiskare i Bohuslän som kanske har mer gemensamt med en fiskare från Normandie än med en göteborgare från innerstan. Nielsen (2013) drar slutsatsen att bara för man bor nära varandra behöver det inte alltid betyda att man har mer gemensamt. För att återkoppla till Alma och hennes intresse kring den afroamerikanska historien beskriver två olika gymnasielärare i historia hur man beroende på vilken klass man undervisar väljer sitt innehåll. Detta gör det mer intressant för eleverna och mer engagerade. I intervjun säger lärarna följande; Nu har jag en naturvetarklass till exempel. Då vet jag att jag har många blivande ingenjörer så då har jag väldigt mycket fokus på teknologi och ekonomi. Samhällsklassen jag hade var väldigt intresserade av konst och litteratur (Nielsen, 2013, s. 52).

Hur ska man då få med så många narrationer, särintressen och perspektiv som möjligt i

historieundervisningen? För många lärare verkar den mångkulturella utbildningen ha som mål att skapa en förståelse för andra kulturer och lära sig att respektera dem för att i sin tur respektera individer olik en själv, detta kan man koppla till den forskning som tidigare tagits upp vad gäller interkulturell kompetens. Nielsen (2013) tar upp två olika lärare som använder sig utav en strategi där eleverna får göra egna tidslinjer. Eleverna nämner fem saker som påverkat dem och deras

1900-talet i deras släkt. I ett mångkulturellt klassrum resulterar detta i bredare historiekunskaper då elevernas historier skiljs åt. Nielsen (2013) nämner också hur viktigt det är mer att göra fördjupningar om olika historiska personer utifrån perspektiv som genus och klass (Nielsen, 2013, s. 54).

6.0 Slutsatser och Diskussion

Denna SAG har syftat till att besvara frågorna enligt forskningen: ”Vad säger forskningen om läroplanernas förändringar från Lpo 94 till Lgr 11 gällande synen på mångkultur i

historieundervisningen?” samt ”Vad säger forskningen om vilka möjligheter och hinder det

finns med mångkultur i historieundervisningen?”

Läroplanerna från 1994 har förändrats gällande mångkultur i historieundervisningen fram tills idag. Det har visat sig att läroplanerna idag är mer inkluderande samt visar mer förståelse för det mångkulturella samhället. Denna form av inkludering nämns i dagens läroplan. Utifrån

Skolverket beskrivs det att elever utifrån historiska kunskaper ska lära sig om människors likheter och skillnader i deras levnadsvillkor. Exempelvis har det i grundskolans kursplaner påpekats att ämnet ska ge historiska perspektiv på urfolket samernas och de övriga minoriteternas situation i Sverige. Ett annat exempel i de nya läroplanerna är att utveckla ett historiemedvetande där förmågan att reflektera över andra elevers historia som inte kommer från Sverige eller Europa kan bli problematisk. Förmågan blir problematisk på grund av att dagens undervisning utgår fortfarande utifrån ett eurocentriskt perspektiv. Detta bekräftar Bloom (2000) där han skriver att historieböckerna idag handlar mer om en ekonomisk vinst som oftast resulterar i en eurocentrisk historieskrivning. Även om läroplanerna förändrats utifrån ett gott syfte där man vill inkludera alla i undervisningen så har det resulterat i svårigheter för lärarna. Det interkulturella uppdraget i läroplanerna är alltså väldigt otydligt formulerat vilket resulterar i att lärare har det svårt att veta hur man ska ta sig till väga.

Ett annat exempel som förändrats i gott syfte men resulterat i ett problem är det multipla kulturarvet i läroplanen. Särskiljandet på två olika kulturer i läroplanerna och undervisningen resulterar i att det blir svårt att skapa ett inkluderande klassrum. Problemet blir här att man istället särskiljer olika kulturer istället för att förena dem som skulle resultera i själva syftet med läroplanen det vill säga att inkludera elevernas olika narrationer.

Gällande möjligheter och hinder ska man tänka på att elever inte bär på enskilda identiteter utan ingår i flera sammanhang som definierar multipla identiteter precis som nämns i läroplanerna. Detta resulterar i att man måste vara försiktig med att dela in individer i olika grupper då det kan leda till utanförskap. Utifrån detta sagt så appliceras den universalistiska strategin bäst i detta

sammanhang. Att verka för universal och individbaserade fri och rättigheter och bygga på ett antagande om konsensus gällande det gemensammas bästa, genom vilka orättvisor mellan individer och grupper ska undvikas.

Syftet med mångkultur i historieundervisningen är att få med flera olika narrationer, särintressen och perspektiv. Elever gynnas alltså av att få leta efter och reflektera över material från skilda kulturer och länder. Att arbeta utifrån material som behandlar andra kulturer är ett konkret exempel på hur man får ökad integration och förståelse i ett mångkulturellt klassrum. För att vi som lärare ska få detta att fungera måste vårt intresse för eleverna bli större. När vi antar att eleverna ska vara intresserade av det vi går igenom utan att istället fråga eleverna vad de tycker är intressant gör att färre elever lyssnar och betygen blir sämre. När klassrummen blir allt mer mångkulturella är det vår uppgift att vara pålästa men även utnyttja elevers historier i

undervisningen för att lära andra elever om andra kulturer, till exempel via tidslinjer som tidigare nämnts.

Hur vi tar denna SAG vidare till ett examensarbete skulle således kunna vara att intervjua lärare angående hur de arbetar i praktiken med möjligheter och hinder i ett mångkulturellt klassrum. Kunskapen som vi presenterar har tagits fram genom sökningningar i databaser som Swepub, ERIC och ERC. Källorna vi valt att använda oss utav har fått fram resultat från blandannat intervjuer som exempelvis Lozics intervju med eleven Alma. Vi anser att intervjuer som

exempelvis Lozic utfört ger ett bra underlag utifrån ett individuellt perspektiv. Med detta sagt så skulle vi vilja utgå ifrån egna intervjuer i vårt examensarbete. Vår tanke är att intervjua både lärare och elever angående möjligheter och hinder i undervisningen i relation till mångkultur.

7.0 Referenslista

Banks, James A, “An introduction to Multicultural Education”, Boston: Pearson, Allyn & Bacon. (2002)

Bloom, Harold, ”Den västerländska kanon: Böcker och skola för eviga tider”, Symposion, Eslöv, 2000.

Eliasson, Per, “En diskussion vitaliserar” i Historielärarnas förenings årsskrift 2007. Georgiadis & Apostolos, “Border Crossing of History Education in Multicultural School Contexts in Greece”, An Intercultural Approach. (2009)

Giroux, H. A. (1992), “Border crossings: cultural workers and the politics of education”, London: Routledgen

Hermansson Adler, Magnus, “Historieundervisningens byggstenar”, grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik. Uppl. Stockholm: Liber

Jarhall, Jessica, “En komplex historia”, Lärares omformning, undervisningsmönster och strategier i historieundervisning på högstadiet. (Karlstad universitet, licentiatuppsats, 2012). Jarhall, Jessica, “Historia från kursplan till klassrum”, perspektiv på lärares historieundervisning från Lpo 94 till Lgr 11. (Malmö universitet, 2020).

Johansson, Maria, “Historieundervisning och interkulturell kompetens” (Karlstad University Studies, Licentiatuppsats, 2012).

Lahdenperä, Pirjo, “Från monokulturell till interkulturell pedagogisk forskning”. (2004). Lorentz, Hans, "Interkulturell kompetens - en pedagogisk utvecklingsmodell" i Interkulturella perspektiv: Pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer, Lorentz, Hans, Bergstedt, Bosse (red.), Studentlitteratur, Lund, 2006.

Lozic, Vanja, “Historieundervisningens utmaningar”, historiedidaktik för 2000-talet.(Malmö universitet, 2018).

Lozic, Vanja, “I historiekanons skugga”, historieämne och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella samhälle. (Malmö universitet, 2010).

Nielsen, Laila, “Historieundervisning och identitet i det mångkulturella samhället”. (Högskolan i Jönköping, 2013)

Rumblom, Harald, “En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker”, Underlagsrapport till Skolverkets rapport “I enlighet med skolans värdegrund?” Stockholm: Skolverket.

Rönnqvist, Carina & Winkvist Hanna, Markusson, “Det finns redan en kanon - tyvärr” i Historielärarnas förenings årsskrift 2007.

Sandelin, Kenneth, “Historieundervisning i mångkulturella klassrum på grundskolans högstadium”, En analys av lärares narrationer utifrån deras tal om sin historieundervisning. (Karlstad University Studies, Licentiatuppsats, 2020).

Sernhede, Ove, Alienation is my nation: Hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige, Ordfront, Stockholm, 2007.

Skolverket. (2020). Läroplan för grundskolan, LGR 11 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket. Stier, J, ”Kulturmöten: en introduktion till kulturella studier”, Lund: Studentlitteratur, 2009. Nordgren, Kenneth, “Vems är historien?”, Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige. (Karlstad University Studies, Doktorsavhandling, 2016).