”Det är bra med män i förskolan, men...”

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Det är bra med män i förskolan, men...”

En granskning av medias beskrivning av manlig förskolepersonal

”It’s good with men in preschools, but...”

A review of media's portrayal of male preschool employees

Mikael Sandberg

Rasmus Olsson

Förskollärarexamen, 210hp

Slutseminarium 2016-06-03

Examinator: Julia Rönnbäck Handledare: Despina Tzimoula Lärande och Samhälle

2

Abstract

Studiens syfte är att granska hur manlig förskolepersonal omskrivs och debatteras i Svenska Dagbladet och Aftonbladet under tidsperioden april 2014 till april 2016. Vidare har vi undersökt på vilka sätt språkets makt och rådande normer om maskulinitet påverkar i denna granskning.

Till grund för studien ligger 97 artiklar, vilka vi har granskat utifrån kvantitativ metod i form av en textanalys. Raewyn Connells maskulinitetsteori har utgjort ramen för våra teoretiska utgångspunkter som vi sedermera använt i analysen. I analysen har vi, med hjälp av Bo Nilssons forskning om språkets betydelse i skapandet av maskulinitet, upptäckt språkliga faktorer som avspeglar sig i artiklarna.

Studiens resultat uppenbarar en obalanserad bild av granskade tidningars publicerade artiklar gällande manlig förskolepersonal. 96 % av artiklarna handlar om sexuella övergrepp mot barn. Resterande artiklar berör huruvida män bör inneha en yrkesroll inom förskolan.

Utifrån vår analys diskuterar vi hur utsikterna för män att bli yrkesverksamma inom förskolan försvåras på grund av tidningarnas obalanserade publiceringar av manlig förskolepersonal i samverkan med historiskt präglade könsroller som är rådande än idag.

3

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Despina Tzimoula för inspirerande handledning. Hennes intresse för vår studie och området det innefattar, har gett oss brinnande inspiration i vårt skrivande. Hennes tydliga vägledning har dessutom bidragit till att vi har kunnat hålla oss kvar på rätt spår i arbetet, samt att vår psykiska och emotionella hälsa har undvikit att få sig en törn.

Vi vill även tacka varandra för en lärorik och utvecklande tid. Vi har genomfört studien tillsammans och varit lika delaktiga under arbetets gång.

Mikael Sandberg & Rasmus Olsson Malmö, juni 2016

5

Innehållsförteckning

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9

2 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER OCH TIDIGARE FORSKNING ... 10

2.1 HISTORISKA GENUSPERSPEKTIV ... 10

2.2 SOCIAL KONSTRUKTION AV MASKULINITET ... 11

2.3 DEN SVENSKA JÄMSTÄLLDHETSDEBATTEN ... 11

2.4 CONNELLS MASKULINITETSTEORI ... 13

2.4.1 Hegemonisk maskulinitet ... 13

2.4.2 Delaktig maskulinitet ... 13

2.4.3 Underordnad maskulinitet ... 14

2.4.4 Marginaliserad maskulinitet ... 14

2.4.5 Hegemonisk maskulinitet – idag ... 15

2.5 SPRÅKET SOM MASKULINITETSFORMANDE ... 16

2.6 MEDIA SKAPAR PROBLEMATIK ... 17

3 METOD ... 19

3.1 METODVAL ... 19

3.2 URVAL ... 21

3.3 GENOMFÖRANDE ... 22

3.4 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 22

4 RESULTAT OCH ANALYS ... 24

4.1 DOMINANSEN AV ÖVERGREPPSARTIKLAR ... 24

4.2 KALMAR-FALLET ... 26

4.2.1 ”Dagispedofil” ... 26

4.3 DE MISSTÄNKTA ... 27

4.3.1 Skyldig eller oskyldig? ... 29

4.4 AVSAKNADEN AV DEBATT ... 29

4.4.1 Kategoriseringen av män ... 31

5 DISKUSSION ... 33

5.1 DEBATTEN IDAG ... 33

5.2 GENUSKONTRAKTETS PÅVERKAN ... 34

5.3 FÖRÄNDRINGAR OCH FRAMTIDSUTSIKTER ... 35

5.4 VIDARE FORSKNING ... 37 EPILOG ... 38 REFERENSLISTA ... 39 LITTERATUR ... 39 TIDSKRIFTER/ARTIKLAR ... 39 NÄTBASERADE KÄLLOR ... 40 TIDNINGSARTIKLAR ... 41

6

Prolog

En svag bris finner sin väg genom sommarkvällen samtidigt som ett okänt antal gräshoppor gör sig hörda från den omgivande ängen. Deras ljud blockeras stundom av de skratt och glädjeyttringar som kommer från de människor, som likt gräshopporna, har fattat tycke för den idylliska sommarkvällen.

Människorna, de är tolv till antalet och de är hungriga, har tagit vars en plats vid det avlånga bordet i trädgården. Maten, bestående av köttbullar, prinskorvar, potatis, lax och allt annat som hör midsommar till, är redo att förtäras. På bordet står dessutom alkoholhaltiga drycker som omsorgsfullt blivit utplacerade för att tillgodose alla gästers behov. Kvällen flyter på enligt plan: snapsvisor och danser varvas med goda historier som får gästerna att le och skratta igenkännande.

Värd för kvällen är Oskar och hans fru Hilda. De är båda i 40-årsåldern och Hilda väntar parets första barn. De tio gästerna är goda vänner. Sex är män och fyra är kvinnor. Ingen utav dem har passerat 50-gränsen, men ingen är heller yngre än 30. De flesta av männen är chefer, snickare eller arbetar i IT-branschen. En som tröttnat på det slitsamma jobbet som snickare är Jonas. Han har länge grubblat över sin tillvaro. Tunga dagar på jobb har förvandlats till veckor och månader och slutligen till år. I veva med att äktenskapet brast, blev bördan för tung. Den enda verkliga glädjen i hans liv är hans två barn som precis har börjat grundskolan. Oskar, i egenskap av värd, ställer sig upp. Han klingar med gaffeln i glaset. Gästerna riktar sin uppmärksamhet mot Oskar. Han tar till orda:

- Ja, vad är det man brukar säga, kvällar som denna? Jag är ingen vidare talare; har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli heller… men hur som helst, tack… tack för att ni ville spendera Midsommar här med oss. Skål!

Gästerna lyfter sina glas och tömmer innehållet. Vissa fyller på, andra bestämmer sig för att vänta.

- Jonas, fan vad kul att du kom ikväll. Det var inte igår, säger Oskar som nu satt sig ned igen och lagt armen över Jonas rygg och axel.

7

Efter en stund blir allt fler delaktiga i samtalet. En del säger mycket, andra mindre men alla lyssnar på den som talar.

- Fan, hur går det med snickrandet nuförtiden? Så länge som du har snickrat borde du haft tid till att snickra ihop ett eget slott, säger Oskar och ler brett.

Gästerna skrattar. Alla utom Jonas.

- Nja, jo… det är väl som så att jag tröttnat en del på det. Jag har faktiskt bestämt mig för att sluta nu efter sommaren.

- Sluta? Vad snackar du om? undrar Oskar.

- Ja, jag ska faktiskt plugga till förskollärare. Jag tror nog att det kan passa mig ganska väl.

- Förskola? Du menar dagis? Med massa snor och bajs? frågar en av gästerna häpet.

- Ja, men äh, det är nog inte så farligt.

Det tidigare så sociala och ogenerade samtalet stannar upp. Det ersätts av en påtaglig tystnad som blir starkare och tyngre för varje hjärtslag. Endast gräshoppornas läten fyller kvällsluften. Till slut bryter Oskar tystnaden.

- Har du tagit något annat som inte finns här på bordet? frågar han och pekar på de tomma burkarna.

En del av gästerna skrattar och Jonas känner sig tvingad att le åt sin gamle väns försök att liva upp stämningen.

- Jag tänkte mest att det är så kul med barn och ja, mina barn tycker ju om mig, säger Jonas leende i hopp om stöd.

- Fan, Jonas, jag trodde du var en riktig man. Inte hålla på och dalta med ungar och sånt. Och all skit som skrivs i media… nä, usch. Jag hämtar en öl, ska någon annan ha? säger Oskar.

Jonas, uppriktigt förvånad, hinner inte att tänka ut ett svar innan Oskar är utom synhåll. Den överväldigande tystnaden återuppstår som från de döda. En av männen är dock snabb med att föreslå ännu en snapsvisa. De flesta tycker att det är en alldeles utmärkt idé, medan ett par fortsätter att samtala enskilt. Kvar sitter Jonas på sin stol. Ryggraden håller uppe överkroppen. Blicken i ögonen förefaller neutral. Högra handen håller sansat i vinglaset. Delarna utgör en opåverkad, ytlig helhet. Inombords är han ihopsjunken. Sårad. Besegrad. Han gör sitt yttersta för att ägna all sin uppmärksamhet åt gräshoppornas befriande läten. De dömer honom åtminstone inte.

8

1 Inledning

Det som beskrivs i prologen innebär naturligtvis inte att män som utbildar sig till förskollärare eller jobbar inom yrket, behöver utstå denna typ av påhopp och dessa exakta ord. Det vi snarare vill rikta uppmärksamheten mot är den reaktion som ofta följer när en man säger att han antingen är eller ska bli förskollärare. Att förklara att man som man ska bli förskollärare, väcker en annan respons än om en man säger att han ska bli till exempel läkare.

Många gånger kan en tvekan uppstå för hur motparten bör reagera: är det med glädje, förvåning eller skepticism? Det är en tvekan som dels har sin grund i att förskolan traditionellt är en kvinnlig sektor. Och dels har det att göra med vilka egenskaper och ideal som bland annat media tillskriver den generella mannen. Att media, i form av tidningar, nyhetssajter och sociala forum, har stor makt att påverka samhället och dess ideal är allmänt vedertaget. Som massmedieforskaren McQuail (2010) skriver, förmodas media både ha en vid effekt och social påverkan på samhället i stort. På så sätt finns en koppling mellan hur media målar upp bilden av manlig förskolepersonal och hur folket i sin tur uppfattar dem.

Med utgångspunkt i ovan nämnda tankar, har vi i vårt examensarbete valt att rikta in oss på beskrivningen av manlig förskolepersonal i media. Det är dock värt att poängtera att media i modern tid utvecklats till ett brett spektra av informationsflöde från alla håll och kanter. Sociala forum så som Facebook och Twitter har växt sig stora såväl internationellt som i Sverige. Samtidigt existerar alternativa nätsajter i vårt land i stil med Flashback och Avpixlat. På dessa sajter förekommer diskussioner där åsikter lyfts i samband med aktuella övergreppsfall som har skett i förskolan. Därutöver kan diverse sociala medier nämnas i det informationsflöde som minutiöst uppdateras och sprids världen över.

En studie av all sådan tillgänglig media i Sverige, med inriktning på beskrivningen av manlig förskolepersonal, hade således varit alltför bred och tidskrävande. Därför har vi beslutat oss för att analysera hur en dags- respektive kvällstidning gestaltar manlig

9

förskolepersonal. De två tidningar vi har valt att granska är Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Båda tidningarna tillhör Sveriges mest lästa och är dessutom rikstäckande, såväl i utgåvorna som på webben. I nämnda tidningar förekommer artiklar – särskilt om övergrepp – som väcker just de diskussioner som syns i sociala medier. I vår studie sätts därför relevansen för förskolläraryrket på sin spets i detta sammanhang.

Vi har emellertid inte tagit tidningarnas politiska beteckningar i beaktning. Svenska Dagbladet betecknar sig som obunden moderat och Aftonbladet som obunden socialdemokratisk. Men att tidningarna är politiskt färgade avspeglas sålunda inte i vår studie.

Granskningen innefattar artiklar publicerade under en tvåårsperiod: med start april 2014 till april 2016. Genom att noggrant syna en liten del av media – i stället för att kasta ett flertal hastiga blickar mot olika sorters media – avser vi genomföra en ingående granskning. För att kunna uppnå detta ändamål, kommer vi i arbetet att använda oss av textanalys som metod.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet är att granska hur manlig förskolepersonal omskrivs och debatteras i Svenska Dagbladet och Aftonbladet under tidsperioden april 2014 till april 2016. Vidare avser vi att undersöka på vilka sätt språkets makt och rådande normer om maskulinitet påverkar i denna granskning. Utifrån nämnda syfte har vi formulerat följande frågeställning:

 Vilken bild och vilken beskrivning av manlig förskolepersonal dominerar i de två tidningarna?

10

2 Teoretiska utgångspunkter och tidigare

forskning

Vi har valt att behandla de teoretiska utgångspunkterna och tidigare forskning i ett gemensamt kapitel. Detta eftersom de båda delarna berör varandra. Således är vår förhoppning att strukturen framstår som tydligare. I de teoretiska utgångspunkterna tar vi avstamp i ett historiskt maskulinitetsperspektiv. I denna del kommer vi även att ta upp den sociala konstruktionen av maskulinitet, den svenska jämställdhetsdebatten under 1970-talet och Raewyn Connells maskulinitetsteori. Detta för att belysa olika perspektiv på maskulinitet, vilka vi anser vara grundläggande för att kunna ta oss an vår insamlade empiri med teoretiska glasögon. Vi kommer dessutom att lyfta språkets makt och betydelse i skapandet av de maskulina normer som män ständigt måste förhålla sig till. Därutöver tar vi upp Penni Cushmans forskning om hur män i läraryrket anpassar sin fysiska kontakt med barn i samband med att övergreppsfall skildras i media.

2.1 Historiska genusperspektiv

Vi vill tydliggöra att maskulinitetsperspektiv är något som i mångt och mycket har förändrats genom historien. Vi vill dock rikta vårt fokus mot 1900-talets startskott fram till 2000-talets början. En stor del forskning kring könsnormer, könsroller och genus tillkom nämligen under denna period och kastade ett nytt ljus på jämställdhetsdebatten (Connell, 2008).Vi anser vidare att en historisk genomgång av maskulinitetsperspektiv är relevant. Dels eftersom att den skapar en förståelse för hur dagens debatt ser ut och dels hur den växt fram genom det senaste seklet.

Trots att Sigmund Freud är mest känd för sitt arbete inom det psykoanalytiska fältet, anses han enligt Connell (2008) utgöra ett av startskotten för den genusforskning som senare skulle komma att prägla 1900-talet. Till skillnad från det ortodoxa forskningsfältet vågade Freud ifrågasätta det som många tog för givet om manligt och kvinnligt och dess dåtida simplicitet. Connell (a.a.) menar nämligen att den tidens perspektiv på maskulinitet och feminitet ytterst sällan blev utmanad.

11

2.2 Social konstruktion av maskulinitet

Det skulle dröja fram till slutet av 1940-talet innan nya teorier om genus fick genomslag. Det var genom Simon de Beauvoirs bok ”Det andra könet” (1949) som maskulinitet och feminitet förklarades som sociala strukturer. Dessa behandlades av de Beauvoir som inte enbart strukturer, utan som också som ett samspel mellan olika situationer. Därigenom togs ett steg ifrån tänkandet om könsrollen som en låst karaktärstyp (Connell, 2008). Under hela detta sekel genomfördes en stor mängd forskning om könskillnader. Denna omfattade inte bara mentala förmågor, utan även könsrelaterade karaktärsdrag så som känslor och attityder. Genomgående resultat ur denna forskning visade att könskillnaderna antingen var väldigt små eller inte existerade alls (a.a.).

2.3 Den svenska jämställdhetsdebatten

Under 1970-talet växte en kritikstorm fram i Sverige mot det kapitalistiska systemet. Denna kritik kom från båda könen. En del av männen kunde i och med kritiken skylla deras överordnad gentemot kvinnor på detta system. Dessa män hävdade att det inte var deras individuella fel att kvinnor var förtryckta, utan att det snarare var de manliga strukturerna som fanns djupt rotade i samhället som skapade denna problematik (Johansson & Kuosmanen, 2003).

Kritikstormen förstärktes ytterligare genom publiceringen av boken ”Rätten att vara människa” av Marit Paulsen och Sture Andersson som utkom 1975. I boken hävdade författarna att männen i många lägen var lika – om inte mer – förtryckta än kvinnor på grund av tuffa arbetsmiljöer, hårt arbete och pressen att leva som familjeförsörjare. Boken gav således bränsle åt jämställdhetsdebatten och männens tankar om självförtryckelse (Hill, 2004).

Redan året dessförinnan hade den svenska föräldraförsäkringen trätt i kraft. Sverige blev därmed först i världen med rätt till föräldraledighet även för män. Visionen om en manlig emancipation lyste starkt, men verkligheten tedde sig annorlunda. Mindre än tre procent av alla pappor tog ut föräldraledighet. Men föräldraförsäkringen var i sig

12

betydelsefull då den utgjorde nya möjligheter för pappor att vara mer närvarande med sina barn (Karlsson, 2004).

Några år senare startades mansrörelsen Befria mannen som naturligtvis förespråkade frigörelse för männen, men också för kvinnorna (Hill, 2004). I samband med detta riktades kritik mot männen. Kvinnorörelsen hävdade att männen inte alls var förtryckta eftersom det var de som hade makten. Samtidigt påstod en del män, framför allt de med kapitalistiska synpunkter, att rörelsen endast var relevant för män i kris eller de som hade problem i sina relationer med kvinnor. Andra ansåg att dessa män använde den ”självförtryckande mansrollen” som ett sätt att ta avstånd från skuldproblematiken. Dessutom fick psykologerna Kristina Humble och Gunilla Guvå uppmärksamhet i pressen när de förespråkade behållandet av en kärnfamilj med en mamma och en pappa. De hävdade att barnen kunde få problem med sin könsidentitet om mannen distanserade sig från mansrollen (Johansson & Kuosmanen, 2003). Kritiken ledde till att männen i rörelsen och de som delade dessa sympatier kallades för mjukismän och velournallar under 80-talet. Under detta och nästa decennium bildades istället telefonjourer dit män kunde vända sig för stöd gällande våld och aggressivitet. I början av 2000-talet bildades nya mansrörelser så som Föreningen Manliga nätverket och Manscentrum, men den stora samhälleliga debattens glöd från 70-talet hade sakta men säkert avtagit. En sedvanlig synpunkt på maskulinitet under denna period var att mannen förväntades kunna manövra mellan två olika poler. Den ena var den traditionellt destruktive mannen och den andre var mjukismannen med emotionella kännetecken (a.a.).

Vi nämnde tidigare att en historisk genomgång av maskulinitetsperspektiv var nödvändig för att kunna förstå och tolka dagens debatt. På samma vis menar vi här att ovan nämnda genomgång utav den svenska jämställdhetsdebatten är väsentlig för att kunna förstå och ta del av debatten ur ett svenskt perspektiv. Debatten ligger till grund för hur normer gällande det traditionella manliga och kvinnliga har strukturerats i det svenska samhället. I sin tur kan det tänkas påverka beskrivningen av manlig förskolepersonal i media.

13

2.4 Connells maskulinitetsteori

Vi har valt att utgå ifrån Raewyn Connells maskulinitetsteori där hegemonisk maskulinitet kan liknas vid en slags hierarkisk pyramid där toppen utgör ett ideal för män att sträva efter (Connell, 2008). Detta eftersom vi inför analysen vill få en ingående förståelse för hur maskulinitet kan förstås inom genusordningen.

2.4.1 Hegemonisk maskulinitet

För att kunna skapa en förståelse för vad hegemonisk maskulinitet innebär, måste vi först och främst redogöra för begreppet hegemoni. Koncist förklarat, är det en benämning för en struktur bestående av över- och underordnad som berättigar och upprätthåller positioner i samhällslivet. Denna struktur är dock kontextuell utifrån tidsepoker och kulturella värderingar, liksom nedan beskrivna maskuliniteter. Som exempel utgör än idag de vita heterosexuella en idealbild ur ett västerländskt perspektiv, medan homosexualiteten i vissa stammar i Afrika ses som en form av mandomsprov för det manliga könet (Connell, 2008).

Inom Connells teori kopplas den hegemoniska innebörden ihop med maskulina egenskaper som i sin tur skapar en idealbild (Connell, 2008). Denna idealbild är socialt konstruerad och upprättad i ett hierarkiskt system där den utgör toppen av den så kallade pyramiden. Ett typexempel på ett västerländskt ideal idag är Cristiano Ronaldo. Inte enbart inom fotbollen men även inom populärkulturen. En strävan att uppnå detta ideal är enligt Connell så gott som omöjligt. Det betyder emellertid inte att en sådan strävan inte existerar: en stor del spelar fotboll, man skriker sig hes på fotbollsmatcher och klipper sig likadant som sin favoritspelare (a.a.). Denna strävan leder oss in på nästa kategori som är delaktighet.

2.4.2 Delaktig maskulinitet

Det är många män som strävar efter att uppnå sådana ideal, men det är få, som vi nämnde ovan, som faktiskt lever upp till dem. Trots det åtnjuter dessa män indirekta fördelar politiskt såväl som ekonomiskt av sin position i hierarkin. Samtidigt befinner de sig i en riskfri sits eftersom de slipper undan de hatvågor som riktas mot patriarkatets frontlinje, det vill säga de män som utgör idealbilden. Majoriteten av de män som bär upp den delaktiga maskuliniteten känner inte igen sig i den kritik som exempelvis

14

feminister riktar mot den patriarkaliska ordningen. Eftersom dessa män varken brukar våld eller agerar respektlöst gentemotkvinnorna i deras livblir det således också lätt att avfärda eventuell kritik (Connell, 2008).

2.4.3 Underordnad maskulinitet

En naturlig följd av den dominanta hegemoniska maskuliniteten, är att även en underordnad skapas. Främst är det homosexuella och feminina män som tillhör denna grupp. Inte minst i USA har det varit vanligt att våld förekommit och homosexuella har blivit ett mål – om än symboliskt – för högerextremister. Utöver det, har politisk och kulturell uteslutning varit vardagsmat för den underordnade maskuliniteten. För att beskriva de känslostormar som denna uteslutning innebär citerar Connell en australiensk man från arbetarklassen: ”Du vet, jag hade inte fullständigt förstått vad det innebär att vara bög, alltså, det är ett jävla liv att leva.” (2008, s.116). Viktigt att poängtera är att även heterosexuella män och pojkar kan uteslutas från den delaktiga maskuliniteten genom att bland annat agera på feminina sätt som inte är accepterade enligt de maskulina normerna. Exempelvis markeras angränsning till den underordnade maskuliniteten genom en sorts metaforisk gränsvakt. Detta genom laddade ord så som morsgris, fegis och fjolla (a.a.). En mer ingående tolkning av begreppet gränsvakt läser ni mer om på s. 20.

2.4.4 Marginaliserad maskulinitet

De som tillhör den marginaliserade maskuliniteten håller sig utanför maskulinitetsordningen som består av ovan nämna kategorier. Till skillnad från tidigare förklarade maskuliniteter, tar den marginaliserade delen avstamp i en annan form av maktordning som består av klass och etnicitet. Ett tydligt exempel har varit exkluderandet av svarta människor i USA de senaste århundradena. Dessa grupper utgör allt som oftast en minoritet i antal (Connell, 2008).

En annan grupp människor som vi vill hävda kan anses tillhöra den marginaliserade kategorin, är invandrare från Mellanöstern som har kommit till Sverige de senaste decennierna. Deras kultur skiljer sig nämnvärt från vår traditionella svenska, vilket kan avspegla sig när de anländer till Sverige. Exempelvis kan deras synsätt på huruvida en man bör ha kroppshår eller ej, te sig annorlunda gentemot hur män uppväxta i Sverige

15

förhåller sig till sådana kroppsideal. Att som invandrare från Mellanöstern vaxa sitt kroppshår inför sommaren kan stereotypiskt sätt ses som ett otänkbart alternativ eftersom det ger en icke maskulin prägel.

2.4.5 Hegemonisk maskulinitet – idag

Som vi nämnde ovan tillhör de etniska minoriteterna den marginaliserade maskuliniteten (Connell, 2008). Men är denna bild av de etniska minoriteterna som marginaliserade densamma år 2016? Det finns exempel som tyder på att denna bild möjligtvis har förändrats – om än inte i drastiska drag – de senaste 20 åren. I USA blev Barack Obama den första svarta presidenten i landets historia och blev dessutom omvald. Man kan se det som om Obama seglade upp som en idealbild och eventuellt inte enbart för den svarta minoriteten i USA. Connell hävdar dock att enskilda svarta förebilder inte tillför någon social auktoritet till svarta män i allmänhet och har därmed ingen nedsipprande effekt (Connell, 2008). Även om Obama, mot förmodan, inte tillför någon social auktoritet, är det hur som helst självklart att han har ett politiskt inflytande som påverkar samhället.

Utöver Barack Obamas åttaåriga sejour i Vita Huset, finns andra exempel på att relationerna i maskulinitetsordningen förändrats sedan Connell lanserade sin teori. Inte minst har Pridefestivalen varit en bidragande orsak till att de homosexuellas ställning som klart underordnade avtagit, framför allt i Sverige. Sedan 1998 är Stockholm Pride en fristående ideel organisation (Stockholm Pride 2016). Och så sent som 2014 blev Fredrik Reinfeldt första svenska statsminister att delta i festivalen, vilket givetvis har en politisk effekt (Aftonbladet, 2014).

Vilken betydelse har dessa förändringar för vårt arbete? Vår tanke är att en förändrad syn på marginaliserade och underordnade relationer inom maskulinitetsordningen kan innebära en ökad acceptans för manlig personal i förskolan. Här kan den förändrade synen på homosexualitet eventuellt fungera som en vägvisare. Connell (2008) hävdade att i förtrycket av homosexuella män, existerade en syn som innebar att dessa män måste ha feminina drag eftersom det endast är kvinnor som vill ha en sexuell anknytning till män. En slutsats – i och med bland annat Pridefestivalens intåg och politiska betydelse – är således att det feminina synsättet på homosexuella män har

16

förändrats. Öppnar detta i sin tur dörren för en modern syn på manlig förskolepersonal som något mer maskulint och därefter mer eftersträvat ideal? Går det med avstamp i hegemonisk maskulinitet att placera dessa män i särskilda kategorier? Kan kategoriseringarna förtydliga bilden av den manlige förskolepersonal som målas upp i media?

2.5 Språket som maskulinitetsformande

Det är dock inte enbart den hegemoniska maskuliniteten som utgör våra teoretiska utgångspunkter i vår granskning av hur media skriver om manlig förskolepersonal. Det är för oss även språkets eventuella betydelse och påverkan i artiklarna som vi har valt att analysera. Dessa tankar väcktes utifrån Bo Nilssons forskning om relationen mellan den sociala konstruktionen av maskulinitet och språkets betydelse (Nilsson, 1999).

I Nilsson (1999) beskrivs tre juridiska fall under 1950-talet där språkets inverkan i konstruerandet av maskulinitetsnormer speglar utgången av fallen. I två av fallen är kontrasten så pass stor att vi har valt att fokusera på dessa. I första fallet framkommer att en man tänt eld på sin lägenhet. Enligt egen utsago var branden en ren olyckshändelse och han tog med sig sin hustru och sina två barn ut ur lägenheten. Trots detta dömdes han för mordbrand, samt i behov av vård på sinnessjukhus. Nilsson (1999) förklarar hur rättspsykiatriska utlåtanden, genom språket, beskriver gärningsmannen som en man som inte lever upp till de maskulina normerna. Argumenten för detta är bland annat att hans egenskaper inte passar en familjeförsörjare och därigenom ifrågasätts hans manliga identitet.

I det andra fallet beskriver Nilsson (1999) en man som blir dömd till villkorlig dom efter att ha blottat sitt könsorgan för två flickor i fem- respektive sex-årsåldern. Dessutom uppmanade mannen de båda flickorna att vidröra samt kyssa det. För detta erhöll flickorna 25 öre var. Argumenten för den villkorliga domen är gärningsmannens karaktär, personliga förhållanden och goda vitsord. Sambandet i dessa argument är att han tycks uppnå en normativ manlig sexualitet. Nilsson (a.a.) skriver att gärningsmannen, enligt rättsprotokollen, inte har fått utlopp för sina heterosexuella driftimpulser. Således skuldbeläggs hans hustru och bildar därmed en acceptans för hans agerande vid brottet. Detta tillsammans med de språkliga beskrivningar som görs

17

av vittnen, läkare och psykiatriker bildar den gemensamma uppfattningen att gärningsmannen lever upp till epitetet man.

Nilsson menar att ”varje språkligt utbyte har potentialen att vara en makthandling” (1999, s. 97). Och det är just detta vi ser i kontrasten mellan de båda fallen. Hur kan det komma sig att en man – som visserligen av olycka tänt eld på sin lägenhet – som hjälper sin familj ut ur lägenheten, bedöms vara sinnessjuk medan en man som agerar sexuellt mot unga barn endast får villkorlig dom? Vilken sorts betydelse har språket i denna konstrast? Nilsson (1999) hävdar att språket, i interaktion med dåvarande manliga normideal, skapar en bild av respektive gärningsman. Här ser vi prov på hur läkare och psykiatriker i det första fallet, med språket som verktyg, trycker ner gärningsmannen i den underordnade kategorin (se avsnittet om hegemonisk maskulinitet).

Vi finner det intressant att sådana kontraster går att urskilja i juridiska processer – som innefattar bland annat medicinska, psykologiska och polisiära aktiviteter – som bör förhålla sig neutralt och objektivt. Följaktligen väcktes tankar om huruvida dags- och kvällstidningar använder språket som ett maktladdat verktyg i de artiklar vi kommer att granska. I sådana fall på vilket sätt? Går det att urskilja språkliga mönster i rubrikerna? Benämns männen i artiklarna på specifika sätt? Dessa frågor kommer vi att beröra i analysen för att försöka urskilja vilken bild och beskrivning av manlig förskolepersonal som dominerar i de två tidningarna.

2.6 Media skapar problematik

Tidigare forskning om frågor som rör vår studie – det vill säga medias beskrivning av manlig förskolepersonal – verkar ej finnas. Vi har dock valt att använda oss av en forskningsbaserad studie som berör hur media, i samverkan med sociala förväntningar på män, till stor del påverkar manliga grundskollärares agerande i yrket. Penni Cushman (2009) har studerat hur tre manliga lärare från England, Nya Zeeland och Sverige har tvingats anpassa sin fysiska kontakt med elever. Detta i samband med att farhågor gällande sexuella övergrepp har belysts i media. Hon poängterar att medias artiklar om övergreppsfall dessutom har stjälpt mäns möjligheter att agera könsöverskridande i sin lärarroll. Det föreligger nämligen en risk i att deras maskulinitet kan få en feminin

18

prägel som väcker misstankar. Denna prägel blir påtaglig om de framställer sig själva som exempelvis emotionella och omsorgsgivande (a.a.).

Cushman (2009) lyfter därutöver problematiken i att manliga lärare förväntas uppfylla barns behov av fysisk kontakt och samtidigt iaktta försiktighet för att undvika eventuella anklagelser. Denna problematik råder även i förskolans verksamhet. Där är barnens behov av fysisk kontakt än mer framträdande, inte minst hos de yngre barnen. Fastän att Cushmans studie riktar blicken mot manliga grundskollärare, är därmed parallellerna till manlig förskolepersonal tydliga.

Ett annat bekymmer som Cushman (2009) tar upp, är att manliga lärare utifrån sociala förväntningar känner sig tvungna att eftersträva hegemonisk maskulinitet och samtidigt uppfylla skolornas riktlinjer gällande jämställdhet. Vidare menar hon att detta bekymmer – i samverkan med rädslan att anklagas för sexuella övergrepp – försätter manliga lärare i en problematisk sits (a.a.). Eftersom Cushmans slutsats delvis grundar sig i den misstänksamhet och rädsla som uppstår på grund av medias artiklar gällande sexuella övergrepp, vill vi undersöka om en liknande problematik förekommer i Svenska Dagbladets och Aftonbladets beskrivning av manlig förskolepersonal.

19

3 Metod

I detta kapitel kommer vi att ta upp hur vi har gått tillväga när vi genomfört vår studie. Här kommer vi också att beskriva vilka analytiska verktyg vi har använt oss av och varför. Dessutom ämnar vi att motivera hur vi gick till väga när vi valde vilka tidningar och artiklar som skulle utgöra vår granskning. Därutöver kommer vi att gå in på vilka etiska överväganden som vi har tagit hänsyn till under studiens gång.

Vi har i processen genomgående försökt vara medvetna om att vi personligen kan vara präglade av föreställningar om just media och män i förskolan. Efter utbildningen kommer vi själva att tillhöra den grupp som vi genom media valt att studera; nämligen manlig förskolepersonal. Inte minst i analysen av empirin har detta för oss varit viktigt att ha i beaktning. Speglar våra eventuella föreställningar det sätt vi har tagit oss an empirin? Vilka konsekvenser får det i sådana fall för det resultat vi presenterar? Med hjälp av de teoretiska utgångspunkter vi tog upp i föregående kapitel, hoppas vi att vi i största möjliga mån kan förbise de potentiella föreställningarna.

I analys- och diskussionsdelarna har det tillkommit ett fåtal teoretiska inslag, vilka inte nämndes i teorikapitlet. Dessa har behövts för att analysera och diskutera specifika delar av empirin, men har samtidigt inte varit en del av de teoretiska utgångspunkter vi fokuserat på. Därför har de heller inte tagits upp i teorikapitlet.

3.1 Metodval

När vi i starten av studien diskuterade eventuella metodval, föreföll en kvalitativ metod i form av intervjuer vara ett logiskt val. Med tanke på att syftet är att ta reda på hur manlig förskolepersonal framställs i media, planerade vi att intervjua journalister och redaktörer från tidningarna i vårt urval. Delvis för att få reda på hur de gick till väga i skrivandet och vilka eventuella överväganden de gjorde. Samt eftersom journalister och redaktörer, framför allt från två av Sveriges största tidningar, når ut till miljontals läsare varje dag. Därmed har de en tydlig inverkan på samhället och dess ideal, vilket vi tog upp i inledningen. Vi diskuterade även om vi skulle intervjua manlig förskolepersonal

20

för att få ett vidgat perspektiv. Vi var nyfikna på hur verksamma män inom förskolan upplever den bild som målas upp i media.

I slutändan bestämde vi oss för att göra en textanalys. En sådan analys innebär att man kartlägger det huvudsakliga innehållet i en text och sedermera analyserar denna (Esaiasson m.fl, 2012). Vi ämnade att åstadkomma detta genom att noggrant läsa varje individuell artikel för sig. För att upptäcka så många mönster i artiklarna som möjligt läste vi först enskilt innan vi påbörjade en diskussion. I sin tur jämförde vi alla artiklar för att skapa oss en större helhetsbild. Denna helhet hjälpte oss även att upptäcka skillnader i både rubricering och text mellan de båda tidningarna. Men med tanke på att tolkande sålunda är en bieffekt av textanalys som metod, existerar en risk i att läsare i framtiden kan komma att tolka artiklarna på andra sätt (Berg, 2015).

Den sorts textanalys som vi har gjort kan i viss mån liknas vid en netnografisk studie, eftersom artiklarna vi har analyserat hämtades från respektive tidnings internetsajt. Netnografi tar avstamp i en etnografisk ansats och har som syfte att analysera interaktion människor emellan på exempelvis sociala medier (Berg, 2015). Ytterligare en koppling vi fann mellan den typ av internetbaserade textanalys vi genomförde och netnografins innebörd, är att den insamlade empirin är publik. Således är den öppen för alla och det har därmed möjliggjort vår granskning.

I vår studie har vi emellertid valt att bortse från ovan nämnda interaktion. Detta beslut motiverar vi genom att kommunikativa inslag snarare var ett undantag än regel i artiklarna. I vår studie erbjöds nämligen sådan social interaktion endast i kommentarsfält under vissa artiklar. Vi vill hävda att en sådan netnografisk studie därför hade varit orättvis och problematisk att genomföra. En kommunikativ jämförelse hade således ej fungerat artiklar och fall sinsemellan. Dessutom undvek vi att granska forum så som Flashback där flertalet av de granskade artiklarna och fallen blev diskuterade. Den övergripande orsaken till bortseendet från sådana forum är tidsbrist, samt att läsares reaktioner inte utgjort en del av vårt syfte.

21

3.2 Urval

Vi har valt att granska publicerade artiklar gällande manlig förskolepersonal i dagstidningen Svenska Dagbladet och kvällstidningen Aftonbladet. De granskade artiklarna sträcker sig från april 2014 till april 2016 och utgör därmed en tvåårsperiod. Dessa val har tillkommit genom ett strategiskt urval. Ett sådant urval genomförs genom att man vid undersökningens startskott förhåller sig till de frågor som är relevanta för studiens syfte (Alvehus, 2013). Detta förhållningssätt anser vi hade varit svårt att uppfylla om vi till exempel granskat osammanhängande medier utifrån ett slumpmässigt urval. I början av vårt arbete förde vi diskussioner huruvida vi skulle ta oss an ett brett spektra av media: allt ifrån sociala forum så som Facebook och Flashback, till lokala eller rikstäckande tidningar. Det förefaller möjligt att ett sådant brett urval mycket väl kunde ha gett upphov till liknande resultat som vi presenterar i vårt arbete. Men den komplexitet och tidsram som en sådan bred analys hade inneburit, anser vi hade varit ouppnåeliga för ett examensarbete. Däremot utgör tidningarna vars artiklar vi har granskat ett rikstäckande spektra – både i utgåvorna och på webben. För att ytterligare försäkra oss om att få ett förhållandevis stort urval, använde vi oss noggrant utav sökfunktionen på tidningarnas hemsidor. Detta genom att söka på ordet ”förskola” för att få fram alla artiklar rörande förskolan. Genom en sökning på exempelvis ”manlig förskollärare”, fann vi en risk i att artiklar gällande yrkesverksamma män i förskolan trots allt kunde ha kommit att undgå oss. Manlig personal hade nämligen inte nödvändigtvis behövts benämnas som just ”manlig förskollärare”. Efter denna sökning läste vi igenom ingresserna för att därefter bedöma om artiklarna var relevanta för vårt syfte.

I och med att vårt metodval till viss mån angränsar till netnografisk forskning, har vi i vårt urval ägnat oss åt principer – både gällande hur urvalet ska göras och kategoriseras – som förknippas med denna metod. Detta medförde bland annat att vi i vårt analytiska arbete fick ägna mycket tid till att sammanfoga vårt empiriska material. I kombination med teoretiska utgångspunkter, bildar nämnda sammanfogning en central faktor i att kunna presentera ett resultat som en berättelse (Berg, 2015). Att just kunna förmedla en berättelse om bilden och beskrivningen av manlig förskolepersonal i media, har varit ett

22

att våra brinnande mål. Vi hoppas att denna bild och beskrivning i form av en berättelse på ett tydligt vis kan besvara våra frågeställningar.

3.3 Genomförande

Efter urvalet av och sökandet i nämna tidningar, skrev vi ut samtliga 97 artiklar. Därefter sammanställde vi dem i kronologisk ordning utefter tidning och datumordning i varje fall. För att i senare skede kunna upptäcka mönster med hjälp av våra teoretiska glasögon, markerade vi flertalet saker i tidningarna: valet av rubricering, användandet av sexuellt karakteristiska ordval och beskrivningar av de misstänkta gärningsmännen. Detta skapade i sin tur de delar och den helhet som vi presenterar i resultat- och analyskapitlet. Vi markerade även antalet bilder och beskrev deras estetiska påverkan. I slutändan lämnade vi dock bildanalysen åt sidan eftersom vi uppfattade denna påverkan som allt för individuell.

3.4 Etiska överväganden

I samband med en forskningsbaserad studie, behöver man iaktta de fyra huvudkrav som Vetenskapsrådet (2002) beskriver. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Syftet med ovanstående råd är att ge tydliga riktlinjer och förmedla normer som en forskare bör följa och förhålla sig till (a.a.). Men då vi varken har intervjuat eller hanterat personlig data, har vi inte behövt beakta de fyra huvudkraven närmare. Vi har emellertid fortfarande haft dem i åtanke. Dessutom är fallen vi har tagit del av publika handlingar: både i den artikelform som vi har granskat och i rättsliga processer.

I vår granskning har vi hanterat uppgifter om olika typer av sexuella övergrepp. Det är därmed ett känsligt tema som berör. Därför har vi i resultat- och analyskapitlet varit noggranna med hur vi benämner antingen de misstänkta eller dömda gärningsmännen. Vi har således ämnat att hålla en neutral ton i skrivandet om männen. Exempelvis skriver vi inte om misstänkta män som pedofiler.

Berg (2015) skriver att i nätbaserade sammanhang föreligger en risk i att det kan finnas material som har blivit borttaget. I vår studie kan det således innebära att vi har tillgång till färre artiklar än vad läsaren hade i det aktuella skeendet. Artiklar kan också komma

23

att revideras i efterhand, vilket naturligtvis kan innebära olika tolkningar beroende på vid vilken tidpunkt man läser texten. Vidare menar Berg (a.a.) att läsare därför i efterhand kan komma att tolka sammanhängande material på annorlunda sätt. Dessutom kan det vara svårt för läsare att förstå de eventuella känslor som uppstått i samband med det ursprungliga materialet. Särkskilt viktigt blir detta för oss eftersom flertalet av de granskade artiklarna är upp till två år gamla.

24

4 Resultat och analys

Vi har valt att dela upp det här kapitlet i fyra övergripande delar. Valen vi presenterar nedan är relevanta för vårt syfte och för att kunna besvara våra frågeställningar. Delarna utgör olika segment som kommer att bilda den helhet som krävs för att kunna urskilja vilken bild och beskrivning av manlig personal i förskolan som dominerar i tidningarna, samt vad debatterna handlar om.

4.1 Dominansen av övergreppsartiklar

Under genomgången av det empiriska materialet, präglade först och främst dominansen av övergreppsartiklar våra funderingar. Statistiken som vi upprättat visar att 93 av de totalt 97 artiklarna handlar om påstådda sexuella övergrepp mot barn begångna av antingen manlig personal eller manliga praktikanter i förskolan. De återstående fyra artiklarna är debatter, vilka vi kommer att ta upp senare i detta kapitel. Det innebär att cirka 96% av de insamlade artiklarna berör nyheter gällande sexualbrott (bland annat övergrepp, våldtäkt och sexuell posering). I artiklarna stötte vi på ett stort antal upprepningar gällande ord relaterade till sexualbrottslig karaktär. Bland dessa återfinns orden ”sexuellt övergrepp och ofredande”, ”våldtäkt”, ”barnporr” och ”barnposering” samt ”sexuellt utnyttjande”. Vår statistik visar att ord av denna karaktär förekommer 446 gånger i de 93 artiklarna gällande övergrepp. Orden ”brott”, ”brottet” och ”brotten” förekom 40 gånger i samma artiklar.

I teoridelen ställde vi frågan huruvida förändringar i det moderna samhället, så som Pride-festivalens intåg, bidragit till en mer normativt accepterad syn på män i förskolans verksamhet. Har en sådan förmodad förändring bidragit till att manlig förskolpersonal kan byta blöjor utan att de ifrågasätts? Svaret utifrån ovanstående presenterad statistik är nej. Det förefaller svårt att se denna sorts acceptans i artiklar som rör män i förskolan när 96 % av dem handlar om sexuella övergrepp. När det dessutom förekommer upp emot ett 450-tal ord av sexualbrottslig karaktär, blir det svårt att dra en annan slutsats än att männen som beskrivs i artiklarna hamnar utanför den hierarkiska ordning som utgör Connells maskulinitetsteori. Vad innebär då dessa artiklar för den gemene manlige

25

förskolepersonalen? Författaren Lindberg (Bank & Lindh, 2012) beskriver på ett talande sätt vad det kan innebära att vara en man i dagens samhälle:

”Att vara man är lite som att vara tysk. Man tillhör en grupp människor som har ställt till det. Det är fakta. No bullshit. Och det måste man förhålla sig till.” (Bank & Lindh, 2012, s 15).

Ett liknande förhållningsätt kan vi – på grund av Svenska Dagbladet och Aftonbladets fokus på övergrepp – urskilja för manlig förskolepersonal. Män i förskolan måste, precis som i ovan citat, förhålla sig till ett fåtal mäns ödesdigra handlingar. Med Connells (2008) teori i åtanke tolkar vi det således som om dessa män i sin tur knuffas ännu längre ner i den underordnade kategorin i det maskulina hierarkiska systemet.

Med förhållningssättet tillkommer en rädsla för både manlig personal i verksamheten och de män som vill utbilda sig till förskollärare. Det är en rädsla som innefattar att bli anklagad för sexuella övergrepp och kategoriserad som pedofil. Denna påtagliga rädsla är en del av den problematik som Cushman (2009) lyfter i sin studie om manliga lärare.

Om man för ett ögonblick bortser från övergreppsartiklar i media och det rykte det medför, nämligen att varje man i förskolan är en potentiell pedofil; vad behöver då manlig förskolepersonal förhålla sig till? När en man tar steget in i förskolans verksamhet måste han förhålla sig till att vara en del av ett kvinnodominerat yrke. På så sätt får dessa mäns maskulinitet en feminin prägel. Att utföra arbete som traditionellt sett varit ett kvinnligt domän, kan därmed ses som att man som man självmant gör avkall på den makt som den patriarkala ordningen håller i schack (Connell, 2008). Manlig förskolepersonal bryter därigenom mot en historiskt stark norm: kvinnor, som anses vara emotionella och omsorgsgivande, har en naturlig plats inom barnomsorgen. Nordberg (Johansson & Kuosmanen, 2003) menar att män i förskolan på så sätt fungerar som en modell för könsöverskridande. Hon nämner också att politiker i dag är måna om att framställa sig själva som jämställdhetsivrande feminister. Därigenom utger de en bild av det politiskt korrekta. Vi tolkar det således som ett försök att omforma idealbilden av den nye mannen. Ett tydligt exempel på just detta tog vi upp i teoridelen när vi nämnde att Fredrik Reinfeldt, år 2014 blev den första svenska statsminister att delta i Pride-festivalen. Ett resultat av försöken till normativa förändringar, borde

26

underlätta för män att agera könsöverskridande i förskolan och vara en del av verksamheten utan att ifrågasättas. Men det vi istället ser i vår granskning är att män i verksamheten får stå i skymundan när artiklar gällande sexuella övergrepp i förskolan utgör nära inpå allt som skrivs om manlig personal i dessa tidningar.

4.2 Kalmar-fallet

Det mest uppmärksammade fallet skedde i Kalmar, Högsby kommun av en då 21-årig praktikant som dömdes för ett 60-tal grova övergrepp på 14 barn (Svenska Dagbladet, 2014). Övergrepp på två av barnen hade ingen relation till förskolan. Men exakt var dessa övergrepp tog plats nämns inte i någon av tidningarna. Men var övergreppen i förskolan skedde tas däremot upp: på förskolans toalett, lekplatsen utanför förskolan samt i vilorummet (a.a.).

Praktikanten dömdes i slutändan till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han blev dessutom dömd till att betala ett skadestånd motsvarande 1 170 000 kronor (Svenska Dagbladet, 2014). 49 av totalt 97 artiklar i vårt empiriska material består av detta fall. Det utgör därmed mer än hälften av alla insamlade artiklar från april 2014 till april 2016. Fallet är också det första vi hittade i vår insamling, med start i april 2014.

4.2.1 ”Dagispedofil”

Det vi framför allt noterade i samband med Kalmar-fallet, var Aftonbladets val av rubricering. I 11 av de 22 artiklarna rörande fallet benämns gärningsmannen med ordet ”dagispedofil”. Till skillnad från Aftonbladet använder inte Svenska Dagbladet denna typ av rubricering. Istället förekommer varierade rubriker. Dels användandet av orden ”förskolepedofil” och ”övergrepp”, dels rubriker gällande fallets konsekvenser för den drabbade förskolan och kommunen. Tidningen använder sig inte av ordet ”dagispedofil” över huvud taget, varken i rubrik eller text. Ingen utav tidningarna använder denna rubricering i någon av de 14 andra fallen som skrevs under ovan nämnda tvåårsperiod.

I den här analysdelen vill vi inte fokusera på varför Aftonbladet endast använder rubriceringen ”dagispedofil” i detta fall. Fokuset kommer snarare att ligga på hur benämningen dels fungerar som en gränsvakt och dels vilka signaler språket sänder.

27

Vad menas då med gränsvakt? Som vi tog upp i teoridelen, markeras angränsning till den underordnade maskuliniteten genom ord som till exempel morsgris och fjolla. På ett liknande sätt menar vi här att ordet ”dagispedofil” figurerar som en gränsvakt som markerar att gärningsmannen inte längre räknas till gruppen män. Så som vi tolkar Connell (2008) så innebär inte gränsvakt någon fysisk person eller i detta fall journalisten eller tidningen. Det är snarare talet om dagispedofil som sänder starka signaler till läsarna att mannen som beskrivs i artikeln positioneras till och med utanför den marginaliserade delen av maskulinitetsordningen. Vi tolkar det således som att gärningsmannen inte längre ens kategoriseras som en man utan istället som pedofil. På så sätt hamnar han, liksom övriga misstänkta män i artiklarna vi har analyserat, utanför den manliga hierarkiska ordningen.

I ”Språket som maskulinitetsformande” beskrev vi hur Nilsson (1999) tryckte på hur språket tillsammans med manliga normideal, målar upp en bild av en gärningsman. Det är just detta vi ser i användet av benämningen ”dagispedofil” i Kalmar-fallet. Men till skillnad från Nilssons beskrivning gällande det sexuella övergrepp av en man på två flickor i fem- respektive sexårsåldern, får vi i Kalmar-fallet inte en ingående bakgrundsbeskrivning av gärningsmannen. Varken hans karaktär eller personliga förhållanden tas upp i någon av de 49 artiklar som skrevs om fallet. Det enda läsaren får reda på angående hans förflutna är en bilolycka som orsakade en hjärnskada (Aftonbladet, 2014). Därmed får benämningen ”dagispedofil” extra stark effekt. Som Nilsson (1999) nämner har varje språkligt utbyte potentialen att vara en makthandling. Och detta blir aldrig tydligare för oss än i Aftonbladets val av rubricering i Kalmar-fallet.

4.3 De misstänkta

I denna del kommer vi att redogöra för hur de båda tidningarna beskriver de misstänkta. Varför är det viktigt? Vi anser att vi behöver se djupare än enbart statistik, som visar bland annat antal övergrepp och fall där män är involverade, för att kunna få en helhetsbild av männen. Hur beskrivs då de misstänkta i de 15 fallen som tidningarna skildrar? Utöver redan nämnd statistik, lyser beskrivningarna av männen med sin frånvaro i de båda tidningarna. Beskrivningarna vi har fått fram gällande männen i frågas bakgrund och attribut – såväl fysiska som mentala – är från gärningsmannen i

28

Kalmar-fallet. Mannens fysiska beskrivning stannar vid att han under rättegången har odlat ett spretigt skägg (Svenska Dagbladet, 2014). Gällande mannens bakgrund får vi reda på att han har varit med om en bilolycka där en av hans bröder gick bort. I samband med olyckan skadades gärningsmannen allvarligt och fick hjärnoperaras åtskilliga gånger för svullnader (Aftonbladet, 2014). I de rättspsykiatriska undersökningarna inför rättegången framkom att han lider av en allvarlig psykisk störning (Svenska Dagbladet, 2014).

En trolig anledning till att tidningarna tar upp olyckan som resulterade i hjärnskadan, är att den ger en bild av pedofilen som psykiskt störd. Det skapar i sin tur en medikalisering av honom som har till syfte att förklara hans brott. Men gärningsmannen kan mycket väl ha drabbats av andra olyckor som tidningarna kan tänkas bortse ifrån. De finner förmodligen liten relevans i att han eventuellt också kan ha stukat sin fot, brutit ett finger någon gång eller dylikt. Här blir således tidningarnas makt uppenbar då de har möjlighet att välja vilken information de vill förmedla och därmed påverka i vilken riktning läsarnas tankar förs.

Till skillnad från Kalmar-fallet sker inga ingående beskrivningar gällande övriga mäns bakgrund och attribut. I och med att beskrivningarna av de misstänkta lyser med sin frånvaro, blir fördomar och spekulationer om männen en naturlig följd. Det förefaller därmed enkelt att spekulera kring dessa män och tillmäta dem egenskaper så som är destruktiva och aggressiva – egenskaper som klassas som manliga (Connell, 2008). Som vi tidigare tog upp, måste all manlig förskolepersonal förhålla sig till övergrepp. Därmed är det inte enbart männen i artiklarna som stämplas som just aggressiva och destruktiva. När man dessutom har i åtanke att män i allmänhet – alltså inte enbart i samband med övergreppsartiklar – brukar beskrivas som icke omsorgsgivande och känsloförträngande (Johansson & Kuosmanen, 2003), blir det också lätt att komma fram till slutsatsen att gruppen män bör uteslutas från förskolan. Detta fastän att ett par av de misstänkta, däribland i Kalmar- och Kristianstad-fallen, fastslås vara psykiskt sjuka eller har diagnostiserats med pedofili efter rättspsykiatriska undersökningar (Svenska Dagbladet, 2015).

29

Men vilka belägg finns det för att hävda att män inte anses vara emotionella och omsorgsgivande? Som vi lyfte i teori- och forskningskapitlet, finns det forskning som visar på ytterst små skillnader mellan män och kvinnor utöver biologiska faktorer (Connell, 2008). Dessa fördomar lever dock kvar, även i en tid där feminism numera tillhör en självklar ståndpunkt för dagens politiker, inte minst i Sverige (Johansson & Kuosmanen, 2003).

Med tanke på alla fördomar som kan tänkas uppstå på grund av dominansen av övergreppsartiklar och avsaknaden av beskrivningar om de misstänkta, blir en effekt att den socialt konstruerade stereotypen om mannen som icke omsorgsgivande och känsloförträngande tillåts leva kvar än i dag. Denna stereotyp förhindrar män att uppfatta sig själva på andra vis (Johansson & Kuosmanen, 2003). Därmed existerar lite utrymme för en modern idealbild av mannen som gränsöverskridande att kunna växa. På så sätt ter det sig problematiskt för män i förskolan att uppfatta sig själva på andra sätt.

4.3.1 Skyldig eller oskyldig?

Av de 15 fall som uppmärksammats i Svenska Dagbladet och Aftonbladet, visar det sig att i sex utav fallen har den misstänkte gärningsmannen blivit dömd. I ett av fallen kom det fram att den misstänkte var oskyldig och frigavs således. I de kvarvarande åtta fallen får läsaren inte reda på om de misstänkta och häktade var skyldiga eller ej. Således stannar informationen vid att de åtta anklagade männen delgivits just misstanke om sexuella övergrepp eller liknande. Oftast rör det sig om fall där den misstänkte inte uppges ha förgripit sig på mer än ett barn. Det innebär att mindre än hälften av de misstänkta under denna tvåårsperiod blev dömda till antingen fängelse eller vård.

4.4 Avsaknaden av debatt

Som vi nämnde tidigare är 4 av de 97 artiklarna debatter. Dessa handlar om mäns vara eller icke vara i förskolan. Samtliga debattartiklar publicerades i Aftonbladet i samband med att Kalmar-fallet var aktuellt. Två av dem är negativa i syn mot män i förskolan och anser att de inte ska jobba i verksamheten. Debattören i de båda artiklarna, frilansjournalisten Joakim Lamotte, hävdar att ju fler män som arbetar i förskolan, desto större risk är det att övergrepp kan begås. Han trycker även på att barns säkerhet går

30

före jämställdhet. En motdebattör påstår dock att Lamottes argument likväl skulle kunna innebära att man som pappa inte skulle kunna vara ensam hemma med sina egna barn (Aftonbladet, 2014).

En av debattartiklarna handlar om förebyggandet av sexuella övergrepp skriven av fyra folkpartister. De uppmanar engagemang från hela landet och staten. Främst är det dem tre storstadsområdena som de menar ska agera som självklara medfinansiärer. På så sätt menar politikerna att personer med riskbeteende kan få hjälp innan de begår övergrepp (Aftonbladet, 2014).

Den enda debattartikel som är tillägnad för att få in fler män i förskolan är skriven av Mats Olsson, lärare vid Malmö Högskola, lärarutbildning. Han menar att män ur ett rättighetsperspektiv inte ska behöva försvara sitt yrkesval. Dessutom lyfter han att det är gynnsamt för barn i förskolan att få möta en mångfald bland pedagogerna, vilket innebär inte enbart ett brett spektra av ålder, klass och etnicitet, utan även kön (Aftonbladet 2014).

I de 14 andra fallen lyfts alltså inte en enda debatt. Inte ens i ett fall i Kristianstad där gärningsmannen begick övergrepp mot fler barn än vad som var fallet i Kalmar (Svenska Dagbladet, 2015). Snarare är det artiklar om anmälningar mot förskola och kommun, råd från Skolverket och tragedier som har försatt de utsatta kommunerna i chock. Debatterna i dessa tidningar – två av Sveriges absolut största - lyser alltså med sin frånvaro. Snarare är det så att debatter om män i förskolan främst ges plats i tidsskrifter riktade mot förskolans verksamhet eller utbildning (Lärarnas Nyheter, 2015). Kommuner arbetar för att få in fler män i förskolan (SKL, 2016), men i vår granskning kan man tolka det som om tidningarna, på ett omedvetet plan, försvårar detta arbete. Det leder i sin tur till att män inte blir inspirerade till att utbilda sig till förskollärare när de läser dem artiklar Svenska Dagbladet och Aftonbladet väljer att skriva om män i förskolan.

De otaliga övergreppsartiklar vi har gått igenom kunde mycket väl ha fungerat som ett startskott, likt hur boken ”Rätten att vara människa” (1975) bidrog till en bred och intensifierad jämställdhetsdebatt (Hill, 2004). Definitionen av maskulinitet skakades

31

om: begrepp så som velournallar och mjukismän växte fram, och mansrörelser formades med hopp om att distansera sig från den traditionella destruktiva mansrollen. I denna debatt uttryckte allt från politiker och journalister till psykologer och vardagliga människor sina åsikter (Johansson & Kuosmanen, 2003). Men debatten kring mäns vara eller icke vara i förskolans verksamhet uteblir som när på fyra artiklar under en tvåårsperiod. En tänkbar orsak till att debatten inte lyfts i de här två tidningarna, kan vara på grund av det känsliga ämne som berör övergreppsartiklarna: pedofili. Vem eller vilka vågar ta i denna debatt och ”försvara” mäns position i förskolan när övergreppen ekar i media?

4.4.1 Kategoriseringen av män

Den gemensamma utgångspunkten för tre av de fyra debattartiklarna är, som vi nämnde ovan, huruvida män bör arbeta i förskolan eller ej. Men vilka män är det som debattörerna talar om? Är det alla typer av män som man vill få in i förskolan? Eller är varje man i förskolan en potentiell pedofil? Det vi kan urskilja i vår granskning av debattartiklar är beskrivningen av män som en enhetlig grupp. Vare sig det gäller åsikter om att män inte bör arbeta i förskolan eller när det gäller åsikten att man vill få in fler män i verksamheten. Det leder till en kategorisering där varje man antingen bör jobba i förskolan för att han är just en man (utifrån ett mångfaldsperspektiv) eller att han inte bör jobba i förskolan eftersom att han kan vara en potentiell pedofil. De utgör två motpoler, men där båda ändarna drar en kam över männen som grupp och placerar dem antingen i det ena eller andra facket. Här kan man också se kategoriseringarna med hjälp av de språkramar som Nilsson (1999) lyfter. Han beskriver hur språk kan användas och formuleras för att inta olika sorters maktpositioner. Vi kan inte veta hur journalisterna och debattörerna har tänkt i sitt skrivande. Men oavsett får kategoriseringen av män som en enhetlig grupp en slagkraftig effekt med språkets inverkan. Debattörerna i artiklarna tar till exempel ingen beaktning i att män som grips för övergrepp i flera fall lider av psykiska sjukdomar. Fast är det verkligen så enkelt som att säga att män, som grupp, ska vara i förskolan eller ej? Ett resultat av debattartiklarna är att man gör en bedömning utifrån det manliga könet, utan att beakta andra betydligt mer värdefulla egenskaper för den som vill bli förskollärare.

32

När debatterna är få – 93 av 97 är som vi nämnde tidigare övergreppsartiklar – och dessa dessutom gestaltar män som en enhetlig grupp; hur ska då män med intresse för att jobba inom förskoleyrket, våga ta plats? Utifrån vår granskning anser vi således att utrymmet för män att ta plats har skalats ner till en enfilig väg där männen varken kan svänga vänster eller höger.

33

5 Diskussion

Syftet med denna studie har varit att granska hur mäns roll i förskolans verksamhet framställs i en dags- och kvällstidning. Frågeställningarna vi har formulerat i inledningen har att göra med hur manlig förskolepersonal omskrivs och debatteras i Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Med hjälp av våra teoretiska utgångspunkter har vi besvarat dessa frågor. I resultatdelen utmynnade detta till fyra övergripande delar. Dessutom har vi med Connells (2008) teori i åtanke, försökt lyfta hur den traditionellt bundna maskuliniteten och dess tillhörande normer har haft en direkt påverkan i denna beskrivning. I resultat- och analysdelen, har vi ämnat att gestalta bilden och beskrivningen i form av en berättelse. Vår förhoppning är att beskrivningen av manlig förskolepersonal inom den media vi har granskat, har målats upp på ett tydligt och sammanhängande vis i denna berättelseliknande form.

5.1 Debatten idag

Som vi påpekade i analysdelen, har flertalet manliga nätverk för att få in fler män i förskolan bildats de senaste åren (Lärarnas Nyheter, 2015). Detta är ett arbete som även kommuner bedriver starkt (SKL, 2016). Men som vi tidigare tagit upp når dessa försök allt som oftast endast ut till män som redan är aktiva antingen inom förskolan eller lärarutbildningen. När vi under granskningen upptäckte den ojämnt balanserade fördelningen av övergreppsartiklar kontra förskolans behov av ett ökat antal män i verksamheten, väcktes hos oss följande fråga: hur ska ett intresse kunna uppstå hos män, som står utanför den slutna krets som omger just verksamheten och utbildningen, att vilja arbeta inom förskolan? Framför allt när kontrasten på grund av den obalanserade fördelningen av artiklarna är så pass påtaglig. Vem eller vilka besitter ansvaret för att denna konstrast ska balanseras ut och därmed göra det lättare för män att bryta det oskrivna genuskontraktet och ta en naturlig del av förskolans verksamhet? Är det ett ansvar som de rådande tidningarna vill ta i eller är deras fokus snarare att förmedla nyheter och fakta till allmänheten?

34

Vår tanke med ovan nämnda frågor är inte att peka finger och leta syndabockar. Snarare är det så att vi vill lyfta en medvetenhet kring den ensidighet som råder i debatten om manlig förskolepersonal i media. Det är först när en sådan medvetenhet lyfts som vi anser att en diskussion och debatt på allvar kan börja ta fart. Denna debatt måste börja någonstans och är inte ett arbete som sker över en natt. Tidningarna vi har granskat, som är några av Sveriges största, har onekligen kraft att nå ut till miljontals läsare och således påbörja skapandet av en sådan debatt. Men som vi såg i den svenska jämställdhetsdebatten på 70-talet, som vi beskrev i teoridelen, kan en sådan debatt vara omvälvande och påtaglig (Johansson & Kuosmanen, 2003). Vi vill dock hävda att detta inte är en rimlig anledning för tidningar och media att på något sätt förbise och exkludera en sådan debatt. Vi anser att debatten är viktig eftersom den i grund och botten dels handlar om att män, som Mats Olsson (Aftonbladet, 2014) poängterar, ur ett rättighetsperspektiv inte ska behöva försvara sitt yrkesval. Och dels handlar det även om barnens rätt att få en mångfaldig tillvaro i deras vardag (Läroplan för förskolan, 2010), i vilken förskolan utgör en stor del.

5.2 Genuskontraktets påverkan

Samma problematik existerar däremot inte för yrkesverksamma kvinnor inom förskolan. Därmed slipper de liknande fördomar som riktas mot manlig förskolepersonal. Det är i stor utsträckning förståeligt eftersom statistik visar att endast tre procent av de som begår sexuella övergrepp är kvinnor (Brottsförebyggande rådet, 2016). Men det finns emellertid skäl till att tro att det finns fler kvinnliga förövare – om än fortfarande i betydligt mindre grad än män. Nystad Haugland (Psykologtidsskriftet, 2011) menar att ett mörkertal kan finnas bland kvinnor eftersom det ofta är svårt att rapportera kring sådana fall då kvinnorna, ur en traditionell synvinkel, har en naturligt nära relation med barnen. Därför blir de heller inte ifrågasatta på samma sätt som män. Hur kommer det sig att denna traditionella synvinkel till stor mån bibehålls än idag? Enligt Hirdman (1988) ingår både män och kvinnor i ett genuskontrakt. Detta osynliga kontrakt beskriver Hirdman som en idealtypsrelation, vilken innefattar föreställningar om hur relationen mellan man och kvinna bör fungera. Detta leder i sin tur till att respektive kön ”vet sin plats”. Det skapar en struktur där möjligheter och skyldigheter ter sig olika för könen. En av kvinnans skyldigheter inom arbetsfären har traditionellt setts vara inom hem- och barnomsorg (Hirdman, 2003). En påföljd av denna struktur