Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn unga samhälleExamensarbete
15 högskolepoäng
Föreställningar om läs- och skrivsvårigheter
- Hur verksamma pedagoger tolkar begreppen
läs- och skrivsvårigheter och dyslexi
Ideas of read and write disabilities
–The view of active pedagogues on the concept of read and write disabilities and dyslexia.
Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare
Barn och ungdomsvetenskap, Lärarutbildningen 2010-11-02
Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Johan Dahlbeck
Frida Ohlsson
Abstract
Malmö högskola Lärarutbildningen
Barn och ungdomsvetenskap Höstterminen 2010
Författare: Frida Ohlsson och Hanna Johansson
Synen på och definitionen av läs- och skrivsvårigheter har varit väldigt omtvistad under flera år. Vårt övergripande syfte med denna uppsats är att genom att intervjua verksamma pedagoger i dagens skola där de beskriver begreppet läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Vi vill även få ökad kunskap inom detta ämne. Frågeställningen blir då hur verksamma pedagoger tolkar begreppet läs- och skrivsvårigheter och dyslexi? Hur arbetar pedagoger med begreppen? Börjesson (1997:48) menar att definitioner om vad som är avvikande ständigt diskuteras och att dessa diskussioner ser olika ut beroende på var man befinner sig och när i tiden. Detta har varit vår utgångspunkt i våra frågeställningar.
Undersökningen ha skett genom kvalitativa intervjuer med diktafon som hjälpmedel. Våra intervjuer har vi sedan analyserat utifrån tidigare forskning. Vi har även belyst undersökningen ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, vilket handlar om att människan skapar egna föreställningar om vår värld, antingen ensam eller tillsammans med andra. Vår slutsats är att pedagoger har olika uppfattningar om begreppen och de talar om de på olika sätt. Detta kan till exempel bero på vad pedagogerna har för erfarenheter eller i vilket sammanhang de befinner sig. Läs- och skrivsvårigheter ses som ett brett begrepp där dyslexi förklaras som specifika läs- och skrivsvårigheter.
Nyckelord: Dyslexi - läs- och skrivsvårigheter - föreställningar - specifika läs- och
skrivsvårigheter – språkutveckling
Handledare: Johan Dahlbeck Examinator: Jonas Qvarsebo
Förord
Arbetet har varit jämnt fördelat mellan oss författare. Vi har skrivit en del tillsammans och en del själva och sedan bytt texter för att fylla i och fortsätta på varandras. Vi har utfört intervjuerna var för sig, men lika många var. Tack till pedagogerna som ställde upp i våra intervjuer, ni har bidragit stort till denna undersökning. Tack till Johan Dahlbeck för utmärkt handledning.
Innehållsförteckning
Abstract ...3
Förord………..5
Innehållsförteckning ...7
1.Inledning ...9
1.1Syfte och frågeställningar...10
2.Tidigare forskning...11
2.1 Läs- och skrivsvårigheter och dyslexi...13
2.2 Läs- och skrivsvårigheter från dåtid till nutid………... .13
3.Metod...16
3.1 Metodval ………...16
3.2 Urval och genomförande………...17
3.3 Analysbeskrivning...18
4.Analys...20
4.1 Begreppet läs- och skrivsvårigheter...20
4.2 Begreppet dyslexi ...22
4.3 Pågående diskussion kring begreppen...23
4.4 Tillvägagångssätt vid misstanke om att en elev har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi………...….24
4.5 Utredning ...25
4.6 Resurser på respektive skola...28
4.7 Sammanfattning av vår analys ...29
7. Diskussion ...31
Referenslista...33
1. Inledning
Läs- och skrivsvårigheter i sig är ju ett brett spektra och ibland, menar jag, att det kan vara pedagogiskt orsakade läs- och skrivsvårigheter. (Ur intervju med Karin, specialpedagog, 2010-09-20)
Vi lever i ett samhälle där vi ständigt omges av bokstäver i olika sammanhang. Vi läser dagstidningar, tidtabeller och skriver sms. Det är inte alltid man reflekterar över att sådana saker, som många anser är enkla och vardagliga, kräver god läsförmåga. För många barn och ungdomar har det blivit en del av vardagen att skicka sms, maila eller gå med i olika communities på internet.
Alla elever med särskilda behov, såsom läs- och skrivsvårigheter har rätt att få extra hjälp i skolan. I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshem (Lärarens handbok, 2006:17) står det att ”alla som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd”. Vidare står det att ”läraren skall stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter”.
I vår studie utförs en undersökning kring begreppet läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Detta för att synliggöra, analysera och ge ett perspektiv på hur verksamma pedagoger tolkar dessa begrepp. Mötet med läs- och skrivsvårigheter infann sig på vår verksamhetsförlagda tid på lärarutbildningen, där vi mötte ett flertal barn med dessa problem. Syftet med arbetet har vuxit fram genom intresse för ämnet och även för framtida arbete med elever med läs- och skrivsvårigheter. Vi uppmärksammade hur pedagogerna pratade om begreppen och att innebörden skiljde sig åt beroende på vem man pratade med. Frågor väcktes hos oss och vi beslutade oss för att gräva djupare i dessa begrepp. Dagens pedagoger möter dagligen barn med läs- och skrivsvårigheter
och dyslexi och för att få deras bild av begreppen kommer vi att intervjua specialpedagoger och lärare på tre olika skolor i två städer. Hur uppfattar pedagogerna på respektive skola begreppen? Finns det likheter eller skillnader i tolkningarna? Det är något som är högst relevant i dagens skolor och behövs uppmärksammas mer.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med vårt arbete är att undersöka hur verksamma pedagoger tolkar och beskriver begreppet läs- och skrivsvårigheter. Vi vill även ta reda på hur de tolkar begreppet dyslexi och vad de anser att skillnaden mellan dessa två begrepp är. Vi kommer sedan att analysera vårt material genom att försöka synliggöra mönster i pedagogernas tolkningar. Den som har diagnostiserad dyslexi och studerar på högskola eller universitet har rätt att få kurslitteratur inläst på band eller andra examinationsformer. Finns samma möjlighet för barnen i grundskolan? För många barn blir den första läsinlärningen i skolan en ganska lätt uppgift, men hur är det för de barn som inte kan ”knäcka” den alfabetiska koden?
Genom att läsa olika böcker och avhandlingar om ämnet inser vi ganska snabbt att det finns väldigt många olika uppfattningar om vad läs- och skrivsvårigheter är för något och att det inte finns någon bestämd beskrivning. Vi vill undersöka om pedagogernas tolkningar av begreppen skiljer sig från varandra eller om det finns en relativt samstämmig uppfattning.
Våra frågeställningar är följande:
Hur tolkar verksamma pedagoger begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi?
1.
Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras hur läs- och skrivsvårigheter kan yttra sig, hur begreppet har vuxit fram och hur det diskuteras.
1.1 Läs- och skrivsvårigheter och dyslexi
För att förklara hur läs- och skrivsvårigheter kan yttra sig har vi valt att använda oss av Rygvolds (1993:99) beskrivning. Nedan följer några exempel.
Lässvårigheter kan bland annat yttra sig genom att det blir problem med att: få ihop bokstäver och stavelser till ord,
få en riktig ordning på de bokstäver som ingår i ett ord,
läsa hela längre ord,
läsa med normal hastighet,
förstå en text.
Skrivsvårigheter kan bland annat visa sig på följande sätt: man skriver som det låter (”genom” blir ”jenom”),
det är speciella problem med dubbelskrivning av konsonanter /”dubbel” blir ”dubel”),
man utelämnar vissa av bokstäverna i ett ord (”Helene” blir”Hlne”),
en kombination av olika feltyper (”självklart” blir ”skelvklat”).
Enligt Stadler (1994:36) vet alla vad som avses om någon talar om läs- och skrivsvårigheter, men om det talas om specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är det många som undrar vad det är. Även Myrberg (2007:60) beskriver att det kan vara svårt att veta vad som är dyslexi då det inte visar sig genom tydliga symptom. Dyslektiker gör samma sorters läs- och skrivfel som andra människor men de gör däremot fler fel av samma sort. Rydelius (2007:305) menar att för många har dyslexi blivit ett överordnat begrepp under vilket ett antal olika varianter på läs- och skrivsvårigheter inryms, medan andra använder läs- och skrivsvårigheter som överordnat begrepp i vilket dyslexi ingår. Vissa människor – inte minst lärare – känner obehag inför dyslexibegreppet, som påminner om sjukdom och ett kliniskt tänkande. Ur rapporten från läs- och skrivkommittén (SOU 1997:108:49) framgår det att med det tänkandet och med en
medicinsk diagnos känner lärare att det inte finns mycket att göra. Dyslexi blir ett handikapp som för en pedagog är omöjligt att bota och där det kan vara svårt att hitta utvecklingsmöjligheter.
Glentow (2006:164) skriver att det är av största vikt att kartlägga elevens svårigheter och framförallt att sätta in åtgärder för en elev så tidigt som möjligt. Det bör även utredas om elevens bokstavskännedom, lästeknik, läshastighet och förståelse. Man kan även observera eleven och ha samtal med elev och föräldrar om elevens läsning och skrivning. I samband med en utredning talas det ofta om att eleven får göra en slags scanning eller screening. Ericson et al. (2007:90) skriver att en screening används som ett grupprov i en klass för att läraren ska få en insikt om vilka elever som är i behov av hjälp och en tidig insats. Materialet används som ett naturligt inslag i skolarbetet. Diagnostiska läs- och skrivprov, ordavkodning och ordkedjor är några exempel. När en scanning däremot sker, görs denna på individnivå. Tillsammans med en pedagog får eleven läsa lättare meningar, ordkedjor och även läsa högt. Efter en kartläggning av elevens svårigheter bör en beskrivning kunna göras av vad eleven kan, vilka strategier eleven använder, hur läs- och skrivförmågan illustreras och om deras resultat behöver kompletteras. Myrberg (2007:61) skriver att enligt svensk lag finns det ingen som reglerar vem som har övergripande rätt att diagnostisera dyslexi, utan flera olika yrkeskategorier är engagerade. Carlström (2007:99) beskriver att elevens läs- och
skrivförmåga brukar kartläggas av specialpedagoger, logopeder och skolpsykologer. Då genomförs ett antal speciella test som diagnostiserar olika delar av läs- och skrivförmågan, såsom psykologiska test, syntest, språkutredning och motorisk bedömning. Hon skriver vidare att målet med utredningen skall vara att ge en helhetsbild av elevens starka och svaga sidor, så att de kan börja arbeta utifrån vad eleven kan och sedan gå vidare med andra uppgifter. Utredningar utmynnar sedan i ett åtgärdsprogram, där det beskrivs kortsiktiga och långsiktiga mål för eleven.
Lundgren och Ohlis (2003:13) menar att under 50- och 60-talen fick elever med läs- och skrivsvårigheter framförallt stöd och träning hos specialpedagog, medan det idag erbjuds kompensation istället. Det kan bland annat innebära att eleven med hjälp av datorstöd och ljudböcker kan ta till sig kunskap och uttrycka sina erfarenheter, trots sina svårigheter.
2.2 Läs- och skrivsvårigheter från dåtid till nutid
Ericson et al. (2007:18-28) skriver om en tysk läkare vid namn Kussmaul som på 1800-talet var den förste att uppmärksamma oförmågan att läsa som en speciell sjukdom. Han införde termen ”förvärvad ordblindhet” vilket kan beskrivas som total oförmåga att förstå skriven text och ibland även vad enskilda bokstäver heter. 1896 skrev en annan läkare vid namn Morgan i British Medical Journal om en pojke som hade svårt att läsa. Eftersom det inte fanns några tecken på hjärnskada drog Morgan slutsatsen om att orsaken var en medfödd skada. Denna typ av lässvårigheter fick beteckningen ”medfödd ordblindhet”. Åsikten att någon form av hjärnskada orsakar läs- och skrivsvårigheter kom i hög grad att styra den internationella läsforskningens riktning i början av 1800-talet.
Under 1950-, 60- och delvis 70-talet började det göras utredningar om elevers läs- och skrivsvårigheter och detta avgjorde även deras placering i läsklass- klinik. Men det var på 70-talet som den svenska skolan förändrades ganska radikalt från hur det hade varit tidigare. År 1978 avskaffades läsklasser/kliniker och elever blev flyttade till
vanliga klasser där de nu kunde få stöd genom att undervisningen individualiserades inom klassens ram. Tillväxten på ökad kunskap om läs- och skrivsvårigheter hade nu ökat och under 80-talet gavs som förklaring på begreppet att det var omognad och många började tro att dyslexi var påhittat och inte ens existerade. När en elev ligger långt efter skrivförmågan för just deras ålder talas det om att inte vara åldersadekvat. Om eleven ses som omogen och det anses ligga till grund för läs- och skrivsvårigheter blir behandling oförenligt med svårigheten och då reduceras behandlingen till en inväntan av mognad.
Ericson et al. (2007:18-28) skriver även att utanför skolan började många vuxna uppmärksamma problemet och det talades mer öppet om och barns läs- och skrivsvårigheter. Man började kämpa för att förändra dyslektikers situation till det bättre. 1990 definierades dyslexi som ett handikapp och det ledde till att dyslektiker fick förbättrade förutsättningar, som stöd i skolan, hjälpmedel och hjälporganisationer som startades. Debatten om vad läs- och skrivsvårigheter och dyslexi är har idag klingat av och de flesta är överens om att det kan finnas flera olika orsaker till att detta uppstår. Börjesson (1997:48) menar att definitioner om vad som är avvikande ständigt diskuteras och att dessa diskussioner ser olika ut beroende på var man befinner sig och när i tiden. I dagens skola finns det barn med läs- och skrivsvårigheter i näst intill varje klass, de skiljs inte längre ut eller sätts i egna klasser.
1997 beslöt dåvarande regering att tillsätta en kommitté som skulle utreda läs- och skrivutveckling. Denna antog namnet Läs- och skrivkommittén. I deras rapport (SOU 1997:108:53) kan man bland annat läsa om när man ska planera tillvägagångssätt för att ge stöd åt en elev med svårigheter kan det finnas skäl till att fundera över begreppen elever med svårigheter och elever i svårigheter. När man talar om elever med svårigheter blir det eleven som har problem och brister. Med perspektivet elever i svårigheter pratar man både om elevens svårigheter och situationen som eleven befinner sig i. Det betyder att såväl elevens förutsättningar, erfarenheter och kunskaper som det pedagogiska arbetet ska tas med i planeringen av framtida åtgärder.
Författaren Ulla Wagner (1995) skriver i en debattartikel i Lärarens tidning att det didaktiska perspektivet på läs- och skrivsvårigheter har hamnat i bakgrunden av det neurologiska perspektivet. Hon skriver och funderar kring om det är skolan som utvecklar de flesta läs- och skrivsvårigheterna och att det är en myt att så många elever i
skolan är dyslektiker. Denna diskussion är fortfarande aktuell. Wagner diskuterar även skolans behov av denna mytbildning.
Kanske befinner sig skolan i en identitetskris och behöver denna mytbildning. Det är ju ett sätt att slippa diskutera vad skolan egentligen handlar om, hur barn lär sig, hur barn tillägnar sig språk, hur barn möter sig själva och världen genom ord och texter som väcker nyfikenhet och berör. (Wagner, 1995)
3.Metod
3.3.Metodval
Vi har använt oss av intervjuer i vår undersökning för att synliggöra pedagogers uppfattning om begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Vi har intervjuat fyra specialpedagoger och två lärare på tre olika skolor. Vi är ute efter hur de uppfattar begreppen och hur de går tillväga när de misstänker att en elev har läs- och skrivsvårigheter. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer. Patel och Davidsson (2003:78) skriver att syftet med en kvalitativ intervju är till exempel att man är ute efter den intervjuades uppfattningar om något fenomen. De skriver vidare att den intervjuade ges möjlighet att svara på frågorna som ställs med egna ord. Johansson och Svedner (2006:43) menar att i en ”kvalitativ intervju är det endast frågeområdena som är bestämda, medan följdfrågorna kan variera från intervju till intervju, beroende på hur den intervjuade svarar och vilka aspekter den ger”. Vid intervjuerna använde vi oss av diktafon för att kunna gå tillbaka och lyssna igen. Kvale (1997:147) menar att genom att spela in intervjun kan den som intervjuar fokusera på ämnet och dynamiken i intervjun och även fokusera på vad den intervjuade säger istället för att tänka för mycket på nästa fråga som ska ställas. Man har ordet, tonfallet och pauserna inspelade så att man kan gå tillbaka för omlyssning.
Patel och Davidsson (2003:72) skriver om intervjuer med låg grad av standardisering, vilket betyder att man ställer frågorna i den ordning som man anser vara lämplig för en viss intervjuperson. Våra intervjuer har varit med låg grad av standardisering och vi ställde samma frågor till varje person vi intervjuade (se bilaga), men våra följdfrågor
varierade beroende på deras svar. Johansson och Svedner (2006:45) skriver att det kan vara en fördel att även föra anteckningar under intervjun, så det valde vi att göra. Det gör inte diktafonen obehövlig och skriftliga sammanfattningar ersätter inte nödvändigtvis diktafonens registrering av den intervjuades egna ord och formuleringar, men det blir en naturlig paus efter varje svar. Den intervjuade får gå vidare i sina tankebanor och får möjlighet att fortsätta och utveckla sitt nästa svar.
Patel och Davidsson (2003:74) menar att en nackdel med att använda sig av intervjuer kan till exempel vara att intervjuaren ställer ledande frågor eller frågor där intervjuarens förväntningar och värderingar framkommer. Detta bör man försöka undvika genom att arbeta igenom frågorna grundligt, läsa in sig på tidigare forskning och överväga vad som är lämpliga frågor eller inte och även diskutera olika felkällor. En annan nackdel är att vi kan tolka svaren som vi vill. Vi har dock jämfört med enkäter och kommit fram till att det är bättre med intervjuer i det avseendet, då det finns större risk att man misstolkar svaren i enkäter. Patel och Davidsson (2003:74) skriver att enkäter inte ger samma möjlighet till kompletteringar som intervjuer gör. Vid intervjuerna hade vi möjlighet att ställa följdfrågor för komplettering.
Vi använde oss av fiktiva namn på personerna vi har intervjuat för att bevara deras anonymitet. Kvale (1997:158) skriver att det är viktigt att värna konfidentialiteten för intervjupersonerna och de institutioner som nämns i intervjun. Man måste även vara försiktig med band eller inspelningar och radera filerna när de inte längre behövs.
3.3.Urval och genomförande
Vår undersökningsgrupp består av fyra specialpedagoger och två lärare. Vi valde att intervjua dessa personer för att vi är intresserade av hur de tolkar begreppen, men framförallt för att de dagligen möter barn med läs- och skrivsvårigheter och därför har en erfarenhet av ämnet. Vi valde att inte intervjua barnen på respektive skola. Två av skolorna ligger centralt i en storstad och den tredje ligger centralt i en lite mindre stad.
För att få ett resultat på vår undersökning har vi intervjuat specialpedagoger på respektive skola för att få olika perspektiv på arbetssätt. För att ytterligare få en övergripande bild intervjuade vi även lärarna om hur man går tillväga vid mötet med läs- och skrivsvårigheter.
Intervjupersonerna i vår undersökning består av specialpedagogen Gudrun som i intervjun berättar att hon läst en treårig lärarutbildning med inriktning lågstadiet på Malmö Högskola. Kort därefter studerade hon även påbyggnadsprogrammet specialpedagogik. Inger som är lärare på skolan har jobbat som grundskollärare i 10 år och är utbildad matematik- och NO lärare. På den andra skolan har vi intervjuat specialpedagogen Anna. Hon är förskollärare i grunden och har sedan läst till specialpedagog och talpedagog. Vår fjärde intervjuperson är Lisa som arbetar som lärare i en förskoleklass. Hon är utbildad 1-7 lärare. De två sista intervjupersonerna arbetar som specialpedagoger på en gymnasieskola och heter Karin och Katarina. Inför intervjuerna fick ett par av intervjupersonerna ta del av frågorna dagen innan intervjutillfället för att kunna förbereda sig. Vi har spelat in samtalen med diktafon för att kunna lyssna fler gånger och antecknat stödord. Intervjuerna genomfördes på skolorna där pedagogerna arbetar och varje intervju tog i genomsnitt 20 minuter att utföra.
3.4. Analysbeskrivning
Vi inledde vår analys med att sätta oss ner med vårt intervjumaterial, det vill säga fem intervjuer varav en är en dubbelintervju, och dela in detta i kategorier och rubriker. Därefter jämförde vi vårt material med vår tidigare forskning och delade även upp denna under våra rubriker. Vi valt att belysa vår undersökning ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Jørgensen och Phillips (2000:12) menar att inom socialkonstruktionismen finns det bland annat ett samband mellan kunskap och sociala processer. Människan skapar föreställningar om vår värld, antingen ensam eller
tillsammans med andra. Dessa kan förändras med tiden. Vi vill, i vårt intervjumaterial, analysera och diskutera vad det finns för mönster i pedagogernas föreställningar.
4. Analys
I det kommande kapitlet kommer vi att redogöra för våra resultat av de intervjuer vi har genomfört. Vi kommer att dela upp kapitlet utifrån våra intervjufrågor för att få en överskådlig analys. De personer vi har intervjuat kommer från tre olika skolor i två städer i södra Sverige. Gudrun, Inger, Anna och Lisa arbetar i grundskolan och Katarina och Karin arbetar på en gymnasieskola.
4.1. Begreppet läs- och skrivsvårigheter
Pedagogernas beskrivningar av begreppet är på ett sätt mycket lika, men samtidigt väldigt olika. Deras beskrivning av hur man ser att en elev har läs- och skrivsvårigheter är lika, medan beskrivningar om bakomliggande orsaker är olika. Samtliga pedagoger nämner att läs- och skrivsvårigheter är ett vitt begrepp. Läs- och skrivsvårigheter kan betyda att en elev inte klarar av lättare läsning och skrivning och det kan till exempel bero på att eleven är läsovan eller skrivovan. Då har inte eleven kommit så långt i sin läs- och skrivutveckling. Det kan även vara så att läs- och skrivsvårigheter kan ligga i det pedagogiska arbetet. Hade man anpassat undervisningen till eleven, så hade det kanske inte funnits några svårigheter. Inger beskriver att en elev med läs- och skrivsvårigheter är långt efter den ”normala” läs- och skrivförmågan för åldern. Man kan då undra vad som är normalt och inte? Vem bestämmer det? Det framgår dock i intervjun att hon menar att eleven inte klarar målen för årskursen och att hon då bedömer detta som onormalt. Det svåra vid sådana bedömningar är att en annan
pedagog kanske inte hade bedömt det likadant. Kan man få en rättvis bedömning i ett sådant läge? Katarina menar att läs- och skrivsvårigheter, till skillnad från dyslexi är något man kan arbeta med och en elev kan komma längre i sitt läsande och skrivande.
Kommer barnet från en familj där det varken finns böcker eller där föräldrarna inte samtalar med barnet i hemmet, kan detta ge svårigheter för framtida skolgång. (Ur intervju med Gudrun, specialpedagog, 2010-05-21)
Som Gudrun nämner i citatet menar hon, och flera pedagoger med henne, att elevens sociala och kulturella arv kan ha betydelse. Många av deras elever kommer från kulturer med en dålig läs- och skrivtradition och de menar att det kan vara därför som de har svårigheter. Här kan man se en antydan om att pedagogerna har en uppfattning om att elevens svårigheter inte bara beror på eleven själv. I Läs- och skrivkommitténs rapport
(SOU 1997:108:53) kan man läsa om skillnaden mellan att prata om elever i svårigheter och elever med svårigheter. Den skillnaden är tämligen stor då man antingen menar att problemet kan bero på själva eleven eller miljön runt omkring eleven. När pedagogerna resonerar kring begreppet kan man höra denna skillnad. Ett par av pedagogerna är tydliga med att problemen ofta ligger i miljön och den pedagogik eleven möter. De resonerar kring bakomliggande orsaker och nämner då problem som skolan skapar, som brister i undervisningen. De menar inte att det nödvändigtvis är elevens brister som ligger bakom svårigheterna. Man får dock uppfattningen att några av pedagogerna pekar på att det är eleven som har problem. Detta visar sig genom att pedagogerna bara fokuserar på elevens svårigheter och därmed inte reflekterar över skolans roll i sammanhanget.
4.2. Begreppet dyslexi
Jag tycker att när man säger dyslexi så blir det någon slags återvändsgränd, ett handikapp, men om man använder läs- och skrivsvårigheter så finns det möjligheter att utveckla. (Ur intervju med Katarina, specialpedagog, 2010-09-20)
Fem av de sex pedagoger som vi har intervjuat beskriver dyslexi som något bestämt, en form av läs- och skrivsvårigheter som inte förbättras. Medan en av pedagogerna menar att det inte är konstant. Det visar sig i vår undersökning att man kan man se mönster i pedagogernas sätt att tala om begreppet. Pedagogerna i vår undersökning som arbetar med barn i de lägre åldrarna beskriver utredningar där eleven får göra tester. Logopeder och skolpsykologer kopplas in och eleven kan även skickas för vidare utredning till sjukhuset. Gudrun beskriver att dyslexi kan visa sig genom att eleven har problem med ”avkodningen”, eleven vänder på ord, läser baklänges eller att de sätter in ord som inte finns med i texten. Anna berättar att man har beskrivit dyslexi på väldigt många olika sätt genom åren. Hon menar att läs- och skrivsvårigheter och dyslexi går i varandra men att man just nu menar att det är avkodningen som är definitionen på dyslexi. Att man har problem med avkodning innebär att man inte kan identifiera eller känna igen skrivna ord.
I Läs- och skrivkommitténs utredning (SOU 1997:108:49) pekar de på att många lärare
känner obehag inför begreppet dyslexi. Detta känner vi igen från vår intervju med Karin och Katarina, specialpedagogerna på gymnasieskolan. De berättar att de inte använder sig av begreppet dyslexi. De använder sig bara av begreppet läs- och skrivsvårigheter där det, enligt dem, gör att det finns möjligheter för eleven att utveckla sitt läsande och skrivande. Begreppet dyslexi kan bli svårbegripligt inom skolans värld, då det är präglat av en medicinsk diagnos. Det är i skolan som pedagogerna har sin profession, därför kan det vara fördel att hålla sig inom skolans ramar.
I våra intervjuer med pedagogerna som arbetar med barn i de lägre åldrarna kan man se en antydan om att de talar om begreppen ur ett medicinskt perspektiv, medan våra intervjupersoner på gymnasiet beskriver det ur ett didaktiskt perspektiv. Ulla Wagner (1995) skriver i Lärarnas tidning att hon anser att det didaktiska perspektivet på läs- och skrivsvårigheter har hamnat i bakgrunden av det neurologiska perspektivet, vilket vi har tyckt oss märka i vissa av våra intervjuer. Hon menar att man bör fundera över hur svårigheterna uppstår och vad de kan bero på. I grundskolan är det endast en av pedagogerna som tar upp frågan om att läs- och skrivsvårigheter kan bero på inlärningsmiljöer eller stimuli. På gymnasiet däremot verkar specialpedagogerna vara överens om att läs- och skrivsvårigheter kan vara ett pedagogiskt fenomen. Här ligger mer fokus på att eleven kan ha stött på svårigheter i tidigare skolår, där den inte har fått den hjälp den har behövt, utan då har hamnat i ett mönster och därmed utvecklat läs-
och skrivsvårigheter. De menar att hade eleven mött en annan pedagogik eller kunnigare pedagog så hade kanske aldrig svårigheterna uppstått. Men vad är det som gör att pedagoger tänker annorlunda kring begreppet? Kan det vara för att man har äldre elever som kan beskriva sina erfarenheter av läs- och skrivproblem? Kan pedagogerna då peka på var problemet har uppstått eller var problemen ligger? Eller ligger det i att man i grundskolan utreder och skickar eleven till sjukhus, snarare än att se det som ett problem som skolan kan påverka genom att förändra undervisningen?
4.3. Pågående diskussion kring begreppen
Ericson (2007:18-28) skriver om en tysk läkare vid namn Kussmaul som på 1800-talet var den förste att uppmärksamma oförmågan att läsa som en speciell sjukdom. Han införde termen ”förvärvad ordblindhet”. Här kan vi se att fenomenet läs- och skrivsvårigheter och dyslexi ”uppfanns” eller ”föddes”. Innan dess är det ingen som har satt ett namn på vad det är och efterhand har synen på begreppet varierat oerhört mycket. Det har till och med funnits idéer om att begreppet dyslexi inte existerar, utan att det bara är påhittat. Att det var en läkare som uppfann begreppet kan vara en orsak till att det talas om begreppet ur ett medicinskt perspektiv.
Hur har förklaringen på begreppen kunnat skilja sig så mycket under åren? Antagligen har det funnits ett behov att, till att börja med, sätta ett namn på fenomenet. Det är framförallt i skolan man möter dessa begrepp och därför har olika föreställningar om begreppet läs- och skrivsvårigheter skapats och diskuterats där. Pedagoger har haft olika uppfattningar om vad begreppen innebär. Det kan till exempel bero på att alla har olika erfarenheter av begreppet. En pedagog kan känna igen vissa symptom och benämner och beskriver det därför på ett visst sätt. Däremot kan en annan pedagog ha en helt annan uppfattning och därför beskriva begreppet annorlunda. Problemet har kanske varit att man har använt samma begrepp, såsom läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi, men på olika sätt. Det är detta som skapar förvirring inför begreppet och dess innebörd.
Börjesson (1997:48) menar att man har beskrivit och diskuterat vad som är avvikande på olika sätt beroende på var man befinner sig. Beskrivningarna har även skiftat genom åren. En av pedagogerna vi har intervjuat nämner just detta att definitionerna av begreppet dyslexi har förändrats under hennes tid i skolan. Det har kommit nya idéer om vad det är och hur man ska arbeta med det. Det är dock svårt för oss att analysera hur definitionerna har varierat under tid. Däremot kan vi, utifrån vårt intervjumaterial analysera hur definitionerna skiljer sig åt beroende på var man befinner sig. I vårt material kan vi se en antydan till att det skiljer sig mellan hur pedagogerna uppfattar läs- och skrivsvårigheter beroende på om de arbetar med yngre eller äldre barn. Återigen ligger skillnaden i att prata om begreppen ur ett didaktiskt perspektiv eller ett neurologiskt perspektiv. Specialpedagogerna på gymnasiet har ett annat förhållningssätt till begreppet dyslexi och väljer till exempel att inte använda det ordet, då det är en medicinsk term. Istället håller de sig till att kalla det läs- och skrivsvårigheter, ett begrepp som de känner sig mer bekväma med.
4.4. Tillvägagångssätt vid misstanke om att en elev har
läs- och skrivsvårigheter/dyslexi
Det är pedagogen som först möter en elevs läs- och skrivsvårigheter och som beslutar om det behövs en specialpedagogs utredning, mest för att det är pedagogen som arbetar tillsammans med eleverna i en klass och är den som möter svårigheterna. När pedagogen anser att det behövs en utredning av en elev skickas den vidare till en specialpedagog som gör en utredning där olika tester görs. Oftast finns det en modell att följa som Rusmodellen eller tillvägagångssättet Umesol, vi återkommer senare i analysen till vad de begreppen innebär. Den stora skillnaden är givetvis åldern på undersökningsgrupperna, men detta medför att eleven blir mer och mer medveten vid högre ålder. I lägre ålder har kanske inte eleven varit speciellt medveten om sin svårighet utan det har uppmärksammats under grundskolan och har det inte gjorts en utredning förrän vid gymnasial ålder så har resultaten inte varit speciellt chockerande,
utan eleven har redan varit medveten om detta. Hade en utredning gjorts tidigare, hade eleven kanske fått bättre hjälp genom att hitta undervisningsmetoder eller andra lösningar, som är mer anpassade till just den eleven.
Ju tidigare det har upptäckts och problemet blivit mer känt, så har eleverna blivit mer vana av kompensatoriska hjälpmedel. (Ur intervju med Katarina, specialpedagog, 2010-09-20)
Katarina som är specialpedagog på gymnasiet berättar att en läs- och skrivutredning kan ta väldigt lång tid eftersom det är en ganska omfattande utredning. Kanske har barnet bara en sen språkutveckling? Eller beror det på elevens sociala och kulturella arv? För att få svar på det behövs en kartläggning av svårigheterna göras. Och framför allt för att få svar på elevens allmänna språkliga och skriftliga kompetens. Genom att kartlägga en elevs begåvning, starka och svaga sidor samt jämföra resultat på läs- och skrivprov, kan detta även underlätta det pedagogiska arbetet.
Att läsa och skriva kan anses som en självklarhet för vissa. För den som kan läsa och skriva är det ofta svårt att enbart lyssna på det talade språket och bortse från hur orden stavas. Rygvold (1993) skriver att det är vanligt att man tror att stavningen av ett ord motsvarar uttalet. För den som inte kan läsa/skriva särskilt bra är det naturligtvis inte så. Uppfattningen om ordens form baseras istället på vad örat hör. Det leder ofta till att ord stavas ljudenligt. Till exempel hemst – hemskt , hökt - högt och viktit – viktigt.
4.5. Utredning
Det finns olika tillvägagångssätt för att utreda en elevs läs- och skrivförmåga. Syftet och framförallt målet är att få ett helhetsintryck av elevens situation och att därefter välja en lämplig åtgärd. När en pedagog misstänker att en elev har läs- och skrivsvårigheter, tar
de kontakt med en specialpedagog på skolan. Lisa som arbetar i en förskoleklass nämner i vår intervju:
Det är vår specialpedagog man ber om hjälp. Även om jag är svensklärare så har inte jag de kunskaperna egentligen. Man vet vilka tecken man ska leta efter, man ser att det är någonting som är svårt. Men hur ska man jobba, tillvägagångssätten förändras hela tiden, det är därför man behöver en specialpedagog som är uppdaterad. (Ur intervju med Lisa, pedagog, 2010-05-19)
Gudrun beskriver att hos specialpedagogen får eleven göra en scanning, där den får läsa olika saker som ordkedjor och även läsa högt för att få en uppfattning om elevens läshastighet, läsförståelse och avkodning. På gymnasiet används även bildserier där händelser har kastats om och där eleven får hitta på början och slut. I grundskolan arbetar eleven och specialpedagogen tillsammans, för att inte sätta en diagnos för tidigt. Man tränar med eleven på olika moment inom läsning och skrivning för att se om det finns något som förbättrat situationen och förbättrar läs- och skrivinlärningen på något sätt.
Vi brukar inte screena elever utan vi väntar på att en lärare kommer och ber om hjälp eller att eleven själv kommer. (Ur intervju med Katarina, specialpedagog, 2010-09-20)
Katarina talar om att de, till skillnad från pedagogerna i grundskolan, inte använder träningsprogram när en elev kommer och behöver stöd, utan de arbetar utifrån att kompensera. Lundgren och Ohlis (2003:13) beskriver kompensation som ett sätt att hjälpa eleven att ta till sig kunskap och uttrycka sina erfarenheter, trots sina svårigheter. De använder då hjälpmedel som datorer och ljudböcker. Vad är det som gör att man arbetar på så olika sätt? Är det för att eleverna i gymnasiet redan har fått träna i grundskolan? Kanske finns det bättre förutsättningar för de yngre barnen att träna bort sina problem?
För att göra en läs- och skrivutredning används ofta UMESOL för dem i lågstadiet och Rydaholmsmetoden i de högre åldrarna. Enligt sin hemsida är Rydaholmsmetoden en lästräningsmetod som skall hjälpa elever med sådana lässvårigheter som grundar sig på bristande automatisering i avkodningen. Rydaholmsmetoden är ingen allmän
läsinlärningsmetod ”Det är först när barnet själv upplever att han/hon har ett problem som metoden har sitt berättigande” (Rydaholmsmetoden, 2009). Gudrun som arbetar som specialpedagog i en grundskola, poängterar att för att få arbeta med Rydaholmsmetoden krävs det att man har gått en utbildning. Utbildningen innehåller föreläsningar och övningar där man får prova på att arbeta praktiskt med materialet. Har man inte gått utbildningen får inte skolan köpa in metoden. Ericson (2007:81) skriver om diagnosmaterialet UMESOL, Umeå metalingvistiska skriv- och läsmaterial för lågstadiet. Det är ett diagnosmaterial som utkom 1984. Detta kan användas i helklass i samband med den första läsinlärningen och individuellt vid djupdiagnoser av barn med läs- och skrivsvårigheter. Materialet innehåller också exempel på övningar som kan stimulera utvecklingen av fonologisk medvetenhet. Momenten kan vara att skriva av meningar, rättstavning, återberätta meningar och säga alfabetet och även skriva det. Om det finns misstanke om dyslexi kontaktas familjen och pedagogerna på skolan ber logoped som ingår i vård- och elevårdsteam att göra en närmare utredning.
Efter att det har gjorts en utredning av elevens svårigheter skickar en specialpedagog en remiss tillsammans med material och anteckningar till en logoped där ytterligare en utredning görs och ett beslut tas. Vid en logopedutredning av språk, läsning och skrivning tittar man på individens, föräldrarnas och skolans uppfattning om de svårigheter som föranlett remissen samt medicinska och utvecklingsmässiga data. Logopeder vill helst ha en psykologutredning också. Tillsammans med en skolpsykolog görs ett antal test som diagnostiserar läs- och skrivförmågan. Är det någon av eleverna som har läs- och skrivsvårigheter så kan det yttra sig ganska snabbt och ju tidigare det uppmärksammas desto bättre, för att få en diagnos, säger Anna som är specialpedagog. Hon fortsätter att berätta att bara för att du har fått en dyslexidiagnos så är det inget som säger att det är konstant. Det ska gärna göras om efter några år, för eleven kan ha blivit bättre.
Det är bättre att få en diagnos, för du får bättre hjälp vid prov och liknande. Men enligt skollagen ska alla barn med svårigheter med eller utan diagnos få denna hjälp. Det ska inte vara någon skillnad, men det är det. (Ur intervju med Anna, specialpedagog, 2010-05-10)
Anna och Lisa som arbetar i grundskolan menar båda att det kan göra skillnad när en elev har fått en diagnos. Anna säger att det tas mer på allvar. Det är lättare att åberopa
att eleven ska gå till specialpedagog eller att de ska arbeta med en dator. Har de fått en dyslexidiagnos så kan de också få låna hem alla kompensatoriska hjälpmedelsprogram.
4.6. Resurser på respektive skola
I dagens samhälle blir det allt vanligare med information via text. Mycket information kommer till exempel via email. För elever med läs- och skrivsvårigheter så är det svårt att uttrycka sig i skrift och det blir ett handikapp. För att elever med svårigheter skall kunna följa med så mycket som möjligt i undervisningen behöver en lärare vidta praktiska åtgärder.
På vår skola är vi specialpedagoger tillgodosedda med program som Vital, Alfa-smart och talande tangentbord inlagt. Scanner och diktafoner är en annan form av bra hjälpmedel. För att få tillgång till detta behövs en dyslexidiagnos, men då är det Region Skåne som bekostar hjälpmedlen. (Ur intervju med Gudrun, specialpedagog, 2010-05-21)
På det tre skolorna där vi har intervjuat pedagoger har alla samma resurser, med en enda skillnad. Som Gudrun nämner i citatet ovan måste eleverna i grundskolan ha en dyslexidiagnos för att få tillgång till hjälpmedlen. Det behöver inte eleverna på gymnasiet. Kan det bero på att äldre elever kan förklara mer eller sätta ord på vad dem behöver och är i behov av än de yngre eleverna? Eller beror det på att pedagogerna har olika inställning till hjälpmedlen? Det finns tillgång till en hel del kompensatoriska hjälpmedel som eleverna kan få låna hem, till exempel vid läxläsningen kan de ha böckerna intalade på band/skiva. Till Daisyspelarna finns många böckerna inlästa på skiva som underlättar för dem med lässvårigheter, där eleven själv kan välja vilket tempo skivan ska spelas i och därför underlättar det att följa med i en text. Om en elev har svårt att lyssna och anteckna samtidigt kan det underlätta att använda ett talande tangentbord (Alfa-smart), där eleven kan skriva ner enklare stödord för att se vad som sades under lektionens gång. En scanner kan scanna in en text från böcker till datorn, så
eleven där kan arbeta med den i ett ordbehandlingsprogram eller få den uppläst med program som Vital
På låg- och mellanstadiet finns det bara tillgång till en specialpedagog, medan det på högstadiet finns två. Därför får de oftast arbeta själva och inte i ett team som de gör för de högre klasserna. Anna som är specialpedagog är ensam upp till årskurs fem och för att underlätta undervisningen brukar de dela upp eleverna i smågrupper som läsgrupper och liknande. Vid utredning och behov finns det tillgång till logoped och psykologer i båda stadsdelarna.
Datorn kan också vara ett bra pedagogiskt läs- och skrivtränings hjälpmedel och kan medverka till förbättrad läs- och skrivutveckling. Många av dagens barn är fascinerade av datorer och it-världen och använder det mycket på fritiden. Därför är det möjligt att det stimulerar inlärningen hos en elev. Men en dator kan dock aldrig ersätta en duktig pedagog.
4.7. Sammanfattning av vår analys
Syftet med vår undersökning var att få en insikt i hur pedagoger uppfattar begreppet läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Läs- och skrivsvårigheter beskrivs som ett brett och komplicerat område. Fyra av sex pedagoger beskriver dyslexi som något konstant och känner ett obehag inför begreppet. De menar att det är en medicinsk diagnos som är svårbegriplig. I våra intervjuer har det framgått att pedagogerna har olika uppfattningar om vad begreppen innebär. Framförallt kan man se en skillnad i hur pedagogerna pratar om dem. I våra intervjuer med pedagoger som arbetar med barn i de lägre åldrarna kan man se en antydan om att de talar om begreppen ur ett medicinskt perspektiv. Det talas om att utreda och göra tester för att sedan skicka eleven till sjukhus för vidare utredning. Majoriteten av pedagogerna beskriver det som ett problem hos eleven. De specialpedagogerna vi intervjuade som arbetar på gymnasiet uppmärksammade begreppen ur ett didaktiskt perspektiv. Där talas det om att det kan finnas pedagogiska brister som kan leda till läs- och skrivsvårigheter. Problemen behöver inte ligga hos
eleven utan i det pedagogiska arbetet. I intervjuerna berättar pedagogerna att det även kan finnas kulturella och sociala bakgrunder till problemet.
I Lpo 94 (Lärarens handbok, 2006) står det att skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola ska behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift. Lärarens ska utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.
Efter slutsatser och vad som har framgått i våra intervjuer finns det gott om resurser och kompensatoriska hjälpmedel, men resurserna används på olika sätt i de tidigare åren jämfört med de senare skolåren. I grundskolan behövs det oftast en diagnos för att få tillgång till hjälpmedel, medan eleverna i gymnasiet får tillgång till det med eller utan diagnos. Gemensamt för alla skolor är att man får hjälp av specialpedagogen med eller utan diagnos. I gymnasiet framgick det att eleverna var mer involverade i sin utredning och de visste redan när de kom vilka hjälpmedel de var intresserade av. Ju tidigare läs- och skrivsvårighets upptäcks, desto tidigare kan en utredning på elevens problem göras och samtidigt kan då eleven få en diagnos. Med hjälp av dagens hjälpmedel kan elevers svårigheter underlättas.
Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv menar Jørgensen och Phillips (2000:12) att människan skapar föreställningar om vår värld, antingen ensam eller tillsammans med andra. Begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi kan yttra sig olika beroende på vilka pedagoger man diskuterar med och var de befinner sig. Pedagoger bildar en uppfattning om begreppet läs- och skrivsvårigheter, där de har någon form av gemensam kunskapsbas, som man kanske har läst sig till eller diskuterat i sin utbildning. Det är sedan förståelsen av denna kunskap som skiljer sig åt. I vår undersökning har det framkommit att man kan tala om begreppen ur ett medicinskt eller didaktiskt perspektiv. Pedagogernas bakgrund och erfarenheter kan spela roll i deras föreställning om samhället och i detta fall läs- och skrivsvårigheter.
5. Diskussion
Synen på läs- och skrivsvårigheter har skiftat genom åren och det har ständigt utvecklats nya metoder för hur man hjälper elever med svårigheterna. Vårt syfte med denna studie var att få fram verksamma pedagogers synsätt på läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Frågor har besvarats och frågor har väckts.
Vi har intervjuat pedagoger och specialpedagoger för att få en inblick i hur de resonerar kring begreppen. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där vi har varit fria att ställa valfria följdfrågor. Detta har varit till stor hjälp då nya frågor har väckts under intervjun. Vårt tillvägagångssätt har varit att använda diktafon vid intervjuerna, men vid två av intervjuerna valde vi att endast anteckna svaren. Vår slutsats av detta är att diktafon var en bättre intervjumetod än att bara anteckna. Då vi fick mer exakta formuleringar dokumenterade. Under arbetets gång har stor vikt lagts på det empiriska materialet och analysen av detta. Vi har fått bra svar som har legat till grund för bra diskussioner.
Hela vår undersökning bygger endast på sex pedagogers föreställningar och vi kan se att fler intervjuer skulle ha genomförts för att få en bredare inblick. Vi har fått svar på våra frågeställningar men det hade varit intressant att få fler pedagogers åsikter.
I början av vår undersökning inriktade vi oss mest på tidigare forskning som beskrev läs- och skrisvårigheter och dyslexi. Vi började med att beskriva begreppen ur ett medicinskt perspektiv. Under arbetets gång insåg vi att det egentligen vi var ute efter var forskning om hur människor skapar sig egna föreställningar om olika begrepp, istället för att direkt beskriva vad läs- och skrivsvårigheter innebar för en elev. Detta
blev en vändpunkt där det gick upp för oss hur vi ville skriva och uppsatsen fick en tydligare struktur.
Nya frågor väcktes vid analysen av vårt intervjumaterial. Vid intervjuerna av pedagogerna i grundskolan talades det om begreppen ur ett medicinskt perspektiv. De skickade ofta eleverna till sjukhus för vidare utredning. Det hade varit intressant att gå vidare med undersökningen till sjukhuset och deras personal för att få deras synvinkel på läs- och skrivsvårigheter och dyslexi.
Undersökningen vi har genomfört har varit intressant och vi anser att detta är något som vi kommer att ha användning för i framtiden. Vi har bara snuddat vid ett brett ämne och vi känner att det finns väldigt mycket mer att utforska. Till exempel vad eleverna har för syn på läs- och skrivsvårigheter? Hur uppfattar en elev den hjälp den får med sina svårigheter? Detta hade varit intressant att jämföra med pedagogernas uppfattningar.
Referenslitteratur
Börjesson, Mats (2003) Diskurser och konstruktioner en sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur
Carlström, Margareta (2007) ”Pedagogisk utredning vid läs- skrivsvårigheter”. I
Ericsons (red.) et al. Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur Glentow Druid, Birgit (2006) Förebygg och åtgärda läs- och skrivsvårigheter :
metodisk handbok. Stockholm: Natur & Kultur
Ericson, Britta (red.) et al. (2007) Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006) Examensarbetet i lärarutbildningen. Läromedel & utbildning
Jørgensen Winther, Marianne & Phillips, Louise (2000) Diskursanalys som teori och
metod. Lund: Studentlitteratur
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:Studentlitteratur
Lundgren, Torbjörn & Ohlis, Karin (2003). Vad alla bör veta om läs- och
skrivsvårigheter. Stockholm: Förbundet FMLS, Specialpedagogiska institutet
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Skollag, läroplaner, yrkesetiska principer Myrberg, Mats (2007) Dyslexi- en kunskapsöversikt. Vetenskapsrådet
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Rygvold, Anne-Lise, Sverre Asmervik & Terje Ogden (1993). Barn med behov av
särkilt stöd. Lund: Studentlitteratur.
SOU 1997:108. Att lämna skolan med rak rygg - om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. Utbildningsdepartementet, Läs- och skrivkommittén
Stadler, Ester (1994) Dyslexi en introduktion. Lund: Studentlitteratur. Wagner, Ulla (1995) Reflektioner om dyslexi. Lärarens tidning, 26, 23.
Internet
FMLS hemsida (Tillgänglig: 2010-05-25) http://www.skrivknuten.fmls.nu/start.asp
?sida=11900
Rydaholmsmetoden (Tillgänglig: 2010-10-13) http://www.rydaholmsmetoden.se/ metoden/2/20_punkter_om_rydaholmsmetoden/
Bilaga
Intervjufrågor:
Vem är du? Vad har du för utbildning?
Hur skulle du förklara begreppet läs- och skrivsvårigheter?
Hur skulle du förklara begreppet dyslexi?
Hur går du tillväga när du misstänker att en elev har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi?
Hur kan en utredning se ut?
