Att iscensätta vuxna invandrares svensklärande - Teoretiska perspektiv och personliga reflektioner

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Språk och humaniora

Examensarbete

15 högskolepoäng

Att iscensätta vuxna invandrares

svensklärande ─

Teoretiska perspektiv och personliga reflektioner

To stage Swedish-learning of adult immigrants –

Theoretical perspectives and personal reflections

Ljubomir T. Dević

Valprojektet, AUO 90 hp Vårterminen 2009

- 1 -

Abstract

Dević, Ljubomir T. (2009). Att iscensätta vuxna invandrares svensklärande – Teoretiska perspektiv och personliga reflektioner [To stage Swedish-learning of adult immigrants – Theoretical perspectives and personal reflections]. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Det primära syftet med mitt examensarbete är att ta reda på hur man som lärare och pedagog iscensätter vuxna invandrares svensklärande i ett globaliserat mångfaldssamhälle. Fortsättningsvis är det sekundära syftet att också undersöka svenska språkets roll i sfi (svens-ka för invandrare) - undervisningen och framför allt vad det innebär att kunna ett nytt språk. Att kunna ett språk är inte bara att ha kunskap om grammatik, ord och uttal – det innebär mycket mer än så. Språket utgör en oerhört viktig roll i vuxna invandrares identitetsskapande i ett nytt främmande land, socialisation, utveckling och lärande. Det är den pedagogiska verk-samhetens uppgift att bland annat ge eleven och deltagaren en god stimulans för dess livslånga lärande. Sfi- och andraspråkselever saknar emellertid ofta relevanta förkunskaper i sitt modersmål, vilket i sin tur försvårar inlärningen av svenska språket. Men inlärningen går dock att förstärka med olika didaktiska hjälpmedel. Undervisningarna bör äga rum i ett naturligt sammanhang och ha samband med elevens förförståelse.

Studien genomförs med en kvalitativ metod, där enkät- och samtalsintervjun byggs på öppna rakt ställda frågor med låg grad av både standardisering och strukturering. I studien ligger fokus på litteraturstudier (teoretiska perspektiv) samt lärarkollegers, och även mina egna, erfarenheter och uppfattningar (personliga reflektioner), varvid arbetet får en sorts ”fenomenologisk forskningsansats” genom en metodtriangulering.

Nyckelord

Svenskundervisning för vuxna invandrare, tvåspråkighet, språkutveckling, stöttning, det goda lärandet, interkulturalism, globalisering, hållbar utveckling, didaktiska hjälpmedel.

- 2 -

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till de lärarkolleger som välvilligt och osjälviskt deltog i enkät- och samtalsintervjun och till alla andra som genom sitt stöd har bidragit till detta examensarbete. Ett speciellt tack till Nils Andersson som har varit ett viktigt stöd som handledare under hela arbetets gång och som hjälpt mig att förstå och uppnå slutmålen. Han har genom konstruktiv kritik, nya infallsvinklar samt tips på hållbar litteratur gjort att jag har kunnat fördjupa mig i min studie och förbättra mitt metodarbete ytterligare.

Jag ser fram emot att anta nya utmaningar i nästkommande fas av läraryrket – nu som ”behörig” lärare!

”Att skriva en uppsats, en inlämningsuppgift eller ett avhandlingskapitel tar nästan alltid längre tid än man tänkt sig. Också när man vet ungefär vad som ska sägas, när

nödvändiga uppgifter är insamlade, när det vetenskapliga problemet verkar vara löst, också då kan det vara svårt att få ihop en väl sammanhängande text. Och det beror sällan på att du har svårt att stava eller inte kan skriva riktiga meningar. Det handlar snarare om att dina goda tankar inte riktigt vill ordna sig till text.”

(Från tanke till text, Arne Jarrick och Olle Josephson, s. 9)

Malmö, juni 2009 Ljubomir T. Dević, sfi-lärare vid Komvux

- 3 -

Innehållsförteckning

Abstract

Förord

Innehållsförteckning

1

Bakgrund

1.1 Inledning 1.2 Syfte och frågeställningar 1.3 Litteraturgenomgång

2

Metod

2.1 Allmänt om undersökningsmetoder 2.2 Metodval 2.3 Urval, bortfall och etiska överväganden 2.4 Procedur 2.5 Datainsamling och databearbetning 2.6 Metodproblem 2.7 Källkritik 2.8 Reliabilitet och validitet

3

Resultat

3.1.1 Språket och dess lärandeprocess — resultat av en enkätundersökning 3.1.2 Språket och dess lärandeprocess —

resultat av en samtalsintervju 3.2 Vad svenska är 3.3 Hur man organiserar vuxna invandrares svensklärande 3.4 När undervisningen ger oavsedda resultat 3.5 Slutsats och sammanfattning av resultatbeskrivningen

4

Diskussion – en analys av undersökningens resultat

5

Referenser

Bilaga 1

Bilaga 2

4-5 5 5-7 8 8 8-9 9 9 9-10 10 10 10-12 12-13 13-14 14-16 17-18 18 19-21 22-23 24 25

- 4 -

1

Bakgrund

1.1 Inledning

20 år har gått åt handledning, undervisning, organisation och bedömning i skol- och utbildningsvärlden. Jag har arbetat mellan åren 1989-2009 som språklärare och ledare allt från förskola, grundskola, gymnasieskola, internationell skola, friskola till ABF och Komvux. För det mesta har jag undervisat i svenska, svenska som andraspråk (sv2), svenska för invandrare (sfi) och engelska, men ett otal gånger också i franska med flera ämnen. Under Vt 2009 var jag verksam vid en Komvuxenhet i en av Malmös kranskommuner.

Jag har för det mesta arbetat på invandrartäta skolor med många funktionshindrade elever (dyslexi, adhd, språkstörningar, Aspergers syndrom, lindrig utvecklingsstörning m.m.). Detta har främjat min personliga utveckling. Som sfi-lärare har jag blandade grupper, olika åldrar, nationaliteter och religioner. Jag har lärt mig respektera alla och de varandra. Vi undviker att prata om religion och politik, men jag framhäver alltid att vi är alla bröder och systrar oavsett varifrån vi kommer. Jag försöker ha alla elever igång (inga passiva elever), alla har rätt att tycka och tänka och ställa många frågor. Vi lärare och mentorer på skolan arbetar för en god och hållbar närmiljö. Vi lär på ett tidigt stadium om vikten av ett gott kamratskap och sociala umgängesregler. Vi lär om konflikter och konflikt- och problemlösning.

Det är av stor vikt att kunna samarbeta. Konflikter kan lätt uppstå i relationer med män-niskor. Det är därför väldigt viktigt att barn och elever får lära sig vad det är, som bidrar till en god atmosfär och goda relationer, samt verktyg om hur konflikter uppstår och hur man på bästa sätt kan lösa dem. Också här har vi stor respekt för varandra och varandras unika per-sonligheter. Vi ger barnen och eleverna, men också oss själva, beröm och uppmuntran. Man måste kunna vara en lyhörd lyssnare och ta sig den tid som behövs, där de får möjlighet att visa vad de kan genom att berätta muntligt och skriva. Barn och vuxna visar sin uppskattning på olika sätt bland annat genom att ge muntlig feedback.

Lärare måste på ett ansvarsfullt sätt samverka med skolans övriga personal för barnens och elevernas bästa. Vi får inte vara själviska och oflexibla. Att det finns ett enda olöst problem är tillräckligt skäl för att ett möte och samarbete mellanskolans personal ska komma i fråga.

Samarbetet förutsätter en öppen dialog. Att säga ifrån men också att ta reda på i vilken grad och omfattning lärare vill samarbeta och vara delaktiga i planering och genomförande är viktigt. Samhället är rätt komplext och ställer krav på samarbete vilket i sin tur ska underlätta tillvaron för oss alla samt främja samverkan och delaktigheten i det vardagliga samhällslivet.

Att umgås är att arbeta, men också att leka och mysa tillsammans. Vi brukar anordna knyt-kalas i gruppen. Det tycker deltagarna om. Under knyt-kalaset äter vi god mat från olika delar av världen, byter ut recept och sjunger på olika modersmål. Vi lär om varandras kulturer, seder och bruk. De öppnar sig och visar nya sidor, som man annars inte brukar se.

Det krävs en rätt lång erfarenhet för att på bästa möjliga vis kunna förmedla olika inlär-ningssätt till eleverna och deltagarna och som dessutom ska individanpassas i ett mång- och interkulturellt samhälle och klassrum. Många gånger har vi olika kunskapsnivåer i grupperna och detta är en svår nöt för oss lärare att knäcka, men det är även en ekonomisk fråga för skolornas rektorer. Elevernas och deltagarnas sociala bakgrunder varierar också. Det finns de elever som aldrig har gått i skolan och som inte är läs- och skrivkunniga, så kallade analfabeter, de som har gått sporadiskt och de som bedrivit gymnasiestudier i sina hemländer. Läraren och pedagogen måste följaktligen hitta en gemensam väg ut för alla elever och deltagare. Man måste som lärare vara flexibel och inte låsa sig fast vid en viss riktning. Man måste se lite längre och vara lyhörd, det vill säga att lyssna på deltagarnas intressen och önskemål. Jag brukar för det mesta vara deras handledare, jag ska handleda dem genom studierna på sfi och bredare. Min tvåspråkighet har varit till stor nytta för dem. Också jag har

- 5 -

lärt mig en massa saker från dem. Jag kan exempelvis tala lite arabiska, kurdiska, persiska, turkiska etcetera. Och det är bara ett plus!

Det är kul att undervisa vuxna, för man får så mycket positiv respons tillbaka. Det handlar inte bara om att förmedla vuxenutbildning rätt utan också att den kan förstås och förankras på bästa sätt bland eleverna och gruppdeltagarna. Som i alla undervisningssituationer, så även för sfi-undervisningen, måste skolan och läraren ha fastspikade målramar. För utan ramar kan också den bästa undervisningen och lektionsplaneringen rinna ut i sanden.

1.2 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med föreliggande examensarbete är att ta reda på hur man iscensätter vuxna invandrares svensklärande i ett globaliserat mångfaldssamhälle.

För att ta reda på målsättningen ovan måste jag söka svar på följande delfrågor: i. Vad är svenska?

ii. Hur organiserar man vuxna invandrares svensklärande? iii. Vad gör man när undervisningen inte ger avsedda resultat?

1.3 Litteraturgenomgång

I min litteraturstudie kommer jag att använda mig först och främst utav titlarna: i) VUXENPEDAGOGIK – ATT ISCENSÄTTA VUXNAS LÄRANDE (1996) utgiven av Studentlitteratur och författad av Helene Hård af Segerstad, ii) STÄRK SPRÅKET, STÄRK LÄRANDET (2006) utgiven av Hallgren & Fallgren och författad av Pauline Gibbons, iii) VÄGAR IN I SKRIFTSPRÅKET. TILLSAMMANS OCH PÅ EGEN HAND (1996) utgiven av Natur & Kultur och författad av Maj Björk och Caroline Liberg samt: iv) DEN GLOBALA RESAN (2001) utgiven av Studentlitteratur och skriven av Knud Vilby.

Författaren Pauline Gibbons, biträdande professor vid University of Technology i Sydney, har stor erfarenhet av andraspråksundervisning i olika länder, med fokus på hur man integrerar språk- och ämnesutveckling. Författaren ger konkreta modeller och tekniker för hur man kan arbeta språkutvecklande i olika ämnen. Pauline Gibbons är en av världens ledande forskare inom området tvåspråkig och mångkulturell utbildning och har under senare år framför allt forskat kring klassrumsinteraktionens betydelse för språk- och kunskaps-utveckling ur ett andraspråksperspektiv. Hon har publicerat flera böcker inom detta område och är kanske i Sverige mest känd för boken med svensk översättning Stärk språket, stärk lärandet, som används i en rad utbildningssammanhang. Pauline Gibbons har också ett mycket stort antal publikationer i internationella tidskrifter.

Författarna Maj Björk och Caroline Liberg har en mångårig erfarenhet av praktisk språk-pedagogisk verksamhet samt språk-pedagogisk och språkvetenskaplig forskning. De är speciellt intresserade av hur barn lär sig att läsa och skriva. Tillsammans har de skrivit boken Vägar in i skriftspråket som används inom lärarutbildning och skolans kompetensutveckling. Maj Björk har även varit med om att ta fram ett antal så kallade ”storböcker” och skrivit handledningar och artiklar om hur dessa kan användas vid den tidiga läsinlärningen.

Den danske journalisten och författaren Knud Vilbys bok Den globala resan är ett mycket viktigt komplement till dessa två ovan nämnda böcker och en fantastiskt bra handbok i globala frågor såväl ur ett elevperspektiv som ett livsperspektiv. Knud Vilby ger i sin bok stort utrymme åt frågor som bland annat berör analfabetismen i världen: ”70% av de 1,5 miljarder människor som lever i absolut fattigdom är kvinnor. 600 miljoner eller två tredje-delar av världens 900 miljoner analfabeter är kvinnor.” (Vilby, s. 202)

Jag leder idag just en analfabetgrupp med sporadisk skolbakgrund från sitt hemland. Det är mestadels medelålders kurdisktalande kvinnor från Mosul i norra Irak. Dessa kvinnor tillhör stora barn- och flyktingfamiljer, som är i akut behov av bostad och förebyggande hälsovård.

- 6 -

Min sfi-a grupp känns vissa gånger som en sorts ”förvaringsgrupp”. Det är ”hit, men inte längre” för många utav dessa elever, som saknar progression och ser utbildningen som en social och ekonomisk trygghet. De borde egentligen göra någonting annat, praktiskt och meningsfullt, i livet. ”De grundläggande förutsättningarna för ett ”rikt liv” är social trygghet och säkerhet, en meningsfull roll i samhället och utsikter om ett tryggt och meningsfullt liv för barnen.” (Vilby, s. 110)

Vissa dagar känner man som lärare att man inte har bidragit med någonting alls. Men det gäller på samma gång att man är optimist och ser möjligheter i sina elever. Varje dag lär de sig någonting nytt. Men det är likaledes viktigt att de får en chans att själva påverka sin framtid här i Sverige. Enligt Knud Vilby är det möjligt att göra världen till ett bättre ställe att leva på om vi ger globaliseringens förlorare en chans att själva påverka sin framtid. ”Alla människor har personliga resurser. Människan föds inte bara med en mun som ska mättas utan också med två händer som kan skaffa mat.” (Vilby, s. 118) Många analyser visar också ”att en förstärkning av kvinnans roll och inflytande är en avgörande förutsättning för bred ekonomisk tillväxt och minskade födelsetal” (Vilby, s. 222). ”Utbildning ger möjligheter till långsiktiga förändringar i den fattiga familjens situation och till socialt uppåtstigande. Utbildning, särskilt av flickor och kvinnor, skapar också förutsättningar för bättre näringsintag och hygien, fa-miljeplanering och större produktion av bl.a. livsmedel. Det är exempelvis väldokumenterat att relevant utbildning bidrar till bättre hälsa.” (Vilby, s. 211)

Sfi-a gruppen hade sin skräpplockarkampanj, som var en del av skolprojektet ”Hållbar utveckling och hälsa”, på eftermiddagen den 13/10-2008. Dessförinnan på förmiddagen hade jag hållbar utveckling och återvinning på agendan i sfi-c gruppen, där vi bland annat diskuterade varför man pantar burkar och flaskor. A-eleverna plockade skräp runt Komvux byggnader. Resultat: tre stora sopsäckar med skräp slängdes. Skräpplockarkampanjen ut-gjorde en viktig del av vårt miljö- och hållbarhetsarbete på skolan. Syftet med kampanjen var även att eleverna skulle få mer kontakt med varandra för att deras kulturella och sociala värderingar och åsikter skulle överensstämma bättre.

Men alla deltagare var inte lika glada för att plocka sopor och avfall. En del satt kvar i klassrummet som protest medan vi andra gick ner och samlade skräp i tre kvart. De flesta eleverna ville inte heller synas på bild. Det här med att plocka skräp har visat sig vara en känslig fråga. Det hör ihop med status och en lärare ska absolut inte plocka. Men jag bröt alla myter och gamla traditioner och gick i täten med en svart sopsäck.

”(…) en förutsättning för ”att en kultur kan införliva ett nytt element är … att det kan infogas i denna kulturs allmänna mönster”. Endast om man i en kultur gör de nya elementen till en del av sin egen värdegrund uppstår en varaktig utveckling, uppfattad som en positiv långsiktig förändring.” (Vilby, s. 24) Tala om kulturkrockar! Det vi tycker är normalt här i Norden kanske är onormalt i andra världens länder. Vad är det som säger att allting måste se ut efter ett visst mönster? Det gäller att komma till insikt i problematiken och skapa en väg in i det interkulturella mötet med individerna. ”Villkoren varierar och därmed också de levnadsmönster som ger upphov till kulturen. Olika kulturer har olika sanningar. Sanningen är inte densamma i alla samhällen och i alla tider. Inte ens sanningen om det mest grund-läggande.” (Vilby, s. 14)

Men vilken funktion har vårt svenska språk i ett lokalglobalt sammanhang? Språket är en viktig del av vår kulturella tillhörighet och den personliga identiteten. Språket är också viktigt för känslan av att tillhöra en grupp. I modersmålet finns våra rötter. Genom språket kan vi gestalta omvärlden, uttrycka behov och känslor, ta in och förmedla information och kunskap (SOU 2008:26, s. 39).

Som en åtgärd för att förhindra att vårt språk marginaliseras, dvs. förlorar sin sam-hällsbärande funktion, föreslog därför kommittén (Regeringens språkkommitté/ mitt inlägg) att svenskans ställning som huvudspråk i Sverige skulle slås fast i lag (SOU 2008:26, s. 57).

- 7 -

Det finns allt fler skolbarn ute på våra förskolor som är tvåspråkiga och som behöver stöd. Men det är ingen självklarhet att barnen får undervisning i sitt modersmål, varken i Sverige och bredare. Det finns forskning som visar att det finns myndigheter, exempelvis i USA, som anser att man ska lära sig majoritetsspråket i landet, att det är huvudspråket. Experten i andraspråksinlärning Lily Wong Fillmore tar upp i sin begrundansvärda bok When Learning a Second Language Means Losing the First (1991) att det finns amerikanska myndigheter som sätter in insatser väldigt tidigt på förskolorna för att barnen ska lära sig engelska men inte sitt modersmål.

Flerspråkigheten och det interkulturella arbetssättet i den svenska skolan innebär en stor utmaning för oss lärare att skapa möjligheter för alla elever och deltagare att nå målen i kursplaner och läroplaner. Mål som eleverna förväntas uppnå även om de ännu inte behärskar det undervisningsspråk de stöter på i skolan. Interkulturell pedagogik i mångkulturella skolor används som en alternativ arbetsmetod. Den utgår från elevers och deltagares olika kulturer och språk. Lekarbetet är således viktigt. Vuxna i lek arbetar på samma gång med sin lärande-process och utveckling. ”Att förändra den lärandes synsätt handlar om att mötas i kom-munikation.” (Idé och inspiration i arbetet med vuxnas lärande, s. 13)

Gibbons menar att: ”Andraspråksinlärning är en tidskrävande process och eftersom begrepps-, kunskaps- och språkutveckling är ömsesidigt beroende av varandra måste alla lärare, oavsett ämne, stötta eleverna så att de parallellt kan utveckla såväl sitt andraspråk som ämneskunskaperna.” (Gibbons, 2006)

En parallell undervisning i språket och stoffet är ett sätt att skynda på inlärningsprocessen. Ett ämnesöverskridande och integrerat arbetssätt behövs för att första- och andraspråkselever ska lyckas med sina studier. ”Dessutom gynnas både andraspråksinlärningen och tillägnandet av kunskapsstoffet av ett integrerat arbetssätt.” (Gibbons, s. 163)

Ett grundläggande synsätt och utgångspunkt i kursplanerna för sfi och svenska som andraspråk är att de språkkunskaper som inlärare tillägnar sig ska vara funktionella, så att språket kan användas som ett kommunikationsmedel i vardags- och yrkeslivet och utbild-ningen. Kommunikativ språkanvändning kräver färdigheter och kunskaper på olika nivåer.

Det finns olika vägar och instrument som skulle kunna konkret utveckla och stärka lärandeprocessen, exempelvis finns datorhjälpmedel. ”Det finns i dag en mängd olika datorprogram som kan vara stimulerande för eleven att få arbeta med som omväxling till andra arbetsuppgifter. Ett framträdande hjälpmedel är det vanliga ordbehandlings-programmet.” (Vägar in i skriftspråket, s. 158) Men det finns också andra webbaserade språkövningsprogram som man kan ta in, såsom Safir.

Det är således viktigt att elever och deltagare inte uppfattar sfi- och sv2-undervisningen ”som en sluten värld”. ”De behöver förstå att skolan är en del av ett samhälle, i ett land, i en värld. Vi måste därför medvetet rikta blickarna utåt. Ett sätt att göra det är att föra in tidningar och tidskrifter i skolan.” (Vägar in i skriftspråket, s. 94)

Skolans inlärningsmiljö måste vara avpassad för elevers ”förutsättningar och förmåga”. En direkt bidragande orsak till att elever och deltagare med så olika bakgrunder får olika typer av läs- och skrivsvårigheter är att de inlärningssituationer och metoder som använts har varit alltför snäva (Vägar in i skriftspråket, s. 133).

Även om man kan komma långt med ett sammanhållet klassrumsarbete, finns det elever och deltagare som behöver få ”extra hjälp inom ramen för en mer individuell undervisning” (Vägar in i skriftspråket, s. 152).

2

Metod

I detta avsnitt redogör jag för de metoder jag har använt mig av och det urval jag har gjort, samt diskuterar för- och nackdelar med dessa val.

- 8 -

2.1 Allmänt om undersökningsmetoder

Det finns olika tillvägagångssätt att insamla information på vid genomförande av allehanda undersökningar. Vilken undersökningsmetod som man ska välja är den som svarar bäst på våra frågeställningar. Även tid och rådande resurser spelar in vid val av teknik. Det finns flera tekniker att välja emellan såsom: dagböcker, intervjuer, enkäter och observationer. Viktigt att tänka på i samband med insamlingen och granskningen av allt stoff är att använda sitt kritiska tänkande (NÄR, VAR, HUR, VARFÖR, VEM?) samt ha variation i sina metoder.

En undersökning kan vara kvantitativ (=siffror) eller kvalitativ (=verbala formuleringar) (Patel & Davidson, 2003). I Ekholm/ Fransson (1992) används begreppsparet låg- respektive högstrukturerad intervju för att ange en skala, av mer eller mindre i förväg planerade intervjuuppläggningar. Enkäter kan ofta vara en ”högstrukturerad” variant av intervju, där frågorna är helt givna på förhand. Enkäter kan dock istället för att ha fasta svarsalternativ istället bestå av såkallade öppna frågor, där den som intervjuas själv får svara på en fråga med egna ord. Inom den kvalitativa intervjutraditionen brukar man skilja på planerad eller halv-strukturerad intervju och fri eller låg/ ohalv-strukturerad intervju (Intervjuteknik, Erik Ljungar, Ht 2008).

2.2 Metodval

För att få svar på undersökningens ställda frågeställningar har jag valt ett kvalitativt tillväga-gångssätt. Målet är att jag ska se på teoretiska perspektiv, dvs. studera vad litteraturen säger om hur man som lärare och pedagog kan iscensätta vuxna invandrares svensklärande, samt komma med egna personliga reflektioner, dvs. applicera det med konkreta exempel från min 20-åriga arbetslivserfarenhet från skolvärlden. Jag ska vid sidan om litteraturstudien ta reda på mina kollegers erfarenheter och uppfattningar. För att få ta del av deras svar här har jag valt en lågkonstruerad enkätundersökning med öppna rakt ställda frågor samt en lågkonstruerad kompletterande samtalsintervju som undersökningsmetoder.

Genom en enkätundersökning får jag en översiktlig bild. Enkätundersökningens resultat har jag sammanställt och redovisat genom att ordagrant återge respondenternas svar. Därefter har jag följt upp med en individuell samtalsintervju. Jag har således gjort en sorts metodtrian-gulering, som innebär att ”man använder flera metoder för att samla in data om samma aspekt om verkligheten” (Stensmo, 2002). Genom att använda enkät, samtalsintervju samt personliga reflektioner vid litteraturstudien i en metodtriangulering har undersökningens resultat stärkts ytterligare. Som stöd för strukturen av mitt examensarbete har jag använt bland annat Patel & Davidson (2003) och Stensmo (2002).

2.3 Urval, bortfall och etiska överväganden

Det finns olika urvalsmetoder som går att tillämpa inför en undersökning. Men sättet på vilket urvalet görs har stor betydelse. Både stickprovets storlek och sättet att välja ut de enheter som ska ingå är viktiga avgöranden i planeringen av en undersökning (Lekvall, Per och Clas, Wahlbin, s. 163).

Jag har använt mig av en urvalsform som kan definieras som ”bekvämlighetsurval”. Man kan härvid koncentrera undersökningen på tillgängliga platser, där deltagarna finns nära till hands och som kan ingå i undersökningen – i mitt fall lärarkolleger på Komvux samt en resursskola. Samma metod kan även användas vid ekonomiska eller tidsmässiga restriktioner (Lekvall, Per och Clas, Wahlbin, s. 175).

Jag har valt att göra ett bekvämlighetsurval på grund av tids- och pengamässiga skäl, men också på grund av att det har varit svårt att få svar från respondenterna. Även om jag genera-liserar till aktuell population vet jag inte hur representativt urvalet är. Mitt urval är således kanske inte representativt för befolkningen som helhet. ”Dock kan man genom att analytiskt

- 9 -

generalisera resultaten till en teori lyfta fram allmängiltiga aspekter som kan förväntas säga något väsentligt om också övriga närliggande fall i populationen.” (Esaiasson m.fl., 2002)

Examensarbetet har således lidit av vissa respondenters oväntade bortfall, vissa på grund av ”tidsbrist” och andra på grund av brist på gensvar. Detta har onekligen satt käppar i hjulet för mig och därmed också försvårat arbetet en smula.

För att uppfylla de forskningsetiska kraven sökte jag godkännande för undersökningen hos skolans rektor. Respondenterna och informanterna fick veta att resultatet av enkäten och inter-vjun enbart skulle användas i studiesyfte, och att personerna skulle få ta del av uppsatsen efter publicering. Jag eftersträvade att uppfylla de forskningsetiska kraven på det sätt att intervju-personerna blev informerade i förväg, både muntligt och skriftligt, om mitt undersöknings-syfte. De har välvilligt ställt upp på enkäten och intervjun och de gavs härvid friheten att avbryta när de så önskade detta. Ingen ska kunna veta vilka personer jag intervjuat, därför har jag inte heller namngett mina lärarkollegor. De utvalda lärarna bestod av tre kvinnor och tre män, ett i för sig strategiskt medvetet val för att få en jämn könsfördelning. Jag har som avsikt att använda enkät- och intervjumaterialet till endast detta forskningsändamål och ingenting annat (Esaiasson, P. et al., s. 441-448).

2.4 Procedur

Deltagarna i min första studie var bekvämt utvalda lärarkolleger med anknytning till svensk-undervisningen för vuxna invandrare. Enkätintervjuundersökningen utfördes via internet och e-post under vecka 23, Vt 2009. Den andra kompletterande studien, en individuell samtals-intervju, utförde jag under samma period. Vad gäller den sistnämnda spelades inte svaren in på band utan jag förde traditionella anteckningar.

2.5 Datainsamling och databearbetning

Eftersom jag valt att genomföra en kvalitativ undersökning var litteraturstudier den huvud-sakliga datainsamlingsmetoden. Även en kompletterande enkät- och samtalsintervjuunder-sökning gjordes.

Fem respondenter med anknytning till svenskundervisningen för vuxna invandrare (två kvinnor och tre män) deltog i enkätundersökningen. Jag utsatte cirka en kvart för detta ända-mål. Jag ställde åtta, öppna rakt ställda, frågor till dem. Fokus var: språk och lärande.

För att göra den här studien så komplett som möjligt tog jag även hjälp utav en pensio-nerad lärarkollega med lång och gedigen arbetslivserfarenhet från vuxenutbildning. Samtals-intervjuinformanten har arbetat både som folkskollärare och lärare på grundläggande vux, sfi och särvux i drygt 40 år. Samtalsintervjun ägde rum på dagtid hemma hos henne i en ostörd och avslappnad miljö. Den varade i cirka en timme och gav många intressanta och uttöm-mande svar.

Vid analysen av enkäten och intervjun ställdes svaren mot varandra. Resultatet av under-sökningen presenterades fråga för fråga. I den summerande delen av resultatet vävdes de olika lärarnas svar samman till en helhet.

2.6 Metodproblem

Problem som jag upplevt med enkätintervjuundersökningen är att det varit tidskrävande att hitta respondenter som velat delta helhjärtat. Tanken var att intervjua mer ingående samtliga lärarkolleger på skolan för att inhämta mer uttömmande svar, men respondenterna klagade på ”tidsbrist”. Jag försökte därför förenkla och minimera frågorna och omstöpa intervjun till en lågstrukturerad enkät med öppna frågor, men kollegerna hade återigen synpunkter på enkätens utformning samt frågornas formuleringar och tydlighet. Deras agerande tycks bara ha varit en förevändning att inte delta.

- 10 -

2.7 Källkritik

De källor som använts i litteraturstudien finner jag är av hög kvalitet. Denna ståndpunkt baserar jag på det faktum att källorna skrivits av kända pedagogförfattare och experter inom sina respektive områden. Litteraturen har utgjorts av högskole- och universitetslitteratur, upp-satser, böcker och artiklar. Eftersom de flesta källor som använts skrivits av framstående dok-torander, forskare eller professorer kan man anta att dessa haft en ansats att vara oberoende.

2.8 Reliabilitet och validitet

Vid en empirisk undersökning måste man veta att det man vill undersöka verkligen är det man vill granska (=validitet). Likaså är det av stor vikt att man är underfund med att man under-söker det på ett tillförlitligt och noggrant sätt (=reliabilitet). Båda dessa kriterier bör vara upp-fyllda för att man ska vara säker på att undersökningen är av god kvalitet (Patel & Davidson, 2003).

Jag anser att denna studie har skapat en relativt god bild av just litteraturens och dessa sex lärares syn på hur man iscensätter vuxna invandrares svensklärande. Resultatet kan kanske inte anses vara representativt för hela landet utan utgör snarare ett exempel. Eftersom samtliga respondenter och informanter i enkätundersökningen och samtalsintervjun är erfarna och kompetenta inom sina undervisningsområden anser jag dem vara ytterst tillförlitliga som källor.

3

Resultat

Under denna rubrik kommer jag att redovisa resultatet från enkätintervjun med de fem lärarna samt resultatet från samtalsintervjun med en sjätte lärare. Resultatet är uppdelat i två delar, baserat på enkäten och samtalsintervjun. Varje fråga åtföljs av ett direkt svar från lärarna. Lärarna omnämns såsom Lärare 1, Lärare 2, Lärare 3, Lärare 4, Lärare 5 samt Lärare 6 genomgående i texten.

3.1.1 Språket och dess lärandeprocess — resultat av en enkätundersökning

På första frågan ”Hur iscensätta vuxna invandrares svensklärande?” svarar Lärare 1, som arbetar som sfi-lärare på ett utbildningscenter i norra Skåne, att: ”Man måste utgå från deras erfarenheter och intressen. Frågan är vad man gör när sådana knappast finns.” Lärare 2, som arbetar på en resursskola mitt i Skåne, svarar att: ”Jag läste en intressant artikel(serie) om just nya svenskar i DN, ”Svensk? Var god dröj!”, DN.se, 2009-03-01, och tänkte att just intensivkurs med rejäla morötter, och kanske även lite piskor, hade nog varit melodin för att få till en bättre språkundervisning.” Lärare 3, som arbetar som resursvikarie i Malmö stad, är av den uppfattningen att: ”Man ska börja från början, samma som när man lär sig att köra bil. Man kör inte ut först på motorvägen, utan man måste först lära sig hur man växlar. Grunderna är viktiga och resten kan man bygga på med tiden.” Lärare 4, som arbetar som sfi- och gruv-lärare i en av Malmös kranskommuner, menar att: ”Man måste till att börja med skapa en fin stämning och sammanhållning bland eleverna i klassen. Eleverna ska känna sig delaktiga och ha inflytande i skolan. Skolan ska vara ett demokratiskt forum, där lärarna tillsammans med eleverna arbetar med värdegrundsfrågor dagligen för att skapa en trygg och lärande miljö.” Lärare 5, som arbetar som rekryteringssamordnare för sfi i en av Malmös kranskommuner, anser att: ”Man ska tänka på vad det är för grupp eller människor och ut av det ska man forma en struktur anpassande till individer, t.ex. utbildningsnivå, bakgrund (kultur, socioekonomiska förhållanden man kommer ifrån och kvinnans status samt roll etc.).”

På andra frågan ”Vad innebär det att kunna ett språk (dvs. svenska)?” svarar Lärare 1: ”Att kunna kommunicera på språket ifråga.” Lärare 3, Lärare 4 och Lärare 5 delar denna uppfattning och tillägger: ”Språk är en bro mellan människor, ett sätt att kommunicera och

- 11 -

förstå varandra. Ett främmande språk är svårt att lära sig, men om man är motiverad så går det.” ”Språk är kommunikation mellan människor och kontinenter, men också makt!” ”Det är jätteviktigt att kunna språket i landet man bor i för att kunna kommunicera och vara en del av det samhället. Man kan inte systemet i landet om man inte kan språket.” Lärare 2 anser: ”Att kunna ett språk innebär förutom ren glos- och grammatikträning att man har viss koll på uttryck som vi använder oss av dagligen, t.ex. ”Vad har du på hjärtat?” eller ”Det är hugget som stucket!” Jag vet inte om vi svenskar har ovanligt många sådana här uttryck, men jag vet att min fru, som kommer från Serbien, hade problem, och har fortfarande ibland, när jag använde mig av sådant språk istället för ett rakt och konkret. Att kunna ett språk innebär också en inblick i svensk kultur. Jag vågar påstå att alla svenskar kan refrängen till Gyllene Tiders ”Sommartider”. Alla vuxna svenskar vet att man syftar på filmen ”Sällskapsresan”, när man sträcker ut armarna och säger: ”Jag kan flyga, jag är inte rädd!” Sådant som ”alla” svenskar känner till bör även nya svenskar ta del av.”

På tredje frågan ”Hur ska jag veta att vi har förstått varandra? (dvs. att som lärare och

pedagog veta att informationen har nått fram till eleven!)” svarar Lärare 1 att: ”Det undrar

jag ständigt. Följdfrågor räcker inte alla gånger. Jakande svar på ”Förstår du?” kan man absolut inte lita på!” Lärare 2 svarar: ”Tuff fråga. Jag har nog inget bättre svar än att hänvisa till kontrollfrågor såsom ”Vad menade jag med det jag sa?” Lärare 3 och Lärare 4 är sam-stämmiga. De är av den meningen att man ska: ”Prata tydligt – och på samma nivå. Exempelvis många patienter brukar missförstå sina läkare på grund av att de talar en otydlig svenska. De förstår inte deras invecklade fackspråk. Enkla ord och ögonkontakt säger allt.” ”Det är viktigt att man är på samma nivå, har ögonkontakt och är extra tydlig i allt man gör!” Lärare 5 anser att: ”Det måste vara en dialog och en koll på något sätt för att reflektera över att informationen kommer fram på rätt sätt.”

På fjärde frågan ”Lär man sig svenska bäst i skolan eller på jobbet (praktikplatsen)?” svarar Lärare 1, Lärare 3, Lärare 4 och Lärare 5 i samklang att: ”En kombination är nog bäst. Men om jag måste välja: på praktikplatsen – där man förhoppningsvis utsätts för svenska och inte bara sina landsmäns språk, vilket ofta är fallet i skolan.” ”Jag tycker att man ska försöka ha en kombination. Skolan är viktig, för att man lär sig grunderna där, men man måste också beblanda sig med andra människor och prata. På arbetet lär man sig att kommunicera och debattera med andra.” ”En kombination av traditionell undervisning och språkpraktik är den gyllene vägen till lärandeframgång.” ”Det beror på individen. En del lär sig bättre i skolan, men för en annan är skolbänken tidsslöseri. Generellt är det en kombination av skola och praktik som fungerar bäst.” Lärare 2 finner att: ”Jag tror frågan är lite fel ställd. Man lär sig svenska bäst där den (svenskan) har en känsla av sammanhang (KASAM). Vissa är mer skolvana än andra, och några har högt fokus att komma ut på en arbetsplats. Sådant spelar roll för språkinlärning. För den nyanlände bilmekanikern från Polen som bara väntar på att börja skruva bilar igen, ligger arbetsplatsen närmst i fråga om sammanhang/ motivation. För en nyanländ pakistanier som tänker läsa på universitet är sammanhanget någon annanstans, sannolikt skolan.”

På femte frågan ”Kan barn uppnå en högre språknivå i svenska än vuxna? (dvs. lär man

sig snabbare som barn än vuxen?)” verkar alla lärarna vara överens och svarar på ungefär

samma sätt. Lärare 1 och Lärare 5 svarar dock med viss reservation: ”För det mesta är det nog så, men det beror på när barnet kommer. Om deras förstaspråk inte är så utvecklat kan det nog till och med vara svårare för dem att lära sig ett andraspråk. Det finns också risk för att barn fastnar i ytflyt utan att någon upptäcker hur grunda deras språkkunskaper egentligen är.” ”Utan tvekan ja. Ju äldre vi blir ju svårare blir det att tillägna sig nya kunskaper, särskilt språk. Barn utsätts också för en högre grad av ”språkbad” än vuxna, i form av grundskolan, kompisar, internet m.m.” ”Det är vetenskapligt bevisat att barn kan lära sig 2-3 språk samtidigt. Barn har fördelen när det handlar om att lära sig ett främmande språk. De bryter

- 12 -

mindre och talar tydligare.” ”Ju tidigare man börjar i livet desto lättare är det att lära sig ett nytt språk, som med allting annat.” ”Barn lär sig snabbare än vuxna, men att uppnå en högre språknivå beror på många olika faktorer.”

På sjätte frågan ”Vad är svenska?” svarar Lärare 1 att det är: ”Ett – eller förmodligen flera! – språk.” Lärare 2 anser att det är: ”Lite grand av det som jag svarade på i fråga 2. Svenska är ett språk och det är också en gemensam historia, och har man inte varit med i historien bör man i alla fall känna till den.” Lärare 3 menar att: ”Det är bara ett språk. Om man ska bo här måste man lära sig svenska. Annars kommer man inte så långt. Man känner sig maktlös om man inte kan språket.” Lärare 4 anser att det är: ”Ett skandinaviskt språk. Svenska är också dialekter, förortssvenska, slangspråk, kultur, historia, runor, kommunika-tion.” Lärare 5 är av åsikten att det är: ”Ett verktyg för att kunna kommunicera.”

På sjunde frågan ”Vad upplevs som särskilt svårt i svenska språket?” får jag skiftande svar. Lärare 1 och Lärare 3 lyfter dock fram uttalet som en gemensam nämnare. Lärare 1 upplever som särskilt svårt ”ordföljd, uttal, intonation, bestämdhet och tempus”. Lärare 2 skriver: ”Fråga de som försöker lära sig det. Jag tror det är satsmelodin. Ta skillnaden ”hälsa på” – att hälsa, eller ”hälsa PÅ” – att besöka. Hur fanken ska man kunna lära sig skillnaden på det om man kommer från Thailand?” Lärare 3 anser att: ”Uttal är svårt, enligt mig. Men det är bara att koncentrera sig och försöka lyssna och härma. Det är många invandrarelever som talar med brytning, men det gör inte så mycket – bara man talar en rätt svenska.” Lärare 4 menar att: ”Ens identitet finns till stor del i ens språk. Kulturen och ens historia finns likaså där. Det svåraste är nog att hitta sin identitet i det nya språket.” Lärare 5 är av uppfattningen att: ”Det är olika för olika människor. För mig är det bestämd och obestämd form som är väldigt komplicerat i svenskan.”

På sista frågan ”Hur lång tid tar det för en vuxen att lära sig svenska?” betonar både Lärare 1, Lärare 3 och Lärare 5 vikten av det individuella lärandet. Lärare 1 understryker att: ”Det är högst individuellt. Om man tar sfi-nivå (D) som utgångspunkt, brukar det hos oss ta allt från ett halvår till ett par, tre år för elever att komma så långt. Vissa kommer över-huvudtaget aldrig så långt, men klarar ändå av t.ex. ett arbete alldeles utmärkt.” Lärare 2 sva-rar: ”Min morfar tycker sig kunna engelska ganska bra. Han förstår ”to be continued” och ”10 minutes”. När vissa filmer är slut och det står ”to be …” vet han att där kommer en fort-sättning. En gång stod han på perrongen i Hässleholm när en engelsman frågade honom om något, varvid han svarade ”10 minutes”. Engelsmannen hoppade på tåget som kom 10 minuter senare, varvid morfar tog för givet att han svarat rätt. Att lära sig ett språk tar så lång tid det tar tills man inte känner behov av att lära sig mer.” Lärare 3 anser att: ”Det är olika från människa till människa. Man ska vara envis och vilja göra det, vara bland svenskar och svenska media. Om ens partner är svensk går det lättare.” Lärare 4 är av åsikten att: ”Det är svårt att säga, men elevmotivation och delaktighet i skolan är en förutsättning för framgång!” Lärare 5 tror att: ”Det är olika för olika människor, men för en normalbegåvad människa med en bra skolbakgrund skulle jag tippa – ett år.”

3.1.2 Språket och dess lärandeprocess – resultat av en samtalsintervju

På den enda och allena frågan ”Hur stärker en sfi-elev sitt språk och lärande?” svarar Lärare 6 att: ”Man måste hitta elevens nivå och utgå från den nivån. Naturligtvis kan det vara svårt att genomföra om gruppen är på 30 individer.” Lärare 6 menar även att ”man måste individualisera eleverna så mycket som möjligt” samt ”skapa förtroende hos dem”. Lärare 6 tänker sig också att ”man som lärare och pedagog bör bedriva enskilda samtal med eleven och tolk, så att man kommer till seriösa samtal”. Lärare 6 anser dock att ”det är viktigt att göra punktinsatser för att ”knäcka koderna” hos eleverna vad gäller skrivningen, läsningen och uttalet” och att ”man bör ha en kontinuerlig uppföljning av elevernas kunskaper”. Lärare 6 tillägger: ”Man ska ha tydliga och klara mål här. Det är aldrig fel att ställa krav på eleverna!”

- 13 -

3.2 Vad svenska är

”Språket är nödvändigt för kommunikation mellan människor, för samarbete och för kultur – ja, för det mesta i människors liv. Genom språket kan vi uttrycka vad vi lärt oss och vet, vad vi ser och hör, tänker och känner, hoppas och vill. Med dess hjälp kan vi förmedla allt detta till andra och påverka personer vi möter. Vi behöver också språket för att fantisera och föreställa oss något som inte finns här och nu.” (Hur lär man sig svenska som vuxen?, s. 4)

Begreppet svenskt språk kan dock te sig svårare att definiera med tanke på att det nya Sverige genomgått och genomgår många stora förändringar i rekordfart. En intressant definition hittade jag i Projektet Runebergs faksimilutgåva av Illustreradte Veckobladet För Folkundervisningen ”Svensk Läraretidning”, N:r 17, 20:e årg. 1901: ”Den allmänna uppfatt-ningen, att det ej gifves mer än ett svenskt språk, är oriktig. Begreppet svenskt språk bör innefatta ej blott riksspråket, litteraturspråket, utan äfven de olika folkmålen och dialekterna. Språket är stadt i en ständig utveckling, som vi ej kunna och ej heller böra försöka hindra.”

Samtidigt som landet ger oss fantastiska möjligheter till välfärd, yttrande- och tryckfrihet och demokrati reses flera frågor och farhågor såsom vad som är den sammanhållande länken i det mångfaldssverige vi lever idag och hur det går med svenska språket och våra traditioner i den nya globaliserade värld vi går in 2010? Det är svåra frågor som inte har några enkla svar. I Sverige måste vi dock påbörja ett konstruktivt samtal om den snabba samhällsförändring vårt land genomgått på bara 150 år och hur det påverkar oss alla och vår syn på den svenska skolans, och då framför allt sfi-undervisningens, framtida roll i ett allt mer globaliserat och internationaliserat samhälle.

”Världen har kommit till oss och vi har blivit en del av världen! Vi svenskar kan numera tala och göra oss förstådda på mer än 150 olika språk. Idag startas var femte företag av någon född i ett annat land. Hälften av dem som tar ut läkarlegitimation har en utländsk utbildning och 25 procent av alla doktorerade har utländsk bakgrund. Också i politiken, i näringslivet och akademin slår sig det nya Sverige in och blir en lika självklar del av Sverige som Zlatan Ibrahimović är i idrotten, som operasångaren Tito Beltran är i kulturen och som Mustafa Can i litteraturen”, skriver den svensk-chilenske socialdemokratiske politikern Luciano Astudillo på sin internetblogg ”Jag älskar Sverige”. ”Vilken tillgång och vilka möjligheter det ger oss i den värld av globalisering och internationalisering vi lever i”, tillägger han.

Att det inte är lätt att definiera vad som är svenskt och svenska har likväl samband med att den svenska nationalstaten och nationalismen som begrepp växte fram under 1500-talet (Gustav Vasa och den svenska nationalstatens födelse under 1500-talet). Svea rike är således ett nyare historiskt begrepp, det formades följaktligen till en enhet och ett land under vår landsfader Gustav Vasa (1496-1560). Landet var dock fortfarande vinglöst och ”ockuperat” av danskarna. Danska gränsen gick ända fram till Stockholms murar. Det skulle ta ytterligare cirka hundra år för Sverige att återta kontrollen över sina södra landområden. Genom freden i Roskilde 1658 förverkligades så denna dröm.

Men svaret på frågan vad som är svenskt kanske ligger i svenskars rotlöshet och bristande kunskaper i inhemsk historia. Bara för att illustrera med ett exempel från historien kan man nämna epitetet ’med Guds nåde Svears, Götars och Vendes konung’ (vendernas konung), som ingick i den svenska kungatiteln sedan cirka 1540 till 1973. Oscar II (1829-1907) var den siste svenske kung som kröntes (enligt NE och Regeringskansliets rättsdatabaser). Varför upphörde kröning av svenska monarker i egenskap av ’Sveriges, Götes och Vendes’ konungar? ”Tre kronor är en uråldrig symbol för den svenska kungatronen. Enligt myten har det svenska kungariket uppkommit genom sammanslagningen av tre kungariken och den svenske kungen kallades länge Svea, Göta och Vendes konung.” (susning.nu) De tre rikena styrdes således av tre stolta, broderliga konungafolk: svear, götar och vender; därav symbolen ’Tre Kronors’ uppkomst. Den tredje kronan stod alltså för vender. Då dessa införlivades med den övriga

- 14 -

befolkningen var det ju inte heller så konstigt, att man senare också avlägsnade namnet ”Vendes” från de svenska historieböckerna och ordlistorna. Den svenska historiesymbolen ’Tre Kronor’ har följaktligen gått ur tiden. Det vore dags att omstöpa den till ’Två Kronor’ istället med tanke på att venderna fråntagits sin rättmätiga krona, det vill säga minoritets-status.

Bättre kunskaper i svenska språket och svensk historia skulle följaktligen göra att alla, både svenskar och invandrare, lättare kunde integreras i det svenska samhället. Integration i Sverige genom exempelvis engelska, arabiska eller, varför inte, serbiska är ett av många tillvägagångssätt för ett interkulturellt mångfaldssamarbete. Detta förhållningssätt går i linje med vad Myndigheten för skolutveckling (2006) finner är viktigt i skolan, att man som pedagog bör vara beredd på att lära om och av barnen och deras föräldrar genom att visa intresse för barnens liv utanför skolan, att man ska vara medveten om att det finns olika värderingar och synsätt i världen. Det interkulturella förhållningssättet går dock inte ut på att vi måste rätta oss efter dessa synsätt, men vi måste mötas för att kunna förstå den andre (Lorentz & Bergstedt, 2006). Svenska traditioner, värderingar, seder och bruk bör inte för den skull åsidosättas!

3.3 Hur man organiserar vuxna invandrares svensklärande

Kärnan i skolans uppdrag, utifrån lokala och nationella styrdokument och internationella överenskommelser, är att eleverna ska utveckla ett kunskapsbaserat förhållningssätt till vik-tiga etiska frågor som rör förhållandet mellan människor och människors förhållande till na-turen. Utifrån kunskap som eleverna inhämtar ska de både kunna delta i demokratiska proces-ser och göra medvetna val och därmed medverka till hållbar utveckling. Skolans förmedling av grundläggande värden som demokrati och solidaritet med utsatta och svaga i samhället har en betydelsefull roll i undervisningen för en hållbar utveckling.

Skollagen säger dessutom att alla som verkar inom förskola, skola och vuxenutbildning ska främja aktningen för varje människas egenvärde och vår gemensamma miljö (Kap. 1 §2:2).

De tre dimensionerna — den sociala, den miljömässiga och den ekonomiska samspelar med varandra. Först när vi ser en helhet kan vi tala om en ”hållbar utveckling”. Agenda 21 är FN:s världshandlingsprogram för miljö och hållbar utveckling. Programmet undertecknades av många länder i Rio de Janeiro 1992. Länderna kring Östersjön enades 1998 om en Agenda 21 för Östersjöregionen, som utgör en konkret handlingsplan för hållbar utveckling i re-gionen. Komvux och Kommunens långsiktiga hållbarhetsarbete, som jag tagit del av samt varit engagerad i, bygger på just detta synsätt. Skolans och Kommunens visioner är att vi ska skapa ett fungerande samhälle, där vi har en långsiktigt hållbar tillväxt och välfärd och fler arbeten åt våra elever och medborgare, förbättrat deras hälsa och trygghet, förankrat demo-kratin och jämställdheten, skapat ett ekologiskt hållbart samhälle med rättvisa och broderskap utan segregation.

Global rättvisa gynnar också en fredlig utveckling i världen. Detta är utgångspunkten för ”Sveriges politik för global utveckling”, som antogs av riksdagen i december 2003.

Utbildning är ett viktigt redskap i arbetet för en hållbar utveckling — utbildningen av våra barn och ungdomar, den nya generationen som ska ta över ansvaret för världens utveckling. Men det behövs mer kunskaper i allt som rör hållbar utveckling och hur olika områden påverkar varandra. Demokrati och rättvisa är grundläggande för att nå en hållbar utveckling. Skolans förmedling av grundläggande värden som demokrati och solidaritet med utsatta och svaga i samhället har en betydelsefull roll i undervisningen för en hållbar utveckling.

Vi har också andra viktiga mål att sträva mot. Skolan ska dessutom enligt läroplanen Lpo94 sträva efter att ”utveckla förståelsen för den kulturella mångfalden inom landet (…) samt förståelsen av måltidens (läs: knytkalasets/ mitt inlägg) betydelse för gemenskap, hälsa, kommunikation och kultur” (Skolverket, 2000). Jag ser därför vikten av att få elever på sfi:n

- 15 -

att tänka mer hälsosamt och bakar in dessa frågor i allehanda övningar. Substantivövningar kan handla om mat, kroppsdelar, hälsa, boendeformer, pengar, klockan etcetera. Frågor kring förebyggande hälsovård är livsviktiga. Sfi-elevers och flyktingars hälsa är sämre än hos många infödda svenskar, enligt många inhemska forskningsrapporter. Detta kan bero på sjukdomar och avsaknad av förebyggande vård. Som handikappad sfi-elev har man således sämre chans att klara av utbildningen, de schemalagda obligatoriska aktiviteterna (pro-menader, simning etc.), språkpraktiken och har sämre möjligheter att ta del av allehanda fritidsaktiviteter där hemma samt senare också arbetet. För dessa hotar utstötning och senare kanske även diskriminering.

I Kursplanen för svenskundervisningen för invandrare (sfi): Kurs A står bland annat att: ”kursen skall bidra till att utveckla elevens förmåga att kommunicera i tal samt att förstå och använda språket i olika sammanhang. I samband därmed behandlas språkliga frågor av olika slag. Texter och samtal utgår från elevens intressen, förutsättningar och behov. Kursen ger insikter i hur man lär sig språk och hur olika strategier för lärande kan användas, liksom vissa enkla hjälpmedel för lärande och kommunikation.” Jag individualiserar undervisningen i stor utsträckning samt utnyttjar tekniska digitala hjälpmedel såsom Safir (webbaserad kursmodell för undervisning i svenska som främmande språk) och Lexins bildlexikon ”Bildteman” via bildskärmsprojektorn (äv. kallad ”kanonen”). Det audiovisuella lärandet är viktigt för mina elevers skolutveckling.

En undervisning med bara läsning räcker emellertid inte. Det behövs även strukturerade övningar och inlärning av strategier av olika slag. Jag skriver alltid rubriker på tavlan för att eleverna ska skilja på saker och ting. För tvåspråkiga elever som kommit senare in på terminen blir det dock ett hårt arbete att tillägna sig nya ord och begrepp. Här krävs därför ett ihärdigt arbete från min sida. Jag satsar mycket på diktamensövningar varje vecka med eleverna. Eleverna blir säkrare på stavning och läsning, för de får ett innehåll och en helhet, det vill säga att de kan både höra och se orden på samma gång. ”Generellt gäller att innehållet ska passa till uppgiften/ situationen och vara relevant och tillräckligt synpunktsrikt (…) Budskapet ska gå fram till läsaren och upplägget vara anpassat till situationen.” (Palmér & Östlund-Stjärnegårdh, s. 20)

Kontinuitet, progression och delaktighet är viktiga begrepp för det utvecklande språk-klassrummet. Ulrika Tornberg diskuterar i sin bok Språkdidaktik (Tornberg, 2000) att det finns två aspekter kring synen på grammatik. Man kan se på ett språks grammatik ur antingen ett normativt eller ett deskriptivt perspektiv, och i undervisningen kan man också fokusera på grammatik som en produkt eller en process. Med ett normativt perspektiv intresserar man sig för hur språket bör vara, medan man ur ett deskriptivt synsätt istället fokuserar på hur språket ser ut. Skillnaden innebär här att man antingen fokuserar på språkets form eller språkets användning: ”När vi ser på grammatik som en produkt koncentrerar vi oss på själva formsystemet som vi analyserar de olika delarna av (…) När vi ser på grammatik som en process är det de många olika sätten att använda den på som står i förgrunden.” (Tornberg, 2000:102)

Ett annat begrepp som är nödvändigt för allt språkutvecklande arbete är tiden. Det är dock svårt att svara på hur lång tid det tar för en vuxen att lära sig svenska ”eftersom det är en mängd olika faktorer som påverkar inlärningen” (Hur lär man sig svenska som vuxen?, s. 9). En faktor, som Tornberg lyfter fram, är att lärarna står för det mesta av talet som förekommer i klassrummen, och detta hämmar eleverna med tanke på att deras delaktighet och engagemang är viktiga, inte bara för deras motivation utan också för deras möjlighet att kommunicera på det främmande språket. ”Något som har avgörande betydelse är mo-tivationen, vilket i sin tur beror på en mängd faktorer: Har man för avsikt att stanna i Sverige eller inte? Känner man sig delaktig i samhället?” (Hur lär man sig svenska som vuxen?, s. 9) Om vi samtidigt jämför med Lpo94, så står där följande kring delaktighet och inflytande:

- 16 -

”Skolan skall sträva efter att varje elev successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan.”

Det blir en bättre inlärning och förståelse av ord om man som pedagog sorterar och kategoriserar orden på tavlan. Jag varierar ämnesstoffet i undervisningen och är flera gånger en stödjande hand för många av mina elever. Enligt Lpo94 har en elev inlärningssvårigheter när den inte uppnår målen i styrdokumenten. I målen står det att man ska utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Pedagogen har även skyldighet att stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever med svårigheter (Lpo94). ”Men standardprovet och betygstvånget krossar deras självförtroende (…) Särskilt de (svaga/ mitt inlägg) behöver uppmuntran, stöd och gott om skrivtid för att få igång sitt skrivande.” (Malmgren, s. 7)

I Lars-Göran Malmgrens läsvärda bok Svenskundervisning i grundskolan står dessutom att ”pojkarna generellt är mera aktiva i helklassamtal än flickorna” (Malmgren, s. 143). Och det är någonting som jag känner igen från min analfabetgrupp. Kvinnorna är knäpp tysta och svarar kort på frågor medan männen är mera pratsamma och flitiga deltagare i de obligatoriska aktiviteterna (simma, promenera etc.) och språkpraktiken. Men man ska inte generalisera och kunskapsmässigt anser jag faktiskt att kvinnorna presterar bättre. En anledning till detta kan vara att de registrerar saker och ting under en längre tid. Malmgren skriver vidare om ”det viktiga elevperspektivet” och vikten av rollspel i klassrummet. ”I samtalet visar eleverna upp åsikter, känslor och attityder som kan vara läraren till lags.” (Malmgren, s. 131) Och rollspel är någonting som jag borde ta in lite oftare i undervisningen. Men vi brukar emellanåt leka rollspel (t.ex. ringa i telefon, handla i affär) och ordcharader, och det är kul att beskåda eleverna från ett annat hörn. När de står där framme vid tavlan är de som förbytta individer.

För att svenskundervisningen inte ska stjälpa och ge oavsedda resultat är det dock viktigt att man är tydlig i sitt handlande och ledarskap. Salsanvisningarna ska exempelvis vara fär-diga i god tid, lektionstiderna likaså. Handledning, s.k. tid till förfogande, utöver schemat ska erbjudas åt samtliga elever och deltagare. Läraren bör ha en viss uppfattning om antalet del-tagare, vilken kursbok han eller hon ska följa, ha uppdaterad kursplan med mera. Läraren måste även fråga sig om det finns en välgenomtänkt och realistisk tidsplan med ramar (efter August Bolstad: Handbok i lärande, 1998). En välplanerad och realistisk tidsplan har faktiskt stor betydelse för hur många elever och deltagare som fullföljer sina studier. I annat fall så ökar risken för skolk och studieavbrott!

Text- och bildseendet är viktiga inslag och instrument i sfi-undervisningen. Om eleverna och deltagarna inte får saker och ting schematiserade, konkretiserade och ritade på tavlan hjälper inga lexikon. För hur många gånger har jag som lärare och pedagog inte försökt få dem till att försöka använda ordböckerna som hjälp vid språkstudierna. Nej, för även om de slår upp ett ord, så förstår de inte ordet eller uttrycket i sitt sammanhang. Det är inte förrän på högre nivå, som de börjar riktigt koppla hur ett lexikon är uppbyggt och hur det kan användas på ett tillbörligt sätt. I och med den digitala tekniken har eleverna och deltagarna helt andra möjligheter, jämfört med tidigare, att ta till sig språket på ett smidigare och bekvämare sätt. Men även den moderna tekniken har sina nackdelar; en är den att man alltid måste låsa datorerna efter sig när man går på rast — annars är eleverna där och rotar bland dokumenten.

3.4 När undervisningen ger oavsedda resultat

Men ibland kan svenskundervisningen ändå ge oavsedda och oväntade resultat. Detta beror många gånger på att utbildningen inte motsvarat elevens förväntningar. Därför är det viktigt att skolans förhållningssätt och arbetssätt sätts i relation till elevens förväntningar och förutsättningar på ett tidigt stadium.

- 17 -

Det första nyanlända invandrare förväntar sig när de kommer till den svenska skolan och klassrummet första dagen är att de bara ska studera grammatik. Men grammatiken är bara en del av svenskundervisningen. Där är så mycket annat som ingår, som man således måste ta upp, som exempelvis det här att eleven själv ska ta ansvar för sitt lärande.

Jag minns en situation på Komvux i Malmö. Jag var anställd där som lärare i grund-läggande svenska som andraspråk och engelska under perioden nov. 2003 – okt. 2006. En persisk kvinna som läste svenska hos mig var så ivrig att få läsa grammatik att hon vägrade lyssna på någonting annat. Hon ville exempelvis inte veta Sveriges placering på kartan, att Australien var 16,7 gånger större än Sverige och nästan lika stort som hela Europa. Att Skåne blev svenskt 1658, att det var danskt dessförinnan. Att Lunds universitet grundades cirka 10 år senare, för att försvenska området. Alla vägskyltar exempelvis var på danska (Malmø, Arløf etc.). Jag berättade om hedendomen, vikingarna och deras påtvingade kristnande någon gång under 900-1000-talet. Att många av dem fick flytta österut, bland annat till Ryssland och Ukraina, där de bildade nya svenska städer (Novgorod, Volgograd, Kiev). Att Sverige har haft många religioner allt från hedendom till katolicism och protestantism.

Jag gick fram och tillbaka där hemma och försökte komma på ett förslag på hur jag kunde på bästa möjliga vis förklara för den här envisa kvinnan, att svenskan var mycket mera än bara grammatik. Jag inledde min svenskundervisning dagen därpå genom att ställa en fråga till eleverna och deltagarna: Vad är språk? Vi gjorde en mindmap (=minneskarta) på tavlan och associerade till många olika ord. Därefter ringade jag in ordet ”grammatik”. Och alla i klassrummet fick en aha-upplevelse – också den här kvinnan. Nu fick de se svart på vitt, att grammatiken bara är en bråkdel av svenskundervisningen!

I Vuxenpedagogik (1996) skriver Helene Hård af Segerstad att man ska ge de studerande möjlighet att lära sig att lära, för att de sedan ska kunna ta initiativ och styra sitt eget lärande. Och det är någonting som är mycket svårt att genomföra med min sfi-grupp. Jag upplever att de här två senaste terminerna som jag har arbetat med sfi-a elever har varit de mest krävande, men på samma gång de roligaste, under hela min lärarkarriär. Jag går dagligen och grubblar över hur bortskämda en del vuxenelever är, när de förväntar sig att få allting serverat på ett silverfat. De bemödar sig inte det minsta lilla att lära sig saker och ting. Det viktigaste för dem är att jag ifyller deras närvarokort varje dag. De springer till Socialen varje fredag och hoppas på att de ska få pengar i förskott. Jag tänker på samma gång på mina föräldrar som kom till Sverige på 1960-talet. De fick minsann ingenting gratis, utan de fick arbeta sig till framgång. De började med en matsked, sedan blev det ett bestick och så vidare. Det värsta är när jag anstränger mig till det yttersta för att lära eleverna svenska och de utnyttjar min ställning. Jag har kommit fram till att det där med svenskundervisningen är en sekundär sak för många, det primära är att de skaffar sig en bostad, ett arbete och medföljande bostadsbidrag och tillägg som en bonus, att deras anhöriga får komma hit. Dag in och ut kommer de till mig och mina kolleger på Komvux och vill ha handlingar kopierade och tjänster gjorda. Var ska man dra gränsen?

Många lärare har följaktligen problem med att övertyga sina elever och gruppdeltagare om att de själva måste ta ansvar för sitt eget lärande. Sfi-lärare brottas dagligen med elever som inte vill förstå. Det går åt mycket energi och tid på att förklara saker och ting på tavlan och därefter kommer X och sågar allting. ”Det är fel, det ska vara si och så, för så står det i lexi-konet!” Men X har aldrig i sitt liv slagit upp i ett lexikon.

Och en annan skolsituation, där undervisningen gett oavsedda resultat, är när vi klass-föreståndare skulle gå på vår första ”språkpromenad” på ett köpcentrum med våra sfi-a grupper: Vi gick och tittade runt lite. Sedan sa vi till deltagarna att de hade cirka en timme på sig att handla. Därefter var det samling igen på samma plats. Men hälften av dem hade gått hem. Varför det? undrade vi. Hade vi glömt att säga något eller hade de missuppfattat oss helt enkelt?

- 18 -

Nu i efterhand förstår jag att allting handlade om ett stort missförstånd i kommunikationen. Jag trodde mig veta vad de såg, upplevde och tänkte, men budskapet gick tydligen inte fram till dem och detta misstolkades på grund av deras och mina olika förväntningar. Lite självkritik: För att kontrollera om budskapet uppfattats på rätt sätt, skulle jag ha ställt samma fråga till gruppdeltagarna en gång till och krävt ett svar, som bättre hade stämt överens med min tidsuppfattning. ”Som samtalspartner ska man försöka se till att samtalet sker under så avspända former som möjligt och man måste låta samtalet få ta den tid det tar. Man ska inte vara rädd för pauser; det tar tid att bearbeta och förstå och också att formulera sig på ett annat språk. Det är viktigt att vara tydlig, stötta samtalet och underlätta förståelsen genom förtyd-liganden och upprepningar. Undvik långa meningar med mycket och olika sorts information.” (Hur lär man sig svenska som vuxen?, s. 19-20)

3.5 Slutsats och sammanfattning av resultatbeskrivningen

Min enkät och samtalsintervju gav många intressanta, djupa och begrundansvärda svar på mina ställda frågor.

Av enkätintervjun framgick att man måste utgå från vuxna invandrarelevers erfarenheter och intressen i mån av att sådana finns. En intensivkurs med morötter och piskor kanske hade kunnat få till en bättre språkundervisning, men man måste börja med att vara tydlig samt skapa en fin stämning och sammanhållning bland eleverna i klassen. De ska vara en del av det svenska samhället, känna sig delaktiga och vara motiverade samt ha inflytande i skolan. Skolan ska vara ett demokratiskt forum, där lärarna tillsammans med eleverna arbetar med värdegrundsfrågor dagligen för att skapa en trygg och lärande miljö. Av enkätsvaren framgick även att man ska tänka på vad det är för grupp eller människor och ut av det forma en individanpassad struktur. Målet är att eleverna ska lära sig en praktisk svenska, som ska fun-gera som en bro mellan människor samt vara ett verktyg för att lära sig kommunicera och förstå varandra. Generellt är det en kombination av skola och språkpraktik som fungerar bäst. I skolan lär man sig grunderna, men på arbetet eller praktikplatsen lär man sig att kommu-nicera på svenska. Av enkäten kunde man även utläsa att om ens partner är svensk går det lättare. Man bör också börja tidigt. Ju äldre vi blir ju svårare blir det att tillägna sig nya kun-skaper, särskilt språk (uttal, intonation, bestämdhet, tempus m.m.).

Av den kompletterande samtalsintervjun framgick att det är viktigt att skapa ett förtroende hos eleverna. Det är likaså av vikt att individualisera studierna, hitta elevernas nivåer, göra punktinsatser för att ”knäcka koderna”, ha tydliga och klara mål samt en kontinuerlig uppfölj-ning av deras kunskaper.