G U N I L I A DOMELI.ÖF
Den erotiska frigörelsen
i Karin Boyes roman Kris
Karin Boyes roman Kris handlar om en ung kvin nas uppror
mot samhälle, ky rka, skola och familj. Den berättar också om kärleken till en
annan kvinna. Genom att betona kvinnors relationer till varandra och till sitt arbete
bryter Karin Boye med samtidens könsmoral och gestaltar en utveckling
från äktenskapsmoral till livshängivelse.
Den feministiska receptionsforskningen har klargjort h u r politiska och filosofiska fråge-ställningar i kvinnors texter i samtidskritik och forskning framställts som förskjutningar av personliga och privata p r o b l e m . J u mer väl-utbildad, intellektuell och självständig en kvinnlig författare och kulturdebattör är, des-to angelägnare har det varit för kritikerna att föra över intresset f r å n kvinnans tankar till h e n n e s k r o p p och karaktär.
1 Karin Boyes fall h a r litteraturkritiken ensi-digt inriktats på h e n n e som könsvarelse. Kon-trollen av den kvinnliga sexualiteten framstår f o r t f a r a n d e som en konstant i kvinnors u n d e r o r d n i n g . Regleringen av kvinnlig sexua-litet är i sin tur b e r o e n d e av den påförda hete-rosexuella n o r m e n . Så länge en skarp mot-sättning mellan "manlig" och "kvinnlig" sexua-litet uppfattas som naturgiven kan d e n använ-das som m e t a f o r för att tillskriva olika feno-m e n en bestäfeno-md feno-m e n i n g . Den lesbiska fefeno-mi- femi-nismen har stått för ett radikalt återerövrande av kvinnors sexualitet. Ett sådant återvinnan-d e får i återvinnan-d e n kultursituation som rååtervinnan-der bååtervinnan-de en d j u p politisk i n n e b ö r d och avgörande bety-delse för h u r m e n i n g skapas i en text.'
J a g har tidigare skrivit om Karin Boyes verk-samhet som kritiker, kulturdebattör, prosa-modernist och kulturradikal i mellankrigsti-dens brytningsperiod.- I d e n h ä r framställ-ningen ska jag m e d r o m a n e n Kris som exem-pel visa h u r bilden av Karin Boyes författar-skap som präglat av privat splittring, personlig k a m p och slutligt nederlag har växt fram. J a g k o m m e r därefter att teckna en b a k g r u n d till erostemat i Kris, dels i d e n samtida europeiska
kulturdebatten, dels i d e n svenska mellan-krigsdebatten där Karin Boye var en central gestalt och opinionsbildare. G e n o m att relate-ra kärleksskildringen i r o m a n e n till de över-g r i p a n d e f r å över-g o r n a om en ny moral och en ny människosyn kan jag placera in r o m a n e n i tidens omvärdering av värden och ideal.
Kritikerna avvisade
Boyes modernism
När Kris kom ut 1934 avvisade den borgerliga huvudstadspressen alla ansatser till ett moder-nistiskt skrivsätt. De ledande litteraturkritikerna lade en personlighetsvärdering av författaren till grund för den estetiska bedömningen.
Anders Osterling, som anmälde romanen i
Svenska Dagbladet, ifrågasatte trovärdigheten hos
den "överspända kvinnotyp" som står i centrum för handlingen.'' H a n beskriver h e n n e som en sjuk, hysterisk, livsoduglig individ, intensivt själv-upptagen både som kristen och som icke-kris-ten. Kärleksupplevelsen, "den skirt förandligade historien med Siv", övertygar inte om sin bety-delse och kan därför enligt hans mening inte fungera som vändpunkt i romanen.
I monografin Drabbad av renhet diskuterar Margit Abenius den "överspända stilen" från helt a n d r a utgångspunkter. Den o e r h ö r d a spänning som byggs u p p relateras till det jäm-förelsevis obetydliga som sker, f ö r k u n n e l s e n i r o m a n e n kontrasteras m o t d e vaga o r d d e n m y n n a r ut i. H o n kritiserar kompositionssät-tet, där olika stilarter blandas utan att förfat-tarinnan f u n n i t en enhetlig stil, som smälter s a m m a n brottstyckena till en konstnärlig
hel-het. E f t e r s o m A b e n i u s v ä r d e r a r r o m a n e n i n o m r a m e n för e n idealistisk h u m a n i s m an-ser h o n att e n d a s t ett h a r m o n i s k t s t r u k t u r e r a t konstverk k a n symbolisera en (gudomligt) o r d n a d värld. Följaktligen avvisar h o n m o d e r -n i s m e -n s f r a g m e -n t e s t e t i k .
A b e n i u s lägger tonvikten p å det självbio-grafiska i r o m a n e n , d ä r Karin Boye beskriver en troskris som h o n gick i g e n o m drygt tio år tidigare. A b e n i u s anser att tidsperspektivet och d e m e l l a n l i g g a n d e e r f a r e n h e t e r n a skapat ett d r a g av b r u s t e n h e t i r o m a n e n , så att be-k ä n n e l s e n av h o m o s e x u a l i t e t e n f r a m s t å r som halv. Kris visar enligt b i o g r a f e n vilka g r ä n s e r Ivirin Boye skulle h a velat hålla sig i n o m o c h vilka f a r o r som h o t a d e h e n n e g e n o m att hen-nes erotiska b e g ä r var så häftigt att det b r ö t i g e n o m alla förskansningår.
A b e n i u s u p p f a t t a r Karin Boyes liv och livså-s k å d n i n g livså-som oförlölivså-st. U p p r o r e t och valet av traditionslösheten ser h o n som betingat av Karin Boyes personlighet. De olika försöken att finna lösningen på "en m ö r k gåta av svår-o r i e n t e r a d drift svår-och själssjukdsvår-om" b e d ö m s d o c k som misslyckade. Den erotiska avvikelsen gick enligt A b e n i u s "för d j u p t n e r i personlig-h e t e n för att d e t skulle lyckas personlig-h e n n e att finna d e n livsform och den m ä n n i s k a som h a d e k u n n a t hjälpa h e n n e i g e n o m gåtans skam" f r a m till h a r m o n i s k m o g n a d .4 I aktuella
litte-raturhistoriska framställningar betecknas allt-jämt s ö k a n d e t e f t e r d e n e g n a personlighetsgå-tans lösning som drivkraften till Karin Boyes skrivande. Ett e x e m p e l u t g ö r f r a m s t ä l l n i n g e n i Den svenska litteraturen, del V (1989). H a n d b o k s f ö r f a t t a r e n skriver att d e n självbio-grafiska r o m a n e n Kris berättar o m en k a m p i k r o p p och själ, som slet s ö n d e r Karin Boye vid h e n n e s u p p b r o t t f r å n d e n kristna tron. "Att bejaka sin bisexuella drift, som var stark och f ö r t ä r a n d e , och samtidigt bibehålla sin mora-liskt idealistiska resning" beskrivs i Abenius efterföljd som Karin Boyes d j u p a s t e livspro-blem. N e d e r l a g e t är också d e t s a m m a :
Manlig stridbarhet och kampvilja ville hon bära i sitt vapen men fick se sig besegrad av sin egen sen-sualism och vekhet.
Modernismen en proteströrelse
I nyare f o r s k n i n g o m n o r d i s k litteratur karak-teriseras m o d e r n i s m e n s o m ett u p p b r o t t f r å n gällande n o r m e r . Det var ett kulturskifte som ä g d e r u m m e l l a n 1909 och 1924 n ä r d e t tradi-tionella f o r m s p r å k e t inte tycktes a n v ä n d b a r t för att uttrycka d e n nya tidens e r f a r e n h e t .6
Den tyske filosofen Friedrich Nietzsche ( 1844-1900) h a r spelat e n a v g ö r a n d e roll f ö r d e n e u r o p e i s k a m o d e r n i s m e n s g r u n d l ä g g a n -d e föreställningar. H a n f r a m s t å r som e n para-digmatisk " m o d e r n i s t " f r ä m s t g e n o m sin historietolkning h a n insisterar på att n å g o n -ting väsentligt f ö r e n tradition h a r k o m m i t till ett slut och att n å g o t nytt h a r tagit sin b ö r j a n . Det absoluta i b r o t t e t m e d d e t f ö r f l u t n a g ö r att inga av d e föreställningar som u t g j o r d e d e n f ö r e g å e n d e k u l t u r e n s premisser längre kan åberopas. K u l t u r e n s h ö g s t a v ä r d e n h a d e devaluerat sig själva, s a m t i d e n fick ställa sin sak p å "intet".
Men Nietzsche n ö j e r sig inte m e d d e n ne-gativa f o r m u l e r i n g e n av tidkrisen. I sitt förfat-tarskap söker h a n sig tillbaka till a n t i k e n f ö r att u n d e r s ö k a d e historiska villkor o c h d e föreställningar som g j o r d e d e n attiska trage-din möjlig. I tragetrage-din är ä n n u inte d e t vilda o c h driftstyrda dionysiska e l e m e n t e t avskilt f r å n d e t h a r m o n i s k a och f ö r n u f t s m ä s s i g a apolloniska e l e m e n t e t . Med p l a t o n i s m e n o c h s e n a r e k r i s t e n d o m e n i n f ö r d e s en världsåskåd-ning, som m o n o p o l i s e r a d e perspektivet p å s a n n i n g och moral. Nietzsche kritiserar försö-ket att anlägga ett universellt perspektiv på liv o c h verklighet. H a n b e t o n a r också vad d e t i n n e b ä r f ö r t o l k n i n g e n av konst o m filosofis-ka, moraliska o c h metafysiska förklarings-g r u n d e r å b e r o p a s i motsats till d e n attiska tra-gedin, som visade f r a m ett h ä n d e l s e f ö r l o p p o c h övertygade å s k å d a r n a e n b a r t g e n o m styr-kan i d e n e g n a visionen.'
Den platonske Eros
Nietzsches u p p f a t t n i n g av d e n mänskliga n a t u r e n som i g r u n d e n dionysisk spelade en viktig roll för u p p g ö r e l s e n m e d 1800-talets föreställningar o m m ä n n i s k a n s n a t u r . Det är inte e n s l u m p att två tidiga kvinnliga m o d e r
-nister, Edith Södergran och Karin Boye, ö p p e t ansluter sig till Nietzsclies livstro.
Olof Enckell skriver i sin studie Esteticism
och nietzscheanism i Edith Södergrans lyrik (1949)
att Eros hos Edith Södergran är en nietzsche-ansk "gudomlighet". H a n anser att h o n även kan h a inspirerats av en i Finland mycket u p p m ä r k s a m m a d bok, Rolf Lagerborgs Den
platoniska kärleken (1915), när h o n förvandlat
d e n platonske Eros till d e n skapargud, som h o n besjunger i sin diktning.
I Lagerborgs bok beskrivs Eros som d e n grekiske manlige kärleksguden. Platon be-stämmer begreppsmässigt Kärleken som d e n kraft vilken driver själen f r a m å t mot San-n i San-n g e San-n eller SköSan-nheteSan-n. FilosofeSan-ns erotiska dragning till en a n n a n m a n , som i sin skönhet pekar vidare mot d e n översinnliga skönheten, inleder sanningssökandet. Frigjord f r å n det sinnligt-kroppsliga stiger sedan själen uppåt för att att skåda Skönhetens idé.
Luce Irigaray och Julia Kristeva har upp-märksammat oss på h u r d e n grekiska filosofin f ö r b i n d e r sanningssökande m e d erotik i en kunskapsmodell baserad på ett enhetstänkan-de, där manlig homosexualitet och manlig födelsesymbolik ingår som strukturella drag. Sexualitet och sexuella metaforer spelar en central roll i de filosofiska texterna. Den hie-rarkiska dikotomin mellan manligt och kvinn-ligt är avläsbar i idealiseringen av e n h e t , iden-titet och evighet och avvisandet av mångfald, skillnad, föränderlighet och död. Logos utgör d e n e n d a källan till förnuft, ljus, språk och m e n i n g .8
Tidigare grekiska filosofer h a d e utgått från spänningsförhållandet mellan två motsatta principer - d e som Nietzsche b e n ä m n e r d e n apolloniska och d e n dionysiska - och reflekte-rat över på vilket sätt världen var ett resultat av förbindelsen mellan dessa principer. Med Pla-ton får emellertid filosoferandet sin bas i det ljusa, manliga, förnuftiga elementet, m e d a n det kvinnliga blir källan till allt det som grum-lar d e n kgrum-lara tanken, antingen det betecknas som det irrationella, känslor eller kroppsliga drifter.
Ögat, solen och ljuset är g r u n d p e l a r n a i Platons kunskapsteori. Själen h a r en gång tidigare skådat sanningen och kan därför
-o m d e n får en påminnelse - k -o m m a ihåg vad d e n en gång sett. Kunskap består i själens återförening m e d urbilderna, eidos eller idea, ting som setts. Uppspaltningen mellan sub-jekt och obsub-jekt, liksom mellan själ och kropp,
har båda sitt u r s p r u n g i att Platon ställer u p p seendet som kunskapsmodell.
Mot Platons dialog, som var filosofens m e t o d att nå insikt o m det Skönas idé och för-medla den till andra, ställer Freud m e d den analytiska dialogen u p p en a n n a n kunskaps-modell. Hos Platon är det sinnligt erotiska e n b a r t utgångspunkten för sanningssökan-det. Själen frigörs sedan f r å n sexualdriften. Hos Freud är begäret efter kunskap däremot på ett avgörande sätt k n u t e t till k r o p p e n och sexualiteten.
Eftersläpning
inom, litteraturkritiken
Psykoanalysen var före 1920-talet mest k ä n d i fackkretsar i N o r d e n . U n d e r 1920-talet spreds d e n bland en b r e d a r e allmänhet för att om-kring 1930 på ett avgörande sätt prägla debat-ten o m uppfostran, krisdebat-tendom, sexualmoral och m o d e r n i s m e n inom konst och litteratur.
I Sverige d o m i n e r a d e f o r t f a r a n d e en idea-listisk humanistisk tradition. D e n personlig-hetsfilosofi, som skalden och historikern Erik Gustaf Geijer (1783-1847) u t f o r m a t u n d e r ro-mantiken, låg fast. Människans n a t u r ansågs vara biologiskt d e t e r m i n e r a d , det andliga var noga avgränsat f r å n det materiella, själen f r å n k r o p p e n , det "höga" f r å n det "låga". Varken på psykologins eller religionens o m r å d e fanns utrymme för u p p f a t t n i n g e n att människan skulle vara u t l ä m n a d åt irrationella krafter. Den svenska traditionen utgjorde en effektiv motpol till d e n f o r m av existen stänkande som Nietzsche representerar och som inspirerade nietzsclieläsaren Freud till d e n skandalösa dekonstruktionen av en idealistisk människo-syn.
Den idealistiska h u m a n i s m e n ingick samti-digt i en estetisk enhetskultur, som i Sverige inte u t m a n a d e s av n å g o n alternativ konstupp-fattning förrän på slutet av 1920-talet. De litte-rära smakdomarna m e d den borgerlige, kul-turkonservative Fredrik Böök (1883-1961)
som centralgestalt hade givit litteraturkritiken som genre en stark ställning i kulturlivet. Böök satte undersökningen av människonatu-ren framför intresset för böckerna och lade en personlighetsvärdering av författaren till g r u n d för den estetiska b e d ö m n i n g e n av ver-ket. Böök f u n g e r a d e som grindvakt m o t revo-lutionära tendenser, antingen de förelåg på psykologins eller politikens område. Samti-digt som en nyorientering ägde rum inom den svenska litteraturen utmärktes alltså litte-raturkritiken av en betydande eftersläpning.
Eu ropas civilisa tion
vid en korsväg
1930 fanns det en uttalad medvetenhet bland europeiska konstnärer och intellektuella om att den västerländska kulturen befann sig i ett tillstånd av kris. Humanismens och upplys-ningens begrepp om verkligheten, den mänsk-liga naturen, språk och historia var starkt ifrå-gasatta. Det m o d e r n a förnuftsbaserade och en gång emancipatoriska projektet hotades av krafter, över vilka m a n inte hade någon slut-giltig kontroll. Valet tycktes stå mellan att k o m m a till rätta med dessa tidigare förträng-da krafter eller förgöras.
1930 lämnar Karin Boye Clartés redaktion för att starta en bredare kulturtidskrift. Clar-téisterna ville koncentrera sig på politisk och ekonomisk samhällsanalys medan Karin Boye var av den övertygelsen att en samhällsförän-dring i socialistisk riktning aldrig skulle bli bestående om den inte förenades med en andlig/kulturell omvälvning. När tidskriften
Spektrums första n u m m e r föreligger på hösten
1931 skriver h o n programessän och översätter och redigerar en introducerande artikel om psykoanalys och världsåskådning.
I "Dagdrömmeriet som livsåskådning" kriti-serar Karin Boye främst den platonskt/kristna idealismen och den extrema rationalism, som bär u p p detta system. Hon betecknar det pla-tonska tankesystemet, vilket i nyplatonsk form ständigt lever u p p i nya former, som dag-d r ö m m e n . U n dag-d e r o r dag-d n i n g e n av sinnevärldag-den u n d e r idévärlden utgör enligt Karin Boye själ-va g r u n d e n för samtidens kulturuppfattning. Platonikern vill inte erkänna världen som
verklig. Den blir därför inte värd att ägna någon större uppmärksamhet, vilket samti-dens diktning med sin längtan bort från värn-plikten i jordelivet till själens h e m i idéernas fläckfria rike bär vittne om.
Med en direkt hänvisning till samtidens omvärdering av värden och ideal skriver Karin Boye att den äger rum utan att det finns några yttersta mål eller slutgiltiga riktlinjer. Visserligen hindrar redan formade föreställ-ningar och uppställda moraliska ideal män-niskor från att ge sig ut på upptäcktsresa i verklighetens värld. Men Karin Boye beteck-nar nyorienteringen som ofrånkomlig. I cen-trum för det nya upptäckarintresset ställer hon människan själv - "gåtfull, tusenformad, skiftande, ett halvt okänt väsen m e d mycket dimmiga gränslinjer".
Karin Boye framställer det förflutnas tro på absoluta, metafysiska värden - det Nietzsche kallar platonismens hävdande av en perspek-tivoberoende sanning och moral - som en önskedröm, vilken bara kan uppfyllas i fanta-sin. På gränsen mellan en kultur, vars bäran-de värbäran-deringar inte längre har giltighet, och en ny kultur, vars värderingar ä n n u inte for-mulerats, placerar hon människan själv som det främsta målet för nya upptäckter. Plato-nismen kan inte längre vara g r u n d för kultur-livet utan konsten måste i förnyad kontakt med verkligheten ställas i livets tjänst.
Bilden av människan m e d full kontroll över sig själv - "den förnuftiga och blida gudom, som var upplysningsfilosofins hopp" - är alltså enligt Karin Boye en fantasiföreställning. I "Psykoanalys och världsåskådning" presenterar Carl Muller-Braunschweig ett alternativ till en människosyn grundad på abstrakta ideal och en på förhand uppställd normalitet. Den nya psykologin har som målsättning att människan i stället så långt som möjligt ska k u n n a utveckla sina egna inneboende möjligheter.
Killin Boye fullföljer g e n o m valet av arti-keln den syn på psykoanalysen som en ratio-nell metod för att utforska människan, som företräddes av författare och intellektuella m e d anknytning till Clarté. H o n avgränsar sig d ä r m e d från den uppfattningen av psykoana-lysen som utmärker den svenska primitivistis-ka eller vitalistisprimitivistis-ka sexual mystiken.
Karin Boye, Lilith med faun, akvarell (foto: May och H a n s Mehlin). I spektrumessän "Om litteraturkritik"
vida-reutvecklar h o n kritiken av d e n borgerliga svenska enhetskulturen. Litteraturkritikernas försök att finna en objektiv måttstock för att k u n n a sätta betyg på litteratur visar enligt Karin Boye att de missuppfattat sin uppgift. Läsarna vill hellre veta vilken insikt kritikern vunnit på läsningen. Den vikt Karin Boye till-mäter litteraturtolkningen kan förstås mot b a k g r u n d av den priviligierade plats Nietz-sche tilldelar konsten, när det gäller att förstå i n n e b ö r d e n av värdetransformation och möj-ligheten av en tolkning, som inte vilar på mo-raliska, metafysiska eller filosofiska förkla-ringsgrunder.
Aspekten på ett konstverks f ö r m å g a att ver-ka e n b a r t i kraft av själva gestaltningen utveck-las ytterligare i essän "Språket b o r t o m logi-ken". H ä r beskriver Karin Boye en läsart och förståelseform, som på viktiga p u n k t e r skiljer
sig från d e d o m i n e r a n d e . Psykoanalysens syn på symbolskapandet är utgångspunkten. Den nya kunskapsmodell, som Karin Boye lyfter fram, knyts till det faktum att diktens verkan i lika hög grad beror på läsaren som på diktver-ket.
Psykoanalysen har visat att varje människas symbolspråk k o m m i t till och f u n g e r a r efter bestämda lagar, skriver Karin Boye. Det finns beröringspunkter mellan olika individers per-sonliga språk. Läsandet innebär alltså en möj-lighet att u p p f a t t a en a n n a n människas säreg-n a språk och på så sätt utvidga sisäreg-n kusäreg-nskap om d e n g e m e n s a m m a världen. Ibland skapas en alldeles speciell g e m e n s k a p mellan en för-fattare och en läsare - det är som om de såg verkligheten g e n o m glas av samma slag. Bil-der, liknelser och händelser har samma käns-lovärde och samma plats i världsbilden för båda. O r d e n tycks ha samma symbolvärde för
d e m . Också n ä r e n sådan direkt g e m e n s k a p inte föreligger kan läsaren övertygas av ett k ä n s l o s a m m a n h a n g g e n o m att d e t f r a m s t å r som n ö d v ä n d i g t i alla sina detaljer.
Konstens verklighetsframställning är aldrig e n f r å g a o m fotografi, f r a m h å l l e r Karin Boye. Också f ö r en realistisk f ö r f a t t a r e gäller det all-tid att visa p å n å g o t väsentligt, ett p r o b l e m som förefaller centralt. K o n s t n ä r e n vill ge-n o m koge-nstverket överföra sige-n syge-n p å livet p å läsaren. För att lyckas m e d d e t m å s t e h o n eller h a n överge s c h a b l o n e r n a o c h så ärligt som möjligt söka gestalta sitt ä m n e p å sitt eget spe-ciella symbolspråk.
Essän "Rädslan o c h livet" b e h a n d l a r över-g å n över-g e n f r å n upplevelsen av s ä k e r h e t och identitet i världen till upplevelsen av att vara på drift i ett kaotiskt f l ö d e u t a n fixa p u n k t e r och urskiljbara m ö n s t e r .9 Karin Boye ställer
u p p livstron m o t d e konservativas syn på kul-t u r v ä r d e n a som f r å n ovan givna kul- tvångsförord-ningar. H o n h ä v d a r att d e n f o r t g å e n d e skapelsen i n o m allt levande f r ä m j a s av att m ä n -niskor vågar se o c h uppleva också d e t som d e tidigare inte h a r sett och upplevt. Att stå i för-bindelse m e d en verklighet, som m a n inte till fullo k ä n n e r m e n ä n d å kan g ö r a till sin, be-t e c k n a r h o n som en f r u k be-t b a r abe-tbe-tibe-tyd. För abe-tbe-t k u n n a leva så måste m ä n n i s k a n k ä n n a tillit till sin e g e n o c h a n d r a s o k ä n d a u r g r u n d . U r det motsatta b e t e e n d e t , rädsla, k o m m e r d e n le-v a n d e d ö d e n , själens sterilitet.
Från äktenskapsmoral
till livshängivelse
1 9 3 2 - 3 6 a r b e t a d e Karin Boye som litteratur-a n m ä l litteratur-a r e i t i d n i n g litteratur-a r n litteratur-a Arbetet o c h Socilitteratur-at-Demo-
Sociat-Demo-kraten. I sin b e h a n d l i n g av kvinnliga f ö r f a t t a r e
o c h k u l t u r d e b a t t ö r e r u p p m ä r k s a m m a r h o n d e r a s k a m p för erotisk frigörelse och v a r n a r läsarna f ö r att tro att litteraturen speglar n å g r a f ö r k v i n n a n naturliga anlag. I stället går d e t att avläsa h u r kvinnlighetsidealen h ä n g e r s a m m a n m e d d e n roll k v i n n a n vid d e t histo-riska tillfället spelar i familj o c h samhälle. Att i s a m t i d s r o m a n e r försöka dölja tidens kaos m e d falsk r o m a n t i k b o t t n a r e n b a r t i rädslan för en f ö r ä n d r i n g av familjelivet, skriver Karin Boye i en r e c e n s i o n .
Tidsåldrar har gått sedan Miltons / . . . / människo-par böjde knä, "han blott för Gud - för Gud i ho-nom hon".1 0
I d e n recension som blev startskottet f ö r d e n s k K r u s e n s t j e r n a f e j d e n beskriver Karin Boye h u r s a m h ä l l s f ö r ä n d r i n g e n h a r frigjort kär-lekslivet f r å n dess s a m b a n d m e d familjebild-n i familjebild-n g e familjebild-n .1 1 Litteraturkritikernas a n g r e p p p å
d e n erotiska f r i s p r å k i g h e t e n i i n l e d a n d e d e l a r av Agnes von K r u s e n s t j e r n a s r o m a n s e r i e
Frök-narna von Pakten , liksom d e r a s försök att tiga
ihjäl s e n a r e delar, b e r o r enligt Karin Boye på att d e inte vågar se familjeinstitutionens u p p -lösning o c h m e d d e n h e l a d e t moralsystem, som utkristalliserats k r i n g d e n .
Karin Boye beskriver i a n d r a a n m ä l n i n g a r h u r Eros tröstlösa f ö r n e d r i n g i samtidskultu-r e n h ä n g e samtidskultu-r s a m m a n m e d d e n ensidiga intel-lektualismen o c h d e g r a d e r i n g e n av d e väldiga irrationella krafter, som t ä n k a n d e t ä n n u inte kartlagt.1 2
Ung kvinna söker sin
och kärlekens identitet
"Vad är moral, på vilken g r u n d bygger d e n och på vilken g r u n d b o r d e d e n bygga" är d e n fråga som Karin Boye gestaltar i Kris. Det är e n r o m a n o m en u n g kvinnas subjektstillbli-velse. H o n blir till som självständig individ ge-n o m u p p b r o t t e t f r å ge-n d e t perspektiv och d e ge-n a u k t o r i t e t vilka tidigare varit d e e n d a som gi-vit m e n i n g åt verklighet o c h i n n e h å l l åt o r d . R o m a n e n h a n d l a r o m att bli en u p p r o r s m a n i en tid då samhälle, kyrka, skola o c h familj till-s a m m a n till-s b i l d a d e De M a k t ä g a n d e till-s F ö r b u n d m o t U p p r o r .
Uppbrottet från d e n r å d a n d e moraliska ord-ningen sker g e n o m att Karin Boye på nytt gör filosofen till erotiker. Eros tecknas i r o m a n e n efter d e n antika förebilden som det självständiga sanningssökandets g u d o m . Den erotiska drag-ningen till den sköna gestalten inleder huvud-personens sökande efter sanning och skönhet.
F ö r ä n d r i n g e n som g e n o m f ö r s i r o m a n e n ligger i att d e n förälskade själen inte b e f r i a r sig f r å n d e t sinnliga - d e n kvinnliga m a t e r i e n - för att t a n k a r n a ska k u n n a födas o c h f ä r d e n u p p å t till idévärlden taga sin b ö r j a n . Karin
Boye b e t o n a r i stället s a n n i n g s s ö k a n d e t s för-a n k r i n g i d e n sinnligför-a kärleken o c h tillmäter d e n betydelse f ö r k u n s k a p s p r o c e s s e n . Bilden av själen b e f r i a d f r å n sina bojor, a n d e n skild f r å n k r o p p e n , byter h o n u t m o t e n beskriv-n i beskriv-n g av psyket m e d dess klyvbeskriv-nibeskriv-ng i m e d v e t e t o c h o m e d v e t e t , och d e n horisontella rörelsen m o t h i m m e l s k a h ö j d e r ersätts av en vertikal rörelse m o t a n d r a i en jordisk verklighet.
I stället f ö r d e t f ö r v ä n t a d e , speglingen av e n n a t u r g i v e n kvinnlig identitet och en patriar-kal kulturs k o n s t r u k t i o n av sexualitet och dess n o r m a l i s e r i n g av erotisk d o m i n a n s , m ö t e r läsaren skildringen av e n u n g kvinnas sökan-d e e f t e r b å sökan-d e sin o c h kärlekens isökan-dentitet. San-n i San-n g s s ö k a San-n d e t blir eSan-n upptäcktsresa iSan-n i d e t o k ä n d a .
Den erotiska frigörelsen i Kris består i att h u v u d p e r s o n e n inte d e f i n i e r a r sig själv en-b a r t i e n sexuell relation till en m a n . Rela-tioner mellan kvinnor tillmäts d ä r e m o t avgö-r a n d e betydelse. Beavgö-rättelsen visaavgö-r att en an-n a an-n kvian-nan-nas stöd blir a v g ö r a an-n d e f ö r huvud-p e r s o n e n s h a n d l a n d e , vilket a n d r a människor i o m g i v n i n g e n f ö r d ö m e r . H u v u d p e r s o -n e -n s b e j a k a -n d e av e-n i lag f ö r b j u d e -n kä-nsla för en a n n a n kvinna är ett led i frigörelsen till självständig individ. G e n o m att b e t o n a kvin-nors r e l a t i o n e r till v a r a n d r a och till sitt a r b e t e bryter Karin Boye m e d s a m t i d e n s k ö n s m o r a l o c h ger sexualiteten vikt o c h betydelse för d e n kvinnliga m ä n n i s k a n o c h h e n n e s h a n d -lingar.
Berättelsen framställs i tre dialoger. Dia-l o g f o r m e n är ett sätt att avbryta en m o n o Dia-l o g eller e n linearitet, och Karin Boye a n v ä n d e r t e k n i k e n f ö r att bygga u p p föreställningen o m b r o t t e t mellan e n g a m m a l k u l t u r och e n ny.
D u a l i s m e n m e l l a n själ och k r o p p tematise-ras i d e n i n l e d a n d e dialogen o m vilken n o r m som ska avgöra en "sund" idealbildning. Teo-logen å b e r o p a r en fast etisk g r u n d och medi-c i n a r e n sin empiriska k u n s k a p . H u m a n i s t e n h a r d ä r e m o t råkat i t r å n g m å l g e n o m nya upp-täckter o m m ä n n i s k a n s n a t u r o c h vet inte o m tidigare v ä r d e n k a n stå kvar o f ö r ä n d r a d e eller o m d e måste f ö r ä n d r a s .
Dialogens f o r t s ä t t n i n g visar att teologen och m e d i c i n a r e n h a r lika stor a n l e d n i n g som h u m a n i s t e n att ifrågasätta sina fasta o c h
färdi-ga n o r m e r . G e n o m att beskriva livet som svä-v a n d e m e l l a n p o l e r n a Vit o c h Ssvä-vart å t e r i n f ö r n ä m l i g e n Karin Boye d e n apolloniska, tolkan-d e p r i n c i p e n i tolkan-d e n tolkan-dionysiska p r i n c i p e n s tjänst i r o m a n e n . Svart är eld o c h begär, h a t o c h g r y m h e t , b e g y n n e l s e n s kraft, d e n som tar språnget. Vit står som ett h i n d e r , d e t sega Nej, som stänger vägen. Vit är d ö d u t a n Svart, m e n u t a n Vit är Svart b a r a f o r m l ö s u r s t o r m .
Livsbetingelserna för d e n u n g a kvinnan Malin Först i berättelsens c e n t r u m påverkas d o c k av att A p o l l o n , rationalitetens, intellek-tets och filosofins g u d o m u n d e r historiens g å n g g j o r t sig självständig på d e n dionysiska världsviljans b e k o s t n a d . Detta gestaltas i r o m a n e n av Vits h u v u d p j ä s i livets schackspel, e n metallisk röst f r å n ovan, som fyller hela u n i v e r s u m o c h anbefaller lydnad o c h försa-kelse. G u d , prästen, f a m i l j e f a d e r n , l ä k a r e n o c h r e k t o r n i n k a r n e r a r alla rösten. Vit garde-rar sig också m e d flickans m o r , d e n världs-f r ä m m a n d e , kuvade, som g ö r g e m e n s a m sak m e d p e r s o n e r n a i offentlighetssfären.
N ä r Malin klyvs i två j a g , d ä r d e t e n a predi-kar u n d e r k a s t e l s e o c h självutplåning och d e t a n d r a b a r a d e s p e r a t söker u t l o p p f ö r all in-stängd ångest, sker h e n n e ett u n d e r . H e n n e s ö g o n väcks till nytt liv n ä r h o n b e j a k a r sin kär-lek till d e n vackra klasskamraten Siv. Svart bryter i g e n o m flickans rädsla och f ö r s t e n i n g .
D e n erotiska d r a g n i n g e n till Siv blir ut-g å n ut-g s p u n k t e n för d e t k u n s k a p s p r o j e k t som Malin n u g ö r till sitt. 1 stället f ö r att b e g ä r a sto-ra ting f ö r sig själv beslutar h o n sig för att vin-na sitt liv - d e t n a k n a livet avklätt all ära och lycka - som ett byte. H e n n e s första u p p t ä c k t är att h o n h a r e n röst och att d e n är besläktad m e d allmaktsrösten f r å n ovan. Malin, som ti-digare omtalats i t r e d j e p e r s o n , f r a m t r ä d e r n u i texten som ett talande subjekt :
I natt gick Gud under.
Kanske det var ett tomt namnskal som gick under. Men namnskalet drog makter som var dödens. Jag kastar det.
Jag ser tingen. De erkänner inte sina namn. Jag kastar deras namn.
Jag står alldeles ny på stranden av ett hav, och samvetet är inte längre mitt. Jag kastar det.
r r i n e F o l m o e , Gylden dag, 1992, olja,
Viljan till liv har gjort mig naken. Viljan till liv har gjort mig seende. Vad som än kommer skall jag möta med nakna, seende ögon.
I d e n a n d r a dialogen fokuseras f ö r h å l l a n d e t m e l l a n k u l t u r o c h n a t u r . Malin h a r tidigare b a r a betraktat n a t u r e n som fylld av symboler för e n andlig värld. N u ser h o n b i l d e n av Siv i allt som växer och utvecklar sig u n d e r våren. H o n blir själv delaktig i nyskapelsen.
M e d hänvisning till Kellgrens dikt "Den nya skapelsen" d r a r Karin Boye en parallell mel-lan Malins f ö r ä n d r a d e s e e n d e o c h 1700-tals-diktens beskrivning av kärlekens f ö r m å g a att
f ö r v a n d l a e n d ö d o c h r e g i s t r e r a n d e blick till e n levande o c h o m s k a p a n d e .1 3 I d e n
platon-ska idéns ställe h a r d e n älplaton-skades bild blivit ur-bild f ö r s k ö n h e t och m e n i n g i ting och n a t u r . Framväxten av Malins nya jag är oskiljaktigt f r å n d e n älskade, m o t vilken hela h e n n e s l ä n g t a n riktas. Siv får aldrig veta att h o n är f ö r e m å l f ö r Malins kärlek. Ä n d å ska Malin aldrig mista Siv. Avslutningsvis skildras detta g e n o m att Siv blir en symbol i Malins psyke, ett träd, som växer i n o m h e n n e .
Malin k o m m e r till insikt o m att i n g e n kan äga d e t högsta och vackraste. M e n h o n vet också att d e n som h a r sett o c h fattat d e t kan
växa u t till likhet m e d vad h a n h a r sett o c h fat-tat. O r d e n och b e t e c k n i n g a r n a är inte d e t av-g ö r a n d e . För en av Malins l ä r a r i n n o r av-ger Kellgrens dikt en bild av det f ö r t ä r a n d e ljuset, d å det bryter en själ i bitar och f o g a r s a m m a n d e m till nytt liv. För d e n kollega h o n samtalar m e d är dikten b a r a t o m m a o r d , mycket buller för i n g e n t i n g .
Det avslutande samtalet förs mellan tolv vanliga läsare. D e n m o n o l o g som d ä r m e d av-bryts är d e n litteraturkritik, som d o m i n e r a d e i s a m t i d e n . "Blid p e r s o n " tolkar b e r ä t t e l s e n o m Malin Först g e n o m att sätta d e n i relation till sitt eget s ö k a n d e . U p p g ö r e l s e n m e d d e n r å d a n d e m o r a l e n , "den h ö g r e etiska verklig-h e t e n " verklig-h a r e n a n n a n i n n e b ö r d f ö r "Blid per-son" än d e övriga läsarna:
När jag har sett en vacker slöja trasas sönder för mina ögon, då har jag alltid tänkt: den verklighet, som har vävt och använt den, måste ju vara förmer. Och bakom slöjan har jag aldrig funnit vad jag sök-te - aldrig någonsin - men när jag uppgav det, fann jag andra ting, som gav djupare klang och sötare mognad än min fantasi hade haft förmåga att måla ut för sig.
Malin 2 i r o m a n e n , h o n som g ö r u p p m e d slavmoral o c h askes, säger att h o n slåss f ö r att segra. H o n v ä n d e r sig till sina stridskamrater, d e som tvingats till u p p r o r , och säger att o m h o n faller var d e t t a inte h e n n e s livs m e n i n g . I stället vill h o n att vi f r å g a r e f t e r d e s t r i d a n d e s del i hälsan, i g l ä d j e n , i segern - d e t är d e n gåva, som går vidare.
N O T E R
1 För en utförligare diskussion se Kaminsky, Amy,
Reading the Body Politic, Univ of Minnesota Press,
1993.
- Domellöf, Gunilla, '7 oss åren mångfald levande."
Karin Boye som kritiker och prosamodernist, Umeå,
1986, och "Karin Boye och den revolutionära humanismen", Kulturradikalismen, Nolin, Bertil (red), Stockholm, 1993.
3 Svenska Dagbladet 18.12. 1934.
4 Abenius, Margit, Drabbad av renhet, 3:e nppl 1956,
s 355.
5 Den svenska Utteraturen s 37.
6 Broström, Torben, "Modernismens gennembrud
i nordisk litteratur", Modernismen i skandinavisk
litteratur, Lien, Asmund (red), Trondheim, 1991.
7 Pippin, Robert B, "Nietzsche and the Origin of
the Idea of Modernism", Inquiry, Vol 26, No 1, March 1983.
8 Soleim, Vigdis, "Kunskap och fallisk makt: Platon
och Iransk feminism", Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 4, 1983.
9 Spektrum 1932. 10 Arbetet, 15.12.1932.
11 Recensionen skrevs i Social-Demokraten den 28
januari samma år som Kris publicerades.
12Domellöf 1986, Kapitel III, Karin Boye som
kriti-ker.
''Engdahl, Horace, "Jag-vi-du" (Kellgren), Den
ro-mantiska texten, Stockholm 1986.
LITTERATUR
Abenius, Margit, Drabbad av renhet: en bok om Karin Boyes
tiv och diktning, Stockholm, 1950.
Boye, Kill in, Kris, Stockholm, 19.34.
Broström,Torben, "Modernismens g e n n e m b r u d i nor-disk litteratur", Modernismen i skandinavisk litteratur som
historisk fenomen og teoretisk problem. I Jen, Asmund (red),
Trondheim, 1991.
Den svenska litteraturen, del V, Modernister och arbetardiktare 1920-1950, Lönnroth, Lars, och Delblanc, Sven (red),
Stockholm 1989.
Domellöf, Gunilla, "loss är en mångfald levande". Karin Boye
som kritiker och prosamodernist, Umeå, 1986.
"Karin Boye och den revolutionära humanismen",
Kul-turradikalismen: det moderna genombrottets andra fas,
Nolin, Bertil (red), Stockholm, 1993.
F.nckell, Olof, Esteticism och nietzscheanism i Edith
Söder-grans lyrik. Studier i finlandssvensk modernism (1),
Hel-singfors, 1949.
Engdahl, Horace, Den romantiska texten, Stockholm, 1986. Kaminsky, Amy, Reading the Body Politic. Eeminist Criticism
and Latin American Women Writers, Univ of Minnesota
Press, Minneapolis, 1993.
Lagerborg, Rolf, Den platoniska kärleken, Stockholm, 1915. Pippin, Robert B, "Nietzsche and the Origin of the Idea
of Modernism, Inquiry, Vol 26, No. 1, March 1983. Soleim, Vigdis, "Kunskap och fallisk makt: Platon och
fransk feminism", Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 4. 1987.
Spektrum 1931-1932.
S U M M A R Y
Feministic literary reception research has shown how political and philosophical issues in women's texts have been regarded literary as transformed personal and private problems. The more well-edu-cated, intellectual and independent awoman writer is, the more urgent it has been for critics to move the focus of interest from ber thoughts and ideas to her body and character.
Even in the case of Karin Boye, literary critics have one-sidedly focnsed on her gender identity. Even today's literary studies on Karin Boye see the quest for a solution to her own enigmatic personality as the prime driving force of her literary work.
The reviews in the capital conservative press rejec-ted all attempts at a modernistic way of writing when Karin Boye's novel Kris (Crisis) was first published in 1934. Anders Osterling reviewed it in Svenska
Dagbladet, questioning the credihility of the protago-nist, "a highly-strung woman". Margit Abenius, in her monography Drabbad av renhet (Stricken vvith purity), discusses the novel from a quite differenl angle. She dislikes the mixed styles of the composi-tion. Since she maintains that only a harmoniously structured work of art can symbolize an ordered world, she deprecates the disorderly aesthetics of modernism.
Kris is a novel about a young woman's rebellion
against society. chttrch, school and family. At the
same time it is a tale of her quest for her own identi-ty, and for the identity of love. Her eyes are opened to a new Life when she recognizes and accepts her feelings for another young woman. Before, she tes seen nature only as filled with spiritual symbols. Now, she sees the image of her beloved in all that liv-es and grows, and she herself is part of the new crea-tion.
The story shows that the support by another woman is eruciål for the protagonists actions. By focusing on women's relations with other women and to their work, Karin Boye violated the sexual morality of her time, and advocated ways of living together based on the new knowledge of man.
Gunilla Domellöf Department of Information and Culture Umeå University
