Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 93 1972
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman
Stockholm: E . N. Tigerstedt, Örjan Lindberger
Umeå: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: Docent U lf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Villavägen
752 36 Uppsala
Printed in Sweden by
i stånd
både
till den in le v e lse i d ik tverk en som ä r en fö ru tsä ttn in g fö r en to lk n in g p å djup are n iv åoch
till den d istan serin g som är en sjä lv k la r fö ru tsä ttn in g fö r den in tellek tu ella analysens o p eratio n er ».D e syn p u n k ter som F e h rm an d ek larerar i slutet av sin bo k sätter i m yck et sin p rä g e l p å den fö reg åen d e p resen tatio n en av »m än och m etod er», ib lan d , tycks det m ig , så att b ed ö m n in garna b lir lite o rättvisa. D e u tp rä g la t em pi- risk t-h isto risk a fo rsk n in g sin sa tse rn a b eh an d lar Fehrm an g an sk a snävt. D e t sk all dock e rk ä n nas att Sch iick få r en v ä l a v v ä g d k arak teristik , där F e h rm an inte bara fra m h å lle r att m ycket är fö rå ld ra t i Schiicks v e rk u tan också att det finns ö verraska n d e m y ck et som p ek ar fram åt mot m o d ern litteratu rso cio lo gi. P å fa lla n d e är em ellertid att A n to n B la n ck , som ko m p aratist den kan ske m est fram ståen d e in o m den sven ska fo rsk argen era tio n som F e h rm a n k o n cen trerar sig p å, in te h ar beståtts n ågot eget k ap ite l i boken. D ä re m o t återges, m ed o m issk ä n n lig sym pati, den in te h elt v e d e rh ä ftig a k r itik som Jo h n L a n d q u ist o ch F re d rik B ö ö k p å sin tid riktade m o t m etod en i B la n c k s v e rk lig t b ety dande a v h a n d lin g
Den nordiska renässansen i
sjuttonhundratalets
litteratur.
F ö resp råk arn a för ett in tu itiv t litteratu rstu d iu m , m ed in r ik t nin g p å det u n ik a och p e rso n lig a i d ik tv erk en , dvs. just L a n d q u ist och B ö ö k , tycks m ig F e h r man i stallet b e h an d la gen erö st i överk an t. D eras teoretiska id éer, in sp ire ra d e av s e k e lsk if tets fran sk a o ch tyskaGeisteswissenschaft,
fö refaller nu m era fö rle g a d e än den »p o sitivism » som de en g å n g fö rd es i fä lt m o t, låt v a ra att Bööks p ro g ra m att u tfo rsk a »verk en själv a» tycks ha en v iss lik h e t m ed 4 0 - och 5 o-talens nykritiska p a ro lle r.N å g o n e g e n tlig an alys av de m etod isk a p r o blem en fin n e r m an k n a p p ast hos F e h rm an ; ännu m in d re g ö r m an det hos E k elu n d . In g e n av de b åd a fö rfa tta rn a syftar v ä l h e lle r till en sådan an alys. E k e lu n d p resen terar em ellertid i förordet sin b o k som en » h an d b o k » , m en det måste sägas att den som sådan k n a p p ast är ä n dam ålsen lig. B å d e de teo retiska p ro b le m e n och de veten sk ap sh isto risk a sam m a n h an gen berörs alltför fly k tig t; de k o rtfattad e resu m éern a av en m än gd litteratu rh isto risk a v e rk k an v ä l d ä r emot v a ra a n v ä n d b a ra som ett slags repetito- rium.
E k elu n d s o ch F e h rm an s b ö ck er u tm y n n ar båda i ett fö rsv a r fö r en m etod isk p lu ra lism , ett »m etodernas m å n g fa ld ig a sam sp el», som Fehrm an säger. O ch det är ju en sym p atiskt generös in stä lln in g . M e n frå g a n om litteratu r vetenskapens m etod er ä r ytterst en fr å g a om vilk a u p p g ifte r m an i v å rt sa m h ä lle v il l ge litteratu rfo rsk n in g en , h u r m an ö verh u vu d ta
g et v ill m o tiv era den. D e n frå g a n bord e d is kuteras m era.
Lars Gustafsson
Övriga recensioner
309
In g e Jo n sso n :
Idéer och teorier om ordens
konst. Vrån Platon till strukturalismen.
C W K G le e ru p . L u n d 1 9 7 1 .In g e Jo n sso n g er i sin b o k en ö versik t ö ver litteratu rteoriern as h isto ria frå n P lato n till struk turalism en p å ett u trym m e av u n g e fä r 2 0 0 sidor. E n m o d ern ko rtfattad ö versik t av detta slag h ar ju fö ru t saknats, inte b ara p å sven ska; W im sa tt och B ro o k s’
Literary Criticism
( 1 9 5 7 ) , som p resen terar sig som »a sh ort history» och som v ä l Jo n sso n s b o k n ärm ast kan jäm fö ras m ed, o m fattar ö ver 7 0 0 sidor. D e n p ed ago g isk a tanken bakom Jo n sso n s fra m stä lln in g är dock inte den e n k la n erp ru tn in g stan k en . F ö rfattaren h ar fu n n it det o tillfred sställa n d e att » u n iv e rsi tetsstud iern a i litteratu rveten sk ap i så h ö g g rad bestått i lä sn in g av v ä ld ig a h an d böcker och så rin g a d irek tk o n tak t m ed gru n d texter och p r i m ä rfo rsk n in g » . H an s egen b o k är alltså tän kt inte som en ersä ttn in g fö r utan som en in tro du k tio n till fö rd ju p ad e stu dier i teo riern a om ord kon sten.I p rin c ip är ju detta en r ik tig id é om en h an dbok, den en da rik tig a , m en frå g a n är v ä l om den låter sig p raktiseras in o m den n u v a ran d e akad em isk a litteratu ru n d ervisn in g en s ra m ar, d är ju u trym m et fö r ett litteratu rteore- tiskt stu d iu m är m in im a lt, både p å lä g re och p å h ö g re stadier. N u kan n a tu rlig tv is Jo n sso n s m e n in g inte v a ra att fö rd ju p n in g e n sk all ske h ela v ä g e n frå n P lato n till stru k tu ralism en och över h ela det teoretiska fältet. F ö rfattaren s jä lv har av det starkt b egrän sad e u trym m et tvin gats att g ö ra ett u rv a l b la n d a lla teoretiker och p r o b lem , och den som an vän d er hans b o k få r v ä l tänkas i sin tur in sk rä n k a sitt fö rd ju p ad e stu dium till n å g ra v a ld a pu n kter.
U n d e r sådana fö rh å lla n d e n kan m an m ö jli gen ifråg asätta om bokens u p p lä g g n in g är den bästa. D isp o sitio n e n är i stort sett trad itio n ell, dvs. k ro n o lo g isk , v ilk e t Jo n sso n m o tiv era r m ed att en sådan d isp o sitio n g ö r det lättare att se »de litterära teoriern as sam ban d m ed den a ll m än n a id éh isto rien ». H u v u d av sn itten är ru b r i cerade » A n tik e n » , » M ed eltid en » , » 15 0 0 -t a le t » , » 16 0 0 -ta le t» osv. U n d e r dessa ru b rik e r centre ras fra m stä lln in g e n o m v ä x la n d e k r in g en sk ild a id é g iv a re (t. ex. P lato n , T a in e ) , id é rik tn in g a r e lle r d o k trin er (t. ex. S k o lastik en , M a rx ism e n ), sp eciella p ro b lem o m råd en (t. ex. T e o rie r om sp råk och po esi, T v å teorier om d ram at), ep o k b e g rep p (t. ex. R en ässa n sb eg rep p et, B e g re p p e n klassicism och ro m an tik ), k u ltu rom råd en (t. ex.
3 1 0
Övriga recensioner
E n g la n d , S v e rig e ). J a g tror, m ed tanke p å b o kens p ed ag o g isk a an v ä n d n in g , att det hade v a rit en fö rd e l att i stället g e n o m fö rt u tg å från n å g ra cen trala p ro b lem o m råd en , t. ex. dikten s fö rh å lla n d e till v e rk lig h e te n , diktaren s och d ik tens sociala fu n k tio n er, fo rm - och g e n re p ro b lem , osv. M e d ett sådant g re p p hade Jo n sso n h a ft m ö jlig h e t till m era sam lade p ro b le m d is ku ssion er och sam tid ig t än n u m era e ffe k tiv t k u n n at fra m h ä v a h u r å tsk illig a ak tu ella littera tu rteoretiska diskussion säm n en är rotade i en lå n g in tellek tu ell trad itio n , eller an n o rlu n d a u t tryckt, h u r å tsk illig a gam la p ro b le m , teorier och u p p sla g fo rtfa ran d e är aktu ella.
M e ra fly k tig t skym tar g rep p e t då och då i Jo n sso n s fra m stä lln in g . H a n refererar e x e m p e l v is, i sam ban d m ed sin d iskussion av A r isto teles’ traged ian alys, till en jä m fö re lse m ellan L évi-S trau ss’ an tro p o lo g isk a stru k tu ralism och S o fo k le s’ ö d esu p p fattn in g . H a n an m ärk er att den m ed eltid a u p p fattn in g e n att det inte fin n s n ågon sk arp g rän s m e lla n p oesi och pro sa, en u p p fa ttn in g gru n d a d p å reto risk trad ition , åter u p p v äck s i den m o d ern istiska 19 0 0 -talsd ik ten . H a n p å p ek ar att den m ä rk lig e 17 0 0 -ta lsfilo so - fe n G iam b attista V ico s teo rier om det m eta fo risk a sp råk et och p o esin som ett u ttryck fö r ett stadium i det m ä n sk lig a m ed vetan dets ut v e c k lin g h ö r till fö ru tsä ttn in garn a fö r Jo y ce s fö rfattarskap . H a n u rs k ilje r i en del av teserna 1 M ao T se-tu n gs tal i Y e n a n de aristoteliska id éern a om m im esis och katharsis i re v o lu tio n är v ersion . D etta ä r ett sätt att se som g ö r id éh isto rien lev an d e och en gageran d e, ib lan d kan ske också p å det viset att det stim u lerar till i f rågasättan den e lle r in v ä n d n in g a r, och v ad jag m en ar är alltså att Jo n sso n p å ett m era rad ik alt satt bo rd e h a lå tit det slå igen o m i bokens sjä lv a u p p lä g g n in g .
E n sådan u p p lä g g n in g m ed ko n cen tration p å o lik a p ro b lem o m råd en b eh ö ver ju inte in n e b ä ra att de h isto riska sam m an h an gen g år fö r lorade. R isk e n fö r detta v isa r sig fak tisk t större m ed Jo n sso n s sp littrad e fram ställn in g ssä tt. D e o lik a id éern a om ordens kon st existerar en g å n g fö r alla , tycks det, och d yker p å något o fö rk la ra t sätt u p p v id sk ild a tillfä lle n u n d er h istorien s gån g . Jo n sso n g er inte läsaren m yc k et h jä lp m ed att fö rstå h u r id éern a fo rm as och fö rän d ra s u n d er o lik a h isto risk a fö ru tsä tt n in g ar. D e n n a frå n v a ro av ett m era en erg isk t h isto riskt g re p p tycks m ig v a ra den största sv a g h eten i en fra m stä lln in g som dock är avsedd som en idéhistorisk sådan , låt v a ra kortfattad .
E n ö versik t m ed am b itio n en att p å ett k n ap p t tillm ä tt u trym m e p resen tera de flesta betyd else fu lla id éern a om diktkon sten u n d er n ärm are 2 4 0 0 år få r o u n d v ik lig e n ett d rag av k o m p e n d iu m ; det g ä lle r också Jo n sso n s fra m stä lln in g .
S ä rsk ilt sådan a litte rä ra teo rier som in g år i m era v id ly ftig t u tb y g g d a v ä rld s- e lle r sam hälls- åsk åd n in g ar som e x e m p e lv is den sch ellin gsk a n a tu rfilo so fin , h eg elia n ism en e lle r m arxism en är n a tu rlig tv is svåra att g ö ra rättvisa, eller att ens g ö ra b e g rip lig a , i su m m arisk a referat. Ifr å g a om m a rx ism e n p å p e k a r Jo n s so n s jä lv v an sk lig h etern a, b la n d an d ra den som lig g e r i att den m o d ern a m a rxism en u p p trä d er i fle ra olika gestalter, och h an v ä lje r h ä r att »ge n å g ra e x em p el utan an sp rå k p å fu llstä n d ig h e t eller ens rep resen tativitet».
A t t M ao T se-tu n g s Y e n a n -ta l ägn as så stor u p p m ärk sam h et av Jo n sso n k an d ock anses m o tiv era t av deras o b e strid lig a s p rid n in g och in flyta n d e; talen k an också sägas v a ra rep resen ta tiva g en om att de b erör en rad p ro b le m som h a r k o m m it att fram stå som cen trala i m a rx is tisk litteraturdebatt. M e n Jo n sso n ställer alltför m yck et m im esistan k en i cen tru m i sin presen tation av M ao s tal; det är in te i fö rsta hand litteratu ren s » avb ild an d e» u tan dess » fö rä n d rande» fu n k tio n som fra m h å lls i talen. Ä v e n o m det tra d itio n e lla m im e sisb e g re p p e t rym m er en sp ä n n in g m e lla n fra m s tä lln in g e n av en » g i ven » v e rk lig h e t och av en »id eal» v e rk lig h e t fö re fa lle r detta b e g re p p k n a p p ast ad ek vat i sam m an h an get. D e n an tyd d a sp ä n n in g e n fin n s ju också i t. ex. fran sk k la ssicism en s d isk u ssio n om den litte rä ra v e rk lig h e tså te rg iv n in g e n , m en dis ku ssion en had e dock en an n an in n e b ö rd i L u d v ig X I V :s F ra n k rik e än d en h ar, e lle r hade
1 9 4 2 , i M ao T se-tu n g s K in a .
D ä re m o t fö rv å n a r det m ig n å g o t att Jon sso n inte h ar u tn yttjat tillfä lle t att an k n yta till m im e- sisid én i sin d isk u ssio n av 18 0 0 -ta le ts realis tiska och n a tu ra listisk a p ro g ra m . H a n m ark e rar h ä r ö v e rh u v u d taget ett g a n sk a svalt i n tresse och fra m h å lle r »ett d ra g som o fta v id lå d er den litte rä ra realism en och natu ralism en , n ä m lig e n en filo s o fis k n a iv itet, e lle r kan sk e r ä t tare, en m ed veten fö r tr ä n g n in g av de filo so fisk a k o m p lik a tio n e r som p ro g ra m m e t att åter ge v e rk lig h e te n o b ö n h ö rlig t fö r m ed s ig » . D e l låter s ig k an sk e sägas, m en 18 0 0 -ta le ts r e a lis m debatt had e a v g jo rt v a rit v ä rd ett större intresse, särsk ilt m ed tanke p å dess betyd else i ett h is to risk t p ersp ek tiv . D e tta är fö r ö v r ig t en pu n kt d är m an tycker sig m ä rk a Jo n sso n s bundenhet v id W e lle k s au k to ritet, en b u n d en h et som sär sk ilt g ö r sig g ä lla n d e i av sn itte n o m r o m a n tikens litteratu rid éer, d är beroen d et av W e lle k s
H istory of M odern Criticism o fta är p åfallan d e, Ä n d å har Jo n s so n lyckats g ö ra sin b o k till en fö rv å n a n sv ä rt stim u leran d e lä sn in g . G en om att fra m h ä v a trad itio n en frå n an tik en s poetik och reto rik k an han ställa in m än g d e n a v fakta i ett sam m a n h ållan d e p e rsp e k tiv — om sedan p ersp ek tiv et h isto risk t sett är det m est
väsent-liga kan diskuteras. (D e t m åste i a lia fa ll v a ra en ö v e rd rift n ä r Jo n sso n p å sista sid an säger att den na trad itio n frå n an tik en »i det id éh isto riska p e rsp e k tiv e t betytt n ästan a llt» .) H a n ger em ellan åt g lim ta r frå n n yare v e te n sk a p lig d is kussion som ak tiv e ra r läsaren s intresse och skänker ak tu alitet åt g a m la frå g e stä lln in g a r. H an lyckas ö v e rh u v u d taget fö rm e d la n ågot av den in te lle k tu e lla sp ä n n in g e n i de litteratu r teoretiska d isk u ssio n e r som h a r fö rts g en om ti derna. D e t är en båd e v ä se n tlig och o v a n lig förtjän st i en b o k av den h ä r typen.
Lars Gustafsson
Anteckningar till en Svensk Presshistorisk bib
liografi, samlade av
P e r R y d é n . (U tg. av A v d . för p re ssfo rsk n in g v id L itteratu rv eten sk ap lig a Institutionen v id L u n d s U n iv e rsite t.) L u n d 1 9 7 1 .D en u n d er senare år starkt exp an d eran d e p ress fo rsk n in gen h ar i och m ed P e r R y d é n s b ib lio g rafi fått ett efte rlä n g ta t h jä lp m e d e l. Press fo rs kare m ed siktet in stä llt p å pressen som sådan som det cen trala fo rsk n in g so b je k te t, h ar v a rit hänvisade till lå n g a o m v ä g a r fö r att nå fram till m aterial och litteratu r om pressen .
R yd én s an sp rå k slö sa » an teckn in gar» är en ged igen fö rte c k n in g p å 3 0 0 sidor. M a terialet är h u vu d sak ligen h äm tat frå n a v d e ln in g e n T id - nin gsväsen i S am laren s å r lig a b ib lio g r a fi, p u b likationerna Pressen , Jo u rn a lis te n , Pressens T i d ning, P u b lic istk lu b b e n s årsb ok , S v en sk a T id n in gsartik lar (tid ig a re Sv e n sk T id n in g sin d e x ) och Sven sk a T id s k r iftsa r tik la r (tid ig are Sv en sk T id sk riftsin d e x ). N å g r a tid ig a re sm ärre b ib lio grafiska sam m a n ställn in g ar av K je l l N o w a k , G u n illa L u n d strö m och D a n L u n d b e rg och sam lin gar i L u n d s U n iv e rsite tsb ib lio te k och Sveriges P re ssa rk iv h ar också lä m n a t b id rag .
T rots stöd frå n dessa och äv en an d ra k ä llo r lider fö rtec k n in g en av u p p e n b a ra b rister, v ilk e t R yd én också p å p e k a r i en in le d n in g . V a r och en m ed sp ecia lk u n ska p er in o m n ågot o m råd e kan lätt u p p täc k a lu cko r. F ra m fö r a llt tid skriftspressen h ar b liv it s ty v m o d e rlig t b eh an d lad. Intresset är h u v u d sa k lig e n k n u tet till dags press. D e t är dock inte m in m e n in g att h är presentera en lista p å fö rb isett m aterial, utan i stället ge n å g ra syn p u n k ter p å red ig erin g sp rin - ciperna b ak o m en b ib lio g r a fi av detta sla g in
för Rydéns utlovade kommande komplettering
av förteckningen.
B ib lio g r a fin u p p tar det som e n lig t in le d n in g en »är av intresse fö r en m ed historiskt p ersp ek tiv arbetande sven sk pressveten skap ». D e t fö rv å n a r m ig då att fö rtec k n in g en inte u p p v isa r n å g ot större »intresse» fö r de b åd a se nare led en i k ed ja n p ro d u k tio n -d istrib u tio n - kon sum tion . A m b itio n e n b ö r v a ra att täcka h ela fo rsk n in g sfä lte t. Ä v e n in o m det fö rsta le det saknas p rak tisk t taget fö r fo rsk aren så v ä sen tlig a fa k to rer som tryck tek n ik och g ra fis k tekn ik. D e t sk all m ed ges att det inte sk rivits m ycket om dessa faktorer, m en det som dock fin n s b ord e h a tagits m ed.
E n an d ra central p rin c ip v id u p p rättan d et av en b ib lio g r a fi g ä lle r selektionen . H ä r har R y dén gått till v erk et m ed am b itio n en att ta m ed a llt relev an t m aterial; relev an t i den m en in g en att det h ar an k n ytn in g till pressen i en eller an nan m en in g . D etta fö re fa lle r m ig h elt r ik tigt, m en en b en h ård k o n sekven s v id tillä m p n in g e n har m e d fö rt att ett an tal ren a struntar- tik la r k o m m it m ed. D essa k u n d e utan v id are h a läm n ats u tan fö r. A tt sedan m aterialet om den sven ska pressen fö re 1 8 8 0 i stort sett sak nas kan inte R y d é n lastas för. D e t fin n s inte n å g ra k ä llo r att g å till, eftersom 18 0 0 -ta lsp res- sen än n u så lä n g e är så g o tt som o u tforskad . F ram tid a fo rsk n in g k o m m er d ärem ot att få fra m ett både stort och intressant m aterial i s jä lv a pressen.
G ru p p e rin g e n av m aterialet och avgrän s- n in g a rn a m ellan o lik a m aterialty p er kan n a tu rlig tv is diskuteras. R y d é n h ar n ö jt sig m ed relativ t få k ate g orier v id u p p d eln in g en , v ilk e t lett till att b ib lio g r a fin är sn å rig att o rien tera sig i. M a n få r o fta leta u n d er fle ra av d e ln in g a r fö r att k o m m a fra m och än d å k än n a osäkerh et om täck n in gen av a lla m ö jlig a v ä g a r. E n lö s n in g av p ro b lem et k u n d e v a ra att b red d a det ytterst snålt tillta g n a sakreg istret. E n an nan v o re en m er fin m a sk ig k ate g o riserin g av m a terialet. E tt lyck at d rag ä r d ärem ot den g e n o m gåen d e p lace rin g en av an m ä ln in g a r och recen sion er u n d er resp ek tive verk titel.
P e r R y d én s sam m a n ställn in g är en p risv ä rd b ö rja n till ett p ressv ete n sk ap lig t stan dard verk. D e t är d ä rfö r m in fö rh o p p n in g att b ib lio g ra fin s n yttjare h örsam m ar in le d n in g en s u p p m a n in g att k o m m a m ed p åp ek an d en fö r en ko m m an d e k o m p le tte rin g av fö rteck n in g en .
