1
V
ARFÖR STARKA STATER FÖRLORAR
ASYMMETRISKA KONFLIKTER:
Globaliseringens effekter på folkviljan
Andreas Holmberg
Masteruppsats i krigsvetenskap–
25 Maj 2020Handledare: Dr. Stefan Lundqvist Biträdande handledare: Dr. Joakim Kreutz
Abstract:
Why do strong states, despite their far superior military capabilities, experience increasing difficulties in defeating small states in asymmetric conflicts? In this thesis I develop a conceptual framework based on Keohane & Nye's theory of complex interdependence, in which I argue that the increased degree of mutual interdependence among strong states leads to decreased cost-tolerance when exercising military power. This, in turn, leads to power being exercised in other forms such as different types of sanctions, influence on political agendas or through political pressure made possible by asymmetric vulnerabilities. The conceptual framework is tested with descriptive statistics and multiple linear regression on all 118 cases of asymmetric conflicts fought between 1945 and 2003. The results challenge existing knowledge about factors such as the importance of military power, troop commitment, external support, the nature of government and freedom of the press. At the same time, risks are identified in small states’ strategies that are based on external support. The result of the study indicates that such strategies lead to increased cost-tolerance among strong intervening states.
Keywords:
interdependence; realism; cost-tolerance; asymmetric conflict; multiple linear regression; strategy; military power; war outcome
Word count:
2
I
NNEHÅLLSFÖRTECKNING1 INLEDNING ... 3
1.1 PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNING... 3
1.2 STUDIENS SYFTE ... 6
1.3 CENTRALA BEGREPP ... 6
1.4 DISPOSITION ... 9
1.5 TIDIGARE FORSKNING ... 10
2 TEORI – KOMPLEX INTERDEPENDENS ... 14
2.1 NEOREALISMEN – DET EVIGA SÄKERHETSDILEMMAT ... 14
2.2 KOMPLEX INTERDEPENDENS... 15
2.3 MAKT OCH INTERDEPENDENS ... 17
2.4 STRATEGIER UNDER INTERDEPENDENTA FÖRHÅLLANDEN ... 18
2.5 SAMMANFATTNING – INTERDEPENDENSENS LOGIK ... 19
2.6 HYPOTESGENERERING ... 20
3 METOD ... 21
3.1 METODVAL – HYPOTESPRÖVNING GENOM MULTIPEL LINJÄR REGRESSION... 21
3.2 DATAINSAMLING OCH URVAL ... 22
3.3 BEROENDE VARIABEL ... 24 3.4 UNDERSÖKTA VARIABLER ... 24 3.5 KONTROLLVARIABLER ... 25 3.6 UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE ... 29 3.7 REPLIKERINGSDATA ... 29 4 RESULTATREDOVISNING ... 30 4.1 DESKRIPTIV STATISTIK ... 30 4.2 MULTIKOLLINEARITETSTEST ... 33
4.3 MULTIPEL LINJÄR REGRESSION... 35
4.3.1 Resultat av multipel linjär regression ... 35
4.3.2 Tolkning av variabelvärden... 36
4.3.3 Sammanfattning av regressionsmodeller ... 37
5 ANALYS AV RESULTAT ... 40
5.1 INTERDEPENDENS PÅVERKAN PÅ KOSTNADSTOLERANS ... 40
5.2 ÖVRIGA FAKTORERS PÅVERKAN PÅ KOSTNADSTOLERANSEN ... 42
6 DISKUSSION ... 49
6.1 SVAR PÅ STUDIENS CENTRALA FORSKNINGSFRÅGA OCH RESULTATDISKUSSION ... 49
6.2 REFLEKTIONER OM STUDIENS GENOMFÖRANDE ... 54
6.3 FORTSATT FORSKNING ... 57
7 REFERENSER ... 58
3
1 I
NLEDNINGDen 30 april 1975 stod världen inför fullbordat faktum – Vietnamkriget hade fått en oväntad upplösning. I likhet med den bibliska berättelsen om Davids kamp mot Goliat, stod nu Nordvietnam som segrare mot USA. Med sin gerillataktik och till synes outtröttliga ihärdighet, hade Nordvietnameserna inte bara tvingat USA med ett militärt truppbidrag på 500 000 soldater till underkastelse; de gjorde det efter att först ha besegrat den franska styrkan uppgående till 200 000 dito (Mack 1975).
Den vedertagna logiken om att militär och teknologisk överlägsenhet borgar för segrar i väpnade konflikter (Clausewitz 2006, ss. 163–167; Zi 2015, s. 41), har sedan 1800-talet gradvis förskjutits till den svage aktörens fördel (Arreguín-Toft 2001, s. 97). Vid tidpunkten för Vietnamkrigets slut nåddes omslagspunkten för ovanstående logik. Genast föreföll paradigmet där den militärt överlägsne segrade i majoriteten av alla konflikter, ha skiftat till ett jämnviktsläge (Mack 1975; Arreguín-Toft 2001). De militärt överlägsna aktörerna verkade plötsligt ha blivit försvagade på ett sätt som närmast kan liknas vid Stålmannens tappade superkrafter i närheten av kryptonit. Hur kan detta paradigmskifte förklaras?
1.1 PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNING
Frågan – varför starka stater trots en slående överlägsenhet förlorar väpnade konflikter – har med sin inneboende motsägelse fångat flera forskares uppmärksamhet. Vid en genomgång av forskningsläget framträder flera olika förklaringsmodeller. Den förklaring som återkommer oftare än andra är den starka statens bristande folkvilja, ofta uttryckt som bristande
kostnadstolerans. De bakomliggande orsakerna till den bristande folkviljan tycks det däremot
råda delade meningar om (Mack 1975; Arreguín-Toft 2001; Merom 2003; Sullivan 2007). I militärteoretisk mening är folkviljans inverkan på en stats krigföringsförmåga en oomtvistad dogm. I litteraturen kan betydelsen av folkets stöd spåras ända tillbaka till 500 år f.Kr. (Zi 2015, s. 73). Men trots att militärteoretiker i över två årtusenden tillskrivit folkviljan en betydande relevans för staters krigföringsförmåga, saknas en sammanhållen teori om hur denna kan stärkas respektive brytas.
4
Clausewitz närmar sig frågan om folkviljans betydelse i sin redogörelse för den remarkabla
treenigheten. I denna skildrar han den dynamiska relation som existerar mellan regeringen, folket och dess väpnade styrkor. Clausewitz menar att regeringen står för det rationella, folket
för det emotionella och de väpnade styrkorna för det kreativa. Han utvecklar sin tes och menar att regeringen är beroende av folkets tolerans för krigets kostnader. Denna tolerans tycks öka när statens oberoende och frihet hotas och minska när det politiska målet är vagt och vinsterna inte längre står i relation till de uppoffringar som är nödvändiga (Handel 2001, ss. 102–110, 119–133; Clausewitz 2006, ss. 614–621).
Teoribildningen rörande asymmetriska konfliktutfall berör fler faktorer än folkets kostnadstolerans, något jag återkommer till i studiens forskningsöversikt. I de fall där folkviljans betydelse studerats, tycks utgångspunkt ändå ha tagits i Clausewitz utsagor om den remarkabla treenigheten. Således kretsar dessa studier kring faktorer som stärker respektive bryter folkets vilja till kamp.
Oaktat val av förklaringsmodell ger existerande forskning en ofullständig bild av helheten av två skäl. För det första är asymmetriska konflikter komplexa till sin natur. Det är därför rimligt att anta att en kombination av faktorer, snarare än enstaka faktorer, förklarar förändringen av folkviljan och därmed utfallen i konflikterna. I nuläget avgränsas förklaringsmodellerna kring asymmetriska konfliktutfall till just ett fåtal faktorer, som var för sig bidrar till en partiell-, men inte en helhetsförståelse. För det andra svarar inte existerande forskning om asymmetriska konflikter på frågan om varför kostnadstoleransen för nyttjandet av det militära maktmedlet
gradvis har minskat. Dessa faktum motiverar denna undersökning och utgör dess centrala tema.
Ett forskarpar som gör anspråk på att förklara den minskade betydelsen av militär makt i mellanstatliga relationer är Keohane & Nye (2012, ss. 19–31). I Vietnamkrigets spår och som ett försök att förstå den ökande graden av globala samarbeten formades deras teoribildning om
komplex interdependens. I denna redogör de för staters och övriga aktörers ökade grad av
ömsesidiga beroenden. Om dessa beroenden ökar, höjs samtidigt kostnaderna för att föra krig. Detta fenomen menar de reducerar toleransen för nyttjandet av militärt våld, något som i sin tur ökar betydelsen av alternativa maktområden och möjligheten att kunna påverka aktörer inom dessa.
5
Vid en jämförelse av statistiken för interdependens på global nivå och asymmetriska konfliktutfall framträder ett tänkbart samband. Den procentuella ökningen av ömsesidiga beroenden i termer av ekonomisk interdependens, förefaller i motsvarande grad reducera möjligheterna för starka aktörer att segra (se figur 1).
Figur 1 Asymmetriska konfliktutfall i relation till global interdependens; här angivet i trade openness index. Statistik för
asymmetriska konfliktutfall baseras på data från Arreguín-Toft (2001) samt Sullivan & Koch (2011). Grafen för trade openness index baseras på mätvärden för årtalen 1850, 1900, 1950 samt 2000 och baseras på data från (Estevadeordal & Frantz 2003; Klasing & Milionis 2014; Feenstra, Inklaar & Timmer 2019)
Denna studie undersöker genom multipel linjär regression hur starka staters grad av interdependens påverkar kostnadstoleransen i asymmetriska konflikter. Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs av Keohane & Nyes (2012) teoribildning om komplex interdependens. Valet av teoretisk utgångspunkt ska dels förstås utifrån den korrelation som antas föreligga mellan asymmetriska konfliktutfall och interdependensens sammanflätande effekter; dels utifrån det aktuella forskningsläget (Mack 1975; Arreguín-Toft 2001; Merom 2003; Sullivan 2007) som indikerar att starka stater inte längre vinner eller förlorar militärt, utan snarare politiskt, något som kan spåras till teorins liberala utgångspunkt. Valet av metod ska förstås utifrån antagandet att en kombination av faktorer, snarare än enstaka faktorer, förklarar förändringar i starka aktörers kostnadstolerans avseende egna förluster.
Studiens centrala forskningsfråga är således: Varför har starka aktörer fått allt svårare att
vinna asymmetriska konflikter? 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1800–1849 1850–1899 1900–1949 1950–2000
6
För att besvara den centrala frågan har två stödjande forskningsfrågor formulerats:
i) Hur påverkar globaliseringens effekter i form av interdependens, starka aktörers kostnadstolerans för nyttjandet av det militära maktmedlet i asymmetriska konflikter;
ii) Vilka faktorer påverkar starka aktörers kostnadstolerans vid utkämpandet av asymmetriska konflikter?
Om ett kausalt samband mellan graden av komplex interdependens och starka aktörers
kostnadskänslighet kan konstateras, kommer implicit också kunskapen om varför starka aktörer
förlorar i asymmetriska konflikter att öka.
1.2 STUDIENS SYFTE
Studien har både ett krigsvetenskapligt och militärstrategiskt syfte. Dess krigsvetenskapliga
syfte är primärt att undersöka om globaliseringens effekter i form av interdependens mellan
stater, kan förklara varför militärt överlägsna aktörer med tiden fått allt lägre kostnadstolerans för att utkämpa asymmetriska konflikter. Genom metodvalet erhåller vi samtidigt en utökad kunskap om hur övriga faktorer, som härleds ur tidigare forskning, påverkar kostnadstoleransen hos militärt överlägsna aktörer.
Ur ett militärstrategiskt perspektiv förväntas den ökade kunskapen om vilka handlingsmönster och faktorer som stärker respektive försvagar starka aktörers kostnadstolerans för egna förluster, ge oss viktiga insikter i valet av lämpliga strategier. Dessa insikter är relevanta för småstater likväl som stormakter, i synnerhet eftersom flertalet länder reducerat sin militära kapacitet och i allt högre utsträckning förlitar sig på kollektiva säkerhetssamarbeten.
1.3 CENTRALA BEGREPP
I denna rapport nyttjas återkommande ett antal begrepp vars innebörd behöver tolkas på ett gemensamt sätt för att förståelse och generaliseringar inte ska bli missvisande. Därför definieras dessa såsom de nyttjas i denna studie.
Interdependens
Med interdependens avses i denna rapport det tillstånd som råder när två eller flera aktörer är
7
Asymmetrisk konflikt
Begreppet asymmetrisk konflikt introducerades av Andrew Mack (1975) i sin undersökning av konflikterna mellan Frankrike-Algeriet, Frankrike-Vietnam, samt USA-Vietnam. Han menar att asymmetri råder då den (svaga) försvarande staten inte kan projicera ett invasionshot mot den (starka) intervenerande staten. Faktum att den starka staten har en invasionsförmåga som den svaga saknar, menar Mack är ett resultat av skillnader i staternas industriella, tekniska och ekonomiska kapacitet. Det asymmetriska förhållandet utgör således en funktion av asymmetrin i staters totala resurstillgångar och därigenom makt.
Sullivan (2007, s. 502) definierar på ett likvärdigt sätt som Mack begreppet asymmetrisk konflikt:
Asymmetric wars are armed conflicts in which one actor has the destructive capacity to threaten the physical survival of the other actor but the reverse is not true because of a disparity in military capabilities that greatly favors one actor over the other.
(Sullivan 2007, s. 502) För denna studie ska innebörden av begreppet asymmetrisk konflikt förstås utifrån Mack och Sullivans definitioner men för att tydliggöra vilka aktörer som har denna relation erfordras en utveckling av begreppen svag respektive stark aktör.
Svag respektive stark aktör
För att definiera begreppen svag respektive stark aktör tar föreliggande studie utgångspunkt i teoribildning om internationella relationer (IR), där begreppen småstat och stormakt används frekvent.
Småstatsbegreppet är i sammanhanget ingalunda oproblematiskt att definiera. Detta emanerar sannolikt från det växelvisa nyttjandet av small powers och small states. Det förstnämnda indikerar en kvalitativ skillnad mellan stark och svag, medan det senare antyder en kvantitativ skillnad mellan stor och liten (Neumann & Gstöhl 2006, ss. 4–7).
Två utrerade exempel på ovanstående problematik hämtas ur David Vitals och Robert Rothsteins skilda definitioner: Vital (1967, s. 8) definierar småstaten kvantitativt som: i) en stat med avancerad ekonomi och en maximal befolkningsmängd på 10–15 miljoner invånare; alternativt ii) en underutvecklad stat med 20–30 miljoner invånare. Vitals kvantitativa kategorisering förenklar förvisso generaliseringar, men säger väldigt lite om en stats inflytande i det internationella systemet.
8
Rothstein (1968, s. 29) väljer därför att definiera småstater kvalitativt och uttrycker att det är dess oförmåga att enskilt uppnå säkerhet som är särpräglande:
A Small Power is a state which recognizes that it cannot obtain security primarily by use of its own capabilities, and that it must relay fundamentally on the aid of other states, institutions, processes or developments to do so; the Small Power´s belief in its inability to rely on its own means must also be recognized by the other states involved in international politics.
(Rothstein 1968, s. 29) Rothsteins definition har av Keohane (1969) kritiserats för att vara alltför generell, eftersom huvuddelen av alla stater är beroende av någon annan för att säkerställa sin säkerhet. Keohane framför istället en alternativ definition, där den kvalitativa kopplingen härleds till en stats påverkan på det internationella systemet:
A Great Power is a state whose leaders consider that it can, alone, exercise a large, perhaps decisive, impact on the international system; a secondary power is a state whose leaders consider that alone it can exercise some impact, although never in itself decisive, on that system; a middle power is a state whose leaders consider it cannot act alone effectively but may be able to have a systemic impact in a small group or through an international institution; a small power is a state whose leaders consider that it can never, acting alone or in a small group, making significant impact on the system. (Keohane 1969, s. 296) Således indelar Keohane stater i kategorierna great, secondary, middle och small powers, vilket ger oss en meningsfull hjälp kategoriseringen av stark respektive svag aktör.
I denna studie uppbär en stark aktör de egenskaper som Keohane tillskriver great eller
secondary powers och tillika är permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. Motivet till detta är att
permanenta medlemmar har vetorätt i FN och därmed en betydande maktöverlägsenhet jämfört med övriga stater och aktörer i det internationella systemet. Följaktligen innebär detta att Kina,
Ryssland, USA, Storbritannien och Frankrike kategoriseras som starka aktörer, medan övriga
stater och icke-statliga aktörer kategoriseras som svaga aktörer1.
Kostnadstolerans
Krig behäftas med kostsamma konsekvenser. Dessa kan vara monetära, politiska, moraliska eller mänskliga. Oavsett hur krigets konsekvenser belastar en stat krävs medborgarnas acceptans för att kriget ska tillåtas fortgå. Denna acceptans, d.v.s. folkets sanktionering av krigets kostnader benämns i denna studie för kostnadstolerans. I studien nyttjas även begreppet
folkvilja som i förekommande fall ska tolkas synonymt med kostnadstolerans.
1 Kanada, Brasilien, Indien, Tyskland, Japan och Italien omfattas inte av definitionen då de i vissa studier
9
1.4 DISPOSITION
I kapitel 1 presenteras studiens syfte och undersökta forskningsfråga. I detta kapitel tydliggörs också hur centrala begrepp nyttjas i studien innan kapitlet avslutas med en genomgång av det befintliga forskningsläget inom området asymmetriska konflikter.
I kapitel 2 presenteras studiens undersökta teori komplex interdependens. Teorin baseras på Keohane & Nyes (2012) forskning om globaliseringens effekter på staters interna och mellanstatliga relationer. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av teorin och en efterföljande hypotesgenerering.
I kapitel 3 beskrivs studiens metodiska tillvägagångsätt i kombination med gjorda avgränsningar i undersökningen. Källmaterialet, i detta fall dataset vars underliggande statistik ligger till grund för undersökningen presenteras innan studiens undersökta teori kvantifieras till
beroende och undersökta variabler. I kapitlets avslutande del kvantifieras kontrollvariabler
baserat på tidigare forskningsresultat.
I kapitel 4 presenteras resultatet av undersökningen. Detta sker dels genom deskriptiv statistik men även i tabellform baserat på utförd multipel linjär regression. Väl medveten om att regressionstabeller kan vara svårtolkad materia, inkluderas en kortare redogörelse för hur resultaten ska tolkas, så att läsare oberoende av metodkunskaper kan tillgodogöra sig studiens resultat och förstå hur dessa nyttjas i den efterföljande analysen.
I kapitel 5 analyseras resultaten från undersökningen. Här klarläggs giltigheten i den genererade hypotesen, samtidigt som svaret på studiens forskningsfråga presenteras.
I kapitel 6 diskuteras studiens resultat utgåendes från dess syfte, men även utgåendes från valet av metod, urval av fall och källmaterial. Kapitlet avslutas med förslag på fortsatt forskning och efterföljs av en referenslista med nyttjat källmaterial.
10
1.5 TIDIGARE FORSKNING
Denna studie undersöker faktorer som påverkar starka staters kostnadstolerans i asymmetriska konflikter. Därför inriktas genomgången av det befintliga forskningsläget mot att omfatta studier som förklarar asymmetriska konfliktutfall såväl som staters kostnadstolerans. Detta är nödvändigt eftersom faktorer som påverkar konfliktutfall i vissa fall också bedöms påverka kostnadstoleransen och vice versa. Exempelvis kan statsskicket hos en stark aktör förväntas inverka på hur effektivt dennes förband taktiskt leds. Därigenom kan eventuella skillnader få genomslag för konfliktens utgång. Samtidigt kan vi anta att statsskicket påverkar staters kostnadstolerans. Stats- och regeringschefer i demokratiskt styrda stater är mer exponerade för medias kritiska granskning, vilket kan göra dem mer känsliga för opinionsstormar eller dylikt och därigenom mindre villiga att offra den mängd egna soldater som kan komma att krävas för att segra.
Idétraditionen om folkviljans och den militära styrkans betydelse för att framgångsrikt föra krig går att spåra lika långt bak i tiden som militärteori ansetts meningsfullt att studera (Clausewitz 2006, ss. 150–157, 163–167, 260–262; Zi 2015, ss. 41, 71–73). I ljuset av det senaste seklets empiri förefaller dock sambandet mellan militär överlägsenhet och konfliktutfall motstridigt. Fram till 1800-talets mitt segrade den militärt överlägsne aktören i nio fall av tio; statistik som idag har jämnats ut (Arreguín-Toft 2001; Sullivan 2007).
Trots den motsägelsefulla statistiken förekommer teoretiska modeller som understryker den militära kapacitetens betydelse genom att faktorn används för att prediktera konflikters utfall och i vissa fall även deras längd (Mearsheimer 1989; Desch 2002; Bennett & Stam 2009). Då dessa modeller bygger på en stats tillgängliga militärmakt, snarare än tillämpade, för de teorin om militär överlägsenhet i en riktning som utmanas av verklighetens empiri.
De stridande parternas vinstintresse skiljer sig inte sällan åt i asymmetriska konflikter, vilket avspeglar sig i aktörernas kostnadstolerans för stora truppbidrag och egna förluster (Mack 1975; Gelpi, Feaver & Reifler 2006; Sullivan 2008; Sechser 2018). Mack (1975, s. 181) utvecklar detta resonemang och menar att de starka staternas lägre vinstintresse grundar sig i att staternas och dess befolkningars överlevnad aldrig är hotade. De svaga staterna har å andra sidan sin överlevnad och oberoende att kämpa för, samtidigt som de inte har något alternativ till att fortsätta strida för att nå sitt mål. Kopplingen mellan vinstintresse och kostnadstolerans förefaller vara logisk, men dessa forskare besvarar inte varför vinstintresset gradvis minskat hos de starka aktörerna.
11
Viss forskning pekar dock på ett fenomen som kallas “rally ’round the flag effect”. Begreppet anspelar på en befolknings patriotism och vilja att sluta upp bakom sin ledare i påfrestande situationer. Effekten ökar kostnadstoleransen i en berörd stat; vilket ska förstås som en funktion av ledarens narrativ som i förekommande fall profiterar på den egna befolkningens rädsla eller revanschism. Effekten är som starkast i en konflikts inledning och stärks ytterligare om den egna befolkningen dessförinnan attackerats eller hotats. Effekten avtar däremot med tiden, orsakad av krigströtthet och uteblir helt om det inte längre föreligger något trovärdigt hot, eller om konfliktens kostnader i övrigt inte bedöms stå i relation till de uppskattade vinsterna (Lai & Reiter 2005; Gelpi, Feaver & Reifler 2006; Lambert, Scherer & Schott 2011; Sherlock 2020). Exempel från historien där effekterna av denna typ av patriotism varit påtaglig kan hämtas från USA efter attackerna mot Pearl Harbour 1941 respektive World Trade Center 2001; eller för den delen från Storbritannien inför återtagandet av Falklandsöarna 1982 (Lai & Reiter 2005; Lambert, Scherer & Schott 2011). Även om effekten ”rally ’round the flag” under särskilda omständigheter påtagligt ökat starka staters kostnadstolerans förefaller den inte förklara den longitudinella förändringen som innebär att starka stater fått allt svårare att legitimera militärmakt med dess relaterade kostnader.
Merom (2003, ss. 14–24, 243–250) analyserar relationen mellan statsskick och
kostnadstolerans i asymmetriska konflikter. Han menar att demokratier i högre grad än
diktaturer styrs av samhällets normer, vilket begränsar dessa från att utöva den mängd med våld och offra den mängd egna människoliv som krävs för att segra. Även Desch (2002) och Sullivan (2007) undersöker statsskickets betydelse. Till skillnad mot Merom (2003) finner de inget stöd för att demokratier i högre utsträckning än diktaturer skulle förlora konflikter som ett resultat av detta. De menar dock att statsskickets betydelse inte kan falsifieras eftersom de motstridiga resultaten kan bero på att demokratiska stater är mer försiktiga i valet av konflikter de engagerar sig i. Oaktat om statsskick skulle ha betydelse för konfliktutfallen förklarar ingen av dessa forskare varför de demokratiska normerna med tiden skulle ha förändrats åt det mer kostnadskänsliga hållet.
Record (2007, ss. 1–22, 23–66, 131–138) framställer betydelsen av externt stöd som en central förklaring till den svage aktörens segrar. Han menar att svaga aktörer med endast överlägsen
vilja och strategi inte kan betvinga starka aktörer, utan konstaterar att det även erfordras externt stöd i form av vapen, ammunition och övrigt underhåll för att frambringa segrar. Record
12
Nordvietnam i kampen mot USA, samt USA:s stöd med stingerrobotar till den afghanska mujahedinrörelsen i kriget mot Sovjet.
Ett potentiellt problem med Records teori är att det externa stödet, om det blir tillräckligt substantiellt, faktiskt kan anses jämna ut konflikten till att bli symmetrisk. Andra forskare menar dessutom att den starke aktörens kostnadstolerans kan öka när dennes rykte som handlingskraftig aktör står på spel. I dessa fall härleds den ökade kostnadstoleransen till den starka aktörens ovilja att signalera att de med lätthet ger upp, då detta riskerar leda till ett förlorat inflytande i det internationella systemet och möjlighet att dominera i framtida konflikter (Sullivan 2008; Boettcher III & Cobb 2009; Sechser 2018).
Sullivan (2007) undersöker sambandet mellan starka staters målsättningar för sina interventioner och hur detta påverkar konfliktutfallen. Hon finner att ju mer tvingande den starka statens målsättning är, desto hårdare motstånd bjuder den svage på. Detta menar Sullivan leder till en situation där den starka aktörens kostnadsberäkningar försvåras, vilket leder till ökad osäkerhet och minskat stöd för konflikten. Hennes forskningsresultat bidrar därmed till ökad kunskap avseende hur målsättningar som kräver en kombination av maktmedel, snarare än ett renodlat utnyttjande av det militära maktmedlet kan vara svåra att nå. Målsättningar av
tvingande eller komplex art får nog anses ha varit vanligt förekommande även i ett historiskt
perspektiv och med det lämnar även Sullivan frågan kring militärmaktens minskade betydelse obesvarad.
Slutligen behöver vi se bortom krigföringens fysiska och moraliska faktorer och beröra forskningsläget kring konceptuella faktorers betydelse vid nyttjandet av det militära maktmedlet. Arreguín-Toft (2001) anför en teori där interaktionen mellan direkt och indirekt
strategi är central för hur stora kostnaderna i tid och förluster väntas bli för den starke aktören.
Han menar att starka aktörer vinner de konflikter i vilka båda parter väljer samma strategityp, medan de förlorar om de gör olika strategival.
Biddle (2006, ss. 1–9, 190–191) kritiserar forskares alltför stora fokusering på frågor som rör teknologisk och numerär överlägsenhet. Han framför att kvantitativa fördelar måste kombineras med kvalitativa för att leda till militära framgångar. Biddle menar följaktligen att olika scenarion kräver olika taktiska lösningar och att samtliga förband inte lämpar sig för alla typer av uppdrag.
13
Därmed bidrar varken Biddle eller Arreguín-Toft till någon nämnvärd kunskap om aktörers
kostnadstolerans, men däremot till kunskap om hur kostnaderna i sig kan påverkas. Inte heller
tillhandahåller de några motiveringar till varför starka aktörer återkommande gör dåliga taktik- och strategival, eller varför denna brist tycks ha accentuerat med tiden. Trots detta belyser de båda studierna den obalans som råder inom krigsvetenskapen, där forskningen kring staters krigföringsförmåga till övervägande del fokuserar på fysiska och moraliska faktorer och i mindre utsträckning på de konceptuella.
Av den sammanlagda forskningsdebatten avtecknas en bild där de demokratiska stormakterna står i centrum och kastar långa skuggor över kunskapsfältet. Detta är problematiskt utifrån att generaliseringar från denna forskning även överförs till diktaturer. Vidare baseras flertalet av de redovisade förklaringsmodellerna på fallstudier. Dessa skänker var för sig förklaringskraft med en hög intern validitet, men är inte nödvändigtvis giltiga för den större populationen av asymmetriska konflikter. Slutligen berör inte forskningen den med tiden minskade kostnadstoleransen hos starka aktörer, utan i likhet med Kissinger (1969, s. 39) konstaterar de ofta krasst att den svage vinner så länge den undviker att förlora – den starke förlorar så länge
14
2 T
EORI– K
OMPLEXI
NTERDEPENDENSI detta kapitel presenteras Keohane & Nyes teori – komplex interdependens – som tillika utgör studiens teoretiska utgångspunkt. Teorin framställs i boken Power and Interdependence som utgavs för första gången 1977. Denna studie baseras dock på den fjärde upplagan, utgiven 2012. Skillnaden mellan bokens olika upplagor är avgränsade till dess förord och inledningskapitel, där författarna kritiskt reflekterar över teorins giltighet i ljuset av den moderna historia som skrivits efter 1977. I den fjärde upplagan berör Keohane & Nye händelser som exempelvis Sovjetunionens fall, terrorattackerna den 11 september och det efterföljande kriget mot terrorismen, samt finanskrisen 2008.
Komplex interdependens utgör en kritik mot neorealismens antaganden om det internationella systemet, som vid tidpunkten för den första lanseringen var det dominerande perspektivet på internationella relationer. För att bättre förstå Keohane & Nyes kritik och de avgörande skillnaderna mellan komplex interdependens och neorealism, inleds kapitlet med en kortfattad redogörelse för det neorealistiska perspektivet. För detta ändamål tjänar Waltz (1979) flitigt citerade verk, Theory of International Politics som källa. I kapitlets återstående delar presenteras först Keohane & Nyes teori, komplex interdependens, innan kapitlet avslutas med en hypotesgenerering inför den fortsatta undersökningen.
2.1 NEOREALISMEN –DET EVIGA SÄKERHETSDILEMMAT
Neorealismen tar utgångspunkt i det internationella systemets anarkiska struktur2. Detta
innebär kortfattat att stater är suveräna och agerar utan någon övermakt. I avsaknad av en överstatlig regering och polis som upprätthåller världsordningen, tvingas stater i sin strävan efter säkerhet att rusta militärt. Detta leder oundvikligen till att militär makt blir centralt i staters försök att säkerhetsmaximera; detta eftersom ingen stat kan förlita sig på att andra aktörer kommer till deras undsättning i händelse av krig (Waltz 1979, ss. 88–104).
Den uppenbara problematiken med en stats militära upprustning ligger i svårigheten för övriga stater att bedöma huruvida det sker i defensivt eller offensivt syfte. Detta leder till ett s.k.
säkerhetsdilemma3 vilket innebär att stater som genom militär upprustning ökar sin säkerhet, i
2 Av detta skäl används ofta begreppet ”strukturell realism” synonymt med ”neorealism”.
3 Uttrycket säkerhetsdilemma myntades av John Herz för att beskriva det tillstånd som uppstår när stater –
osäkra på andras staters avsikter – väljer att upprusta militärt. Efter att ha gjort detta försätts övriga stater i en situation präglad av ökad osäkerhet, vilket leder till att dessa stater i sin tur rustar militärt och en ond cirkel tar vid (Herz 1950).
15
samma ögonblick försämrar densamma för övriga stater. Detta leder i sin tur till att de stater som upplever en ökad osäkerhet också kommer att rusta upp. Genom denna process av åtgärder och motåtgärder initieras en negativ spiral av eskalerande kapprustning (Waltz 1979, ss. 64, 186–187).
Utifrån det neorealistiska perspektivet är det endast maktbalans som kan förhindra att
säkerhetsdilemmat utmynnar i krig. Detta eftersom krig mellan jämbördiga motståndare blir
alltför kostsamt. Just denna logik ligger även till grund för kärnvapenmakters upprätthållande av en andraslagsförmåga och neorealister menar således att det är avskräckning, d.v.s. rädslan för andra staters militära förmågor som gör att fred kan bevaras (Waltz 1979, ss. 116–128, 186– 187).
Som vi snart ska se, är det i själva lösningen av säkerhetsdilemmat, som skillnaderna mellan neorealism och komplex interdependens är allra tydligast. Medan neorealister framhäver
maktbalans som det allenarådande sättet att undgå krig, framhåller Keohane & Nye (2012) att öppenhet mellan stater och interdependens kan överbrygga den misstro och osäkerhet som
präglar det anarkiska systemet. Det är just dessa idéer som ligger till grund för forskarparets teoribildning som vi nu ska gå igenom.
2.2 KOMPLEX INTERDEPENDENS
Keohane & Nye (2012) utformade sin teori om komplex interdependens i efterdyningarna av Vietnamkriget. Forskarparet menade att realismens perspektiv inte längre kunde förklara den pågående utvecklingen i världen. För om det anarkiska systemet präglas av misstro, kapprustning och konflikter – varför ökade då mängden mellanstatliga samarbeten och den globala handeln? Teorin om komplex interdependens blev Keohane & Nyes svar på ovan ställda fråga, vars innebörd kontrasterar till neorealismens antaganden om det internationella systemet (Keohane & Nye 2012, ss. 19–24).
Till skillnad mot neorealismens antaganden, där frågor om militär makt och säkerhet överskuggar alla andra frågor, anför Keohane & Nye (2012, ss. 20–24) tre antaganden som de menar karaktäriserar det internationella systemet:
i) förekomsten av multipla kanaler som sammanflätar stater; ii) avsaknaden av hierarki mellan politikområden, samt; iii) den minskade betydelsen av militärmakt.
16
Multipla kanaler
Genom formella och informella kanaler binds samhällen samman genom deras regeringschefer och departement. Samtidigt förekommer nätverkande och kommunikation mellan övriga samhällseliten, likväl som mellan multinationella organisationer och företag. Då neorealismen framhäver staten som den enda aktören med reell påverkan i mellanstatliga relationer, kännetecknas den interdependenta relationen av multipla transnationella samarbeten, i vilka stater saknar full insyn och kontroll.
Aktörer som multinationella företag, banker, internationella organisationer och privatpersoner interagerar formellt och informellt i eget intresse vilket möjliggörs av den tekniska utvecklingen. Den ökade graden av transnationell interaktion mellan företag och organisationer ökar samtidigt den externa påverkan på staten. Detta medför att gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik luckras upp eftersom välståndet i staten är beroende av välståndet bland dessa företag och organisationer (Keohane & Nye 2012, ss. 19–21).
Avsaknad av hierarki mellan politikområden
Den allt vagare gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik medför att fler frågor förs upp på den utrikespolitiska agendan. Det kan exempelvis röra frågor av energi-, handels-, hälso- eller jordbrukspolitisk karaktär. Då statens välstånd i hög grad påverkas av dessa frågor ges de ett utrymme på den utrikespolitiska agendan, som då i allt lägre grad avhandlar säkerhetspolitiska frågor. Då olika intressen måste tillvaratas samtidigt, ökar risken för målkonflikter exponentiellt. Detta orsakas dels av olika aktörer som agerar i egenintresse och dels av att ärenden bereds i en myriad av koalitioner samt på olika nivåer inom dessa. Målkonflikter kan i förlängningen leda till kostsamma konsekvenser i de fall staten misslyckas med att föra en koherent politik. Dessa kostnader avgränsas inte nödvändigtvis till monetära, utan återspeglas även i ett minskat politiskt anseende (Keohane & Nye 2012, ss. 20, 22).
Minskad betydelse av militärmakt
Inom allianser där interdependens råder, utgör militärmakt inte ett effektivt medel för att lösa
tvister av exempelvis ekonomisk- eller frihandelsmässig karaktär. Mellan allianser har däremot militär förmåga fortsatt relevans, då maktmedlet har en avskräckande effekt. Då stater är medvetna om krigets risker och oerhörda konsekvenser, betraktas militärt våld sällan som ett legitimt medel för att nå icke-militära mål. Då militärmakt nyttjas orättfärdigt skadas dessutom lönsamma samarbeten inom andra områden och med andra aktörer (Keohane & Nye 2012, ss. 21–24).
17
2.3 MAKT OCH INTERDEPENDENS
För att förstå hur makt fördelas där ömsesidiga beroenden råder, beskriver Keohane & Nye (2012, s. 10) interdependensens två olika dimensioner – känslighet och sårbarhet.
Känslighet beskriver i vilken grad omvärldsförändringar påverkar en stat inom ett givet
politikområde, d.v.s. hur snabbt och till vilken kostnad en förändring i stat A påverkar stat B. Känsligheten mäts dels i graden av importberoende, men även hur en kostnadsökning påverkar samhället. För att förtydliga hur skillnader i känslighet påverkar en stat tjänar oljekrisen 1973 som exempel. Vid ingången av 1970-talet hade USA i likhet med Japan och Västeuropa ökat sitt oljeberoende. Kriget mellan Israel och Egypten 1973 utlöste en motreaktion från OPEC-länderna. De minskade oljeproduktionen med 5 procent, vilket som orsakade en kraftig prisökning på världsmarknaden. I USA blev konsekvenserna av dessa prishöjningar mindre kännbara än för Japan eftersom USA hade ett lägre importberoende (Keohane & Nye 2012, s. 10).
Känslighet kan även yttra sig på andra områden än handel. Med informationsteknologins hjälp
förs budskap från avlägsna delar av världen in i våra hem. Dessa kan röra olika missförhållanden som exempelvis krig eller humanitära katastrofer. Även om dessa frågor har ringa effekt på en stats välfärd föranleder samhällsdebatten att frågan lyfts upp på den politiska dagordningen. I vissa fall är dessa frågor så angelägna att samhällsdebatten utlöser demonstrationer och orsakar ett ökat inrikespolitiskt tryck. I andra fall sprider sig dessutom dessa demonstrationer till andra länder vilket föranleder att dessa stater utövar utrikespolitiska påtryckningar4 (Keohane & Nye 2012, ss. 11, 24).
Sårbarhet utgör interdependensens andra dimension och rör staters möjligheter att anpassa sig
för att motverka de negativa effekterna av förändringar. Sårbarhet är alltså ett mått på en stats
kostnader för att anpassa sig till den nya situationen (Keohane & Nye 2012, s. 11).
För att beskriva relationen mellan känslighet och sårbarhet nyttjas en stats energiförsörjning som exempel. En stat som importerar huvuddelen av sin energi blir väldigt känslig för förändringar i energimarknaden; förändringar som kan slå hårt mot landets olika domäner. Om staten tillika saknar möjligheter att till en rimlig kostnad importera energi från andra länder, alternativt ställa om till inhemsk produktion, är den dessutom sårbar. Tar vi Sverige som
18
exempel skulle en kraftig elprishöjning eller ett energibortfall på den internationella marknaden innebära en växling från importerad energi till inhemsk producerad dito. Sverige är således
känsligt för störningar i energisektorn, men eftersom Sverige förfogar över goda möjligheter
att från importerad energi, växla till inhemsk och till huvuddel statsägd vind-, vatten- och kärnenergi, är landet inte särskilt sårbart i denna sektor. Exemplet belyser därför relationen mellan interdependens och makt, där den reella makten i högre grad påverkas av en stats
sårbarhet än känslighet. Då staters sårbarhet och känslighet skiljer sig åt mellan olika områden,
uppstår det som Keohane & Nye (2012, s. 15) benämner asymmetrisk interdependens – något som ger upphov till möjlig maktutövning.
2.4 STRATEGIER UNDER INTERDEPENDENTA FÖRHÅLLANDEN
Mellan neorealism och komplex interdependens råder vitt skilda perspektiv avseende hur internationell politik bör föras. Detta leder till olika slutsatser och rekommendationer avseende lämpliga nationella strategier. Då utrikespolitik formas utifrån ett realistiskt perspektiv, görs det utifrån att den militärt överlägsne dominerar alla politikområden. Det blir därför naturligt att stärka sin militära förmåga och länka alla politiska frågor till denna kapacitet för att försöka nå framgång i internationella förhandlingar. Komplex interdependens tar sin utgångspunkt i antagandet att det inte råder någon hierarki mellan politikområden, samtidigt som legitimiteten för nyttjande av militärmakt är starkt begränsad – något som föranleder alternativa strategival (Keohane & Nye 2012, ss. 24–25).
Den första strategin utgörs av försök att länka samman förhandlingsfrågor där staten är politiskt stark med frågor där den är svag, så att den totala sårbarheten och känsligheten står till dess egna fördel. Starka stater försöker därför länka samman sina spörsmål med ekonomiska- och försvarspolitiska frågor. De svaga staterna däremot är medvetna om att de inte har råd att länka samman sin politik med militära förmågor. Istället tenderar de länka sina frågor på sådant sätt att de uppmärksammas i olika internationella organisationer, något som för oss in på den andra strategin (Keohane & Nye 2012, ss. 25–26).
Den andra strategin är sammankopplad med den första och syftar till att påverka den politiska
dagordningen. Privata- likväl som statliga aktörer, med en upplevd känslighet, försöker
politisera dessa frågor i sin strävan att få upp dem på den utrikespolitiska dagordningen. Väl där försöker de påverka majoriteten i en riktning som maximerar nyttan för den egna statens
19
välfärd5 (Keohane & Nye 2012, ss. 26–28). Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är svaga stater
i regel mer sårbara och känsliga, vilket gör dem till förkämpar av internationell rätt. I de sammanhang där den förda politiken ges utrymme, framställs den som moraliskt överlägsen i sin strävan upphöja dessa principer till internationell norm (Ingebritsen 2002). En förutsättning för att få upp frågor på den internationella dagordningen är förekomsten av multipla kanaler, något som accentuerar den allt större betydelsen av medlemskap i mellanstatliga
organisationer (Keohane & Nye 2012, ss. 26–30).
2.5 SAMMANFATTNING –INTERDEPENDENSENS LOGIK
Utifrån Keohane & Nyes (2012) teori om komplex interdependens och dess påverkan på samhällen, kan följande logik förväntas råda:
i) ökad interdependens ger ökad känslighet och sårbarhet;
ii) ökad känslighet och sårbarhet ökar betydelsen av övriga politikområden jämte det
säkerhetspolitiska, eftersom militärmakt anses kostsamt och ineffektivt för att lösa problem av icke-militär art;
iii) då militärmakt anses kostsamt och ineffektivt för andra ändamål än rent militära, väljs i
förekommande fall alternativa maktmedel som inriktas mot sektorer där motståndaren är
sårbar;
iv) påverkan (och skydd mot påverkan) med alternativa maktmedel uppnås bl.a. genom formella regleringar och avtal som träffas i olika internationella organisationer;
v) ökad interdependens förväntas därför leda till en ökad mängd med internationella
organisationer; samt
vi) den ökade mängden internationella organisationer ökar samtidigt antalet formella och
informella kanaler mellan stater och övriga aktörer.
5 Olika fackorganisationer inom exempelvis transport- eller byggsektorn, som agerar protektionistiskt för att
20
2.6 HYPOTESGENERERING
En asymmetrisk konflikt mellan två parter uppstår i regel när den svaga aktören bedömer kraven på eftergifter som oproportionerliga i förhållande till kostnaderna för en eventuell konflikt. Således är den svaga aktören redan vid konfliktens ingång förberedd på höga kostnader, såväl materiella som personella. Statistik för asymmetriska konflikter i perioden 1945–2003 vidimerar denna bild. I perioden konstateras de svaga aktörerna ha lidit drygt 80 procent av den totala mängden personella förluster, men ändå gått segrande ur hälften av konflikterna (Sullivan 2007; Sullivan & Koch 2011).
Med utgångspunkt i Keohane & Nyes (2012) teori antar vi i denna studie att den starke aktörens kostnadstolerans för egna förluster minskar vid tilltagande grad av interdependens. Under komplex interdependens förväntas dock variationer av kostnadstolerans förekomma. Exempel på detta kan vara interventioner som föregås av den svage aktörens angrepp på den starke aktörens civilbefolkning eller soldater. Då förväntas kostnadstoleransen öka eftersom nyttjandet av militärmakt i dessa fall bedöms försvarligt och nödvändigt. Oavsett övriga omständigheter antar vi i denna studie att en ökad interdependens minskar kostnadstoleransen för egna förluster, vilket leder fram till följande hypotes:
HY P O T E S 1: En stark aktörs ökade grad av interdependens leder till lägre kostnadstolerans
21
3 M
ETODI föregående kapitel introducerades den teori och kausala logik som förväntas förklara starka staters kostnadstolerans för nyttjandet av militär makt. I detta kapitel presenteras den metod som tillämpas i studien, d.v.s. hur hypotesen prövas och forskningsfrågorna får sina svar. Kapitlet inleds därför med en redogörelse för valet av metod, innan vi går vidare och presenterar studiens undersökta population och hur datainsamlingen genomförts. I kapitlets efterföljande delar operationaliseras studiens beroende- och oberoende variabler, varefter det avslutas med en redogörelse för undersökningens genomförande.
3.1 METODVAL –HYPOTESPRÖVNING GENOM MULTIPEL LINJÄR REGRESSION
Som tidigare nämnts syftar denna studie till att undersöka om interdependens kan förklara starka aktörers avtagande kostnadstolerans vid nyttjande av militära maktmedel. För detta ändamål genererades i föregående kapitel en hypotes baserad på Keohane & Nyes (2012) teori och undersökningen genomförs följaktligen med en hypotetisk deduktiv ansats.
För att kunna besvara studiens centrala och stödjande forskningsfrågor krävs att förändringar i starka staters kostnadstolerans analyseras över en längre period och därmed i ett stort antal fall. Vidare är asymmetriska konflikter i likhet med medborgares kostnadstolerans för att genomföra dessa, komplexa fenomen som inte låter sig förklaras med enstaka faktorer. Detta innebär att vi utöver behovet av att undersöka flertalet fall också behöver studera dessa utifrån flertalet alternativa teoriramverk. Detta krävs dels för att kunna isolera komplex interdependens från alternativa förklaringsmodeller, dels för att erhålla en bättre helhetsförståelse för skillnader i starka aktörers kostnadstolerans vid asymmetriska konflikter.
Då flertalet fall och faktorer behöver undersökas samtidigt, är multivariata metoder väl lämpade. Som vi snart kommer att se är denna studies beroende variabel av kontinuerlig typ, varför vi tillämpar tekniken multipel linjär regression.6 Studiens hypotes prövas därmed
kvantitativt med hjälp av statistikprogramvaran Statistical Package for the Social Sciences
(SPSS).
6 Med multipel linjär regression undersöks förekomsten av korrelation mellan en beroende variabel och två eller
flera oberoende variabler. I de fall den beroende variabeln är kontinuerlig tillämpas linjär regression, annars tillämpas logistisk regression.
22
I de fall statistisk signifikans7 erhålls och kausala samband kan styrkas, kan vi med 90–99,9
procents säkerhet, säga att hypotesen är sann, vilket i så fall ger ökad generaliserbarhet till den prövade teorin (Körner & Wahlgren 2005, ss. 122–124, 169–174; Bryman 2011, ss. 333–335; Lantz 2011, ss. 80–86; Kellstedt & Whitten 2013, ss. 53–62).
Samtidigt som tidigare forskningsresultat prövas på en betydligt större population erhåller vi genom multipel linjär regression en metodmässig triangulering av desamma. Dessa åtgärder förväntas tillsammans stärka undersökningens externa validiteten (Bryman 2011, s. 331; Kellstedt & Whitten 2013, ss. 53–62).
3.2 DATAINSAMLING OCH URVAL
Då studien undersöker flera oberoende variabler på en stor mängd fall är insamling av primärdata inte möjligt. Därför tillämpar vi sekundär dataanalys och nyttjar endast data baserade på studier som genomgått vetenskaplig granskning i publiceringskanaler som kategoriserats som nivå 1 eller nivå 2 av norska universitets- och högskolerådet.8
Studiens undersökta population utgörs av samtliga 118 asymmetriska konflikter som utkämpats i perioden 1945–2003 (se bilaga A). Undersökningens avgränsning till perioden 1945–2003 görs av två skäl: i) för flertalet av de undersökta variablerna saknas tillförlitlig statistik i perioden före 1945; samt ii) konflikter inledda efter 2003 är ännu inte fullt ut analyserade och några pågår fortfarande.
Urvalet medger att studiens resultat kan generaliseras till konflikter inom den undersökta perioden, men med viss försiktighet även till asymmetriska konflikter utanför den undersökta perioden. Exempelvis existerade inte FN före 1945, men samfundet påverkar asymmetrin i konflikterna ur såväl ett interdependens- som ett maktperspektiv. För asymmetriska konflikter som utspelats efter 2003 bedöms dock resultatet generaliserbart med större säkerhet, eftersom denna period uppvisar större likheter med den undersökta perioden. Det bör dock påtalas att kategoriseringen av starka respektive svaga aktörer är föränderlig materia. Exempelvis skulle
7 Statistisk signifikans är den säkerhetsnivå som sätts för att inte felaktigt förkasta en sann hypotes (Körner &
Wahlgren 2005, s. 122). Signifikansnivåerna för denna studie är satta till <90 procent för enstjärnig (*) signifikans, <95 procent för tvåstjärnig (**) signifikans och <99 procent för trestjärnig (***) signifikans
8 Långt ifrån alla vetenskapliga publikationer som genomför vetenskaplig granskning, s.k. ”peer-review”
uppfyller norska universitets- och högskolerådet krav för att kategoriseras i nivå 1 eller nivå 2. De ställer generell högre krav på redaktionens sammansättning av personal och vetenskapliga granskningsrutiner, samt att författarkretsen skall vara internationell m.m. Ytterligare information om arbetssätt och nivåindelning återfinns på Norsk senter for forskningsdata (NSD) hemsida: https://dbh.nsd.uib.no/publiseringskanaler/Forside
23
en konflikt mellan Sovjetunionen och Turkiet år 1950 enligt denna studies definition kategoriserats som en asymmetrisk konflikt. Detta förhållande är inte lika självklart mellan Ryssland och Turkiet år 2020, vilket knyter an till svårigheterna att kategorisera stater, som berördes under avsnitt 1.3 Centrala begrepp.
För att kunna utföra multipel linjär regression krävs ett dataset i vilket nödvändig statistik sammanställts. För detta ändamål tjänar Sullivan & Kochs (2011) dataset Military Interventions
by Powerful States (MIPS) som stomme. MIPS omfattar samtliga 126 militära interventioner
utförda av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) under perioden 1945–2003. MIPS baseras på bearbetad data från
Uppsala Conflict Data Program (UCDP) och Correlates of War (COW) samt data som
forskarparet insamlat från närmare 150 olika källor (Sullivan & Koch 2008, ss. 19–33). MIPS har i tidigare forskning använts för att undersöka kopplingen mellan konfliktutfall och
målsättningar i asymmetriska konflikter. Av den anledningen inkluderade Sullivan & Koch
flertalet kontrollvariabler som även är användbara i denna studie. Av de totalt 126 interventionerna i MIPS exkluderas åtta stycken som inte inryms i studiens definition av asymmetriska konflikter. Följaktligen uppgår populationen (N) till 118 fall (se bilaga A). För att kunna undersöka hur staters olika grad av komplex interdependens inverkar på asymmetriska konflikter kompletteras MIPS med nödvändiga variabler från andra dataset. För aktörernas ekonomiska interdependens nyttjas data från Feenstra, Inklaar & Timmer (2019)
Penn World Table v9.1 (PWT). PWT omfattar information om bl.a. staters import, export och
bruttonationalprodukt, vilken ligger till grund för beräkningen av det s.k. openness index. Förenklat beräknas openness index genom att landets totala import och export av varor och tjänster divideras med dess bruttonationalprodukt (Alcalá & Ciccone 2004). För att kvantifiera graden av politisk interdependens utgör staternas antal aktiva medlemskap i mellanstatliga
organisationer studiens mätpunkt. För detta ändamål nyttjas data från Pevehouse m.fl. (2019)
dataset The Correlates of War IGO version 3.0.
För att undersöka om skillnader i de intervenerande staternas pressfrihet påverkar kostnadstoleransen nyttjas data från Witten-Woodring (2016) Global media freedom dataset (GMFD). Det förekommer flertalet metoder och dataset för att kvantifiera graden av pressfrihet, men dessa täcker endast en liten del av den undersökta perioden. GMFD sträcker sig över perioden 1950–2018, vilket i detta fall är avgörande för studiens val av sekundärdata.
24
3.3 BEROENDE VARIABEL
Egna förluster – Av tidigare forskning framträder en bild där krigets kostnader kan vara
politiska, ekonomiska, territoriella, personell, materiella eller för den delen kognitiva. Hur
dessa kostnader inbördes rangordnas förefaller vara kontextuellt betingat, men en bred enighet råder kring att egna förluster av människoliv utgör den yttersta kostnaden i väpnade konflikter (Mack 1975; Gartner & Segura 1998; Arreguín-Toft 2001; Gelpi, Feaver & Reifler 2006; Sullivan 2007, 2008; Sechser 2018). En motsvarande enighet råder kring påståendet att då krigets kostnader inte längre står i relation till dess förtjänster förloras legitimiteten för att fortsätta konflikten. Därmed antas de starka aktörernas egna förluster i de undersökta konflikterna inrymmas i deras befolkningars kostnadstolerans. Detta antagande baseras på att starka aktörer när som helst kan avbryta de asymmetriska konflikter som de inte upplever ger vinster i paritet med dess kostnader.
De oberoende variabler som korrelerar med andelen egna förluster antas korrelera med kostnadstoleransen för nyttjandet av det militära maktmedlet i stort. I studiens analyskapitel prövas därför giltigheten i detta antagande genom att ersätta studiens beroende variabeln egna
förluster med en annan; nämligen antalet soldater. Om en snarlik aversion föreligger mellan
kostnaderna för antalet egna förluster och kostnaderna som ett stort truppbidrag för med sig i
antalet soldater, stärks validiteten av denna studies resultat ytterligare.
3.4 UNDERSÖKTA VARIABLER
En stats ömsesidiga beroenden, d.v.s. dess interdependens, har enligt Keohane & Nyes (2012) teori om komplex interdependens operationaliserats till variablerna openness index och
IGO-medlemskap. Förändringar i dessa förväntas påverka den beroende variabeln enligt nedan:
Openness index – En stats känslighet för externa förändringar som ger återverkningar i dess
handel och inhemska välstånd återspeglas i dess grad av import- och exportberoende. Ett vedertaget sätt att mäta detta på är genom openness index, vilket kortfattat utgör summan av ett lands import och export delat med dess bruttonationalprodukt (BNP) (Alcalá & Ciccone 2004). En stat som importerar alla varor och tjänster som konsumeras, samt exporterar samtliga varor och tjänster som produceras erhåller med denna mätmetod ett indexvärde på 2,0 eller 200 procent. Ett högt openness index indikerar således en hög grad av interdependens. För en stat med ett högt openness index förväntas det militära maktmedlet enligt Keohane & Nyes (2012) teori vara mindre relevant. En minskad relevans av det militära maktmedlet förväntas i sin tur leda till en minskad kostnadstolerans för egna förluster.
25
I den inrapporterade statistiken saknas data för 31 av de 118 fallen vilket innebär en risk att undersökningens resultat påverkas. Det är framförallt data för Kina och Ryssland, samt för de konflikter som utkämpats före 1950 som saknas.
IGO-medlemskap – En mellanstatlig organisation (hädanefter förkortat IGO från engelskans
Intergovernmental Organization) grundas genom ett fördrag eller annat avtal som tillika
fungerar som organisationens stadgar. Enligt Keohane & Nye (2012) indikerar en stats
IGO-medlemskap i likhet med openness index graden av interdependens. Detta eftersom en hög grad
av interdependens minskar relevansen av det militära maktmedlet och den alternativa strategin för att utöva makt är genom påverkan på den politiska dagordningen. För att kunna påverka den internationella politiska dagordningen är medlemskap i IGO:er där berörda frågor avhandlas en förutsättning.
I Pevehouse et al. (2019) dataset graderas IGO-medlemskap i fyra skalsteg: No membership,
Observer, Associate membership och Full membership. Av dessa har en dikotom variabel
skapats, där Associate- och Full membership kodats som (1) eftersom dessa medlemsformer innebär att staten deltar i organisationens dagliga arbete och möten. Observatörsstatus begränsar i regel deltagandet till en mindre andel av aktiviteterna samtidigt som staten saknar rösträtt och påverkan på organisationens dagordning. Därför kodas Observer tillsammans med
No membership som (0). Summan av samtliga IGO-medlemskap för respektive aktör/år har
därefter tillförts denna studies anpassade dataset.
3.5 KONTROLLVARIABLER
För att isolera studiens resultat för alternativa förklaringsmodeller kontrolleras dessa mot de oberoende variabler som härletts från tidigare forskning samt övriga faktorer som kan antas påverka studiens beroende variabel.
Militärt samarbete – I de fall där starka stater utfört interventioner med stöd av
koalitionspartners indikeras en politisk vilja att dela på interventionskostnaderna. Samtidigt signalerar ett koalitionsmedlemskap att nyttjandet av militärt våld sanktioneras i den aktuella interventionen. Det förväntade resultatet är således att kostnadstoleransen för antalet egna
förluster kommer att stiga, eftersom graden av militärt våld kan antas öka då detta sanktioneras.
Militärt samarbete operationaliseras i denna studie genom två olika variabler. Den första är Sullivan & Koch (2008, s. 7, 2011) dikotoma variabel ”COALITION”. Den har kodats (1) då
26
den starka aktören erhållit stöd från minst ytterligare en stark aktör och interventionen genomförts oberoende av FN-mandat. Den andra variabeln är den dikotoma variabeln ”MULTINATIONAL FORCE” (MNF). Den har kodats (1) då den starka aktören genomfört interventionen som en del i en multinationell styrka med FN-mandat (Sullivan & Koch 2008, s. 13, 2011).
22 procent av de undersökta fallen utgör interventioner där den starka aktören erhållit stöd från en annan stark aktör inom ramen för en koalition. 14,5 procent av de undersökta fallen är interventioner där den starka aktören genomfört interventionen som en del i en multinationell
styrka med FN-mandat.
Statsskick – Det förekommer undersökningar som indikerar att demokratier i högre grad än
diktaturer är känsliga för egna förluster (Merom 2003). För att undersöka detta nyttjas data från Polity IV dataset, där statsskicket mäts i 21 skalsteg från -10 (starkt autokratisk) till +10 (starkt
demokratisk) (Marshall, Jaggers & Gurr 2019a, 2019b, s. 16). Utifrån denna data skapas en dikotom variabel, där stater som erhåller >5 poäng klassas som demokrati och kodas (1). I denna studie utgör två av de starka aktörerna diktaturer vilka har utkämpat 33 av de totalt 118 undersökta interventionerna. I fem av undersökningens 118 interventioner har även Frankrike kategoriserats som en diktatur. Förklaringen till detta ska främst sökas i den franska konstitutionen, som medger att presidenten vid kris och krig kan styra landet i likhet med förutsättningarna i en diktatur.
Fri media – Förekomsten av politisk aktivism, såsom medborgerliga upprop och
demonstrationer, förväntas öka om det i den intervenerande staten finns en öppenhet för medial granskning av makten. En sådan öppenhet förväntas leda till en ökad grad av återhållsamhet vid militära interventioner. För att kvantifiera detta nyttjas global media freedom dataset med tillhörande kodning; där (1) innebär att kritik mot ledande politiker och myndigheter är vanligt förekommande och det sker utan negativa konsekvenser för den enskilde journalisten; (2) innebär att ”grävande” journalistik och kritik av myndigheter och beslutsfattare förekommer, men kan leda till kostsamma konsekvenser för journalisten i fråga; samt (3) innebär att media är direkt eller indirekt kontrollerad av staten (Witten-Woodring 2016; Witten-Woodring & Van Belle 2017, s. 180).
27
I denna studie utgör 72 procent av de undersökta fallen interventioner där den starke aktören haft ett tillåtande klimat för medias kritiska granskning av makthavare. Övriga 28 procent utgörs av fall där staten kontrollerat media.
Målsättning – Sullivan (2007) menar att den intervenerande statens målsättning påverkar
graden av motstånd som kan förväntas av den försvarande aktören. En starkt tvingande målsättning antas resultera i ett starkt motstånd från den svaga aktören, något som logiskt kan leda till eskalation och ett ökat antal egna förluster för den starka aktören.
För att undersöka detta använder jag mig av Sullivan & Kochs (2008, ss. 11–13, 2011) kategorivariabel ”WAR AIMS” som inordnats i sex olika kategorier och som sedan transformerats till en ordinalskala från 1–3, där 1 är det mest tvingande värdet.
Maintaine/Build regime (3) Remove regime from power (1) Policy change (2) Acquire or defend territory (1) Maintain empire (2) Social protection and order (2)
Motståndartyp – Viss forskning indikerar att starka stater har svårare att motivera konflikter
mot icke-statskontrollerade aktörer än mot statskontrollerade dito (Mack 1975; Arreguín-Toft 2001; Record 2007). Detta bör innebära att starka staters kostnadstolerans för egna förluster är högre när de strider mot statsaktörer. För att undersöka detta nyttjas Sullivan & Kochs (2008, s. 6) dikotoma variabel ”STATE”, som kodats (1) om motståndaren är en stat alternativt en kuppledare som tagit kontrollen över en stat, annars har den kodats som (0). I 55 procent av de undersökta fallen utgör motståndaren en statsaktör.
Vinstintresse – Mack (1975, ss. 179–180) menar att skillnader i staters relativa vinstintresse
avspeglar sig i den starka aktörens storlek på truppbidrag. Mack utvecklar detta och skildrar den starka statens politiska svårigheter att internt i landet erhålla legitimitet för att mobilisera erforderlig mängd med trupp som krävs för att segra. Truppbidragets storlek förväntas därmed indikera den starka statens vinstintresse och korrelera med den starka aktörens kostnadstolerans för egna förluster. För undersökningen nyttjas Sullivan & Kochs (2008, s. 8) kontinuerliga
28
variabel ”NUMTRPS” som anger den starka statens största totala truppvolym vid ett och samma tillfälle under den pågående interventionen.
Självförsvar – En hög grad av interdependens förväntas begränsa legitimiteten för militärt
våldsutövande till situationer där den egna befolkningens säkerhet är hotad. En ökad legitimitet för kostnader i termer av egna förluster torde således föreligga i 31 av de totalt 118 fallen, eftersom dessa interventioner föregåtts av attacker mot den starka statens medborgare. För att undersöka detta nyttjas Sullivan & Kochs (2008, s. 9, 2011) dikotoma variabel ”TARG_INIT”. Den har kodats (1) då den svage aktören utövat militärt våld mot den starke aktörens civila medborgare och/eller militära personal innan interventionen inletts.
Externt stöd – Det osäkra forskningsläget kring hur den starka aktörens kostnadstolerans för
egna förluster påverkas då den svaga aktören erhåller externt stöd gör att variabeln inkluderas
i undersökningen. Record (2007) framställer att externt stöd till den svaga aktören utgör en viktig förklaring till varför starka aktörer förlorar. Andra forskare menar att den starke aktörens kostnadstolerans kan öka när dennes rykte som handlingskraftig aktör står på spel9(Sullivan
2008; Boettcher III & Cobb 2009; Sechser 2018). Om så är fallet förväntas kostnadstoleransen för egna förluster öka eftersom den starka aktören annars riskerar få sitt rykte som handlingskraftig och inflytelserik urholkat.
För undersökningen nyttjas två olika variabler. För de fall då en understödjande stark aktör skänker externt stöd till en svag aktör nyttjas Sullivan & Kochs (2008, s. 7, 2011) dikotoma variabel ”COUNTER”, som då har kodats (1). Sju av de totalt 118 undersökta fallen utgör konflikter där den svaga aktören har erhållit externt stöd från en annan stark aktör. För de fall då en understödjande svag aktör skänker externt stöd till den svaga aktören nyttjas variabeln ”TARGHELP”, som i förekommande fall kodats (1). I 20 av de totalt 118 fallen förekommer
externt stöd till den svaga aktören från en annan svag aktör (Sullivan & Koch 2008, s. 7, 2011).
Konfliktlängd – Viss forskning sammankopplar konfliktens längd och dess påverkan på den
starka aktörens kostnadstolerans. En kortare konflikt förväntas gynna den starka aktören kopplat till ”rally ’round the flag effect” (Lai & Reiter 2005; Lambert, Scherer & Schott 2011). En utdragen konflikt innebär avtagande kostnadstolerans kopplat till krigströtthet (Mack 1975;
