GENVÄGEN FÖRBI HANTERANDET
AV EN PATRIARKAL STRUKTUR
- En idé och ideologianalys om
dödsstraff för sexualbrott i Indien
JOHANNA HANSSON
Kurs: Statsvetenskap 61–90, SKA204 Högskolepoäng: 15 hp
Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Jörgen Ödalen Examinator: Joakim Johansson Datum: 2020-06-01
ABSTRACT
This study is a qualitative analysis of ideas and ideological content, which main focus is the Indian legislation on rape offenses which was adapted after a brutal rape case in Dehli 2012. The purpose of the study is to analyze how Indian news sites portray the motives behind the new death penalty legislation. The analysis intention is to see if there´s a possibility that the arguments can be categorized within a theoretical framework such as utilitarianism,
retributivism or feminism. The material used in the analysis is recently published, high-profile news articles from Indian media. The result signifies that the Indian government's argument for the death penalty legislation is justified primarily through justice and revenge for the victim, as well as the purpose of deterrence, which can be compared to the retributive setting. The majority of the arguments were also problematized from a feministic perspective, with the explanation that execution isn´t the solution to the country's patriarchal structure and gender-based violence and oppression. One factor that has an impact on the study is the limited freedom of the press in India where authorities have censored certain material on the internet, which affects the reliability of the study material. In conclusion the analyzed
material uses the same sorts of argument that reflects upon feminist rationales, but this result also indicates that the unified result may have an explanation for the limited press freedom, the country's corruption and the censorship of the authorities.
Keywords: Capital Punishment, Death Penalty, Feminism, Gender-based violence,
Retributivism, Theory of punishment, Utilitarianism
SAMMANFATTNING
Denna studie är en kvalitativ analys av idéer och ideologiskt innehåll som behandlar den indiska lagstiftningen för våldtäktsbrott som infördes efter en gruppvåldtäkt i Dehli 2012. Studiens syfte är att analysera hur indiska nyhetssidor porträtterar den nya
dödsstrafflagstiftningen, med avsikten att se om motiveringen bakom den nya lagen kan kategoriseras inom ett teoretiskt ramverk som utilitarism, retributivism eller feminism. Materialet som analysen använder sig av är nyligen publicerade, uppmärksammade nyhetsartiklar från indisk media. Resultatet visar att samtliga artiklar framför den indiska regeringens argument för dödsstrafflagstiftningen vars motivering framförallt är rättvisa för offret samt i avskräckande syfte, vilket tyder på en retributiv inställning. Majoriteten av argumenten problematiserades även ur ett feministiskt perspektiv med förklaringen att avrättning inte är lösningen på landets patriarkala struktur och könsbaserade våld och förtryck. En faktor som påverkar studien är den begränsade pressfriheten i Indien där myndigheter har censurerat visst material på internet, vilket medfört en inverkan på
studiematerialets reliabilitet. Man kan dra slutsatsen att det analyserade materialet använder sig av samma typ av argument med en feministisk motiveringsgrund, men att det enhetliga resultatet kan ha en förklaring i den begränsade pressfriheten, landets korruption och myndigheternas censur.
Nyckelord: Könsbaserat våld, Utilitarism, Feminism, Retributivism, Straffteori,
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...7
1.1 Bakgrund och ämnesmotivering ... 8
2 BEGREPPSDEFINITIONER ... 13 2.1 Straffteori ...13 3 TEORETISK REFERENSRAM ... 14 3.1 Konsekvensetik ...15 3.1.1 Utilitarism ...15 3.2 Retributivism ...18 3.3 Feminism...20
4 METOD OCH MATERIAL ... 22
4.1 Kvalitativ textanalys ...22
4.2 Urval och tillvägagångssätt ...24
5 RESULTAT ... 26 6 DISKUSSION... 31 6.1 Resultatdiskussion ...31 6.2 Metoddiskussion ...36 6.3 Fortsatt forskning ...37 7 SLUTSATSER ... 38 8 REFERENSER ... 40
7
1
INLEDNING
Kvällen den 16 december 2012 luras den 23-åriga studenten Jyoti Singh på en buss med en manlig vän i huvudstaden Dehli, i tron på att åka hem. Händelsens början beskrivs som att Jyotis vän blir misstänksam mot resrutten och ifrågasätter föraren. Strax därpå blir han misshandlad av andra män som också är passagerare på bussen och kort därefter blir Jyoti brutalt våldtagen och misshandlad med ett järnrör av de sex männen. Gruppvåldtäkten pågår i en hel timme och sedan blir båda passagerarna avslängda från bussen i farten, lämnade att dö. Jyoti förs till ett sjukhus i Singapore och genomgår flertal operationer, men avlider till slut av sina allvarliga skador två veckor efter händelsen (SVT, 2013). Den indiska polisen lyckas gripa alla de inblandade männen och de åtalas för både mord och våldtäkt, en av dem var minderårig.
Händelsen publicerades i flertal indiska nyhetsartiklar och blir tillslut en världsnyhet. De starkaste protesterna ägde rum i huvudstaden New Dehli där tiotusentals medborgare demonstrerade för avrättning av gärningsmännen (SVT, 2020), vilket leder till att den indiska regeringen ändrar lagstiftningen för våldtäktsbrott. De åtalade männen döms tillslut till dödsstraff i september 2013, flera månader efter händelsens inträffande. Endast fyra av de sex gärningsmännen avrättas med hängning, då en av männen tog självmord i häktet och den minderåriga gärningsmannen döms enligt lag för minderåriga till tre års fängelsestraff (Al Jazeera, 2020). Männens avrättning genomfördes först i år, den 20:e mars 2020. Det tog sju år innan gärningsmännen avrättades, dels på grund av Indiens långsamma rättssystem, utförandet och prövningen av den nya lagstiftningen samt på grund av en av
gärningsmännens överklagan (Al Jazeera, 2020).
Indien inför sedan dödstraff för våldtäkt som lämnat offret död eller i koma, samt mot flickor under tolv år. Straffen mot sexuellt våld i landet har höjts markant efter gatuprotesterna som följde efter händelsen. Indiens huvudstad har fått öknamnet "våldtäktsstaden" på grund av de höga antalet övergrepp som anmälts. (SVT, 2013).
”Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda alla sådana brott och bestraffa förövarna” menar Amnesty International, och det är under detta argument som den indiska regeringen infört de nya våldtäktslagarna. Trots den indiska kommitténs skärpta åtgärder för att minska våldet mot kvinnorna i Indien har flertal liknande våldtäktsfall, vilka lett till att offret avlidit, inträffat de senaste åren. Indiska aktivister menar att detta beror på landets patriarkala struktur som fortsätter resultera i diskriminering, förtryck och mord (FN, 2013).
Våldtäktsproblemet är universellt och många länder har lika hög andel övergrepp som Indien men väljer andra åtgärder än dödsstraff, vilket gör det intressant att studera motiveringen kring varför Indien har valt att tillämpa just dödsstraff som ingripande.
8
1.1
Bakgrund och ämnesmotivering
Trots att det är staternas ansvar att bekämpa könsbaserat våld och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter förekommer våld mot kvinnor fortfarande världen över, varje dag. Staterna är skyldiga att förebygga och förhindra våld mot kvinnor, vilket kan möjliggöra att vissa stater tar till särskilda medel som i Indiens fall; dödsstraff.
Våld mot kvinnor har i åratal varit ett aktuellt ämne både i debatter men även inom statliga dagordningar (Regeringen, 2020). Argumenten kring hur samhällsproblemet ska lösas skiljer sig från stat till stat, och vissa länder tar problemet mer allvarligt än andra. Problematiken kring denna oenighet är framförallt att ingen stat har lyckats avveckla våld mot kvinnor helt i landet. Hanteringen av problemet kan grundas i skillnaden mellan i- och u-länder, statsskick samt landets kulturella och ideologiska bakgrund. Det finns ett flertal nackdelar kring att genomföra denna typ av studie då länder för brottsstatistik olika samt att det finns ett högt antal mörkertal (Amnesty, 2019). Avsikten med denna uppsats är att ge en överblick av hur olika argument kan föras kring den indiska statens hanterande av våldtäktsproblemet på en bredare och mer kritisk nivå.
Dehli polisen har verkställt ett interventionsprogram där de tar upp problemet med våld mot kvinnor, särskilt när det kommer till utvecklingsländer. De belyser att detta samhällsproblem är universellt och ett stort problem för brottsbekämpande myndigheter världen över.
Strukturerna i maktförhållandena mellan könen är knutna till traditionella könsroller och destruktiva maskulinitetsnormer förstärker mäns våld mot kvinnor förklarar Delhis polismyndighet (Delhi Police, 2008).
Dehli’s polismyndighet uppmärksammar att det finns en direkt relation mellan dessa maktstrukturer och könsnormer kopplat till maskulin överlägsenhet i samhället som förstärks av lagar och resurser i samhället, och de förklarar visionen att eliminera det könsbaserade våldet även om denna process kommer att ta lång tid. Det är med dessa motiv som interventionsprogrammet "Parivartan" uppkommit den 29 augusti 2005, där ansvaret för förändring ligger på hela samhället, inklusive civilsamhället, utbildningssystemet, media, straffsystemet och staten. Interventionsprogrammet uppmärksammar betydelsen av
kvinnliga poliskonstaplar, ideella organisationer, välfärdsföreningar och nationella säkerhetsutskott för att kunna minska våldtäktsfallen och det könsbaserade våldet.
Tidigare forskning visar att den indiska brottsbalken fortfarande grundas på den lagstiftning som Storbritannien införde i landet år 1860 vilket innebär att många aspekter av
rättssystemet inte är i enlighet med nutiden (Amnesty Press, 2017). Även om den indiska författningen aldrig har officiellt erkänt det omtalade kastsystemet så präglar den sociala strukturen fortfarande Indiens befolkning på sociala, ekonomiska och politiska områden (Regeringskansliet, 2018). Lagstiftningen kring sexualbrott i Indien har tidigare inte varit lika skärpt, mord utfört i samband med våldtäkt var inte straffbart med dödsstraff och inte heller olika sätt att utföra sexualbrotten på var straffbara eller lika detaljerat juridiskt överlagda. Indien har ett demokratiskt statsskick, och det finns ingen statsreligion, men religion är en faktor som har stort inflytande på majoriteten av de indiska medborgarnas
9
vardagsliv. (Utrikespolitiska institutet, u.å.) Den indiska staten är medlem i FN sedan 1945 och de strävar efter att få en position i FN:s säkerhetsråd (FN, 2019).
Beträffande rättsväsendet har män och kvinnor likgiltig tillgång till denna formellt sett, men det har rapporterats att kvinnor och personer med dålig ekonomi eller som tillhör
minoritetsgrupper utifrån ekonomisk, politisk eller social ställning har svårare att få sin anmälan prövad i en rättegång. Den svenska regeringen rapporterar även att kvinnor fortfarande har en underordnad ställning i det indiska samhället och att den könsbaserade diskrimineringen och förtrycket är ett utbrett problem över hela landet. Man kan särskilt tydligt se indiska kvinnors underrepresentation i samhället genom det politiska systemet, där endast 94 ledamöter av 790 är av det kvinnliga könet (Regeringskansliet, 2018).
FN:s generalförsamling anses vara djupt oroade över faktumet att 7500–8000 människor dömdes till döden år 2006, och de är övertygade om att avrättning som straff inte borde ha någon plats i civilsamhället. FN nämner att dödsstraff är förbjudet enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och uppmanar sina medlemsstater att avskaffa denna form av straff, men tillåter ändå länder att vara medlemmar i FN trots dödsstraff och kräkning mot de mänskliga rättigheterna som lagstiftning (FN, 2016).
Det är ett internationellt känt faktum att Indiens könsstrukturer är problematiska och
inkluderar könsbaserat våld, barnäktenskap, korruption och patriarkism (FN, 2013). Efter en mängd svåra fall av kvinnomisshandel och grova sexuella övergrepp har Indiens kvinnor med stöd från FN gjort försök att organisera sig och förbättra sina levnadsförhållanden genom bland annat FN:s internationella jordbruksutvecklingsfond och Indiens myndigheter (FN, 2014).
År 2013 utvecklas och förnyas lagstiftningen kring våld mot kvinnor, då det tidigare varit bristande lagar eller inga existerande lagar alls, kring typer av sexuella övergrepp och våld mot kvinnor. 2019 granskade man att våldet i Indien hade ökat med 80% det senaste årtiondet, och tillsammans med de allt mer frekventa och brutala våldtäkterna samt högre tryck från demonstrerande medborgare har dödsstraffslagstiftingen för våldtäkt mot kvinnor och barn lett till vissa ändringar i den indiska lagen (Omvärlden, 2019). Trots detta är det fortfarande inte olagligt med övergrepp inom äktenskap eller barnäktenskap, och det är vanligt med sexuellt slaveri och trafficking. Dessa faktorer påverkar kvinnor oavsett kast eller social position, men konsekvenserna kan ta särskilt hårt på lägre kastsystem på grund av sociopolitiska och ekonomiska strukturer (Amnesty Press, 2007).
I februari 2013 lagstiftade den indiska staten den nya striktare lagen i syfte att minska våld mot kvinnor som tidigare nämnts. Straffet inkluderade dödsstraff för vissa extrema fall av våldtäkter där offrets skador lett till att offret har avlidit. Även brott mot kvinnor som voyeurism, syraattacker, stalking och människohandel av kvinnor markerades som antingen straffbara eller mer straffbara under den nya strafflagstiftningen som presidenten Pranab Mukherjee undertecknade (The New York Times- Asia Pacific, 2013). En ny lagändring inkluderade även kravet att ha en kvinnlig officerares närvaro i polisutredningar med syftet att "hjälpa till att intervjua vid våldtäktsfall".
10
Indien använder sig av dödsstraff för brotten mord, och mord som involverat sexuellt våld. Staden Uttar Pradesh genomför majoriteten av avrättningarna hävdar National Law University, och staden har totalt utfört 354 avrättningar sedan 1947. År 2018 utfördes 160 dödsstraff vilket var en markant ökning i jämförelse med året tidigare som låg på strax under 110 avrättningar (National Law University, 2018). Indien har enligt Delhi Jail Manual stiftat lagen om att ingen annan intagen på fängelset ska behöva bevittna ett dödsstraff utom personal och den som utsätts för straffet. Fångar måste hållas inlåsta i sina celler tills straffet har utförts och avrättningsprocessen är över (India Today, 2019).
Förordningarna är en uppdatering av den indiska strafflagen, de indiska bevisningsreglerna (1872), lagen om straffrättsligt förfarande (1973) samt lagen om skydd av barn mot sexuella brott (2012) (Ministry of Law and Justice, 2018).
Lagarna lyder enligt följande:
Whoever, commits rape on a woman under twelve years of age shall be punished with rigorous imprisonment for a term which shall not be less than twenty years, but which may extend to imprisonment for life, which shall mean imprisonment for the remainder of that person´s natural life, and with fine or with death – (Criminal Law
Amendment Ordinance, 2018).
Lagen förklarar att sexuella övergrepp för barn under tolv år ska straffas med minimum tjugo års fängelsestraff men som kan förlängas till livstids fängelsestraff eller dödsstraff.
Where a woman under sixteen years of age is raped by one or more persons constituting a group or acting in furtherance of a common intention, each of those persons shall be deemed to have committed the offence of rape and shall be punished with imprisonment for life, which shall mean imprisonment for the remainder of that person´s natural life, and with fine: Provided that such fine shall be just and
reasonable to meet the medical expenses and rehabilitation of the victim: Provided further that any fine imposed under this section shall be paid to the victim –
(Criminal Law Amendment Ordinance, 2018).
Straffen för en gruppvåldtäkt innebär livstids fängelsestraff samt böter i proportion till offrets medicinska och rehabiliterings-relaterade kostnader.
Enligt den indiska straffkoden har de nya ändringsförslagen till straffrätten tillförts där dödsstraff även är tillåtet för våldtäkter och gruppvåldtäkter för flickor av åldrarna 12 till 16 år. De nya förordningsändringarna innebär även högre minimum-straff från 7 till 10 år förlängbart till livstid. Tiden för våldtäktsutredningar har minskat från tre månader till två månader. Regeringen behöver inte längre kräva en tidigare sanktion för att åtala tjänstemän och anställda inom den offentliga sektorn, men detta gäller endast övergrepp för flickor under 16 år. De främsta argumenten för åtgärderna av dödsstraff som landet lyfter fram är bland annat att de tidigare befintliga straffen för våldtäktsbrott har tillskrivits vad regeringen kallar "mycket otillräckliga" straff och även att dessa inte haft tillräckligt avskräckande effekt
11
för att drastiskt minska våldtäktsbrott. Regeringens sätt att möta befolkningens uppror och familjen till offret för övergreppet är att ta ställning till våldtäktsbrott som i samma
allvarlighetsgrad som mord. Avskräckningsargumentet är även en stor anledning till de nya lagändringarna (Ministry of Law and Justice, 2018).
Lagen tar ingen hänsyn till att det finns män som kan utsättas för våldtäkt utan beskriver enbart sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, vilket har kritiserats utifrån att lagen inte är könsneutral. Även om 99% av offren är kvinnor, ser siffran mycket annorlunda ut när det kommer till barn. Indiska regeringen förde statistik över anmälda övergrepp 2007 där 57,3% var pojkar och 42,7 procent var flickor. Båda könen kan känna skam och förnedring över övergreppen vilket förhindrar dessa att anmäla brottet, men det finns ett högre värde av den kvinnliga "oskulden" och "jungfruligheten" i det indiska samhället (DW, 2019)
Staten har även inrättat specifika domstolar för just våldtäktsfall för att snabba på
rättsprocessen och tillskrivit specifika lagar för tjänstemän för att rätta till de brister som finns i infrastrukturen och det korrupta politiska systemet (Indian Penal Code, 1860; The Criminal Law Amendment Bill, 2018)
Enligt Amnesty säger allt fler kvinnor ifrån om sexuellt våld i Indien efter den nya
lagstiftningen. En anledning till detta kan bland annat vara att fler definitioner av vad ett sexuellt övergrepp kategoriseras som har vidgats, vilket gör att kvinnor som varit med om en viss typ av sexuellt övergrepp som tidigare inte varit lagstiftat som brottsligt nu får en
möjlighet att kunna anmäla händelsen. Poliser som vägrar ta emot anmälan om sexuella övergrepp kan även nu åtalas; en lag som inte funnits tidigare i Indien (Amnesty Press, 2017). Indien har i syfte att förenkla processen när det kommer till våldtäktsanmälningar infört specialdomstolar kallade Fast Track Domstolar. Fast Track Domstolar (FTC) uppkom på 2000-talet i syfte att ta itu med längre och fördröjda rättsliga mål. Egentligen skulle
domstolarna gå ur funktion år 2005, då insatsen för behovet av extra stöd för rättssystemet och domstolarna beräknades upphöra, men centralregeringen beslutade att fortsätta stödet för specialdomstolarna ytterligare. Efter den omtalade gruppvåldtäkten 2012 ökade de snabbare domstolarnas värde ännu mer och kontraktet förlängdes ytterligare. Sex
specialdomstolar i Dehli fick särskilda order att endast behandla fall av sexuella övergrepp (Times of India, 2020).
Under 2017 lyckades flera domstolar minska hälften av sina ärenden under ett år, medan andra stater inte lyckades hålla marginalen. Den indiska staten tillhandhöll ytterligare en finansiering för specialdomstolarna att fortsätta behandla de långvariga ärendena, och bidraget gjorde det möjligt för de indiska staterna att anlägga ytterligare 1734 nya domstolar. Vissa av dessa domstolar har inte lyckats hålla marginalen och tvingats stänga ner medan vissa fortfarande finns kvar (The Indian Express, 2019). Dessa specialdomstolar är
funktionella över hela Indien och har särskilt fått ansvaret över svårare fall som är särskilt relaterade till kvinnor och barn, äldre eller funktionshindrade (Department of Justice, 2019).
12
När det kommer till pressfriheten i landet har den indiska regeringen fått stark kritik både från civilsamhälleorganisationer och från internationella medier gällande kränkningar av mänskliga rättigheter samt faktumet att regeringen har kapaciteten att förbjuda publicering av visst material som regeringen anser känsligt, vilket ger förtal till inskränkningen av de mänskliga rättigheterna. Förbjudandet av särskilt material som är markerats som ”känsligt” har regeringen stöd av från Official Secret Acts, som påvisar ett skydd av statens inofficiella information i syfte att säkra den nationella säkerheten. Committee to Protect Journalists förklarar hur journalister som lever på landsbygden eller i mindre städer som rapporterar händelser som berör landets korruption eller interna uppgifter om landets lokala politik har blivit utsatta för våld och hot, i den utsträckningen att 18 ouppklarade mord på journalister har meddelats mellan åren 2007 till 2018 (Regeringskansliet, 2018).
1.2
Syfte och frågeställning
Indien är ett av de tre länder som implementerar dödsstraff för grövre våldtäktsbrott. Landet har särskilt uppmärksammats i västerländsk media gällande den nya dödsstrafflagstiftningen efter gruppvåldtäkten i Delhi 2012, dessutom oftare än länder som exempelvis Afghanistan som också har dödsstrafflagstiftning för våldtäktsbrott (The Policy Times, 2018). Studien är därför ämnad att förstå argumenten kring åtgärden, när många andra länder med lika hög andel våldtäktsfall enbart tillämpar fängelsestraff.
Arbetet kommer att analysera hur indiska nyhetssidor motiverar den nya lagen om dödsstraff för våldtäktsbrott som trädde i kraft år 2013. Detta kommer att genomföras med
avgränsning till relevanta indiska nyhetsartiklar. Syftet med studien är att se om
motiveringen bakom den nya lagstiftningen kan kategoriseras inom ett teoretiskt ramverk som utilitarism, retributivism eller feminism.
Frågeställningen för studien blir således;
- Hur porträtteras den nationella dödsstrafflagstiftningen för våldtäktsbrott i indiska
medier och vilka argument framställs?
1.3
Avgränsning
Studien kommer att använda sig av ett begränsat antal nyhetsartiklar vars relevans grundas i tidsmässig aktualitet från tiden 29 december 2012 till 20 mars 2020, vilket representerar det datum som gruppvåldtäkten på studenten Jyoti Singh inträffade i Dehli, till nutid.
Studien kommer att använda några av de mest lästa nyhetsartiklarna i Indien som hänvisar till någon form av legitim källa av den indiska staten i sina reportage eller artiklar. Studien har begränsat antalet artiklar till nyhetssidorna BBC News Asia, Times of India, Al Jazeera,
13
DailyO och Outlook India, då analysen är av kvalitativt syfte och dessa artiklar tillsammans bidrar med argument för att besvara studiens frågeställning.
Studien kommer att anta ett neutralt perspektiv och försöka framföra flertalet aspekter och argument utifrån dödsstraff kopplat till sexuella övergrepp med grund av Amnesty
Internationals arbete mot dödsstraff, FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna samt den indiska straffkoden för de nya ändringsförslagen till Indiens straffrätt.
2
BEGREPPSDEFINITIONER
2.1
Straffteori
Inom straffrätten finns det ett antal teorier kring syftet och användningen av ett straff som delas upp i absoluta och relativa straffteorier. De absoluta straffteorierna förklarar
strafflagstiftning utifrån etiska och moraliska krav. Dessa motiverar inte straff ur ren praktisk mening som till exempel dess avskräckande effekt, utan fokuserar istället mer på hämnd eller vedergällning, retributiva straffteorier ingår i denna kategori (Lagen.nu, u.å.).
Den andra kategorin innefattar de relativa straffteorierna som istället fokuserar just på den praktiska meningen med straffet, att straffets syfte ska vara till ett specifikt ändamål som just avskräckning. Dessa teorier kan antingen värdera att allmänt försöka förhindra brottsliga handlingar eller särskilt rikta in sig på individerna bakom tidigare brott att begå nya. De flesta stater använder sig av allmänpreventiva straffteorier för att förhindra samhällets medborgare att överhuvudtaget utföra brott, men dessa teorier brukar även användas kombinerat i strafflagstiftningar (Lagen.nu, u.å.).
Ett exempel på hur man kan förklara hur man bestämmer vad som är ett korrekt moraliskt agerande är genom den teleologiska straffteorin. Teleologi som begrepp är en förklaring på en form av ändamål, eftersträvan eller funktion. Den teleologiska etiken i sig värderar vad som moralisk sett är önskvärt och vad som bör betraktas som ett mål, och denna teori ligger till grund för universell lagstiftning och samhällsetik (Statens medicinsk-etiska råd, 2018). Teleologin är även känd som konsekvensetisk etik som förklarar hur de grundläggande reglerna för att ett agerande är moraliskt korrekt (Encyclopedia Britannica, 2016).
Den moraliska straffteorin kan beskrivas utifrån filosofen Gertrude Ezorskys beskrivning av den teleologiska straffteorin som förklarar vad som rättfärdigar ett straff och varför man tillämpar ett straff i syfte att skapa en tryggare och mer säker värld. Ezorsky beskriver detta i Philosophical Perspectives on Punishment som "Teleologists view punishment as desirable
14
world, e.g., by isolating and reforming criminals or deterring potential offenders,
punishment makes the world a better place." Det ligger även ett fokus på rehabilitering för
att förbättra de människor som begått ett brott, de som tenderar att göra det eller de brottsoffer som blivit utsatta (Ezorsky, 2015).
Ezorsky beskriver hur teleologer ser straff som något önskvärt dels genom ett försök till att göra gärningsmannen till en bättre människa, men också att det ger samhället en högre form av nytta att brottslingar isoleras från omvärlden och i fängelset ska reformeras/förändras till det bättre. Teleologin ser där inte bara till samhällets nytta utan även för brottslingens egen nytta att få en chans att börja på nytt och komma på en bättre väg på rätt sida av lagen. Straff som ett sätt att avskräcka uppmuntras även i denna teori. Ezorsky beskriver både Teleologi, Utilitarism och Retributivism i boken och jämför deras olika utgångspunkter med varandra, hur teorierna i sig har mycket gemensamt när det kommer till värnandet om ett bättre
samhälle, genom att avskräcka medborgare att utföra brott och att isolering av brottslingar är något nödvändigt, den enda skillnaden är om syftet är för brottslingens bästa, för samhällets bästa, som hämnd, rättvisa eller som en chans för gärningsmannen att göra rätt för sig (Ezorsky, 2015).
I praktiken när det gäller lagtolkning eftersträvar den teleologiska teorin att nå de ändamål som lagen uppfyller, och förlitar sig på att den nuvarande juridiska lagen är den tillämpning som kommer att få bäst effekt och minst önskade bieffekter (Zetterström, 2004).
3
TEORETISK REFERENSRAM
Denna uppsats kommer att redogöra för tre olika teorier. Den teleologiska teorin av Gertrude Ezorsky kommer ligga till grund för den konsekvensetiska straffteorin Utilitarism, även kallad Regelutilitarism. Denna teori kommer att definieras utifrån de två filosoferna Jeremy Bentham och John Stuart Mill. Den andra teorin Retributivism, även kallad
Vedergällningsteori av Immanuel Kant är en etisk grundad straffteori som argumenterar för dödsstraff. Feminism kommer att utgöra den tredje teorin. Den feministiska teorin täcker många delar av politiska samhällsfrågor och det finns många olika varianter av feminism, men studien kommer att begränsa sig till den feministiska synen på uppkomsten av brott och våld mot kvinnor rent generellt.
15
3.1
Konsekvensetik
Konsekvensetik är en etisk teori som helt definieras utifrån en enskild händelse och dess konsekvenser. En handling värderas enbart efter vilka konsekvenser handlingen får, och det etiskt korrekta är att välj alltid den handling som har bästa möjliga konsekvenser. Om handlingsförloppet är rätt eller fel i enlighet med den etiskt korrekta meningen beror helt på utifrån vilken konsekvensetisk filosofi man granskar. Konsekvensetiken har utvecklats av flera olika filosofer och politiker, bland annat John Stuart Mill som utvecklade begreppet Utilitarism, där en handling är mer etiskt korrekt om handlingsförloppet resulterar i fler antal positiva konsekvenser än negativa. En oetisk handling resulterar därför i mer olycka, men begreppen lycka om olycka har även i Utilitarismens teori olika definitioner. Hans teori inom Utilitarismen kom att kallas Regelutilitarism, som bestod att en sammansättning regler som skulle följas i syfte att nå de bästa möjliga konsekvenserna. Reglerna skulle stiftas av erfarna och högre värderade personer med många erfarenheter av olycka och lycka, som skulle bestämma vilka handlingar som ger bäst effekt (Filosofibloggen, 2013).
3.1.1
Utilitarism
Utilitaristisk etik är en påbyggnad på den etiska problemformuleringen om vilka karaktärsegenskaper som är goda. Utilitarismen definierar vad som utmärker en rätt
handling (Namli, 2019). Utefter avvägningen man gör av konsekvenserna som uppstår av en handling, definieras handlingens etiska korrekthet enligt utilitarismen. Den klassiska
utilitarismen hävdar att det enda som har ett egenvärde är individens välbefinnande. När en handling ska utföras bör alla berörda av handlingen räknas med, och som Bentham (1987) företräder ska statens syfte enbart utnyttjas om dess syfte ökade medborgarnas
välbefinnande. Om ett dödsstraff för en gärningsman kan bidra till maximal lycka för fler antal personer ska detta straff därför utövas enligt utilitarismen. Den utilitaristiska etiken värdesätter endast framtidsblickande faktorer och vilken effekt som handlingar kommer få på framtiden (Namli, 2019).
Jeremy Bentham
Jeremy Bentham har även haft en viktig roll i Utilitarismen, han talade för jämlika rättigheter för de båda könen, för mänskliga rättigheter och för ett mer humant straffsystem. Bentham var mot dödstraff särskilt då han ansåg att detta handlande skulle ge mer olycka än lycka för samhället i slutändan. Benthams syn på vad för handlingsförlopp som var gott eller ont, och vilken konsekvens denna fick kom att kallas för handlingsutilitarism där grundtanken förklarade att även om själva handlingen kan ses som "ond", så kan den i slutändan ändå ge en ökad positiv samhällsnytta och därför betraktas som en lyckosam handling trots att själva handlandet kan ha varit en lögn eller liknande. Denna teori fick mycket kritik av människor
16
som ansåg att Bentham förespråkade onda handlingar i samhället trots att detta kan vara i syfte av det bästa möjliga handlandet (Ezorsky, 2015).
Den kanske mest övergripande teorin är den hedonistiska utilitarismen, som inte fokuserar enbart på individen som utför handlingen utan på alla som blir berörda av den. Filosofin förespråkar den totalt maximala inre lyckan hos så många berörda som möjligt vilket gör denna konsekvensetiska moralen mer långsökt än de andra teorierna inom
konsekvensetiken. När det kommer till dödstraff måste både de medborgare som röstar för eller mot straffet, samhället överlag, de anhöriga samt den nationella lagstiftningens legitimitet gynnas av fallet. Det finns två versioner av införandet av dödsstraff enligt den hedonistiska utilitarismen; gärningsmannens anhöriga ska undgå en känsla av hämnd från samhället eller att gärningsmannen slipper dödstraff eftersom detta skulle ge så stor olycka från de anhöriga. Även samhället ska antingen känna att offret får sin rättvisa och hämnd igenom genom att avrätta gärningsmannen, eller att invånarna inte accepterar dödsstraffet och får nytta genom att leva i ett samhälle med ett humant lagstiftningssystem med fokus på mänskliga rättigheter. Bentham ansåg att även om straffets lidande i sig är ont, så kan straffsystemet ändå rättfärdigas och tjäna ett gott syfte genom att avskräcka brottslingar genom att visa vad för konsekvenser brottslingens handlingar kommer medföra för specifikt gärningsmannen. Avskräckningen av det onda straffet resulterar i slutändan till färre brott i samhället och verka brottsförebyggande (Ezorsky, 2015).
Det är ur denna teologiska teori kring brott och straff som Jeremy Bentham grundat sin teori om nyttoprincipen kring, det vill säga att rättfärdiga den handling eller det straff som ger mest nytta, minst skada och mest positiva konsekvenser, precis som Mills spekulerar kring Utilitarismen (Ezorsky, 2015).
Utilitarism är en form av konsekvensetik, och Bentham anser att det är individerna som bär både det positiva och negativa samhällsansvaret och inte staten. Bentham har en typisk liberal moralisk syn på staten som Mill försvarar med argumentet att även om det kan verka omoraliskt att tvinga på normer och samma moraliska intresse hos medborgarna så innebär detta att på sikt kommer dessa samhällsnormer öka medborgarnas välbefinnande. Mill och Bentham menar på att människor inte har några medfödda rättigheter utan att de enda rättigheter människor har är de som lagstiftas. Först när en moralisk rättighet har lagstiftats kan en medborgare utkräva denna, vilket även definierar vad som är moraliskt rätt och fel; och vad som blir lagligt och olagligt. (Namli, 2019)
17
John Stuart Mill
Uppsatsen kommer främst bygga på Mills (1806–1873) moraliska teori inom ämnet brott och straff, genom hans bok Utilitarism (1861). Mill beskriver och utreder de olika
missuppfattningarna som konsekvensetiken kan leda till, genom att filosofera på djupet kring vad som upplevs som lycka och inte. Han konkretiserar sin teori genom att förklara hur människors sociala natur och människans naturliga känslor spelar stor roll i teorin. Han mäter lycka i både kvantitet som kvalitet, och definierar begreppet som en form av nöje och främst frånvaro från smärta eller obekvämligheter (Ezorsky, 2015).
Mills moraliska ståndpunkt är att mäta samhället utifrån lycka och att betrakta utilitarismen som samhällets etiska vägledning så skulle människor se lagar och regler som moraliskt bindande, och vilja följa och bidra till samhällets gemensamma bästa. Teorin kan dock endast fungera om alla värderas varandras lycka högre än sin egen, att det gemensamma bästa är varje medborgares högsta intresse och detta ska bekräftas genom både lagstiftning och utbildning. Människans eftersträvan efter lycka ser Mills som medborgarnas ända mål i livet och påvisar att människor endast utför handlingar utifrån sin egna maximala lycka. Han frånser kritikernas åsikt om att lycka inte går att använda som grund för individuella
rättigheter utan ser lycka som en rättighet. Han beskriver i sista kapitlet i sin bok Utilitarism om rättvisans användbarhet för samhällets lycka och bygger sina argument överlag mycket filosofiskt kring samhällsproblem och hur en stat bör styras (Mill, 1987).
Mill definierar ordet rättvisa utifrån kontrasten mellan vad som är orättvist och rättvis, att människor ser rättigheter och rättvisa som ett enhetligt begrepp så länge man förstår innebörden av denna. Har en person brutit mot lagen och den moraliska värdegrund som samhället borde ha enligt Mill, samt orsakat olycka för ett brottsoffer, har offret fått sin moraliska rättvisa ofrivilligt påtvingad och har då rätt att kräva gottgörelse för detta (Mill, 1987).
I praktiken används utilitaristisk straffteori som ett sätt att rättfärdiga straff och på ett framtidsfokuserat sätt bidra till inkapacitering, rehabilitering och avskräckning (Tidsskrift för politisk filosofi, 2013).
Syftet att se om det finns en överensstämmelse mellan den teoretiska avgränsningen och argumenten som artiklarna framför, förtydligas genom nedanstående punkter. Argument som kategoriseras inom den utilitaristiska teorin i uppsatsens diskussionsdel kommer att utgöras av de utmärkande punkterna som är kännetecknande för utilitarismens
verklighetsomdömen och handlingsföreskrifter, det vill säga de handlingar som teorin anser är lämpliga för att uppnå ett visst samhällsmål (Boréus & Bergström, 2018).
Kategoriseringen kommer att jämföra artiklarnas argument med teoriernas utmärkande punkter vilket lyder som följande;
18
• Argument som följer en konsekvensetisk syn på strafftillämpning, där det
huvudsakliga målet är att straffet i det stora hela ska bidra med goda konsekvenser, för att kompensera upp de negativa konsekvenser som den kriminella handlingen har bidragit till.
• Där värdesomdömen grundas helt i etiska och moraliska aspekter som symboliserar lycka, samhällsnytta och goda konsekvenser.
• Där samhällets gemensamma bästa är en faktor som värderas högt, vilket innebär att om ett straff skulle ge en stor samhällsnytta även om straffet i sig är en ond handling, så är straffet det som ska genomföras för det gemensamma bästa.
• Där dödsstraff kan rättfärdigas som en etiskt god handling om detta skulle bidra till maximal lycka för ett större antal personer.
3.2
Retributivism
Retributivismen kan ses som motsatsen till teleologismen och utilitarismen som värnar om de goda konsekvenserna av ett straff, då denna teori ser istället till att det viktigaste är straffets medförda lidande i sig. Strafflagstiftningens huvudsakliga uppgift är att se till att brotten straffas tillräckligt för att återställa den moraliska balansen och endast i detta fall kan rättvisa skipas. Retributivismen är tydlig med sina motiv att lagbrytare förtjänar att lida som hämnd för det brott dem begått, vilket betyder att det är enbart rättvist att straffet medför lidande (Scheid, 1983).
Gertrude Ezorsky förklarar att straffteorin Retributivism hävdar att det straff man förtjänat är av nödvändigt moraliskt värde för samhället och att en olagligt utförd handling skapar moralisk obalans i samhället som kräver att rättas till (Ezorsky, 2015). Immanuel Kant betraktas som den filosof vars straffteori och moraliska värderingar mest kan exemplifiera begreppet Retributivismen. Kants teori förklarar hur faktumet att medborgare har begått ett rättsligt brott är den tillräckliga anledningen för med all rättighet kunna döma personen med ett lagstiftat straff. Han menar även att straffet måste vara i proportion med det straff som personen begått, vilket innebär att allvarliga brott blir tilldelade skärptare straff och att mindre allvarliga brott resulterar i mildare straff. Kant beskriver detta som " All and only
those who commit legal offense may justly receive punishments so long as the punishments are in proportion to the seriousness of the respective crimes". Målet är att lagbrytare "får vad
dem förtjänar", eller att kraven i någon liknande likvärdig rättviseprincip uppfylls (Scheid, 1983).
Enligt Retributivismen är det lidande som ett straff tillför gärningsmannen, enbart
nödvändigt och hänsynstagande för eventuella konsekvenser spelar inte någon övergripande roll. Teorins huvudsyfte är att avskräcka och bestraffa brottslingen för att ha utfört en olaglig handling, och den moraliska ståndpunkten för straff i sig är ett sätt att exemplifiera rättvisa för de som utsatts för lagbrytare (Ezorsky, 2015).
19
Kant värderar precis som i Utilitarismens princip att strikta, men proportionerliga straff kan medföra goda konsekvenser för resten av samhället. Det är enligt teorin moraliskt otillåtet att straffa oskyldiga eller tillämpa oproportionerligt hårda straff för brott. Kant förklarar hur straffet i sig verkar ont, men kommer medföra goda konsekvenser eftersom intentionen är rättvisa. Rättvisan uppstår när brottsoffret får sin hämnd och när lagbrytaren får komma till instinkt att denna agerat oacceptabelt. Den retributivistiska straffteorin utmärker även att juridisk bestraffning inte är det enda medlet staten ska ta till för att uppnå rättvisa för varken brottslingen själv eller för civilsamhället, men att straffet är en viktig del av denna process (Scheid, 1983).
Kants syn på dödsstraff hävdar att straff är nödvändigt när det kommer till den avsedda effekten att avskräcka medborgare att begå brott som mord. Strafflagstiftningen är ett sätt att få en sorts kontroll över brott i samhället. Han förklarar att regerande stater inte straffar kriminella eftersom ett brott har begåtts, utan främst för att avskräcka att nya brott begås. Teorin lägger stort ansvar och makt i statens händer, som får döma vilken medborgare som har rätt till individuell frihet och som har kapaciteten att avrätta medborgare i syfte att avskräcka framtida kriminalitet (Scheid, 1983).
Kant rättfärdigar staten denna makt genom förklaringen att detta är det mest rationella sättet att garantera en individ frihet. Rättssystemet är nödvändigt för att få medborgarna att avstå kränkningen av varandras frihet och även här spelar konsekvensetiken stor roll för statens uppgift att avskräcka, men också bidra med säkerhet som en medborgerlig rättighet för de som vill inkluderas i staten. Kant menar att medborgare ska överge sig själva till
rättssystemet för att kunna få garanterade friheter och rättigheter. Bryter man denna
förbindelse är det enligt Kant nödvändigt att bestraffas för att ha trotsat andras säkerhet och genom att begå mord har därmed staten rätt att utföra samma proportionerliga lidande för brottslingen, även om detta innebär dödsstraff (Scheid, 1983)
I flera juridiska fall är det svårt att urskilja brott som gjorts med avsikt eller inte, det kan finnas brist på bevis, eller exempelvis kan en dömd medborgare ha blivit ditsatt av den verkliga brottslingen vilket innebär att med den retribuvistiska teorin kan många oskyldiga människor bli straffade för brott dem inte utfört eller i värsta fall bli avrättade. Som många kritiker förklarar är det stor risk att vissa länder använder sig av dödsstraff med det
retribuvistiska straffteoretiska argumentet, men att dem i själva verket utnyttjar dessa lagsystem för att kunna avrätta medborgare som hotar att avslöja landets korruption (Ezorsky, 2015).
Att bestämma över rätten till liv medför även stora ifrågasättanden kring vad för roll staten har eller bör ha, och vem som får straffa. Kritik kring teorin väcker även frågor om vem som egentligen har rätt att straffa, och även om staten blir tilldelad den exklusiva rätten för att utföra avrättning så kan detta betyda att staten även har misslyckats att ta itu med social orättvisa och samhällsproblem genom en kortsiktig lösning att införa dödsstraff utan några vidare samhällsåtgärder (Scheid, 1983).
20
Den retribuvistiska straffteorin syftar i praktiken därför enbart att se brottet som ett svek mot de juridiska lagarna, där den kriminella förtjänar att straffas. Denna teoris syfte
argumenteras även för brottsoffrets och dess familjs rätt till hämnd samt att detta är det bästa möjliga sättet att nå rättvisa (Tidsskrift för politisk filosofi, 2013).
De argument som kommer att klassificeras inom ramen för den retributiva straffteorin utgörs av typiska etiska och moraliska ställningstaganden som liknar retributivismens
verklighetsomdömen och handlingsföreskrifter (Boréus & Bergström, 2018). De punkter som ligger till grund för denna mätning lyder som följande;
• Argument som utlyser en hämndinriktad motivering för straff där juridisk bestraffning ses som essentiellt för att skipa rättvisa när brott har utförts.
• Där statlig rättvisa återkommande kopplas till kriminalitet som en symbol för vad som händer när en medborgare inte agerar i enlighet med statens lagar.
• Där dödsstraff förespråkas som en nödvändighet i syfte för avskräckning och förhindrande att nya brott begås.
• Argument som hävdar att brott inte kan bemötas med förlåtelse utan att brott förtjänar att bemötas med proportionerliga straff.
3.3
Feminism
Den feministiska teorin bygger på jämlikhet mellan kvinnor och män, och den värderar kvinnoperspektiv som utgångspunkt för samhällsproblem kopplat till genus och könsroller. Feminismen vill att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, och förklarar att många av samhällets strukturer samt framförallt det politiska systemet, är uppbyggt för mäns fördel. I många länder utesluts kvinnor helt från maktpositioner, men även ges kvinnor inte
likvärdiga möjligheter, friheter eller rättigheter. Ideologin värderar jämlika politiska, sociala, juridiska och ekonomiska möjligheter och vill förändra de tillstånd som många kvinnor i världen lever i, där mannen är överordnad kvinnan, vad som kallas patriarkat (Powell, 1971). I många samhällen föds kvinnor in i en särskild roll och förväntas anta ett liv utan ekonomisk frihet eller självständighet, där den kvinnliga kroppen betraktas som en av mannens
egendomar och där kvinnan inte är berättigad sin egen integritet, har rätt att bestämma över sig själv eller sina livsval. Kvinnor i framförallt fattigare länder eller länder knutna starkt till en viss kultur blir tilldelade arbetsuppgifter som att föda barn, vara fru, hushållerska och sköta hemmet. Inte heller får många kvinnor själva välja äktenskap utan blir tilldelad detta (Powell, 1971).
Genom ett politiskt system som under flera århundranden utsett rollen som ledare
sammanknutet till normativa manliga egenskaper, förtrycks kvinnor dagligen genom lagar och samhällsstrukturer vilket innebär att den feministiska teorins syfte är att förändra maktstrukturer knutna till kön. Teorin begrundar att makten i samhället är ojämnt fördelad mellan könen och att könstillhörighet inte borde hindra en individ till vissa möjligheter eller
21
val. Rättvisa för feminismen är en rättvis ekonomisk, politisk och social fördelning mellan kvinnor och män. Ideologins uppkomst började främst på 1800-talet och i många länder lever kvinnor betydligt mer jämställt, även fast sexualbrott, kvinnoförtryck och könsnormer är ett kvarvarande problem i världen (SO-rummet, u.å.).
Artikeln A Feminist Look at the Death Penelty av Amy E. Pope beskriver dödsstraff ur ett feministiskt perspektiv och motiverar varför strafflagstiftningen och straffsystemet borde ha större inflytande av det kvinnliga perspektivet, då de nationella lagarna övergripande har skrivits av män. Den feministiska artikeln förklarar hur lagar särskilt stiftats av män, med argumentet att beskydda det kvinnliga könet vilket beskrivs som ytterligare ett bidrag till mannens dominans över kvinnan eftersom det hänvisar till att det ena könet är starkare och behöver mindre beskydd än det andra. Det finns olika tolkningar av kvinnorätten där vissa teoretiker anser att särskilda lagar för kvinnor är behövliga, medan andra stödjer artikelns argument till ökad dominans av det manliga könet. Den feministiska ideologin lägger stort fokus på att fler kvinnor ska bli representerade inom politiska positioner såväl juridiskt, ekonomiskt såsom att få samma kapacitet att bestämma över den lagstiftande och verkställande processen i samhället. Detta ska bidra med åsikter till kvinnors fördel i debatten om kriminalitet och rollen som brottsling och brottsoffer (Powell, 1971).
Catharine MacKinnanon debatterar om dödsstraff genom dominansteori där hon förklarar att det manliga privilegiet är så inbäddat i samhället och lagstiftningssystemet att man inte kan skilja dessa två fenomen åt, utan att mannens privilegier blir en del av lagen och så kallad "The rule of Law". Många lagar är uppbyggda så att de försvarar män. MacKinnanons
feminism kallas även Dominance feminism som betraktar kärnan i ojämlikhet mellan könen i det rättsliga systemet som upprätthåller männens dominans, där dominansteoretiker ser obalansen mellan män och kvinnor som ett resultat av lagens systematiska mekanism att underordna kvinnor (Pope, 2002).
Vissa mer radikala grenar av denna typ av feminism framför några av de mer extrema idéerna gällande våld mot kvinnor och de straff som borde tillämpas, som säger att kvinnor borde kräva mer respekt och hårdare lagar för våld mot kvinnor. Ett exempel på dessa idéer gällande kvinnovåld är värderingen att ett straff lägre än avrättning anses som nedvärdering av kvinnors värde, medan den mer övergripande feminismen inte anser att dödsstraff borde vara ideologins svar på våldtäktsproblemet eftersom de kopplar hårda straff för destruktiva brott som ett underlag för de traditionella åsikterna vilket ideologin inte stöttar. Dödsstraff i sig berör inte heller vilka negativa konsekvenser ett sexuellt övergrepp verkligen påverkar offret vilket inte påvisar tillräckligt för varför sexuella övergrepp blir utförda från första början. Pope beskriver även vikten att diskutera påverkan på offret och föra
konsekvensanalyser kring brottsoffret samt brottsoffrets familjemedlemmars möjlighet att få sin röst hörd berörande brottet, då dessa grupper är i flera fall marginaliserade i
rättssystemet (Pope, 2002).
De argument som kategoriseras inom ramen för den feministiska teorin utgörs av ett antal utmärkande punkter som är typiska för den feministiska teorins värdeomdömen, som värderas av feminismens moraliska, politiska och etiska verklighetsomdömen och
22
handlingsföreskrifter som innefattar föreställningar om passande handlingar för att uppnå ett visst mål (Boréus & Bergström, 2018).
Verklighetsomdömena och handlingsföreskrifterna som klassificeras inom den feministiska teorin lyder som följande;
• Argument som förespråkar handlingar som nyttjar kvinnan och har ett särskilt fokus på det kvinnliga könet.
• Värderingar som lägger fokus på kvinnors möjlighet att kunna nå samma ekonomiska, politiska och inflytelserika positioner som män.
• Där förebyggande av inskränkning av kvinnors rättigheter och friheter värderas högt. • Argument som belyser att majoriteten av världens stater har mansdominerade
statsskick och där det politiska systemet fyller funktionen att nyttja det manliga könet i första hand såsom genom korruption, förtryck, hot och våld eller som systematiskt sammanknyter de manliga egenskaperna med ledaregenskaper vilket ger män en fördel i ledarpositioner.
• Där lagsystemet och lagstiftning är stiftad av män och fortsätter att begränsa kvinnors möjligheter till representation inom politiska såväl som juridiska och ekonomiska positioner.
4
METOD OCH MATERIAL
I detta avsnitt kommer studiens valda metod att framföras utifrån studiedesign, material, urval och tillvägagångssätt.
4.1
Kvalitativ textanalys
Den metod som valts för detta arbete är en kvalitativ analys av idéer och ideologiskt innehåll, där analysens syfte är att systematiskt undersöka det kvalitativa innehållet i ett specifikt utvalt och begränsat underlag. Metoden har valts utifrån uppsatsens syfte och
frågeställningar, som innebär att kritiskt granska huruvida dödsstraff för sexualbrott skildras i indiska medier som nyhetsartiklar och reportage. Kvalitativ textanalys innebär att tolka ett begränsat innehåll och begrunda tolkningar av den sociala verkligheten. Denna kvalitativa typ av forskningsmetod används med fördel för undersökningen då det som studeras är indiska mediers tolkningar av regeringens lagändring (Esaiasson m.fl. 2017).
Studien baseras på en kvalitativ idé- och ideologianalys, där syftet är att bedöma studieobjektens verklighetsomdömen och värdeomdömen, som betyder människors föreställningar om hur samhället egentligen är samt människors politiska och moraliska
23
föreställningar om hur saker och ting borde vara. Analysen är tänkt att granska hur de underliggande argumenten faktiskt ser ut för lagstiftning kopplat till våldtäktsbrott. Faktorer som kan spela roll i sammanhanget är exempelvis nyhetssidornas människosyn,
samhällsteoretiska bakgrund eller/ och moralsyn. Fördelen med denna typ av kvalitativa innehållsanalys är att analysen kan rikta in sig på värderingar och verklighetsbeskrivningar som människor använder sig av, vilket kan tillämpas för denna studies frågeställning (Boréus & Bergström, 2018).
Det material som behandlas i analysen är av kvalitativt värde. Summan av de olika artiklarna har inget värde i arbetet utan det centrala är informationen som dessa källor tillhandhåller (Metodpraktikan, Esaiasson, 2017). Uppsatsen analyserar även hur en viss brottshändelse hävdas och framställs på specifika plattformar som är lättillgängliga internationellt. Brottshändelsen utgörs av gruppvåldtäkten och mordet på den 23-åriga
fysioterapeutstudenten Jyoti Singh Pandey, på en buss i New Dehli den 16 december 2012 (SVT, 2015). Nyhetsplattformarna har valts utifrån de mest använda webbsidorna i Indien som berör den indiska statens nya lagstiftning om våldtäktsbrott och dödsstraffslagstiftning. Metodens syfte är inte att jämföra de olika nyhetssidorna utan granska källornas argument på ett representativt sätt och som en enhetlig aspekt. De teoretiska definitionerna som tidigare beskrivits under teoretiskt ramverk kommer ligga till grund för utförandet av idé och ideologianalysen. Argumenten som analyseras i studiens material behöver inte
nödvändigtvis avsiktligen ha använt någon av de valda teorierna som stöd för sina
uttalanden, utan ändamålet med analysen är att se om det finns en möjlig förståelse för de olika argumenten kring dödsstrafflagstiftningen. Som stöd för kategoriseringen använder studien sig av traditionella straffteorier och lämpliga teorier för studiens ämne. Det är kategoriseringen av argumenten som ska utgöra grunden för en djupare förståelse för den debatt om Indiens lagstiftning för våldtäktsbrott som pågår i landet. De utvalda teorierna fungerar som en sorts avgränsning för att studiens frågeställning ska kunna besvaras samt fungera som en vägledning till förståelsen kring studiens problemformulering. Eftersom studien är en idé och ideologianalys är värdesomdömen det som kommer att studeras, utifrån moraliska, politiska eller estetiska föreställningar av omvärlden (Bergström, Svärd, 2018). Med det teoretiska ramverket som avgränsning till arbetets potentiella bakomliggande idéer och ideologier kommer analysen jämföra teoriernas etiska och moraliska ståndpunkter med artiklarnas etiska och moraliska argument, för att se om man kan finna en koppling eller liknande föreställningar kring omvärlden eller ett utvalt studieobjekt (Bergström, Svärd, 2018). Argumentens bakomliggande idéer och ideologiska grund kan på flera områden troligtvis ligga utanför den teoretiska referensramen som är vald för studien, men detta kommer inte att definieras som studiens huvudfokus då risken är att ideologianalysen blir alltför "spridd" eller att studiens frågeställning inte lyckas bli besvarad (Esiasson, 2017). Materialet har systematiskt valts ut för att kunna insamla åsikter både för och mot
dödsstrafflagstiftningen i syfte att få ett likvärdigt perspektiv från båda ställningstagandena. Det material som studien kommer att grunda sig på är begränsat antal nyhetsartiklar från sidorna BBC News Asia (2020), Times of India (2020), Al Jazeera (2020), DailyO (2018) och
24
Outlook India (2020). Dessa nyhetsartiklar är alla nyligen publicerade inom tidsramen för åren 2018 till 2020 vilket ger en tidsmässig relevans för studiens syfte då artiklarna
inkluderar de senast uppdaterade lagändringarna i Indien.
Det indiska ministeriet för lag och rättvisa publicerade en artikel 2018 om uppdateringarna av den indiska strafflagen, de indiska bevisningsreglerna (1872), lagen om straffrättsligt förfarande (1973) och lagen om skydd av barn mot sexuella övergrepp (2012) vilken kommer ligga till grund för den indiska regeringens argument för den nya lagstiftningen 2018 (The Criminal Law Amendment Bill, 2018). Den indiska dödsstrafflagstiftningen uppdaterades direkt efter fallet 2013 men dokumentet för den straffrättsliga ändringen som är uppdaterad 2018 är den version som studien kommer att använda sig av. Studien använder sig även av den indiska Polismyndighetens interventionsprogram för våld mot kvinnor i Dehli som uppkom 2005, vilket ger en bild av hur regeringen har gett ett försök till att hantera våldtäktsproblemet innan våldtäktshändelsen 2012.
Internationella källor som The New York Times och BBC News som inte är skrivna av indisk media eller indiska journalister uppmärksammade händelsen redan 2013, och dessa har använts som grund till studiens bakgrund (The New york Times; BBC News, 2013). För att få en överblick av dödstraff generellt, kommer FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna (FN, 2016) och Amnesty Internationals arbete mot dödsstraff (Amnesty, 2018) användas, samt bakgrundsfakta om Indien och dödstraff av den svenska regeringen
(Regeringen, 2019).
4.2
Urval och tillvägagångssätt
World Population Review har gjort en statistisk undersökning över flest anmälda
våldtäktsfall per land (per 100 000 medborgare) år 2020, där Sydafrika ligger på första plats följt av ett flertal andra länder inom främst den afrikanska kontinenten, samt länder i
Sydamerika. Sverige ligger på plats 6. Indien ligger inte ens med på topp 10 listan över länder med högst antal incidenter per 100 000 medborgare (World Population Review, 2020). Trots detta nämns Indien bemärkningsvärt mycket mer i västerländsk media än länder i Afrika. Använder man sökorden " Rapes in Africa" på Googles sökmotor får man fram 5 380 000 träffar, gentemot om man söker på "Rapes in India" där antal träffar är 9 490 000, vilket är betydligt fler artiklar och inlägg om Indien trots att landet har mindre våldtäktsfall än Sydafrika. Sydafrika hade 52 420 våldtäktsfall 2018 (South Africa Police Service, 2019), varav Indien hade 33, 977 fall år 2018 (National Crime Records Bureau, 2018).
Detta innebär bland annat att västerländsk/ internationell media har valt att belysa Indiens våldtäktsproblem avsevärt mer, vilket betyder att man som europeisk medborgare blir mer exponerad av fallen i Indien, och att den indiska staten blir en markant större symbol för sexuella övergrepp gentemot länder som faktiskt har fler våldtäktsincidenter. Det är av denna
25
anledning som studien har begränsat sig till den indiska våldtäktslagstiftningen, inklusive faktumet att Indien är det land som infört dödsstraff för vissa fall av sexuella övergrepp vilket gör landets lagstiftning mer radikalt inom detta ämne (Amnesty Press, 2007).
Indien är en av världens största demokratier och det råder både yttrandefrihet, pressfrihet, och tryckfrihet i landet. Pressen ägs av privata och inflytelserika medieföretag samt
finansfamiljer, och många medborgare har lässvårigheter främst i de lägre klasserna i samhället (Landguiden). Pressfriheten i landet är fortfarande mycket begränsad och det förekommer våld och förtryck mot journalister (World Press Freedom Index, 2014). Man har även sett att indiska myndigheter har försökt censurera material på internet och tagit
kontroll över flera delstaters media, även om digitaliseringen har öppnat många gränser kring publiceringen på internet på grund av brist på säkerhet och övervakning (Freedom House, 2017). Vidare i metoddiskussionen kommer Indiens tryckfrihetslagar
problematiseras.
Den indiska regeringens argument förespråkar dödsstraff som en nödvändighet genom att argumentera för rättvisa och avskräckning vilket inte ger den nyanserade bild av de faktiska argumenten kring dödsstraff från Indiens synvinkel som hade önskats för denna studie (The Hindu, 2020). Därför är valet att använda nyhetsartiklar ämnat att representera
medborgarnas åsikter på en större och mer offentlig plattform utifrån indiska journalister. Denna studie använder sig av en strategisk urvalsprocess utifrån dels vilka nyhetssidor som används oftast, samt vilka specifika artiklar som är relevanta för att besvara studiens syfte. Materialet har valts utifrån vilka kända nyhetssidor som läses mest i Indien. Källorna är alla influerade på något sätt av en politisk ideologi eller åskådningar, vilket gör att materialet inte är neutralt. För att skapa en jämn fördelning av åsikter har nyhetssidorna därför valts ut någotsånär jämnt spritt från både högerpolitiska och vänsterpolitiska argument.
Nyhetssidan Al Jazeera anses ha vänsterpolitiska dragningar (Allsides, 2019) medan Times of India har mer högerpolitiska influenser där nyheter på något sätt gynnar det konservativa regerande partiet Bharatiya Janata Party (MBFC, 2019).
BBC News Asia är en nyhetssektion av BBC News som är specificerad på nyheter från Asien. Kanalen har fått kritik för att vara opartisk både till höger och vänster av det politiska
spektrumet, men har senast 2013 uppmärksammats för att ha vissa kulturella liberala inslag i flertal nyheter. Nyhetsartiklarna som publicerades på nätet fick omdömet att vara center/ mitten-baserade av AllSides Bias Rating 2013 (Allsides, 2020).
DailyO som ägs av The India Today Group har klassats som något konservativ i sin partiskhet genom vissa uttryck och formuleringar för konservativt politiskt gynnande. Media Bias/Fact Check (MBFC) bedömer nyhetssidan som mitten/högerpolitiskt baserad då den rutinmässigt gynnar den indiska högernationalistiska regeringen (MBFC, 2019).
Outlook India beskriver sin journalistik som mitten/vänsterpolitiskt grundad men med huvudmål att vara politiskt opartiska (Outlook India, 2009).
26
Nyhetsartiklarna är ett litet och begränsat antal urval gentemot hur många plattformar på nätet som indiska medborgare och medier faktiskt kan diskutera och resonera kring
våldtäktslagstiftningen vilket riskerar att inte ge ett tillräckligt representativt urval av indiska medier. Däremot behandlar urvalet artiklar samma operationella underlag, samt hänvisar till samma lagar och förordningar ur den indiska straffrätten vilket gör att man kan se tydliga överensstämmelser mellan artiklarna vilket ökar validiteten av studiens material (Esiasson, 2017).
Man kan se en tydlig överrensstämmelse av de slutsatser nyhetsartiklarna har utformat, där de artiklar som argumenterar för dödsstraff och regeringens beslut använder sig av samma typer av argument, exempelvis att dödsstraff kan ge frid till offrets anhöriga. Man kan även se hur de artiklar som avvisar lagstiftningen använder samma sorters av argument för sin slutsats. Graden av reliabilitet mäts genom att man jämför resultatet från två operationella indikatorer med samma mätinstrument (Esiasson, 2017), vilket i denna studie innebär att alla artiklar behandlas genom kvantitativ textanalys.
5
RESULTAT
En artikel av BBC Asia beskriver gruppvåldtäkten av den kvinnliga studenten på en buss i Indiens huvudstad New Dehli. Artikeln ” What do hangings mean for India's women?” förklarar betydelsen av gruppvåldtäkten som anses vara orsaken för tusentals protester på gatorna och som kom ut på nyheter jorden runt, vilket ledde till att indiska auktoriteter tvingades skärpa lagarna och även introducera dödsstraff i vissa specifika våldtäktsfall (BBC Asia, 2020).
Gärningsmännen dömdes till döden genom hängning, ett straff som brottsoffrets familj är positivt inställda till. Brottsoffrets mamma blev ansiktet utåt för att leda rörelsen som är för dödstraff i Indien. Argumenten bakom dödstraffen och familjens inställning till det grova straffet gärningsmännen beskrivs som den främsta anledningen till att skipa rättvisa och den indiska befolkningen firade utanför fängelset där gärningsmännen avrättades och
demonstrerade med ord som " död åt våldtäktsmän" (SVT, 2020).
Gärningsmännen som hängdes vid Tihar-fängelset i Indiens huvudstad var de första som dömdes till dödsstraff sedan 2015, efter att ha suttit fängslade i 7 år (Al Jazeera, 2020). Den högsta domstolen dömde fyra av gärningsmännen till dödsstraff 2017 med motiveringen att straffet för brottet är av den mest sällsynta standarden som krävs för att motivera ett
dödsstraff i den indiska lagstiftningen. Endast fyra av de sex män som genomfört våldtäkten dömdes till dödstraff, eftersom en av männen begick självmord i häktet 2013, och en av männen som var 17 år vid den tiden brottet begick fick endast 3 års fängelsestraff på en reformanläggning och släpptes 2015 då den maximala tiden för en minderårig i Indiens rättssystem är 3 år (Al Jazeera, 2020).
27
Den indiska premiärministern Narendra Modi ska ha uttryckt i sociala medier att "Rättvisa har segrat” efter avrättningen av gärningsmännen för samma händelse som skrivits om i tidigare artikel det vill säga gruppvåldtäkten på bussen i Delhi 2012. Den indiska
premiärministern menade även att "Det är av yttersta vikt att säkerställa kvinnors värdighet och säkerhet". Indiens president avvisade alla sorters klagomål mot gärningsmännens straff (Al Jazeera, 2020).
Artikeln av BBC Asia argumenterar för att de inte tror att statens nya beslut om dödsstraff kommer öka säkerheten för kvinnorna i Indien. Trots att staten har gjort ytterligare
granskningar om våld mot kvinnor i landet drar de slutsatsen att liknande brott har fortsatt i landet. Regeringens uppgifter visar att tusentals våldtäkter utförs varje år och ökar
konsekvent under åren dessutom (Fadnis, 2017).
Det främsta anledningen är således att de flesta våldtäktsfallen och fall av sexuella övergrepp inte rapporteras till polisen vilket är en av de största och mest avgörande orsakerna till varför dödsstraffen mot våldtäktsmän inte har gjort någon skillnad. Vad det andra faktiska
problemet ligger handlar inte bara om att brotten ska bli anmälda, utan kvinnornas mod att våga anmäla. Många kvinnor anmäler inte övergreppen på grund av skam eller rädsla att deras berättelse inte kommer bli betrodd i domstolen. Artikeln beskriver flera fall där kvinnor blivit våldtagna och sedan mördade, som ett sätt att få offret att inte kunna anmäla eller avslöja förövarna. Man har även sett flera fall där kvinnor som anmält blivit allvarligt skadade efter att ha anmält våldtäkten. De olika delarna av anmälan mot sexuella övergrepp tyder på missbruk av de högre uppsatta männen i maktpositioner samt korrupta rättsorgan. De sexuella övergreppen är inte knutna till någon viss social eller ekonomisk bakgrund, offren tillhör alla möjliga samhällsgrupper och detsamma gäller våldsutövarna våldtäkten (BBC Asia, 2018).
Den indiska regeringen motiverar att strikta straff ska inge en rädsla och respekt för lagen och avskräcka folk att utföra brott som sexuella övergrepp. Artikeln förklarar däremot hur experter har utlyst en ändring i det patriarkala systemet som den enda lösningen på problemet eftersom det är den patriarkala strukturen som inte ger kvinnor någon fördel oavsett om det kommer till att anmäla straff, som att bli trodda på i domstolen och faktumet att männen överhuvudtaget tar sig rätten att våldföra sig på kvinnor (BBC Asia, 2018). En annan artikel av den indiska nyhetsorganisationen Al Jazeera beskriver hur nya lagar har trätt in i Indiens lagstiftning för sexualbrott men att det endast är enskilda fall av sexualbrott som döms med dödsstraff, vilket gäller grövre sexualbrott som lett till mord eller att offret avlidit av sina skador (Al Jazeera, 2020).
Motargumenten i artikeln förklarar hur dödstraff inte är tillräckligt att avtjäna för en grov våldtäkt, och förklarar att rättvisa inte enbart är tjänad genom dödstraff. Aktivister i Indien säger att dödstraffet visserligen kan fungera som ett avslut för familjens lidande, men att det inte fungerar som ett faktiskt verkställande medel för kvinnors säkerhet. Även i denna artikel
28
adresseras inhemskt våld och det korrupta samt otillräckliga rättssystemet (Al Jazeera, 2020).
Den indiska lagkommissionen har särskilt skärpt lagarna när det gäller brott som våldtäkt och sexuellt missbruk av barn, där straffen ska begränsas till minimum 5 år upp till livstid fängelse. Regeringen hävdar att syftet med de nya bestämmelserna är bland annat att förebygga barnprostitution, samt skydda barn och kvinnor från sexuella övergrepp. Den indiska kommissionen har antagit FN:s konstitutionella bestämmelser om att skydda barn från sexuell exploatering och erhållit information från kvinnorättsorganisationer som Democratic Women´s Association (1981).
De indiska kvinnorättsorganisationerna har haft en viktig roll i fallet, The Hindu förklarar hur civilsamhälleorganisationer med huvudfokus på kvinnorättsfrågor hade lämnat en rapport till den högsta domstolen främst berörande situationen kring korruptionen i rättssystemet där tjänstemän antingen utnyttjat sin höga ställning eller överskridit en
kvinnas integritet på anläggningar som sjukhus och fängelser (The Hindu, 2000). The Hindu tar upp i artikeln "NCW mot dödsstraff i våldtäktsfall" att kvinnorättsorganisationen
National Commission for Women till skillnad från den indiska regeringen inte förhåller sig till avrättning som straff för sexuella övergrepp trots de ständigt ökande brottsfallen. Ordförande för organisationen Vibha Parthasarathi klargjorde i artikeln att föreningen inte föredrog dödsstraffs-förslaget och att även ett flertal av de indiska staterna var mot dödsstraff men för livstid fängelse. 10 av 16 stater röstade mot dödsstraff, där de stater som var för ansåg att straffet kunde beviljas i mycket särskilda fall som våldtäkt mot barn samt gruppvåldtäkt. Mamta Sharma som var ordförande för National Commission for Women 2013 har däremot i ett annat uttalande sagt att "Beslutet om straff bör vara av döden så att det fungerar som ett avskräckande medel" (Wall street journal, 2013).
Anledningen till varför majoriteten av staterna var mot dödsstraff kan bland annat förklaras av Dr Advani som är medlem i National Commission for Women. Dels blir bara fyra procent av våldtäktsfallen dömda i rätten i Indien, och dels finns det även en oro att förövarna dödar offret för att ta bort risken att bli anmäld och dömd (The Hindu, 2020). New Dehli´s
parlament har även infört straffet att gärningsmän som utförtupprepande grova övergrepp även dömas till dödsstraff (New Dehli, 2013).
The Hindu beskriver att den indiska Lagkommissionen senast 1967 hävdade
dödsstrafflagstiftningen som ett sätt att offentligt "demonstrera" mot brott och inte i ett vedergällningsteoretiskt syfte. Kommissionen rekommenderade 2015 att dödsstraff borde avskaffas då dödsstraff i praktiken inte avskräcker mer än livstids fängelsestraff, vilket den indiska lagkommissionen hävdade i sin 262:a rapport. Detta innebär att alla myndigheter under den indiska regeringen inte håller med om dödsstrafflagstiftningen vilket tydligt uttrycks i meningen “The notion of “an eye for an eye, tooth for a tooth” has no place in our constitutionally mediated criminal justice system", som den indiska lagkommissionen utryckte 2015 (The Hindu, 2020).
