Kompetent digitalisering? Den digitala läroplanen i skola och samhälle

KULTUR–SPRÅK–MEDIER

Examensarbete i fördjupningsämnet

Svenska och lärande

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Kompetent digitalisering?

Den digitala läroplanen i skola och samhälle

Competent digitization?

The digital curriculum in school and society

Gustav Andersson

Ämneslärarexamen, inriktning mot gymnasieskolan 300 högskolepoäng

2018-05-29

Examinator: Magnus Persson Handledare: Anna Clara Törnqvist

Förord

Jag vill börja med att tacka min handledare Anna Clara för ovärderlig återkoppling och uppmuntra mig till att bli lärare. Utan henne hade detta examensarbete aldrig lämnats in och min framtid som lärare hade varit oklar. Jag vill även tacka min goda vän och kollega Emelie Nyberg som gett mig driv, kraft och framförallt tid för att genomföra detta arbete.

Abstract

Syftet med denna dokumentstudie är att undersöka skolans väg till digitalisering och dess påverkan på läroplanen. Med kritisk diskursanalys som metod vill jag analysera hur direktiv från EU har påverkat Sveriges, skolans och läroplanens syn på digitalisering och digital kompetens. Fokus har legat på diskursen som råder mellan statliga institutioner och dess koppling till skolan och svenskämnet. Resultatet har visat på tydliga kopplingar mellan en större samhällelig digitalisering och läroplanen Gy11 som efter en revidering 2017-07-01 inkluderar digital kompetens och betonar vikten av digitaliseringen av skolan. Analysen bygger på den diskurs som syns mellan EU, Näringsdepartementet och Skolverket samt hur multimodal teori, multiliteracy och digital literacy kan läsas in dessa institutioners

utredningar. Den reviderade läroplanen ses som diskursens slutprodukt

Nyckelord: digital literacy, gymnasieskolan, kritisk diskursanalys, läroplan, multilitteracy, multimodalitet, svenska

1. INLEDNING ... 5

2. BAKGRUND ... 6

2.1DEFINITIONER ... 7

2.1.1 Digitalisering ... 7

2.1.2 Digital kompetens ... 7

3.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8

3. TEORETISKA PERSPEKTIV ... 9 3.1MULTIMODALITET ... 9 3.2MULTILITERACIES ... 10 3.3DIGITAL LITERACY ... 11 4. METOD ... 13 4.1KRITISK DISKURSANALYS ... 13

4.1.1 Den tredimensionella modellen ... 14

4.2TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 14

4.3ATT LÄSA LÄROPLANEN... 15

4.4FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 16

5. RESULTAT ... 18

5.1VÄGEN TILL DIGITALISERING OCH DIGITAL KOMPETENS ... 18

5.2DIGITAL KOMPETENS OCH DIGITALISERING I SKOLAN... 19

5.3LÄROPLANENS DIGITALISERING ... 21 5.4SVENSKÄMNETS DIGITALISERING ... 22 6. ANALYS ... 24 6.1DEN HISTORISKA DISKURSEN ... 24 6.2DEN NUTIDA DISKURSEN ... 26 7. DISKUSSION... 29 7. REFERENSER ... 32

1. Inledning

”Skolverket måste digitaliseras” sa Elsemarie Hallqvist, rektor på Nytorpsskolan i Göteborg, till SVT-nyheter (Youcefi, SVT, 2018) när det upptäckts att årets nationella prov i engelska hade läckt ut på sociala medier. Hur många elever som tagit del av frågorna, samt hur läraren ska bedöma provet är oklart, men då vi lever i ett allt snabbare informationssamhälle kan vi

anta att det var en hel del. Anders Boman, enhetschef för nationella provet på Skolverket,

menar att det inte är första gången nationella prov sprids. Enligt Boman är lösningen att digitalisera provet till år 2022 (Himidi-Nia, SVT, 2018) Detta är ett tydligt exempel på hur samhällets digitalisering gör sig påmind i skolvärlden. Hur skolan ska digitaliseras är svårt att veta men det som kan utläsas från Hallqvists citat är att det måste ske en större förändring. Digitala verktyg och digitala medier börjar komma in i skolan mer och mer, dels genom att nationella provet ska digitaliseras samt att gymnasieskolans läroplan har fått en revidering där digitala kompetenser är ett nytt och viktigt begrepp.

Under min utbildning har läroplanen ständigt varit närvarande. I grund och botten är det dokument som styr min framtida profession och ett riktmärke för hur jag ska lägga upp min undervisning. Jag och mina klasskamrater är skolade i Gy11 och dess innehåll, det är den vår utbildning har utgått ifrån och det är den vi har använt oss av under vår VFU. Dock kommer vårt arbete som lärare se annorlunda ut då vi kommer arbeta efter en reviderad läroplan där digital kompetens är ett nyckelord.

Det som har reviderats är skolans värdegrund och de övergripande målen (Kap 1 och 2, Skolverket 2017) som ska genomsyra hela skolverksamheten. I dagens snabba

informationsflöde måste vi tänka annorlunda kring hur vi värderar källor, vilka

informationskanaler vi väljer, och att tänka kritiskt runt plötslig reklam eller popupfönster. Bara att ett nationellt prov läcker ut på sociala medier är ett varningstecken. Samhället

förändras allt snabbare och snabbare och nu har skolan bestämt sig att hänga med. Med detta i åtanke vill jag undersöka vad Skolverket faktiskt menar med digital kompetens och

digitalisering samt hur den påverkar samhället i stort samt skolan. Digitaliseringen är i grund och botten ett direktiv från EU som tillslut har nått den svenska skolan men det känns som det är en lång tid innan digital kompetens kommer bli praxis. Genom kritisk diskursanalys ska jag undersöka skolans väg mot digitalisering från EU:s direktiv vidare till Skolverket för att landa i den reviderade kursplanen (Gy11, 2017).

2. Bakgrund

Lars Gustaf Andersson skriver i boken Skolan och de kulturella förändringarna (1999) att en generellt kan urskilja tre sorters förändringar som samhället i stort står inför: förändringar av samhällets struktur, kommunikationssätten och tidsanvändningen. Under kort tid har en stor samhällelig förändring skett där digital teknik som tidigare tycktes främmande har blivit vardag. Detta har förändrat många delar av samhället och även hur skolan måste arbeta. Även om skolans kunskapsmonopol har minskat tack vare digitala verktyg och den allt snabbare kommunikationen, är skolan ändå en vital förmedlare av värderingar. Andersson refererar till Jacques Delors (Europeiska kommissionens ordförande 1985–1993) som menar att de enorma informationsteknologiska framstegen och mediekulturens snabba framväxt skapar en värld som är svår att överblicka. Skolan och läraren måste hänga med i utvecklingen och det ställer större krav på genomtänkt pedagogik som tar hänsyn till mediekulturens snabba förändring. Utefter denna premiss menar Andersson att kunskaps- och kompetensbegreppet måste omdefinieras. Skolan måste synliggöras i samhället och samhället måste synliggöras i skolan (Andersson, m.fl. 1999, s. 24).

Pedagogikforskaren Andy Hargreaves är av samma mening och menar i Läraren i det

postmoderna samhället (1998) att ”Med tiden blir gapet mellan skolans värld och världen utanför allt mer uppenbart. Det anakronistiska i skolans värld blir allt tydligare. Det är denna klyfta som utgör en stor del av krisen i dagens skola” (Hargreaves, 1998, s.39)

Andersson (1999) utgår från Hargreaves och menar att skolan har fått nya uppgifter i dagens samhälle. I mediekulturens snabba framväxt är kanske skolan en av få institutioner som kan överblicka en allt mer fragmentarisk värld. Då nya kommunikationssätt och

informationskanaler förändrar samhället har skolan en allt större uppgift: att leda in samhället i skolan och ge kompetenser till eleven så hen kan navigera i ett allt mer digitaliserat samhälle (Andersson, m.fl. 1999). Även Bill Cope och Mary Kalantzis (2010) menar att den

medieteknologiska utvecklingen har förändrat undervisningen. De menar att oavsett i vilken grad skolan har tagit till sig nya digitala verktyg så finns påverkan att alla, på något sätt, har blivit tvungna att förhålla sig till det. Många skolor har idag tillgång till digital teknik med den används inte alltid till att förändra undervisningen (Cope, Kalantziz, 2010)

2.1 Definitioner

Då mitt arbete utgår från styrdokument stipulerade av Skolverket bygger min

begreppsförklaring på statliga utredningar och dess definitioner av begreppen digitalisering och digital kompetens. Detta är för att skapa en rättvis bild av vad läroplanen menar med digital kompetens och digitalisering i en skolkontext.

2.1.1 Digitalisering

Vad gäller begreppet digitalisering har jag valt att utgå från Näringsdepartementets utredning

En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13) som

menar att digitalisering används idag med två olika betydelser. Informationsdigitalisering, som är omvandling av information till digital form, samt samhällelig digitalisering som är en ökad användning av IT på bred samhällelig front. Då båda definitioner kan appliceras inom skolvärlden har jag valt att sagda begrepp bygger på båda definitionerna.

2.1.2 Digital kompetens

Digital kompetens bygger på i vilken utsträckning en individ är bekant med digitala verktyg som datorer, smartphones och liknande media. Kompetens utgörs även av förmågan att följa med i den digitala utvecklingen samt dess påverkan på individens liv. Den definitionen av digital kompetens jag använder kommer från utredningen Gör Sverige i framtiden – digital

kompetens (SOU 2015:28, s 14) och innefattar:

• Kunskaper att söka information, kommunicera, interagera och producera digitalt. • Färdigheter att använda digitala verktyg och tjänster.

• Förståelse för den transformering som digitaliseringen innebär i samhället med dess möjligheter och risker.

3.1 Syfte och frågeställningar

I mitt examensarbete vill jag undersöka på vilket sätt digitaliseringen av samhället och kraven på digitala kompetenser i skolan kan förändra skolan och svenskämnet. Arbetet är en

dokumentstudie som genom kritisk diskursanalys kommer undersöka skolans väg till digitalisering. För att besvara mitt syfte utgår jag från följande frågeställningar.

• Hur har processen som ledde fram till den reviderade läroplanen sett ut? • Vad innebär digitaliseringen av samhället och svenskämnet?

3. Teoretiska perspektiv

De teoretiska perspektiv jag har valt att utgå ifrån är multimodalitet, multiliteracy och digital literacy. Alla dessa teorier behandlar kommunikation med hjälp av digital teknik på något sätt vilket gör dem till adekvata ingångar till vad digital kompetens kan vara. Teorierna kommer användas som ett underlag för vad den reviderade skolplanen menar med digital kompetens och digitalisering.

3.1 Multimodalitet

Dagens digitala verktyg har gett oss möjlighet att uttrycka oss på nya sätt i både formella och informella sammanhang och vår kommunikation har därför blivit mer multimodal.

Multimodal teoribildning bygger på att erkänna olika modaliteters roll i en meningsskapande process utifrån ett icke-hierarkiskt synsätt. Det betyder att varje modalitet, vare sig det är text, bild eller digitala medier, oberoende av andra modaliteter kan skapa mening och har samma betydelsepotential.

Edvardsson, Godhe och Magnusson menar i Digitalisering, literacy och multimodalitet (2018) att digitala medier och den digitala utvecklingen har idag gjort det lättare att kommunicera och sprida information genom en mängd olika kanaler. Ett bredare meningserbjudande har gjort att bilder i många fall ersätter skrift som kommunikationsform och att skärmen tar över den roll som pappersmedier tidigare haft. Det har även skett en förändring i skolans

kunskapsutveckling gällande diskrepansen mellan skolans formella lärande och fritidens informella lärande. Den informella arenan karaktäriseras av sociala medier och videospel som många ungdomar visar stort engagemang för. Det informella lärandet består ofta av kortare digitala texter med möjlighet att interagera med skribenten. Skillnaden mellan läsningen av dessa kortare texter och läsningen av skolans mer formella läsning av längre tryckta texter kan vara en förklaring till det läsproblem och resultat i nationella och internationella mätningar (Magnusson, 2016). I Design för lärande: ett multimodalt perspektiv (2010) menar Gunther Kress och Staffan Selander att multimodalitet ofta förknippas med nya medier och textvärldar som tv-spel och filmer som börjar påverka den tryckta bokens monopol. Skolan har haft en tradition att kunskap ska läras ut genom skriftlig kommunikation, dock börjar detta förändras då allt mer information förmedlas genom datorskärmen. De menar att denna syn utmanas av ett multimodalt synsätt och ger tre orsaker till varför.

• Skolan är inte längre enbart teoretiskt utan handlar även om att kunna tillämpa sina kunskaper. Verbal- eller textbaserade representationer räcker inte då olika typer av kunskap efterfrågas som kan bättre gestaltas genom andra medier.

• En större efterfrågan på vetande och kunnande i kombination. Tidigare har det akademiska vetandet varit praxis men nu efterfrågas en kombination av olika kunskaper.

• Elever är idag en större del av den tekniska världen än tidigare exempelvis genom sociala medier, bloggar och forum på nätet. Kommunikationen är således mycket mer global än tidigare då internet har gjort det smidigare att anskaffa data (Kress, Selander 2010, s.27–28).

Edvardsson, Godhe och Magnusson (2018) menar att ett multimodalt meningsskapande påverkas av materialitet, d.v.s. vilket medium modaliteten är förpackad i. Idag förekommer läromedel i en rad olika materialiteter. Traditionellt tryckta böcker samsas med digitala texter, ibland av interaktiv karaktär, som kan läsas med hjälp av olika digitala verktyg så som dator, mobil eller surfplatta. Samhällets pågående digitalisering har också ökat tillgången till digitala medier i en skolkontext: poddradio, webbtidningar och plattformar för virtuella museibesök via digitala verktyg. Alla dessa nya medier är exempel på ett allt bredare meningserbjudande menar Edvardsson, Godhe och Magnusson (2018).

3.2 Multiliteracies

Petra Magnusson skriver i Multiliteracies i lärande och undervisning (Magnusson, 2016) att literacy idag används som ett begrepp för att tala om förmågor och kunskaper inom olika områden. Begreppet innebär en bred och föränderlig syn på kommunikation och läsning och används i så många olika sammanhang att det är svårt att greppa. För att tydliggöra vilken typ av literacy som behandlas skrivs ofta en bestämning ut, t.ex. reading literacy, computer

literacy eller digital literacy. Historiskt har skolans arbetssätt och uppgift om att utbilda elever att kommunicera varit starkt knuten till skriftspråklig läs- och skrivundervisning men idag, med ett allt större meningserbjudande i form av digitala medier och verktyg, är många teckenvärldar inte knutna till alfabetisk text (Magnusson, 2016b).

Cope och Kalantzis menar i artikeln ”Literacy” (2012) att betrakta lärande i ett multiliteracies-perspektiv bygger på att synliggöra hela bilden av vad meningsskapande i nutiden innebär. Multiliteracies är ett sätt att uppmärksamma det globaliserade samhällets kulturella och språkliga mångfald samt hur text- och kommunikationsformer påverkas av den

medieteknologiska utvecklingen. Magnusson (Magnusson, 2016b) menar att det hela bygger på att kunna förstå meningserbjudande utifrån ett kulturellt och socialt sammanhang och att kunna tolka ett medium källkritiskt. Multiliteracies sträcker sig således till andra

teckenvärldar och medier än enbart det skriftliga och pappersburna, vilket ökar vikten av metakognitiva förmågor för att kunna styra sitt lärande, det vill säga att veta vad det är en förstår och inte förstår samt vad det är som meningserbjudandet vill uppnå.

Cope och Kalantzis (2010) hävdar också att pedagogiken kring multiliteracies har ett

framåtsträvande syfte där en lärare har möjlighet att skapa en undervisningsmiljö som bejakar medieteknologiska möjligheter. Det möjliggör även att inkorporera olika teckenvärldar, se dem som dynamiska resurser för att ta tillvara på var elevs olikhet och skapa en inkluderande undervisning (Cope, Kalantzis, 2010). Multiliteracies och multimodalidet kan ses som tätt förknippade då de vill ta tillvara på de digitala verktygens potential. För att ta tillvara på denna potential krävs en mer specifik form av literacy, nämligen den digitala.

3.3 Digital literacy

Colin Lankshear och Michele Knobel skriver i Digital literacies: Concepts, policies and

practices (2008) att det var författaren Paul Glister som introducerade begreppet digital

literacy. Glister menar att digital literacy handlar om förmågan att förstå och använda sig av information från någon slags digital källa. Lankshear och Knobel menar att digital literacy behandlar förmågan att kunna hantera, skriva och läsa information med hjälp av digitala verktyg. Det två centrala faktorerna till framväxten av digital literacy är att den behandlar nya sätt att se på informationshantering och informationssökande. Digitala verktyg och snabbare kommunikation har gjort det svårt att överblicka det växande medieteknologiska samhället.

Förändringen till ett mer digitalt samhälle har gått snabbt, vilket har lett till att lärare i Sverige inte har träning i att möta en digitalbaserad arbetspraktik, menar Säljö och Lantz-Andersson i

Lärare i den uppkopplade skolan (2014). Även om digitala verktyg kan anses vara en

studieredskap med potential. Det finns en problematik i att alla lärare inte riktigt är i fas vad gäller digital kompetens, något som alla lärare borda anamma och anpassa sig efter då den digitala skolvardagen blir allt vanligare. Lärare måste organisera, utveckla och stödja sitt lärande genom digitala verktyg, menar Säljö och Lantz-Andersson (2014)

4. Metod

Nedan följer en presentation av den kritiska diskursanalys som är den metod jag ska använda mig av för min dokumentstudie. Därefter presenteras Faircloughs tredimensionella modell, verktyget för min analys, vilken kommer appliceras på direktiv gällande digitalisering från EU samt en rad statliga utredningar. Mer om detta under kapitel 4.2 Tillvägagångssätt. För att lägga en grund för min läsning av läroplanen följer också ett kapitel om hur Skolverket menar att läroplanen skall läsas.

4.1 Kritisk diskursanalys

Ett tydligt drag i kritisk diskursanalys är att det utgår från systematiska studier av diskurser och dess koppling till maktfrågor. Diskursanalys är också någon form av språkstudie då en undersöker diskurser, det vill säga hur människor förstår och talar om världen (Winther Jørgensen, Philips, 2000). Den kritiska diskursanalysen är en bred och mångfacetterad metod. För att besvara mitt syfte om digitaliseringen av samhället och skolan har jag valt att utgå från Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Utifrån den kritiska diskursanalysens

övergripande syfte, att studera förhållandet mellan diskurser och sociala strukturer, anses Faircloughs riktning vara mest framträdande. Den kritiska diskursanalysen kan ses som en typ av angreppssätt mer än en generell metod då den tar fasta på relationen och påverkan mellan makt och språk (Winther Jørgensen, Philips, 2000).

Faircloughs kritiska diskursanalys utgår från en socialkonstruktivistisk grundtanke vilket innebär att samhället ses som en social konstruktion skapad genom interaktionen mellan människor. Den världsbild vi skapar handlar framförallt om hur människor förstår och talar om världen och hur vi speglar det i språket. Faircloughs kritiska diskursanalys går således på djupet i analysen av språket samtidigt som språket ses som upprätthållare och skapare av verkligheten. Detta betyder alltså att diskurser påverkar och påverkas av samhället (Winther Jørgensen, Philips, 2000).

4.1.1 Den tredimensionella modellen

Faircloughs kritiska diskursanalys bygger på en tredimensionell analysmodell som kommer användas i min analys. Modellen visar den relation som kan finnas mellan de tre

dimensionerna text, diskursiv praktik och social praktik (Winther Jørgensen, Philips, 2000).

De tre delarna kan både analyseras fristående och i relation till varandra i olika

konstellationer. Begreppet text kan stå för en skrift, en bild eller ett tal om vem som säger vad till vem och på vilket sätt, eller en blandning av dessa. Den diskursiva praktiken menar Fairclough står för de processer gällande produktion och konsumtion som sker inom diskursen. Han menar även att det är viktigt att tänka på vad det är för typ av text och inom vilket sammanhang texten användas. Texten kanske enbart ska användas inom en specifik diskurs men kan också vara en del i ett annat specifikt sammanhang. Det är också viktigt att tänka på vilka som är aktiva i texten, till vem texten är skriven och vem som ska konsumera den. Den sociala praktiken bygger på att sätta in diskursen i ett större sammanhang, ofta tillsammans med dess relation till maktförhållande och ideologier (Fairclough, 1993).

4.2 Tillvägagångssätt

Denna dokumentstudie grundar sig främst i den svåråtkomliga informationen om vad som är digitalisering och digital kompetens både i skolan och i samhället. För att undersöka detta har jag utgått från EU:s direktiv En digital agenda för Europa (KOM(2010)245). Nästan alla statliga utredningar jag behandlar har referat till detta direktiv och kan ses som startskottet för min undersökning. Direktivet behandlar digitaliseringen av EU:s medlemsländer. Detta

de beslut som stipulerades av EU. Detta ledde till en utredning Gör Sverige i framtiden –

digital kompetens (SOU 2015:28) som utfärdades av Näringslivsdepartementet. Dessa

dokument, samt ett antal statliga utredningar, mynnade ut till Skolverket och den reviderade skolplanen (Skolverket, 2017). Då denna läroplan ska träda i kraft 2018-07-01 utfärdade skolverket ett kommentarmaterial, Få syn på digitalisering på gymnasial nivå (Skolverket 2017), för att klargöra den nya begreppsapparat som beskrivs i den reviderade läroplanen.

Utifrån Faircloughs tredimensionella modell ser jag den sociala praktiken som den mer omfattande digitaliseringen genom EU:s direktiv till regeringen och hur den påverkar den diskursiva praktiken som är själva Skolverkets utformning av en mer digitaliserad läroplan. Allt detta landar i hur dessa praktiker påverkar den textuella, det vill säga den reviderade läroplanen. Således kommer analysen vara tämligen linjär utifrån den sociala praktiken, genom den diskursiva praktiken, ner till textnivån.

4.3 Att läsa läroplanen

För att göra en kritisk diskursanalys av statliga utredningar och läroplanen har jag utgått från kommentarmaterialet Få syn på digitalisering på gymnasial nivå (Skolverket 2017) som beskriver hur Skolverket vill att läroplanen skall läsas. Skolans läroplaner har en likartad struktur för alla årskurser i skolan och hela utbildningsväsendet bygger på samma

kunskapssyn och värdegrund. Läroplanen för gymnasiet är uppdelad i två delar. Den första delen behandlar utbildningens värdegrund och den andra innehåller övergripande mål och riktlinjer för skolans arbete. Varje ämnesplan bygger på läroplanens värdegrund och har ett syfte och ett mål för den eller de kurser som ingår i ämnet. För varje kurs finns ett centralt innehåll och kunskapskrav. Läroplanen, de programspecifika examensmålen samt

ämnesplanerna fyller en egen funktion, men det är i samverkan mellan dessa styrdokument som utbildningen ska planeras (Skolverket, 2017). Läroplanen kan liknas vid en tratt där skolans gemensamma uppdrag och mål konkretiseras till kursplanen med mer specifika mål (se Figur 1).

(Figur 1)

Varje ämne har ett specifikt syfte som undersöker vilka kunskaper eleven ska ha möjlighet att utveckla genom undervisning. Syftet beskriver ämnets övergripande uppdrag och ställer konkreta krav på vad undervisningen ska betygsätta. Förmågor som inte kan betygsättas, till exempelvärdegrundsfrågor, framgår även i ämnets syfte. Ämnesmålen beskriver de kunskaper eleven ska ges förutsättningar att utveckla genom undervisningen. Målen, som är beskrivna i punktform, är ett förtydligande vad läraren ska betygsätta men ska inte sätta en begränsning för elevens kunskapsutveckling. De ämnesspecifika målen är ett komplement till varje kurs centrala innehåll som anger vad som ska behandlas i undervisningen. För varje kurs finns en betygsstege där de godkända betygen sträcker sig från A-E och det icke godkända betyget är F som är sammankopplade med kursens centrala innehåll och ämnesplanens mål (Skolverket, 2017). Läroplanen är således ett intrikat dokument för lärarens profession och kan förtydligas med nedanstående figur som är tagen från Få syn på digitalisering på gymnasial nivå

(Skolverket 2017, s.5) med viss modifiering för att vara mer lättöverskådlig.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Då min analys inte bygger på intervjuer eller enkäter försvinner de krav om hanteringen av forskningsmaterial som definieras av Vetenskapsrådet (2017) som tystnadsplikt, sekretess,

Läroplan

krav på forskningsetik för att undvika vetenskaplig oredlighet. För att studien ska följa forskningsetisk sed kommer arbetet bygga på ärlighet, tillförlitlighet, objektivitet och opartiskhet (Vetenskapsrådet, 2017). Det är även viktigt att följa god sed, dels för att värna om undersökningens validitet men även för att skapa ett kvalitativt underlag för framtiden.

För att öka validiteten har jag valt att utgå från två begrepp: hantverksvaliditet och pragmatisk validitet (Alvehus, 2013). Hantverksvaliditet handlar om att resultatet grundar sig på ett metodiskt arbete med analyser och datainsamling. Genom att kontinuerligt ifrågasätta

analysen för att fastställa och ifrågasätta dess rimlighet kan en argumentation byggas upp med högre validitet. Hantverksvaliditet bygger på att belysa det fenomen som undersöks och belysa dem från olika synvinklar genom teoretisk problematisering. Pragmatisk validitet utgår delvis utifrån frågan ”för vem?”. Det ska finnas ett användningsområde för undersökningen för att den ska bli relevant. Målet med min undersökning är att landa i något konkret om hur digitaliseringen och digital kompetens kan påverka svenskundervisningen och professionen som lärare.

5. Resultat

Nedan följer en redogörelse för de direktiv som har lett fram till den reviderade läroplanen och dess nya innehåll om digitalisering och digital kompetens. Den diskurs som beskrivs går via direktiv från EU till Näringsdepartementet och till sist till Skolverket och den reviderade läroplanen.

5.1 Vägen till digitalisering och digital kompetens

Den sjunde juni 2012 beslutade regeringen att tillsätta Digitaliseringskommissionen vilket är en kommitté vars uppgift är att se till att regeringens IT-politiska mål uppfylls. I

kommittédirektivet (Dir. 2012:61) beskrivs det IT-politiska målet med att Sverige ska vara främst i världen med att använda digitaliseringens möjligheter. Regeringens digitala agenda ska omfatta hela samhället och bygger på att digitalisera och utveckla på en bred front. Digitaliseringen ska ta vid inom vård, omsorg och industri men även i utbildningsväsendet.

En utgångspunkt för Digitaliseringskommissions arbeta är att förbereda ungdomar för morgondagen och ”… se till att de har tillgång till moderna lärverktyg och en tidsenlig

utbildning.” (Dir. 2012:61, s. 5). Kommittédirektivet menar att digitaliseringen ska genomsyra skolan och undervisningen samt bidra till demokratin och tillgången i till kultur i Sverige. Utgångspunkten för kommissionen vad gäller utbildning är att skapa nya möjligheter i ett modernt samhälle samt hitta lösningar för skapande och lärande genom att integrera IT i skolan med direktiv från Skolverket (Dir. 2012:61). Digitaliseringskommissionens agenda om att modernisera Sverige bygger på EU-kommissionens dokument En digital agenda för

Europa (KOM(2010)245) som menar att det är vitalt att utveckla Europas digitalisering av

informations- och kommunikationsteknik samt vikten att utbilda ungdomar i digitala medier för att skapa digital kompetens. Detta är något som samtliga medlemsländer inom EU bör arbeta med. Det är i detta direktiv själva diskursen om digitalisering inom EU och Sverige börjar.

För att realisera det it-politiska målet utfärdade Näringsdepartementet en statlig utredning för att precisera digitala kompetenser inom skolan. I utredningen, Gör Sverige i framtiden –

former: formell utbildning (det reguljära utbildningsväsendet), icke-formell utbildning (sker vid sidan av det reguljära utbildningsväsendet) samt informellt lärande (lärande under fritid). Utbildningsväsendet skall stå för den formella utbildningen som ska bygga på att ge eleven en bredd av kompetenser. Då den digitala utvecklingen går snabbt framåt på global skala ses digital kompetens idag som en nyckelkompetens och således bör den integreras i

undervisningen. Utredningen menar att centrala delar för att digitalisera ett samhälle är skola

och utbildningdå det dagligen berör en stor del av Sveriges befolkning:

Digitaliseringen påverkar skola och utbildning i grunden. Lärande handlar om överföring av kunskaper och utveckling av färdigheter vilket sker genom information, kommunikation och interaktion. Det är just dessa områden som digitaliseringen transformerar.

(SOU 2015:28, s.128)

5.2 Digital kompetens och digitalisering i skolan

Att investera mer i den digitala undervisningen kan göra skolan mer effektiv och bidrar till skolans demokratiuppdrag, menar Näringsdepartementets i utredningen En digital agenda i

människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13, s. 135). Där lyfts fyra

skäl för att bedriva en mer digital undervisning i skolan:

• Dagens unga och vuxna lever i en miljö̈ där it spelar en avgörande roll. Det finns inget

skäl till varför skolan skulle vara utestängd från den delen av världen. Tvärtom bör skolan gå̊ i bräschen för att hjälpa eleverna att bättre förstå och använda sig av nät- samhället och det nätbaserade arbetslivet.

• Även om eleverna kommer till skolan med mycket tekniskt kunnande, innebär inte

det att de är mogna it-användare. De behöver lära sig att använda tekniken i sitt lärande. Det är en kompetens som är svår att tillägna sig på̊ egen hand.

• Alla elever är inte lika it-vana. När tillgångsklyftan håller på̊ att försvinna så finns det

en risk för att det växer fram en ny digital klyfta som har med kunskaper att använda tekniken att göra. Skolan kan och bör överbrygga den nya användarklyftan.

• Skolan behöver möta de behov som dagens och morgondagens samhälle och arbetsliv

har. De elever som utbildas måste kunna verka i det framväxande samhället. För att göra det är it-kunskaper en nödvändiga del. Dessutom måste skolan utveckla tekniker för att identifiera och mäta dessa kunskaper.

(SOU 2014:13, s. 135). Det är i denna utredning som diskursen om digital kompetens och digitalisering tar sin början och som kommer mynna ut i den reviderades gymnasieskolan läroplan som ska tas i bruk 1 juli 2018 (Skolverket 2011). För att förtydliga de ändringar som gjorts skrevs ett

kommentarmaterial 2017 vid namn Få syn på digitaliseringen på gymnasial nivå.

Kommentarmaterialet är en sammanställning av ovan nämnda utredningar och är riktad till lärare inom gymnasiet. Materialet är uppdelat i två delar, en del som konkretiserar digital teknik och digitalisering samt en del som tar upp begreppens påverkan på läro- och ämnesplaner. Skolverket menar att digitala verktyg kan vara en fysisk enhet (så kallad

hårdvara) i form av en dator eller en smartphone men även ett program eller internettjänst (så kallad mjukvara). Digital teknik inbegriper även digitala medier vilket är digitala plattformar för kommunikation och skapande. Sociala medier, e-tidningar är exempel på digitala medier i ett brett perspektiv.

Kommentarmaterialet har en tydlig koppling till samhället i stort och hur skolan ska ge redskap till att forma en modern människa i ett allt mer digitalt samhälle. Då digital

kompetens blir vanligare i allt fler branscher listar Få syn på digitaliseringen på gymnasial

nivå ett antal begrepp som är vedertagna i arbetslivet och forskning samt hur de förhåller sig

till de skrivningar som finns i ämnes- och läroplan samt i examens- och programmålen. IKT (informations- och kommunikationsteknik) är ett begrepp som inte explicit står med i skolans styrdokument men är något som ska genomsyra utbildningen. Begreppet beskriver hur

digitala verktyg används för databehandling och kommunikation. MIK (medie- och

informationskunnighet) är exempel på kompetenser som beskrivs i ämnes- och läroplan utan att själva termen används. Begreppet lanserades i UNSESCO-skriften Media and information

literacy curriculum for teachers (2011) som bygger på en diskussion inom UNESCO som har

bedrivits sedan 1982. Skriften belyser kopplingen mellan medborgarskap, mediekunskap, deltagande, yttrandefrihet och skola. Den allt snabbare digitala förändringen kräver att elever kommer i kontakt med och tänker kritiskt kring digitala medier, förstår hur olika medier fungerar samt skapar möjlighet att skapa och publicera egna texter för att delta i den demokratiska processen. Michael Forsman, lektor i media- och kommunikationsvetenskap, definierade begreppet MIK för svensk räkning 2014 som ”…förmågorna att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa information i olika medier och kontexter.” (Forsman, 2014, s. 2).

använder sig av då den beskrivs i Få syn på digitaliseringen på gymnasial nivå (Skolverket, 2017). Forsman har även skrivit en hel del om digitaliseringen av skolan. I konferensbidraget

Mediemedborgaren i dagens läroplaner och framtidens klassrum: Ett försök till

synkronisering (2017) menar han att digitaliseringen av skolan är en mångmiljardindustri för

företag som Apple, Google och olika läromedelsförlag. Implementeringen av IKT- och MIK-områden präglas framförallt av externa organisationer samt projektfinansierade ”eldsjälar” istället för oberoende forskning, Forsman menar även att kritik har riktats mot den nyliberala och individualiserande ideologis som ligger bakom skolan digitalisering. Kritiken riktar sig även mot avsaknaden av perspektiv hur skolans och samhällets digitalisering kan påverka infrastrukturen (Forsman, 2017).

Även om MIK och IKT inte står utskrivet explicit i läroplanen menar Skolverket att

införandet av dessa kompetenser i undervisningen kan öka elevens förståelse för sin samtid och ge en bättre inblick i samhället på bred front. Digitaliseringen av skolan kan ge eleverna nya verktyg för utveckling och lärande. Att använda digitala verktyg som datorer och surfplattor kan öppna upp nya dimensioner i lärandet. Den ständigt pågående tekniska utvecklingen ger läraren en större tillgång till metoder, verktyg och arbetssätt som kan användas i undervisningen. Att lära sig arbeta digitalt är idag en nyckelkomponent för att klara sig i arbetslivet, både för elev och lärare (Skolverket, 2017).

5.3 Läroplanens digitalisering

Läroplanen som används idag fick sin utformning 2011 och har använts sedan dess. 2017 kom en reviderad version som bygger på ovanstående direktiv från EU, Regeringen och

Näringslivsdepartementet och Skolverket. I Gy11 (Skolverket, 2011) förekommer begreppen digitala hjälpmedel, digitala medier och digitala verktyg i kursplanerna för samhällskunskap, naturkunskap och matematik. Inget av dessa begrepp används i de inledande kapitlen (kap 1, 2) om skolans värdegrund och uppgift eller de övergripande målen. Även om digitala verktyg inte har särskild stor plats i läroplanen vad gäller text så pryds framsidan med en surfplatta som en indikator på skolans väg mot digitalisering.

I den reviderade läroplanen från 2017 är det den första gången som begreppen digital

kompetens och digitalisering framkommer. Revideringen gäller enbart kapitel 1: ”1. Skolans värdegrund” och uppgifter och kapitel 2: ”2. Övergripande mål och riktlinjer” där båda

begreppen är ständigt återkommande (Skolverket, 2017). När denna reviderade läroplan träder i kraft kommer den således förändra skolans grundläggande uppgifter som ska genomsyra kursplaner och ämnesplaner. I läroplanens första kapitel finns följande centrala beskrivning av digital kompetens:

I ett allt mer digitaliserat samhälle ska skolan också̊ bidra till att utveckla elevernas digitala kompetens. Skolan ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse av hur digitaliseringen påverkar individen och samhällets utveckling. Eleverna ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att använda digital teknik. De ska också̊ ges

möjlighet att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att kunna se möjligheter och förstå̊ risker samt för att kunna värdera information.

(Lgy11 .pdf, s 3)

I detta citat ser vi spår av den större sociala praktik som har gått från EU-kommissionens dokument En digital agenda för Europa (KOM(2010)245) till olika statliga utredningar och direktiv till att revidera gymnasieskolans läroplan. Få syn på digitalisering på gymnasial nivå (Skolverket 2017) utgår i sin kommentar till den reviderade läroplanen från fyra aspekter av digital kompetens: att förstå digitaliseringens påverkan på samhället, att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier, att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt samt att kunna lösa problem och omsätta idéer i handling (Skolverket 2017). Dessa fyra aspekter av digital kompetens syftar till Digitaliseringskommissionens definition av digital kompetens (SOU 2015:28), samma definition som jag har utgått ifrån, och ska genomsyra samtliga skolämnen, däribland ämnet svenska.

5.4 Svenskämnets digitalisering

En viktig punkt i den reviderade läroplanen är att kunna ställa sig kritiskt till ett allt snabbare informationsflöde. Dagens digitala teknik ger oss möjlighet att ta del av ett överflöd av information från många olika källor. En del av digital kompetens är förmågan att sovra, värdera och granska olika källor utifrån trovärdighet och relevans (Skolverket 2017). Med detta i åtanke kommer källkritiken som är förekommande i ämnesplanen för svenska 1 och 3 (Skolverket, 2011) förändras för att innehålla mer digital källkritik. För att få syn på

textvärld. Genom att arbeta med mer interaktiva och föränderliga texter kan eleven lära sig använda andras material på ett korrekt sätt samt sprida sitt eget material på ett säkert sätt (Skolverket, 2017).

Förändringen i kommunikationssätt som skett under de senare åren kommer påverka hur vi tar till oss information framöver menar Edvardsson, Godhe och Magnusson (2018). Det blir allt mer viktigt att tydliggöra för elever hur olika texter kan läsas då koncentrerad läsning av längre texter inte längre kan tas för givet. Elever bör få möjligheten att utveckla sin

läsförmåga av olika texter men även förstå anledningen varför en text kan behövas läsas på olika sätt med olika syften. Att använda flera olika medier, till exempel film eller musik, istället för att läsa böcker kan öppna upp för att fler elever ska ta till sig informationen som förmedlas. Genom att ge eleven verktyg för att analysera film kan berättarstruktur, miljö- och personbeskrivningar kan eleven skärskåda filmmediet på samma sätt som en bok. Edvardsson, Godhe och Magnusson (2018) skriver även att lektionens tids- och rumsbundenhet kan

förändras då till exempel flippade klassrum är möjligt med digitala verktyg. Den muntliga genomgången kan då till viss del bli redundant då filmmaterial finns tillgängligt innan och efter lektionstillfället: lärarens roll kan förändras med digitaliseringen (Edvardsson m.fl. 2018).

Många elever är idag förtrogna med digitala medier och digitala verktyg under sin fritid men det kan finnas ett glapp i hur de används i skolvärlden och på fritiden. En aspekt i det är att undervisa i upphovsrätt och integritet vid digital publicering, en del i att förstå och kritiskt granska ett mer digitalt samhälle (Skolverket, 2017). Desto mer bilder och fakta som hämtas från internet desto viktigare är det att kritiskt tänka kring vem bilden tillhör. I den reviderade läroplanen står det att eleven ska använda flera presentationstekniska hjälpmedel, till skillnad från Gy 11 där eleven skulle använda presentationstekniskt hjälpmedel, alltså ett hjälpmedel (Edvardsson, Godhe, Magnusson, 2018). Eleven ska således arbeta i flera modaliteter och då behövs en ökad förståelse hos elev och lärare om hur multimodal text bedöms, en aspekt som jag valt att inte diskutera vidare här.

6. Analys

I min studie kunde jag urskilja två diskursordningar, en mer historisk diskurs som sträcker sig från EU, till Skolverket och vidare till skolan, samt en diskurs som berör en nutidsaspekt vilken utgår från skolans uppdrag att utveckla elever för det moderna samhället. För att koppla samman resultat och analys har jag valt att se denna diskurs kronologiskt och i formen av en pyramid. I botten ligger de stora förändringarna på internationell nivå och toppen är det textuella avslutet på diskursen är den reviderade läroplanen. Utgångpunkten är Faircloughs tredimensionella modell där den sociala praktiken är de större internationella förändringarna, den diskursiva praktiken är Näringsdepartementet och Skolverkets roll i skolans digitalisering och den textuella praktiken är den reviderade läroplanen.

6.1 Den historiska diskursen

I den dokumentstudie jag har genomfört är det EU-direktivet En digital agenda för Europa (KOM(2010)245) som är startskottet för den reviderade läroplan samt den yttersta sociala praktiken i Faircloughs tredimensionella modell. Själva diskussionen om att digitalisera Europa på ett brett samhälleligt plan hade pågått sedan 1982 (UNESCO, 2011), men det var nu som det konkretiserades till ett direktiv som EU:s samtliga medlemsstater skulle följa. Detta direktiv blir början på den mer konkreta väg mot digitaliseringen som Europa och Sverige tar och är fundamentet till den pyramid som diskursen om skolans digitalisering står på. Med detta krav på digitaliseringen skapades även ett implicit krav på digital literacy då det är en grundkomponent i vad digital kompetens innebär.

En digital agenda för Europa (KOM(2010)245) målar upp hur den digitala ekonomins

framfart kommer påverka såväl samhällsstrukturen som arbetsmarknaden. I det moderna it-samhället måste alla ha grundläggande kompetenser i hur digitala verktyg kan användas. Bredband beskrivs som ”digitalt syre för alla” (KOM(2010)245, s. 5) och detta direktiv kretsar mer kring vikten av den digitala ekonomin, rättigheten till digitala verktyg och dess möjligheter mer än själva användandet av dem. Denna positivistiska syn på digitala verktyg är ständigt återkommande i de dokument jag undersökt. EU:s direktiv kommer i stort sett bli praxis då många statliga utredningar och rapporter refererar till den. Det sätter ett tydligt maktperspektiv och skapar en digital hegemoni som ska råda i Europa och i förlängning,

information literacy curriculum for teachers (2011) där mer specifika kompetenser inom

digitaliseringen definieras. MIK (media- och informationskunnighet) blir en grundläggande kunskap och en faktor för att bibehålla yttrandefrihet och medborgarskap. I Media and

information literacy curriculum for teachers (2011) nästintill likställs den alfabetiska tryckta

texten med andra medier. Detta kan utläsas som en antydan till en multimodal teoribildning då MIK bygger på att kunna sovra och samla information i olika informationskanaler och olika medieformer. I denna breda sociala praktik är det demokratifrågan som ständigt står i centrum. Precis som i En digital agenda för Europa beskrivs en diskurs om demokratisering och hur viktigt digitala kompetenser är för att bibehålla en stark demokrati i ett allt snabbare informationssamhälle.

Den internationella diskursen, med EU:s digitala agenda i bräschen, fick en svensk

motsvarighet i form av Näringsdepartementets direktiv om Digitaliseringskommissionen - en

kommission för den digitala agendan (Dir. 2012:61). Direktivet uppvisar en tydlig diskurs om

vikten att digitalisera flertalet institutioner i Sverige, däribland skolan. Det är också här termen digital kompetens används för första gången som begrepp. Det är i denna digitala agenda som vi börjar se spår av vad som kommer bli den reviderade läroplanen samt ser spåren efter en ökad digital literacy i samhället. Diskursen rör sig fortfarande i en bred social praktik, men börjar fokusera mer och mer varje institutions diskursiva praktik.

Nyckelbegreppen i direktivet vad gäller skolan är digitalisering och digital kompetens som är den främsta förnyelse som ska ske i skolan. Likt EU:s och Digitaliseringskommissionens digitala agenda finns här en större social diskurs med ett starkt demokrati-pathos om vikten av gemenskapen i det digitala samhället. Utredningen är uppdragsdriven text där de ger konkreta förslag på hur vi kan digitalisera samhället.

För att definiera dessa begrepp skrev Näringsdepartementet en utredning med det nästan utopiska namnet En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13) som kan placeras in i mittsegmentet i vår pyramid och i den diskursiva praktiken i Faircloughs tredimensionella modell. Denna utredning visar på den positivistiska och optimistiska synen på digitalisering av skola och samhälle. I denna utredning används inte literacy-begreppet eller multimodalitet explicit men det finns tydliga spår av dessa teorier då utredningen förespråkar olika medieformer som kommunikationsmedel. Utredningen har en positiv attityd jämtemot elevers användning av datorer och hur olika medier skapar

i denna utredning som den diskursiva praktiken (andra steget i Faircloughs tredimensionella modell) om Skolverkets framtida uppdrag tar vid. Diskursen är positiv vad gäller

digitaliseringens möjligheter vad gäller samhället i stort samt i skola. Utredningen är även en ideologiskt laddad text som menar att digitaliseringen är en viktig del för politisk transparens. Genom att ha tillgång till information kring politiska beslut och möjlighet att kommunicera digitalt ökar chansen att påverka regeringsbeslut (SOU 2014:13).

Digitalisering och digital kompetens förekommer flitigt i En digital agenda i människans

tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår. En märklig aspekt är att författarna växlar mellan att

skriva digital kompetens med versal och gemen i löpande text. Vad detta beror på är oklart, då författarna verkar syfta till samma begrepp vare sig det skrivs med gemen eller versal. Det enda mönster jag kunde hitta var när det skrivs med versal syftar det till själva begreppet medan med gemen syftar det till kunskapen som personen ska inneha vad gäller digital kompetens. Bland annat menar utredningen att trots den politiska debatten inte berör samhällets digitalisering finns det möjlighet till förändring. En sådan förändring är en stor digitalisering av skolväsendet (SOU 2014:13). Diskursen som följer om skolans digitalisering är alltjämt positiv. De dåliga resultat som svenska elever har visat i bland annat

PISA-undersökningar under 2012 och 2013 ses som en följd av den bristande digitala kompetensen i svensk skola menar Näringsdepartementet (SOU 2014:13). Den digitala världen

kommunicerar inte med skolvärlden och det är detta glapp som digital kompetens skall fylla.

En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår ger som förslag att

den svenska läroplanen skall digitaliseras och att elever och lärare måste få större digital kompetens. Utredningen pekar på att lärare generellt inte är lika bevandrade kring digital teknik och att arbeta multimodalt till skillnad från elever, här uppstår ännu ett glapp. Kittet som ska binda samman elevens digitala repertoarer med skolvärlden är lärarnas digitala pedagogiska kompetens samt en revidering av läroplanen (SOU 2014:13).

6.2 Den nutida diskursen

I diskursen kring skolans digitalisering finns en stark framtidstro. Att öka den digitala

kompetensen och arbeta mer digitalt ger en hävstångseffekt på ett långsiktigt plan står det i En

digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår. Genom att föreslå tre

digitalisering i centrala styrdokument, att öka den digitala kompetensen hos skolans personal och ledning och att arbeta med utvecklingen för nya innovativa digitala lärarresurser och utbildningsformer (SOU 2014:13). Målet var således att digitaliseringen ska kommunicera på tre nivåer inom skolvärldens diskursiva praktik (elev, lärare, rektor). Förslaget involverade även att Skolverket under 2015 skulle föreslå en revidering av läroplanen och införa digital kompetens som en basfärdighet. Även ämnesplanerna och kursplaner skall få en mer digitaliserad prägel menar Näringsdepartementet (SOU 2014:13). Den textuella

slutprodukten, den reviderade läroplanen löste detta genom att föra in digitala kompetens och digitalisering i de två första kapitlen som ska kommunicera med hela läroplanen.

Således kan den reviderade läroplanen ses som diskursens avslutning, det innersta fältet i Faircloughs tredimensionella modell och pyramidens toppskikt då Skolverket har formulerat en textuell slutprodukt. Läroplanen är en text som skapar en specifik skoldiskurs utefter en större samhällsdiskurs. Gy 11 är ett relativt lättläst dokument som kan kommunicera både med lärare, elev och vårdnadshavare. Många förstår vad digitalisering, digital teknik och digital kompetens syftar till men det är svårare att definiera. Läroplanen kan således föra en bred kommunikation med olika aktörer då den håller sig ganska generell. Det som saknas är ett mer tydligt metaspråk för yrkesgruppen lärare.

Näringsdepartementets (SOU 2014:13) vilja att föra in MIK (medie- och

informationskunnighet) och IKT (informations- och kommunikationsteknik) i läroplanen kunde läsas mer ”mellan raderna”. För att ge ytterligare perspektiv och direktiv hur läroplanen skall läsas släpptes Få syn på digitalisering på gymnasial nivå (Skolverket 2017) vars

definition på digitalisering och digital kompetens blir praxis för läroplanen.

Kommentarmaterialet vänder sig mer till lärare än till andra aktörer. Där finns läsanvisningar till läroplanen, vad Skolverket vill förmedla med läroplanen samt hur den kan realiseras i olika ämnen. Det står också vad som står ”mellan raderna” i läroplanen. Begrepp som MIK och IKT (informations- och kommunikationsteknik) kan läsas in i läroplanen men för att kunna använda sig av dessa begrepp och röra sig i en medieteknologisk värld krävs såväl multiliteracy som digital literacy. Det finns också en strävan efter att arbeta med andra medieformer än bara skriftlig text och därmed en vilja att arbeta mer multimodalt i skolan. Även om läroplanen är en slutprodukt på samhällets digitaliserings-stipulat så utgör den ingen direkt konkret fakta om vad den menar. Där kommer Få syn på digitalisering på gymnasial

nivå (Skolverket 2017) in och visar på och förklarar hur läroplanen kom till och vad som

7. Diskussion

Utan tvekan har digitalisering och digital kompetens blivit två modeord både i samhället och i skolan. Begreppen kommer inom en snar framtid omsättas i praktiken och hur det kommer fungera är svårt att förutspå. Läroplanen, som textdokument, är en produkt av en större samhällelig digitalisering med ett syfte att utveckla samhället ytterligare, digital kompetens är en nyckel till detta. Alla de statliga utredningar som behandlats pratar om vikten av att tänka kritisk kring det snabba informationsflödet i dagens media och hur det påverkar alla

institutioner och individer i Sverige. Denna aspekt har kommit ner i den textuella praktiken, men de konkreta exemplen och hur det ska göras har försvunnit i diskursen. I de dokument jag har läst finns en ständig positiv attityd till digitaliseringens möjligheter och de, nästan,

magiska förändringarna den kan göra av undervisningen. Bara titeln på den statliga

utredningen, En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår, talar om vilka möjligheter en digital framtid kan ge. De digitala verktygen presenteras som en förnyelse av skolan och som ett vitalt medium för att ta tillvara på elevers informella lärande.

Den ljusnande framtiden som diskuteras bygger främst på att lärarens och skolans digitala pedagogik bör tangera elevens mer uppkopplade vardag. Skolan och läraren målas upp som en gammal institution som måste in i en ny och mer digital tid genom kompetensutveckling samt en egen innovativ pedagogik. Detta är såklart betungande då läroplanen inte ger några direkta hjälpmedel till detta. Jag anser att det är väldigt svårt att utläsa att ”gömda” begrepp som IKT (informations- och kommunikationsteknik) och MIK (medie- och

informationskunnighet) i läroplanen om en aldrig kommit i kontakt med dem tidigare. Läroplanen är ett dokument som är öppen för tolkning och det finns positiva och negativa sidor med detta. Det positiva är att lärare får möjlighet att bygga sin egen undervisning. Det negativa är att även om dokumentet öppnar upp för tolkning öppnar det även upp för möjliga missförstånd. Frågan uppstår då om läroplanen bör vara ett dokument som ska behövas läsas ”mellan raderna”. Från mitt perspektiv, som framtida lärare, är läroplanen en lista på vad mina elever ska lära sig som är stipulerat av svenska staten. Att saker som Skolverket vill att elever ska lära sig inte står utskrivet explicit och kräver ett kommentarmaterial ger en nästan

apokryfisk prägel till dokumentet. En aspekt som gör både läroplanen och

kommentarmaterialet än mer mystiskt är att det inte går att hitta författare till dokumenten. Texten är öppen, den har många tolkningsmöjligheter och kan kommunicera med olika lärare på olika sätt. Med detta tror jag det lätt kan uppstå en motsättning om vad en lärare faktiskt

ska göra, och det blir inte lättare med den reviderade läroplanen där digital kompetens och digitalisering saknar definition.

Det är lätt att glömma att läroplanen i grund och botten är en politisk kompromissprodukt av ett regeringsbeslut. Läroplanen är formad av den politiska diskurs som den är skriven i. Även om en politisk agenda inte är framträdande finns en vilja att öka elevens delaktighet i

samhället. Det som är av största vikt är att värna om demokrati, jämställdhet och medborgarskap i en digitaliserad värld. Dessa budskap lyser starkt i läroplanen, statliga utredningar och direktiv. Då läroplanen är tillgänglig för många aktörer är den demokratiska aspekten viktig för att skapa politisk transparens och framförallt att väcka tankar om

informationshantering, riktad reklam och hantering av digitala källor. Med digitaliseringen följer en uppsjö av nya medier, appar och verktyg för att ta till sig och bearbeta information. Svenskämnet, som traditionellt har stått för en del av källkritiskt tänkande, kommer nu vara tvunget att involvera en allt större och svåröverblickad medieteknologisk värld. Med detta i åtanke är den reviderade läroplanen helt rimlig och på många sätt nödvändig.

Litterära klassiker och lyrik har en självklar plats i svenskklassrummet, men det finns så mycket mer att använda sig av. Utbudet av podcasts och ljudböcker växer stadigt och med digitaliseringen kommer ett mer multimodalt textutbud ske naturligt. Att hämta källor bygger mer på att använda Google på ett smart sätt och hitta hyperlänkar än att slå i uppslagsverk. Interaktiva plattformar och appar och digitala läromedel är något som är på gång och kommer och med tiden kommer de bli allt mer lättillgängliga. Uppdateringen av fakta och läroböcker blir långt mycket lättare i en digital värld, rent ekonomiskt och miljömässigt kan det vara en vinning då en skola inte behöver köpa in tryckta böcker som kan tappa sin relevans under en tioårsperiod. Att arbeta multimodalt med film och ljudböcker kan också ge positiva effekter på elever som kräver extra anpassning på grund av läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Även om det inte står explicit i något statlig utredning så förespråkar majoriteten av dem en multimodal pedagogik som präglas av multilitteracy och digital literacy. Att många av Skolverkets egna texter handlar om dessa teorier är ett tecken på det. Jag syftar då särskilt på

Multiliteracies i lärande och undervisning (Skolverket, 2016) och Multimodalt

meningsskapande (Skolverket 2016). Detta kan te sig naturligt då arbete i digitala gränssnitt

Skolans väg mot digitalisering och baskunskapen gällande digital kompetens har många likheter med begreppet multiliteracy. Kommunikation och informationsspridning sker inte längre främst via telefonsamtal eller papperstidningar. Det är sms, mms, Snapchat, Facebook, Twitter, digitala tidningar och e-mail som råder för att kontakta en människa eller en massa. Kommunikation är inte längre enbart knuten till alfabetisk text; meddelande på Facebook har en multimodal prägel där GIF:s, memes och emojis delar plats med skriven text.

I min studie har jag insett att vägen till skolans digitalisering har varit lång. Att se de olika diskursiva fälten om skolan digitalisering från EU till läroplanen var svårare än jag väntat mig. Jag har försökt att hålla mig till och läsa om de diskurser som främst rör den

samhälleliga förändringar som kan kopplas till skolvärlden. Detta har sällan varit lätt då de utredningar som analyserats ofta beskriver samhället i vid mening istället för att enbart fokusera på skolan. För att hitta mitt material har jag främst använt mig av sökord eller fraser med fokus på skolan. Med denna sökmetod har jag framförallt fokuserat på de dokument och kapitel som har haft relevans för mitt arbete. Denna selektiva läsning mitt material har påvisat att det finns en diskursiv koppling mellan EU:s direktiv till skolplanen och jag har aktivt valt bort intressanta infallsvinklar som inte syftar till skolvärlden. Då min studie är formad av min utbildning och min kulturella bakgrund skulle säkerligen en annan person se andra kopplingar än de jag har sett. För att få en större samhällelig bild av digitaliseringens påverkan skulle en mer tvärvetenskaplig infallsvinkel med sociologiska teorier med fördel tillämpas. Själva läroplanen är utmärkt för mer ingående innehålls- och textanalys som tyvärr inte rymdes i mitt arbete. Jag valde en dokumentstudie med utgångspunkt i kritisk diskursanalys för jag anser att det är en lämplig metod för att faktisk se hur en läroplan skrivs, vad den påverkas av och var den kommer ifrån. En annan anledning till valet av metod är att det finns lite forskning om digitaliseringen av skolan, både i Sverige och internationellt. Den framtida forskningen

hoppas jag analyser hur det gick med den reviderade läroplanen i praktiken. Att undersöka hur digitaliseringen faktiskt har påverkat skolmiljön och om det har skapat de positiva

förändringar som så många utredningar vill. Att göra en undersökning med kvalitativ eller kvantitativ metod bestående av frågor om hur skolan faktiskt arbetar med och utbildar elever till digitalt kompetenta individer hade varit en ytterst intressant läsning.

7. Referenser

Andersson, L.G., Persson, M. & Thavenius, J. (1999). Skolan och de kulturella

förändringarna. Lund: Studentlitteratur.

Alvehus, J. (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

Cope, B. & Kalantzis, M. (2010). New media, new learning. I Cole, D. R. & Pullen, D. L (red.). Multiliteracies in Motion. Abingdon & New York: Routledge.

Edvardsson, J., Godhe, A. & Magnusson, P. (2018). Digitalisering, literacy och

multimodalitet. (Upplaga 1). Lund: Studentlitteratur.

Forsman, M. (2017). Mediemedborgaren i dagens läroplaner och framtidens klassrum: Ett

försök till synkronisering. Presenterad på SPLT (språk och litteraturdidaktik i

medielandskapet) nätverksträff, Huddinge, November 20-21, 2017. Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-34132

Hargreaves, A. (1998). Läraren i det postmoderna samhället. Lund: Studentlitteratur.

Himidi-Nia, G (2018-04-24) Nationella prov har spridits på sociala medier, Svt Nyheter, hämtad 2018-04-24, kl 10:43 från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nationella-prov-har-spridits-pa-sociala-medier

Kalantzis, M. & Cope, B. (2012). Port Melbourne, Vic: Cambridge University Press Kress, G.R. (2010). Multimodality: a social semiotic approach to contemporary

communication. London: Routledge.

Lankshear, C; Knobel, M; Peters, M. (2008). Digital literacies: Concepts, policies and

practices. Lang Publishing, New York.

Tillgänglig: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:944810/FULLTEXT01.pdf,

Magnusson, P. (2016). Multiliteracies i lärande och undervisning. Skolverket, Hämtad 2018-05-04 kl. 21:32Tillgänglig:

http://www.divaportal.org/smash/get/diva2:944814/FULLTEXT02.pdf.

Selander, S. & Kress, Gunther R. (2010). Design för lärande: ett multimodalt perspektiv. Stockholm: Norstedt

Skolverket (2017). Få syn på digitaliseringen på grundskolenivå: ett kommentarmaterial till

läroplanerna för förskoleklass, fritidshem och grundskoleutbildning. Stockholm: Skolverket.

Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed [Elektronisk resurs]. (Reviderad utgåva). Stockholm: Vetenskapsrådet.

Winther Jørgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

Youcefi, F (2018-04-24) Rektorn: ”Det var hela facit”, Svt Nyheter, hämtad 2018-04-24, kl 10:04 från https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/lararna-blir-ju-skarrade

Gör Sverige i framtiden – digital kompetens (SOU 2015:28)

Digitaliseringskommissionen - en kommission för den digitala agendan (Dir. 2012:61)

En digital agenda för Europa (KOM(2010)245)

En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)