Kamala Harris – en charmig memetiker!

(1)

Samhällets rörelselag - bloggen om Mikael Sandbergs bok

Om hur samhällen förändras och hur man vetenskapligt studerar det

MARX, DARWIN OCH STATSVETENSKAPENS POLITISERING

Kamala Harris – en charmig memetiker!

(2)

”Every li le girl that watches tonight, sees that this is a country of possibilities. And to the children of our country, regardless of your gender, our country has sent you a clear message: dream with ambition, lead with conviction, and see yourselves in a way that some may not, simply because they have never seen it before. But know that we will applaud you every step on the way.” Kamala Harris i si segertal som blivande vicepresident.

Kamala Harris i si charmiga segertal beskrev just den memetiska mekanismen a man (inklusive kvinnor) imiterar vad man se andra som man beundrar göra.

Märkligt a just denna uppenbara mänskliga insikt inte få ligga till grund för forskningen om politisk förändring. Exempelvis sker statsvetenskaplig forskning med hjälp av intervjuer av personer vars bakgrundsvariabler blir viktiga i data. Men det är ju inte vad man är

(individfaktorerna) som avgör vad man gör, utan vad man se andra göra (perceptionsfaktorerna), som triggar.

Varför vi härmar förebilder är ju för a vi har spegelneuroner i hjärnan, vilket i sin tur förklaras av a det är evolutionärt framgångsrikt (se min bok Samhällets rörelselag om det). Det är också därför, som jag skrivit i e tidigare inlägg, politisk kultur – vad man tänker och gör politiskt – kommer först och sprids, och institutionerna – lagarna, spelreglerna, de kollektiva rutinerna – kommer sedan.

Först härmar man andra. Sedan, om det fungerar bra, institutionaliserar man det. (Annars härmar man något annat nästa gång, osv.)

Vad unga ser på TV eller i sociala medier är därför mer avgörande för deras livsplaner än de samvarierande individuella ”socioekonomiska faktorerna” som rutinmässigt anges som förklaringar i samhällsforskningen. De socio-ekonomiska faktorerna brukar till och med av samhällsforskare kallas ”the usual suspects”. Men de är i själva verket en avspegling av en samhällsvetenskapligt institutionaliserad kryptomarxism: man har det marxistiska ”klass” i åtanke medvetet eller omedvetet.

När det gäller demokrati är det så tydligt a demokratier uppstår som e resultat av a

liberalt sinnade politiker härmar framgångsrika länder som därför också är demokratier (pga. a mångsidig ska eﬁnansierad välfärd, som man i allmänhet vill ha, just kräver demokrati). Det är exempelvis inte så a man ”inför” demokrati byråkratiskt (som biståndsorgan ofta får för sig och skickar pengar till icke-demokratier som belöning för planer på ”demokratisering”). Det är heller inte så a demokrati införs av en konstitution som anger demokrati som

statsskick (vilket den demokratiomhuldande Stalinkonstitutionen 1936 i Sovjetunionen bevisar).

I synnerhet kvinnlig rösträ s spridning historiskt och internationellt sker enligt gängse epidemiologisk kurva, därför a de sprids som en eﬀekt av masskommunikation (liberal press) om a andra länder infört det och det har ge många andra önskvärda framsteg. Som den lilla ﬂicka Harris talade om, ser även konstitutionella konstruktörer och politiker på andra länder och låter sig inspireras.

Kanske kan den pågående pandemin öka förståelsen för a även idéer och beteenden sprids epidemiskt genom kommunikation, såsom sociala medier. Memer och deras eﬀekter (tankar och gärningar som observeras) smi ar som virus. Det innebär tyvärr a även terrordåd kan

(3)

inspirera, vilket vi blivit varse. Både demokratiseringsspridning och antiterrorverksamhet måste därför bygga på memetisk-epidemiologisk forskning. (Tyvärr har jag aldrig hi at den inriktningen i det statliga Vetenskapsrådets rullgardinsmenyer över ämnen…)

En andra tanke är ju a uppmaningen Harris ger a ”drömma med ambition, leda med övertygelse och a se sig själv på e sä som andra kanske inte gör, därför a de inte se det tidigare”, och a ”vi kommer a applådera dig varje steg på väg” är någon man gärna hört från utbildnings– och forskningsministrarna i Sverige. Då hade vi sluppit statlig kontroll av lärosätens monokulturella utbildningsinnehåll och forskning och istället lagt ska epengarna på ﬁnansiering av innovativ samhällsforskning under skydd av humboldtska ideal om forskningens frihet från statsstyrning.

Publicerad av Mikael Sandberg

Jag är professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Förutom ﬂera lärosäten i Sverige har jag studerat och forskat vid The Johns Hopkins University, Columbia University, UN University, Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung samt University College London. Visa alla inlägg av Mikael Sandberg