Skydd
av vattenmiljöer
i landskapet
2 3 Traditionellt har bevarande av arter och skydd av
deras livsmiljöer varit inriktat på landmiljön, medan arbetet med vattenmiljöer mest har handlat om att säkra god vattenkvalitet. Projektet Vattenmiljöer i landskapet har påbörjats för att knyta ihop land- och vattenområden i skyddsarbetet.
Vattenmiljöer i landskapet
Alf Linderheim/N Den naturliga vattendynamiken skapar bankar av bottenmaterial som är viktiga för vissa insekter och konkurrenssvaga växter.2 3 Timmerflottning var omfattande på 1800- och 1900-talet. För att underlätta flottningen har man tagit bort stenar, rätat ut och reglerat vattendragen. Klarälven i Värmland.
S
verige är ett vattenrikt land. Människor har under århundraden använt vattnet, men också försökt att kontrollera det. Livgivande bäckar och åar har rätats ut, rensats, eller lagts i kulvertar för att underlätta för jord- och skogsbruk. Vattendragen har använts för både flottning och transporter.Under 1900-talet påverkades våra stora älvar i och med att kraften i deras vilda forsar och vattenfall togs i anspråk för energiutvinning. Dämningar, turbiner och ändrade flodfåror har därigenom förändrat vattnets naturliga dynamik.
Höga naturvärden i och i anslutning till sjöar och vattendrag är ofta kopplade till naturlighet hos vattendynamiken och det omgivande landskapet. Ett avrinningsområde med stor andel naturskog, naturliga flöden och en liten grad av ingrepp i vattendraget, har betydligt större förutsättningar för biologisk mångfald, än ett område med reglerade vattendrag och en stor andel intensivt jord- eller skogsbruk. Det är också i de naturliga vattensystemen som förutsättningarna för såväl ett gott fiske som ett rikt växt- och djurliv är som bäst. Naturmiljön skänker även oss människor upplevelser som är positiva för vårt välbefinnande. Det är därför viktigt att sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt bad- och friluftsliv värnas och utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt, samtidigt som vi nyttjar strand-miljöerna och visar den hänsyn som krävs.
Eftersatt skydd av vattenmiljöer
Idag är bara drygt två procent av naturreservat och andra skyddade områden avsatta med motiv att bevara de vattenanknutna värdena. Många ytterligare särskilt värdefulla vattendrag och sjöar är välkända och arbetet med att bevara dem bör påskyndas. Inom områden som i första hand skyddas för naturvärden på land finns också värdefulla vattenmiljöer, men här bör skyddet anpassas även till de akvatiska naturvärdena. Det växt- och djurliv som finns i vattnet, på dess bott-nar och stränder är inte lika uppenbart för oss som det på land. Det
4 5 är därmed svårare att ta reda på var de värdefulla livsmiljöerna och
skyddsvärda arterna finns. Det är också mer komplicerat att genom-föra åtgärder som skyddar vattenmiljöerna. Svårare gränsdragningar mot påverkan och många inblandade markägare är inte ovanligt. I Sverige har vi lång erfarenhet av vattenvårdsarbete med avseende på vattnets kvalitet och för gynnande av fisk och fiske, medan naturvård som gäller fysiska miljöer och mångfalden av arter i vatten tidigare har haft lägre prioritet.
Betydelsen av vattnets dynamik
Rörelsen i vattnet med hastigt strömmande vatten omväxlande med lugnflytande partier skapar variation på många olika nivåer, allt ifrån strandstrukturer till bottensubstrat och vegetation. Längs vattendra-get förekommer bankar av sand, grus, gyttja och förmultnade växter Kornas tramp och
bete i strandlinjen gynnar vissa konkurrenssvaga växter och skalbaggar. I det grunda vattnet hittar också många vadarfåglar sin föda.
Åbyfjorden, Bohuslän.
4 5 I flacka partier slingrar sig ett fritt strömmande vattendrag. Det kan också bildas avsnörda meanderslingor, s.k. korvsjöar. Vramsån i Skåne.
Patrik Olofsson/N
samt nedfallande grenar som samlas på hög. Där förekommer också erosionszoner med branta strandbrinkar och i forsande partier stän-ker vattnet och håller närmiljön ständigt fuktig av forsdimma. Vattnet skapar därmed olika fysiska miljöer.
Vattnets väg i landskapet
Ett vattendrag förändras successivt under sin färd mot utloppet. I de övre delarna av vattendraget och i skogslandskapet är vattnet relativt näringsfattigt. Här baseras produktionen på organiskt material som tillförs från omgivande mark, såsom nedfallande löv, partiklar och småkryp. De övre delarna av vattensystemen karaktäriseras av bäckar med hastigt rinnande, ofta syrgasrikt, rent och klart vatten och bottnar av sand, grus, eller stenar. Ekologiskt fungerande källområden utgör bas för produktion och biologisk mångfald i de nedre delarna av vattensystemet.
Förutsättningarna för att på sikt uppnå målen för bevarande i hela vattensystemet är därför större om de övre delarna bevaras ekologiskt intakta. I skogspartier faller trädens skugga över bäckarna och där förekommer rikligt med nedfallna träd och död ved. Den döda veden bildar strukturer i vattendragen som styr undan
vatten-flödet – eller tar upp vattnets rörelseenergi – ofta så att strandkanterna skyddas från kraftig erosion.
Översvämmade områden ger rika landmiljöer
I flacka landområden rinner vattnet långsam-mare, partiklar faller till botten och bildar bankar eller långgrunda stränder av fint sediment. Dessa bankar svämmar regelbundet över. Där vattnet får strömma fritt, bildas också meanderbågar, d.v.s. vattnet slingrar sig i landskapet. På sikt kan
ero-sionen göra att vissa slingor blir avsnörda och bildar så kallade korv-sjöar. De omgivande markerna översvämmas regelbundet och utgörs av äldre naturskogsliknande strandskog eller odikade strandnära våtmarker och mader. Dessa naturliga strandzoner utgör ett filter mot diffus
I naturliga vattendrag skapas en stor
variation av livsmiljöer.
6 7
Tore Hagman/N
Den vattenmättade grova veden som blir liggande i vattendragen är betydelsefull som livsmiljö eller skydd för många arter, bl.a. mossor, insekter och fisk. Dagsländor lever som larver på botten i snabbt rinnande, syrgasrikt och klart vatten.
påverkan och avrinning. De fungerar därmed som biologiska reningsverk samt hindrar avrinning från omgivande mark. I flacka delar av avrinningsom-rådena är vattendragen ofta breda, flyter lugnt och är mer solexponerade. Här är vegetatio-nen kraftigare och vattnet mer näringsrikt och grumligt av material som transporterats med flödet. Bete och slåtter är den traditionella an-vändningen av mark i anslutning till vattendrag som finns i odlingslandskapet.
Olika vattenmiljöer för olika arter
Mångfalden av arter baseras på variationen av livsmiljöer. Vissa arter i vattnet är beroende av att gamla träd och grenar som faller i vattnet får ligga kvar. Den vattenmättade grova veden utgör livsmiljö för fuktälskande mossor och vedlevande insekter. Dess grenar och rötter ger dem skydd och där finner de föda. Det gäller även för många fiskar samt för större och mindre vattensalamander.
Nedfallna grenar och kvistar håller kvar löv, barr och andra djur- och växtdelar. Därmed stannar organiskt material och näringsämnen kvar under en längre tid på botten, vilket gynnar produktionen av bottendjur, gråsuggor, iglar och sötvattenmärlor, som i sin tur utgör födobas för fiskar och en lång rad andra arter. På andra mer genomspolade bottnar lever många dag- och bäcksländelarver. Även den fredade flodpärlmusslan förekommer på sand och grusbottnar i kalkfattiga och klara åar, älvar och mindre bäckar. Flodpärlmusslans larver lever som parasiter på lax eller öring och artens reproduktion är därför beroende av att även dess värdfisk kan fortleva i vattendraget.
En del växter, till exempel ormbunkar och många mossor, är bero-ende av den skugga som träden vid å- eller sjökanten ger. Även många djur föredrar vatten som är skuggade, dels för att det ger skydd, men också därför att temperaturen ofta blir mer gynnsam.
6 7 I forsdimman kring
vattenfall och på översilade klippor hålls miljön ständigt fuktig, där kan mossor och ormbunkar trivas. Här nordstjärnmossa.
Tomas Hallingbäck
8 9 Strandängar och åmader längs älvarna har traditionellt använts för slåtter. De fuktiga ängarna är värdefulla häcknings- och rastlokaler för många fågelarter. Här storspov. Tjulåns utlopp i Gautsträsk, Lappland. Peter Lilja/N
Flera arter är beroende av den vattendimma som finns vid forsar och vattenfall, till exempel nordstjärnmossa. Strömstaren trivs också i forsande vatten, där den dyker ner vid vattenfallet och fångar natt-sländelarver. Boet bygger strömstaren ofta bakom vattenfallet för att ungarna ska få vara ifred. Det forsande vattnet håller vissa vattendrag öppna vintertid. Där kan fåglar och utter hitta föda.
Sjöar av olika karaktär
Sjöarnas karaktär beror på förhållanden i avrinningsområdet, till exempel berggrund, jordarter, höjd över havet, storlek, djup och form. Dessa faktorer är utgångspunkt för vattenkemin och vilka arter som naturligt förekommer i sjön. I Sverige har vi många olika typer av sjöar, till exempel näringsrika sjöar i odlingslandskapet eller klara och
8 9 Brist på naturliga buffertzoner gör vattendragen mer utsatta för fysisk störning, som här vid plöjning nära strandkanten. Uppsala län. näringsfattiga sjöar i de övre delarna av avrinningsområden
(källom-råden) och i fjällen. Vi har humösa sjöar, brunfärgade av organiskt material, i skogs- och myrlandskapet. De mångskiftande karaktärerna gör att höga naturvärden i en sjö inte är samma sak som i en annan sjö. Naturligt artrika eller naturligt artfattiga sjöar kan var för sig ha höga naturvärden.
Näringsrika sjöar är ofta mycket artrika på olika växter och insekter, vilket i sin tur gynnar fiskar. Omgivande betesmarker är värdefulla häcknings- och rastlokaler för fåglar. Här är det områdets historia av markanvändning, framför allt det småskaliga jord- och skogsbruket, som gör att höga naturvärden har utvecklats. Andra sjöar är fisk-tomma, där gynnas arter som slipper konkurrens från fisken om födan t.ex. sköldbladfotingar, gälbladfotingar, större vattensalamander, göl-groda, simsnäppa och flera fågelarter. En naturlig artrikedom bygger alltså på att de arter som hör till respektive miljö har förutsättningar att leva där. I vissa miljöer finns många arter medan andra endast hyser ett fåtal, men även där kan det finnas ovanliga arter.
Förutsättningarna för höga naturvärden i en sjö ökar om påverkan är låg och markanvändningen i strandzonen är hänsynsfull såsom i en oreglerad sjö med omgivning av naturskogar, odikade våtmarker och, i förekommande fall, hävdade strandängar. Vattenkvaliteten bör också vara opåverkad av förorenande utsläpp.
Vad påverkar vattenmiljöerna negativt?
Eftersom övergångszonen mellan land och vatten är livsmiljö för många vattenlevande arter och en buffert mot störningar från land, kan fysisk påverkan i strand- och vattenmiljöer, som avverkning av skog i skyddszonen, orsaka skador i vattenmiljön. Även jordbruk orsakar problem,
t.ex. vid plöjning nära strand- eller åkanten. Exploatering för bostäder och annat byggande i anslutning till vatten är ett växande problem, speciellt i kustnära områden och runt storstäder. Andra störningar är fragmente-ring, byggande av vandringshinder eller annan vattenverksamhet som påverkar arternas möjlighet till vandring, spridning och
återkolonisa-Lena T
10 11 Kalix- och Torne
älvar ingår i ett av de få större oreglerade vattensystem som finns kvar i Sverige, ja även i Europa och övriga världen. Norrbottens län.
tion. Risker finns också för negativ påverkan av främmande arter eller fiskstammar. Ett känt exempel är hur spridning av den amerikanska signalkräftan slår ut bestånd av vår inhemska flodkräfta, framför allt genom att signalkräftan ofta är bärare av kräftpest. Vattenkvaliteten påverkas av verksamheter i avrinningsområdet, såsom läckage av nä-ringsämnen, föroreningar, partiklar och slam. Dessutom är försurning fortfarande ett problem i vissa delar av Sverige.
Vatten i ett landskapsperspektiv
Det är viktigt att skydda och bevara sötvattenmiljöer utifrån ett land-skapsperspektiv, för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Förutom skydd av särskilt värdefulla områden, krävs det generell hänsyn till vattenmiljöerna i det omgivande landskapet för att bevara vattensyste-mens biologiska mångfald och produktion. Arter har olika krav på kva-litet och kontinuitet i miljöns omgivningar och de kan oftast inte överleva på isolerade öar i landskapet. En långsiktig överlevnad för dessa arter kräver tillräckligt tät tillgång på livsmiljöer. Omvänt är den livgivande vattenmiljön en förutsättning för att naturvärden i landskapet ska kunna bibehållas. Det innebär att ett helhetsgrepp bör tillämpas där ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella faktorer beaktas. Vi får inte glömma att det ekologiska systemet har kapacitet att tillhandahålla en rad livsviktiga funktioner, vilka är fundamentala i samhällsutvecklingen. Vattenmiljöernas buffrande förmåga, mot översvämning – alternativt torka, tillhör en av dessa funktioner.
Särskilt värdefulla vattenmiljöer
Vattenmiljöer som har en hög grad av naturlighet i hydrologi och omgivningar har ofta höga naturvärden. Ett fåtal större ”opåverkade” vattensystem finns kvar i Sverige, bland dessa våra nationalälvar (Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven), men också vissa större biflöden och sjöar.
Även i påverkade och fragmenterade vattensystem finns värdefulla sträckor, sjöar eller mindre områden med höga naturvärden. De är viktiga som spridningskällor för arter vid restaurering av angränsande
Ola Jennersten/N
Signalkräfta, en främmande art.
10 11 Strömstaren häckar i
närheten av forsar, där den ofta ses hoppa runt på stenar i jakt efter föda. Abiskojåkka kanjon i Norrbottens län. påverkade vattensystem. Kvarvarande särskilt värdefulla vattenmiljöer
bör prioriteras för skydd. Nyckelbiotoper
Mindre och väl definierade områden med höga naturvärden, som också är livsmiljöer för hotade arter, kallas nyckelbiotoper. I och i anslutning till sjöar och vattendrag har flera typer av nyckelbiotoper identifierats. Bland dessa kan nämnas kvillområden – vattendrag som delas upp i ett större eller mindre nätverk av småbäckar, forsar och vattenfall, strandbrinkar med rasbranter samt i övergången mellan land och vatten, översvämningsskogen vars rötter och stambaser regel-bundet översvämmas.
Jonas Forsberg/N
12 13
Exempel på nyckelbiotoper
• Strandbrinkar med rasbranter (t.ex. i ytterkurvorna av meandrande vattendrag, eller där vattendrag skurit sig ner i lösa jordarter, s.k.nipa) är värdefulla biotoper för backsvala, kungsfiskare, skalbaggar och andra insekter som tidvis lever nergrävda i sanden
• Översvämningsskog (strandskog som regelbundet översvämmas) är livsmiljö för mossor, lavar, alger och insekter som lever på de fuktiga delarna av träden och i den döda veden
• Forsar och vattenfall (hastigt strömmande vatten med relativt stora nivåskillnader) bör bevaras för lax, utter, flodpärlmussla samt fuktighetsälskande växter som är beroende av forsdimma • Kvillområden (sträckor av vattendrag som delas upp i mer eller mindre diffust nätverk av småbäckar) är värdefulla miljöer för bland annat flodkräfta, flodpärlmussla, sländelarver och andra insekter samt för den sällsynta ormbunken safsa
• Småvatten och temporära vatten (mindre vattensamlingar i jordbrukslandskapet såväl som i skogen) är livsmiljö för grodor och kräldjur Strandbrink med bohål för t.ex. backsvala eller kungsfiskare. Patrik Olofsson/N
12 13 Naturligt näringsrika sjöar är en av de limniska naturtyper, som ska bevaras enligt EU:s habitatdirektiv. Sjöar och vattendrag i Natura 2000
EU:s Habitatdirektiv innebär att ett nätverk av ekosystem och livsmil-jöer för arter ska bevaras (Natura 2000). Bland de naturtyper som vi i EU-länderna har kommit överens om att skydda, ingår fem olika typer av sjöar och tre typer av vattendrag i Sverige. Definitionerna på sjö-arna utgörs av en skala från näringsfattig till näringsrik och med olika karaktär beroende på vattenfärg och kalkhalt. De olika vattendragen karaktäriseras av bland annat av storlek, vegetation och höjd över havet. Sverige har lämnat förslag till EU-kommissionen vilka områden som är vårt bidrag till Natura 2000-nätverket. Dessa områden har vi åtagit oss att skydda.
14 15
Hur kan värdefulla sjöar och vattendrag skyddas?
I regeringens skrivelse ”En samlad naturvårdspolitik” påtalas att naturvården i vattenmiljöer måste stärkas. Också i miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag” är det tydligt att just de fysiska vattenmiljö-ernas natur- och kulturvärden samt dessa miljöers arter ska bevaras. Genom EU-samarbetet och införandet av habitatdirektivet och ramdirektivet för vatten ges ytterligare möjligheter att utveckla naturvården i vatten-miljöerna.
För att långsiktigt bevara våra naturvärden behöver vi för varje objekt tänka igenom vad som är mest värdefullt – vad som hotar dessa värden och hur – samt inom vilket område man behöver och kan avstyra dessa hot. Det är viktigt att se till helheten och försöka kom-binera olika skyddsåtgärder i olika delar – och eventuellt utanför – ett värdefullt område. Vi behöver också bredda ansvaret och engagera även markägare och organisationer förutom myndigheterna.
Det generella strandskyddet som råder i Sverige är en viktig del i bevaran-det av värdefulla vattenmiljöer.Strandskydd råder vid havet, insjöar och vattendrag och omfattar land- och vattenområden på minst 100 m från strandlinjen. Strandskyddets syfte är att hålla stränderna öppna för all-mänheten och att bevara det rika växt- och djurlivet i strandområdet. Skyddet innebär att det är förbjudet att bygga (t.ex. hus och bodar), att anlägga (t.ex. bryggor och pirar) eller att göra andra åtgärder (t.ex. gräva eller fylla ut i strandkanten), men det gäller inte för skogsbru-kets- eller jordbrukets verksamheter.
Generellt skydd råder också för vissa naturmiljöer i jordbruksland-skapet, s.k. biotopskydd. Bland vattenmiljöerna är det småvatten och våt-marker i jordbrukslandskapet som omfattas av skyddet. Biotopskydd kan också användas för att skydda andra angivna naturtyper. De områden som kan ges biotopskydd har identifierats som mindre mark- eller vat-tenområde som kan vara livsmiljö för hotade djur eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Biotopskydd används framför allt på skogsmark, där flera av de angivna biotoperna också är värdefulla vattenmiljöer, t.ex. strand- eller svämskogar. Inom ett
biotopskyddsom-14 15 Naturtypen ”Dystrofa sjöar och småvatten” karaktäriseras i Natura 2000 av brunvattensjöar med myrvegetation längs stränderna. Smålom trivs här. råde får man inte göra något som skadar naturmiljön.
Skogsvårdsstyrel-sen ansvarar för biotopskydd på skogsmark.
Naturreservat är det skydd som bäst kan utformas efter det skydds-behov som finns i respektive område både vad gäller den geografiska utformningen och bestämmelserna inom reservatet. Naturreservat som metod för att bevara biologisk mångfald och skyddsvärda arter kan användas för större områden med särskilt höga naturvärden, men också för att tillgodose behov av områden för friluftslivet.
Tore Hagman/N
16 17 I Sverige finns
över 90.000 sjöar, alltifrån näringsrika slättsjöar till bruna skogssjöar och klara fjällsjöar. Fjällsjö med Marsfjällen i Västerbotten.
Länsstyrelsen och kommunen kan besluta om bildande av naturreservat. Markägarna kan också på ett mer aktivt sätt ta del i bevarandet av vatten-miljöer. Gröna skogsbruksplaner ger möjlighet att planera skogsbruket så att miljöhänsyn och skogsproduktion förenas. Genom certifiering kan också markägaren förbinda sig att följa en viss standard för hur skogsbruket skall bedrivas. Inom jordbruket kan miljöstöd användas för åtgärder som gynnar bland annat våtmarker, småvatten och vat-tendrag.
16 17
Naturvårdsavtal kan tecknas med en markägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden. Denna typ av avtal används ofta av skogsvårdsstyrelser eller kommuner för att avsätta skyddszoner längs vat-tendrag eller i anslutning till ett biotopskyddsområde.
Bredare ansvar för vattenmiljöerna
Många aktörer är delaktiga i bevarandet av vattenmiljöer. Skogssty-relsen och Jordbruksverket ansvarar för de areella näringarnas (skogs- och jordbrukets) hänsyn till naturvärden i landskapet. Fiskeriverket reglerar sötvattenfisket i de stora sjöarna och i de nedre delarna av kustmyn-nande vattendrag och delar ansvaret för hotade arter i vattenmiljöer. I övriga vatten kan fiskerättsägare och fiskevårdsorganisationer förvalta fisket så att det även gynnar vattensystemets övriga bevarandevärden. Fiskesektorn har också ett stort ansvar för att främmande fiskarter eller stammar inte sprids eller påverkar naturligt förekommande arter.
Kommunerna har stora möjligheter att utveckla sin roll i arbetet med
Tor Lundberg/N
Sportfiskare Tsielekjåhkå. Lappland.
18 19 Tätortsnära vattenmiljöer kan vara utgångspunkt för naturvård och kulturmiljövård. Tunafors fabriker, Eskilstuna.
att bevara naturmiljöer genom den fysiska planeringen. I översiktsplanen uttrycks kommunernas mål och ambitioner för den fysiska miljön. I denna ges riktlinjer för den mer detaljerade nivån, där t.ex. en vär-defull biotop, kanske ett vattendrag, kan pekas ut som ett ekologiskt särskilt känsligt område. Kommunerna har också möjlighet att inrätta kommunala naturreservat och kan för kommunala naturvårdsinsatser söka stöd hos länsstyrelsen. Eftersom sjöar och vattendrag är av stort värde för friluftslivet är också naturvård i anslutning till vatten därför ofta en kommunal angelägenhet. Vi bör alla visa allmän hänsyn till na-turen och djurlivet, som är en källa till både nytta och välbefinnande.
18 19
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag
Naturvårdsverket 2003. Rapport 5330
Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000
Naturvårdsverket 1997, ISBN 91-620-1178-2 (endast pdf)
Biologisk återställning i kalkade vatten
Naturvårdsverkets Handbok med Allmänna Råd, 99:4, ISBN 91-620-0108-6 (ej pdf)
Skyddade älvar – värden att bevara, ISBN 91-620-1162-6
Naturvårdsverket 1995
Ovanstående rapporter beställes genom CM Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma, ordertelefon 08-505 933 40, e-post: natur@cm.se
eller genom www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Påverkan och skyddszoner vid vattendrag i skogs- och jordbrukslandskapet – en litteraturöversikt
Fiskeriverkets rapport 1999:3
Handbok om Strömmande Vatten
Naturhistoriska riksmuseet och Svenska Naturskyddsföreningen, 2002, ISBN 91-558-6791x
Sjö & älv – en bok om djur och växter i sötvatten
Inge Lennmark och Evert Andersson 1993, ISBN 91-630-1874-8
Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier
Regeringens proposition 2000/01:130
En samlad naturvårdspolitik
Regeringens skrivelse 2001/02:173
För beställning av broschyren, E-post: natur@cm.se, tel: 08-505 933 40 Omslagsfoto: Tore Hagman/N. Fettjeån i Jämtland.
Foto baksidan: Jan Töve/N. Vattenpilört med nässelfjärilar. Grafisk form: IdéoLuck AB #40612
Tryck: Blomberg & Janson Offsettryck AB, Bromma. 2004
Jan Grahn/N
