Röntgensjuksköterskors upplevelser av
arbetsmiljön vid multitraumasituationer
En empirisk studieRadiographers’ experiences of the
working environment in multi-trauma
situations
An empirical study
Författare: Eva Pettersson och Malin Reuterhäll
Vårterminen 2020
Examensarbete: Kandidat 15 hp
Huvudområde: Röntgensjuksköterskeprogrammet, Medicin Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro Universitet
Handledare: Eva-Lena Klaasma, Universitetsadjunkt, Örebro Universitet Examinator: Eewa Nånberg, Professor, Örebro Universitet
Sammanfattning
I bakgrunden beskrivs begreppet multitrauma och detta är den vanligaste dödsorsaken i Sverige i åldrarna 18–45 år. Vid multitraumasituationer samarbetar yrkeskategorier inom sjukvården för ett snabbt omhändertagande av patienten och för att skyndsamt ställa diagnos används datortomografi. Syftet var att undersöka röntgensjuksköterskors upplevelser av psykosocial och fysisk arbetsmiljö vid multitraumasituationer. Metoden var en empirisk studie med mixad metod där tolv röntgensjuksköterskor från olika sjukhus deltog i en webenkät. Resultatet visade att multitraumasituationer hos vissa röntgensjuksköterskor upplevs leda till ökad stress och störd koncentration i arbetet samt att rutinerna till stor del fungerade bra, det ergonomiska arbetssättet upplevdes både som fungerande men även bortprioriterat och i den fysiska miljön upplevdes utrymmesbrist. Konklusionen var att resultatet påvisar förbättringsutrymmen för röntgensjuksköterskors arbetsmiljö vid multitraumasituationer avseende psykosocial och fysisk arbetsmiljö.
Nyckelord: Arbetsmiljö, datortomografi, multitrauma, röntgensjuksköterskor, stress
Abstract
In the background the concept of multi-trauma is described and this is the most common cause of death in Sweden between the ages of 18–45. In multi-trauma situations occupational categories within the health care system work together for the rapid care of the patient and for the urgent diagnosis computed tomography is used. The purpose was to investigate
radiographers’ experiences of the psychosocial and physical working environment in multi-trauma situations. The method was an empirical study based on mixed methods in which twelve radiographers from different hospitals participated in a web survey. The result showed that the working environment in multi-trauma situations is perceived to lead to increased stress and disturbed concentration at work, while the routines largely worked well. The ergonomic way of working was perceived as well-functioning but also not prioritized among the radiographers and in the physical environment space was lacking. The conclusion is that there is room for improvement for radiographers’ work environment in multi-trauma
situations regarding psychosocial and physical work environment.
Innehållsförteckning 1 Inledning ... 2 2 Bakgrund... 2 2.1 Multitraumasituationer ... 2 2.1.1 Multitraumaundersökning ... 6 2.2 Arbetsmiljö ... 7 2.2.1 Fysiologisk stress ... 8 2.2.2 Psykosocial arbetsmiljö... 8
2.2.3. Ergonomi och fysisk arbetsmiljö ... 9
2.4 Röntgensjuksköterskans profession ... 9
2.5 Tidigare forskning inom området ... 10
3 Syfte ... 11
3.1 Frågeställningar ... 11
4 Material och Metod ... 12
4.1 Design ... 12
4.2 Urval ... 12
4.2.1 Inklusions- och exklusionskriterier ... 13
4.3 Datainsamling ... 13
4.4 Bearbetning och analys ... 14
4.5 Etiska överväganden ... 14 5 Resultat ... 15 5.1 Psykosocial arbetsmiljö ... 15 5.1.1 Stress ... 15 5.1.2 Koncentration ... 16 5.1.3 Rutiner ... 17
5.2 Ergonomi och fysisk arbetsmiljö ... 18
5.2.1 Det ergonomiska arbetssättet ... 18
5.2.2 Personförflyttning ... 19 5.2.3 Utrymmesbrist ... 19 5.3 Resultatsammanfattning ... 20 6 Diskussion ... 20 6.1 Metoddiskussion... 21 6.1.1 Covid-19 pandemin ... 23 6.2 Resultatdiskussion ... 24 6.2.1 Psykosocial arbetsmiljö... 25
6.2.2 Ergonomi och fysisk arbetsmiljö ... 27
6.2.3 Röntgensjuksköterskans profession vid multitraumasituationer ... 28
6.3 Framtida forskning ... 29
7 Konklusion ... 29
Referenser ... 30
Bilaga 1. Välkomstbrev Bilaga 2. Enkätfrågor
2
1 Inledning
Omhändertagandet av multitraumapatienter ställer stora krav på en strukturerad organisation med fungerande rutiner inom sjukvården eftersom situationen kräver ett multiprofessionellt samarbete. Röntgenundersökningen är avgörande för att kunna ställa diagnos på
multitraumapatienten, vilket gör det viktigt att det multiprofessionella samarbetet fungerar väl. Vid en multitraumaundersökning samlas flera inblandade yrkeskategorier i
röntgensjuksköterskans arbetsrum och blir därmed en del av den psykosociala och fysiska arbetsmiljön. Under utbildningens verksamhetsförlagda perioder på röntgenkliniken har författarna deltagit vid ett flertal multitraumasituationer och noterat utmaningar i delar av arbetet vid dessa situationer. Vidare har tankar väckts rörande områdena stress, koncentration, rutiner, ergonomi och utformandet av den fysiska arbetsmiljön och den här studien har sin bakgrund i intresset för detta samt att undersöka röntgensjuksköterskors upplevelser av nämnda områden.
Röntgensjuksköterskearbetet vid en multitraumaundersökning kräver precision och därför är upplevelsen av den psykosociala och fysiska arbetsmiljön i detta läge värd att undersöka. Upplevelser definieras vanligen som individens tolkning av sin omvärld. Upplevelser är alltid individberoende, det vill säga en individ kan uppleva en viss sak eller situation på ett sätt medan en annan individ upplever samma sak annorlunda eftersom varje individ är unik, vilket medför att individers upplevelser skiljs åt (1).
2 Bakgrund
I föreliggande kapitel behandlas de aspekter som är av bakomliggande betydelse för att förstå den här studien. Det beskriver multitraumasituationer, undersökning med datortomografi (DT), följt av fysiologisk stress, psykosocial arbetsmiljö, ergonomi och fysisk arbetsmiljö, en presentation av röntgensjuksköterskans profession och avslutningsvis tidigare forskning inom området.
2.1 Multitraumasituationer
Sveriges sjukhus är indelade i universitetssjukhus, länssjukhus och länsdelssjukhus. Vid universitetssjukhusen pågår ett nära samarbete med medicinska universitet och utförande av diagnostik och behandling av patienter med alla typer av komplicerade sjukdomar och
3
allvarliga skador, exempelvis multitrauma som innebär att en patient är skadad på flera ställen på kroppen och detta är den vanligaste dödsorsaken i Sverige i åldrarna 18–45 år (2, 3). På länssjukhusen pågår behandling utifrån kompetens som täcker de flesta sjukhusområden medan länsdelssjukhusen är mindre och inte alltid behandlar multitraumapatienter (4). Några av de vanligaste skadorna vid ett multitrauma är bukskador, skallskador,
revbensfrakturer, ryggtrauma samt extremitetsfrakturer. Även skador i ansiktsskelett samt ögon förekommer vid multitrauma. Det största hotet till livet för en multitraumapatient är hemorragisk chock orsakad av inre blödningar. Blödningarna vid hemorragisk chock kan vara orsakat av stora blödningar i till exempel aorta eller lever, men även av mindre blödningar i till exempel mjälte, revben, bäcken eller lårben, och därför är det av stor vikt att undersöka dessa patienter med DT så snart som möjligt(4).
Ett multitrauma definieras utifrån fyra olika kategorier: fysiologiska kriterier, anatomiska kriterier, skademekanismer samt observandum. Om patienten drabbats av en eller flera av dessa finns så bedöms situationen som en multitraumasituation. Fysiologiska kriterier är då patienter efter ett multitrauma uppvisar något av följande symtom: behov av ventilationsstöd, andningsfrekvens <10 eller >29, barn med andningspåverkan, blodtryck <90 eller ej palpabel radialispuls, barn med kapillär återfyllnad >2 sekunder, barn 0‒1 år med puls <90 eller >190, barn 1‒5 år med puls <70 eller >160, RLS >3 eller GCS <13 (5). Anatomiska kriterier är penetrerande skador av huvud, hals, bål, ovan armbåge eller knä, öppen skallskada eller impressionsfraktur, ansikts- eller halsskada med hotad luftväg, instabil eller deformerad bröstkorg, svår smärta i bäckenet eller misstänkt bäckenfraktur, misstänkt ryggmärgsskada, >2 frakturer på långa rörben, amputation ovan hand eller fot, stor yttre blödning, brännskada >18% eller inhalationsskada. Skademekanismer är trafikolyckor, vilka beskrivs som
avkörning eller kollision över viss hastighet, 70 km/timme med bälte eller krockkudde, 50km/timme utan bälte eller krockkudde, motorcykelolyckor, patienten varit fastklämd, fordonet voltat, patienten utkastad ur fordonet, dödsfall i samma fordon, fotgängare eller cyklist/mopedist påkörd av motorfordon, fall från hög höjd (> 3 meter) samt klämskador mot bålen. De faktorer som eventuellt kan innebära en risk för patienten trots att kriterierna för multitraumalarm inte är uppfyllda benämns som observandum. Observandum ska föranleda kontakt med jourhavande läkare för att prioritera handläggning av patient, anpassa behov av larm eller korrigera larmnivå. Observandum är en successiv försämring av misstänkt allvarligt skadad patient, ökad blödningsrisk, till exempel vid pågående behandling med
4
<35°C, drogpåverkad eller gravid (5). Figur 1 visar olika typer av skademekanismer
grupperande utifrån de vanligast förekommande orsakerna till multitrauma under åren 2016– 2018.
Figur 1. Skademekanismer grupperade efter de vanligaste orsakerna till multitrauma under åren 2016–2018. Alla registrerade patientfall (6).
För att bedöma omfattningen av multitraumasituationen delas larmen in i tre olika nivåer. Indikationen för traumalarm nivå 1 är när patienten uppfyller minst ett anatomiskt eller minst ett fysiologiskt kriterium. Indikationen för traumalarm nivå 2 är minst en skademekanism och indikationen för traumalarm nivå 3 innebär patient som utsatts för högenergivåld till exempel trafikolyckor, men är opåverkad och till synes utan yttre skador (4).
Svenska Traumaregistret (SweTrau) är ett nationellt traumaregister som registrerar traumafall i Sverige. År 2018 registrerades 8 862 patientfall i SweTrau varav de flesta i yrkesverksam ålder och av de registrerade fallen var 66 % män och 34 % kvinnor. Se figur 2.
5
Figur 2. Antal, ålder och könsfördelning för alla registrerade patientfall i Svenska Traumaregistret år 2018 (6).
För att bedöma medvetandegraden hos en svårt skadad patient, exempelvis vid en multitraumasituation, finns flera olika skalor att utgå ifrån. Reaction Level Scale (RLS) används som skala för att bedöma patienten utifrån verbal förmåga och/eller smärtstimuli. Svarar patienten på tilltal räknas det som RLS 1–3, det vill säga patienten är vid medvetande. En patient som är medvetslös svarar inte på tilltal vilket gör att smärtstimuli istället används för gradering. Beroende på i vilken grad patienten reagerar på smärtstimuli skattas det som RLS mellan 4–8, där 8 innebär ingen respons på smärtstimuli. Glasgow Coma Scale (GCS) är en skala som används för att bedöma vakenhetsgrad där motorisk och verbal respons bedöms. Maximalt 15 poäng vid GCS innebär att en patient är fullt medveten medan poäng under 8 innebär att patienten är medvetslös (7).
Vid en multitraumasituation är förutom röntgensjuksköterskan flera andra yrkeskategorier inblandade i omhändertagandet av patienten. Det multiprofessionella samarbetet ser olika ut på olika sjukhus. Enligt vårdgivare Skånes traumamanual är det på ett sjukhus till exempel följande yrkeskategorier som larmas automatiskt för att infinna sig på akutmottagningen vid ett multitraumalarm: kirurgläkare, kirurgisk akutmottagningsläkare, ortopedläkare,
6
barnläkare och barnsjuksköterska vid barn under 18 år. Samtidigt går information till
röntgenkliniken, blodcentralen, AT-läkare på kirurgen, transportör och bakjour kirurgi (8, 9).
Akutmottagningen för stora multitrauman bör finnas i nära anslutning till röntgenkliniken och operation. På vissa sjukhus utförs multitraumaundersökningen direkt på akutmottagningen, medan det på andra sjukhus istället utförs på den ordinarie röntgenkliniken vilket innebär att patienten vid en multitraumasituation då transporteras från akutmottagningen till
röntgenkliniken för undersökning. På akutmottagningen genomför traumaledaren en
översiktlig klinisk undersökning enligt Advanced Trauma and Life Support (ATLS) som är principer för akut omhändertagande vid multitrauma. Livshotande skador handläggs utifrån en särskild turordning allt eftersom de innebär ett omedelbart livshot. Prioriteringen kallas
ABCDE och står för airway, breathing, circulation, disability, exposure (10). Detta sker parallellt med att anestesiolog säkrar luftvägar och venvägar med perifier venkateter. Samtidigt förbereds patienten för en multitraumaundersökning genom avlägsnande av spineboard och vacuummadrass som använts vid transport, då dessa annars stör vid
diagnostiken. För att transporteras vidare till röntgenkliniken ska patienten vara cirkulatoriskt stabil (11, 7).
2.1.1 Multitraumaundersökning
Vid en multitraumasituation bör röntgenkliniken få larmet samtidigt som andra
yrkeskategorier för att förbereda undersökningsrummet och vara redo när patienten anländer. En DT av hela kroppen från skallen till och med knäna är grunden vid en
multitraumaundersökning då skador inte kan uteslutas genom den kliniska undersökningen (11).
Vid en multitraumaundersökning ska patientens halsrygg vara stabiliserad med hjälp av halskrage och för att underlätta personförflyttningar till röntgenbordet används en traumatransfer som är en röntgengenomsläpplig och stabil madrass särskilt anpassad för multitraumasituationer. Multitraumaundersökningen är en standardiserad undersökning i likhet med kliniskt omhändertagande enligt ATLS principer, men en anpassning med
undantag från standardutförandet kan behövas om patienten blir cirkulatoriskt instabil under pågående undersökning. Den akuta primärbedömningen av bilderna sker på
röntgensjuksköterskans arbetsstation i manöverrummet samtidigt som
7
radiolog att meddela ansvarig kliniker eventuell patologi direkt för ett snabbt fortsatt omhändertagande av patienten (11).
Komponenter för att optimera omhändertagandet av multitraumapatienter är teknisk
utveckling inom DT, traumateamträning med olika yrkeskategorier, god diagnostisk kunskap och goda handläggningsrutiner av multitraumapatienter (11, 12).
Tiden är en avgörande faktor vid omhändertagandet av multitraumapatienter och tiden från ankomst till akutmottagningen till genomförandet av multitraumaundersökningen bör helst inte vara längre än en timme (13). Tiden som tillbringas på akutmottagningen innebär en kortare tid till multitraumaundersökningen och detta har visat sig minska det efterföljande behovet av intensivvård efteråt samt den totala sjukhusvistelsetiden för patienten (14). Vidare visar forskning att ju snabbare en multitraumaundersökning utförs på patienten desto mer sällan leder skadorna till dödsfall (15). Tiden från ankomst till akutmottagningen fram till påbörjad multitraumaundersökning varierar beroende på typ av sjukhus. Figur 3 visar
skillnader i tid för omhändertagande uppdelat mellan olika typer av sjukhus för patienter med GCS under 9.
Figur 3. Tid till multitraumaundersökning för patienter med GCS <9, mediantid i minuter, primärt omhändertagna patienter. Tiden definierad som tid från ankomst till sjukhuset till första DT-bild (4).
2.2 Arbetsmiljö
Världshälsoorganisationens (WHO) definierar arbetsmiljö enligt följande: "Arbetsmiljö är en sammanfattande benämning på biologiska, medicinska, fysiologiska, psykologiska, sociala
8
och tekniska faktorer som i arbetssituationen eller i arbetsplatsens omgivning påverkar individen." (16). I föreliggande kapitel presenteras fysiologisk stress följt av arbetsmiljö indelat i psykosocial arbetsmiljö samt ergonomi och fysisk arbetsmiljö.
2.2.1 Fysiologisk stress
Stress innebär att det sympatiska nervsystemet aktiveras blixtsnabbt och därigenom det autonoma nervsystemet som styr andning, blodtryck och puls. Vid exponering för stress aktiveras den hypofysära–adrenokortikala axeln (HPA-axeln) vilket leder till att
stresshormoner som kortisol, noradrenalin och adrenalin utsöndras från binjuren och
transporteras ut i blodet. Dessa hormoner har till uppgift att se till att puls och blodtryck höjs samt att det finns tillräckligt med glukos och energi till musklerna och hjärnan. Blodet koagulerar fortare och känsligheten för smärta minskar och vidare dirigeras dessutom blodflödet om så att musklerna och hjärnan får mer syre medan matsmältningen, huden och andra organ som inte behövs för kampen på liv och död får mindre. Sker detta under alltför många eller långa stunder kan stress orsaka förhöjt blodtryck och stora påfrestningar på hjärtat (17). Kognitiva funktioner har visats kunna påverkas av stress och det är belagt i forskning att strukturer i hjärnan involverade i minnesfunktion direkt kan påverkas av stresshormoner (18). Stress kan orsaka sömnrubbningar och utöver dessa fysiska symptom kan stress även leda till koncentrationsproblem (17).
2.2.2 Psykosocial arbetsmiljö
En resurs i arbetet med att skapa hälsofrämjande psykosociala arbetsmiljöer är ledarskap. Den vetenskapliga kunskapen om hälsofrämjande arbetsmiljöer visar tydligt på resurser som är bra för att stärka personal, till exempel återkoppling, rollklarhet, ledarskapskvaliteter och socialt kapital. Socialt kapital handlar om värdet av att ingå i sociala nätverk och positiva effekter det kan ha för både individer men även hela samhällen (19).
Ett verksamhetsnära ledarskap kännetecknas av att vara fokuserat på utveckling,
kärnuppgifter samt goda relationer, vilka har betydelse för engagemang, tillfredställande arbetsförhållanden, produktivitet samt effektivitet. Det kan till exempel innebära att skapa strukturer för att integrera ett systematiskt arbetsmiljöarbete i pågående
verksamhetsutveckling och att som ledare avsätta tid för reflektioner över hur det dagliga arbetet genomförs, exempelvis genom att ledaren fokuserar på att stötta personal i att själv hitta lösningar på problem som uppstår (19).
9
Stress i arbetslivet är en bidragande orsak till den ökade psykiska ohälsan och en god psykosocial arbetsmiljö minskar risken för detta. Viktiga delar i en god psykosocial arbetsmiljö är rimliga krav, egenkontroll, socialt stöd samt att arbetet känns meningsfullt, hanterbart och begripligt (20). När arbetets utformning, organisation och ledning har brister kan detta leda till psykosociala risker som i sin tur kan orsaka negativa psykosociala, psykiska och sociala effekter som riskerar att leda till stress. Arbetsförhållanden som kan innebära psykosociala risker är bland annat hög arbetsbelastning, otydliga roller och ineffektiv kommunikation. En god psykosocial arbetsmiljö däremot stimulerar till goda resultat och personlig utveckling, liksom personalens psykiska och fysiska välbefinnande (21). 2.2.3. Ergonomi och fysisk arbetsmiljö
Människan är förmögen att inta de flesta arbetsrörelser och arbetsställningar utan att ta skada av dem så länge variation i rörelse och belastning finns. Risken för skador ökar när leder blir maximalt böjda eller sträckta samt om arbetstempot plötsligt ökar snabbt (22).
Belastningsskador är vanliga inom vården och personförflyttningar är riskfyllda vilket gör att riskbedömningar alltid bör utföras vid dessa situationer. Aspekter att beakta vid en
riskbedömning är hur lång eller stor patienten är och om det tillräckligt med utrymme i den fysiska arbetsmiljön. En annan del i riskbedömningen är hänsynstagande till patientens tillstånd eftersom förmågan att kommunicera samt patientens fysiska förmåga avgör hur personförflyttningen utförs. Kunskaper i förflyttningsteknik är nödvändiga då momenten vid en multitraumaundersökning bör ske tämligen snabbt. Det är viktigt att all personal använder samma metod vid en personförflyttning och en längre erfarenhet av att arbeta med
multitrauma ger större möjlighet till att säkerställa korrekt bedömning av situationen. Vid en multitraumasituation är oftast patientens förmåga att hjälpa till vid en personförflyttning begränsad och därför behövs bra rutiner, funktionella hjälpmedel och rätt ergonomiska kunskaper när patienten kommer till DT och ska flyttas över till röntgenbordet (5, 22, 23). 2.4 Röntgensjuksköterskans profession
Röntgensjuksköterskans verksamhetsområden omfattar undersökningar och behandlingar av patienter i livets olika skeden vilket innebär undersökningar av det ofödda barnet, barn, ungdomar, vuxna och äldre, men även rättsmedicinska undersökningar. Ofta är mötet kort och under den tiden ska röntgensjuksköterskan utföra undersökningen med ett professionellt förhållningssätt och värna om patientens välbefinnande och säkerhet. Inom bild- och funktionsmedicin råder en snabb teknisk utveckling och röntgensjuksköterskans
10
Yrket ställer dessutom ständigt nya krav på självständighet, evidens, vetenskapligt
förhållningssätt, mångkulturellt kunnande och professionellt ansvar. I en högteknologisk miljö med bild- och funktionsmedicin, strålningsfysik, medicin och omvårdnad, arbetar
röntgensjuksköterskor självständigt med ansvar för genomförande av undersökningar med bästa diagnostiska bildkvalitet samt minsta möjliga stråldos. Röntgensjuksköterskor medverkar även vid behandlingar i diagnostiskt och behandlande syfte med hjälp av olika bildgivande metoder. Vid multitraumasituationer där multiprofessionellt samarbete krävs och där multiprofessionella processer pågår för att säkerställa en snabb, effektiv och god vård för den drabbade patienten, bidrar röntgensjuksköterskan till att flödet i vårdkedjan fungerar (24). 2.5 Tidigare forskning inom området
Områdena psykosocial och fysisk arbetsmiljö samt vikten av en hälsofrämjande arbetsplats är tidigare beforskade. Redan år 1982 beskrev Polworth yrkesrelaterad stress specifikt för röntgensjuksköterskor och att dessa stressas av bristen på respekt för sin yrkeskategori samt att de inte alltid behandlas utefter sin skicklighet och avancerade expertis.
Röntgensjuksköterskorna fyller en roll som kräver kunskap och Polworth nämner vidare att ett gott samarbete mellan medicinsk, vårdande och teknologisk personal behövs och för att detta ska fungera väl krävs att alla inblandade i det multiprofessionella samarbetet inte bara besitter förståelse för sin egen yrkesroll utan även rollen och kunskapen som andra
yrkeskategorier besitter. Polworth beskrev att flertalet röntgensjuksköterskor upplevde att deras ansvar innefattar att vara en viktig länk mellan läkare och patient och att denna upplevelse i sig kan orsaka stress (25). Rutter et al presenterar rollkonflikter, otydlighet i roller samt arbetsmiljöproblem och hur dessa faktorer påverkar röntgensjuksköterskor gällande upplevelsen av stress i arbetet. Stressnivån påverkas av de områden som studerats men resultatet visar också hur det sociala stödet från kollegor dämpar stressens inverkan på individen i sitt arbete (26). Problemområden för stress hos röntgensjuksköterskor har även visat sig vara brister i ledarskap, personalbrist, förändringar och hög arbetsbelastning. Lohikoski et al påvisar att röntgensjuksköterskor som får vägledning, uppmuntran samt positiv återkoppling på arbetsplatsen oftare upplever en känsla av framgång med minskad stress i arbetet. Trots komplicerade förhållanden i sin arbetsmiljö ser röntgensjuksköterskor positivt på sin psykosociala arbetsmiljö och försummar inte sina arbetsuppgifter. För att säkerställa optimerad effektivitet på röntgenkliniken behövs dock granskade rutiner och en utveckling av kommunikations- och återkopplingssystem (27). Vidare visar Verrier et al att stress är en av de största orsakerna till psykisk och fysisk ohälsa i samhället och att stressen
11
specifikt hos röntgensjuksköterskor ofta orsakas av personalbrist. Stressen kan dessutom leda till skador som följd av uteblivet ergonomiskt arbetssätt på grund av tidsbrist och trötthet (28). Shannon et al påvisar att traumaledaren, som vanligtvis är en erfaren läkare på
akutmottagningen, är den som har det slutliga beslutet om en patient ska genomgå en
multitraumaundersökning. Även vikten av den ledarroll som traumaledaren har framkommer, vilket följaktligen har inverkan på arbetsmiljön i röntgenklinikens undersökningsrum (29). Timm et al beskriver vikten av att den fysiska arbetsmiljön är utformad för att passa arbetets ändamål då det påverkar både personalens upplevelse av stress och även välbefinnandet på arbetsplatsen(23). Men det finns luckor i kunskapsläget avseende stress och möjligheten till att hantera dessa på ett för röntgensjuksköterskan fördelaktigt sätt kopplat till den specifika multitraumasituationen. Genom att utifrån röntgensjuksköterskors beskrivningar lyfta fram hur de upplever multitraumasituationer avseende de undersökta områdena bidrar den här studien till en ökad förståelse för detta.
3 Syfte
Syftet med den här studien var att undersöka röntgensjuksköterskors upplevelser av
psykosocial och fysisk arbetsmiljö vid multitraumasituationer och bidra till ökad förståelse för detta.
3.1 Frågeställningar
Finns det skillnader i upplevelsen av psykosocial och fysisk arbetsmiljö vid
multitraumasituationer mellan röntgensjuksköterskor som arbetar på universitetssjukhus jämfört med länssjukhus? Finns det skillnader i upplevelsen av psykosocial och fysisk arbetsmiljö vid multitraumasituationer mellan röntgensjuksköterskor utifrån antal års erfarenhet av yrket? Hur upplever röntgensjuksköterskor sin psykosociala arbetsmiljö vid multitraumasituationer avseende stress, koncentration och rutiner? Hur upplever
röntgensjuksköterskor sin fysiska arbetsmiljö vid multitraumasituationer avseende ergonomi och den fysiska miljön?
12
4 Material och Metod
I föreliggande kapitel presenteras den här studiens metod utifrån design, urval, datainsamling, bearbetning och analys samt etiska överväganden.
4.1 Design
Den här studiens design är empirisk med mixad metod. Med empiri avses information om verkligheten som samlats in från den kliniska verksamheten. En kvalitativ studie avser studera personers upplevda erfarenheter av ett fenomen och beskriva detta och genom att använda en kvalitativ metod avsåg författarna att studera röntgensjuksköterskors upplevelser kring situationen i den psykosociala och fysiska arbetsmiljön vid en multitraumasituation. En kvantitativ studie avser att hantera generaliserbara data för att eventuellt upptäcka strukturer i resultatet och genom att använda en mixad metod, som är en kombination av det kvalitativa och kvantitativa förhållningssättet, kan det optimala svaret på frågeställningen erhållas. Mixad metod kan integreras när som helst under forskningsprocessen och i den här studien är det kvantitativa förhållningssättet integrerat under resultatbearbetningen (30).
4.2 Urval
Genom lottdragning av 85 sjukhus i Sverige valdes fyra universitetssjukhus och fyra länssjukhus ut (31). Sjukhus av respektive typer valdes ut då de dels hanterar
multitraumapatienter, dels ge för att ge ett bredare perspektiv än om enbart en typ av sjukhus hade inkluderats samt för att upptäcka eventuella skillnader i röntgensjuksköterskors
upplevelser (4). De sjukhus som inte var länssjukhus eller universitetssjukhus valdes bort vid lottdragningen.
Inbjudan till att delta i den här studien distribuerades som ett informationsbrev (se bilaga 3) via e-post till klinikchef alternativt avdelningschef eller verksamhetschef på röntgenkliniken på de utvalda sjukhusen. De chefer som valde att medverka i studien bifogade tillsammans med sitt godkännande tio e-postadresser till röntgensjuksköterskor på sin röntgenklinik. En påminnelse skickades till cheferna efter fyra dagar. Sex av cheferna valde att medverka och av de e-postadresser som tillhandahållits från dessa randomiserades i ett första steg tre
röntgensjuksköterskor från varje röntgenklinik genom lottdragning med samma metod som använts vid urvalet av sjukhus. Via e-post skickades sedan ett missivbrev (se bilaga 2)
tillsammans med enkäten (se bilaga 1) till potentiella informanter. Efter sju dagar hade endast två enkätsvar inkommit varpå en påminnelse skickades till alla utvalda röntgensjuksköterskor. Efter ytterligare fyra dagar valdes med anledning av den tunna svarsfrekvensen ytterligare tre
13
röntgensjuksköterskor ut från varje röntgenklinik i ett andra urval. Det andra urvalet utfördes med samma metod som tidigare och missivbrevet samt enkäten distribuerades som i det första urvalet. En av cheferna bifogade endast fem e-postadresser och därför exkluderades den röntgenkliniken från urval nummer två vilket innebar att endast röntgensjuksköterskor från fem sjukhus bjöds in till detta.
4.2.1 Inklusions- och exklusionskriterier
Inklusionskritierierna för att delta i studien innefattade att vara legitimerad
röntgensjuksköterska med erfarenhet av multitraumaundersökningar på ett av de utvalda sjukhusen. Exklusionskriterier var röntgensjuksköterskor som arbetade som tillfälliga vikarier.
4.3 Datainsamling
Av de röntgenkliniker som tillfrågats utifrån lottdragningen valde chefer på tre
universitetssjukhus samt tre länssjukhus att lämna sitt godkännande och vidarebefordra e-postadresser för inbjudan till den här studien.
Datainsamlingen skedde via en enkät som skickades som en weblänk via e-post till
slumpmässigt utvalda röntgensjuksköterskor på respektive röntgenklinik. Enkäten skapades i webtjänsten Surveymonkey och bestod av ett missivbrev följt av nio öppna frågor som formulerats för att passa studiens syfte (30). En pilotstudie genomfördes på två
studentkollegor från röntgensjuksköterskeprogrammet för att utvärdera kvaliteten på missivbrevet och enkäten före utskick till informanterna. Distributionen till
pilotstudiedeltagarna utfördes på samma sätt som till informanterna för att säkerställa att metoden var välfungerande. Efter att ha fått positiv respons från pilotstudiedeltagarna på frågornas utformande och enkätens layout utfördes inga ändringar i enkäten.
Missivbrevet var det första informanterna möttes av när de öppnade e-postmeddelandet och det innehöll en beskrivning av studiens syfte och information om att deltagandet var frivilligt. Vidare informerades att de när som helst kunde välja att avbryta sitt deltagande, att alla uppgifter hanteras konfidentiellt och anonymt, att e-postadresserna tillhandahållits av chefen på aktuell röntgenklinik samt att informanterna valts ut av författarna genom ett slumpmässigt urval. Samtycke inhämtades genom att informanterna godkände sitt deltagande efter att ha läst missivbrevet och efter godkännandet förflyttades de till enkätens frågor. Svaren mottogs anonymt och inga personuppgifter samlades in. Förfrågan om att delta i den här studien skickades ut till åtta chefer av vilka sex valde att ge sitt godkännande, vilket ledde till att två
14
av de inbjudna sjukhusen föll bort och innebar att deltagandefrekvensen blev 75 %. Datainsamling pågick mellan 2020-03-05–2020-04-05. Enkäten skickades till totalt 33 informanter varav tolv genomförde den. Det gav en svarsfrekvens på 36 % och genomsnittlig svarstid för enkäten var 10 minuter och 4 sekunder.
4.4 Bearbetning och analys
Svaren på enkätfrågorna lades in i ett dokument och lästes flera gånger av båda författarna och bearbetades med mixad metod för att både få fram uttryckta upplevelser samt kvantifiera antalet informanter som upplevde situationen på ett visst sätt. Materialet delades in i
psykosocial och fysisk arbetsmiljö med respektive underkategorier. Citat valdes ut från samtliga delar av resultatet för att styrka innehållet. Svar på frågor som beskrev typ av sjukhus samt yrkeserfarenhet sammanställdes med deskriptiv statistik för att ge en överblick över materialet för att kvantifiera data (30).
Totalt ingick tolv röntgensjuksköterskor i den här studien och det var lika stort antal från respektive typ av sjukhus. Informanterna hade varierande antal års yrkeserfarenhet som röntgensjuksköterska: 16–20 år (33%), 6–10 år (25%) 0–5 år (16%) 11–15 år (9%), 26–30 år (9%) och 36–40 år (9%).
4.5 Etiska överväganden
Den här studien har genomförts enligt de forskningsetiska principer som lyfts fram i
Helsingforsdeklarationen och chefen på respektive röntgenklinik tillfrågades om godkännande via e-post och lämnade därefter skriftligt tillstånd enligt de riktlinjer som krävs gällande samtycke av forskningsperson (32). Röntgensjuksköterskorna fick skriftlig information om studien i missivbrevet samt lämnade godkännande genom enkäten enligt informations- och samtyckesprinciperna. Informanterna tillfrågades om ålder och yrkeserfarenhet som
röntgensjuksköterska och de informerades om att uppgifterna hanterades konfidentiellt och svaren skulle presenteras anonymt enligt konfidentialitets- och anonymitetsprinciperna (30). Sjukhusen anonymiserades genom att benämna universitetssjukhusen som 1 och
länssjukhusen som 2. Informanterna nämns vid citat som siffror först utifrån typ av sjukhus och därefter utifrån sitt deltagarnummer, till exempel 1.2 där ettan står för universitetssjukhus och tvåan står för deltagarnummer.
Inget biologiskt material, fysiska ingrepp på forskningspersoner eller patientdata har använts. Persondata i form av ålder fanns med i enkäten men redovisades ej. Inga hälsorisker för
15
informanterna kunde identifieras. IP-adresser syns i resultatanalysen i Surveymonkey men detta har inte använts i den här studien.
5 Resultat
Resultatet redovisas utifrån mixad metod och presenteras nedan i psykosocial arbetsmiljö följt av fysisk arbetsmiljö. Citat redovisas också för att verifiera innehållet i resultatet (30).
Vid jämförelsen av röntgensjuksköterskors upplevelse av den psykosociala och fysiska arbetsmiljön vid multitraumasituationer utifrån yrkeserfarenhet upptäcktes inga skillnader utifrån enkätsvaren. Inte heller vid jämförelsen av röntgensjuksköterskors upplevelser av den psykosociala och fysiska arbetsmiljön vid multitraumasituationer utifrån typ av sjukhus upptäcktes några skillnader utifrån enkätsvaren.
5.1 Psykosocial arbetsmiljö
I föreliggande kapitel presenteras de resultat som berör den psykosociala arbetsmiljön hos röntgensjuksköterskor vid multitraumasituationer indelat i stress, koncentration och rutiner. 5.1.1 Stress
Röntgensjuksköterskorna beskrev att multitraumasituationer bidrog till stress orsakat av brist på kommunikation, en känsla av tidspress från andra yrkeskategorier samt ett högt antal yrkeskategorier närvarande.
Studien visade att 3 av 12 röntgensjuksköterskor beskrev hur de upplevde en stresskänsla som stannade på en positiv nivå och därmed gav dem mer fokus och koncentration medan 9 av 12 röntgensjuksköterskor beskrev multitraumasituationer som väldigt stressande. Det var 1 av de 12 röntgensjuksköterskorna som beskrev multitraumasituationer som väldigt stressande situationer som inte blivit bättre med fler år i yrket. Vidare beskrev 4 av 12
röntgensjuksköterskor att ett fungerande samarbete med andra yrkeskategorier var avgörande för hur stort stresspåslaget skulle bli i den aktuella situationen. Multitraumasituationen beskrevs även av 1 av de 12 röntgensjuksköterskorna som stressig i väntan på patienten på grund av ovissheten kring vilka skador som patienten åsamkat sig och omfattningen av dessa. ”Jag tycker det är en väldigt stressande situation och det har inte blivit bättre med åren. Det största stresspåslaget känner jag vid traumanivå 1 där man går in på akutens traumarum och väntar på patienten. Att stå där overksam och inte veta vem/vilka skador som kommer. Är det
16
någon jag känner? Väl igång med arbetet, tänker främst på DT körningen går jag in i min roll och fokuserar på mina arbetsuppgifter. Då går det bättre.” (Deltagare nummer 2.7) Upplevelsen av att stressen från andra yrkeskategorier smittade av sig och att det vid multitraumasituationer kändes stökigt i manöverrummet beskrevs av 4 av 12
röntgensjuksköterskor. En känsla av för mycket personal på för liten yta beskrevs av 7 av de 12 röntgensjuksköterskorna. Tidspress från personalen från akutmottagningen nämndes av 4 av 12 röntgensjuksköterskor och stress på grund av påpekandet att en undersökning måste gå snabbt beskrevs av 1 av de 12 röntgensjuksköterskorna.
”När det kommer ett trauma som är allvarligt och det är mycket personal från akuten som påpekar flera gånger att undersökningen ska gå fort, då kan det lätt bli så att man som röntgensjuksköterska känner sig stressad och kanske ibland slarvar vid planering av undersökningen för att det ska gå fortare.” (Deltagare nummer 1.9).
Hur läkaren agerade vid multitraumasituationen visade sig också ha betydelse för
röntgensjuksköterskors upplevelse av stress. Studien visade att 2 av 12 röntgensjuksköterskor upplevde att en tydlighet kring läkarens val av protokoll angående
multitraumaundersökningens utförande bidrog till ett visst mått av lugn medan stressnivån ökade när läkaren inte var konsekvent i sina önskemål.
”Har ansvarig läkare koll på situationen vad de önskar undersöka så är det inga problem men om de inte vet vad de vill ha eller kommer med nya önskemål under tiden blir det jobbigt” (Deltagare nummer 2.5).
5.1.2 Koncentration
Vissa röntgensjuksköterskor beskrev att de vid multitraumasituationer upplevde sina möjligheter att koncentrera sig som begränsade då flera andra yrkeskategorier närvarade. Några beskrev att de ibland behövde säga ifrån för att kunna koncentrera sig på sitt arbete. Den allmänna uppfattningen var att andra närvarande yrkeskategorier påverkade
koncentrationen i arbetet och något som 8 av 12 röntgensjuksköterskor nämnde var att antalet närvarande personal påverkade koncentrationen. Faktorer som upplevdes påverka
koncentrationen var ljudnivån, prat i bakgrunden, samtal bakom ryggen och en känsla av att andra yrkeskategorier hade en paus medan röntgensjuksköterskan utförde sitt arbete.
17
”Det pratas om annat när jag ska koncentrera mig och dom andra har en paus” (Deltagare nummer 2.4).
Av de 12 röntgensjuksköterskorna beskrev 1 att ockuperade arbetsytor upplevdes som ett problem. Ringande telefoner hos andra yrkeskategorier beskrevs som störande av 2 av de 12 röntgensjuksköterskorna och 1 av 12 föreslog att personal som pratar i telefon får lämna manöverrummet.
”Jag retar mig ibland på att medföljande läkare ockuperar min arbetsyta genom att inte flytta sig när jag ska börja ta bilder!” (Deltagare nummer 2.3).
Andra yrkeskategoriers inverkan på utrymmet var något som 4 av 12 röntgensjuksköterskor nämnde. De beskrev det som att fick kräva sin plats på sin arbetsstation och 1 av 12 beskrev att hen ibland varit tvungen att säga ifrån till andra yrkeskategorier för att själv kunna koncentrera sig på sitt arbete. Otydlighet vid val av protokoll nämndes av 2 av 12
röntgensjuksköterskor som något som störde deras koncentration och dessutom beskrev de att läkarens olika önskemål om protokoll påverkade deras möjlighet till fokus och koncentration. Det framkom från 1 av 12 röntgensjuksköterskor att vid arbetet i manöverrummet kunde upplevelsen av stress, brist på koncentration och viss frustration uppstå till följd av andra närvarande yrkeskategoriers uttalade önskan om att undersökningen ska utföras mer skyndsamt.
”Är man inne hos patienten så är alla på rummet där för att hjälpa och stödja patienten. Men är man den som skall ta bilder och det är fullt med folk som pratar ibland tycker de att man skall snabba sig det är frustrerande och jobbigt. Jag försöker att ignorera kommentarerna för jag vet att det går inte snabbare. Ibland står folk alldeles för nära och ställer frågor men jag är så koncentrerad så jag ignorerar om det inte har direkt med mitt jobb att göra till exempel om ordinationen skall ändras.” (Deltagare nummer 1.12)
5.1.3 Rutiner
Inför multitraumasituationer fanns goda rutiner för utbildning, bra och fungerande rutiner för användning av metodbok och protokoll. Däremot framkom problem med en bristande
kommunikation vid multitraumalarm och oklara besked om tid för ankomst till röntgenkliniken.
18
God kontinuerlig utbildning i multitraumasituationer i samarbete med akutmottagningen uppgavs av 1 av 12 röntgensjuksköterskor och 11 av 12 röntgensjuksköterskor nämnde att det fanns en bra metodbok, fungerande protokoll samt goda rutiner som stöd vid deras arbete. ”Vi uppdaterar oss om rutinerna med jämna mellanrum på arbetsplatsträffar och skickar två i personalen på ATSS-kurser som akuten tillhandahåller varje eller varannan termin. Vi har också ett bra samarbete med andra avdelningar gällande traumasituationer, där vi försöker komma på hur vi bättre kan optimera undersökningsrummet innan trauman.” (Deltagare nummer 2.2).
”Det fungerar bra. Alla vet vad som gäller.” (Deltagare 2.6).
Det framkom att de flesta röntgensjuksköterskor upplevde en känsla av stress vid dålig kommunikation mellan samverkande avdelningar, till exempel akutmottagningen. Att detta gav upphov till hög stress beskrevs av 2 av 12 röntgensjuksköterskor.
Det beskrevs av 2 av 12 röntgensjuksköterskor att väntan på besked om tid för
multitraumapatientens ankomst i vissa fall resulterar i att undersökningsrummet hålls låst och inte är tillgängligt för andra patienter trots att ingen multitraumapatient är på väg. Sena multitraumalarm och sent ankomna remisser till röntgenkliniken nämndes av 1 av 12 röntgensjuksköterskor som bristande rutiner.
”Det som däremot kan variera är kommunikationen med akutmottagningen, till exempel kan det dröja innan vi på röntgen får veta om en undersökning inte kommer bli av. Då står vi där med tomt laboratorium utan anledning.” (Deltagare 2.7).
”Rutinerna fungerar väl ganska bra. Det jag inte alltid tycker fungerar bra är att vi ibland inte får höra när ett traumalarm är avblåst och inte ska göras. Då sitter vi och väntar i onödan.” (Deltagare 2.4).
5.2 Ergonomi och fysisk arbetsmiljö
I föreliggande kapitel presenteras de resultat som berör den fysiska arbetsmiljön hos röntgensjuksköterskor vid multitraumasituationer indelat i det ergonomiska arbetssättet, personförflyttning och utrymmesbrist.
5.2.1 Det ergonomiska arbetssättet
Ergonomiskt arbetssätt var något som 4 av 12 röntgensjuksköterskor upplevde som en aspekt som inte prioriterades vid multitraumasituationer. Kravet på en skyndsam
19
detta ledde till att ergonomin för korrekta arbetsställningar inte prioriterades och speciellt inte vid omfattande multitraumasituationer. Möjligheter till ett ergonomiskt arbetssätt beskrevs av 5 av 12 röntgensjuksköterskor som något som vanligtvis fungerade och 1 av 12 angav att skillnaden i det ergonomiska arbetssättet vid multitraumasituationer inte var speciellt stor jämfört med övriga situationer.
”Ej tänkt på ergonomin, man får ett adrenalinpåslag och tänker bara på patient och bildtagning. Men när det gäller förflyttning av patienten brukar det gå lätt tack vare att det nästan alltid finns många personer till hands.” (Deltagare nummer 2.7).
Det påpekades av 1 av 12 röntgensjuksköterskor att undersökningsrummet skulle kunna varit utformat bättre gällande sug- och syrgasplaceringen i väggen och 2 av 12
röntgensjuksköterskor nämnde att multitraumaundersökningen försvåras av att det är mycket sladdar och slangar kopplade till patienten som kan fastna.
5.2.2 Personförflyttning
Gällande personförflyttningar av multitraumapatienter nämnde 4 av 12 röntgensjuksköterskor att andra yrkeskategorier gärna var behjälpliga. Av dessa nämnde 1 av 12
röntgensjuksköterskor att det vanligtvis är många som är behjälpliga vid förflyttningen till röntgenbordet innan multitraumaundersökningen men efteråt när patienten ska flyttas tillbaka är det inte alltid lika många som hjälper till.
Personförflyttningar av multitraumapatienter orsakade ryggvärk för 1 av 12
röntgensjuksköterskor. Det framkom också av 1 av 12 röntgensjuksköterskor att arbetet ibland behövde utföras i icke ergonomiska arbetsställningar, till exempel för att kontrollera
patientens perifiera venkateter. Höj- och sänkbart röntgenbord nämndes av 1 av 12
röntgensjuksköterskor som något som underlättade det ergonomiska arbetssättet och 1 av 12 beskrev att byte av underlag på röntgenbordet underlättade personförflyttningen.
5.2.3 Utrymmesbrist
Utrymmet framkom som en väsentlig komponent i den fysiska arbetsmiljön och vissa röntgensjuksköterskor ansåg att trånga utrymmen innebar ett besvär vid arbetet med multitraumapatienter.
Avsaknad av utrymme var något som 7 av 12 röntgensjuksköterskor upplevde och då framförallt i manöverrummet. Önskan om mer utrymme för att kunna uppnå ett lugn i
20
manöverrummet uttrycktes av 1 av 12 röntgensjuksköterskor och 1 av 12 önskade en dörr att stänga om sig. Känslan av trängsel med mycket personal som förflyttar sig på ett uppjagat sätt delades av de flesta röntgensjuksköterskor och 3 av 12 påpekade också att mer utrymme för andra yrkeskategorier behövs.
”Önskar ibland att inte alla andra var så inpå mig. Skulle funnits en dörr att stänga då bara de som verkligen behöver vara där är det.” (Deltagare 1.12).
”Hos oss är det väldigt trångt i manöverrummet. Det följer ofta med väldigt mycket personal vid ett multitrauma och på grund av strålningen ska såklart så få som möjligt vistas inne i undersökningsrummet. Det blir så väldigt många människor som flåsar oss i nacken medan vi utför undersökningen vilket kan skapa onödig stress.” (Deltagare nummer 1.11).
Det nämndes av 1 av 12 röntgensjuksköterskor att det fanns mycket utrymme och aldrig upplevdes som trångt.
5.3 Resultatsammanfattning
De flesta röntgensjuksköterskor i den här studien beskrev multitraumasituationer som stressande och nästintill hälften av dessa upplevde att stressen påverkades av hur samarbetet med andra yrkeskategorier fungerade. Upplevelsen av möjligheterna till koncentrationen påverkades för de flesta röntgensjuksköterskor av antalet närvarande yrkeskategorier i manöverrummet och undersökningsrummet. De flesta röntgensjuksköterskor beskrev en bra metodbok, fungerande protokoll och goda rutiner som stöd i arbetet vid
multitraumasituationer. Nära hälften av röntgensjuksköterskorna angav att möjligheterna till ett ergonomiskt arbetssätt fungerade bra vid multitraumasituationer medan resterande beskrev att det ergonomiska arbetssättet inte prioriterades. Vid personförflyttningar upplevde flera röntgensjuksköterskor att andra yrkeskategorier var behjälpliga. Mer än hälften av
röntgensjuksköterskorna beskrev utrymmesbrist i manöverrummet som ett problem vid multitraumasituationer.
6 Diskussion
I föreliggande kapitel diskuteras den här studiens metod och resultat följt av framtida forskning.
21 6.1 Metoddiskussion
Den här studien har uppnåtts genom att använda mixad metod. Initialt var tanken att bearbeta materialet med en kvalitativ innehållsanalys och för att kunna bearbeta materialet med denna metod begränsades antalet inbjudna informanter. I en kvalitativ studie är det
representativiteten och innehållet i materialet som är av betydelse vilket innebär att ett mindre antal informanter kan representera den större gruppen. Vid resultatbearbetningen upptäcktes dock utifrån det insamlade materialet att en kvantifiering skulle tydliggöra resultatet
ytterligare. En kvantifiering möjliggör upptäckt av återkommande strukturer och kan därmed ge en generaliserbar bild av eventuella mönster utifrån den här studiens frågeställningar. Genom att kombinera den kvalitativa metoden med den kvantitativa metoden avsåg författarna att dra nytta av båda vetenskapliga metoder vid bearbetningen av resultatet. Då informanter spontant kunde välja att delta eller inte delta i undersökningen fanns en uppenbar risk att de som särskilt engagerar sig i frågor kring arbetsmiljö skulle utgöra en större del av undersökningsgruppen. Urvalet av sjukhus samt informanter utfördes randomiserat genom lottdragning och en fördel med metoden var att urvalet skedde
slumpmässigt. Dock hade en randomisering genom någon typ av slumpgenerator möjligen varit mer tidseffektiv (30, 33).
För att få ett bredare perspektiv undersöktes upplevelser hos röntgensjuksköterskor
verksamma på flera olika sjukhus i Sverige istället för att endast undersöka upplevelser på ett sjukhus. Inklusionen av flera sjukhus medför större överförbarhet till resterande sjukhus i Sverige och att röntgensjuksköterskor på olika sjukhus i Sverige inbjudits till studien innebär därmed insamling av ett bredare spektrum av erfarenheter och detta medför en ökad
trovärdighet i resultatet. Genom att samla in fler e-postadresser än vad som krävdes för den här studien avsåg författarna att minimera risken för att chefen valde ut informanter med lojalitetsrelation till verksamheten. En av cheferna bifogade endast fem e-postadresser i sitt godkännande och utifrån detta togs beslutet att exkludera det sjukhuset från det andra steget med anledning av ovannämnda lojalitetsskäl (30, 33).
Syftet med exklusionen av tillfälliga vikarier ur den här studien var att endast få del av upplevelsen hos röntgensjuksköterskor med en tydlig inblick i respektive röntgenklinik. Att exkludera tillfälliga vikarier innebär även en risk att förlora en större infallsvinkel inom området. De tillfälliga vikarierna skulle till exempel kunna varit pensionärer som upplevt utvecklingen av omhändertagandet av multitraumapatienter över tid. De tillfälliga vikarierna skulle även varit bemanningsröntgensjuksköterskor som upplevt multitraumaundersökningar
22
på ett flertal olika arbetsplatser eller röntgensjuksköterskor under pågående utbildning som arbetar extra och kanske upplever multitraumasituationer på ett annat sätt (30).
Enkäten som används i den här studien skapades av författarna i webtjänsten Surveymonkey. Henricsson beskriver att en av fördelarna med en webbaserad enkät är att den genom dess möjligheter till anonymitet kan leda till att informanterna är ärligare i sina svar. En nackdel med en kvalitativ enkät är dock att förtydliganden och mer utvecklande svar kan missas. Enkäten som använts i studien innehåller egenkonstruerade frågor vilket medförde både för- och nackdelar. Fördelarna var att det gick att fråga exakt det författarna var ute efter samt att storleken på enkäten kunde styras och därmed tiden som krävdes för att svara på frågorna. Nackdelar kan ha varit att det finns en risk att frågorna missförstås och det kan också innebära att frågorna speglat författarnas sätt att se på ämnet som studerats. Syftet med pilotstudien var att kontrollera enkätens kvalitet före användandet och två yrkesverksamma
röntgensjuksköterskor samt två röntgensjuksköterskestudenter bjöds in till pilotstudien. Båda röntgensjuksköterskorna valde att avstå pilotstudien medan röntgensjuksköterskestudenterna genomförde och utvärderade den. Det kan föreligga ett problem med att enkäten i pilotstudien inte testats av yrkesverksamma röntgensjuksköterskor utan endast av individer med samma förståelse som författarna (30).
I missivbrevet uppgavs att tidsåtgången för genomförandet av enkäten beräknades vara ca 15 minuter. Anledningen till den angivna svarstiden berodde på frågornas utformning och var för att minska bortfall orsakat av tidsbrist hos informanterna. Den genomsnittliga svarstiden för enkäten var 10 minuter och 4 sekunder vilket var något kortare än författarnas angivna svarstid. Var tiden som informanterna använde för kort för att ge kvalitativa svar? Hade mer fördjupade frågor som krävt mer tidsåtgång gett utförligare svar att bearbeta kvalitativt? Den kortare svarstiden bidrog till att författarna ansåg att resultatet behövde stärkas genom att kvantifiera upplevelserna med mixad metod (30).
Enkätinbjudningarna gick ut till både kvinnor och män och troligen bestod informanterna därmed av båda könen, men då det utifrån den här studiens syfte inte bedömdes som relevant att samla in uppgifter om kön i enkäten kan författarna inte härleda svaren till något av dessa. Ur ett genusperspektiv skulle det dock rent teoretiskt kunna finnas skillnader som kan
härledas till genus.
För att enkäten endast skulle nå ut till röntgensjuksköterskor verksamma inom
23
En av de inbjudna röntgensjuksköterskorna som fått förfrågan att delta tog kontakt med författarna för att meddela att hen ej deltagit vid någon multitraumasituation och därmed ej kunde svara på enkäten. Då cheferna i informationsbrevet ombetts endast delge författarna e-postadresser till röntgensjuksköterskor med erfarenhet av multitraumasituationer borde detta inte kunnat ske och det kan heller inte uteslutas att det här var det enda fallet. Alla
ovanstående faktorer kan ha inverkan på den här studiens slutsatser, men författarna gör en bedömning utifrån de svar som inkommit att de tolv informanter som valt att delta också deltagit vid en multitraumasituation.
En av informanterna har besvarat fråga 8 på ett sätt som gör det svårt att tolka svaret och därför uteslöts detta svar från resultatsammanställningen. Författarna gör bedömningen att frågan möjligen besvarats på ett otydligt sätt på grund av missuppfattning eller tidspress men författarna bedömer att frågan är tydligt ställd då elva informanter kunnat svara på fråga 8 på ett tolkningsbart sätt.
Det kan föreligga ett problem med den tämligen tunna svarsfrekvensen. Att endast 75 % av de chefer som bjudits in till den här studien valt att ge sitt godkännande till att delta ger ett relativt stort bortfall då enkäterna inte ens kunde distribueras till möjliga informanter på dessa sjukhus. Detta begränsade möjligheterna till att få enkätsvar från röntgensjuksköterskor som eventuellt annars hade valt att delta och möjligen skulle en personlig kontakt med cheferna inneburit att fler av dessa valt att ge sitt godkännande. Att endast 36 % av de informanter som bjudits in till den här studien valde att delta gav ytterligare bortfall. Ett antagande kan vara att om enkäten istället distribuerats genom ett personligt möte med intervjuer hade
svarsfrekvensen blivit högre och svaren mer utvecklade. Dock bedömde författarna att enkätens öppna frågor skulle resultera i utvecklade svar på frågeställningarna samtidigt som kvantifieringen av materialet sedan möjliggjorde en tydlighet gällande informanternas upplevelser (30).
6.1.1 Covid-19 pandemin
Den 31 januari 2020 bekräftades det första fallet av covid-19 i Sverige. Den 4 mars skickades förfrågan till cheferna för att anhålla om godkännande att delta i den här studien, en tidpunkt då vården stod inför stora utmaningar på grund av det stora covid-19 utbrottet i samhället. Den 6 mars genomfördes det första e-postutskicket av den här studiens enkät till
informanterna samtidigt som sjukhusen i Sverige började gå upp i stabsläge. Den 11 mars deklarerade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19 som en pandemi. Detta skulle
24
möjligen kunna förklara den relativt låga svarsfrekvensen. En annan tänkbar förklaring skulle kunna vara att informanterna inte fann det tillräckligt möjligt att genomföra enkäten eftersom tidspress är en vanlig faktor i sjukvården, oavsett covid-19 eller inte.
6.2 Resultatdiskussion
Orsaken till att inga skillnader i röntgensjuksköterskors upplevelser mellan
universitetssjukhus och länssjukhus upptäcktes i jämförelsen skulle kunna vara att det inte finns några större skillnader i den psykosociala och fysiska arbetsmiljön vid
multitraumasituationer avseende de undersökta områdena mellan dessa typer av sjukhus. Enligt SweTrau anlände 54% av Sveriges multitraumapatienter under år 2018 primärt till ett universitetssjukhus och resterande andel till övriga akutsjukhus där länssjukhus är inkluderat. Att universitetssjukhusen undersöker en större andel multitraumapatienter skulle kunna antas innebära skillnader i upplevelsen av den psykosociala och fysiska arbetsmiljön på dessa sjukhus (4). Författarna menar att inga skillnader upptäcktes i den här studien skulle kunna bero på att antalet informanter var för lågt för att möjliggöra upptäckt av skillnader i svaren. Författarna anser även att det faktum att länssjukhusens röntgenkliniker generellt möjligen är lägre bemannade skulle i resultatet kunna ha visat sig som upplevelsen av mer stress hos röntgensjuksköterskor vid dessa röntgenkliniker.
Röntgensjuksköterskornas varierande yrkeserfarenhet kan antas ge ett bredare perspektiv av upplevelser och fler antal år i yrket skulle kunna medföra en ökad tolerans för den
psykosociala och fysiska arbetsmiljön vid multitraumasituationer men även ett större överseende för stressiga situationer och sämre fungerande rutiner. För en
röntgensjuksköterska med färre antal års yrkeserfarenhet finns risk att hen upplever ökad stress på grund av mindre erfarenhet och inte samma möjlighet att bedöma situationen som en erfaren röntgensjuksköterska, samtidigt som en yngre ålder kan innebära en snabbare
reaktionsförmåga vilket kan vara en fördel i den här typen av situationer (34). Samtidigt visar Lohikoski et al att röntgensjuksköterskor med 6–15 års yrkeserfarenhet var de som var mest stressade i sin psykosociala arbetsmiljö (27). I den här studien upptäcktes dock ingen skillnad i upplevelserna mellan de undersökta områdena utifrån yrkeserfarenhet. Författarna noterade att 25% av informanterna i den här studien besatt 6–10 års yrkeserfarenhet men här framkom inget som specifikt tyder på att dessa var mer eller mindre stressade än de med kortare eller längre tid i yrket. Kanske hade skillnader varit lättare att upptäcka vid ett större antal informanter?
25 6.2.1 Psykosocial arbetsmiljö
Resultatet i den här studien visar att röntgensjuksköterskorna upplever stress i multitraumasituationer. Röntgensjuksköterskorna beskrev stress relaterat till brist på
kommunikation och tidspress och några uttryckte att en viss stresskänsla bidrog till en positiv effekt med ökat fokus, vilket enligt Young et al är det sympatiska nervsystemets funktion för att skapa möjlighet för god kognition och perception i en stressad situation (35). Författarna anser att en upplevelse av stress som bibehålls på en positiv nivå är något som kännetecknar tjusningen med röntgensjuksköterskeyrket i det korta mötet med patienten.
Givetvis kan stress uppstå i omhändertagandet av en väldigt svårt skadad patient, men det tycks inte vara den enda faktorn som orsakar stressen. Istället beskrev
röntgensjuksköterskorna att stress vid multitraumaundersökningar är relaterat till ett flertal andra närvarande yrkeskategorier och på grund av ovissheten i att inte i förväg veta hur mycket personal som faktiskt kommer att medfölja patienten och därmed hur trångt undersökningsrummet samt manöverrummet kommer bli. I dessa situationer tycks ett fungerande samarbete mellan yrkeskategorier ha påverkan för utfallet av stresspåslaget och det visar även Rutter et al där oklarhet i roller och arbetsmiljöproblem visats sig leda till stress som kan vägas upp genom socialt stöd i det multiprofessionella samarbetet (26). Författarna anser att den här studiens resultat tydligt visar vikten av hänsynstagande och förståelse i samverkan med andra yrkeskategorier är en avgörande del i en god psykosocial arbetsmiljö. Det framkom att när ansvarig läkare tar ledarrollen och visar tydlighet kring till exempel val av protokoll upplever röntgensjuksköterskor minskad stress och en ökad möjlighet till koncentration. Författarna anser att traumaledarens ledarroll på röntgenkliniken bör vara framträdande för att öka förutsättningarna för röntgensjuksköterskans psykosociala arbetsmiljö.
En stressig situation skulle kunna leda till att multitraumaundersökningen måste upprepas vilket innebär extra lidande för patienten i form av onödig stråldos, något som
röntgensjuksköterskan i sin profession strävar efter att undvika. Enligt röntgensjuksköterskans kompetensbeskrivning ska minsta möjliga stråldos och bästa diagnostiska bildkvalitet
eftersträvas och Strålsäkerhetsmyndigheten uppmanar alla röntgenkliniker att fokusera på berättigande av undersökning samt optimering av stråldos. Optimering av
multitraumaundersökningar uppnås på bästa sätt genom att undvika onödiga undersökningar (24, 36). Författarna anser att goda rutiner krävs för att minimera risken för upprepade multitraumaundersökningar.
26
Resultatet i den här studien visar att de flesta röntgensjuksköterskor upplevde att deras koncentration vid multitraumasituationer påverkades av antalet närvarande yrkeskategorier. När personal anländer till röntgenkliniken tillsammans med multitraumapatienten får de en paus i sitt arbete efter att på akutmottagningen försökt få patienten cirkulatoriskt stabil. Detta leder då till en problematisk situation eftersom ljudnivån ökar samtidigt som
röntgensjuksköterskans arbete kräver fokus för att få en optimerad undersökning. Författarna anser att en förståelse för röntgensjuksköterskans profession skulle kunna bidra till en lugnare psykosocial arbetsmiljö och därmed en ökad möjlighet till koncentration. Det faktum att röntgensjuksköterskor tvingas be personal vänta utanför eller behöver kräva sin plats på grund av ockuperade arbetsstationer medan undersökningen utförs beror säkerligen inte på avsaknad av respekt mellan yrkeskategorier utan på en brist på förståelse för arbetsuppgifternas
karaktär. Enligt Ballinger et al framkommer det att en försämrad koncentration hos röntgenklinikers personal kan leda till brister i omhändertagandet av patienter och därmed riskera att äventyra patientsäkerheten (37). Författarna anser att även den här studien påvisar vikten av att röntgensjuksköterskor får goda förutsättningar att koncentrera sig vid
multitraumasituationer.
Resultatet i den här studien visar att rutinerna gällande metodbok och protokoll upplevdes trygga att arbeta efter vid multitraumasituationer. Författarna anser att det faktum att så många nämnde metodbok och protokoll som en trygghet i arbetet påvisar att det är avgörande för upplevelsen av den psykosociala arbetsmiljön. Metodbok och ett protokoll är viktiga komponenter vid en röntgenklinik då dessa ger en tydlighet kring
multitraumaundersökningens utförande vilket är nödvändigt på grund av
multitraumasituationens karaktär. Rutiner som vissa röntgensjuksköterskor upplevde som sämre fungerande var kommunikation avseende multitraumalarmet vilket resulterade i ofärdiga undersökningsrum vid patientens ankomst. Även om försenade
multitraumaundersökningar vanligtvis orsakas av att patienten är cirkulatoriskt instabil anser författarna att ett tomt undersökningsrum med väntande röntgensjuksköterskor är kostsamt för samhället och dessutom innebär det att andra patienter får sin undersökning fördröjd i onödan. Att avblåsta multitraumalarm inte når fram till röntgenkliniken borde gå att undvika med hjälp av rutiner som åtföljs. Författarna anser att ett allvarligt psykosocialt arbetsmiljöproblem som bör uppmärksammas är att det förekommer att röntgensjuksköterskor ibland slarvar med planering av undersökningen på grund av att det påpekas av personal från akutmottagningen att undersökningen ska gå skyndsamt. Då flera röntgensjuksköterskor beskrev att stress hos
27
andra yrkeskategorier lätt smittar av sig vore en tanke att utforma den fysiska miljön på ett mer fördelaktigt sätt för att kunna arbeta ostört vid multitraumaundersökningar.
6.2.2 Ergonomi och fysisk arbetsmiljö
Resultatet i den här studien visar att ungefär hälften av röntgensjuksköterskorna upplevde att möjligheterna till ergonomiskt arbetssätt vid multitraumasituationer fungerade bra medan resterande del upplevde att de inte prioriterades. Vid personförflyttningar upplevde dock flera röntgensjuksköterskor att andra yrkeskategorier allt som oftast är behjälpliga, vilket skulle kunna uppväga en del av de brister i det ergonomiska arbetssättet som faller bort på grund av den stressiga och akuta situationen. Arbetsrelaterad ohälsa hos röntgensjuksköterskor har tidigare undersökts och Hulls et al påvisar att muskuloskelatala diagnoser är den näst vanligaste orsaken till detta (38). Författarna anser att det är anmärkningsvärt att flera av röntgensjuksköterskorna i den här studien inte prioriterat den ergonomiska aspekten vid multitraumasituationer då detta medför en stor risk för både förflyttningsskador och belastningsskador som skulle kunna undvikas.
Resultat som framkommer i den här studien är att de flesta röntgensjuksköterskor upplever trånga utrymmen som ett problem vid multitraumasituationer. Författarna anser att situationen är speciell eftersom patienten ankommer med mycket utrustning samt med flera andra
yrkeskategorier som dels är personal från akutmottagningen, dels övrig sjukvårdspersonal såsom ortoped, kirurg eller neurolog. Författarna menar även att röntgensjuksköterskornas önskan om mer utrymme samt upplevelsen av trängsel är förståeligt eftersom varken manöverrum eller undersökningsrum inte alltid är utformade för multitraumasituationer. Enligt arbetsmiljölagen ska arbete planläggas och anordnas så att det kan utföras i en sund och säker miljö och författarna anser även att förbättringar krävs för att tillfullo uppnå detta vid multitraumasituationer (39). Enligt Djukic et al som undersökt sjuksköterskors fysiska arbetsmiljö framkommer att exempelvis utrymmesbrist påverkar sjuksköterskors arbetsmiljö negativt genom att dels öka avbrott i arbetet, dels öka arbetsbelastning genom minskade möjligheterna till ett ergonomiskt arbetssätt (40). Önskan om anpassningar som framkommer i den här studien, förutom mer utrymme, är en dörr att stänga om sig i manöverrummet för att få arbetsro från andra yrkeskategorier. Författarna anser att den fysiska arbetsmiljön för röntgensjuksköterskor även skulle kunna förbättras med observationsskärmar för andra yrkeskategorier där de skulle kunna granska bilderna på annan plats än just vid
röntgensjuksköterskans arbetsstation i manöverrummet. Det skulle innebära att andra yrkeskategorier som närvarar vid multitraumasituationen får sin naturliga plats i
28
manöverrummet där de kan följa bildtagningen samtidigt som röntgensjuksköterskan får behålla sin arbetsyta och därmed få en mer tillfredsställande fysisk arbetsmiljö.
6.2.3 Röntgensjuksköterskans profession vid multitraumasituationer
Röntgensjuksköterskans profession är avgörande för att ställa diagnos som möjliggör patientens behandling och multitraumaundersökningen är nästa steg i vårdkedjan efter akutmottagningen, där personalen säkerställt att patienten är cirkulatoriskt stabil. Vid en multitraumasituation där flera yrkeskategorier samarbetar för ett snabbt och effektivt patientomhändertagande är röntgensjuksköterskan en del av vårdflödet. På röntgenkliniken arbetar röntgensjuksköterskan självständigt med ansvar för genomförande av
multitraumaundersökningar med bästa diagnostiska bildkvalitet samt minsta möjliga stråldos och med bibehållen säkerhet samt patienten i fokus.
Röntgensjuksköterskorna uttrycker att deras psykosociala och fysiska arbetsmiljö vid multitraumasituationer påverkar förutsättningarna att utföra arbetet vilket kan antas försvåra möjligheterna till att på bästa sätt uppnå ovannämnda faktorer som ingår i professionen. Mötet mellan röntgensjuksköterska och patient bedöms som ett kort möte som karakteriseras av metodologiska och teknologiska genomföranden av undersökningar eller behandlingar. Kvaliteten på det korta mötet, där röntgensjuksköterskan utför undersökningen utifrån det professionella förhållningssättet, påverkas av huruvida den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är optimalt fungerande eller ej (24).
Den här studien visar på att förbättringar vore önskvärda inom alla undersökta områden. Förslag som skulle kunna förbättra den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är strävan efter utveckling av en ökad förståelse för röntgensjuksköterskans arbetsuppgifter hos andra
yrkeskategorier. Kan det finnas en bättre förståelse för varandras arbete och därigenom en bättre psykosocial arbetsmiljö på de sjukhus där yrkeskategorierna samarbetar närmare eftersom röntgenkliniken ligger i direkt anslutning till akutmottagningen?
Under utbildning vid Röntgensjuksköterskeprogrammet vid Örebro Universitet ingår förutom verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på röntgenkliniker även VFU på både
vårdavdelning/vårdboende och intensivvårdsavdelning/akutmottagning, vilket ger
röntgensjuksköterskan en förståelse för och insyn i andra yrkeskategoriers arbete. Däremot på exempelvis Sjuksköterskeprogrammet ingår inte lika omfattande möjligheter till insyn i röntgensjuksköterskans arbete. Författarna anser att det vore en fördel även för sjuksköterskor att under utbildningen få ta del av arbetets karaktär hos de yrkeskategorier som blir framtida
