Bo Bennich-Björkman: Termen litteratur i svenskan 1750-1850. (Medd. utg. av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturhistoriska institutionen i Uppsala. Nr 4) Lundequistska bokhandeln, Uppsala (distr.). Uppsala 1970.

Samlaren

Tidskrift för

svensk litteraturvetenskaplig forskning

Årgång 91 1970

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa

en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

Göteborg: Lennart Breitholtz

Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman

Stockholm: E. N. Tigerstedt, Örjan Lindberger

Umeå: Magnus von Platen

Uppsala: Gunnar Tideström, Gunnar Brandeil

Redaktor: Docent U lf Wittrock, Hällbyg. 34 C, 752 28 Uppsala

Printed in Sweden by

202 Övriga recensioner

m an g ö ra ett u rv a l p å u n g e fä r lig a grun d er. B orto m Shakesp eare fo rtsätter d u n klet; d är »kan v i bara röra oss m ed en stän d igt v ä x a n d e o säkerh etsm argin al» sk rive r L in dström .

H am let-d ram at h ar L in d strö m an le d n in g att referera till i sk ild a sam m anhan g. B la n d annat b egagn ar h an det som lä ro rik t exem p el då han diskuterar det v a n sk lig a p erip eti-b egrep p et, v il­ ket »spritt stor fö r v ir rin g i dram atu rgin , där det — utan m er in g åen d e analys av in n e ­ bö rd en — flit ig t h ar k o m m it till an v ä n d n in g » . L in d strö m p resen terar n ågra H am let-an alyser d är p erip etin h än föres till o lik a scener m en in gen av u ttolkarn a har p å ett o em o tsäg lig t sätt fö rm ått g e b e lä g g fö r sin u p p fa ttn in g ; sam tid ig t kan m an konstatera att in g en to lk n in g ä r o rim ­ lig . N å g r a h ar h ävd at att den avgö ran d e v ä n d ­ pu n kten är scenen då k u n g C la u d iu s avb ryter teaterfö reställn in gen in fö r hovet. A n d ra att ku ngen s av ruelse fy lld a bönestun d ä r det. E n tred je to lk n in g ser H am lets m o rd p å P o lo n iu s som dram ats p erip eti. S jä lv b id rar L in d strö m i did aktiskt syfte m ed ett fjä rd e fö rslag : H a m ­ lets m öte m ed faderns v å ln a d då den n a u p p ­ m an ar h onom att häm nas.

D e scener p erip eti-b e g rep p et ap p liceras p å hör till dram ats fakta, det v il l säga de in g å r i b esk riv n in g en av dram at. M en n är m an sk all fö rsö k a bestäm m a v a r p erip etin i »H am let» fin n s, så g å r m an ö ver från b e sk riv n in g till fö r ­ k la rin g , och fö rk la rin g a r ä r inte sälla n , till sk illn ad från b e sk riv n in g a r, b e sv ä rlig a utsagor. D etta g ä lle r i h ögsta g rad fö r u tlä g g n in g a r om ett dram as tem a, dess grun d tan k e. A n slu tan d e sig till estetikerna M o n ro e C . B eard sley och M o rris W e itz h äv d a r L in d strö m att en tem a- u tto lk n in g inte ä r sann e lle r fa lsk , den är i bästa fa ll inte m er än »adekvat».

L in d strö m h ar inte n ö jt sig m ed att bara p rö v a sin an alysm od ell p å en sk ild h eter i k än d a dram er. H an p rö v a r den till slu t p å en hel pjäs. E n fö r tr ä fflig idé, fö r vars gen om fö ran d e han g jo rt ett fö r tr ä fflig t v a l: Strin d b ergs »P aria». D e t lilla d ram at är k o rt och fast k o m ­ ponerat. V a d L in d strö m k a lla r en in trig s in re u p p b y g g n a d avteckn ar sig ty d lig t i dess m o t vara n d ra relativ t skarp t av grän sad e m om en t, som L in d strö m fö r ö versik tligh eten s sk u ll n u m rerat och till v ilk a han an k n yter in d e l­ n in gen i Freytags p y ra m id . O ch det ä r ett d ram a sk rive t av en m o d ern fö rfattare, som v a r frik o stig m ed u p p g ifte r om sig s jä lv och sina p erso n lig a u p p le v e lse r, om sin a in sp ira tio n s­ k ä llo r — m än n isk o r, böcker och annat. » B a k ­ grun den » är således in te svår att studera, även om gen esen n a tu rlig tv is b ju d e r p å p ro b lem . »Paria» är lä tt att p lace ra i Strin d b ergs litterära m iljö . V i v et m yck et om den situation han b e ­ fan n sig i då h an sk rev dram at. V i k än n er

m ed säk erh et till åtm instone en av sto ffk ä llo rn a , O la H ansson s n o v e ll »E n P a ria » . O ch v i kan rä k n a u t v ilk a fo rm fö re b ild e r S trin d b e rg m ed a ll san n o lik h e t h aft: en aktare av den typ som odlades p å A n to in es T h é â tre L ib re i P aris.

D e t senare in d ic erar Strin d b erg s essä »O m m o d ern t dram a och m o d ern teater», som tryck ­ tes 1 8 8 9 , i sam m a m ån ad som »Paria» gav s p å den sk an d in av isk a fö rsö ksteatern i K ö p e n h a m n , Strin d b erg s p lan erad e m o tsv arig h et till A n to i­ nes exp erim en tscen . I den n a essä (som b ö r ha h aft ett b etydande in fo rm a tio n sv ä rd e fö r teater- intresserade p å den tid en) talar S trin d b e rg om den k o rta en aktaren, quart d ’heure, som en p jä sty p fö r den m o d ern a p u b lik e n ; fo rm atet m ed g er u tsp el a v de starkaste k o n flik te r, i p jä ­ ser a v den sorten kan fö rfa tta rn a in rik ta sig p å det v äse n tlig a ste, som ä r » själarn as strid» e lle r »det d ju p a g rä v a n d e t i m ä n sk o sjä le n » . D e t v a r sådan a am b itio n er som e n lig t Strin d b erg g jo rd e Z o la s » T h érèse R a q u in » — n a tu ra lis­ m ens debu td ram a — a n m ä rk n in g sv ä rt.

E n in tressan t och syn p u n k tsrik studie. D e n återfin n es i det u rv a l av Strin d b erg s dram a- essäistik G ö ra n L in d strö m sam m a n ställt u n d er titeln » S trin d b e rg om dram a och teater». Jä m t e det k lassisk a fö retalet till » F rö k en Ju lie » är essän om den m o d ern a teatern det cen trala ak t­ stycket i an to lo g ien , v ilk e n v ittn a r o m re d i­ geraren s p ed a g o g isk a b lick. S a m lin g e n in n e h å l­ ler fö r ö v rig t in extenso texten till de två fö rsta b rosch yrern a i In tim a T eatern s p u b lik a ­ tionsserie, » M em oran d u m » och » H a m le t» ; v i ­ dare u tsn itt u r de fö lja n d e brosch yrern a: fu n d e ­ rin g a rn a om tea terk ritik och skåd esp elarkon st, M acbeth -stud ien , fö ro rd e t till » h istorisk a d ra­ m erna» sam t de fram sy n ta r e fle x io n e rn a som scen b ild en i Faust-essän.

G ö ra n L in d strö m h ar fö rsett an to lo g ien m ed en in stru k tiv, v ä ls k riv e n in le d n in g om d ram a­ tik ern Strin d b erg s arbetsm etod er. B o k e n a v slu ­ tas m ed fö rk laran d e k o m m en tarer och till v a rje uppsats h ö r en o rien teran d e in gress.

Ja rl W. D on n er

B o B e n n ic h -B jö rk m a n : T erm en litteratur i sven ­ skan 17 5 0 - 1 8 5 0 . (M ed d . u tg. a v A v d e ln in g e n fö r litteratu rso cio lo g i v id L itteratu rh isto risk a in ­ stitu tion en i U p p sa la . N r 4 ) L u n d eq u istsk a b o k ­ h an d eln , U p p sa la (d istr.). U p p sa la 1 9 7 0 . B o B en n ic h -B jö rk m a n s g e n o m g å n g av o rd et lit ­ teraturs sk iftan d e in n eb ö rd e r u n d er ett å rh u n d ­ rade h ar gett en in tressan t och n y ttig stu die till resultat. D e n k an k allas en g ig a n tisk S A O B - artik el. M e n p å ett sätt som ä r o m ö jlig t i en o rd b o k få n g as h ä r en k o m p lic era d u tv eck lin g , som i sig sam tid ig t in ry m m e r en stor p o rtio n

fä n g sla n d e k u ltu rh isto ria. U p p g ifte n h ar inte v a rit lätt. F ö rfattaren tv in g as till en lå n g rad sem an tiska d istin k tio n er, och ja g tycker att han fö r det m esta fo rm u le ra r dem d istin k t och ö v e r­ tygan de. A t t det p å sin a h å ll än d å har b liv it en sm u la sn årig t ä r in te han s fe l utan lig g e r i äm n et. Ä v e n hos den en sk ild e sk rib en ten m öter g lid n in g a r m e lla n ordets o lik a betyd elser; det är ett m in d re tal av b e lä g g e n som låter sig to l­ kas p å ett alld eles en tyd ig t sätt. M a n u p p le v e r också starkare ju m era m an fö rd ju p a r sig i b e­ grep p ets h isto ria att v i e g e n tlig e n inte fö rm å r att n å fra m till en fu ll fö rståelse av de u t­ död a betyd elsern a — till den g rad är de fö r ­ k n ip p a d e m ed en fö r oss främ m an d e litteratu r­ syn o ch k u ltu ru p p fa ttn in g . D e tallösa konno- tation ern a är v i u r stånd att fån ga.

Ä v e n den som är en sm u la fö rtro g en m ed äld re sven ska torde b li fö rv å n a d ö ver v ilk e t v ä x la n d e och frå n v å r in n eb ö rd av v ik a n d e in n e ­ h å ll o rd et litteratu r h ar h aft. Fram d eles g ö r m an k lo k t i att att in te fö r lita s ig p å n å g ot äld re tex tställe, som rym m er ord et, u tan att fö rst ha k o n su lterat B e n n ic h -B jö rk m a n s u tred ­ n in g. H a n u rs k ilje r tre h u vu d b etyd elser. B e ty ­ delsen u n d er äld re 17 0 0 - t a l är ’u n d e rv is n in g , ’stu d ier’ m ed b ib etyd elsen : syssland et m ed dessa v erk sam h eter, det som p å tidens sp råk k allad es ’lä rd o m sv ä g e n ’ o. d. Ä n n u 1 8 2 0 k an T e g n é r k a lla L in n é » vårt största litte ra ira nam n» och det ä r fö rv isso inte reso rn a h an tä n k er p å (B r e v 2 s. 1 5 9 ) . I sam b an d m ed en v ik t ig u tv e c k lin g u n d er 17 0 0 -ta le ts senare h ä lft i rik tn in g m o t sjä lv stu d ie r i tryckt fa ck litteratu r — a llt o fta re p å sven sk a e lle r fra n sk a i stället fö r la tin — fö rsk ju ts in n eb ö rd e n till att a lltm e r avse b o k ­ lig a p ro d u k ter. Sah lsted t ö versätter 1 7 6 9 littera­ tu r m ed »B o k w äsen d et. L ä sn in g s-w ä rk e t» . D e n äld re b etyd elsen h ar alltså h ä r retire rat till an d ra plats. D e n an d ra gru n d b etyd elsen u n d er 17 0 0 - ta le t ä r ’de lä rd a sp rå k e n ’, ’v eten sk ap om a n tik en ’. ’D e n g re k isk a litteratu ren ’ in n eb ar p å v å r tids sp råk u n g e fä r g re k isk a som universitets- äm n e. Släk tsk ap en m ed d en fö rsta, ak ad em isk ­ p e d a g o g isk a b etyd elsen ä r u p p en b ar. N ä r det talades om ’sven sk a litteratu ren ’ avsågs v å rt v e ­ tande om S v e rig e i fo rn tid och n utid . C ron - stedtska sam lin g en a v svecan a, som fö r 2 0 0 år sen k o m till C a ro lin a , k allad es ett » b ib lio - th eq ve i svän ska literatu ren » . Sen are in trä ffa r en v id a re b ild n in g , som i en k a p ite lru b rik k a ra k ­ teriseras som en g lid n in g frå n v eten sk ap en o m t. ex. an tik en v ia veten sk ap u n d e r an tik en till s k rifte r f r å n an tik en . D e n tred je in n eb örd e n , den yn gsta u n d er det b eh an d lad e tid sru m m et, h ar k ärn b etyd elsen » u n d e rv isn in g i ord kon st, m ed to n v ik t p å de m o d ern a sp råk en och a llra m est p å den eg n a n ation ens sp råk ». D e t ä r u r den n a in n eb ö rd ordets m o d ern a in n e h å ll u tv eck ­

la r sig. M e n fo rtfa ra n d e fin n s i v å rt sp råk b ru k rem in iscen ser av de g a m la in n eb ö rd e rn a som t. ex. n ä r v i talar om en litteratu rfö rteck n in g. M e d ’litte ra tu r’ avser v i ju då v e te n sk a p lig a b e ­ arb etn in g ar. D e t äld re ord et fö r sk ön litteratu r v a r vitterh et.

B e n n ic h -B jö rk m a n h ar b y g g t sin lä rd a stu die p å ett o m få n g srik t k ä llm a te ria l och ä r också i stånd att stän d ig t stö d ja sin a teser m ed g o d a b e lä g g . M a n fö rvån as dock ö v e r att han så s ä l­ la n h ar k än t sig fö ran led d att u tn yttja tidens le x ik a och an d ra o rd h isto risk a k ä llo r. (D e t fin n s ju en u tm ä rk t ö v e rsik t ö v e r det sv å rö v e r­ sk åd lig a m aterialet i A . N o re e n s Vårt språk 1 ,

s. 1 3 2 - 3 3 6 . ) Så sent som 1 8 6 8 g a v den v isse r­ lig e n åld erstig n e H . K r . T u llb e r g fö lja n d e fö r ­ k la r in g t ill o rd et litteratu r i sitt B id rag till etym ologiskt lexiko n över främ m ande ord i Svenska språket: »vetenskap, v itterh et [ . . . ] ; v an l. sp rå k u n d e rv isn in g e n , sp råk läran , äv en lä rd b ild n in g » . T eg n é rs b re v h ar an litats i viss u tsträck n in g, m en å tsk illig t m era had e k u n n at u tvin n as. D essa b re v ä r ju in te fö rfa tta rb re v i v a n lig m e n in g ; v ad ja g tycker o fta fö rb ises ä r att den stora ed itio n en g e r oss h ela det k u ltu re lla k lim atet u n d er T e g n é rs tid. D e t ä r en o fa n tlig k ä llsk r ift, som k an u tn yttjas i m å n g a sam m an h an g, och som b ek an t är den lättläst.

Y r k e sb e te c k n in g e n litteratör få r en särsk ild u tre d n in g i slu tk ap itlet. D ess ä ld re in n eb örd an ges v a ra ’veten sk ap sm an specialiserad p å k la s­ sisk filo lo g i’ (b e lä g g frå n 1 8 1 0 och 1 8 2 3 ) . M e n san n o lik t h ar in n eb ö rd e n v a rit v id a re och a v ­ sett ’veten sk ap sm an ’ , ’lä r d ’ e lle r ’lä sk a r l’ ö v e r h u vu d . T e g n é r säg er om b isk o p M ö rn e r, att han v a r » a ld rig n å g o n L itteratör» och o m p ro s­ ten P a lm : »E n e g e n tlig L itteratö r v a r h an icke» (B r e v 3 s. 1 7 , 7 3 ) . Å r 1 8 3 7 sk riv e r h an m ed in d ig n a tio n om W a llin s u tn ä m n in g t ill ä rk e b i­ sk op och d ärm ed också till p ro k an sler: » A tt v a ra P r o K a n sle r då m an icke ä r e lle r n å g o n ­ sin v a rit Litteratör» (B r e v 8 s. 1 1 7 ) . I fö rre p ro fesso r T e g n é rs ö g o n h ar W a llin in te v a rit tillrä c k lig t lä rd , in te tillrä c k lig t ak ad em ik er fö r att sa k k u n n ig t ha in seen d et ö ver ett u n iversitet. R e d a n v id den tid , d å detta sk revs, had e e m e l­ lertid term an b ö rja t få en rik are in n eb örd . A . P fe iffe r få n g a r den sålu n d a i sin Technisk-Ter- m inologisk O rdbok ö fw er Sw enska Språket

( 1 8 3 7 ) : »w eten sk ap sid k are, w itter h etsälskare, en som s k rifw e r och g e r ut b ö ck er». E n m an såld er senare h ar term en ö verg ått till en yrkesbeteck- n in g fö r den del a v fö rfattarskrået, som i d a g b ru k ar k a lla sig sk riftstä lla re e lle r redaktör. S trin d b e rg an g er 1 8 8 4 tre k ate g o rier in o m den litte rä ra h ierark ien : h ö gst skald en , d ärn äst fö r ­ fattaren , sist litteratö ren , v ilk e t ä r lik ty d ig t m ed tid n in g ssk riva ren . T ite ln h ar red an nu fö rlo ra t

204 Övriga recensioner

sin go d a k lan g . D e t är v ä l också fö rk la rin g e n till att den dött ut.

B ern h ard M e ije rs fö r tr ä fflig a

Svenskt Lite-

ratur-lexikon

( 18 8 6 ) b ek räftar Strin d b ergs ra n g ­ o rd n in g och g er ö ver h u vu d en u tm ä rk t b elys­ n in g åt de litterära titlarnas sociologi. E fte r ett ty d lig en gen om tän k t system karak teriserar M e ije r sitt p erso n g alleri m ed elst nyan serad e yr- kesbeteckningar. D e n v a n lig a b eteckn in gen fö r sk ön litterär fö rfattare är

vitterhets-idkare,

ib lan d

vitter författare,

m en den store diktaren kallas

skald.

P er E lg strö m är

skald,

P e r E n b o m

vitter­

hets-idkare.

(P å sam m a sätt k allas h isto riefo rs- k arn a

historiker,

om de in te är b eröm d a som t. ex. G e ije r och H a lle n b e rg , då de k allas

häf-

datecknare.)

P ek o ralister kallas

rimmare.

T id ­ n in gsm än n en betecknas som

publicister,

om de v a rit ch efred aktörer eller h aft h ö g akad em isk e lle r social status. I an nat fa ll få r de n ö ja sig m ed att v ara

litteratörer.

M e ije r u n d v ik e r f. ö. att b egagn a beteckn in gen som bestäm m an de y r ­ kestitel; den m öter v a n lig e n endast in n e i artiklarn a.

Magnus von Platen

Svenskt

Litteraturlexikon.

A n d ra u tvid g ad e u p p lagan . L u n d 19 7 0 .

F o lm er C h risten sen u n d er m e d v irk e n a f Lotte E sk elu n d :

Litteraturleksikon.

K b h v n 19 6 9 . N ä r G lee ru p s b o k fö rla g 1 9 6 4 u tg av fö rsta u p p ­ la gan av

Svenskt Litteraturlexikon

gran sk ad e ja g fö r Sam laren s rä k n in g tä m ligen in gåen d e lexik o n ets p rin c ip e r och p raxis. (Se Sam laren 19 6 4 , s. 2 9 3 - 2 9 9 , d är fö rsla g till å tsk illig a än d ­ rin g a r och u tv id g n in g a r fram fö rd es.) T id s k r if­ tens redaktör önskar nu en an m älan av den i n o vem b er 1 9 7 0 utsänd a an d ra u p p lag an un d er an k n ytn in g till den tid ig are u tfö rlig a p resen ta­ tionen. K o n tin u iteten i g ran sk n in g en fö r Sa m ­ laren har ansetts v ik tig a re än det fö rh ållan d et, att recensenten m ed arbetar m ed n å g ra artik lar i den nya u p p lagan . E fterso m ja g inte d eltag it i lexik o n ets p la n e rin g eller re d ig e rin g h ar jag ansett det fö rsv a rlig t att acceptera recensions- u p pd raget.

A tt den nya u p p lag an kallas fö r den an dra u tvid gad e är v ä l m otiverat. R ed ak tio n en — fö r an dra u p p lag an s del bestående av docent L ou ise V in g e m ed fil. kand. In g e r A n d ersén som assis­ tent och p ro fesso r A lg o t W e rin som råd g iv are n är det g ä lle r p la n lä g g n in g och u rv a lsfrå g o r — kan inte utan stolth et p ek a p å att 3 8 0 nya u p p ­ slagsord h ar tillk o m m it. H u v u d p arten av tillä g ­ gen g ä lle r g iv e tv is b io g ra fisk a artik lar om y n g re fö rfattare, k ritik e r och litteratu rh isto rik er m en även en rad v ik tig a term in o lo gisk a a rtik ­ la r är n y sk rivn a e lle r k ra ftig t om arbetade.

S ä rsk ilt två fö rfattark ateg o rier ä r v id a bättre representerad e än fö rut: fö rfattare av barn- och u n g d om sb ö cker och översättare. M a n b eh ö ver in te lä n g re heta E lsa B esk o w , T o v e Ja n sso n , L en n art H e lls in g e lle r A s tr id L in d g re n fö r att ko m m a m ed. U rv a le t av b arn b o k sfö rfattare h ar nu b liv it g an sk a rik t; m an fin n e r i den nya u p p lag an artik la r om t. ex. K a r in A n c k a rsv ä rd , In g e r B rattströ m , M a ria G r ip e , G u n n e l L in d e, In g rid Sjö stran d och Sv en W ern strö m .

Ö versättarn a är fö r den sven ska k u ltu rk retsen av u to m o rd en tlig b etydelse som k u ltu rfö rm e d ­ la re och å tsk illig a h ar g jo r t beaktans v ä rd a k o n stn ä rlig a in satser g en o m sin a to lk n in g ar. M e d h än syn till att lex ik o n ets fö rfa tta ru rv a l är så stort efterlystes bl. a. ju st ö versättarn a i S a m ­ laren -recen sion en . I n ya u p p la g a n u p p täcke r m an å tsk illig a fö r äld re lä sarg en era tio n er v ik ­ tig a översättare. E n system atisk g ra n sk n in g har ja g sökt g ö ra m ed u tg å n g sp u n k t frå n n u ­ lä g et, som ju le x ik o n e t i sin eg en sk ap av a k ­ tu ell h an d b o k sä rsk ilt b em ö d ar sig om att b e ­ lysa. E n jä m fö re lse m ed S v en sk a Ö versättarfö r- bundets m atrik el v ittn a r om att red ak tio n en g jo r t ett r im lig t och in te a lltfö r sn äv t u rv a l.

B e trä ffa n d e den stora g ru p p e n a v » van lig a» fö rfattare av sk ön litteratu r h ar m an fortsatt fram å t i tid en och efte r u n g e fä r sam m a g e n e ­ rösa u rv a lsp rin c ip e r som fö ru t flyttat p o sitio ­ n ern a till in em o t tryckåret 1 9 7 0 . D essu tom har fö rsta u p p lag an s b io g ra fie r i en d el fa ll n y ­ sk rivits. O fta är det dock h ä r frå g a om re ­ d a k tio n ell a k tu aliserin g g en o m att b ö ck er från åren 1 9 6 4 - 6 9 ko rtfattat noterats m o t slu tet av artik larn a. G iv e t v is sk u lle a v v ä g n in g a rn a och p ro p o rtio n ern a i en h el del b io g ra fie r ö ver fo r t­ fa ran d e v erk sam m a fö rfa tta re ha b liv it an d ra om a rtik e ln n y skri vits in fö r an d ra u p p lag an . M e n tillv ä g a g å n g ssä tte t är än d å fu llt resp ek ta­ belt: h e la le x ik o n e t k an in te g ä rn a sk rivas om v a rt fem te år.

F o rtfara n d e består ten den sen att äv e n g e m e ­ m o arfö rfattare, resesk ild rare och in te så få sak- p ro se-p u b licister in o m det h u m an istisk a äm n es­ o m rådet u trym m e i le x ik o n et. E rn st W ig fo r s s, C a rl G . L a u rin och en rad fö rfattare in o m fo lk ­ rörelsern a, vars frå n v a ro påtalad es i S a m laren 1 9 6 4 , h ar n u b iog rafera ts. Ö verh u vu d taget tycks m an ha tagit h än syn till båd e d en n a och n å g ra an d ra u tfö r lig a recen sioner. N ä r så m ån g a efte rly sn in g a r g iv it resu ltat ä r det k a n ­ ske sm åak tig t att än en g å n g fö rv å n a sig ö ver att in te Sv en H e d in få tt k o m m a m ed i den gan sk a v id a kretsen a v resesk ild rare (Sten B e r g ­ m an , E ric L u n d q v ist och a n d ra ); kan sk e ä r det in rik tn in g e n p å det ak tu ella som sp ela r in h är, kan ske b ara en slu m p . F o rtfara n d e fin n s histo- rie fö rtä lja rn a P ed er Svart, F r y x e ll, S tarb äck och ä ven J . O. Å b e r g m ed , m en C a rl G r im b e rg