Uppsala universitet
Inst. för informatik och media
Folkbibliotekens utveckling i det digitaliserade Sverige
en fallstudie
Moa Frykholm, Oscar Ringström
Kurs: Examensarbete Nivå: C
Termin: VT-19 Datum: 280614
Sammanfattning:
Sverige har sedan 90-talet arbetat med att se digitaliseringens möjligheter och styra samhället med dem som ledstjärna. I övergången till e-tjänstbaserade lösningar har dock inte alla samhällsgruppers behov tagits i åtanke, och utbildningen av befolkningen har varit något ojämn. Som en konsekvens har vissa hamnat i ett så kallat digitalt utanförskap, där vardagssysslor och informationstillgång inte tillgodoses eller försvåras när de analoga alternativen försvinner. Vissa vänder sig då till biblioteken för hjälp och stöd.
Baserat på intervjuer och litteraturgenomgång gör vi en analys av de institutionella logiker som styr hur biblioteken har arbetat med digitaliseringen. Då folkbibliotekens uppdrag innefattar att se till sina besökares behov har de kompensatoriskt arbetat med att åtgärda avsaknaden av tillgänglighet och utbildning från andra myndigheter och verksamheter. Detta utökade uppdrag har under en lång tid gått obemärkt av de statliga och kommunala organ som finansierar dem. Det börjar dock förändras, genom att offentliga bibliotek via regeringsbeslut har tillägnats medel att användas för fortbildning av bibliotekarier inom digital kompetens.
Bibliotekens arbete med digitala frågor har uppmärksammats under 2010-talet, men trots det ökade stödet finns det ett tydligt fortsatt behov av ett digitalt kompetenslyft och allmän IT-support.
Nyckelord:
Digitalisering, svenska folkbibliotek, digitalt utanförskap, institutionell logik
1. Inledning 4
1.1 Bakgrund 5
1.1.1 Digitalisering 5
Digitalisering i Sverige 6
Digitalt utanförskap 7
1.1.2 Bibliotek 8
1.3 Problemformulering 8
1.4 Syfte 9
1.6 Avgränsning 9
2. Teori 11
2.1 Tidigare forskning 11
2.2 Teoretiskt ramverk 11
3. Metod 13
3.1 Datainsamlingsmetodik 13
3.1.1 Icke-deltagande observation 14
3.1.2 Intervjuer 14
3.1.3 Litteraturgenomgång 15
3.2 Genomförande 15
3.3 Metodik för dataanalys 15
4. Empiri 17
4.1 Observation 17
4.2 Intervjusvar 18
Fig 1-3, sammanfattningstabell av intervjusvar. 22
4.1.1 Digitalisering 22
4.1.2 Institutionell logik 23
4.3 Sekundärlitteratur 23
4.3.1 Bibliotekslag 1996-2013 23
4.3.2. Bibliotekslag 2014-framåt 24
4.3.3 Biblioteksplan 2018-2020 24
5. Analys 25
5.1 Institutionell logik 25
5.2 Folkbibliotekariens arbetsuppgifter 26
5.3 Folkbibliotekens attityd till digitalisering 28
6. Slutsats och diskussion 29
6.1 Slutsats 29
6.2 Kritisk reflektion 30
6.3 Vidare forskning 31
Referenser 32
Bilagor 34
Bilaga 1 34
Bilaga 2 35
Bilaga 3 36
1. Inledning
I takt med att samhället blir allt mer digitaliserat ökar samtidigt risken att vissa grupper halkar efter eller exkluderas, både socialt och i rollen som medborgare. Oförmågan att delta på
samma villkor innebär ett så kallat digitalt utanförskap. Enligt Svenska Stadsnätsföreningen är äldre, invandrare, personer med funktionsnedsättning och personer med svag ekonomi särskilt sårbara för att drabbas (Svenska Stadsnätsföreningen, 2016 s. 12-17). Ofta blir de tvungna att förlita sig till anhöriga eller grannar för att kunna utföra grundläggande sysslor som att betala räkningar eller boka tågresor. Alla har dock inte samma förutsättningar när det gäller digital kompetens inom den närmaste bekantskapskretsen, och vissa måste därför vända sig till utomstående. Enligt fackföreningen för kultur, kommunikation och reklam, DIK, söker sig då många till bibliotek för att få hjälp och stöd (DIK-förbundet, 2018).
Genom detta arbete kommer vi att undersöka hur det kommer sig att personer söker sig till just bibliotek, och hur bibliotek uppfattar denna företeelse. Vidare skulle vi även vilja förstå om eller hur biblioteken och de anställdas vardag har förändrats som ett resultat av denna utveckling.
1.1 Bakgrund
För att kontextualisera vårt arbete kommer vi först att diskutera vad begreppet digitalisering betyder, hur Sverige har förhållit sig till digitalisering, och vad digitalt utanförskap innebär.
Vi kommer även att beskriva biblioteksverksamheten i Sverige.
1.1.1 Digitalisering
Det råder viss oklarhet kring vad som egentligen menas med ordet digitalisering. Den smalaste och även äldsta formen kommer från kommunikationsvärlden, där det innebär konverteringen av information från analogt till digitalt format. Vissa vill dra en än stramare distinktion: digitalisering ska endast referera till konvertering till binärt format (Svenska datatermgruppen, 2012).
I en mer modern användning beskriver digitalisering en övergång till datorbaserade lösningar, och hur det påverkar hela samhället och dess invånare. På både svenska och engelska finns det nu möjlighet att skilja tydligt mellan de två betydelserna— digitisering (sällsynt) och digitization kontra digitalisering och digitalization — men det är uppenbart att användandet inte är standardiserat. En sökning på digitalization kan fortfarande returnera artiklar om dokumentkonvertering under de senaste fem åren. Nationalencyklopedin placerar båda definitionerna under just digitalisering, och inkluderar inte över huvud taget digitisering (Nationalencyklopedin, digitalisering). Svenska datatermgruppens rekommendationer går åt motsatt håll, och ser gärna att digital reserveras för lagring och representation av data, medan
“elektronisk används när man mer allmänt vill benämna teknik eller överföring som har skett med datorstöd eller någon annan form av elektronisk utrustning” (Svenska datatermgruppen, 2012).
Hädanefter använder vi endast digitalisering i den bredare bemärkelsen, d.v.s för att beskriva samhällets övergång till e-tjänster och datorbaserade verksamhetsprocesser. Jan Gulliksen,
före detta ledare för Digitaliseringskommissionen, liknar digitalisering vid industrialisering i kommissionens slutrapport (Digitaliseringskommissionen, 2016, ss 9-10). Det innebär en övergång från traditionella, ofta pappersbaserade versioner av tjänster och kommunikation.
Det som tidigare krävt arkivförvaring och lagerlokaler flyttas istället till privata servrar eller molntjänster. Digitaliseringen innebär också ofta att den mänskliga kontakten ersätts av ett gränssnitt på en skärm, antingen på plats eller på distans via internetuppkoppling. Därmed kan digitalisering innebära stora möjligheter rent ekonomiskt och ur tillgänglighetsperspektiv.
Verksamheter kan minska sina utgifter genom att kraftigt reducera sina lokalkostnader och anställa färre personal. Öppettider är inte längre ett lika stort hinder för handel och
myndigheter; vissa tjänster kräver fortfarande aktiv handläggning, men mycket som kan automatiseras eller förläggas till användaren.
Digitalisering i Sverige
Sveriges regering lade tidigt fram målet att landet skulle ligga i framkant av den digitala utvecklingen (Bildt, 1994). Trots något varierande förhållningssätt och perspektiv på ITs möjligheter var alla partier ense om att det var av stor vikt för Sveriges fortsatta välmående (Riksdagen, 1995). Bland annat resulterade det i att Arbetsförmedlingen utvecklade sina tjänster för platsannonssökning, arbetsgivarinriktade CV-databaser och så kallade
kundarbetsplatser till e-tjänster uppkopplade mot och tillgängliga via internet. Sedan dess har det skett ett kontinuerligt arbete med att digitalisera svenska förvaltningsorganisationer för att nå politiska mål inom ”effektiv och kostnadseffektiv förvaltning”, med konsekvensen att medborgare inte bara ”tillåts använda den [...], de förväntas även göra det.” (Abalo &
Danielsson, 2008, s. 12). För att öka persondatorns spridning och minska den digitala klyftan i Sverige beslutade regeringen att subventionera för anställda landet genom den så kallade Hem-PC-reformen, vilken varande till 2006. Det gjordes även en stor satsning på att utöka den fiberoptiska infrastrukturen i hela landet.
År 2010 visade statistik från Svenskarna och Internet att närmare tjugo procent av Sveriges invånare antingen aldrig eller mycket sällan använde internet (Digidelnätverket, 2013 s. 5).
Med utgångspunkt från detta samt en upplevd efterfrågan för assistans och
kunskapsutveckling skrev ett nätverk av organisationer i civilsamhället som bland annat inkluderade folkbiblioteken (Digidelnätverket, 2013 s. 4) under ett upprop med målet att genom samarbete åstadkomma 500 000 nya internetanvändare. Uppropet resulterade i kampanjen Digidel 2013, som innan årsskiftet 2013 skulle ha uppnått sitt mål
(Digidelnätverket 2013 s. 5). Vid slutet av kampanjen bildades Digidelnätverket, en
organisation som arbetar för att fortsätta främja digital delaktighet och tillgänglighet i Sverige (Digidel.se, 2018).
Idag är det centrala mottot för regeringens digitaliseringsstrategi att “Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.” (Regeringskansliet, 2017, N2017.23).
Något som eventuellt försvårar processen är den decentraliserade statsformen för Sverige, med ett starkt självstyre inom kommuner och regioner. Det gör också att det finns en tydlig variation med hänsyn till resurser, befolkning och behov. Det kan leda till en bättre förmåga att anpassa sig till och implementera lösningar sett efter behov på den lokala nivån, men det är inte alltid fallet. Gustafsson (2017, s. 13-14) understryker att samarbetet mellan beslutsorgan på olika nivåer inte alltid fungerar, då nationella digitaliseringsstrategier inte alltid översätts
tillräckligt väl till den lokala kontexten och det ofta finns en bristande verkställande förmåga.
Även f.d. digitaliseringsminister Peter Eriksson (SVT, 2017) uttrycker ett behov av ett starkare ledarskap från regeringen för att utvecklingen inte ska sakta ned i en alltmer konkurrensstark värld. En möjlig lösning på detta problem är det förslag som lades fram av Digitaliseringskommissionen (2016, ss 28-29) i sin slutrapport: att inrätta en ny myndighet för digitalisering, med uppdrag att främja digitalisering i Sverige, i stället för att förlita sig på en kontinuerlig ström av “tillfälliga grupperingar med varierande uppdrag” och utan egentlig verkställande kraft. Denna myndighet inrättades också under 2018 i form av myndigheten för digital förvaltning (Myndigheten för digital förvaltning, 2018).
Digitalt utanförskap
Det finns i vissa fall en tendens att fokusera på digitaliseringens möjligheter, men en övergång till ett delvis eller helt digitaliserat samhälle medför även vissa problem för många
samhällsgrupper. Även här finns det en terminologisk problematik som utgörs av att det finns ett stort antal benämningar som används för att nyanserat beskriva problemet: digitala klyftor, digitalt utanförskap, digital exklusion, och i motsatsrelation till digital kompetens. Vi väljer att använda oss av digitalt utanförskap, men vill påpeka att vi inte menar att det nödvändigtvis måste leda till det sociala utanförskap som ofta kopplas till begreppet.
Digitalt utanförskap innebär enligt Svenska Stadsnätsföreningen (2016, s. 9) att en individ utnyttjar internetbaserade kommunikationsmedel och informationskällor antingen med
mycket låg frekvens eller inte alls. Berglund (2018) beskriver också hur användningsmönstret skiljer sig från normen när det gäller e-tjänster, sociala medier, direkt kommunikation och informationssökande. Idag lever 1.1 miljoner svenskar i digitalt utanförskap
(Internetstiftelsen, 2018). Då samhället övergår alltmer till elektroniskt baserade tjänster och kommunikation finns det en risk att de som inte är bekväma med det digitala blir allt mer utlämnade åt andra. Vissa individer blir helt beroende av familjemedlemmar eller
utomstående för att kunna ta del av nödvändiga tjänster och viktig information.
Reneland-Forsman (2018) beskriver en situation där en vattenläcka ledde till att en stor del av ett område blev utan färskvatten, och även om det i radio annonserades att tillfälliga
vattentankar fanns tillgängliga fanns en karta över dessa endast tillgängligt via internet; de som inte hade en dator hemma var tvungna att ringa bekanta som hade det. Det är dock inte endast de äldre som inte nås av offentlig information på internet. I en undersökning av Internetstiftelsen i Sverige (2018) visade det i åldersgrupperna 16-25 och 66-75 använde sig ca 20% aldrig av internet för att ta till sig offentlig information. Enligt samma studie var det hela 58% i gruppen 76+ år som inte gör det (Internetstiftelsen, 2018). Det är därmed tydligt att äldre är en utsatt grupp, men det finns även en tendens att yngre människor inte är
medvetna om alla digitala resurser som finns tillgängliga. Vidare understryker World Health Organisation (2013) vikten av tillgänglighet, och menar att det är livsviktigt särskilt för personer med funktionsnedsättningar. I Sverige finns det en tydlig brist även där: bland annat undviker 30% av blinda att boka vårdtider via internet, och endast 40% använder sig av e-legitimation (Begripsam, 2017). Om viktig information och samhällstjänster ska nå ut till alla berörda samhällsgrupper är det därmed tydligt att åtgärder måste vidtas.
Anledningen till att en person hamnar i digitalt utanförskap skiljer sig ofta mellan olika grupper, vilket kan försvåra arbetet med att åtgärda problemet. Rent ekonomiskt kan det utgöra en större börda för användaren eller kunden, då det kräver en dator eller smart telefon och en internetuppkoppling, med varierande krav på prestanda. Även om det blir allt vanligare att det i städer erbjuds gratis internet i någon form — i tjänsten via arbetsplatsen, genom utbildningen via skola eller universitet, eller för allmänheten i butiker och caféer samt bibliotek — halkar landsbygden ofta efter infrastrukturmässigt i form av mobilnätverk eller ADSL snarare än andra kanaler (Internetstiftelsen, 2018). För äldre, i sin tur, handlar det ofta om en känsla av uppgivenhet eller ointresse (Reneland-Forsman, 2018).
1.1.2 Bibliotek
Det allmänna biblioteksväsendet definieras enligt Bibliotekslagen (SFS 2013:801, 1 §) som
“all offentligt finansierad biblioteksverksamhet” och utgörs av sex sorters bibliotek:
folkbibliotek, skolbibliotek, regional biblioteksverksamhet, högskolebibliotek, lånecentraler, och övrig offentligt finansierad biblioteksverksamhet. Av dessa sex kommer uppsatsen primärt behandla den typen som benämns folkbibliotek.
Folkbibliotek är öppna för alla, till skillnad från exempelvis företagsbibliotek som endast är tillgängliga för en begränsad grupp användare. De finns även tillgängliga i varje kommun, och ska anpassa sig efter användarnas behov (SFS 2013:801, 6 §). Som ett resultat av detta möter de en stor och varierad grupp människor, vilket kan resultera i en bättre inblick i det faktiska läget än en verksamhet med ett smalare uppdrag.
1.3 Problemformulering
2017 beslutade regeringen att ge Kungliga biblioteket i uppdrag att agera samordnare och finansiär åt de regionala biblioteksverksamheterna. Dessa ska i sin tur ska ansvara för att samordna utbildningen av respektive kommunala folkbibliotek med målet att höja deras digitala kompetens. Som skäl för sitt beslut angav regeringen bland annat målsättningen att Sverige ska vara världsledande när det kommer till att använda sig av de möjligheter digitaliseringen innebär. För att åstadkomma detta ska folkbibliotekarier utbildas i
användandet av digitala tjänster och verktyg, men även inom vad som benämns medie- och informationskunnighet (MIK), alltså kunskaper och förmågor som krävs för att navigera det nya digitala informationslandskapet. När bibliotekariernas kompetens inom dessa områden höjts förväntas det att de kan förmedla den kunskap och de färdigheter som krävs i dagens digitala samhälle till sina besökare (Kulturdepartementet 2017 s. 1-2). Förhoppningen är att det ska bidra till ett allmänt digitalt kunskapslyft hos invånarna i Sverige.
Bibliotekarier och deras intresseorganisationer har uttalat sig om hur biblioteken verkar ha blivit en form av gratis kundtjänst för myndigheter och företag. Stina Hamberg —
samhällspolitisk chef för DIK-förbundet, fackföreningen för kultur, kommunikation och reklam — beskriver i ett blogginlägg hur biblioteksanställda hjälper besökare att betala sina räkningar eller ställa sig i kö till bostadsförmedlingen (DIK-förbundet, 2018). Vidare
beskriver Gustav Almstedt för SVT hur alla bibliotekarier på hans arbetsplats får flera IT-relaterade frågor i timmen, och att vissa besökare berättar hur de blivit hänvisade till biblioteket när de inte själva kunnat utföra sina bankärenden (SVT, 2018). Båda betonar två potentiella etiska problem detta ger upphov till, dels det faktum att bibliotekarier får tillgång till känslig information men också vem som är ansvarig om något skulle bli fel när
exempelvis ett bankärende genomförs.
Det finns alltså tydliga tecken på att folkbibliotek och de bibliotekarier som är verksamma inom dem får ta hand om alla möjliga teknikrelaterade supportärenden. Dessa innefattar samhällstjänster som Arbetsförmedlingens digitaliserade tjänster och olika bankärenden som inte nödvändigtvis tillhör bibliotekens ansvarsområde, eller vars support kanske egentligen ska skötas av respektive organisation. Det gäller också grundläggande teknikrelaterad kompetens som hur man uppdaterar mjukvara.
1.4 Syfte
Målet med studien är att skapa kunskap som bidrar till en ökad förståelse av hur samhällets digitalisering påverkat folkbibliotekens och folkbibliotekariernas roller och uppdrag. Norberg (2017) har tidigare undersökt digitalisering inom folkbibliotek och bidragit med stora
mängder kvantitativ data och chefers perspektiv på saken. Det finns gott om kvantitativa studier inom området, men kvalitativ forskning som utgår ifrån vanliga bibliotekariers perspektiv finns inte alls i samma utsträckning. Därför anser vi att det finns utrymme för att genom en sådan studie bidra till kunskapsområdet. Vidare vill vi även undersöka vad
regeringsbeslutet att använda offentliga bibliotek som utbildningsplattform och för att hjälpa allmänheten med digitala tjänster i vardagen fått för eventuella konsekvenser för bibliotekens och bibliotekariernas övriga ansvarsområden.
Vår frågeställning blir därmed: “Hur har folkbiblioteken utvecklats för att möta behov som uppstått i samband med digitaliseringen av Sverige?”.
1.6 Avgränsning
Vi ska undersöka hur digitaliseringen av Sverige har påverkat folkbibliotekarier och folkbibliotek i landet. Vi väljer att fokusera på folkbibliotek av två anledningar: dels gäller 2018 års regeringsuppdrag folkbiblioteken, och dels möter folkbiblioteken en bred variation av människor. Besökare involveras inte aktivt, då de flesta sannolikt endast kommer dit sporadiskt och för att utföra ett specifikt ärende. I stället utgår vi från att utforska bibliotekspersonalens kontinuerliga arbete, vilket bör ge tillräcklig insikt för att få ett helhetsperspektiv.
Vi behandlar även en mer generell kontext som i huvudsak innefattar två organisationer. Den ena är Kungliga biblioteket som samordnar biblioteksväsendet på nationell nivå. Vi kommer också att titta på regionen som samordnar biblioteksverksamhet inom den region det valda folkbiblioteket ligger. Den statistik, litteratur och de kvalitativa undersökningar vi använder oss av ska vara relaterade till Sverige, eftersom det är digitaliseringen av Sverige och hur den påverkat svenska bibliotek och bibliotekarier som ska undersökas, och därmed de svenska
förhållandena innan, under och efter digitaliseringen som är intressanta. Dock utesluter vi inte möjligheten att komplettera med källor som inte uppfyller det kriteriet om det skulle vara så att de ger ett användbart och relevant perspektiv.
2. Teori
I det här avsnittet ges ett axplock av tidigare forskning inom området, och det teoretiska ramverket analysen kommer använda sig av presenteras också.
2.1 Tidigare forskning
Det har gjorts viss tidigare forskning om digitaliseringen av samhället och konsekvenserna som följer av det. Svensson och Larsson (2017, s. 1) konstaterar att det finns en politisk vilja att “katalysera digitaliseringen av offentlig sektor, inklusive det kommunala sociala arbetet [och] det svenska samhället överlag” men att det är “outvecklat som forskningsdisciplin”.
Forskningen, menar Svensson och Larsson, fokuserar på antingen nya upptäckters möjligheter eller på svårigheter i praktiken. (2017) Även Melin (2018, s. 2) ser ett glapp mellan forskning och praktik, vilket riskerar att vi går miste om “generell kunskap, sammanhang och [...]
framgångsmönster eller misstag i praktiken.” Det behövs mer forskning om kopplingen mellan digitaliseringens teoretiska möjligheter och dess praktiska implementation med hänsyn till den svenska kontexten.
Under 2017 genomfördes på uppdrag av Digidelnätverket samt Sveriges kommuner och landsting en granskning av de svenska folkbibliotekens utbud av digital teknik, handledning och kompetens (Norberg, 2017 s. 8). Elektroniska enkätformulär skickades ut till landets alla kommunbibliotek och uppnådde en svarsfrekvens på närmare 91% (Norberg, 2017, s. 9) vilket innebär att resultaten i hög grad kan anses beskriva folkbibliotekens arbete och utbud.
Studien visade att 80% av folkbiblioteken som besvarat enkäten i någon utsträckning arbetar med digital delaktighet, och att de flesta gör det i anslutning till kampanjveckor såsom Get online week och/eller eMedborgarveckan (Norberg, 2017, s. 47). Studien bidrar med både kvantitativ data gällande om och i vilken utsträckning folkbibliotek arbetar med digital
delaktighet och kvalitativ data som beskriver chefer och ansvarigas perspektiv på detta. Något den inte omfattar är vanliga bibliotekariers perspektiv på digitalisering och mer detaljerad information gällande hur bibliotekarier påverkats av densamma.
2.2 Teoretiskt ramverk
Institutionella logiker är ett ramverk för analys och förståelse av organisationer såväl som de individer som verkar inom dem. Enligt institutionella logiker består samhället av olika institutioner, såsom den kapitalistiska marknaden, familjer, religion, demokrati, och staten.
Varje institution har sin egen inneboende logik, bestående av de socialt konstruerade historiska mönster av materiella praktiker, värderingar, antaganden, regler och övertygelser enligt vilka individer producerar och reproducerar sin materiella tillvaro, ger sin sociala tillvaro mening och organiserar tid och rum (Thornton & Ocasio, 2008, s. 99-101). Samhället kan då ses som ett interinstitutionellt system av olika sociala sektorer som var och en har sina egna förväntningar på individer och organisationer baserade på deras distinkta logik
(Thornton & Ocasio, 2008, s. 104). Vidare innebär detta att olika institutionella logiker ger upphov till olika drivkrafter som tillsammans influerar de kontexter inom vilka de existerar. I
praktiken betyder det att inom ett givet kontext kan det finnas olika definitioner av koncept såsom effektivitet, deltagande, värderingar och rationalitet, eftersom varje logik arbetar efter sitt eget synsätt (Thornton & Ocasio, 2008, s. 105).
För att illustrera hur teorin kan tillämpas hänvisar vi till ett exempel från sjukvården, som påverkas av flera institutionella logiker: marknadens, vårdgivares professionella logik och den demokratiska statens (Thornton & Ocasio, 2008, s. 104). Reay och Hinings studerade en situation där två olika institutionella logiker samexisterade under en längre period. Till en början organiserades sjukvården i enlighet med medicinsk professionalism, vilket innebar att läkarnas omdöme avgjorde vilken behandling som skulle erbjudas (2009). Vid 1994 införde dock staten en andra logik, nämligen “do more with less”. Behandling skulle vara
kostnadseffektiv, tillhandahållas av den aktör som gjorde det så billigt som möjligt och vikt lades även vid kundnöjdhet (Reay & Hinings, 2009, s. 630). Trots att staten krävde att sjukvårdssektorn skulle arbeta efter den nya logiken vägrade läkarna att arbeta utefter den i alla lägen, då de ansåg att deras egen logik var vad som skulle avgöra hur sjukvården
opererar. Konflikten som uppstod löstes egentligen aldrig, utan resulterade istället i ett slags
“vapenvila”, där affärsverksamhetens logik i samarbete med läkarna tillhandahåller
sängplatser, operationssalar och diagnostiska verktyg, men i praktiken inte har något att säga till om när det kommer till vilka tester eller kirurgiska ingrepp som ordineras (Reay &
Hinings, 2009 s. 634).
I denna uppsats kommer vi på liknande sätt fokusera på interaktionen mellan tre institutionella logiker: professionslogiken, marknadens logik, och det demokratiska samhällets logik.
Genom att studera folkbibliotekens professionslogik vill vi undersöka hur det har påverkat deras förhållningssätt till digitaliseringen av Sverige. Marknadslogiken blir i sin tur viktig för att visa vilka ekonomiska strömningar som bildats i samma veva. Det demokratiska
samhällets logik, i sin tur, blir viktigt då det är den logiken som styr hur Bibliotekslagen utvecklas, samt hur folkbibliotekens uppdrag finansieras.
I denna uppsats fokuserar vi på ett liknande sätt att fokusera på interaktionen mellan tre institutionella logiker: professionslogiken, marknadens logik, och det demokratiska
samhällets logik. Den professionslogik vi kommer behandla är i det här fallet bibliotekariens.
Gällande marknadens logik fokuserar vi i sin tur på de verksamheter som utvecklar eller använder sig av digitala tjänster i kontakt med medborgarna. Med det demokratiska
samhällets logik menar vi dels riksdagen och dels kommunen. Det är riksdagen som beslutat om att ge biblioteksväsendet ökade anslag för att höja sina medarbetares digitala kompetens, medan kommunen beslutar om vad deras folkbibliotek har för budget att förhålla sig till.
3. Metod
Enligt regeringsbeslutet 2018 har bibliotekens roll de facto förändrats i teorin. Vår
forskningsfråga behandlar huruvida detta rent generellt förändrats i praktiken. Det har tidigare gjorts en stor kvalitativ studie inom ämnet (Norberg, 2013), och vi väljer därför att
komplettera denna genom en kvalitativ studie för att få en djupare förståelse av denna
förändring. Vi kommer här att gå igenom vår datainsamlingsmetodik, vårt genomförande, och vår metodik för analys.
3.1 Datainsamlingsmetodik
Forskningsfrågan besvaras genom en fallstudie i två moment: observation, och intervjuer.
Fallstudien genomförs på ett specifikt folkbibliotek, och kompletteras med intervjuer av anställda inom den region inom vilken folkbiblioteket ligger samt Kungliga biblioteket. Vi kompletterar även studien med litteraturgenomgång av relevanta lagtexter, bestämmelser, och vidare litteratur som beskriver ämnet.
Det folkbibliotek som studeras ligger centralt, inom gångavstånd från flertalet hållplatser för kollektivtrafik, och kan därför antas vara en plats dit människor som behöver hjälp söker sig.
Det första momentet är en icke-deltagande observation av bibliotekets besökare vid ett handledningstillfälle. Därefter kommer intervjuer med bibliotekarier att genomföras för att få tillgång till deras perspektiv. Vi kommer även att genomföra två intervjuer med personer som arbetar inom biblioteksväsendet på nationell respektive regional nivå för att på så sätt få en bättre förståelse för skeendena som påverkar det specifika biblioteket studien fokuserar på.
Information om studien skickades till det valda bibliotekets kundtjänst samt en representant för Digidel. Kundtjänsten utlovade svar nästa arbetsdag men dröjde. Digidels representant svarade omgående med förslag på två personer att kontakta, och intervjutillfällen bokades med båda: en person som arbetar på Kungliga Biblioteket och en person som är verksam inom samma region som folkbiblioteket innefattas av.
Efter att närmare två veckor gått bestämde vi oss för att gå till biblioteket och tala med dem direkt. Vi fick då tala med en person som arbetar med IT inom bibliotekets organisation, och bokade en intervju med denne som även skulle höra sig för med sina kollegor angående möjligheten att genomföra fler intervjuer. Strax efter detta fick vi svar av en representant från ledningen i kommunen, som informerade oss om att biblioteken var mitt i en större
utvecklingsprocess och därmed inte hade tid eller resurser nog för vårt arbete. I enlighet med vår handledares råd kontaktade vi ledningen än en gång med en mycket avdramatiserad version av fallstudien, i hopp om att det ändå skulle gå att genomföra. Vi lyckades aldrig få ett klart ja, men situationen förmildrades från ett tydligt nej. Som ett resultat av detta informerade vi vår kontakt om situationen, och erbjöd att avboka den intervju vi redan bokat. Personen själv var dock fortfarande positivt inställd, och hade även fått kontakt med två ytterligare anställda som ville ställa upp på intervju.
Vi beslutade att ändå genomföra arbetet, men under kraftigt anonymiserad form. Vi beslutade att anonymisera inte bara namnen på de som intervjuades, utan även vilket folkbibliotek det var, och i vilken stad. Av samma anledning har vi även beslutat att anonymisera vilken region vi intervjuade, då de är nära kopplade till den kommunala verksamheten.
3.1.1 Icke-deltagande observation
Från början hade första delen i fallstudien, observationen, två huvudsakliga syften: undersöka vad besökare till biblioteket har för ärenden och hur ofta de vänder sig till bibliotekarier, men också att ligga till grund för våra intervjufrågor. För att i möjligaste mån undvika påverkan av observationens resultat valde vi att utföra en icke-deltagande observation där vi själva vistas i miljön och antecknade vad vi såg. Mellan vilka tider observationen skulle äga rum bestämdes efter att ha rådfrågat anställda på biblioteket angående när det brukar vara som mest aktivitet.
Observationen genererar information angående bibliotekets kunders ärenden. Något som kan ses som problematiskt ur en etisk synvinkel är att besökarna inte samtyckt till medverkan i studien, något vi tagit i beaktning men bedömt inte gör den etiskt ogenomförbar. Vårt resonemang går ut på att den data vi samlar in är så generell att den inte på något sätt går att härleda tillbaka till några av de individer som observeras, då vi egentligen bara är intresserade av hur många besökare som kommer under en viss period och vad de har för ärenden. Vi övervägde även huruvida det skulle kunna vara uppenbart för besökare att vi sysslar med något slags datainsamling, men i och med att biblioteket är en plats där folk delvis sitter och skriver i olika medium uppfattades risken för upptäckt vara minimal. Vi bestämde oss i förväg för att i det fall någon ändå frågar vad vi sysslar med berätta om vårt projekt och syftet med observationerna.
3.1.2 Intervjuer
Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med anställda vid folkbiblioteket, och kompletterande intervjuer med och förhoppningsvis även chefer eller andra
områdesansvariga för att samla så många olika perspektiv och erfarenhet som möjligt. De personer vi fick möjlighet att intervjua var tre bibliotekarier vid det utvalda folkbiblioteket.
Utöver det intervjuar vi även en person i bibliotekets region samt två personer vid Kungliga biblioteke. Genom ett antal semistrukturerade intervjuer med de utvalda personerna hoppas vi både kunna få de svar vi behöver för att besvara vår forskningsfråga och ta del av personliga erfarenheter som kan ge oss en tydligare helhetsbild.
I idealfallet ville vi intervjua bibliotekarier som så nära som möjligt passar in i tre kategorier.
Den första var erfarenhet inom biblioteksyrket mellan åren 2000 till 2010. Den andra var att bibliotekarien börjat arbeta tidigast 2013, vilket var slutet för Digidelprojektet, vars mål var ökad digital delaktighet bland svenskar (Digidelnätverket 2013). Den tredje kategorin vi ville intervjua var en bibliotekarie som specialiserat sig på digital delaktighet för att undersöka hur de förhåller sig till sitt arbete och uppgifter. Genom att kombinera dessa tre perspektiv ville vi skapa oss en överblick av bibliotekariens nuvarande roll.
3.1.3 Litteraturgenomgång
Som en del av vårt arbete har vi även kontinuerligt ägnat oss åt litteraturgenomgång av flera skäl. Litteraturgenomgång kan inledningsvis hjälpa en att konkretisera forskningsfrågan efter att ha utforskat området och uppfattat ett behov, och därefter bidra till att styrka den tes man kommer fram till (Oates, 2006, s. 71-72). Vi har dragit nytta av litteraturen för att
kontextualisera och motivera vårt arbete i både en allmän och akademisk kontext, och för att jämföra med och komplettera de insikter vi fått från observations- och intervjufasen.
3.2 Genomförande
Vi har genomfört sex individuella intervjuer och en icke-deltagande observation. Personerna som intervjuades hade alla en bakgrund som utbildade bibliotekarier. Endast en av
intervjuerna utfördes på distans via videosamtal, medan de andra fem utfördes antingen på arbetsplatsen eller i en lokal vi själva bokat.
För att få en genomskärning av dagsläget har vi valt att intervjua personer med något olika perspektiv på biblioteksväsendet. Vi har intervjuat tre personer från ett utvalt folkbibliotek.
Två av dem har varit verksamma som folkbibliotekarie under en längre tid: den ena sedan tidigt 2000-tal, och den andra sedan sent 1990-tal. Den tredje personen har endast varit verksam som folkbibliotekarie några månader, men hade tidigare erfarenhet från
skolbibliotek. Ytterligare intervjuade vi tre personer med ett bredare perspektiv: två anställda vid Kungliga biblioteket, och en vid folkbibliotekets regionenhet. Alla tre arbetar eller har tidigare arbetat på en nationell nivå med samordning av folkbibliotekens insatser. Två av dem är dessutom verksamma inom initiativet Digitalt först med användaren i fokus.
Vidare kompletteras intervjuerna med en icke-deltagande observation av ett öppet
IT-handledningstillfälle vid folkbiblioteket. Syftet med detta är att få en spontan inblick i några av de frågor en bibliotekarie kan få under ett normalt arbetspass.
3.3 Metodik för dataanalys
Insamlingen av data producerade i huvudsak två olika slags data: fältanteckningar från observationen och inspelningar från intervjuerna. För att kunna analysera all data på samma sätt normaliseras den först till samma form, i detta fallet text, genom sammanfattning och renskrivning av anteckningar samt transkribering av intervjuer. Analysen kommer att
genomföras i enlighet med den induktiva metoden, eftersom vad vi behöver göra för att svara på vår forskningsfråga innebär en jämförelse av situationen innan digitaliseringen med hur den ser ut i nuläget och vi bedömt att vi på detta sätt löper minst risk att råka ut för teoretisk bias.
Efter datan normaliserats kodades och kategoriserades den genom axial kodning. Enligt Oates modell genomfördes först en initial kodning följt av en iterativ process där ett antal olika kodningar gjordes, och på så sätt identifierades nyckelinformation och irrelevant information
sorterades bort (2006 p. 275). Inledningsvis identifierade vi kategorierna digitalisering, praxis förr och nu, lag, och institutionell logik. I takt med upprepade kodningar och att mer material samlades in kom vi fram till en ny kodningsmall: digitalisering, arbetsuppgifter, och
institutionell logik.
Den kodade datan från intervjuerna sammanställdes för att vi skulle kunna jämföra de olika intervjuobjektens erfarenheter och perspektiv. För att resultaten ska kunna användas som svar på vår forskningsfråga krävs att de kan anses vara generaliserbara, och inte endast gäller det specifika folkbiblioteket. För att åstadkomma det har vi jämfört det lokala perspektivet med det bredare regionala och nationella perspektivet för att identifiera åsikter om digitalisering, och uppfattningar om vad en folkbibliotekarie ska göra. Vi har även försökt urskönja de institutionella logiker som tycks ha påverkat hur man har arbetat, och i de fall det har uppstått konflikter belyst dessa. På så sätt kan vi genomlysa de likheter och skillnader i perspektiv som finns, och via det besvara vår forskningsfråga.
4. Empiri
Vi kommer här att presentera resultaten av vår fallstudie, samt kompletterande sekundärlitteratur.
4.1 Observation
Vi besöker per en av de anställdas rekommendation ett IT-handledningstillfälle på
folkbiblioteket i fråga. Handledningstillfällena utspelar sig två gånger i veckan åtminstone under terminstid, och varar i en timme. Vi har blivit informerade om att antalet besökare kan variera beroende på om man nyligen har annonserat att de finns, men vanligen kommer 2-5 personer.
Vi noter att det inte finns skyltat var handledningen står till, utan att man får bli hänvisad via informationsdisken om man inte redan vet vart man ska. För att prata med personalen i informationsdisken ska man först ta en kölapp, och på sedvanligt vis vänta tills numret visas på en skärm i kombination med en ljudsignal. Vi noterade även att man kunde boka tid för individuell handledning på andra språk.
Efter några minuter leder personalen oss fram till det så kallade IT-torget där handledningen ska ta plats. Vi befinner oss mitt i rummet, omgivna av bokhyllor. Två av datorerna är reserverade för just handledning under tillfällena. Då handledningen precis ska börja blir de som använder dem till andra ändamål hänvisade till övriga datorer. Ytterligare datorer vid torget är reserverade för körkortsprov och liknande inlärnings- eller ansökningsprocesser.
Just vid detta tillfälle är endast en person uppenbart i tjänst. Vi hade tidigare blivit
informerade om att personal som är schemalagd under ett visst tillfälle kan ägna sig åt annat när de inte ser att det finns handledningsbehov.
Till just detta tillfälle kommer endast två personer, och de vill båda ha hjälp med sina mobiler.
Den ena personen stannar under hela tillfället, och har själv sökt upp dem då hen hade fått en ny mobil. Hen vill ha hjälp med att skicka mail och andra meddelanden från den. Handledaren iakttar att det är svårt att pricka rätt på pekskärmen, och erbjuder ett pekdon hon hade med sig. Tydligen är det inte ett ovanligt problem. Efter halva tillfället blir nästa person hänvisad via informationsdisken. Hen ska få hjälp att få bibliotekets e-böcker att fungera, och
instruktioner i hur man gör hemlån av e-medier.
Handledarna utnyttjar sig av aktiv inlärning, snarare än att ta tag i enheterna och själva lösa deras problem. De ger instruktioner och pekar, men besökarna får själva testa och se om det fungerar eller inte.
4.2 Intervjusvar
Inledningsvis kommer vi här att presentera intervjusvaren vi fick, i en summerad form. Svaren är färgkodade efter person: det nationella perspektivet från Kungliga biblioteket i grönt (KB1, KB2), det regionala perspektivet i blått (R), och det lokala perspektivet i gult, orange och rött (FB1, FB2 respektive FB3). I den vänstra kolumnen i varje figur finns även den slutgiltiga kodningsnyckel vi använt för att jämföra intervjusvaren. De mallar som användes som underlag för de olika intervjuerna bifogas som bilaga 1-3.
Fig 1-3, sammanfattningstabell av intervjusvar.
För att tydliggöra de insikter vi fick under analysfasen har vi även summerat intervjusvaren enligt digitalisering och institutionell logik.
4.1.1 Digitalisering
Det finns en tydlig medvetenhet av vad digitalisering innebär, särskilt med utgångspunkt i hur det har påverkat samhället. Endast en person vi intervjuade, KB2, tog explicit upp den äldre definitionen, alltså konverteringen från analoga till digitala format. Däremot är det tydligt att den formen av digitalisering har varit av stor nytta för biblioteksväsendet, då sökmotorer och internet har gjort det mycket lättare att hitta den information besökare efterfrågar (KB1, KB2).
Dessutom har utvecklingen inom användargränssnitt en tydligt positiv inverkan på både anställdas och besökares förmåga att ta del av bibliotekets sortiment, enligt FB3. Just
informationsvetenskapen och förmågan att leta sig fram till kunskap framförs som en mycket användbar färdighet i samband med digitaliseringen (KB2, FB1, ).
Alla vi intervjuade har identifierat tydliga problem med digitaliseringen av Sverige. Ett återkommande problem är digitaliseringen av myndigheters tjänster: både myndigheter och näringslivet i allmänhet kritiseras för att inte ha tillräckligt stöd tillgängligt för att tillgodose allas behov, vilket leder till att många kommer till biblioteket för att få hjälp. Enligt KB2 påvisade en intern studie att att 70% av frågorna i bibliotekens informationsdiskar är internet- eller teknikstrulrelaterade. Även där tjänsteleverantörerna erbjuder hjälp och stöd finns det en tendens att deras kunder vänder sig till folkbiblioteket, då de upplevs som mer
tillmötesgående och dessutom har längre öppettider. Det är något som vi såg tydligt under vår observation, där en besökare bad om hjälp med att få sin nya mobil att göra det hen ville.
Många tjänsteleverantörer kan enligt våra egna observationer ha guider på sin hemsida, vilket skulle kunna tänkas underlätta problemet med öppettider, men de som behöver mest hjälp är inte alltid bekväma nog med elektroniska verktyg att de kan ta del av informationen. Även språket kan vara ett problem (FB2).
Ett ytterligare problem som identifierats är att många myndigheter, trots att de till stor del gått över till e-tjänstelösningar, kräver att brukare för pappersbaserad dokumentation för att få tillgång till olika sociala skyddsnät. Dessutom har de sällan skrivare tillgängliga på plats, och då många inte äger en skrivare kommer de i stället till biblioteket. Denna ojämna
digitalisering skapar ett stort problem enligt både FB3 och R, och leder till en mycket dyr dubbelsystemslösning. Det finns dessutom en bild av elektronisk media som mindre värd, mindre “riktig”, eller rent ut sagt oönskad jämfört med fysisk media, vilket enligt FB3 syns mycket i skolväsendet: förslag på totalförbud på mobiltelefoner i skolan hindrar även elever från att läsa e-böcker. När skolbiblioteken i kommunen dessutom har beslutat att avskaffa fysiska bibliotek (FB3) uppstår här en uppenbar motsägelse. Att e-media kräver elektronik och ett faktiskt utbud för att man ska kunna ta del av det tycks inte alltid vara en självklarhet.
En svårighet som kanske mest påverkar biblioteket är att konverteringen av media har skapat upphovsrättsliga komplikationer. (KB2) För fysiska böcker har det sedan länge funnits en
central bestämmelse för hur ersättning ska betalas ut, men den sortens nationella samordning har ännu inte nått e-medier. Då kultursektorn inte har pengar nog att själva finansiera
utvecklingen behöver de förlita sig på olika företag, vilket kan leda till dyra och juridiskt snåriga prenumerationstjänster.
4.1.2 Institutionell logik
Folkbiblioteken utvecklar sina biblioteksplaner i samarbete med politiker, och finansieras av sin kommun. Som ett resultat av detta är det viktigt att de är överens om vad biblioteket ska och inte ska göra, och vad deras huvudsakliga syfte är. Politiker har dock inte alltid haft en uppdaterad syn på vad biblioteken ser som sitt uppdrag: det finns en allmän uppfattning om att bibliotek sysslar med böcker och endast böcker, vilket tidigare har ledit till att initiativ utanför bokutlåning har ifrågasatts. KB1 beskriver: ”Varför ska de hålla på med datorer? Det tar ju tid och resurser från böckerna.” Det är förvisso sant att den tidigare bibliotekslagen inte uttryckligen tog upp digitala verktyg som en del av det kunskapsfrämjande arbetet, men i takt med att samhället blivit mer och mer digitalt har biblioteksväsendet också sett det som en orimlighet att inte själva arbeta mot det digitala och internetbaserade. Folkbiblioteket vi besökte hade sedan femton år tillbaka sett kunskapsluckor hos besökare och har därefter utbildat besökare inom användandet av internet och digitala verktyg (FB3). Som vi observerade är detta något som fortgår även idag.
Som en konsekvens av detta ändrades också lagen 2014, efter remiss från det offentliga biblioteksväsendet. Det är alltså tydligt att biblioteken följer lagen så gott de kan, men att de även tar på sig ytterligare uppdrag där de ser ett behov. Det har också skett en förändring i medvetenheten om deras faktiska arbete med utbildning inom inte bara litteratur, men också demokrati och digitalisering.
4.3 Sekundärlitteratur
Vi väljer att belysa bibliotekslagen i sin nuvarande och tidigare version, följt av folkbibliotekets biblioteksplan.
4.3.1 Bibliotekslag 1996-2013
Den tidigare bibliotekslagen (SFS 1996:1596) utfärdades av kulturdepartementet den 20:e december 1996, och var gällande lag till och med början av 2014 när den upphävdes genom den nya bibliotekslagen. Två paragrafer beskriver folkbibliotekets uppdrag:
2 § Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek.
Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare.
Varje kommun skall ha folkbibliotek.
3 § På folkbiblioteken skall allmänheten avgiftsfritt få låna litteratur för viss tid.
Bestämmelsen hindrar inte att ersättning tas ut för kostnader för fotokopiering, porto och andra liknande tjänster. Inte heller hindrar den att en avgift tas ut i de fall låntagare inte inom avtalad tid lämnar tillbaka det som de har lånat.
4.3.2. Bibliotekslag 2014-framåt
Den nuvarande bibliotekslagen (SFS 2013:801) gick i kraft den 1:a januari 2014, och utvecklar det allmänna biblioteksväsendets uppdrag vidare:
2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för
bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.
Då folkbiblioteken ingår i det allmänna biblioteksväsendet gäller detta även dem. I 4 § kräver lagen att särskild uppmärksamhet och tekniska hjälpmedel ska ägnas åt personer med
funktionsnedsättningar, och 5 § yrkar på att litteratur ska erbjudas på lättläst svenska, nationella minoritetsspråk, och andra språk.
Folkbibliotekens specifika uppdrag beskrivs i § 6-§ 9, och ställer krav på bland annat ett allsidigt, kvalitativt utbud, att läsning och tillgång ska främjas, att nyttan med
informationsteknisk kunskap ska läras ut, och att bidra till barn och ungas språkutveckling.
Precis som i 3 § i den tidigare formen av lagen (SFS 1996:1596) ska allt som inte kan räknas som engångsmaterial erbjudas kostnadsfritt, så länge lånetiden respekteras av låntagaren.
4.3.3 Biblioteksplan 2018-2020
För att bibehålla anonymiteten för folkbibliotekets anställda har vi gjort valet att varken citera eller direkt referera till deras biblioteksplan, då den skulle vara allt för talande. Vi vill ändå ta upp några av de punkter som styr deras arbete under de närmaste åren.
Det finns en tydlig utbildningsambition i planen, med referens till folkbibliotekets rötter till folkbildningen. Det understryks dock att biblioteket ska arbeta som ett komplement till verksamheter med utbildning som sitt huvudsakliga fokus, och inte ersätta dem.
Medier ses som fokus för verksamhetens aktiviteter, och ska med hänvisning till
Bibliotekslagen användas för att stödja “fri åsiktsbildning … bildning, upplysning, utbildning, forskning samt kulturell verksamhet i övrigt” (SFS 2014:801 2 § 1-2 st). Den digitala
utvecklingens inverkan är här tydlig: biblioteket ska aktivt arbeta med att bevaka och kritiskt förhålla sig till digitaliseringen, hjälpa besökare att förhålla sig till den stora
informationsmängden som idag är självklar, för att de ska kunna fortsätta vara delaktiga i det demokratiska samhället.
En ytterligare förväntning är att biblioteken ska vara öppna, välkomnande, och tillgängliga för alla. Bland annat ska detta åstadkommas genom generösa, anpassade öppettider och god tillgång till internet. De ska även genom sin utformning inbjuda till varierande aktiviteter och dialog, men även tillgodose besökarens behov av tystnad när de önskar det. Biblioteket beskrivs som en plats som är neutral, och opåverkad av religion, politik, och ekonomi, ett mellanting av den privata och publika sfären. Samtidigt ska det lyhört anpassa sig efter olika målgruppers behov och intressen, och ta hänsyn till hur de varierar över tid.
5. Analys
Baserat på intervjusvaren och sekundärlitteraturen har vi kommit fram till följande analys, där vi först tar upp synen på digitalisering i Sverige, följt av bibliotekariens arbetsuppgifter och uppdrag, och den institutionella logiken som styr folkbibliotekens arbete.
Baserat på våra efterforskningar har vi kommit fram till följande analys, där vi först beskriver vad som karaktäriserar de olika institutionella logikerna, och sedan hur de har påverkat synen på digitalisering och sättet som folkbiblioteket arbetar på.
5.1 Institutionell logik
Vi inleder med att konkretisera de tre institutionella logiker vi har observerat, och redogör sedan för hur de har påverkat den nuvarande situationen med folkbiblioteken.
Folkbibliotekariens professionslogik präglas av ett tydligt serviceinriktat förhållningssätt till bibliotekets besökare. Genomgående för intervjusvaren är en tanke om att besökare ska få sina behov mötta och sina frågor besvarade, i den mån det är möjligt. Den folkbildande anda som präglade deras framväxt finns tydligt kvar: besökare ska ha ges möjligheten att
vidareutveckla sig som medborgare både under och efter sin utbildning. Det är dock inte helt okomplicerat, då inte alla ser sig själva som pedagoger (FB3). Det finns en tydlig
medvetenhet om att arbetet för det demokratiska samhällets utveckling är av yttersta vikt (KB2, R). Det finns en stark medvetenhet om den informationsvetenskapliga kompetens de besitter (FB3), och många förlitar sig på att de kan hitta den kunskap de inte redan har vid behov.
Det demokratiska samhällets logik, d.v.s. regeringen och kommunen, har ett intresse av att se Sverige och i sin tur regionerna inom landet lyckas. För att bidra till detta finansierar de både offentlig välfärd och andra engagemang genom nämnder och dylikt. Det finns dock en risk att pengarna halkar efter behoven, vilket är något som syns när det gäller biblioteksväsendet (KB1, R, FB1, FB3). De beslutande organen har många olika områden att ta hänsyn till, och måste därför förlita sig på att intressenter informerar dem om problem som uppstår.
Regeringens nationella direktiv sätts inte alltid med hänsyn till lokala förutsättningar, och under en period av 2000-talet tycks satsningar inom utbildning och tillgänglighet inom det digitala ha fallit åt sidan. Trots fokus på digitaliseringen möjligheter tycks detta perspektiv inte ha sträckt sig till det allmänna biblioteksväsendet förrän nyligen, vilket kanske beror på en idé om att bibliotek är något från innan digitaliseringens tid: de håller ju på med böcker, inte datorer (R). Just denna tankegång återkommer både i intervjumaterialet ( R) och tidigare forskning (Norberg, 2017). Förhållandet mellan folkbibliotek och kommun kan anses vara jämförbart med situationen läkare kontra stat som beskrivs i Reay och Hinings (2009) studie, i och med att det i båda fallen handlar om ett statligt bestämmande organ som beslutar över pengar som finansierar professionell verksamhet. De olika institutionella logikerna hos de båda parterna tycks på ett liknande sätt stå emot varandra när det kommer till att finansiera och lagstifta kring en verksamhet.
Marknadens logik har under digitaliseringens tid präglats av en tendens att se möjligheter snarare än svårigheter (Brånby, 2019 & Svenskt Näringsliv, 2019). Som ett resultat av detta är tillgänglighet inte alltid det högst prioriterade när de övergår till e-tjänster och
internetbaserade lösningar. Detta kan bland annat illustreras genom att biblioteken känt ett behov av att kontinuerligt bjuder in olika företag för att assistera dem i att förstå vilka problem deras kunder möter när de försöker använda deras tjänster (R). Kanske har
bibliotekens initiativ till att informera dem bidragit till att de ser folkbibliotek som en form av förlängd kundtjänst de kan förlita sig på när deras egna försök inte räcker till.
Däremot skiljer de båda fallen sig åt på så sätt att det dödläge Reay och Hinings beskriver enligt den data vi samlat in inte funnits mellan folkbibliotek och kommun, något som kan ha flera orsaker. Det skulle exempelvis kunna vara så att bibliotek och bibliotekarier tidigare inte ansågs ha en lika samhällsbärande funktion som sjukvårdspersonal, vilket då eventuellt innebär att deras önskemål och synpunkter inte togs på lika stort allvar. Respondenten R påpekade till exempel att det för några år sedan var få politiker som höll med om att
biblioteken hade ett värde för demokratin. I samband med lagändringen 2014 står det numera uttryckligen med i det allmänna biblioteksväsendets uppdrag, så en uppenbar förändring tycks ha skett. Biblioteksarbetet tycks inte heller vara lika tydligt uppdelat efter ärenden, även om folkbiblioteket vi besökte använde sig av kölappar vid frågor i informationsdisken. Huruvida det redovisas exakt vad som görs inom ramen för varje kölapp är oklart, men om det
dokumenteras kanske det har bidragit till kommunens ökade medvetenhet om bibliotekets digitala verksamhet under de senaste åren.
Trots detta finns det en tydlig tendens att folkbiblioteken på eget initiativ tar på sig fler arbetsuppgifter än det som explicit står i lagen när de upplever att det finns ett behov.
Bibliotekslagen ger i vår mening tolkningsutrymme för detta agerande i sin äldre och nuvarande form. Folkbibliotekets arbete med att främja ”intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt” (SFS 1996:1596 2
§) försvåras tydligt av att inte kunna erbjuda e-medier, som började etablera sig tydligt under 90-talet.
5.2 Folkbibliotekariens arbetsuppgifter
Men hänvisning till sin institutionella logik har folkbibliotekens arbetsuppgifter en tendens att vara under konstant utveckling, även om syftet med dem inte har ändrats. Alla vi intervjuade är ense om att den folkbiblioteket har ett mycket brett uppdrag: det handlar inte längre om att låna ut böcker, även om det så klart fortfarande är en del av arbetet. Folkbiblioteken ska möta sina besökares behov, och i takt med att deras behov förändras gör också bibliotekets tjänster och utbud det. På samma sätt leder digitaliseringen av information och samhället till
digitaliseringen av biblioteken. För att kunna bidra till medborgarnas kunskap och
fortbildning finns det ett naturligt incitament att erbjuda och vägleda inom internetbaserad inlärning och elektroniska tjänster.
I många fall blir denna övergång en naturlig evolution sett från bibliotekens perspektiv.
Bibliotek arkiverar och erbjuder böcker och media, och då de numera publiceras i antingen både analogt och elektroniskt format eller uteslutande i endera ska de också finnas tillgängliga i dem. Likaså gäller det sökandet och utvinnandet av information. Alla som intervjuats har varit verksamma som bibliotekarier vittnar om hur deras “traditionella” arbetsuppgifter (dvs exempelvis utlåning av böcker och sökning i databaser) förenklats markant i takt med digitaliseringen. Som vi kan se i lagen tycks regeringen tidigt ha hållit med om vikten av att inkludera det elektroniska i uppdraget (SFS 1996:1596, 2 §), men det är först på senare tid som kommunerna har övertygats om att biblioteken inte bara är till för böcker (R).
En del av det demokratifrämjande uppdraget sker i samband med utlåning av litteratur och andra medier, då det är genom det kunskap har spridits (R), men många trycker på vikten av att lära ut källkritik för att kunna bearbeta den enorma mängden information som finns på internet.
Den tydligaste problematiken tycks uppstå där folkbiblioteket får hjälpa till med och till viss del ta över utlärning och handledning för tjänster som i grunden ägs av andra verksamheter.
Det uttrycks viss frustration över att folkbiblioteket har blivit ”samhällets IT-support” (FB1), men då folkbiblioteken enligt lag ska se till sina användares behov kan de inte helt frånsäga sig uppdraget. Alla vi intervjuar påpekar det etiska dilemma det innebär att hantera
exempelvis bank- och vårdärenden, och det är ett återkommande ämne i litteraturen. Vissa bibliotek väljer att ha som policy att inte hjälpa till med dessa frågor, vårt ibland dem. Här dyker en viss slitning upp mellan det som faktiskt står i biblioteksplanen och de praktiska konsekvenserna av det. Om biblioteket lyhört anpassa sig efter olika målgruppers behov och intressen (4.3.3) och bankfrågorna blir alltmer vanliga (FB1), kan de inte samtidigt vägra att ta emot dem (FB1-3). Då avståndstagandet är fullt förståeligt kanske man istället borde ha en mer nyanserad formulering i planen. Folkbibliotek styr till stor del sig själva till vardags, men då de finansieras av offentliga medel är det andra beslutsorgan som tilldelar dem det
ekonomiska stöd som behövs (SFS 2013:801, 1 §). Det tycks åtminstone delvis vara så att biblioteken nu måste utföra flera arbetsuppgifter utan att få mer pengar för att bekosta arbetet.
Detta skulle exempelvis kunna förklaras med att de nya tjänster som efterfrågas av låntagarna enligt bibliotekens logik faller inom ramarna för deras uppdrag, medan kommunens egen logik, som då influerar deras förståelse av vad ett bibliotek är och vad det gör inte leder dem fram till samma slutsats.
Även om de anställda gör sitt bästa för att göra besökare nöjda är det inte alla som känner sig bekväma med det utökade uppdraget. Det saknas fortbildning för anställda inom
biblioteksväsendet (KB2), och även om bibliotekarier har en hög kompetens när det gäller att söka och hitta information är deras rent tekniska utbildning ofta väldigt ytlig (FB1). Vidare råder det delade meningar om hur man ska utföra vissa arbetsuppgifter. Vissa av de
intervjuade menar att bibliotekariens roll som pedagog vuxit i takt med digitaliseringen (KB1, FB1, R), en menar att bibliotekarier inte ska hålla på med merparten av de tekniska frågor de nu får (FB2) och en tredje anser att bibliotekarien har samma roll som tidigare men får nya typer av frågor (FB3). Det tyder på att det inom bibliotekarieyrket finns delade meningar om hur de ska arbeta och vad som ingår i deras uppdrag.
5.3 Folkbibliotekens attityd till digitalisering
Alla intervjupersoner är överens om att digitaliseringen inneburit förändringar för bibliotek och bibliotekarier. Även om alla inte tolkat förändringarna på samma sätt innebär det faktum att de alla ser skillnader mellan innan kontra efter digitaliseringen att resultaten därför
åtminstone i det avseendet kan anses vara representativa för folkbibliotek i stort. Överlag kan man säga att deras attityd till digitaliseringen är positiv. Den har, precis som för marknaden, inneburit stora möjligheter att effektivisera olika verksamhetsprocesser och skapat nya verktyg (KB2, FB3).
Som en konsekvens av sin serviceinriktade anda och sitt fokus på att sprida och
tillgängliggöra information för medborgare får de dock även se de luckor som skapats i samhället. Det har skapats ett stort inflöde av teknikrelaterade frågor i och ärenden i samband med den ojämna spridningen av digital kompetens. Tillgänglighetsfrågan är även den något som påverkar bibliotekariernas vardag: gränssnitt är inte anpassade för alla användare, och många behöver hjälp med att förstå den information som står på skärmen (3.1.1, FB2). Många frågor kan ta lång tid att svara på och man då riskerar att försumma andra besökare för att hjälpa en individ. Det förstärks av upplevelsen att olika samhälleliga institutioner såsom banker och myndigheter hänvisar sina kunder till biblioteket snarare än att tillhandahålla support för sina egna e-tjänster. I och med denna balansgång går det att argumentera för att folkbibliotekens attityd till digitaliseringen inte är odelat positiv.
6. Slutsats och diskussion
Målet med uppsatsen var att få en djupare förståelse för hur digitaliseringen av Sverige påverkat folkbibliotek och folkbibliotekarier, något som åtminstone delvis har uppnåtts.
Folkbibliotekariers perspektiv har tagits i beaktning, och hur deras vardag förändrats har också undersökts. Vi har också undersökt hur det svenska biblioteksväsendets institutionella logik påverkat hur folkbibliotek förhåller sig till digitalisering, men också vad som händer när folkbibliotekens logik möter kommunernas.
6.1 Slutsats
Syftet med arbetet var att besvara frågan om hur folkbibliotekens utvecklats för att möta behov som uppstått i samband med Sveriges digitalisering.
Digitaliseringen av Sverige har både varit av nytta för folkbiblioteksväsendet och tydligt förändrat hur de arbetar. I takt med att informationsmängderna som finns tillgängliga har ökat har deras kunskap inom informationsvetenskap blivit av ett allt större värde. De kan dock inte bara fokusera på att lära ut källkritik: deras kultur- och mediefrämjande arbete har breddats i samband med e-mediers framfart och popularisering. De har även tagit över en stor del av undervisningsmomentet i digitaliseringsprocessen då andra verksamheter antingen av ovisshet eller nedprioritering undvikit det. Därmed har digitaliseringen inneburit både effektivisering och merarbete för folkbiblioteken och deras anställda.
Alla utom en av de intervjuade är överens om att bibliotekariens roll innefattar ett pedagogiskt förhållningssätt. Den vars uppfattning avviker tydligt menar att en bibliotekarie inte är
pedagog, utan snarare använder sin informationskompetens för att leta reda på informationen frågeställaren behöver, vare sig det rör sig om att hitta en specifik bok eller få reda på hur någon app ska uppdateras. Det är möjligt att diskrepansen här helt enkelt beror på olika definitioner av vad det innebär att vara en pedagog, men det skulle också kunna tyda på att alla bibliotekarier inte uppfattar sitt uppdrag på samma sätt.
Processen med att inkludera eller övergå till det elektroniska inom bibliotekets utbud är som pågått sedan tidigt 90-tal. Trots det är det först inom de senaste fem åren som kommunerna och regeringen tycks ha blivit medvetna om deras arbete. Då det är de som finansierar det allmänna biblioteksväsendet kan det tyckas förvirrande. Det skulle dock kunna förklaras genom att folkbibliotekens uppdrag och biblioteksplaner ofta explicit ger utrymme för att möta besökarnas behov oavsett om de specifikt fått direktiv. Biblioteken har i samarbete med andra organisationer även arbetat med att informera statliga, regionala och kommunala enheter om besökarnas ökade behov redan sedan 2010, och det är nu det börjar synas i både lagen och i de planer som de kommunala biblioteken utvecklar tillsammans med kommunens företrädare. Alltså går det att argumentera för att bibliotekens roll redan vid införandet av exempelvis e-post delvis förändrats, men att den officiellt förändrades först i samband med lagändringen 2014.
Folkbiblioteken har på gott och ont fått en roll som samhällets IT-support. De har generellt generösare öppettider än andra verksamheter, och det kostar inget att få deras hjälp. I de allra flesta sammanhang behöver man inte heller boka ett möte för att få hjälp, vilket skiljer sig från vissa andra verksamheter. Ofta kan man till och med bli hänvisad till biblioteket för att få hjälp. Det är förvisso bra att det finns ett centrum där man vet att man kan få hjälp med frågor, men folkbiblioteken har inte alltid fått tillräckligt med resurser och utbildning till att se till behovet utan att deras övriga uppgifter faller åt sidan. Dessutom medför tjänster som kräver pengahantering eller inloggningsuppgifter etiska komplikationer. De innebär också ett mycket större ansvarstagande. Till följd av detta av detta har många folkbibliotek valt att inte utföra dessa åt sina besökare. Biblioteken har inte bett om uppdraget, och det krävs inte heller explicit av dem att utföra det, men frågan blir då vart dessa kunder ska vända sig om de inte kan få den hjälp de behöver på den plats de blivit hänvisade till. Vidare finns det förutom detta ställningstagande ingen tydlig gräns för vad bibliotekarier kan hjälpa till med rent teknikmässigt, det beror snarare på vad varje enskild bibliotekarie anser sig vara kompetent inom eller vara inom dennes arbetsuppgifter. En lösning är att banker och myndigheter utökar sina möjligheter att erbjuda support för sina egna e-tjänster, men det täcker inte behovet av grundläggande IT-support. Kanske borde man istället se över möjligheten att skapa offentligt finansierade centra med det specifika ändamålet att ge grundläggande IT-stöd till de som inte kan få det via sin arbetsplats, sina tjänsteleverantörer eller sina vänner och bekanta, och inte har råd att köpa privat IT-support.
6.2 Kritisk reflektion
En invändning som skulle kunna anföras mot användandet av Kungliga bibliotekets och regionens perspektiv är att avståndet mellan de som är verksamma där och de som arbetar i exempelvis informationsdisken på ett folkbibliotek är så pass stort att de förra inte
nödvändigtvis till fullo är medvetna om de senares situation. I och med att alla som intervjuats antingen är eller har varit verksamma som bibliotekarier kan det dock förutsättas att de har så pass stor erfarenhet av deras situation att denna invändning blir försumbar.
Ifrågasättas kan även studiens generaliserbarhet, dvs i vilken utsträckning slutsatserna kan anses vara giltiga för något annat folkbibliotek än det som specifikt undersökts. Genom att jämföra dessa båda perspektiv med upplevelser de anställda så är det möjligt att resultaten från studien blir generaliserbara. Visar det sig att de båda perspektiven överensstämmer kan det vara så att slutsatserna som dras från studien kan anses giltiga för andra svenska
folkbibliotek. Detta eftersom det mer generella perspektivet kan antas baseras på erfarenheter från många olika folkbibliotek i Sverige.
Under delar av intervjuerna kan fokus anses ha varit bristfällig, något som kan bero på många olika faktorer såsom formatet semi-strukturerad intervju och vår ovana i området. Följaktligen är det möjligt att information som hade kunnat ge viktiga insikter inte framkom. Däremot upplevde vi att intervjumaterialet blev mer fokuserat för varje intervju som genomfördes, då vi fick möjlighet att utvärdera våra intervjufrågor och upplägg utifrån tidigare erfarenheter. En intervju genomfördes även utomhus, vilket innebar att inspelningen delvis överröstades av framför allt vind. Ska intervjuer hållas utomhus i framtiden bör utrustningen testas i en miljö
