AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för folkhälso- och idrottsvetenskapSuicidprevention inom Kriminalvården
En kvalitativ studie av anställdas upplevelser av ”Handbok för
suicidprevention”
Alexander Walleräng
2020
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Folkhälsovetenskap
Hälsopedagogiska programmet
Abstract
Walleräng, A. (2020). Suicide prevention within the Swedish Prison and Probation service – Employees experiences of “Guidelines for suicide prevention”. Bachelor thesis in Public Health Science. Department of Public Health and Sport Science. University of Gävle, Sweden.
A qualitative interview study with people working in the Swedish Prison and Probation service was conducted to explore their experiences of “Guidelines for suicide
prevention”. As a starting point were the guidelines used within prisons and the probation service. Semi-structured interviews, where the respondents were allowed to reflect over its content and how they used it in their daily work, were used together with an interview guide. The data was then analysed through content analysis and later categorised. The result was divided into two domains; the individual and the
organisation. Each category was described in the result. The main finding was that the responders described the guidelines as a good support in their work. Although they also reported a lack of clear descriptions of how the cooperation between the Prison and Probation service and external psychiatry was to be conducted. Guidelines were mostly directed inwards. In conclusion, the guidelines are produced to simplify the suicide preventive work. The importance of staff presence and personal engagement are key factors to successfully reduce suicides and self-harm.
Sammanfattning
Syftet med studien vara att undersöka hur anställda vid Kriminalvården upplever
Handboken för suicidprevention som används inom häkte, anstalt och frivård. Anställda inom samtliga verksamhetsgrenar deltog i 4 st. semi-strukturerade intervjuer som utgick ifrån en intervjuguide. Deltagarna fick möjlighet att reflektera fritt utifrån sina
upplevelser av suicidpreventivt arbete. Det insamlade materialet analyserades utifrån en innehållsanalys där kategorier identifierades. Kategorierna delades upp inom två teman; Individen och Organisationen. Utifrån dessa analyserades resultatet och redovisas utifrån kategorier. Resultatet ger att handboken upplevs som ett bra stöd i verksamheten och som källa till rutiner överlag. Resultatet visar även att handboken har brister och kan upplevas som otydlig. Bristerna består främst i att den inte upplevs beskriva hur samverkan skall går till mellan Kriminalvården och psykiatrin. Det suicidpreventiva arbetet vänder sig främst till häkte och anstalt även om det stora antalet klienter finns inom frivården.
Förord
I mitt arbete möter jag människor som gjort val i livet som ställt dem utanför stora delar av samhället. Ett led i att ta sig tillbaka in i gemenskapen är att få möjlighet att arbeta utifrån sina förutsättningar. Som myndighet kan vi stödja dem i sin kamp tillbaka. Psykisk ohälsa kan se väldigt olika ut och kan drabba vem som helst. Det här arbetet vill uppmana till att våga prata om tankar om suicid och självskadebeteende.
Jag vill tack min handledare Maria som gjorde detta möjligt den dag jag tog upp den boll jag släppte för tio år sedan. Stort tack också till min arbetsgivare som har bistått med det jag behövt och de personer som deltagit i arbetet. Ett sista tack till min kära hustru som har motiverat mig att fortsätta skriva även de dagar då det känts tungt.
Innehållsförteckning
BAKGRUND/INTRODUKTION ... 6
SUICID – EN GLOBAL FOLKHÄLSOFRÅGA ... 6
SUICIDPREVENTION I SVERIGE ... 8
KRIMINALVÅRDENS ORGANISATION ... 10
KRIMINALVÅRDENS KLIENTER ... 11
SUICIDPREVENTION INOM KRIMINALVÅRDEN ... 11
PROBLEMFORMULERING ... 14
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 15
METOD ... 15
DESIGN ... 15
URVALSMETOD ... 16
DATAINSAMLING OCH FRÅGEINSTRUMENT ... 17
Introduktion
Suicid – en global folkhälsofråga
Under 2018 beräknas 1268 personer ha avlidit efter att avsiktligt ha skadat sig själv (Socialstyrelsen 2020). Dessutom inträffade 306 dödsfall med oklar avsikt, men där suicid kunde misstänkas. Utifrån statistik från 1997 och framåt har dödstalen av bekräftade suicid varierat mellan 1108 och 1268. I en jämförelse från 2018 omkom ca 320 personer i trafiken och 114 personer avled i drunkningsolyckor (ibid.).
”Prevention of suicide is an important public health responsibility” (World Health Organization 1968, s. 9). Detta var de inledande orden i Världshälsoorganisationens [WHO] rapport om behovet av ett globalt samarbete för att förebygga suicid från 1968 (World Health Organization 1968). I rapporten hade man studerat statistik från slutet av 1800-talet och framåt. Slutsatserna som drogs då utifrån beskrivningarna av förekomst, riskgrupper och möjliga orsaker beskrivs även i forskning genomförd senare (ibid.). I instruktioner från 1993 pekar man ut sex (6) grundläggande åtgärder för att minska risken för suicid; behandling av psykiskt sjuka, vapenkontroll, giftfri hushållsgas, giftfria avgaser från bilar, ökad kontroll av giftiga ämnen och minska rapporteringen i pressen runt genomförda suicid (World Health Organization 1993). Rapporten riktade sig även mot specifika yrkesgrupper och vilka roller de kunde ha i det preventiva arbetet. En samlingsrapport från 1998 benämner suicid som ett område där ett mer strukturerat preventivt arbete efterfrågas (World Health Organization 1998). Med utgångspunkt att suicid ofta är ett resultat av psykisk ohälsa, där sociala och personliga egenskaper påverkar, riktar sig de preventiva rekommendationerna mer mot helheten runt människan. Genom att se suicid som en konsekvens av flera olika inre och yttre faktorer listas ett antal riskfaktorer som missbruk, ohälsa, ursprung, tillgång till vapen, tidigare erfarenhet av suicid i sin närhet. Här nämns även gruppen i fängelse som en specifik riskgrupp. I de konkreta förslagen hänvisas till samma punkter som de från 1993 (ibid.). År 1999 inrättade WHO Suicid Prevention [SUPRE] i sin organisation (World Health Organization 2007). Med fokus på frågor och forskning gällande suicid blev SUPRE ett globalt verktyg i det preventiva arbetet. Under år 2000 presenterade organisation ett antal manualer för hur suicidpreventivt arbetet kan se ut och som riktade sig mot olika yrkesgrupper. En sådan manual vände sig till personer som
SUPRE presenterade och blev en föregångare till den handbok som beskrivs i senare avsnitt (World Health Organization 2010).
I ett initiativ från WHO för att ta fram en gemensam plan, med syfte att förebygga psykisk ohälsa, formulerades Mental Health Plan under 2013 (World Health Organization 2013). Detta var ett globalt samarbete med tydligt uttalade mål och metoder för att utvärdera nationella insatser. Målsättningen var att koordinera och stötta enskilda nationer i deras arbete för ökad mental hälsa. Ett av de målområden som identifierades var suicid där målet var att minska antalet dödsfall med 10 % fram till år 2020 (ibid.). Följande år presenterade WHO en handledning åt samtliga medlemsländer (World Health Organisation 2014). Rapporten var tänkt att ge en bakgrund, beskriva nuläget och dra upp arbetsmetoder för ett framtida strukturerat preventivt arbete. Genom att öka kunskapen om suicid bland ledare och beslutsfattare i världen samt att ge förslag på förebyggande strategier blev suicid en prioriterad fråga. WHO slog fast att suicid är ett resultat av total hopplöshet och oförmåga att finna andra rationella lösningar på personliga svårigheter och uppkomna problem. Kopplingen till psykisk ohälsa var tydlig och då främst till depressioner och ångest (ibid.). Nära 350 miljoner människor i världen beräknades lida av depression i en rapport från 2010 (Vilhelmsson & Tengland 2016). Budskapet som WHO ville förmedla gällande suicidpreventivt arbete var att
forskningen visar att suicid går att förebygga (World Health Organisation 2014). Genom strategiskt arbete och planering, för att fånga upp människor som finns i riskzonen, kan antalet människor som inte ser andra utvägar än att avsluta sitt liv
minska. Målsättningen, som även följer de mål som formulerades i Mental Health Plan, var att sänka antalet suicid i världen fram till år 2020 (ibid).
Under 2015 beslutade Förenta Nationerna [FN] om att införa en handlingsplan för en globalt hållbar utveckling (Regeringskansliet 2019). Syftet var att med gemensamma mål skapa en fredlig, rättvis och jämlik värld fram till år 2030. Agendan består av 17 övergripande mål med 169 delmål (ibid.). Agenda 2030’s tredje mål är att säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv och verka för alla människors välbefinnande i alla åldrar (Regeringskansliet 2016). Det huvudsakliga målet är sedan uppdelat i flera delmål där delmål 3.4 avser bland annat att minska antalet människor som dör i förtid genom bland annat suicid med en tredjedel. Genom Agenda 2030 har Sverige och övriga medlemmar i Förenta Nationerna sedan 2015 åtagit sig att följa uppsatta delmålen för en globalt hållbar utveckling. Det övergripande syftet med
välstånd för såväl människor globalt som för planeten (ibid.). Dess föregångare var de åtta (8) Millenniemålen från år 2000 som hade till syfte att minska fattigdomen och ge fler människor möjlighet till det mest grundläggande för överlevnad (Unicef u.å.). Under 2016 beräknade Världshälsoorganisationen, i sin uppföljning av de globala målen, att cirka 800 000 människor tog sitt liv (World Health Organisation 2019). Det motsvarade ca 2 % av alla dödsfall där icke smittosamma sjukdomar var orsaken. Sedan år 2000 visade statistiken att det totala antalet suicid i världen hade sjunkit, men
skillnaderna var ojämnt fördelade mellan kontinenterna. Rapporten beskriver att antalet fullbordade suicid är dubbelt så vanligt bland män jämfört med kvinnor, men att
kvinnor gör fler försök att ta sitt liv. Analysen är att män är mer benägna att använda grövre våld mot sig själv och därmed ökar risken för dödsfall. Orsaken till varför
människor begår suicid är inte enkel att reda ut och inte heller hur det preventiva arbetet skall se ut. Frågan är därför fortsatt prioriterad och följs upp såväl nationellt som globalt (ibid).
Suicidprevention i Sverige
2016 gav regeringen i uppdrag till flera svenska myndigheter att bidra med underlag som skulle ligga till grund för att Sverige skulle kunna genomföra Agenda 2030 för långsiktigt och hållbar utveckling (Finansdepartementet 2016). Varje myndighet skulle redogöra för inom vilka områden och hur de kunde bidra till agendan utifrån den
samlade resolutionen. Återkopplingen skulle ske under augusti 2016 och då skulle varje myndighet kunna presentera förslag på insatser och åtgärder för att strategiskt uppnå de mål som ställdes (ibid.). Sedan dess har arbetet med Agenda 2030 utvecklats och i mars 2019 mottog regeringen en samlad utredning med omfattande förslag på fortsatt struktur och samverkan från Agenda 2030-delegationen (2019). Genom långsiktig planering och ökade krav på samarbete mellan myndigheter, kommuner och regeringen ska målen och hur de uppnås bli tydligare och lättare att nå. Betonas bör även vikten av att
implementera Agenda 2030 i samhället i stort och att det är alla invånares ansvar att bidra till att de globala målen uppnås (ibid).
Folkhälsomyndigheten var en av de myndigheter som fick i uppdrag att inkomma med förslag på hur de kunde bidra till genomförandet av Agenda 2030 under 2016
ansåg man att det fanns goda erfarenheter av och kunskap om arbete med att förebygga ohälsa. Mål 3 att ”säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar” (Folkhälsomyndigheten 2016, ss 1.) omfattade arbetet med psykisk ohälsa. En god hälsa ses som en förutsättning för och ett resultat av flertalet av de andra målen i Agenda 2030. I sin beskrivning av hur myndigheten kan arbeta med delmål 3.4 skriver man gällande suicid att man har för avsikt att bygga upp en nationell samordning av det suicidpreventiva arbetet (ibid).
Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention [NASP] har sedan 1995 varit statens expertorgan i frågor gällande suicidprevention (Karolinska Institutet u.å.). Genom sin forskning och kunskapsbank har NASP kunnat stödja myndigheter och organisationer, både nationellt och internationellt, som velat utveckla sitt preventiva arbete (ibid.). 2008 infördes ett nationellt handlingsprogram för arbetet med att minska antalet suicid (Folkhälsoinstitutet u.å.). Syftet var att fungera som stöd åt organisationer och verksamheter som skall ta fram eller utveckla sitt suicidpreventiva arbete.
Bakgrunden var regeringens proposition ”En förnyad folkhälsopolitik” från 2008 (Socialdepartementet 2008). I den redogjordes för ett förslag om suicidpreventiva åtgärder som tagit fram av Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen med stöd av NASP under 2006. Inom nio områden lämnades förslag på konkreta insatser riktade mot såväl individer som på befolkningsnivå (ibid.). De nio områdena var:
- Insatser som främjar goda livschanser för mindre gynnade grupper
- Minskad alkoholkonsumtion i befolkningen och i högriskgrupper för suicid - Minskad tillgänglighet till medel och metoder för självmord
- Självmordsprevention som hantering av psykologiska misstag - Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser
- Spridning av kunskap om evidensbaserade metoder för att minska självmord - Kompetenshöjning av personal och andra nyckelpersoner i vård och
omhändertagande av personer med självmordsproblematik - Händelseanalys av Lex Maria-anmälningar
- Stöd till frivillighetsorganisationer
(Socialdepartementet 2008)
mellan olika samhällsfunktioner. En av de myndigheter som bjöds in var
Kriminalvården (ibid.). I en studie som gjordes Sverige undersöktes risken för suicid i anslutning till att personen avslutat ett fängelsestraff (Haglund et. al. 2014). Resultatet visade att risken för suicid var 18 gånger högre i populationen som avtjänat
fängelsestraff än i den ostraffade kontrollgruppen. Studien kom även fram till att faktorer som missbruk och psykisk ohälsa var framträdande bland Kriminalvårdens klienter i större utsträckning än i kontrollgruppen. Dessa faktorer, tillsammans med upplevda trauman och stress utifrån förändrad levnadssituation kan alla vara
bakomliggande orsaker till suicid (ibid.). Bilden av en upplevd hopplöshet, depression och maktlöshet framgår även som orsaker i intervjuer som hölls med intagna i USA som överlevt suicidförsök (Suto 2007). Även känslor av skuld och skam var framträdande samt negativt bemötande från personal och samspelet med andra intagna. Flera deltagare beskrev även vikten av sysselsättning som ett sätt att bryta negativa tankar (ibid.). Trauman i barndomen var ytterligare en framträdande orsak i en internationell studie av genomförda suicid i fängelser (Navarro-Atienzar, Zabala-Baños & Ricarte-Trives, 2018).
Under hösten 2019 genomfördes ett examensarbete vid Umeå Universitet med fokus på anställda inom Kriminalvården samt Statens Institutionsstyrelse [SIS] (Jonsson & Vikström 2019). Syftet var att beskriva hur personal inom de båda verksamheterna arbetar suicidpreventivt. En slutsats var att ingen av verksamheterna har som sitt primära uppdrag att behandla och vårda personer med psykisk ohälsa. Problematiken som då uppstår beskriver de som att Kriminalvården erbjuder insatser mot kriminalitet medan klientens behov av adekvat vård förblir obehandlat under tiden i anstalt.
Deltagarna i studien beskrev svårigheter i ansvarsfördelningen mellan Kriminalvården/SIS, öppenvården och psykiatrin (ibid.).
Kriminalvårdens organisation
Kriminalvården är en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen som leds av Generaldirektören (Arbetsordningen 2019). Avdelningen med ansvar för frivård, häkte och anstalt har i uppgift att identifiera, utveckla och implementera ledande arbetssätt och expertkunskap inom frivårds-, anstalts- och häktesverksamheten samt att
Figur 1: Kriminalvårdens organisation (Kriminalvården 2019)
Kriminalvårdens klienter
I statistik från Kriminalvården för 2018 redovisades ett, jämfört med tidigare år, ökat inflöde av klienter till såväl häkte och anstalt som Frivård (Kriminalvården 2018). Drygt 8900 personer började avtjäna fängelsestraff under året, i genomsnitt 1900 personer var häktade varje dag och drygt 11 000 personer påbörjade en frivårdande påföljd.
Kriminalvården beskriver svårigheter som klienter ofta har i form av fysisk och psykisk ohälsa samt ett aktivt missbruk. Att vara frihetsberövad, vara begränsad i sin kontakt med anhöriga och misstänkt för brott är för många psykiskt påfrestande. Dessa inre och yttre faktorer gör att flera av klienterna utgör en riskgrupp för självskador och suicid. Mellan 2010 - 2018 dog 39 personer i svenska häkten och anstalter till följd av suicid (ibid.).
Suicidprevention inom Kriminalvården
2008. Av de riskfaktorer som handboken beskrev, och som baserades på Folkhälsomyndighetens forskning, var tidigare suicidförsök den enskilt största riskfaktorn för framtida försök. Andra riskfaktorer, som alla hade en koppling till frihetsberövade, är psykisk sjukdom, missbruk, dålig självbild, övergrepp eller andra trauman, stress, sociala faktorer och även känslan av skuld och skam. Som särskild riskgrupp, utifrån statistik av fullbordade suicid, nämns personer som misstänkts eller dömts för grovt våld eller mord i nära relation (ibid.).
Huvudkontoret i Kriminalvården har ansvaret för det suicidpreventiva arbetet nationellt genom metodutveckling och samverkan (Kriminalvården 2012:12).
Verksamhetsställena, d.v.s. varje enskild anstalt, häkte och frivårdskontor, har sedan ansvar för att följa rutinerna utifrån sina förutsättningar. Centralt i allt arbete som rör klienten är dennes verkställighetsplan [VSP] som följer genom hela strafftiden. I verkställighetsplanen planeras insatser utifrån de risker och behov som identifierats vid verkställighetens början. Risk för suicid är ett behovsområde som kan aktualiseras utifrån vad som framkommer i klientens historik.
Som framgångsfaktor lyfter handboken fram ett nära och ansvarstagande klientarbete i vardagen (ibid.). I en studie från USA som genomfördes 2007 intervjuades intagna som överlevt suicidförsök (Suto 2007). De intagna beskriver personalens närvaro och empati som en viktig skyddsfaktor för ett bättre psykiskt mående. Att känna sig sedd och lyssnad på gjorde att de kunde hantera perioder av stress och ångest. Brist på detsamma ansågs vara riskhöjande för personer med dåligt psykiskt mående (ibid.). Många klienter bär med sig en eller flera riskfaktorer, men personalens närvaro kan påverka en person att inte fullfölja suicidala tankar (Kriminalvården 2012:12). För att identifiera
verksamheter. Vid bedömning av sjukvårdspersonal används ”Columbia suicide severity rating scale” [C-SSRS] som är ett fördjupat formulär för bedömning av suicidbenägenhet (ibid.). I en utvärdering av befintliga screeningsinstrument, som gjordes av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, drogs slutsatsen att vetenskapligt stöd saknas för att säga att något instrument har tillräcklig tillförlitlighet för att förutsäga framtida suicid eller suicidförsök (SBU 2015).
Nästa steg i det förebyggande arbetet är att tillse så att varje ny klient vid ankomst skyddsvisiteras och tilldelas Kriminalvårdens kläder. Under tiden personen är häktad eller avtjänar fängelsestraff skall nya bedömningar göras vid händelser som bedöms utgöra en högre risk för att trigga självskadande och suicidala tankar. Detta kan vara inför och efter en rättegång, vid delgivning av domslut, inför utvisning, inför och efter placering på rättspsykiatrisk mottagning, negativa besked eller förflyttningar till annat verksamhetsställe. Genom att belysa situationer som kan vara riskhöjande och hålla en god klientkontakt vill Kriminalvården få möjlighet att förhindra att något händer. Det förebyggande arbetet består av ett genomgående tänk när det dagliga arbetet utförs. I utformningen av lokaler och bostadsrum anpassas inredning och tillåtet innehav, även mediciner, för att minska möjligheterna att kunna skada sig själv. Då suicid genom självstrypning eller hängning är vanligast anpassar Kriminalvården sina bostadsrum så att de saknar fästpunkter för snaror eller liknande. Inom både häkte och anstalt
genomförs regelbundna visitationer av bostadsrum och gemensamma lokaler för att förebygga planering eller tillverkning av föremål som kan användas för att skada någon annan eller en själv. Samtlig personal som genomgår Kriminalvårdens grundutbildning får kunskap om suicidprevention och akutsjukvård. Även den personal som arbetar klientnära men ännu inte genomfört grundutbildning, som till exempel timvikarier, får grundläggande kunskap om det suicidpreventiva arbetet och skall bland annat kunna göra riskbedömningar för självskador och suicid. Dessutom utbildas samtliga i hjärt- lungräddning och akut omhändertagande vid sjukdom och skador. Suicidprevention skall vara en del av det lokala säkerhetsarbetet på alla enheter och finnas med i planeringen av övningsverksamhet.
mellan 2014-2018 (Kriminalvården 2018). Statistik från Kriminalvården1 över rapporterade incidenter kopplade till självskador och suicidförsök beskriver ca 100 suicidförsök om året sedan 2017. Under motsvarande period skedde ca 220-250 självskadande handlingar av klienter (ibid.). En internationell studie från 2009
undersökte samband mellan fängelsestraff och suicid i jämförelse med suicid generellt i samhället (Fazel, Grann, Kling & Hawton 2009). Man kom fram till att det fanns tre gånger högre förekomst av suicid inom anstalt än i samhället. Studien genomfördes i tolv (12) länder vilka sinsemellan uppvisade olika resultat och en slutsats var att
skillnaderna skulle kunna bero på olika förutsättningar att behandla psykisk ohälsa inom anstalt.
Inom Frivården beskrivs vikten av upparbetad kontakt med lokala vårdgivare vara av vikt då dessa klienter inte är frihetsberövade. Varje frivårdskontor har skyldighet att ta fram lokala rutiner utifrån sina förutsättningar (ibid.). För att underlätta i
kommunikation mellan myndigheter där sekretessen kan vara ett hinder finns möjlighet att hänvisa till generalklausulen i Offentlighet och Sekretess Lagen kap 10 § 27 (SFS 2009:400). I Brottsbalken fråntas den skuld som, för att rädda liv, bryter mot
sekretessen (SFS 1962:700).
Problemformulering
Statistik av dödsorsaker i Sverige visar att över 1100 personer varje år upplever sin livssituation så hopplös att de inte längre orka leva. Dessa siffror har varierat marginellt de senaste 20 åren. I bakgrunden finns ofta någon form av psykisk ohälsa som får personen att inte se någon annan lösning på sin situation. Inom hälso- och sjukvården bedrivs forskning inom området suicid och kunskapen sträcker sig många år bakåt i tiden. I samhällsdebatten diskuteras med jämna mellanrum psykisk ohälsa och
hanteringen av personer med psykisk ohälsa med olika utgångspunkter. Man kan se det som ett mått på hur väl ett samhälle fungerar utifrån hur de tar hand om sina svagaste. Där spelar det suicidpreventiva arbetet en stor roll.
Personer som överlevt suicidförsök uppger att orsakerna till den hopplöshet de känt bland annat bottnat i depressioner som förstärks av att de varit dömda och
frihetsberövade. Då Kriminalvården saknar kunskapen och ej har som uppdrag att behandla psykisk ohälsa behövs samverkan med andra aktörer som öppenvården och psykiatrin.
För att kunna förhindra och förebygga suicid behövs kunskap och instruktioner på såväl lokal som nationell nivå. Tidigare forskning menar att det kan vara väldigt svårt att förutspå suicid, men det finns faktorer som är klart riskhöjande. Många av dessa riskfaktorer finns inom Kriminalvårdens verksamhet vilket gör en fungerande handbok nödvändig. Någon övergripande utvärdering av Kriminalvårdens suicidpreventiva arbete har inte gjorts tidigare och denna studie är ett första steg. Som statlig myndighet med ansvar för många människor kan ett gott preventivt arbete spegla av sig på
samhället i stort. Kriminalvårdens arbetsmetod utifrån handboken behöver därför studeras närmare.
Syfte och frågeställningar
Studien har som syfte att undersöka hur anställda upplever det suicidpreventiva arbetet utifrån tre huvudområden som lyfts fram i Kriminalvårdens handbok för
suicidprevention; Identifiera risker, Klientnära arbete som framgångsfaktor och VSP utgör basen i det suicidförebyggande arbetet.
Frågeställningar:
1. Hur utbildas anställda vid Kriminalvården i suicidprevention?
2. Hur upplever anställda som arbetar klientnära det suicidpreventiva arbetet i praktiken?
3. Vilka erfarenheter finns av att följa upp klienter med förhöjd risk för suicid efter avtjänat fängelsestraff som ställs under övervakning?
Metod
Design
sammanfattats i en handbok. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med personer verksamma inom Kriminalvården. Då ansatsen var kvalitativ kom intervjuerna att grunda sig på öppna frågor där informanten gavs möjlighet att återge erfarenheter, uppfattningar och känslor av att arbeta utifrån Kriminalvårdens handbok (Henricsson 2017). En intervjuguide (Bilaga 3) upprättades med ett par grundläggande öppna frågor kopplade till syftet för att ge en viss struktur. Det gav möjlighet att ställa följdfrågor som anpassades utifrån de svar den intervjuade gav. Intervjuguiden testades i en pilotintervju med syfte att se frågornas relevans och om de bjöd in till bredare svar. Efter piloten gjordes endast mindre betydande korrigeringar.
Den kvalitativa ansatsen i studien baserades på att forskningen genomfördes utan förutfattade meningar då forskaren fick bilden presenterad för sig och utifrån innehållet kunde dra sina slutsatser (Olsson & Sörensen 2011). Genom intervjuer med personer som är verksamma inom olika delar av Kriminalvården och dess suicidpreventiva arbete blir deras upplevelser en beskrivning av deras verklighet (ibid.). Att tolka texten och skapa betydelse av det som undersöktes är ett hermeneutiskt synsätt (Henricsson 2017).
Urvalsmetod
Urvalet av personer att intervjua var av vikt för att få relevanta data för att uppnå studiens syfte. I denna studie avsågs att intervjua anställda vid Kriminalvården, som arbetar eller arbetat klientnära på anstalt och häkte samt frivårdsinspektörer som arbetar med klienter efter avtjänat fängelsestraff. Genom att intervjua personer från samtliga verksamhetsgrenar, frivård, häkte och anstalt, fanns representanter från alla grupper som arbetar med frihetsberövade. Då erfarenheter och upplevelser var grunden till studien ställdes även krav om deltagarnas yrkesroll och hur länge de arbetat inom
Datainsamling och frågeinstrument
Insamlingen av data hämtades utifrån 4st intervjuer med personer som alla varit
anställda inom Kriminalvården minst 5 år. Samtliga hade arbetat vid mer än en enhet av Frivård, häkte eller anstalt. De hade även innehaft flera olika funktioner inom sina verksamheter vilket gav en bredare erfarenhet och fler perspektiv. Intervjuerna spelades in med diktafon mot deltagarens godkännande. Intervjuguiden som användes togs fram i samråd med handledare och testades innan användning. Då olika yrkesgrupper avsågs för intervjuer utformades intervjuguiden i två delar; en gemensam generell del och en yrkesspecifik del. De generella frågorna riktade sig mot att utforska deltagarens tidigare erfarenheter, yrkesroller och förutsättningar. De yrkesspecifika frågorna avsåg
kopplingen mellan nuvarande roll och det suicidpreventiva arbetet utifrån aktuell handboken. Under intervjuerna rörde sig emellertid samtalet mellan de olika delarna, vilket även var tanken med den öppna formen. Utifrån Kriminalvårdens handbok för suicidprevention identifierades tre områden men särskilt fokus; det klientnära arbetet som en skyddsfaktor, identifikation av riskfaktorer och arbetet med
verkställighetsplanen som basen i klientarbete.
Genomförande
Då Kriminalvården omfattas av riktlinjer gällande forskning där Kriminalvårdens medarbetare involveras ställdes förfrågan om genomförande till ansvarig beslutsfattare. Därefter togs kontakt med personer som var verksamma inom Kriminalvården och som samtliga var kollegor inom Kriminalvården för genomföraren av studien. Utifrån de urvalskriterier som beskrivits tidigare valdes personer ut för förfrågan om deltagande. Intervjuerna utfördes sedan personligen eller via telefon. Varje intervju tog ca 30-45 minuter. Den intervjuguide som beskrivits tidigare användes vid samtliga intervjuer. Som hjälpmedel användes en diktafon för att spela in samtalen och all transkribering genomfördes av författaren till denna studie.
Dataanalys
Den kvalitativa innehållsanalysen har sitt ursprung i tolkning av texter inom både kvalitativ och kvantitativ forskning och anses vara användbar inom flera
att identifiera skillnader och likheter i den transkriberade texten och sedan beskriva dessa. Genom att läsa texten plockades ord, meningar eller stycken ut som var relevanta för studien syfte. Dessa meningsenheter bröts ner eller kondenserades för att blir mer lättarbetade. Det kondenserade materialet bestod av det centrala och väsentliga
innehållet ur texten. Nästa steg var att abstrahera den kondenserade texten genom att ge den en kod. Kodningen blev en etikett för att kort beskriva innehållet. Efter att varje enskild meningsenhet kodats sorterades koderna in i kategorier där liknande koder kunde gå under samma kategori.
Figur 2. Exempel på kodningsschema.
För att bedöma resultatets trovärdighet i denna kvalitativa studie använde sig forskaren av termerna giltighet, tillförlitlighet, överförbarhet och delaktighet (Lundman &
Hällgren Graneheim 2012). Att bedöma studiens sanningshalt innebar även att forskare fått reflektera över hur dennes förförståelse kunnat prägla analysen. Åsikterna om
huruvida forskarens förförståelse bör ses som något användbart eller inte går isär (ibid.).
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Underkategori Huvudkategori
Suicidprevention och psykisk ohälsa är en del av grund-utbildningen som alla fastanställda ska genomgå. (1) Är en del av grund-utbildningen Ingår i grund-utbildningen. Utbildning Organisation Handboken och
utbildningar är bra, men när man står i en
Forskningsetiska överväganden
Vetenkapsrådet (2017) beskriver fyra delar som krav för hur forskare skall förhålla sig till sitt arbete och sina deltagare. I den här studien efterlevdes detta enligt beskrivning nedan:
Informationskravet uppfylldes genom att alla som deltog i studien delgavs ett informationsbrev innan studiens början (Bilaga 4). Brevet innehöll en relevant beskrivning av deltagandets innebörd och gav kunskap om studiens syfte,
genomförandet samt hur den skulle komma att nyttjas. Även före intervjun upprepades syftet för deltagaren och en beskrivning av genomförandet. Med anledning av studiens ämne, som kan upplevas som känsligt, gavs även information om var man kan vända sig om man upplevde behov av stöd eller samtal efter intervjun. En förhoppning med att ge deltagare en god inblick i en studie är att de då ska blir mer öppna och deltagande.
Samtyckeskravet syftar till att säkerställa att deltagaren deltar frivilligt i en studie. I informationsbrevet som skickades till deltagarna betonades att deras deltagande innebar att de samtyckte till redovisningen av resultatet. Inför varje enskild intervju
kontrollerades även med deltagaren att de deltog frivilligt och att de samtyckte till att intervjun skulle spelas in. Möjlighet gavs åt samtliga att läsa det färdiga resultatet innan inlämning och redovisning.
Konfidentialitetskravet beskrevs i informationsbrevet och innebar att deltagande i studien förblir helt anonymt. Ingen skall gå att identifiera utifrån det redovisade resultatet och det insamlade materialet tillgängligt endast för författaren och dennes handledare. I resultatet maskeras deltagaren och inga personuppgifter förvaras på sådant sätt att de skulle riskera att komma obehöriga tillhanda. Det inspelade materialet har förvarats på en plats och raderas efter studiens avslutande.
Resultat
Det insamlade materialet tolkades och sammanställdes för att kunna analyseras i sin helhet. Resultatet kommer att redovisas utifrån studiens syfte om hur personal inom Kriminalvården upplever det suicidpreventiva arbetet. Analysen av den transkriberade texten gav sex (6) kategorier med olika antal meningsenheter kopplade till sig. Dessa kategorier kommer att redovisas utifrån deltagarnas svar samt med ett beskrivande citat. Utifrån de kategorier som tolkats ur innehållet kunde de delas in i två (2) domäner som delar intervjun i olika faser. Som röd tråd genom samtliga kategorier tolkades individens och organisationens roll i det suicidpreventiva arbetet. En översikt presenteras i Figur 3.
Figur 3. Översikt över domäner, kategorier och tema.
Kategori - Ansvar
Deltagarna beskriver att en stor del av Kriminalvårdens uppdrag är att ta ansvar i olika former. Ansvar för sitt arbete, för myndighetens uppdrag, mot externa parter och framförallt ansvar för och mot klienten. Genom sin roll som statlig tjänsteman lyfter deltagarna fram nödvändigheten av att känna en pliktkänsla för sin yrkesroll för att utföra ett bra jobb. Att ta ansvar handlar även om att visa en yrkesstolthet. I samtalen betonas vikten av att hålla sig uppdaterad i arbetssätt och trogen mot gällande
instruktioner. Flera av de moment som beskrivs har en miniminivå, men att där finns utrymme att utvecklas både som enskilt anställd och som grupp. En annan form av ansvar är den som riktas mot kollegor och framförallt mot ny personal för att hjälpa dem
Domäner Kategorier Tema
komma in i arbetet. Det finns flera moment i det suicidpreventiva arbetet som ställer krav på personalens känsla för ansvar. Att genomföra en suicidscreening vid ankomst, följa upp vid nytillkomna händelser, lämna över information till kollegor och
beslutsfattare, agera stöd åt klienten och att våga prata om suicid i personalgruppen ställer krav på individen. Mycket av arbetet bygger på personligt engagemang och en vilja att ta ett extra steg.
”Jag anser att mitt bästa verktyg är att ge av min tid.. Samtalen är för mig det bästa sättet att se hur en klient verkligen mår.” (2)
Kategori – Erfarenhet
Genomgående betonas upplevelser om att erfarenhet är en betydande egenskap i bemötandet och bedömningen av klienter i kris. En svårighet som beskrivs är hur
personal som genomför suicidscreening kan bli kantiga när frågorna ställs. Strävan är att personalen skall känna sig så pass bekväma med formuläret och momentet att det kan bäddas in i ett vanligt samtal. Häktes och anstaltsmiljön beskrivs som hård och
ångestfylld. För ny personal, som saknar tidigare erfarenhet av människor som tänder av från narkotika, har abstinens, psykisk ohälsa eller är fyllda med aggressivitet mot
omvärlden, kan det ta tid att vänja sig och förstå att det är en del av vardagen. Att sen kunna jobba med de här människorna och vara den person som erbjuder ett lyssnande öra eller en uppmuntrande klapp på axeln tar tid. Ny personal uppmuntras till att ta hjälp av mer erfarna kollegor för att genom dem få fler perspektiv och snabbare bygga upp en erfarenhet som kommer både vårdaren och klienten till nytta. Alla delar av
Kriminalvårdens verksamhet styrs av lagar, handböcker och riktlinjer, men i slutändan är det en människa som finns där för en annan människa.
”Jag började arbeta med psykisk ohälsa redan […] med unga personer så jag har det ju med mig sedan många år. Det är klart att det kan ge ett försprång här.” (1)
Kategori – Tyst kunskap
till. Deltagarna berättar om vikten av att ta hjälp av kollegor och andras kunskap. ”Det sitter i väggarna” är ett återkommande uttryck som kan beskriva hur vissa saker förs vidare mellan kollegor även om personal börjar och slutar. Det tysta lärandet är ett komplement till det personalen får lära sig genom introduktion, e-kurser och grundutbildningen och är kopplat till erfarenhet. Gällande suicidprevention är det viktiga att fortsätta prata om det som en ständigt närvarande del av verksamheten.
”Vi behöver hålla igång tanken hela tiden för att inte fastna i det vi alltid har gjort. Vi (Kriminalvården) mår bra av att få in nya ögon och erfarenheter i vår verksamhet för att utmana våra gamla vanor.” (4)
Kategori – Utbildning
Suicidprevention beskrivs som en del av grundutbildningen för all personal. Andra utbildningsformer som beskrivs är säkerhetssamtal, som skall genomföras inom
samtliga verksamheter, e-kurser eller övningar i olika praktiska och teoretiska moment. Inom Frivården beskrivs det suicidpreventiva arbetet som mindre framträdande medan det på häktet är en större del av vardagen. I den plan för övningsverksamhet som
beskrivs på häkte och anstalt är suicid ett återkommande tema där samtlig personal skall delta regelbundet. Kravet om utbildning för samtlig personal beskrivs som nationellt, men att varje verksamhetsställe har möjlighet att gör en egen plan för genomförande. En upplevelse är att personer som kommer nya in i Kriminalvården förväntas lära sig en massa nya saker och att det blir svårt att ta till sig allt på kort tid. Ett förslag är att hänvisa till den information som finns på Kriminalvårdens interna nätverk. Utbildningar och andra hjälpmedel finns att få tag i för den som vill och får tid. Det kan vara bra för alla, ny som gammal, att återvända till handboken och instruktioner som finns.
Utbildning kan även vara de informella samtal som förs kollegor emellan på golvet.
”De flesta utbildas om man går grundutbildningen. Nya
[vikarier] genomgår en introduktion där suicidprevention är en del...” (3)
Kategori - Rutiner
verksamheterna. Synpunkter finns gällande brister i hur screeningen används och även hur utfallet följs upp. Deltagare beskriver att uppgiften att utföra screeningen är fördelad på en större personalgrupp vilket kan innebära skillnader i utförandet. Det finns även farhågor om att klienter riskerar att förbises vid större incidenter där fokus ligger på att utreda en händelse. Inom Frivården upplevs handbokens beskrivning som svag där ansvaret bollas tillbaka till klienten. Samma klient som mår dåligt och ofta saknar förutsättningar att själv ta ansvar för sin hälsa. En annan reflektion är att det finns bra rutiner för att identifiera klienter i riskzon för suicid, men sen saknas beskrivning och/eller möjlighet att erbjuda stöd eller hjälp. Klienten blir utlämnad till den anstalt eller det häkte han/hon är placerad på och deras förutsättningar. Samtliga deltagare är dock överens om att handboken är ett bra stöd och en grund att utgå ifrån. Det finns utvecklingsmöjligheter, men de är sammankopplade med andra delar av verksamheten.
”I Frivården lägger vi tillbaka ansvaret till klienten som kanske är den sista att kunna ta hand om sin hälsa.” (1)
Kategori - Samverkan
Samverkan och överlämningar inom myndigheten och till andra funktioner i samhället beskrivs som en central del i Kriminalvårdens brottsförebyggande arbete. Ett exempel på väl fungerande samarbete är kontakten mellan Frivården och Socialtjänsten.
Kontakten med psykiatrin beskrivs som mer ostrukturerad. Även häktet har kontakt med psykiatrin utifrån att de utför undersökningar av klienter med dåligt psykiska mående under häktestiden. Samverkan mellan Kriminalvården och Gränspolisen gällande klienter som skall utvisas upplevs positivt. En reflektion är att det är flera funktioner inblandade och därför ställs högre krav på alla inblandade. Kontakten mellan anstalt och Frivård beskrivs som varierande, mycket beroende på den enskilde tjänstemannens känsla för ansvar. Det upplevs som oklart hur denna överlämning skall se ut och vilken information som förväntas överlämnas. Ett fungerande samarbete gällande
överlämningar av information om klienter belyses även inom den egna verksamheten inom personalgrupper. Då flera personer i olika funktioner är involverade i klientens verkställighet behöver information kunna lämnas över för att sedan kunna följas upp.
Resultatet av de genomförda intervjuerna kan sammanfattas med att de visade att deltagarna har en delad syn på det suicidpreventiva arbetet. Samtidigt som handboken upplevs som ett bra stöd och en källa till grundläggande kunskap så finns otydligheter gällande det praktiska genomförandet både på individuell och organisatorisk nivå. En tydligare struktur för samverkan efterfrågas samt rutiner för den enskilde vårdaren som även kan vara enhetliga i myndigheten. För individen lyfts det egna engagemanget och intresset fram som en framgångsfaktor. Samtidigt upplevs det även som en svaghet att mycket lämnas till individen att själv ta ansvar.
Diskussion
Resultatdiskussion
Dataanalysen resulterade i sex kategorier jämnt fördelade inom domänerna Individen och Organisationen. Det övergripande temat benämndes Personalens roller i
Kriminalvårdens suicidpreventiva arbete. Studiens syfte var att undersöka hur anställda vid Kriminalvården upplever det suicidpreventiva arbetet utifrån tre givna perspektiv; Identifiera risker, Klientnära arbete som framgångsfaktor och VSP - basen i det
suicidförebyggande arbetet. De sex kategorierna kommer att diskuteras var för sig samt sammanfattas i en övergripande diskussion.
Resultatet en denna studie visar att den framgångsfaktor som lyfts fram av deltagarna är ett aktivt klientnära arbete och personligt engagemang. I tidigare upplagor av
handboken och i instruktioner genom åren har personalens närvaro belysts som den enskilt viktigaste skyddsfaktorn för att kunna förhindra och förebygga suicid och självskador (World Health Organization 1993, 1998, 2007 & 2010). I en studie från USA beskriver forskaren att intagna i anstalt som överlevt suicidförsök ofta har en sämre copingförmåga än andra (Suto 2007). Den sårbarhet, som många intagna med ökad risk för suicid uppvisar, förhöjs inom fler områden av att vara frihetsberövad. Förutom att gruppen generellt haft en mer ogynnsam uppväxt än kontrollgruppen beskrev de även ett lägre deltagande i gemensamma aktiviteter eller arbete, färre kontakter med personer på utsidan genom besök eller brev/telefon, svårare att
behov trots de begränsningar som följer av frihetsberövande (Kriminalvården 2012:12). Detta stämmer väl med det deltagarna i studien beskriver.
Det egenansvar, som deltagarna beskriver som en stor del av och en förutsättning för ett gott arbete, är vad Kriminalvården önskar av sin personal. Handbokens primära syfte är att fungera som ett stöd för personal som arbetar klientnära inom häkte, anstalt och frivård. Hur medarbetaren sedan använder sina kunskaper och sin tid är upp till denne med visst stöd. Det framkommer att den individuella förmågan att ta ansvar prövas under flera moment i arbetet. En tydlig osäkerhet och otydligheten som framkommer är hur ansvarsfördelningen ser ut i överlämningen mellan anstalt och Frivård. Handboken beskriver vikten av att information förmedlas till berörd personal som står i kontakt med klienten. Upplevelsen från deltagarna är att detta inte fungerar helt friktionsfritt då de upplever att det inte finns några tydliga direktiv för hur och var detta skall skrivas. En annan försvårande omständighet som beskrivs är att anstalter kan ha olika rutiner av sin ärendehantering. Handboken tar själv upp de skilda förutsättningarna som finns mellan olika verksamhetsgrenar. I forskning som finns inom suicidprevention beskrivs tydlig styrning och ansvarsfördelning inom samtliga verksamheter som arbetar
suicidpreventivt (Folkhälsomyndigheten u.å.). Även samverkan mellan olika funktioner i samhället benämns som en förutsättning för att uppnå en påverkan nationellt.
Kriminalvårdens verksamheter beskrivs i vissa delar som enskilda verksamheter där varje enhet har sitt eget styre och egna arbetssätt utifrån sina förutsättningar. Deltagarna beskriver sin verklighet utifrån sin arbetssituation vilket ger en ögonblicksbild för just dem.
praktiskt beskrivs inte närmare, men termen kompetent klientnära arbete används inom Kriminalvårdens utbildningsverksamhet.
Tyst kunskap kan beskrivas som det lärande som sker i till exempel vardagsarbetet mellan två eller flera personer. Precis som när det gäller erfarenhet är grunden i det tysta lärandet en händelse eller upplevelse som förs vidare till någon annan i syfte att ge den personen ett nytt perspektiv. Deltagarna beskriver att mycket av arbetet ”sitter i
väggarna”, att det är mycket som inte går att lära ut från en skolbänk. Det
evidensbaserade lärandet, som är förankrat i vetenskapen och beprövade metoder och som även förespråkades för av Socialstyrelsen (2008), är idag en viktig del av hur verksamheten styrs. En reflektion menar att när lärandet inte är styrt så ger det även olika sorts kunskap till olika personer. Handboken hänvisar till mer konkreta insatser och låter det tysta lärandet utebli. Kriminalvården använder sig av en form av
mentorskap vid introduktion av ny personal, där mer erfaren personal fungerar som mentorer under de första veckorna för att visa upp och skola in den nya i verksamheten. I intervjuerna berättar deltagarna, som samtliga har erfarenhet av häktesarbete, att den tysta kunskapen gällande suicid är mer påtaglig vid häkten. På häkten beskrivs riskerna för dåligt psykiskt mående vara större och därmed även mer påtaglig i arbetet. Det beskrivs som högst troligt att anställda vid ett häkte kommer att komma i kontakt med självskador eller suicidförsök.
Det nationella handlingsprogrammet från 2008 utgick från 9 konkreta insatser i det suicidpreventiva arbetet (Socialdepartementet 2008). Under rubriken Kompetenshöjning av personal gav regeringen i uppdrag till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen att ta fram material åt personal inom verksamheter som hanterar personer med en
suicidproblematik (ss 117-118). Resultatet av denna studie kan tyda på att de flesta som arbetar får en genomgång av hur Kriminalvårdens suicidpreventiva arbete är utformat antingen genom grundutbildningen eller vid påbörjan av ett vikariat. Grundutbildningen genomgick en förändring under 2019 som bland annat innebar att ansvaret för att utbilda personal inom suicidprevention till viss del lades på respektive
verksamhetsställe. Detta upplevdes som negativt av deltagarna då förutsättningarna kan skilja sig på olika enheter. Vidare utbildningar riktade specifikt mot suicid sker i något varierande grad. Suicid och självskador beskrivs som en del i den regelbundna
(Kriminalvården 2012:12). Tolkningen av resultatet är att deltagarna upplever att verksamheten uppfyller de krav som handboken ger, man att det kan finnas områden att utveckla för att inte gå i cirklar. Suicidprevention i vardagen och kanske främst
medvetenheten om vad som kan hända i Kriminalvårdens lokaler är något som ses som ett utvecklingsområde. Det finns en oro för att det pratas mer suicid under de perioder då det belyses genom övningar. Önskemålet är att mer regelbundet öva och prata om suicid.
Resultatet i studien visar att det råder otydlighet gällande hur styrande handboken är och kan vara. Då handboken är riktad mot hela Kriminalvården och olika verksamhetsgrenar tolkas den om väldigt generell. Önskemål fanns om mer konkreta rutiner gällande främst överlämningar till andra enheter inom och utanför Kriminalvården. Handboken beskriver hur Verkställighetsplanen skall utgöra basen för allt arbete med klienten, men det saknas beskrivning om hur detta skall göras i relation till suicid. Även här upplevs handboken lämna mycket för tolkning och egna metoder. Rutinen att genomföra screening för riskfaktorer vid ankomst beskrivs som fungerande, även om det finns detaljer som skulle kunna utvecklas. Främst är det den mänskliga faktorn som kan göra att klienter bedöms olika eller att utföraren känner en osäkerhet inför användandet. Vid händelse att en klient tar sitt liv i Kriminalvårdens lokaler tillsätts en utredning. Denna utredning eller liknande efterfrågas även vid mindre händelser som självskador eller suicidförsök för att fungera som utvärdering av arbetssätt och även i lärande syfte inför framtiden.
verksamheterna beskrivs som ett hinder för smidig kommunikation och det är ofta upp till individen.
Ett mått på det suicidpreventiva arbetet kan vara antalet genomförda suicid. Statistiken visar ett fåtal fall per år. Efter införandet av en handbok för Kriminalvården, där ett mer strukturerat förebyggande arbete infördes i samråd med den nationella samordnaren, har antalet genomförda suicid minskat. De resultat som studien uppvisar beskriver en fungerande verksamhet och den kritik som finns gäller snarare detaljer som kan utvecklas. En svaghet i resultatet som presenteras är volymen av studien samt att
deltagarna kommer från samma verksamhetsområden och därför saknas fler perspektiv.
Metoddiskussion
I studiens inledningsskede övervägdes alternativet att använda sig av fokusgrupper för intervjuerna. Fördelen hade kunnat vara att deltagarna burit fram samtalet genom att dela erfarenheter. Med anledning av ämnets potentiellt känsliga tema samt för att säkerställa att alla deltagare skulle ges samma möjlighet att komma till tals valdes individuella intervjuer. Då studiens syfte var att undersöka deltagarnas upplevelser bedömdes det som önskvärt att ge alla samma möjlighet att prata fritt. Restriktioner i möjligheterna att mötas personligen, som en följd av pågående smitto utbrott, medförde att intervjuerna genomfördes med hjälp av tekniska hjälpmedel som telefon och
videolänk. Genom att använda sig av en semi-strukturerad intervjumetod begränsades möjligheterna att vara styrande i samtalet. Valet av metod byggde på att låta deltagarna styra innehållet utifrån sina egna erfarenheter. Det resulterade i att vissa områden kunde få större utrymme beroende på personens upplevelser.
Inom kvalitativ forskning ställs frågan om vilken trovärdighet en studie har utifrån begreppen giltighet, tillförlitlighet, överförbarhet och delaktighet (Lundman & Hällgren Graneheim 2012). Även forskarens förförståelse av ämnet bör bedömas för att se hur det kan ha påverkat analysen i någon riktning.
Giltigheten i denna studie bedöms utifrån om resultatet är representativt för studiens
syfte. Syftet vara att undersöka hur anställda upplever det suicidpreventiva arbetet inom Kriminalvården. Det resultat som presenteras är kopplat till syftet på ett sätt som kan anses möta giltighetskriterierna. En svårighet har varit att särskilja det som är
deltagarna om sina upplevelser som beskrivningar av verkligheten. För att kunna analysera innehållet behöver resultatet förstås som den enskilda individens verklighet och tolkning. I vissa delar är deltagarna mer samstämmiga än i andra vilket kan bero på olika erfarenheter och perspektiv på liknande händelser.
Tillförlitligheten utgår ifrån den beskrivning av analysarbetet som redogjorts för. Då
endast en person agerat som både utfört intervjuer och genomfört analysen bör tillförlitligheten vara hög att inga deltagare fått olika frågeställningar. Samtidigt baserades intervjuerna på ett mer öppet genomförande där samtalen styrdes av deltagaren och innehållet kan variera. En svaghet kan vara att det endast är en person som stått för analysen utan möjlighet att ventilera tankar och få in fler perspektiv. Vid större studier kan det vara en fördel att vara fler för att dela på arbetet med att analysera en stor volym data.
Överförbarhet syftar till hur användbart resultatet är på en annan grupp eller situation
(Lundman & Hällgren Graneheim 2012). Studien är riktad mot en specifik yrkesgrupp och kan därför vara svår att använda inom andra grupper. Resultatet beskriver en liten del av Kriminalvårdens anställdas upplevelser av det suicidpreventiva arbetet. Varje verksamhetsställe har sina egna förutsättningar och anställda kan då ha andra
upplevelser. Däremot skulle studien kunna göras om inom annan verksamhet utifrån beskrivningen av metod, genomförande och urval. Urvalet på fyra deltagare kan anses lite tunt och inte representativt för Kriminalvårdens ca 12 000 anställda.
Delaktighet från forskarens sida har varit en medveten potentiell svaghet och styrka.
Den förkunskap som finns inom ämnet hos forskaren har gjort att språket under
intervjuerna kunnat hållas naturlig utifrån användandet av yrkesspecifika ordval. I valet av metod blir forskarens delaktighet given i formandet av innehållet och resultatet kan därför inte ses som oberoende av forskaren. Även möjligheterna att använda sig av källor inom Kriminalvården har varit en fördel då myndigheten kan upplevas som sluten och försiktig i sin vilja att förmedla dokument och instruktioner.
Svagheter
skall förebyggas i deras lokaler. Därtill kommer även alla arbetares olika synpunkter. För att vara en första studie hade ett alternativ varit att nå ut till en bredare population genom till exempel enkäter för att identifiera synpunkter och upplevelser på ett bredare plan. Utifrån svaren kunde ett nästa steg tas mot att rikta in sig mot specifika områden. Denna studie kan ses som för tunn utifrån syfte och deltagarantal.
Slutsats
Kriminalvården har ett komplext uppdrag som påverkas av flera inre och yttre faktorer. Att för en så stor verksamhet, med flera grenar och olika förutsättningar, hitta ett
gemensamt arbetssätt är svårt. Handboken behöver läsas som ett stöd och förstås utifrån sina övergripande beskrivningar. Det som upplevs som svagheter i dokumentet bör ses som möjligheter att skapa något eget. Det är när man ser en lucka som man börjar leta sätt att fylla tomrummet.
Resultatet visar att det finns områden som kan utvecklas, områden som behöver
anpassas utifrån sitt eget sammanhang. Handboken upplevs som ett bra stöd och en god utgångspunkt för att kunna bedriva en trygg verksamhet för klienter som mår dåligt. Den stora frågan att ta med till framtida forskare kan vara att undersöka hur samverkan ser ut mellan Kriminalvården och psykiatrin. Då väldigt mycket är kopplat till politiska beslut när det kommer till vården kan det vara intressant att tillföra den
brottsförebyggande aspekten som ligger i att erbjuda stöd åt personer med psykisk ohälsa som dessutom begår brott vilket påverkar samhället negativt.
Referenslista
Agenda 2030-delegationen (2019). Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning – världens möjlighet (SOU 2019:13). Stockholm: Sveriges Riksdag
Fazel, S., Grann, M., Kling, B. & Hawton, K. (2009) Prison suicide in 12 countries: an ecological study of 861 suicides during 2003-2007.
https://www.researchgate.net/publication/41415112_Prison_suicide_in_12_countries_A n_ecological_study_of_861_suicides_during_2003-2007
Finansdepartementet (2016). Uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030.
https://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2016/04/uppdrag-till-statliga-myndigheter-att-bidra-med-underlag-for-sveriges-genomforande-av-agenda-2030/
Folkhälsomyndigheten (2016). Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringens uppdrag att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030.
https://www.regeringen.se/artiklar/2016/09/statliga-myndigheter-redovisar-underlag-for-sveriges-genomforande-av-agenda-2030/
Folkhälsomyndigheten (u.å.). Nationellt handlingsprogram. [2020-02-13]
https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/nationellt-handlingsprogram/ Folkhälsomyndigheten (u.å.). Nationell samordning. [2020-02-11]
https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/nationell-samordning/ Haglund, A., Tidemalm, D., Jokinen, J., Långström, N., Lichtenstein, P., Seena, F. & Runeson, B. (2014). Suicide after release from prison: A population-based Cohort Study from Sweden. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4520329/
Henricsson, M. (2017). Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examinations inom omvårdnad. Studentlitteratur AB, 2017.
Jonsson, J. & Vikström, S. (2019). Need the end to set me free? En kvalitativ studie om statliga tjänstemäns uppfattning om ämnet självmord. Kandidatuppsats,
Socionomprogrammet. Umeå: Umeå Universitet. http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1381001
Kriminalvården (2012:12). Kriminalvårdens handbok för suicidprevention [internt material]. Norrköping: Kriminalvården.
Kriminalvården (2018) – Kriminalvården och statistik (KOS) 2018.
https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/publikationer/kartlaggningar-och-utvarderingar/kos-2018---kriminalvard-och-statistik/
Kriminalvården (2019). Arbetsordning för Kriminalvården.
https://www.kriminalvarden.se/globalassets/om_oss/styrdokument/arbetsordning-1-mars-2020.pdf
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och
sjukvård. Lund: Studentlitteratur ss. 187-201.
Navarro-Atienzar, F., Zabala-Baños, C. & Ricarte-Trives, J.J. (2018) Childhood Trauma as a risk factor for suicidal behaviour in prisons.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6788201/
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen – Kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Regeringskansliet (2016). Att förändra vår värld : Agenda 2030 för en hållbar utveckling. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/agenda-2030-for-hallbar-utveckling/
Regeringskansliet (2019). Världen utmaning – världens möjlighet.
https://www.regeringen.se/493ab5/contentassets/a1d21f7c7c7c484e96c759f2b3c44638/ agenda-2030-och-sverige-varldens-utmaning--varldens-mojlighet-sou-201913.pdf SBU (2015) Instrument för bedömning av suicidrisk. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. SBU-rapport nr 242 ISBN 978-91-85413-86-7.
SFS 2009:400. Offentlighets- och sekretesslag. Stockholm: Justitiedepartementet. SFS 1962:700. Brottsbalk. Stockholm: Justitiedepartementet.
https://www.regeringen.se/49bbde/contentassets/e6210d374d4642328badd71f64ca9846 /en-fornyad-folkhalsopolitik-prop.-200708110
Socialstyrelsen (2020) Statistikdatabas för dödsorsaker (x60-x84, y10-y34), riket, alla åldrar, båda könen, antal döda, 2018. https://sdb.socialstyrelsen.se/if_dor/val.aspx
Suto, I. (2007). Inmates who attempted Suicide in prison : A qualitative study. Diss. Oregon: Pacific University. https://commons.pacificu.edu/work/27fa646e-1a00-4249-acb6-0bfd8846d151
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. Studentlitteratur: Lund.
Unicef (u.å.). Milleniemålen. https://unicef.se/vad-vi-gor/millenniemalen [2020-02-11] Vetenskapsrådet (2017). God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html Vilhelmsson, A. & Tengland, P-A. (2016) Global folkhälsa: Om livsvillkor och social rättvisa. Lund: Studentlitteratur
World Health Organization (1968). Prevention of suicide.
http://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/37821/WHO_PHP_35.pdf?sequence=1 &isAllowed=y&ua=1
World Health Organization (1993). Guidelines for the primary prevention of mental, neurological and psychosocial disorders: 4. Suicide.
http://whqlibdoc.who.int/hq/1993/WHO_MNH_MND_93.24.pdf?ua=1
World Health Organization (1998). Primary prevention of mental, neurological and psychosocial disorder. http://whqlibdoc.who.int/publications/924154516X.pdf?ua=1
World Health Organization (2007). Preventing suicid in jails and prisons. http://whqlibdoc.who.int/publications/2007/9789241595506_eng.pdf?ua=1 World Health Organization (2010). Att förebygga självmord: Ett stödmaterial för Kriminalvården.
http://whqlibdoc.who.int/publications/2007/9789241595506_swe.pdf?ua=1 World Health Organization (2013). Mental health action plan.
World Health Organisation (2014). Preventing Suicide – A global imperative. ISBN: 978 92 4 156477 9.
https://www.who.int/mental_health/suicide-prevention/world_report_2014/en/
World Health Organisation (2019). World Health statistics 2019 : Monoitoring health for the Sustainable Development Goals.
Bilaga 1
Bilaga 2
Tabell 1.
Diagnos 2018
(v01-v09) Fotgängare skadad i transportolycka 49
(v10-v19) Cyklist (förare eller passagerare) skadad i transportolycka 29 (v20-v29) Motorcyklist (förare eller passagerare) skadad i transportolycka 54 (v40-v49) Förare av eller passagerare i personbil skadad i transportolycka 182 (v50-v59) Förare av eller passagerare i lätt lastbil skadad i transportolycka 9 (v60-v69) Förare av eller passagerare i tung lastbil skadad i transportolycka 4
(w65-w74) Drunkning eller drunkningstillbud genom olyckshändelse 114
(y10-y34) Skadehändelser med oklar avsikt 306
(x60-x84) Avsiktligt självdestruktiv handling (självmord) 1 268
Socialstyrelsens statistikdatabas 2020-05-05
