En satt bild är inte given
En källkritisk studie av källor kring forskningen och bilden av Kiowatolken Joshua H Given.
Författare: Johan Erlandsson Handledare: Stefan Eklöf Amirell Examinator: Eleonor Marcussen
Kandidatuppsats
Titel: En satt bild är inte given: en källkritisk studie av källor kring forskningen och bilden av Kiowatolken Joshua H Given.
Examinator: Eleonor Marcussen Författare: Johan Erlandsson Handledare: Stefan Eklöf Amirell Termin: HT18
Ämne: Historia Nivå: 61–90 poäng Kurskod:2HIÄ06
Abstract
The acquisition of the Indian land by the Cherokee Commission between 1890 to 1892 was a series of events that changed the future of many indian nations and parts of
american history. In the midst of these great changes, Kiowa interpreter for the Cherokee commission: Joshua H Given, ended up in a controversial position. He was accused of having deliberately cheated and mislead the Indians to get them to sign the agreements to allot their land to the goverment. This led to several attempts by the Indian tribes to annul the agreements with the commission and the condemnation of Joshua Given by many Kiowas.
This essay is an attempt to clarify parts of Joshua H Givens life, actions and death through a source-critical analysis of the sources used in the research of Joshua Given.
The views of two historians, C. Blue Clark and William T. Hagan, is used to contrast and compare the actions and life of Given to get a fuller view of the complicity of this
individual. Hagans views is more focused on the image of a trying mediator, while Clark focuses on the images of a deceiving interpreter.
By the work and theories of Nancy L. Hagedorn and Margaret Connell Szasz on the cultural broker as an cultural intermediate, Givens complexe relation to the clashing
cultures and tradition of his own Kiowa nation and his newly learned western and Christian culture can be understood as a failiure to gain the extremely important trust required for such mediation between the parties.
English title: The right image is not a given: a source critical study of the research and
image of the interpreter Joshua H Given.
Nyckelord
Joshua H Given, Kiowa. Jerome Commission, Cherokee Commission, intermediaries, go- between, cultural broker. Colonialism.
Jag skulle vilja tacka min handledare Stefan Eklöf Amirell för hjälpsamma råd och C.
Blue Clark för hans hjälp.
Joshua Given c.1886. Fotograf: John N. Coate Foto från Carlisle Indian School Digital Resource Center.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 2
2.1 Avgränsning ... 2
2.2 Disposition ... 3
3. Källmaterial ... 3
4. Metod ... 4
4.1 Källkritisk analys ... 5
5.Perspektiv och Teori ... 5
5.1 Kulturell medlare, ”Cultural Broker” ... 6
6. Forskningsläge ... 8
6.1 Blue Clark ... 9
6.2 William T Hagan ... 10
6. 3 Mitt bidrag till forskningsläget ... 11
7. Bakgrund ... 11
7.1 Kiowanationens tidiga historia. ... 11
7.1.1 Indiannationernas historia innan och under 1800-talet ... 11
7.1.2 Förhandlingen vid Medicine Lodge. ... 12
7.2 Dawes act och Cherokee Kommissionen 1890 – 1892 ... 14
8. Empirisk huvuddel ... 15
8.1 Givens år innan förhandlingarna ... 15
8.1.1 School news Augusti 1880 ... 16
8.1.2 School News November 1880 ... 16
8.1.3 Burlington weekly free press, 28 oktober 1887 ... 17
8.1.4 Brev från Joshua Given 27 juni 1890 ... 18
8.2 Givens inbladning i förhandlingarna 1892 ... 20
8.2.1 Protokoll av förhandlingar 28 september till 17 oktober, 1892 ... 20
8.2.2 Löjtnant Hugh L Scotts brev, 11 Maj 1893 ... 23
8.2.3 Hugh G. Brown uttalanden 28 Augusti 1893 ... 24
8.2.4 Agent Jones uttalande 20 oktober 1893 ... 26
8.2.5 Förhören den 21 juli 1939 och den 9 maj till 12 maj 1949 ... 26
8.3 Händelseförloppet efter förhandlingarna ... 28
8.3.1 Joshua Givens död ... 28
9. Analys ... 29
9.1 Källornas källkritiska värde ... 29
9. 2 William T Hagan och Blue Clarks bild och slutsatser ... 32
9.3 En uppdaterad bild. ... 34
10. Didaktisk reflektion... 35
11. Käll- och litteraturförteckning ... 37
11.1 Otryckta källmaterial ... 37
11.2 Tryckt källmaterial ... 37 11.3 Litteratur ... 39 13.4 Länkar till använda hemsidor ... 41
1. Inledning
Relationen mellan den amerikanska regeringen och Amerikas urbefolkning hade från början varit kantrad av konflikter. Efter mitten av 1800-talet började den amerikanska regeringen omvandla och sälja den mark som tidigare tillhört de amerikanska indianerna.
Detta skedde efter en lång tid av väpnade och våldsamma konflikter och det blev en ny taktik för att lösa problemet med indiannationerna. En av dessa uppköp av land kom till att kallas Cherokee kommissionen (alternativt Jerome kommissionen).1
Slutet av 1800-talet innebar en mängd förhandlingar som i stor utsträckning påverkade de olika inhemska amerikanska nationerna negativt och som har haft återverkningar till idag. Denna uppsats kommer att fokusera på Joshua H Given 2 och hans roll som tolk under en av dessa förhandlingar som hölls år 1892. Given, som var född i Kiowa
nationen, fick en stor roll och blev omdiskuterad bland bägge parterna. Hans uppdrag var att översätta och förmedla mellan parterna så att förhandlingen skulle gå rätt till, men så blev inte resultatet. Given anklagades för att ha översatt fel och hans position som opartisk tolk blev ifrågasatt. Likasom åsikterna efter Cherokee kommissionen 1892 har även forskningen om händelsen och Givens motiv och gärningar varit kantrad av olika åsikter och slutsatser. Två stora forskare på området, Blue Clark och William T Hagan, ger i sina böcker olika bilder av Given. Uppsatsen tar hjälp av en källkritisk analys av källor om Given och med hjälp av teorier från bland annat etnohistoria och antropologi utgör uppsatsen en mikrostudie om en individ i korselden av en avgörande händelse för Kiowa nationen.
1 Calloway G, Colin. 2013. Pen and Ink Witchcraft: Treaties and treaty making in American Indian history. New York: Oxford University press, s. 2 – 3.
2 Alternativ stavning: Givens, Givven.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats skulle kunna delas in i tre delar. Den första delen är en källkritisk studie av ett urval av källor som talar om Joshua H Given.
Del två blir att förklara och förstå bilden av bilden som Given fick och har fått i forskningen. Valet att använda Hagan och Clark är på grund av deras auktoritet och kompetens. Flertalet annan forskning hänvisar till dessa två forskare, något som styrker användandet av dem som utgångspunkt i arbetet.
Den tredje delen blir ett förslag eller en början på att bygga en fortsatt roll av Given.
Som framtida lärare måste bilder av individer och händelser kunna diskuteras och analyseras på ett sätt som gör det tydligt för eleverna att det går att tolka och diskutera utifrån historiska källor.
För att lättare kunna få fram och precisera ett resultat kommer uppsatsen innehålla tre frågeställningar:
1. Hur användbara är de utvalda källorna ur ett källkritiskt perspektiv?
2. Forskaren på området tycks oense. Vad förklarar de olikartade bilderna (eller
eftermälena) som Joshua Given har fått, både i forskningen och i samtida källor? Går det urskilja olika tolkningar av samma källor?
3. Hur kan en uppdaterad bild av Joshua H Givens roll som tolk under förhandlingarna i Jerome kommissionen se ut?
2.1 Avgränsning
Det som avgränsar uppsatsen som mest är det geografiska avståndet mellan Sverige och USA. Det har inte funnits några möjligheter att resa till USA och de mängder av arkiv och muséer. Majoriteten av materialet som används är då det som har digitaliserats från arkiv eller som har tryckts och publicerats. Användandet av digitaliserat material kan problematiseras då det både kan ge en skev bild av hur stor mängd källor det finns på området och om det är lämpligt att arbeta med en liten mängd källor på området. På grund av denna begräsning i materialet har även frågeställningarna blivit något mindre
anspråksfulla. I ett större arbete hade en större mängd källmaterial används för mer övergripande resultat. Fördelen med digitaliserade källor är att forskning kan ske på global nivå.
Storleken på arbetet blir stor avgränsning. Det är en mikrostudie om rollen av en person.
Om fler personer hade studerats eller om arbetet hade studerat en större period hade resultatet blivit något annat och större och mer komplexa samband och slutsatser.
Något som också saknas är Hagans föreläsningar om Given. Detta på grund av att det inte gick att få tag på materialet under tiden denna uppsats skrevs. 3
2.2 Disposition
Uppsatsen börjar med en inledande del som går ut på att presentera syftet och precisera detta syfte i ett antal forskningsfrågor. Sedan följer ett kapitel där uppsatsens
avgränsningar presenteras för att diskutera vad uppsatsen kan och inte kan komma fram till. Efter avsnitt som källmaterial, metod, teori och tidigare forskning börjar
bakgrundsavsnittet och den empiriska huvuddelen. Uppsatsen har ett mål att använda sig av en kronologisk struktur. Den empiriska huvuddelen är strukturerad på ett sådant sätt att den liknar en biografi av Given.
3. Källmaterial
Som tidigare nämnt i delen avgränsningar är källmaterialet baserat på digitaliserat material. Materialet är indelat i tre olika kategorier: officiella dokument, privata källor och organisationers olika skrifter och utdrag från tidningar. De officiella dokumenten innehåller brev, kommentarer och uttalanden från den amerikanska kongressen, viktiga personer inom armén och regeringen och rättegångsprotokoll. Arbetet innehåller även transkriberade protokoll från förhandlingar från Jerome kommissionen 1892.
3 Hagan, William T. 1977. Reflections on the reservation system: Joshua Given: Kiowa Indian and Carlisle alumnus. Mary Baldwin College.
Det finns en avsaknad av olika typer av källor. Få källor från de amerikanska indiannationerna har digitaliserats (något som skulle kunna fungera som ett eget uppsatsämne) och som resulterar i att källmaterialet blir något ensidigt.
4. Metod
Uppsatsen präglas av en kvalitativ metod då arbetet baseras på en textanalys och
närläsning av begrepp och formuleringar i ett textbaserat källmaterial. Eftersom det just är en bild av någon ligger det stora arbetet inte bara i tolkningen i en specifik
formulering, utan också i den helhetsbild som målas upp. Det gäller att vara medveten och uppmärksam på hur någon säger något, lika mycket som vad någon säger. Metodens stora utmaning blir då att inte låsa sig vid en uppfattning av personen utan ha den
flytande och formbar. Arbetets tillvägagångsätt följer ett mönster som försöker framhäva denna öppenhet. Stellan Dahlgren och Andres Florén skriver om denna typ av förståelse med orden: ”Vid en förståelse av detta slag gäller det att inte hämningslöst hänge sig åt en känslofull ”empati” utan att istället sätta sig in i den periodens kultur, tankesätt och dess sociala och politiska miljö.”4 Metoden skulle kunna ses som en typ av hermeneutisk metod. Maria Sjöberg skriver om den hermeutiska textanalysen: ”Hermeutiken betonar det nödvändiga i samspelet mellan forskare och den text som analyseras, och att ramarna för samspelet bör göras tydliga.”5
Svårigheten ligger i att inte fästa sig vid den tidigare förkrigens bild. Att påpeka att den tidiga forskningen skulle vara okänd innan arbetet börjat skulle vara något felaktigt eller oärligt då frågeställningen bygger på en upplevd oenighet i bilden av forskningsobjektet.
Målet eller önskan blir då att forskaren bör försöka att distansera sig eller medveten
”glömma” den tidigare forskningen.
4 Dahlgren, Stellan, Florén Anders. 1996. Fråga det förflutna: En introduktion till modern historieforskning. Lund: Studentlitteratur, 193.
5 Gustavsson Martin, Svanström Yvonne. (red. 2018). Metod: guide för historiska studier. Lund:
Studentlitteratur, 71.
4.1 Källkritisk analys
En annan metod som både komplimenterar och hänger ihop med den tidigare nämnda metoden är en klassisk källkritisk metodologi. Här används Torsten Thuréns källkritiska principer: Äkthet: om källan är det den utger sig för att vara och att det inte är en
förfalskning. Tidssamband: att källans trovärdighet påverkas av hur nära den är till händelsen. Oberoende: att källan kan ”Stå för sig själv” och inte är en avskrift eller är en tradering av en annan källa. Tendensfrihet: Att källan inte tjänar ett specifikt syfte som vinklar verkligheten, t.ex. personligt, politiskt eller ekonomiskt syfte. 6 Forskaren John Toshs bok Historisk metod och teori7 tar också upp användbara idéer om exempelvis hur officiellt publicerat material bör granskat strängt då det ofta ”nästan alltid är ett urval vars publicering gjordes i ett politiskt syfte, normalt av kortsiktigt politisk art.”8
Flertalet av de källor som har använts är tendensiösa, flertalet av källorna är exempelvis skrivna av den amerikanska staten med ett tydligt syfte att legitimera sina köp av indianmark. Likaså kan många källors tidssamband problematiseras. En analys av dessa frågor och en diskussion kring källornas värde hittas i den empiriska huvuddelen och analysen.
Uppsatsen kommer även analysera huruvida källorna bör läsas som berättande källor, skriftliga kvarlevor eller en kombination av de båda.
5.Perspektiv och teori
Uppsatsens huvudperson och de händelser som skedde kan ses från en oändlig mängd perspektiv. Följande avsnitt är en beskrivning av uppsatsens teoretiska perspektiv.
6 Thurén, Torsten. 2013. Källkritik. Stockholm: Liber, 7 – 8.
7 Tosh, John. (svensk utgåva 2011). Historisk metod och teori. Lund: Studentlitteratur.
8 Tosh. 2011, 145.
I introduktionen till Rethinking American Indian History: Analysis, Methodology and Historiography skriver Donald L. Fixico hur fältet av forskare som studerar
nordamerikanska urbefolkningen har stigit in i en ny era där nya grepp och tvärvetenskapliga teorier och metoder används. Innan så skrevs mest historia om patriotiska urinvånarnas strider och blodiga krig med amerikanska regeringen och nybyggarna, oftast med en ”good guy” eller ”bad guy” narrativ.9
Så frågan är vilka teoretiska perspektiv skulle då vara lämpliga att använda för att förstå bilden av denna Joshua H Given? Han var uppfostrad i en amerikansk, kristen skola och enligt många en ”lärd indian”. Fortsättningsvis blev han anställd av den amerikanska regeringen att tolka och översätta under Jerome kommissionen.
Uppsatsen teoretiska utgångspunkt blir i studieobjekts roll mellan kulturer och sin roll som tolk användas. Ett begrepp och en teori som kommer användas i uppsatsen är då om Joshua H Given skulle kunna ses som en ”cultural broker”.
5.1 Kulturell medlare, ”Cultural Broker”
Begreppet började först användas i Nordamerika, främst inom antropologi med social och kulturell inriktning men har kommit till att bredda sig till att användas i fler ämnen.
Historiker började använda begreppet för att beskriva personer som agerade som förhandlare, medlare, guider eller tolkar i början av den nordamerikanska
kolonialiseringen. Dessa personer beskrivs som att vara en mellanhand med vissa lingvistiska, spirituella eller kulturella kopplingar mellan indianerna och de nordamerikanska kolonisatörerna.10
Någon som arbetat mycket med hjälp just detta begrepp är historiker och docenten Nancy L. Hagedorn. Som hjälp att förstå hennes teori om tolken som en förmedlare mellan kulturer kommer hennes två artiklar: ”Brokers of Understanding: Intepreters as
9 Fixico, Donald L. (red. 1997). Rethinking American Indian History. Albuquerque: University of New Mexico press, 3.
10 Schäffner, Christina. Kredens, Krzysztof. Fowler, Yvonne. (red.2013). Interpreting in a changing landscape: Selected papers from critical link 6. Amsterdam & Philadephia: Aston University, 189.
Agents of Cultural Exchange in Colonial New York” och ”A Friend to go between Them”: The Interpreteras Cultural Broker during anglo – Iroquois Councils, 1740 – 70 att användas. Hagedorn använder begreppet på ett liknande sätt för att beskriva
människor i en specifik roll mellan kulturer. I artikeln ”A Friend to go between them”
beskriver hon denna förmedlarroll med orden;
Indian interpreters, as individuals who straddled the divide between European and Indian cultures, […]
these men and women interpreted more than languages. Engaging in activity behind the scenes as well as before the council fire, interpreters mediated an exchange of cultures beyond the domain of words and promises.11
Hagedorn beskriver också hur denna roll hade en förväntan av kunnighet och integritet och att bägge sidorna lade ett förtroende på denna medlande part och att det ofta kunde ske missförstånd. Författaren fortsätter med att beskriva hur vissa historiker har
kategoriserat tolkar av detta slag som generellt hänsynslösa personer som hela tiden lutade åt översättningar och tolkningar för deras egen vinning, något som Hagedorn menar är för hård karaktärisering. 12
Historikern Margaret Connell Szasz har också använt sig av begreppet från ett etnohistoriskt perspektiv. I sin bok Between Indian and white Worlds: The Cultural Broker publicerad 1994, ger hon en mängd olika exempel på historiska ”cultural brokers”. Szasz hänvisar också till antropologer som försökt att beskriva olika typer av
”brokers”. Författaren nämner Robert Paines arbete men går ifrån Pains metodologi och använder begreppet mer för att föra fram liknande drag som Hagedorn.13
Både Margaret Szasz och Hagedorn använder begreppet parallellt med ”intermediaries”, som här har översatts till förmedlare. Användandet av Hagedorn och Szasz teori har att
11 Hagedorn Nancy L. 1988. ”A Friend to go between Them”: The interpreter as Cultural Broker during anglo – Iroquois Councils, 1740 – 70. Ethnohistory, Vol. 35, No. 1. s 60.
12 Hagedorn Nancy L. 1988”A friend to go between them”, s.61.
13 Szasz, Margaret Connell. 1994. Between Indian and White Worlds: The cultural broker. Norman &
London: University of central Oklahoma, s.11–12.
göra med deras fokus på medlarens behov av tillit och integritet. Förväntningarna på dessa förmedlare var enorma och det resulterade i starka känslor när konflikter uppstod.
Bruket av teorierna och begreppet ”cultural broker” är inte utan kritik. Begreppet är omdiskuterat och har använts i vågor.14 I Pacific historical review blir Szaszs bok kritiserad av David McCrady från University of Manitoba där han beskriver hur historiker ofta vattnar ner begreppet och missar antropologers försöka att beskriva i detalj olika typer av ”brokers”.15
Det finns en risk att vattna ut ett begrepp och en teori som är mer komplex och djupbottnad. Därför används begreppet likt Hagedorn för att förklara den typ av
förmedlare som med hjälp av sin integritet och tillit kunde bygga broar och medla mellan kulturer. Det är också en anledning varför studien endast fokuserar på en person. Det finns också en skillnad med Hagedorns arbete och denna uppsats. Hagedorn skriver om Iroquois-konfederationens allierande med de amerikanska kolonierna medan Jerome- kommissionen knappast var ett allierande mellan parterna, även om det framställdes så av kommissionen.
6. Forskningsläge
En mängd forskning har gjorts på ödet av Nordamerikas urinvånare med många olika perspektiv. Som tidigare nämnt i teoriavsnittet så har forskningen och
historieskrivningen om Amerikas indianer förändrats från att bara ha handlat om krigen och tappra indianer till att få en mer tvärvetenskaplig prägel. Historieforskningen har också präglats av en mer kritisk inryckning där exempelvis postkoloniala frågeställningar så som assimilering in i det amerikanska samhället med hjälp av undervisning har ställts.
14 Lindquist, Johan. 2015. ”Brokers and Brokerage, Anthropology of.” i International Encyclopedia of Social and Behavioral Science. Vol 1, nr 2 s.1–2.
15 McCrady, Johan. 1996. Recension av Between Indian and White Worlds: The Cultural Broker i Pacific Hiistorical review vol.65, No. 1, s.134.
Det har även skrivits forskningen som ligger uppsatsen nära. Som det nämndes i
inledningen så har mycket av forskningen på Joshua Given varit präglad av Hagans och Clarks arbete. När etnohistorikern David La Vere skriver om Joshua Given i boken Life among the Texas Indians: the WPA narratives så hänvisa han bland annat till Hagan16 Det har även skrivits doktorsavhandlingar på ämnet. En av dem är Justin Randolph Gages Intertribal Communication, literacy, and the spread of the ghost dance.17 En mastersuppsats om Joshua Givens har också skrivits av Linda D. Smalling18.
6.1 Blue Clark
C. Blue Clark undervisar som professor i juridik men har även forskat som historiker i en mängd områden med fokus på amerikanska indiannationer. För att kartlägga Clarks bild av Given kommer uppsatsen att analysera den bok som Clark publicerade 1999: Lone Wolf V. Hitchcock: Treaty rights & and Indian law at the end of the Nineteenth century, som handlar om den rättsprocess som skedde år 1902 mellan hövdingen Lone Wolf och den amerikanska regeringen. Clark lyfter upp hur Given ljög sig till underskrifter och när han inte fick underskrifterna han behövde, skrev han på dem själv. ”Givens defiantly told James Ahatone and George Poolaw he was going to secure the Jerome Agreement, as it was called, no matter what the opposition.”19 Detta citat visar på utgångspunkten för Clarks bild av Given som någon som aktivt gjorde fel.
Till hjälp för att förstå C. Blue Clarks bild av händelsen kontaktades Clark för en kommentar om Given, dessa uttalanden hittas under analysen.
16 La Vere, David. 1998. Life among the Texas indians: The WPA narratives. Texas: A&M University press, 165.
17 Gages, Justin Randolph. 201. Intertribal Communication, literacy, and the spread of the ghost dance.
Fayetteville: University of Arkansas.
18 Smalling, Linda D. 1994. From Satank to Joshua given the assimilation of the Kiowas. Opubl.
Masteruppsats. University of central Oklahoma.
19 Clark, C Blue. 1999. Lone Wolf v, Hitchcock: Treaty rights & Indian Law at the end of the nineteenth century. Lincoln & London: University of Nebraska press, 46.
6.2 William T. Hagan
Historikern och professorn William T. Hagan har skrivit en mängd böcker på just ämnet amerikanska urbefolkningen.
De arbeten av Hagan som uppsatsen har avsikt att studera är: United States – Comanche Relations: The reservation years publicerad 1976, Quanah Parker: Comanche chief publicerad 1993 och Taking Indian lands; The Cherokee (Jerome) Commission, 1889 – 1893 publicerad 2003.
I sin bok Quanah Parker: Comanche Chief skriver Hagan:
Quanah was one of those who signed on the three days before the commissioners moved to Anarko […] By that time, as lieutenant Scott much later was to recollect it, the commissioners had greased the way by a variety of inducements. Quanah, Tabananka, and Lone Wolf had been promised money, as had Joshua Given, the educated Kiowa who had servered as one of the intepreters.20
Hagans texter visar en bild av Given som en del av en större händelse där han inte får en så stor aktörsroll. Följande är tre citat som visar på denna bild:
The charges against Joshua lacked substantiation, but the proved a convenient scapegoat for the Kiowa failure to unite effectively against the agreement21
It is unlikley that Joshua deliberetly misled the Kiowas or that the commisioners openly lied to them and to the Comanches and Kiowa – Apaches.22
The threat of the dawes act could not have done it alone. The influence of the twenty – five whites proposed as beneficiaries of the treaty must have had a considerable impact. Even more crucial was the lack of unity among the Indians.23
20 Hagan, William T. 1993. Quanah Parker: Comanche Chief. Norman: University of Oklahoma press, 71.
21 Hagan, William T. 2003. Taking Indian Lands: The Cherokee (Jerome) Commission, 1889 – 1893.
Norman: University of Oklahoma press, s.204. Här hänvisar han till sin egen bok United States – Comanche relations s. 251.
22 Hagan, William T. 1990 (1976). United States – Comanches Relations: The reservation years.
Norman: University of Oklahoma press, 213.
23 Hagan, William T. 1990 (1976) United States – Comanches Relations, 214.
6. 3 Mitt bidrag till forskningsläget
Då uppsatsen endast är på en kandidatnivå så blir tillförandet inte stort i det stora hela.
Denna studien tillför fortfarande en tillförts en källkritiskt studie inte har gjorts på källorna kring Given.
7. Bakgrund
Detta bakgrundavsnitt är här för att placera händelserna och personer i en historisk kontext. Indianernas historia och händelsernas bakgrund är självklart större och mer komplex. Avsnittet kommer också vara inriktad främst på Kiowabefolkningen då det var Givens härkomst.
7.1 Kiowanationens tidiga historia.
7.1.1 Indiannationernas historia innan och under 1800-talet
Kiowafolket är en befolkning som härstammar från Nordamerika och områden som idag är Montana. Under mitten av 1700-talet började befolkningen förflytta sig till Wyoming och Black Hills området. Folket fick sedan förflytta sig på grund av påtryckningar från Sioux- och Cheyenner-nationerna. Kiowabefolkningen spred sig då till sydöstra delarna av dagens Colorado, västra Kansas, delar av Texas och västra Oklahoma.24 Precis som de nämnda Sioux och Cheyennernationen så tillhör Kiowabefolkningen den geografiska och kulturella grupp som kallas prärieindianer. Något som var karaktäristiskt med dessa prärieindianer och Kiowa var att de var nomader som följde buffelflockar och som var bosatta i tepee–tält och organiserade sig i samhällen med en form av krigarordning.
Hästdjuret var även en central del av samhället och det var stöld av hästar som många konflikter kretsade kring. Indiannationerna var också ordnande i samhällsklasser där de rika levde i en aristokrati. Något som urskilde Kiowabefolkningen från de övriga
24. Kracht, Benjamin R. "Kiowa (tribe)," The Encyclopedia of Oklahoma History and Culture, https://www.okhistory.org/publications/enc/entry.php?entry=KI017 (Hämtad 2019-01-16)
prärieindianerna var deras unika språk som inte liknade någon av de andra.25 Det första fredsavtalet med amerikanerna skrevs under år 1841 vid Fort Gibson där vänlighet lovades från bägge parterna. I slutet av 1867 möttes indianer och amerikaner för att avtala fred.
7.1.2 Förhandlingen vid Medicine Lodge.
Dessa förhandlingar som har kommit i att kallas ”The Medicine lodge treaty” och pågick 1867–1868. Avtalet var egentligen var tre avtal som slöts mellan södra Araphoerna, södra Cheyennernationen, Apachesbefolkningen, Comancher och Kiowa, Målet med förhandlingarna var liknande med avtalet vid Little Arkansas avtalet att få slut på konflikterna mellan indianer och amerikaner som hade uppstått efter det amerikanska inbördeskriget och de amerikanska utbyggarnas expansion västerut. Det fanns också en vilja från amerikanernas sida att ”civilisera” indianerna. Man såg att indianernas framtid var oviss och såg sig därför utföra en humanistisk handling. 26
”We have reached a point in our national history”, wrote Commissioner of Indian Affairs Nathaniel G. Taylor in 1867, when ”there are but two alternitives left to us as to what shall be the future of the Indian, namely swift extermintation by the sword, and famine, or preservation by gradual concentraion on territorial reserves, and civilization”27
På plats var cirka fem tusen indianer och sex hundra amerikaner.28 Förhandlingarna vid Medicine Lodge innebar förändringar i storlek på reservat som man hade blivit flyttade till efter tidigare avtal. Nu bestod reservaten av 5,024,896 acres (cirka 2 miljoner hektar) i ett område som kallades Cherokee Outlet (ett område i norra Oklahoma grundat
1836).29 Fler järnvägsbyggen godkändes av indianerna och indiannationerna blev lovade kläder, mat, utrustning och fler lärare i sina reservat.30 Det tillsattes även fler
25 Clark, C. Blue. 2009. Indian Tribes of Oklahoma: A Guide. Norman: University of Oklahoma s. 184.
26 Calloway G, Colin. 2013,182.
27 Calloway, G. Colin. 2013, 181.
28 Clark, C Blue. 1999, 21.
29 Hagan, William T. 2003, 64.
30 Gages, Justin Randolph. 2015. Intertribal Communication, literacy, and the spread of the ghost dance. Fayetteville: University of Arkansas, 43.
indianagenter på reservaten. Indianagenterna var federalt anställde tjänstemän som hade administrativa uppgifter och en hög ställning i reservaten. Under förhandlingarna fastslogs även en regel som sade att alla framtida avtal om mark endast skulle gälla om tre fjärdedelar av männen från indianernas sida skrev på.31
(Bild av reservaten för Kiowa, Comancher och prärie-apacherna 1865 – 1867)32
31 Clark, C Blue. 1999, 3.
32 Clark, C Blue. 1999. 20.
7.2 Dawes act och Cherokee Kommissionen 1890 – 1892
Den 8:e februari 1887 skrevs en ny laghandling som hette ”the Dawes Act” (andra namn på handlingen är General Allotment Act of 1887). Lagen innebar en förändring i synen på hur det så kallade indianproblemet skulle lösas. Under tidigare förhandlingar 1867 (medicine treaty) hade man försökt ”civilisera” indianerna med hjälp av lärare, doktorer m.m. i reservaten, detta var inte tillräckligt för att föra fram dem i rätt riktning framåt.
Målet var att med hjälp av agenterna i reservaten få indianerna att överge sina tidigare traditioner och seder för att istället anamma ett västerländsk, kapitalistiskt tänkande där individualism, och eget vinnande var idealet. Ett steg för att få indianerna att bryta mellan dessa två kontrasterande kulturerna var att förvandla reservaten till egna, privata jordmarken.33 Den amerikanska regeringen insåg att indianernas gamla traditionella samhälle inte fungerade tillsammans med deras egna. ”Massachusetts senator Henry L.
Dawes embraced an earlier idea to compel indians to take individual farmsteads, forcing an end to any indian connection to a communal tribal organization.” 34
Reservaten delades då upp i mindre, privata marker, 80 acres (32 hektar) för mydiga personer och 320 (ca 130 hektar) om du hade ett hushåll. Den mark som blev över skulle då säljas till icke-indianer och nybyggare. Flera kommissioner åkte ut till reservaten för att dela upp dem och för att se över hur mycket mark som kunde köpas upp.35
År 1889 skrevs en ny lag vid namn ”Indian appropriations act”. En av paragraferna (paragraf 14) sade att förenta staternas president (vid den här tiden Benjamin Harrison36) hade rätt att skapa en tre-personers kommission för att förhandla med de
indiannationerna i indianterritoriet för uppköp av deras mark till nybyggare. Målet var att locka indianerna till att sälja sin mark för mer än som erbjöds i den tidigare Dawes Act.37 Denna kommission kom till att kallas Cherokee kommissionen (alternativt namn på
33 Calloway G, Colin. 2013, 234.
34 Clark, C Blue. 1999, 1.
35 Calloway G. Colin. 2013, 234.
36 Republikans president, ämbetsperiod 4 mars 1889 till 4 mars 1893.
37 Sammanställt och redigerat av sekreterare Charles J. Kappler, Indian Affairs; Laws an treaties, Vol II 1904.
kommissionen är Jerome Kommissionen efter politikern den republikanske David H.
Jerome som var kommissionens ordförande). De andra delegaterna var demokraten Alfred M. Wilson och John F. Hartrandft. Den sistnämnde dog i oktober 1889 och ersattes av Warren G. Sayre. Cherokee kommissionen skrev sammanlagt elva avtal med nitton indiannationer mellan maj 1890 till november 1892. Den förhandling som är i fokus i denna studie är förhandlingarna mellan Kiowa, Comancher och Apacher befolkningen oktober 6 till den 21 oktober 1892.38
8. Empirisk huvuddel
8.1 Givens år innan förhandlingarna
Under undersökningen har det varit svårt att hitta ett exakt datum för när Joshua H Given föddes. År 1879 skrevs han in i den första årskullen på skolan i Carlisle Indian Industrial School, då var han 19 år gammal och på så sätt är en teori att han föddes runt år 1860.39 Register av indianer i Oklahoma och indianterritoriet från 1889 skrivs det att Given var 29 år gammal, något som också tyder på att han var född 1860.40 Skolan var en
internatskola i Carlisle i Pennsylvania grundad av Richard Henry Pratt och en viktig institution i regeringens försök att assimilera den indianska befolkningen. Pratt har kommit till att bli känd för att ha sagt: ”kill the Indian... and save the man”, en mentalitet som låg som grund för Carlisle. Både Givens far och mor var döda. Han berättar själv i skolans tidning att hans far hette Satank och hur han tidigare hade gått i skolan i Fort Sill.41 Hans far hade själv en hög roll inom Kiowanationen. Han var en välkänd krigare
38 Hagan, William T. 2003, 5–8.
39 Joshua Givens student/informationskort. RG 75, Series 1328, box 2 (hämtad från Carlisles digitaliserade arkivmaterial http://carlisleindian.dickinson.edu/student_files/joshua-given-student- information-cards (besökt 2019-01-20.)
40Oklahoma and Indian Territory, marriage, citizenship and Census Records, 1841.1927; KA 02, s 753.
Hämtad via databasen Ancenstry (2019-01-20)
41 Carlisle egen tidning School News Vol. 1, Nr 6 för november månad. (hämtad på Carlisle digitaliserade arkiv.)
som gjort många räder både på att andra indiannationer och vita nybyggare.42 Satank var även en av de ledare som skrivit under avtalen vid Medicine Lodge tillsammans med bland annat Lone Wolf, en ledare för Kiowanationen som kom till att ha stor roll i förhandlingarna med Cherokee kommissionen.
Givens liv var inte helt olik många andra indianers under slutet av 1800-talet. Kapten Pratt var bara en i ledet av amerikaner som ansåg att det bästa sättet att lösa
”indianproblemet” var att undervisa dem till att bli vita.43
8.1.1 School news Augusti 1880
Under Joshua Givens tid på Carlisle Indian Industrial School så bidrog han till skolans egen tidning School News.44
Joshuas visade ofta ett intresse för mötet och relationer med den vita befolkning. Han hade inte gått på skolan länge men visade tydligt att han var på rätt spår enligt skolan kristna värdegrunder. I tidningen för augusti månad 1880 skrev han en mycket
optimistisk text till tidningens redaktör om sin relation med den vita befolkning. Texten är hyllande och berättar om hur Given endast efter att ha tillbringat 5 år med den vita befolkningen vill leva likt dem och skriver i tidningen hur: ”I think I will be kind to the white folks and work for them till I die and go to heaven.”45
8.1.2 School News November 1880
Liknande motiv av denna fascination och positivitet till, för honom, den nya kultur fortsatte några månader senare i novembers nummer där Given återger sitt tidigare liv på indianreservatet. Hur han själv hade jagat buffel och hur de sedan sålde skinnen till vita köpmän. Fortsättningsvis beskriver den unge Joshua hur många indianer betedde sig illa,
42 La Vere, David. 1998. Life among the Texas indians: The WPA narratives. Texas: A&M University press, 250.
43 Grinde A Donald 2004.”Taking the Indian out of the Indian: U.S Policies of Ethnocide through Education” Wicazo Sa Review. Vol. 19, No, s 227–29.
44 Digitaliserat av Carlisle Indian school Digital recource center, http://carlisleindian.dickinson.edu/
(hämtad 2019-01-30)
45 School News Augusti 1880, Vol 1. No 3. s 3.
stal hästar, boskap och dödade människor. Doktor Given var den första vita vännen Given fick och det var han som klippte av Joshuas långa traditionella hår och satte honom i skolan.46 Det var från denna doktor som Joshua H Given tog sitt namn.47 Given hade åsikten att det skulle vara bättre om indianerna lärde sig bruka jorden och driva boskapsskötsel eftersom det inte längre fanns buffel nog att jaga. Given beskriver också viljan av många indianer på skolan att återvända till sin befolkning för att lära dem den nya vägen de lärt sig. 48
Givens texter visar på en ung man vars identitet ligger mellan två kulturer, sin barndoms liv tillsammans med indianerna och den nya skolvärlden och den västerländska,
amerikanska kulturen påverkad av assimileringsidén från Carlisle.
8.1.3 Burlington Weekly Free Press, 28 oktober 1887
Åren gick och Given började hålla föredrag och blev ofta inbjuden att tala om indianernas framtid. Den 27 oktober 1887 höll Given ett föredrag i Burlington för
föreningen Women’s Indian Association som sedan kom att skrivas om i tidningen dagen efter. I föredraget talar Given indianernas utveckling under de senaste 10 åren. Han beskriver frågan om indianernas rättigheter som en av de viktigaste och att indianerna ännu inte blivit kristna och inte haft juridiska rättigheter.
The only difference between the heathen of this country and those across the ocean is that you have robbed the one and not the other […] We as a race have suffered greatly for years in the treatment we have received, and to this day continue a course of treatment which should bring a blush of shame to every citizen’s face.49
Här jämför Given indianernas situation med de afrikanska slavar som skeppats över från den afrikanska kontinenten till Amerika.
46 School News, November 1880, Vol 1, No 6.
47 J.J Methvin ”Reminiscences of Life among the indians” ur Chronicles of Oklahoma volume 5, No 2 1927, 174.
48 School News, November 1880, Vol 1, No 6.
49 Burlington Weekly Free Press, den 28 oktober 1887.
Pro-religiösa teman återkommer flera gånger i Givens uttalanden och låg som grund till många av hans åsikter och värderingar. Ett exempel på detta visar Given i ett föredrag i staden Paris i Texas:
You Texas people killed my father […]. But why did my father make raids upon you Texas people and scalped many victims [...] Because you withheld from him the gospel of peace of love, and not
knowing otherwise he went on the path of war and plunder.”50
Given var också övertygad att det stora problemet för indianerna var att de inte hade samma juridiska status som de vita och att äga egen mark och tillträde till det
amerikanska rättssystemet skulle hjälpa dem i denna svåra situation.
If you wish us to abandon our roving life, you must give us homes which may not be taken from us […] Good legislation and Christian education must be employed to civilise the indian.51
Här placerar Given sig själv i ett mellanläge. Han talar till Amerika för att hjälpa sitt folk och på så sätt skulle han kunna placeras med sin kultur som en beskyddare och allierad.
Men det som är intressant är att han väljer att använda den amerikanska vägen för att nå hjälpen.
Given fortsatte sin akademiska bana genom att studera teologi på Lincoln University i Chester County Pennsylvania för att sedan bli en predikant i den presbyterianska kyrkan år 1889.52
8.1.4 Brev från Joshua Given 27 juni 1890
År 1890 skickade föreståndaren för skolan Carlisle indian industrial school kapten Richard Henry Pratt ut ett frågeformulär till gamla elever varav en av dem var Joshua Given. Given svarade 27:e Juni 1890 med ett brev där han beskrev sina år som elev. Han beskrev sin skolgång och att han var runt 19 när han skrevs in på skolan. Given var i trettioårsåldern när han skrev brevet till Pratt. I brevet så beskrev Given hur han flera
50 Methvin J.J. 1927, 174.
51 Burlington Weekly Free Press, den 28 oktober, 1887.
52 Joshua Given till H.R Pratt, Record Group 75, Entry 91, box 644, 1890-#22502, digitaliserat av Carlisle digital Resource Center http://carlisleindian.dickinson.edu/documents/former-student-survey- responses-1890-part-5-5 (besökt 2019-01-23)
gånger har återvänt till indiannationen för att lära människorna den väg han lärt sig och predika, ”The Indians, even while some of them object to my preaching, are very kind and listen to my humble talk.” I brevet nämner Given också sin fru. En vit kvinna vid namn Mabel Redfield.53 Given beskriver här hur han bygger broar, men det går också tolka det som att båda sidorna inte verkar vara lika intresserade.
Tiden efter sina studier och sin tid på indianreservatet var för Given svårt. Han hade förväntat sig att indianerna skulle vara villiga och överlyckliga att ta emot denna kunskap som Given fått men många ville inte förändras. Given hade brevkontakt med flera delegater från den amerikanska regeringen där han beskrev hur många indianer återgick till sina gamla traditionella seder efter att ha återvänt från sin skolgång.54 När en traditionell rörelse som praktiserade en religiös dans (andedansen, ghost dance), började sprida sig bland indianer i reservaten var Given en av dem som hade korrespondens med Commission of Indian affairs för att stoppa dansen då den ansågs hindra Indianernas
”civilisering”. Given påminde kommissionen att han var för den progressiva politiken och var emot indianernas hedniska aktiviteter. 55
Givens position hade vid det här laget blivit komplex. Hans släktband till den stora Satank gav honom en auktoritet i Kiowanationen. Hans utbildning och vilja att påverka indianernas situation med hjälp av de vitas amerikanska kultur möttes med delade reaktioner, många såg honom som allierad i frågan om att civilisera indianerna och Given sågs som en ”utbildad indian” och hans föredrag plockades upp av tidningar.
Likaså uppskattade agenterna på reservaten hans försök att förändra de traditionellt inriktade indianerna medan många indianer var kritiska. Några kallade honom: ”That Kiowa white man who wears glass eyes.” 56
53 Record Group 75, Entry 91, box 644, 1890-#22502, digitaliserat av Carlisle digital Resource Center http://carlisleindian.dickinson.edu/documents/former-student-survey-responses-1890-part-5-5 (hämtad 2019-01-23)
54 Gages, Justin Randolph. 201. Intertribal Communication, literacy, and the spread of the ghost dance.
Fayetteville: University of Arkansas, 363.
55 Ibid, 261–262.
56 Hagan, William T. 2003, 200.
Given stod nu med en fot i två kulturer. Hans identitet var nu delad och slet honom åt olika håll. Något Hagedorn tar upp är hur de kulturella förmedlarna ” became
repositories of two or more cultures […] using their multicultural knowledge and understanding to forge bonds and build bridges across the cultural divide.”57
Given hade kunskap om bägge kulturerna, men hur mycket av den indianska kulturen skulle finnas kvar? Många ansåg att han stod på de vitas sida och han förlorade då lojalitet bland indianerna. Denna tvetydighet fortsatte under året 1892 då stora förändringar skulle ske i både Kiowanationen och Givens liv. Given hade anammat åsikten att indianernas framtid skulle vara som jordbrukare, något som visar på att assimilationen från Carlisle hade fungerat. Detta påverkade hans syn på Cherokee kommissionen. Frågan är om en tolk med så pro-amerikanska åsikter på ett neutralt sätt skulle kunna tolka och översätta en sådan förhandling.
8.2 Givens inbladning i förhandlingarna 1892
8.2.1 Protokoll av förhandlingar 28 september till 17 oktober, 1892
I slutet av september 1892 kom Cherokee kommissionen till Fort Sill för att förhandla om uppköp av indianmark med Kiowa, Comancher och Apachenationerna. Den 25 september började förhandlingarna där Joshua Given agerade tolk åt Kiowa och Apachenationerna. Detta var för Given ingenting nytt. Joshua Given hade agerat tolk många gånger innan för dessa människor men insatserna den här gången var betydligt större, han var nu anställd av en kommission för att tolka en stor förhandling. Det fanns också en egen vinning i att vara tolk i förhandlingarna. Delvis var han anställd och fick betalt av kommissionen men de fanns ett ekonomiskt skäl till: hans fru med europeisk härkomst stod på listan av de arton som skulle få belöningar i mark och pengar om förhandlingarna gick igenom.58
57 Hagedorn, Nancy L. 1995. ”Brokers of Understanding: Interpreters as Agents of Cultural Exchange in Colonial New York” New York History. Vol. 76, No. 4, 380.
58 Clark, C Blue. 1999, 45.
Den 11 oktober börjar problem dyka upp. Missuppfattningar i detaljer och specifika avtal började sprida sig bland indianerna och många hävdade att det var på grund av felaktig översättning från Givens sida. Given svarade på denna anklagelse (denna kommentar finns handskrivet i marginalen på protokollets transkriberade dokument), med orden:
Samuel has been telling the Indians, as I told you before, that some one in the commission, not the interpreter, has erased certain articles in the treaty. It was in regard to the three-year clause that Quanna made at a meeting at the store and the stenographer wrote out.59
Desto längre förhandlingarna gick, desto mer misstänksamma blev vissa indianer på översättares översättningar och metoder. Detta kulminerade den 15 oktober då många fortsatte att anklaga Given. David Jerome försökte lugna dem och påminna dem att Given hade varit med från början av förhandlingarna och att han var den som kunde språket bäst. Likaså att de inte hade valt honom utan att han hade kommit till dem och erbjudit sig. Detta var ett svagt argument då de hade anställt honom och hade på så sätt ansvar för hans handlande. Jerome fortsatte med att säga hur alla som har tolkat mellan språk visste att det ibland skedde misstag. Jerome fortsatte:
We trust that Joshua has told the Indians what we have said truthfully and told us what the Indians have said truthfully as he understood it at the time. We trust that if Joshua remains here as an interpreter that he will be very careful to interpret every word as it is said by us. But if there is any doubt or fear on the part of the Indians that everything is not interpreted as said by the commissioners to the Indians, we would be very glad to have these other interpreters sit here, and if there is anything interpreted wrong let it be corrected right at the time.60 Jerome förklarade också att det fanns andra individer runt omkring som kunde vittna om Joshua Given inte översatte rätt eller om han sade något som indianerna inte hade sagt.61 Detta skapar ett källkritiskt dilemma. Var fanns dessa individer som Jerome talar om?
59 Transcripts of the negotiations with the Cherokee Commission. Record Group 75. Entry 310:
Irregulary shaped papers, 1849–1907. s.42.
60 Transcripts of the negotiations with the Cherokee Commission. Record Group 75. Entry 310:
Irregulary shaped papers, 1849–1907, 114.
61Transcripts of the negotiations with the Cherokee Commission. Record Group 75. Entry 310:
Irregulary shaped papers, 1849–1907, s 114.
Varför finns dessa människor inte med i protokollet? En annan möjlig förklaring är att de som kunde både Kiowas språk och engelska, uttalade sig om detta fel och att
anklagelserna att fel hade begåtts var sanna. Liknande problematik fortsatte med
formuleringar som: ”Now, these things were said to the Indians a great many times, and by persons that sat around for the purpose of hearing that Joshua and Mr. Clark
interpreted right said it was interpreted right […]”62 Här uppstår en fråga: Var finns uttalanden från dessa personer som påstås ha uppfattat Given och Clarks översättningar.
Fanns dessa personer som Jerome talar om överhuvudtaget? Det finns en anledning att ana tendenser i texten som påverkar dess sanningsenliga värde.
Jerome förklarade också dessa misstag, likt Joshua gjort innan, med att det inte var fel på översättaren utan att stenografen Alfred som hade skrivit fel i och att detta var grunden för förvirringen.63 Om det faktiskt var stenografen som gjorde fel eller om denne
användes som syndabock är en fråga som också bör ställas. Om denne stenograf faktiskt gjorde fel, påverkar det situationen då bägge parterna ställs inför potentiella
missförstånd. Om denna Alfred var oskyldig eller om hans fel inte var av någon betydelse, visar det en mycket mörkare sida av kommissionen.
Stämningen under förhandlingarna blev bara sämre och sämre. Den 17:e oktober började ett gräl mellan David Jerome och en mängd indianer, framförallt Apeathon (alternativ stavning Apiatan) där kommissionen kallades en bluff. Jerome svarade med att stänga ner mötet. Trots att en liten grupp indianer stannade kvar blev den 17 oktober den sista sessionen för förhandlingar. Trots den spända stämningen och klagomålen reste
kommissionen tillbaka till Washington då de hade fått de signaturer de behövde.64 Inte långt efter förhandlingarna skickades förhandlingarnas resultat in till den
amerikanska senaten och representanthuset. Dokumentet skrevs under den av den 52:e
62 Ibid, den 15 oktober, 117.
63 Transcripts of the negotiations with the Cherokee Commission. Record Group 75. Entry 310:
Irregulary shaped papers, 1849–1907, s.115.
64 Hagan, William T. 2003, 204.
kongressen den 4 januari 1894. 65 I dokumentet presenteras kommissionens uppköp av mark med alla dess paragrafer och de insamlade underskrifter. Ingenstans nämns de anklagelser av att kommissionen skulle agerat felaktigt. Det finns stor sannolikhet att källan är tendensiös då alla dokument är skrivna av medlemmar eller personer anställda av den amerikanska regeringen. Bakom dokumenten så fanns det ett mål att legitimera och skriva under köpen av indianernas mark och uppgifter som skulle göra
förhandlingarna felaktiga eller illegitim finns inte med, något som redan vid förhandlingarna togs upp som ett stort problem.
8.2.2 Löjtnant Hugh L Scotts brev, 11 Maj 1893
Kritik över förhandlingarna och anklagelser av fusk och missgärningar började nästan omedelbart att samlas bland indianerna. Löjtnant Hugh L. Scott, som hade varit med under förhandlingarna och arbetat med indianerna skrev den 11 maj 1893 ett brev till den amerikanska presidenten med klagomål från Kiowa, Comancher och Apachenationerna om de avtal de nyligen skrivit på med Cherokee kommissionen. Brevet innehöll tre delar.66
1. Att ledarna Lone Wolf, Quanah (Quanah Parker) och Black Goose, som hade rest för att samtalat med presidenten och inrikesdepartementet för att diskutera de förhandlingar som hade skett i september/oktober 1892, inte representerade indianernas intressen och att de pengar som samlats in för att skicka Ahpiaton till Washington vägrades av
indianagenter. Pengarna gick istället till att finansiera och skicka Black Goose. Det fanns ingen tillit till dessa tre ledare. Många hade börjat tvivla på huruvida Lone Wolf och Quanah faktiskt var på deras sida.
2. Att en advokat med okänt namn i februari 1893 skulle med hjälp av agenterna på reservaten, ingått ett avtal med vissa medlemmar av indiannationen, bland annat Quanah,
65 Senate. Exec. Doc. No. 17, 52nd Cong., 2nd Sess. Den fjärde januari 1893, hämtad från United states congressional series No: 3055. Digitaliserad av Hathitrust, orginal University of California.
66 Washington DC, Library of Congress (MDLC) Hugh Lenox Scott Papers (HLSP) Box 6, Manuscript Division, 11 maj 1893.
Lone Wolf, Big Tree, att skydda folket av Texas då de hade anklagat indianer för att ha plundrat dem.
3. Att Cherokee kommissionen införskaffade signaturerna för att skriva på avtalet i oktober 1892 genom att ha blivit missvisade och lurade av tolken Joshua Given. De skrev på avtalet i tron att den inte skulle gå i verkan fören 4 år senare, något som inte var sant. När de som skrivit på insåg detta försökte de få sina namn borttagna men vägrades av kommissionen. Scott förde fram indianernas åsikt att avtalet då inte skulle gälla då tre fjärdedelar av nationens myndiga män behövdes för att avtalet skulle vara giltigt enligt avtalet vid Medicine Lodge. Något som kommissionen inte skulle ha om de fick ta bort sina namn från listan. 67
Tidssambandet mellan förhandlingarna och brevet är cirka ett halvår, detta gör att brevet blir den som källan som är näst närmst händelsen.
8.2.3 Hugh G. Brown uttalanden 28 Augusti 1893
Någon som också svarade på och bekräftade uppgifter Scotts brev var agenten och kaptenen Hugh G. Brown som arbetade med Kiowa, Comancher och Apacherna. I ett uttalande från den 28 augusti skriver Brown hur Joshua Given agerade ”flitigt” utanför kommissionens förhandlingar för att framkalla signaturer till avtalen. Brown bekräftade också att Given privat hade förklarat för indianerna att de avtal de skrev på inte skulle gälla förrän fyra år senare. ”The reputation borne by Joshua Given in this community warrants the belief that he was capable of any deception that he might think would be to his advantage.” Detta var det han uppfattat efter samtal med indianerna. Hugh avslutar med att bekräfta att de som ville stryka sina namn från avtalet vägrades.68 Grundaren och presidenten för föreningen Indian Rights association Herbert Welsh försökte också föra fram Scotts brev och de klagomål som tagits upp.
67 Washington DC, Library of Congress (MDLC) Hugh Lenox Scott Papers (HLSP) Box 6, Manuscript Division, 11 maj 1893.
68 Hugh G. Brown den 28 Augusti 1893, senate doc. No 77. 55th cong. 3rd sess, s 6.
My investigation and the one by Professor Painter of your association have developed such a mass of incontrovertible testimony that defied all possible successful contradiction. I am sure that nothing but apathy and indifference of ”the powers that be” have prevented the righting of this infamous outrage wich was consummated through bribery, misrepresentation and fraud.69
Både protokollet från förhandlingarna 1892, referenser till Löjtnant Scotts brev, Hugh G.
Brown och Herbert Welsh uttalande visades för 55:e kongressen för att sedan tryckas den 26:e januari 1899.70 Där lyftes anklagelserna upp om huruvida kommissionen hade gjort fel och om Given var skyldig.
Denna samling av olika källor ger skäl att ställa ett antal källkritiska frågor. Att avgöra huruvida dokumenten är tendensiös och har ett tydligt syfte som gör källan mindre värd att använda är i detta fall komplicerat. Det är återigen officiell handling från ett lands regering där majoriteten av de som skriver på något sätt tillhör eller får resurser från just denna regering. Att den tenderar till att gynna den amerikanska regeringen är tydligt.
Men finns det andra som drar åt andra hållet? Något som visar på en relativ öppenhet är att källan innehåller stor kritik över Cherokee kommissionens handlingar och Given.
Källan visar på en diskussion som handlade om hur/eller om kommissionen felaktigt hade genomfört förhandlingarna. Ett eventuellt resultat av ett sådant fel skulle vara att inte gå igenom med avtalet och att alla avtal ogiltighetsförklaras. Insatserna för ett sådant avslöjande blev då skyhöga och mycket stod på spel. En viktig person vars uttalanden togs med var Nelson A. Miles. Miles var en mycket högt uppsatt officer som tidigare hade deltagit i det amerikanska inbördeskriget och även hade lett trupper i flera av krigen mot indianerna. Efter krigen så argumenterade han ofta för indianernas rättigheter och var också nära löjtnant Scott. Miles beskriver hur alla planer att öppna reservatet borde avstanna medan förundersökningen medan undersökning av kommissionen pågår. Han fortsätter med att säga att avtalet borde ogiltighetförklaras om anklagelserna skulle visas sanna.71 Andra auktoriteter visar ett annat syfte. Inrikesministern Cornelius Newton Bliss
69 Herbert Welsh den 3:e november 1893, senate doc. No 77. 55th cong. 3rd sess, s. 6.
70 Senate doc. No 77. 55th cong. 3rd sess. 26:e januari 1899. Digitaliserad av Hathitrust digital library från congressional series 3171 (besökt 2019-01-22)
71 Senate doc. No 77. 55th cong. 3rd sess, s 5.
