EXAMENSARBETE
Var börjar och slutar journalistiken?
En kritisk diskursanalys av journalistikens gränser
Britta Elfving Persson 2014
Filosofie kandidatexamen
Medie- och kommunikationsvetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET
Institutionen för konst, kommunikation och lärande Examensarbete MKV Kandidat, V0012F
Var börjar och slutar journalistiken?
E
N KRITISK DISKURSANALYS AVJOURNALISTIKENS GRÄNSER
Britta Elfving Persson brijoh-3@student.ltu.se
2014-06-11
A BSTRACT
This essay puts the journalism concept in focus. The aim has been to find out whether it’s possible to identify some clear limitations on what type of media content that can be said to be journalism. Who has the right to produce it and how does different professionals who produce media content look upon journalism? In this context it has also been of in- terest to seek knowledge of how journalism is related to today's changing media envi- ronment and society on the whole.
The essay is based on research and theories of journalism and the growth and develop- ment of the journalist role. The idea has been to get a picture of how the ideals of journal- ism have been shaped and to identify the current discourse in order to set them against the reality of where journalism works today.
The methodology used is a critical discourse analysis according to the three-dimensional model of Norman Fairclough. The empirical material is based on personal interviews with five operators who in one way or another and in various media industries have good experience and points of contact with journalism.
The result indicates that earlier agreements about what journalism is still dominate the discourse and persist alongside new complex conditions that affect this. The traditional form of "clean" and independent investigating social journalism exists in fact in parallel or in competition with many other forms of media content today. Journalism, and the roles that come in contact with it, is to a great extent embedded in a complex system of major and minor grey areas.
Title Where does journalism begin and end?
– a critical discourse analysis of the borderland of journalism Author Britta Elfving Persson
Course Media and communication studies, thesis University Lulea University of Technology,
Institution for art, communication and education Tutor Johanna Parikka Altenstedt
Pages 60
Keywords journalism, journalist, public information officer, marketing, public relations and communication, professionalization, critical discourse analysis
S AMMANFATTNING
Denna uppsats sätter journalistikbegreppet i fokus. Syftet har varit att ta reda på om det går att identifiera några tydliga gränser för vilken typ av medieinnehåll som kan sägas vara journalistik. Vem har rätt att producera den och hur förhåller sig olika yrkesgrupper som producerar medieinnehåll till journalistiken som begrepp? Det har i sammanhanget även varit angeläget att söka kunskaper om hur journalistiken hänger ihop med dagens föränderliga mediesamhälle och samhällets utveckling i övrigt.
Uppsatsen bygger på forskning och teorier om journalistikens och journalistrollens fram- växt och utveckling. Tanken har varit att få en bild av hur journalistikens ideal har for- mats och att identifiera aktuella diskurser för att kunna ställa dem mot den verklighet där journalistiken finns idag.
Den metod som använts är en kritisk diskursanalys utifrån Norman Faircloughs tredi- mensionella modell. Det empiriska materialet bygger på personliga intervjuer med fem aktörer som på ett eller annat sätt och i olika mediebranscher har goda erfarenheter av och beröringspunkter med journalistiken.
Resultatet visar att tidigare överenskommelser om vad journalistik är fortfarande domi- nerar diskursen och lever kvar parallellt med nya komplicerade förutsättningar som på- verkar denna. Den traditionella formen av ”ren” och oberoende granskande samhälls- journalistik existerar i själva verket vid sidan om eller i konkurrens med många andra former av medieinnehåll.
Nyckelord: journalistik, journalist, informatör, marknadsföring, PR, kommunikation, kritisk diskursanalys
I NNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstract ... 2
Sammanfattning ... 3
Innehållsförteckning ... 4
Inledning ... 6
1. Bakgrund ... 7
2. Syfte och frågeställningar ... 9
2.1 Frågeställningar ... 9
2.2 Avgränsningar och urval ... 9
3. Tidigare forskning ... 10
3.1 Ett yrke växer fram ... 10
3.2 Journalistförbundets utveckling ... 10
3.3 Definitionen av journalistik ... 11
3.4 Den journalistiska etiken ... 12
3.5 Journalistikens roll i samhället ... 13
3.6 Arbetsmarknad i förändring ... 14
3.7 Journalistiken som profession ... 15
3.8 Är journalistiken på väga att de-professionaliseras? ... 16
3.9 Drivkrafter och medielogik ... 18
3.10 Förändrad arbetsmarknad och förändrade arbetsvillkor ... 20
4. Teoretisk ram ... 22
4.1 Diskursteori ... 22
4.2 Diskursordning ... 23
5. Metod och material ... 23
5.1 Personliga intervjuer ... 24
5.2 Intervjupersoner ... 25
5.2.1 Urval ... 25
5.3 Intervjuerna ... 26
5.4 Diskursanalys ... 27
5.4.4 Kritisk diskursanalys ... 27
5.4.5 Faircloughs tredimensionella modell ... 28
5.5 Reliabilitet och validitet ... 29
6. Resultat ... 30
6.1 Sammanfattning av intervju med Jan Nyberg ... 30
6.2 Sammanfattning av intevju med Tomas Riklund ... 33
6.3 Sammanfattning av intervju med Anders Lindberg ... 36
6.4 Sammanfattning av intevju med Bengt Larsson ... 38
6.5 Sammanfattning av intervju med Ulrica Widsell ... 41
7. Analys ... 43
7.1 Textnivå ... 44
7.1.1 Diskursen om det rena oberoendet ... 44
7.1.2 Två huvudlinjer av journalistik ... 45
7.1.3 Journalistik är inte bara nyheter – och nyheter är inte alltid journalistik ... 46
7.2. Diskursiv praktik ... 46
7.2.1 Förhållandet mellan journalistik, information och marknadsföring ... 47
7.2.2 "Vi gör liksom content till alla tre" ... 48
7.2.3 Ett yrke – men flera yrkesroller ... 48
7.2.4 Huvudsaken är att veta vilken hatt man har på sig ... 49
7.3. Social praktik ... 50
7.3.1 Journalistiken och marknadskraftena ... 50
7.3.2 Reflektioner omkring framtidens journalistik ... 51
8. Slutdiskussion ... 53
8.1 Resultatdiskussion ... 55
8.2 Förslag till vidare forskning ... 56
Referenser ... 57 Bilaga: Intervjumanual
I NLEDNING
Egentligen började allt med funderingar omkring journalistrollen, då det efter närmare tre års journalistikstudier gick upp för mig att gränserna för var den journalistiska profess- ionen börjar och slutar inte är helt givna.
Att som så många journalister idag, såväl erfarna som nyutbildade, exempelvis kliva in i informationsbranschen innebär i praktiken att inte längre kunna titulera sig journalist. Ett relativt vanligt argument är att trovärdigheten riskerar att skadas av att pendla mellan journalistrollen och andra närliggande yrkesidentiteter. Insikten gjorde mig till en början förvånad, ja faktiskt lite provocerad. Jag förstod inte riktigt? Visst, jag är fullt införstådd med journalistyrkets viktiga uppgifter – att granska statsmakten, sprida samhällsinformat- ion och fungera som åsiktsbildare. Och ja, jag är väl införlivad med journalistfackets etiska regler. Men, i ärlighetens namn finns det mycket idag som kallas journalistik som varken är oberoende eller särskilt kritiskt granskande. Själva hantverket är ju ungefär det- samma oavsett om jag producerar ett granskande samhällsreportage, bevakar melodi- festivalen eller informerar om händelser inom näringslivet. Ändå finns det uppenbarligen skillnader beträffande vad som är vad och vem som får kallas vad.
Mina funderingar har snurrat på högvarv omkring vad begreppet journalistik innebär och vad det står för idag. Jag har pratat med personer runt omkring mig, vettiga insiktsfulla människor med insyn och erfarenhet men ingen har kunnat ge mig ett svar som jag känt mig riktigt nöjd med. Till slut insåg jag att det kanske finns en lucka, inte bara i medieut- bildningarna, utan i medievärlden i stort. Det snackas om stora strukturförändringar och om en journalistik i kris men talas förvånansvärt lite om vad som egentligen är på väg att hända med själva journalistiken och vad det innebär för de professioner som arbetar i medievärlden.
Som sagt, jag var frustrerad. Till slut bestämde jag mig för att ta sats och dyka in i journa- listikens dimmiga gränsland för att försöka reda ut hur det står till, med så objektiva glas- ögon som möjligt.
1. B AKGRUND
Det är knappast en överdrift att påstå att medievärlden genomgår sin största förändring någonsin. Nya medieformer och tekniska innovationer utvecklas snabbare än vi hinner blinka. Institutioner och sociala strukturer omvandlas, samtidigt som gamla ekonomiska system går i kras eller utsätts för stora prövningar. Antalet medier och konkurrensen om publikens uppmärksamhet ökar hela tiden. Det får effekter på alla nivåer och förändrar såväl organisationer som yrkesroller och medieinnehåll. Möjligheterna i det nya inform- ations- och mediesamhället är på många sätt fantastiska men leder också till oväntade problem som måste identifieras och hanteras.
Traditionella medier kämpar för sin existens och journalistiken har hamnat i en djup kris, i vilken de nya medierna är mer eller mindre direkt involverade. Med krympande margi- naler har det blivit allt svårare att utföra det för journalister så viktiga uppdraget; att obe- roende och kritisk granska den politiska makten och andra styrande, i syfte att bevaka våra demokratiska intressen. En utbredd uppfattning är att kapitalistiska intressen i allt högre grad styr medieinnehållet som tenderar bli allt mer fragmenterat och ytligt, till för- mån för kraven på ekonomisk lönsamhet (Siapera, 2012).
När redaktioner läggs ner eller omstruktureras får det konsekvenser journalisterna. Så sent som 1990 arbetade två tredjedelar av alla anställda journalister på dagstidningar eller inom public service. Idag har dessa fått konkurrens av många andra kommersiella aktörer (Nygren, 2008).
Det blir allt mer sällsynt med tillsvidareanställningar och journalister mer eller mindre tvingas till otrygga arbetsvillkor med korta vikariat eller frilansuppdrag. Samtidigt efter- frågas kompetensen från andra håll och journalister är idag hett eftertraktade exempelvis inom den växande PR- och kommunikationsbranschen (Nygren, 2008, 2010).
I takt med att gamla system inte längre fungerar och ersätts med nya är både journalist- rollen och journalistiken på väg att förändras. Den tekniska utvecklingen, med möjlighet- er för i princip vem som helst att uttrycka sig och producera texter, har skapat konkurrens om publiken och svårigheter att exakt definiera vad som egentligen är journalistik. Förr var journalistik helt enkelt sådant som skapades av journalister (Hultén, 1999). Efterhand har nya former av journalistik vuxit fram och idag talas det vid sidan om nyhetsjournali- stiken om konsumentjournalistik, kulturjournalistik, sportjournalistik, underhållnings-
journalistik, medborgarjournalistik och så vidare. Det har skakat om själva begreppet i dess grundvalar.
Svenska Journalistförbundet är ett yrkesförbund med etiska regler som håller fast vid att journalistik måste drivas av publicistiska idéer, vara oberoende och utgå från allmänhet- ens intressen. Dessa ledord har varit och är fortfarande viktiga då journalistkåren, i egen- skap av den tredje statsmakten, har som främsta uppgift att granska våra makthavare och bevaka medborgarnas intressen i vårt demokratiska samhälle. Allt eftersom har gränserna mellan de journalistiska institutionerna och kommunikationsbranschen börjat suddas ut.
För att värna de journalistiska idealen är informatörer sedan 1990-talet utestängda från Journalistförbundet (Nygren, 2008). Att som journalist ta anställning inom kommunikat- ionsbranschen betraktas inom journalistkretsar ibland som att ”gå över till andra sidan”.
Känslan är att det generellt anses som finare och viktigare att vara oberoende journalist.
I själva verket går utvecklingen mot att journalistkåren blir alltmer heterogen. Gränserna mellan yrkeskategorierna inom media och vad som är att betrakta som (nyhets-) journali- stik eller marknadsföringsjournalistik överlappar varandra. Skiljelinjen mellan journa- lister och andra yrkeskategorier, som informatörer/kommunikatörer/PR-medarbetare, blir allt otydligare (Nygren, 2008, 2010).
De företag, myndigheter och organisationer som inte tycker att mediernas bevakning räcker till skapar egna nyheter för att nå ut med sin information – med redaktionella me- toder och enligt journalistiska modeller. Samtidigt har journalistik blivit en handelsvara på nya sätt, när den hotade dagspressen desperat söker nya inkomstkällor. Företag har möjlighet att köpa advertorials, skräddarsydda marknadsförande artiklar som publiceras i dagstidningarnas bilagor. För läsaren blir det i samma takt allt svårare att avgöra i vilken kontext redaktionellt material förekommer.
Uppfattningarna om vad som är att betrakta som journalistik ser ut att skilja sig vida åt.
Många inser att journalistiken och journalistrollen är på väg att förändras, men det är svårt att ringa in problemen och att analysera konsekvenserna då många olika faktorer inverkar.
Ämnet är i högsta grad aktuellt och ligger i tiden då fenomenet är ett reellt faktum som är långt ifrån belyst eller accepterat ute på fältet och heller inte speciellt utforskat på veten- skaplig nivå. Förhoppningen är att resultatet av denna studie kan komma att så ett litet
frö och inspirera till viktiga diskussioner omkring journalistikbegreppet, inom branschen och i framtidens medieutbildningar, samt bli ett värdefullt led i att förtydliga och stärka yrkesrollerna för professionellt verksamma.
2. S YFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Uppsatsens syfte är att studera var gränserna går för vad som är att betrakta som journali- stik i dagens komplexa mediesamhälle.
Studien skall betraktas som något av en pilotstudie av ett stort ämne och inte som ett för- sök att formulera en normativ teori. Uppsatsen syftar till att fånga upp tendenser om det aktuella läget med sikte att eventuellt mobilisera nya överenskommelser omkring journa- listiken samt journalisters och andra mediearbetares yrkesroller.
2.1 Frågeställningar:
• Vilken typ av medieinnehåll kan sägas vara journalistik? – Vem eller vilka har rätt att producera den? – Hur förhåller sig olika yrkesgrupper som producerar journalistik, eller medieinnehåll, till journalistiken?
• Hur hänger journalistiken ihop med dagens mediesamhälle och samhällets ut- veckling i övrigt? – Finns det skäl att ompröva journalistikbegreppet eller är det viktigt att hålla fast vid etablerade etiska ideal? – Hur ser journalister och andra typer av mediearbetare (informatörer/kommunikatörer/PR-arbetare) på
varandra?
2.2 Avgränsningar och urval
Uppsatsen utgår från den diskurskritiska teoritraditionen och urvalet baseras i huvudsak utifrån de diskurser som existerar inom journalistikens och journalistrollens domäner.
Syftet har varit att analysera hur ett antal yrkeskategorier inom media ser på journalistik- begreppet och att ställa dessa diskurser mot utvecklingen i mediesamhället och i viss mån samhället i övrigt.
Då diskursanalysen som metod är fokuserad på ingående textanalys är studien avgränsad inom ramen för vad som är tidsmässigt är rimligt för en uppsats på denna nivå. Även det empiriska urvalet begränsas utifrån dessa premisser.
3. T IDIGARE FORSKNING
I följande kapitel framläggs forskning om såväl journalistikens som journalistrollens ut- veckling. Det är ett medvetet val då studiens karaktär inte har gjort det möjligt att isolera journalistiken från dess utövare. Inledningsvis presenteras journalistikens historia samt ett antal rådande definitioner. Därefter följer en beskrivning av utvecklingen under 1900- talet fram till idag, för att förklara vilken betydelse journalistiken har haft för samhällsut- vecklingen och hur journalistrollen förändrats fram till idag. Sist av allt riktas blickarna mot framtiden.
3.1 Ett yrke växer fram
Journalistyrket är ett gammalt skrå med ursprungligen praktisk inriktning som har ut- vecklats under drygt ett sekel. Under lång tid utbildades journalister i hantverket i form av lärlingskap. Endast ett fåtal var akademiker som specialiserade sig inom ett område.
Journalistik var länge detsamma som bevakningen av politik (Selander, 1989).
Svenska Journalistföreningen bildades i Stockholm den 21 oktober 1901 med syfte att tillvarata tidningsmedarbetarnas intressen och höja kårens ekonomiska ställning. Flera yrkesbenämningar diskuterades innan det franska ordet journalist fick genomslag. Före- ningen var från början ett yrkesförbund med tydliga yrkesregler som skulle avgränsa journalisterna mot de notisjägare som sålde sensationsnyheter till redaktionerna. I början hade dock Journalistföreningen stora problem med politiska motsättningar och låg med- lemsanslutning. Yrket sågs mer som ett kall än ett lönearbete och medlemmarna hade svårt att anpassa sig till fackliga krav (Petersson, 2006).
3.2 Journalistförbundets utveckling
Det skulle dröja ända till 1940-talet innan föreningen fick växande legitimitet. Parti- pressens starka ställning gjorde att det tog ytterligare 10-20 år innan förbundet fick en ställning som gjorde att yrkesområdet gick att kontrollera. När Svenska Journalistföre- ningen 1950 blev Svenska Journalistförbundet ökade medlemsantalet. Yrket blev mer självständigt och en långsam professionalisering tog fart (Petersson, 2006).
Journalistförbundet har spelat en viktig roll för att forma värderingar och normer inom den journalistiska professionen, till exempel när det gäller yrkesetiken och publicerings-
reglerna. Som ett led i professionaliseringen av journalistkåren och strävan efter att skapa ett yrkesförbund började det på 1980-talet ifrågasättas om informatörer och personaltid- ningsredaktörer egentligen var journalister. Diskussionerna slutade med att informatö- rerna uteslöts 1992 (Nygren, 2010).
Medlemsantalet i Journalistförbundet ökade under många år, från knappt 5 000 med- lemmar 1965 till drygt 19 000 medlemmar år 2002 (Nygren, 2010). Sedan dess har med- lemsantalet vänt nedåt och idag (2014) har Journalistförbundet omkring 17 000 med- lemmar (www.sjf.se). Nedgången beror främst på att dagspressen ger färre arbetstillfällen och att ungdomar, som ofta har sämre arbetsvillkor, inte söker sig till Journalistförbundet i samma utsträckning som tidigare (Nygren, 2010).
3.3 Definitionen av journalistik
De journalistiska idealen kan spåras ända tillbaka till upplysningstiden och de första tid- ningarnas framväxt på 1700-talet. De är intimt förknippade med demokratins och mod- ernismens ideal – en strävan efter sanning, krav på öppenhet och debatt och en vilja till granskning av olika typer av makthavare (Hvitfelt & Nygren, 2008).
Enligt Nationalencyklopedin är journalistik benämning på såväl insamling, urval, bear- betning och presentation av material i massmedier som på resultatet av denna verksam- het, dvs. det redaktionella innehållet i medierna. Ytterst avser journalistiken att skildra verkligheten. Den skiljer sig från skönlitteraturen genom att inte syssla med fiktion och från vetenskapligt arbete genom sitt krav på aktualitet. Journalistikens framväxt är intimt förknippad med massmediernas utveckling. Det går att tyda två huvudlinjer i utveckling- en av journalistiken i Sverige. Den ena är ett ökat utrymme för en kritiskt granskande journalistik, kännetecknad av att enskilda journalister framträder i granskarens roll. Den andra utvecklingslinjen avser den ökade kopplingen mellan journalistik och underhåll- ning som har expanderat sedan 1970-talet (www.ne.se).
The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free ands self-governing. (Kovach & Rosenstiel 2007, s.12)
Enligt Kovach och Rosenstiel (2007) finns några tydliga överenskommelser om journali- stik som medborgarna måste kunna räkna med. De ställer upp tio kriterier som journa-
lister bör fullfölja för att upprätthålla journalistikens roll som informationskälla, så att medborgarna kan förbli fria och självstyrande (Kovach & Rosenstiehl, 2007, s.5-6):
1. Journalistens första skyldighet är sanningen.
2. Journalistens första lojalitet är medborgarna.
3. Journalistens disciplin är verifiering.
4. Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.
5. Journalisten måste agera som självständig bevakare av makten.
6. Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.
7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.
10. Medborgare också har rättigheter och skyldigheter när det gäller nyheter.
Journalistiken styrs av att det som förmedlas ska vara sant, relevant och intressant. Jour- nalistik brukar även beskrivas som att vara en del av det offentliga samtalet. Eftersom ett bra samtal bör vara uppriktigt, ifrågasättande, medvetet, förutsättningslöst samt även måste ta upp tankar och idéer som är obekväma, bör även journalistiken göra det (Hul- tén, 1999).
Teoretiskt kan journalistik dels beskrivas som en arbetsmetod med fältarbete, grävande, undersökande och arbete med källor och intervjuer, dels som ett presentationssätt av den färdiga produkten. Journalistik är inte bara innehåll utan även förmågan att behärska olika presentationstekniker. Eftersom journalistik är en handelsvara måste den vara kon- centrerad, lätt att förstå och presenterad i bekanta berättelsemönster. Ur journalisternas egen synvinkel ses journalistiken som en profession, ett yrke med regler, rutiner, tradit- ioner, arbetssätt, förhållningssätt och attityder (Hultén, 1999).
3.4 Den journalistiska etiken
Yrkesregler fanns med som en fråga redan när förbundet grundades – ett syfte var ju att höja yrkeskårens status (Petersson, 2006). De allra första etiska reglerna formulerades inom Publicistklubben, som bildades redan 1874. Sedan 1920-talet har Journalistförbun- det deltagit i Pressens opinionsnämnd (Weibull & Börjesson, 1995).
I Sverige finns flera lagar som påverkar journalistiken. De pressetiska reglerna i Spelregler för press, tv och radio har skapats av mediebranschen vid sidan om lagstiftningen i Tryck- frihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Offentlighetsprincipen. (Pressens samarbetsnämnd, 2010). Reglerna faller inte under någon lag utan är tänkta som riktlin- jer för agerandet. De ska ge den enskilde skydd mot publicitetsskador och vara normgi- vande för den journalistiska etiken genom att ange särskilda yrkesetiska regler för med- lemmarna att följa. Yrkesreglerna är till för att öka journalistikens trovärdighet – den som granskar måste tåla att själv bli granskad. Ingen utifrån ska kunna hindra eller inskränka publicitet och redaktionerna ska inte ta emot gåvor som kan uppfattas som mutor. Regler mot textreklam finns för att ingen utomstående ska kunna köpa eller på annat sätt på- verka mediebudskapet. Reglerna ska till exempel förhindra att reklam förekommer i red- aktionellt material. Den som uppenbarligen kränker kårens anseende kan uteslutas ur förbundet (ibid).
3.5 Journalistikens roll i samhället
Förr var journalistik helt enkelt sådant som journalisterna gjorde. Till att börja med fanns inget behov eller intresse av att definiera journalistikbegreppet eller att definiera skillna- der gentemot hantering av andra typer av information. Å andra sidan fanns heller inga krav för medlemskap i förbundet, vilket gjorde att kvalitén på journalistiken var i högsta grad varierande (Hultén, 1999).
Diskussionerna om vad som får kallas journalistik och vilka som är journalister – och därmed är kvalificerade att tillhöra Svenska Journalistförbundet – har varit många genom åren. I takt med att gränserna till närliggande yrkeskategorier började suddas ut växte kraven på nya gränsdragningar. Från fackligt håll har det framför allt varit viktigt att reda ut begreppet så att gränserna mellan journalistik och reklam/PR inte blir otydlig (Hultén, 1999).
Massmedierna fullgör tre uppgifter som är särskilt angelägna för den fria åsiktsbildning- en, nämligen uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, uppgiften att granska de inflytelserika i samhället och uppgiften att låta olika åsikter komma till tals (SOU1995:37, s.156).
Den svenska pressutredningen 1994 utgår från att staten kan ställa krav på medierna och att journalistiken skall arbeta i demokratins tjänst. I praktiken gäller detta dock endast
public-serviceföretagen och TV4. Staten kan visserligen uppmuntra och argumentera för att även fria medier ska arbeta mot målen men kan inte ställa det som krav, då dessa i huvudsak styrs av den kommersiella logiken (Strömbäck & Jönsson, 2005).
Mediernas viktiga roll i demokratiseringsprocessen beskrivs även av den tyske sociologen Jürgen Habermas, genom begreppet borgerlig offentlighet. Han menar att det behövs ett forum för att formulera samhällsfrågorna. När den borgerliga offentligheten fungerar flö- dar information fritt och människor behandlas som medborgare snarare än konsumenter.
Massmedierna bidrar i processen genom att hjälpa till att skapa sociala utrymmen för offentlig dialog – media ses som avgörande för demokratin och journalistiken erbjuder en arena och verktyg till det offentliga samtalet (Habermas, 1984).
3.6 Arbetsmarknad i förändring
Ett sätt att definiera yrkesgruppen var tidigare medlemskapet i Journalistförbundet, ef- tersom den fackliga organisationen är bärare av såväl yrkesidentitet som yrkesvärdering- ar. Förbundet håller fortfarande ihop den journalistiska professionen, stärker den journal- istiska identiteten och de värderingar och normer som finns inom (Nygren, 2010). De senaste åren har dock osäkerheten om vad som är att betrakta som journalistik ökat. Suc- cessivt medlemstapp och stor genomströmning av medlemmar är tecken på otydliga gränser för journalistyrket. En tredjedel av de som gått ur förbundet är frilansare som blandar journalistiskt arbete med andra typer av uppdrag, t.ex. inom informationssek- torn. I en rapport till kongressen 2008 pekade förbundsstyrelsen på följande områden, där det är svårt att avgöra om det handlar om journalistiskt arbete eller inte (Nygren, 2010, s.19):
• webbsajter där journalistik blandas med andra typer av innehåll
• produktionsbolag som levererar innehåll till både TV- och radiokanaler och gör personal-. och kundtidningar
• tidningar som är en del av företagens marknadsföring
• frilansare som blandar journalistiskt arbete med annan verksamhet, t.ex. informat- ion, reklam och PR
Kongressen kom fram till att medieformerna inte har någon betydelse – det viktigaste kriteriet är att innehållet är journalistiskt:
Mom. 1. Medlem kan den vara som är anställd eller frilans, med i huvudsak journalist- iska arbetsuppgifter, vid svenskt eller i Sverige verksamt massmedium.
Journalistiska arbetsuppgifter har den som självständigt framställer, väljer, bedömer eller bearbetar redaktionellt material för massmediers räkning eller har andra med Journalist- förbundets yrkesregler förenliga journalistiska uppgifter. (https://www.sjf.se)
Beslutet innebär i praktiken att endast de som har ett självständigt journalistiskt arbete för ett massmedium kan bli medlemmar, vilket innebär att utestängningen av yrkesgruppen informatörer från Journalistförbundet alltjämt står fast. Ändå finns enligt Nygren (2008) ett växande gränsområde med anställda i produktionsbolag och frilansare som både arbe- tar med journalistik och information/PR. I dessa grupper blir det i praktiken osäkert vilka som kan vara medlemmar i Journalistförbundet utifrån gällande regler (ibid).
3.7 Journalistiken som profession
Ordet professionalisering beskrivs enligt Nationalencyklopedin både som ökad yrkes- skicklighet, att någon blir ”proffsigare”, och att en yrkesgrupp utvecklas mot en sam- manhållen profession. Professionalisering handlar om det senare (http://www.ne.se).
Professionsforskningen engagerar framför allt sociologer och historiker som studerar pro- fessioners uppkomst och betydelse på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Modern forskning ser professionernas framväxt främst som ett resultat av social och politisk kamp kopplade till industrialismens tidevarv. Professionerna slår sig fram på en marknad som de vill kontrollera och strävar till exempel efter att ”exkludera andra grupper från en viss utbildning och på det sättet avgränsa sitt yrke från att ’invaderas’ av underordnade grup- per i professionshierarkin.” Yrken som inte når ända fram till att bli självständiga besk- rivs ofta som semiprofessioner (http://www.tam-arkiv.se).
Klassisk amerikansk professionaliseringsteori betonar följande fyra huvuddrag hos pro- fessionella (Torstendahl, 1989, s.26):
• De har autonomi över sitt kunskapsområde, ett slags kunskapsmonopol som ger gruppen en särställning;
• För att kunna utöva denna professionella autonomi och kunna ta egna beslut i det dagliga arbetet måste de ha makten över sitt arbete;
• Den professionella autonomin medför ett ansvar och kräver en särskild etik som också regleras genom yrkesregler och intern granskning;
• Professionerna skapar professionella yrkesorganisationer för att värna autonomin Professioner grundas på kompetens och professionell etik, har ett särskilt samhällsintresse och förutsätter en specialiserad, systematisk utbildning. Dessutom präglas de av altruism, en strävan att arbeta för det allmännas bästa – att tillhöra en profession innebär att stå för en neutralitet i arbetet och att arbeta för ett högre mål som ligger utanför det enskilda intresset. För att bevara autonomi och kunskapsmonopol är det inte ovanligt att profess- ioner utvecklar utestängningsmekanismer i form av exempelvis medlemskap i yrkesorga- nisationer eller någon form av statlig legitimering (Nygren, 2008; Torstendahl, 1989).
Om villkoren för yrkesgruppen börjar skilja sig allt mer från dessa förutsättningar hotas den professionella identiteten och då talas det i stället om motsatsen, så kallad de- professionalisering. Det kan till exempel bero på att andra yrkesgrupper lyckas ta sig in på professionens område eller att professionen drabbas av arbetslöshet. Effekterna kan bli att spänningarna inom professionen ökar och att gränserna mot andra yrkesområden blir otydliga samtidigt som statusen sjunker och autonomin minskar (Nygren, 2008; Torsten- dahl, 1989).
3.8 Är journalistiken på väg att de-professionaliseras?
Utifrån ovanstående kriterier blir slutsatsen att journalister som yrkesgrupp uppfyller en del av kriterierna för professionalisering, men långt ifrån alla. Journalistik brukar benäm- nas som en semi-profession men enligt Nygren (2008) finns idag flera tecken på de- professionalisering:
Altruismen, att journalister ska sätta det allmännas bästa framför sitt eget och mediernas kortsiktiga vinster, ifrågasätts när de ekonomiska drivkrafterna blir allt starkare i medie- företagen. Nya medier som växer fram är mer renodlat kommersiella, t.ex. gratistid- ningar och privata tv-kanaler, medan de gamla medieföretagen pressas i en hårdnande konkurrens. Oavsett om man anser att journalistiken blir bättre eller sämre med starkare kommersiella drivkrafter, så innebär detta att den altruism som präglar en professionell ideologi försvagas. (Nygren 2008, s.160)
Det högre målet om altruism utvecklades redan långt tillbaka, när partipressen började knyta sina mål till de politiska värderingar som tidningarna stod för. Alla medieföretag
utanför public service står dock under ekonomiskt ansvar, vilket innebär att de vid sidan om de publicistiska uppdragen är tvungna att förhålla sig till företagsekonomiska mål.
Utan självständig ställning är det omöjligt för redaktioner och enskilda journalister att sätta de professionella normerna före marknadslogiken, vilket får till följd att journalisti- ken blir allt svagare som profession (Nygren, 2008).
En annan aspekt är att kunskapsmonopolet är brutet. Förr var det bara journalister som hade tillgång till medierna och möjlighet att skapa journalistik. Nu kontrollerar journa- listerna inte längre tillträdet till medierna – genom Internet kan alla gå direkt till medier- nas källor för att söka fakta, och även publicera sig på webbsidor och bloggar (Hvitfeldt &
Nygren, 2008).
I samma takt blir det allt svårare att bedöma vad som är journalistiskt arbete, då samma yrkeskunskaper används i t.ex. information och marknadsföring. Inom medieföretagen blir de anställda mer av mediearbetare som i olika hög grad sysslar med innehåll, teknisk produktion och ekonomi/marknadsföring. Underleverantörer som produktionsbolag och frilansare arbetar ofta både med journalistik och andra typer av medieinnehåll, t.ex. PR och information. Staten eller yrkesorganisationer kan heller inte utestänga någon eller styra vilka som ska få komma till tals i medierna, med hänvisning till yttrande- och tryck- frihetslagarna. Journalistik kan i princip framställas av vem som helst – man behöver inte ens vara journalist. (Nygren, 2008).
Sedan informatörerna utestängdes på 1990-talet har Journalistförbundet utvecklats till ett yrkesförbund för journalister. Idag förlorar förbundet medlemmar och har svårt att orga- nisera de som arbetar i nya medieformer. Det har förts diskussioner om att välkomna informatörer igen, för att skapa ett större underlag. Det skulle dock kunna innebära att förbundet tappar sin status som yrkesförbund. I samma takt har det för Journalistförbun- det så viktiga etiska regelsystemet försvagats. Legitimiteten i reglerna ifrågasätts eftersom de inte omfattar nya medier som växer fram (Nygren, 2008).
Det enda som pekar på en fortsatt professionalisering är det faktum att utbildningsnivån inom kåren ökar. Universiteten har visserligen fått stark konkurrens från många andra typer av medieutbildningar men den stora majoriteten av Journalistförbundets medlem- mar har idag utbildning på universitetsnivå (Nygren 2008). Kritiska röster menar dock att professionen i praktiken har mycket litet inflytande och överblick vad gäller utbildningar- nas innehåll, vilket riskerar att journalistiken kommer i skymundan. Många nyutbildade
går till arbeten i journalistikens gränstrakter, dvs. till yrken inom information och PR (ibid).
Frågan är om det längre går att tala om en gemensam yrkesroll för alla journalister.
Dessa normer och värderingar flyttas i det redaktionella arbetet över till en större och mer heterogen grupp av ”mediearbetare”; de anpassas till de olika mediernas förutsätt- ningar och leder till en mer divergerande journalistik i det moderna nätverkssamhällets alla medier. (Hvitfelt & Nygren 2008, s.166)
3.9 Drivkrafter och medielogik
Hultén (1999) menar att medieföretagen dels är kunskapsinstitutioner med ansvar för att sprida viktiga intressanta budskap som samhället efterfrågar, dels ekonomiska eller kommersiella institutioner med direkta relationer till marknadens krav på kommersiell lojalitet.
Det handlar om makt. Och det handlar om tolkningsföreträde. Det handlar om kunskap och pengar. Det handlar om syfte, styrning, hot, belöning. Och det handlar om drivkraf- ter. Det handlar om en affär mellan sändare och mottagaren. Det handlar här om det obevekliga, det befallande hårda fältets imperativ och det beroende mjuka fältets proces- ser kring värderingar och förhållningssätt, där ingen gräns egentligen går att formulera, men där det ekonomiska och teknologiska imperativets obeveklighet ändå både utgör förutsättningarna och anger gränser. (Hultén 1999, s.414)
För att beskriva hur journalistiken befinner sig i spänningsfältet mellan politik och mark- nad använder medieforskarna Croteau och Hoynes (2001) modellerna ”the market mo- del” och ”the public sphere”. Medierna förväntas med sitt innehåll bidra till demokratin, samtidigt som de måste generera ekonomiska vinster för att tillfredsställa ägare och inve- sterare. Publicistisk logik som värdesätter fri och oberoende journalistik och bidrar till välinformerade medborgare står emot kommersiell logik som skapar ekonomisk vinst och tar hänsyn till vad publiken efterfrågar. Det är inte möjligt att endast utgå från den public- istiska logiken– journalistiken måste ta hänsyn till den kommersiella logiken: ”It is unre- alistic to expect that individual journalists resisting the commercial pressures within the media today can have much impact” (Croteau & Hoynes, 2001, s.249).
Att ställa en marknadsmodell mot en demokratimodell innebär enligt Strömbäck & Jöns- son (2005) att göra en grov förenkling då dessa två inte alltid är i konflikt med varandra.
De menar dock att det ändå är möjligt att identifiera några skillnader mellan journalistik som står i demokratins respektive marknadens tjänst. Skillnaderna ligger i journalistikens syfte, moraliska uppdragsgivare, i vilken roll människor tilltalas och synen på ansvar.
Journalistik i demokratins tjänst har till uppgift att informera samhällets medborgare och bevaka vilka frågor som är viktiga, hur samhället utvecklas och hur politiska makthavare sköter sitt jobb. Med andra ord tillhandahålla den information som medborgarna behöver.
Journalistik i marknadens tjänst har ägare och investerare som uppdragsgivare i ryggen och ansvar för att generera vinster. Den typen av journalistik säljer den information som publiken efterfrågar och kan betraktas som vilken handelsvara som helst (ibid).
Konkurrensen om publiken och reklamintäkterna ökar och marknadstänkandet har de senaste åren tagit en allt större plats inom medieföretagen. En konsekvens har blivit att många typer av journalistik i första hand bedöms utifrån kostnader, vilket i sin tur får effekter för såväl det publicistiska innehållet som journalisternas inflytande (Nygren, 2008).
Göteborgs Universitet har sedan 1989 i samarbete med Journalistförbundet gjort regel- bundna undersökningar med journalister om allt ifrån deras bakgrund, arbetssituation, värderingar omkring journalistik, partisympatier och syn på samhället. Den senaste undersökningen redovisas i rapporten Svenska journalister 1989-2011 (Asp m.fl., 2012). Ul- rika Andersson och Jenny Wiik presenterar i denna en undersökning om hur journalist- kåren ser på journalistikens drivkrafter. Resultatet visar att journalisterna anser sig ha betydligt mindre inflytande än tidigare och att trycket från företagsledning, ägare och annonsavdelning ökat (s.62):
Figur 1: Tabell, upplevd förändring av journalistikens drivkrafter
Journalisterna anser att de marknadsinriktade och tekniska drivkrafterna styr journalisti- ken i högre grad än tidigare och att de professionella drivkrafterna försvagats. De äldre och mer erfarna journalisterna upplever detta i högre utsträckning än de mindre erfarna (Andersson & Wiik, 2012, s.62-63).
Den generella uppfattningen om förskjutningar av drivkrafterna överensstämmer väl med situationen i den omgivande kontexten. Verkligheten präglas av omfattande teknisk ut- veckling, nya medieformer, ökad konkurrens och tydligare krav på̊ ekonomisk lönsam- het. Upplevelsen av de ekonomiska och tekniska drivkrafternas ökade dominans, samt de professionella och ideologiska drivkrafternas försvagning, kan ses som en spegling av en övergripande marknadsorientering i samhället i stort. Journalistprofessionen står inför en omvärdering av de grundläggande värden som sedan sjuttiotalet karakteriserat profess- ionell journalistik. Slutsatsen blir att vi sannolikt kan förvänta oss en sammanflätning av såväl publicistiska som ideologiska marknadsekonomiska värden och att journalistiken måste ta allt större hänsyn till den kommersiella logiken (Andersson & Wiik, 2012, s.65).
3.10 Förändrad arbetsmarknad och förändrade arbetsvillkor
Enligt Nygren (2008) har journalistikens yttre förutsättningar förändrats på följande tre områden:
• Förskjutningar mellan olika typer av medier: de breda mediernas tillbakagång och nischmediernas tillväxt
• Starkare ekonomiska drivkrafter i medieföretagen, och lägre murar mellan redakt- ion och ekonomi/marknadsavdelningar
• En förändrad arbetsmarknad för journalister med allt större skillnader mellan olika grupper av journalister.
I rapporten Journalist – och sen då? (Nygren, 2010) redovisas vilka som lämnar Journalist- förbundet och varför. Resultatet visar att det enskilt största område som journalister söker sig till när de byter arbete är PR/marknadsföring och information. Hela 28 % av under- sökningsgruppen hade fått anställning inom dessa branscher. Den vanligaste orsaken till varför de lämnat journalistyrket uppgavs vara osäkra anställningsformer, dåliga utveckl- ingsmöjligheter samt dåliga arbetsvillkor och arbetsmiljöer. Journalisterna upplevde dess- sutom att deras journalistiska kunskaper och erfarenheter var värdefulla, både inom
PR/information/marknadsföring och i andra typer av jobb.
I Journalistförbundets Framtiden har redan varit här hejat och passerat (2009) säger journa- listen Ellen Andersson att journalister idag tävlar med alla andra som använder tekniken för att nå ut med information. Dessutom blir det allt svårare att skönja vem som är jour- nalist, informatör och PR-anställd. Textreklam kan vara förvillande lik redaktionell text och gränserna mellan professionerna blir allt luddigare. Det kommer att bli än viktigare att särskilja journalistiskt material från reklam och att många redaktioner kommer att se det som ett sätt att överleva, om alternativet är att inte bli publicerad alls (ibid).
Andersson (2009) anser att hennes kollegor i USA har kommit längre när gäller insikten att journalistiken måste ha inkomster för att överleva. Slutsatsen dras efter en studie av nätverket AlwaysOn, en nyhetssajt som bevakar innovationer och informerar om det ent- reprenöriella samhället i Silicon Valley-området i Kalifornien. Redaktionen består av ett mindre antal journalister samt frilansare och verksamheten finansieras genom konferen- ser över USA, där representanter från företagen intervjuas. Företagen har ett stort behov att få ut information, då de inte får särskilt stort utrymme i traditionell nyhetsbevakning, samtidigt som det genererar pengar till redaktionen. Samarbetet uppges fungera bra tack vare att stor vikt läggs vid att isolera den redaktionella verksamheten från annonsavdel- ningen (ibid).
Ullamaija Kivikuru, tidigare professor i journalistik vid Svenska social- och kommunal- högskolan vid Helsingfors universitet skriver i sitt avskedstal Resande teorier om journalistik (2010) att det talas väldigt lite om journalistiken i det nya mediesamhället, trots att den av allt att döma står inför sin största kris någonsin. Det pratas om globalisering, digitali- sering, sociala medier och medborgarnas möjligheter att delta men alldeles för lite om vad som händer med innehållet, själva essensen i journalistiken: ”Till och med de färsk- aste manualerna om journalistik och i synnerhet nyhetsjournalistik presenterar fixerade regler om hur man borde bete sig för att producera ”riktig” journalistik” (Kivikuru, s.6).
Vidare säger Kivikuru (2009) att såväl verksamma journalister som forskare sticker hu- vudet i sanden när det egentligen är hög tid för ”soul-searching”. Hon menar att det inte finns många teoretiska resonemang att ta till, då forskningen till stor del vänt sig bort från journalistiken. De påståenden som finns grundar sig ofta i journalistikens kontroversiella praxis. Studier omkring journalistik har blivit en raritet i skuggan av studier av andra ty-
per av medieforskning. Det menar hon är oroande då det i framtiden kommer att finnas mer konkurrens, mindre pengar och färre journalister, och hon frågar sig vad som kom- mer att hända med journalistiken då (ibid).
4. T EORETISK RAM
4.1 Diskursteori
Diskursbegreppet har blivit ganska svårt att definiera eftersom det ofta används urskill- ningslöst utan närmare bestämning av vad det betecknar. En enkel definition av diskurs är ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Begreppet rymmer en idé om att språket är strukturerat i olika mönster som skapas när vi agerar inom olika områden – det talas till exempel om en medicinsk diskurs eller en politisk diskurs. Diskursanalysen kan sägas vara en analys av dessa mönster. Vårt sätt att tala på speglar inte neutralt vår omvärld, våra sociala relat- ioner och våra identiteter. Tvärtom har vi en aktiv roll i all skapa och förändra dem. Ge- nom att avgränsa den värld vi lever i skapas olika diskurser som vi använder för att besk- riva den. (ibid).
Diskurser behövs för att vi ska kunna ordna vår tillvaro och kategorisera kunskap. Utan diskurser skulle vi ständigt behöva förklara vad vi menar, då inget av det vi yttrar eller skriver kan tas för givet. Det skulle inte finnas någon förförståelse – varje enskild situat- ion och företeelse skulle behöva förklaras på nytt varje gång den blev aktuell. Det skulle dessutom inte vara möjligt eftersom språkets alla ord är laddade med värderingar. Det finns med andra ord inget neutralt sätt att med hjälp av språket beskriva världen, då all språkanvändning skapar eller återskapar diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Diskursbegreppet används bland annat för att belysa skillnaderna mellan olika institut- ioners språk (skolan, vetenskapen, medier etc.). På institutionell nivå kan det därför vara relevant att studera vad som sker när olika diskurser möts och konfronteras. En annan innebörd av diskurs har de moderna institutionernas framväxt som utgångspunkt. In- stitutioner som exempelvis vetenskapen, medicinen och medierna har utvecklat olika former av kunskap som förknippas med en viss expertis, som har kommit till genom reg- ler, rutiner och konventioner. Institutionernas arbetsformer etableras successivt genom att upprepas gång på gång samtidigt som onödiga inslag har rensas bort. De identifieras ge-
nom hur de är strukturerade och hur de skiljer sig från andra verksamheter i samhället (Ekström & Larsson, 2010).
Diskursen är således allt som sägs, skrivs och görs inom en institutionell sfär, inklusive de komplexa relationerna mellan allt som sägs skrivs och görs. Viktigt att uppmärksamma är relationen mellan det som är inom och utom diskursen (det som exkluderas). (Ekström &
Larsson 2010, s.272)
4.2 Diskursordning
Eftersom språket erbjuder omväxlande versioner av verkligheten finns det ständigt en diskursiv kamp om vad som är rådande. Den diskursiva kampen handlar om de olika sätt varpå man kan tala om verkligheten. Dessa kämpar hela tiden om att nå ett övertag inom det fältet. Diskurser kan sammankopplas med olika samhällsarenor såsom politik och massmedia (Börjesson & Palmblad, 2007).
En diskursordning är en uppsättning diskurser som existerar tillsammans inom en viss begränsad kontext. Diskursordningen är summan av alla diskurser som används inom exempelvis en social institution. Diskursordningen utgör de resurser som finns till förfo- gande, vilket sätter gränser för vad man kan säga inom ett visst område. Att inom en in- stitution bygga på en diskurs som används rutinmässigt bidrar till att reproducera denna.
Samtidigt finns det alltid möjlighet att förändra diskursordningen, genom att utnyttja dis- kurser och genrer på nya sätt eller att införliva andra: ”Diskursordningar är i särskild grad öppna för förändring när det införs diskurser och genrer som tillhör en annan diskursord- ning.” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5. M ETOD & M ATERIAL
Undersökningen bygger på litteraturstudier samt enskilda intervjuer med ett antal nyck- elpersoner bestående av företrädare för ett antal medieinstitutioner samt Journalistför- bundet.
Intervjustudien har genomförts enligt de sju faserna tematisering, planering, urval, inter- vjuer, utskrift och bearbetning, redovisning och analys samt rapportering (Ekström &
Larsson, 2010, s.58). Materialet har bearbetats utifrån en kritisk diskursanalys enligt Norman Faircloughs trestegsmodell, den metod som anses mest utvecklad för forskning
om kommunikation, kultur och samhälle inom den kritisk-diskursanalytiska riktningen.
Diskursanalysen bygger på teoretiska modeller, metodologiska förhållningssätt och filo- sofiska premisser om hur den sociala verkligheten skapats. Den är både teori och metod och bör ses som en helhet där dessa båda hör samman med varandra (Winther Jørgensen
& Phillips, 2000).
5.1 Personliga intervjuer
Målet med uppsatsen har varit att studera erfarenheter, föreställningar och uppfattningar av ett fenomen hos enskilda personer som representerar något i samband med detsamma.
Genom att använda en metod som har samtalet som mål och form, är det möjligt att ge- nom dialog förhandla fram förståelse av den studerade frågan (Ekström & Larsson, 2010). Syftet med valet av personliga intervjuer som metod i denna undersökning var att komma åt underliggande dimensioner med fokus att spegla något i ett större samman- hang.
Denna typ av undersökning arbetar med problemformuleringar som handlar om synlig- görande, hur ett fenomen gestaltar sig. Personliga intervjuer ger goda möjligheter att regi- strera nyanser eller svar som är oväntade samt att ställa följdfrågor (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, & Wägnerud, 2007). Studiens syfte motiverar på så sätt metodvalet. I denna studie hade det inte varit möjligt att få samma typ av resultat genom en kvantitativ undersökning eller genom fokusgruppsintervjuer.
Kontroll över svarssituationen kan med andra ord ses som en styrka med den personliga intervjun. En svaghet är däremot så kallade intervjueffekter (Esaiasson et al., 2007). I samspelet mellan intervjuare och intervjuad kan detta yttra sig i medveten påverkan från intervjuaren, omedveten påverkan från intervjuaren och/eller anpassning från den inter- vjuades sida. Det första är förkastligt och i vetenskapligt sammanhang att betrakta som fusk. Omedveten påverkan och styrning från intervjuarens sida kan t.ex. handla om uttal, mimik och gester när frågorna ställs och om selektivt lyssnande och noterande när svaren registreras. Felaktigheter som beror på att intervjupersonerna anpassar sina svar till vad de upplever förväntas av dem är svårare att göra något åt (ibid). En annan svårighet med personliga intervjuer kan vara att komma åt underliggande dimensioner och inte bara ytliga utsagor (Ekström & Larsson, 2010,).
Personliga intervjuer handlar inte om att bara ställa frågor till folk. Det krävs förmåga att
lägga upp ett samtal som täcker upp studiens hela syfte med hjälp av intervjuteknik, fär- dighet att sortera stora textmaterial, fallenhet att plocka ut och analysera relevant kun- skap samt god presentationsteknik (Ekström & Larsson, 2010).
I kvalitativa studier måste det studerade fenomenets karaktärsdrag stå i fokus. Dessa kännetecken måste ställas i relation till kontexten och omgivningen, vilka kan bestå av faktorer som historik och aktuella samhällsförhållanden. För att nå kunskap om kontex- ten kombineras därför intervjustudier ofta med annan datainsamling i form av bak- grunds- och faktaupplysningar med värde för forskningsuppgiften (Ekström & Larsson, 2010). I denna studie har intervjupersonerna själva bidragit med den typen av informat- ion.
5.2 Intervjupersoner
Följande respondenter har stått i fokus för undersökningen och presenteras i den ordning som intervjuerna genomförts:
• Jan Nyberg: delägare i kommunikationsbyrån Plan Sju i Luleå och verksam i Pub- licistklubben
• Tomas Riklund: vd på kommunikations- och PR-byrån Tomas Riklund AB i Piteå
• Bengt Larsson: chefredaktör och ansvarig utgivare på Piteå Tidningen i Piteå
• Anders Lindberg: informationschef på LKAB i Kiruna och chefredaktör för tid- ningen LKAB Framtid
• Ulrika Widsell: vice ordförande i Journalistförbundet och reporter på tidningen Metro i Stockholm
Genusperspektivet har i denna studie inte varit av avgörande betydelse och det har efter förutsättningarna inte heller varit möjligt att söka andra personer för att skapa en jämnare könsfördelning. Personerna och de verksamheter de företräder presenteras kortfattat i samband med resultatet av intervjuerna.
5.2.1 Urval
Tanken har varit att täcka upp så många infallsvinklar som möjligt rörande fenomenet.
Urvalet av respondenter har därför skett utifrån att de företräder flera olika yrkeskatego- rier: journalister, informatörer, kommunikatörer och PR-konsulter, samt Journalistför- bundet. Att välja personer i någon form av ledande ställning har varit ett medvetet val, då
de sannolikt har grundade uppfattningar och ett brett perspektiv. Respondenterna har lång yrkeserfarenhet och några har arbetat inom andra områden och tidigare haft andra professioner i mediabranschen. Det har setts som en fördel, då större referensramar san- nolikt kan ge mer heltäckande svar. Utgångspunkten har varit att respondenterna repre- senterar sina nuvarande verksamheter men det är förstås oundvikligt att svaren även kommit att spegla personliga uppfattningar.
5.3 Intervjuerna
Då diskursanalysen enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) inte är en enhetlig metod med givna ramar för hur analysen ska genomföras måste varje undersökning skräddarsys utifrån de frågeställningar och det material som finns tillgängligt. Intervjufrågorna har formulerats med utgångspunkt i uppsatsens syfte och frågeställningar och strukturerats i en intervjumanual (bilaga 1). Denna utgår från tre huvudfrågor och ett antal mer speci- fika uppföljningsfrågor inom respektive tema. Stor vikt har lagts vid att frågeställningarna skall vara kortfattade och lätta att förstå samt lägga grund för öppna och utvecklade svar (Ekström & Larsson, 2010).
Samtliga som tillfrågades tackade ja till att medverka. Respondenterna blev i förväg in- formerade om intervjuns syfte, men fick inte se frågeställningarna på förhand. Intervjuer- na med Anders Lindberg (LKAB) och Ulrica Widsell (Journalistförbundet) genomfördes på grund av de geografiska avstånden via telefon. Övriga ägde genom personliga möten vid respondenternas arbetsplatser. De senare pågick under ca 1,5 timme vardera medan telefonintervjuerna tog mindre tid i anspråk, ca 45 minuter. Upplevelsen är att huvudfrå- gorna har blivit besvarade i samma utsträckning oavsett samtalsform.
Intervjuerna har haft en semistrukturerad karaktär. Eftersom undersökningsgruppen är mer eller mindre heterogen beträffande verksamhetsområden, bakgrunder och erfaren- heter har alla frågor inte kunnat ställas likadant och exakt på samma nivå till alla.
Intervjuerna har spelats in och transkriberats i sin helhet. Transkriptionen är i princip ordagrann, förutom när samtalen kommit in på områden som helt saknat relevans för undersökningen. Pauser, harklingar, tystnad etc., har markerats när detta ansetts ha bety- delse. Varje intervju har resulterat i 7-11 sidor utskrivet textmaterial, vilket efter noggrann genomläsning och sortering legat till grund för de sammanfattningar av intervjuerna som redovisas i resultatavsnittet samt efterföljande analys.
5.4 Diskursanalys
Diskursanalys handlar om hur förståelsen blir till och hur vi använder oss av språket för att göra oss representationer av vår verklighet. Diskurser är uppbyggda av historien och används som tänkbara berättelser som är perspektivbundna och uppbyggda av någons position. Då variationer förekommer och de diskursiva processerna ändras kan forskaren studera hur diskurser byggts upp och förändrats över tid. Diskurser är inte bara ett sätt att tala om världen utan ett sätt att klargöra människors handlande, det som är rådande och det som skapar sammanhang för oss (Börjesson & Palmblad, 2007).
Intervjuanalysen i denna studie utgår från den brittiske lingvisten Norman Faircloughs angreppssätt, som anses vara den mest utvecklade metoden för forskning om kommuni- kation, kultur och samhälle inom den kritisk-diskursanalytiska riktningen (Winther Jør- gensen & Phillips, 2000).
5.4.4 Kritisk diskursanalys
Inom den kritiska diskursanalysen hävdas att diskurser genom sina ideologiska effekter bidrar till att konstituera världen och att konstruera och rekonstruera maktrelationer mel- lan olika grupper i samhället. Det kritiska elementet i den kritiska diskursanalysen går ut på att identifiera dessa effekter, för att på så sätt bidra till social förändring och mer jäm- lika maktförhållanden i kommunikationsprocesserna och i samhället i stort. Det kritiska förhållningssättet förutsätter att det finns en kritisk ståndpunkt och därför kan den kri- tiska diskursanalytikern aldrig hävda opartiskhet i sin forskning (Winther Jørgensen &
Phillips, 2000).
Fairclough (1995) förespråkar en kritisk diskursteori som grundas på det faktum att vårt sociala samspel, och särskilt vårt användande av språket, är styrt av orsaker och effekter som vi inte alltid är medvetna om. Att det finns en koppling mellan språket och maktutö- vande är oftast oklart för människor men av största betydelse för att förstå hur makten fungerar och hur diskurser kommer till. Föreställningen om att se på diskurs både som konstituerad (socialt skapat) och som konstituerande (socialt skapande) är central i Fair- cloughs teori. Om diskurser bara skulle ses som konstituerande är det som att säga att den sociala verkligheten bara finns i människors huvuden. Hur språk och text används påverkas alltid av sociala identiteter, sociala relationer och system av kunskap och värde-
ringar. Alla texter bidrar alltså till att forma dessa aspekter av samhället och kulturen.
Enligt Fairclough kan språket ses som ett socialt system snarare än en individuell och oförutsägbar aktivitet (ibid).
När Fairclough analyserar hur diskursiva praktiker i medierna bidrar till att skapa nya former av politik tar han hänsyn till att diskursiva praktiker påverkas av samhällskrafter som inte bara har en diskursiv karaktär, till exempel mediernas institutionella strukturer.
Sociala strukturer spelar också en självständig roll i utformningen och begränsningen av de diskursiva praktikerna (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5.4.5 Faircloughs tredimensionella modell
Diskursen bidrar enligt Fairclough (1992) till att konstituera:
• sociala identiteter eller grupper,
• sociala relationer mellan dessa identiteter eller grupper, samt
• kunskaps- och betydelsesystem, dvs. ett större sammanhang som dessa identiteter, grupper och relationer rör sig inom
För att studera dessa nivåer har Fairclough utarbetat en tredimensionell modell där forska- ren har möjlighet att skilja mellan nivåerna text, diskursiv praktik och social praktik. Fair- cloughs modell är en analytisk ram som ofta används vid empirisk forskning om kom- munikation och samhälle. Tanken är att modellen kan användas för att belysa olika sidor av samma fenomen. Varje fall av språkbruk är en kommunikativ händelse som har tre dimensioner (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 74):
Figur 2: Faircloughs tredimensionella modell
1) TEXT: textens egenskaper i form av tal, skrift bild eller en blandning av det språk- liga och det visuella
2) DISKURSIV PRAKTIK: produktion och konsumtion av texter, dvs. de produkt- ions- och konsumtionsprocesser som är förbundna med texten
3) SOCIAL PRAKTIK: den bredare sociala praktik som den kommunikativa hän- delsen är en del av
Utifrån detta synsätt har det varit lämpligt att studera vem eller vilka som har inflytande över utformandet av diskurserna omkring begreppet journalistik. Var ligger makten att skapa dessa? Vilka normer finns och vilka konsekvenser får det för själva journalistikbe- greppet och relationen mellan olika yrkesgrupper som arbetar med journalistik?
5.5 Reliabilitet och validitet
I samtal med andra formas ständigt nya tankar och infallsvinklar, även hos den som in- tervjuar. Nya svar föder nya frågor som i sin tur formulerar nya problem och frågeställ- ningar. Den första intervjun ser därför inte ut som den andra, eller den sista. Oavsett vilka vägar intervjusamtalen tagit i denna undersökning har dock utgångspunkten varit att söka svar som har täckning i uppsatsens syfte och frågeställningar.
Fördelen med en kvalitativ intervjumetod är att det finns utrymme för att förtydliga eller ändra frågeställningen om den missuppfattas. Det stärker validiteten, förmågan att mäta det den avser att mäta (Ekström & Larsson, 2010). I en studie med enskilda intervjuer är det dock omöjligt att uppnå total reliabilitet. Ingen intervju blir den andra lik då varje individ existerar i en unik kontext och möter frågorna utifrån sina referensramar (ibid).
En annan svårighet är att komma bakom det som Ekström & Larsson (2010) benämner som ”normfilter”. Normproblematiken gäller en rad aktörsgrupper, inte minst i medie- och kommunikationssammanhang. Företeelsen innebär att aktörer bär på normbildning- ar i sin yrkesutövning som formar hur de vill uppfattas av omvärlden, vilket därmed på- verkar deras utsagor (ibid).
Diskursanalyser bygger på konstruktionism och är därför svåra att koppla till de etable- rade begreppen validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. All kunskap är socialt kon- struerad och kan därför aldrig avspegla en entydig verklighet. Så snart språk används har
verkligheten konstruerats och nya sammanhang skapats. Detta gör dock inte att kraven på vetenskaplighet minskar (Börjesson & Palmblad, 2007).
Såväl intervjuaren och uppsatsförfattaren är formad av och delaktig i olika diskurser. Det är därför relevant att diskutera forskarens roll i skapandet av diskursen, då det inte finns möjlighet att helt ställa sig utanför denna och på så sätt inta en objektiv position i förhål- lande till det som studeras (Winther Jørgensen och Phillips, 2000). Även om strävan i denna studie har varit att distansera personliga uppfattningar kring diskursen journalistik finns ingen möjlighet att med hjälp av diskursteori formulera en sanning. Dessutom är sanningen i sig självt alltid en diskursiv konstruktion (ibid).
En annan aspekt är att undersökningsgruppen är alltför begränsad för att kunna dra några avgörande slutsatser – för att få ett mer heltäckande och reliabelt resultat hade det varit nödvändigt att prata med många fler personer. Målet med uppsatsen har dock inte varit att presentera en sanning eller normativ teori. Avsikten har snarare varit att identifiera tendenser omkring journalistikbegreppet sett ur olika yrkesperspektiv, för att om möjligt lägga grund för nya synsätt och sanningar.
6. R ESULTAT
I detta kapitel redovisas huvuddragen av det som kommit fram genom intervjuerna. Sva- ren sammanfattas i berättande form och organiseras utifrån huvudtemafrågeställningarna i manualen: Vad är journalistik för dig? Vem/vilka kan i dina ögon arbeta med journali- stik? Hur ser du på framtidens journalistik? Intervjuerna presenteras var och en för sig i den ordning de genomförts. Inledningsvis ges en kort presentation av intervjupersonen för att förtydliga i vilken kontext han/hon har svarat på frågorna.
6.1 Sammanfattning av intervju med Jan Nyberg
Jan Nyberg är en av fyra delägare i kommunikationsbyrån Plan sju och har i många år varit aktiv i Publicistklubben. Han har erfarenheter från flera mediaområden och illustre- rar sin karriär genom följande modell, som jag finner lämplig att återkomma till i analys- avsnittet:
Figur 3: Modell enligt Jan Nyberg av förhållandet mellan journalistik, information och mark- nadsföring.
Efter avslutad journalistutbildning började Nyberg sin journalistiska karriär vid Norrbot- tens-Kuriren. På 1990-talet bytte han jobb och började jobba vid Luleå Tekniska Univer- sitets informationsavdelning där han bland annat var redaktör för en universitetstidning.
Nyberg rörde sig i informationscirkeln men tyckte att det fortfarande var möjligt att ar- beta med journalistik, även om de journalistiska idealen inte var riktigt lika självklara som i dagspressen.
Under 1990-talet genomgick högskolesystemet stora strukturomvandlingar. Alla lärosä- ten skulle stå på egna ben, vilket i praktiken innebar att universiteten tvingades börja konkurrera med varandra. Informationsavdelningen blev allt mer en marknadsföringsav- delning och Nybergs arbetsuppgifter hamnade till slut helt bortom journalistiken. Så småningom valde han att lämna universitet för den privata kommunikationsbranschen.
Idag anser Nyberg att han huvudsakligen befinner sig i gränslandet mellan information och marknadsföring. Han förklarar att syftet när man exempelvis arbetar med ett företags interna tidning är marknadsbyggande men att det samtidigt handlar om att skapa god förståelse. Det finns med andra ord ofta utrymme för att problematisera, men han vill inte kalla det för journalistik.
I journalistiken måste man hålla det där med att det ska finnas utrymme för granskning, och framför allt ett oberoende. Om uppdragsgivaren är en organisation med tydligt syfte att få läsarna mer vänligt sinnade till sin verksamhet tycker jag inte att man kan kalla det journalistik.
Nyberg håller med om att det är svårt att definiera begreppet oberoende och att det inte finns ett hundraprocentigt sådant. Det finns avvägningar och friheten är aldrig total men eftersom alternativet är så mycket värre måste ändå strävan alltid vara så mycket frihet som möjligt. Han drar liknelser med situationen inom forskningsvärlden och menar att om ett forskningsprojekt inom exempelvis gruvindustrin finansieras av de stora gruvbola-
