Skrytsamma runstenar från Uppland

cx

Institutionen för arkeologi och antik historia

Skrytsamma runstenar från Uppland

Komparativ analys av uppländska runstenar med koppling till användandet av dagens sociala medier

April Caarph

Kandidatuppsats 15 hp i Arkeologi VT 2021 Handledare: Gunilla Runesson

Uppsala universitet Campus Gotland

Abstract

Caarph, A. 2021. Skrytsamma runstenar från Uppland. Komparativ analys av uppländska runstenar med koppling till användandet av dagens sociala media. Uppsala universitet.

Caarph, A. 2021. Boasting runestones from Upland. Comparative analysis of Uppland runestones with a connection to the use of today's social media. Uppsala University.

The purpose of this thesis is to investigate how economic and social status is demonstrated on a number of runestones that were erected sometime during the Viking Age and the early Middle Ages in Uppsala Province and how these factors can be linked to today's use of social media.

The aspect of the differences and similarities between the erection of the runestones and the present use of social media is also discussed.

The essay has analyzed various factors such as the location of the runestones, runic writing and ornamentation. The essay was carried out partly through a literature study based on scientific texts and partly through a semiotic image analysis where the runestones are analyzed based on the concepts of denotation and connotation.

Based on the analysis that has been carried out, there are several aspects that show how economic and social status is based on their location, runic writing and ornamentation. For example, runestones with longer runic writing and richer ornamentation are considered to have elevated status. When it comes to the similarities and differences that exist between the erection of the runestones and today's social media, it is mainly about what resources have been used and how the content itself, that is, how the message has been designed.

Nyckelord: Runstenar, sociala medier, komparativ metod, varumärkesidentitet, vikingatid Keywords: Runestones, social media, comparative method, brand identity, Viking Age

Kandidatuppsats i Arkeologi 15 hp. Handledare: Gunilla Runesson. Ventilerad och godkänd 2021–06–15.

© April Caarph

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Box 626, 75126 Uppsala, Sweden

Omslagsbild: Sjävresarsten, U 1011, vid Universitetsparken. Foto: April Caarph. 2021.

Tack

Jag vill tacka min handledare Gunilla Runesson för alla goda råd under skrivprocessen samt all hjälp med att hitta litteratur. Jag vill även tacka min bästa vän Mahnaz Rigi som tålmodigt lyssnat och gett mig råd när jag fastnat i mitt uppsatsskrivande. Jag vill säga tack till dig för att du följde med mig på runstensjakt i Norduppland under mars månad.

Innehåll

1. Inledning ... 3

1.1. Syfte och frågeställningar ... 3

1.2. Teori ... 4

1.2.1 Modelläsare och modellsändare ... 4

1.2.2 Denotation och konnotation ... 5

1.3. Metod och källmaterial ... 5

1.4. Avgränsning ... 5

1.5. Källkritik ... 6

1.6. Beskrivning av begreppet sociala medier och hur begreppet kommer att användas i uppsatsen ... 6

1.7. Beskrivning av begrepp och definitioner i uppsatsen ... 7

2. Forskningshistorik ... 8

2.1. Branding och varumärkesidentitet ... 8

2.2. Mediers påverkan på individen och dess identitet ... 8

2.3. Runstenens religiösa identitet ... 9

2.4. Runstenen som socialt medium ... 9

2.5. Runstenens sociala och ekonomiska dimension ... 10

2.6. Runstenens ornamentik, datering och formler ... 10

3.Materialpresentation och analys ... 12

3.1. Runstenen 1 – U 734, RAÄ Villberga 41:1 ... 12

3.2. Runsten 2 - U 1011 ... 13

3.3. Runsten 3 - U 766, RAÄ: Vårfrukyrka 167:1 ... 14

3.4. Runsten 4 - U 767, RAÄ: Vårfrukyrka 167:2 ... 15

3.5. Runsten 5 - U 1093, RAÄ: Bälinge 52:1 ... 16

3.6. Runsten 6 - U 703, RAÄ: Veckholm 31:1 ... 17

3.7. Runsten 7 - U 739, RAÄ: Boglösa 205:1 ... 18

3.8. Runsten 8 - U 792, RAÄ: Tillinge 8:1 ... 20

3.9. Runsten 9 - U 793, RAÄ: Tillinge 7:1 ... 21

4.Resultat och slutdiskussion ... 23

5.Slutsats ... 26

6. Sammanfattning ... 27

7.Referenser ... 28

7.1 Digitala referenser ... 29

7.2 Riksantikvarieämbetets arkiv och Samnordisk runtextdatabas ... 29

8.Illustrationsförteckning ... 31

1. Inledning

Vigmund lät hugga stenen efter sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpte Vigmund skeppshövdingens själ (Åhlén 2010: 30).

Ovanstående runskrift finns att läsa på ena sidan av en runsten från Rasbo i Uppsala län. På andra sidan av samma runsten finns ytterligare en skrift: ”Vigmund och Åfrid högg minnesmärket åt sig medan han levde” (Åhlén 2010: 30–31). Den här typen av runstenar brukar kallas för självresarstenar, vilket är precis som namnet anger, runstenar som en person valt att resa till minne av sig själv, och i Uppsala län finns det 28 sådana (Sawyer 2017: 57). I dag finns det cirka 2 500 runstenar i Sverige, var av 1 300 av dessa finns i Uppsala län, vilket gör området till Sveriges runstens tätaste län. Larsson (1990) beskriver att resandet och ristandet i sig självt bör ha varit en kostsam historia som krävt vissa ekonomiska tillgångar, något som kan tolkas som att det oftast var människor inom det högre samhällsskiktet som legat bakom resningarna (Larsson 1990: 11–12). Att låta resa en runsten kan alltså beskrivas som ett sätt för en person att visa upp både sin ekonomiska och sin sociala status, något som också kan kopplas till valet av placering, ristningsteknik, storlek samt stenmaterial (Williams 2013: 62–64).

Under våren 2020 arbetade jag som reporter vid SVT Nyheter Uppsala och i vanlig ordning så tittade jag runt i andra lokala medier för att se efter om det hänt något nytt som vi på SVT också borde rapportera om. Ett av de medier som jag dagligen checkade av var P4 Upplands hemsida och det var just där jag som jag hittade inspirationen till vad som kom att bli temat för min kandidatuppsats inom arkeologi. En reporter från Sveriges radio hade intervjuat runexperten Henrik Williams som även är professor i nordiska språk vid Uppsala universitet. I intervjun berättar Williams att runstenarna kan ses som vikingarnas sociala medier där en del runstenar restes av personer som ville framhäva sig själva medan de levde, lite som en selfie (Sveriges radio 2020). Något som kan tolkas som att vi precis som då, fortfarande har ett behov av att visa upp våra sociala och ekonomiska resurser, fast i andra forum. Om man på 1000-talet använde sig av stora stenmonument för att skryta och påvisa sin status, så kan vi idag likna vid det sätt som vi använder sociala medier där vi på olika sätt vill visa upp våra sociala och ekonomiska resurser.

Något som jag fann intressant då jag tidigare forskat kring unga kvinnors framställning av sig själva på det sociala mediet Instagram några år tidigare då jag tog min kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap (Caarp 2016). Efter att själv ha gjort en del efterforskning på internet märktes ganska fort att det finns relativt lite tidigare studier som berör både medie- och kommunikationsvetenskap och arkeologi inom samma studie.

Med anledning av detta kommer forskningen vara en kombination av dessa två forskningsfält för att komplettera de studier som jag anser saknas idag. Målsättningen med denna uppsats är att studera ett antal uppländska runstenar och sedan analysera dessa med hjälp av teorier som behandlar användningen av sociala medier samt runstenarnas religiösa och ekonomiska framställning för att försöka reda ut vilka likheter och om det finns några skillnader mellan dåtidens runstensresande och dagens användning av sociala medier.

1.1. Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att studera och jämföra nio uppländska runstenar som restes under vikingatid och medeltid för att se vilka likheter och om det finns skillnader mellan dåtidens

runstensresande och dagens användning av sociala medier utifrån hypotesen att de båda nyttjats för att påvisa såväl social som ekonomisk status.

Frågeställningarna som kommer att studeras närmare är följande:

§ Hur påvisas social och ekonomisk status på de utvalda runstenarna som undersökts genom deras placering, ornamentik och runskrift?

§ Kan dessa sociala och ekonomiska faktorer återge i hur vi kommunicerar via sociala medier idag, och om i så fall på vilket sätt?

§ Finns det likheter eller skillnader mellan användandet av runstenar och sociala medier?

1.2. Teori

Inom medie- och kommunikationsvetenskap finns det flera användbara kommunikationsmodeller att tillgå vid en analys av text och visuella uttryck. Något som kan appliceras vid studier och jämförelser av ett flertal runstenar där fokus kommer ligga på runskriften och de ornamentala elementen. Inom en kommunikationsprocess finns det alltid en avsändare, ett budskap och en mottagare, vilket kommer att diskuteras närmare i kapitel 1.2.1.

Även semiotik kommer att användas i denna studie med utgångspunkt av begreppen denotation och konnotation, vilka presenteras i kapitel 1.2.2. Semiotik beskrivs som en vetenskap med teckensystem som består av språk, signaler och symboliska ritualer och används ofta i samband med bildanalyser. Detta system kan liknas vid koder eller regler för kommunikation inom ett större kollektiv. Runforskaren Marco Bianchi (2010) menar att runristaren använde runstenarna som en semiotisk resurs för att framföra sitt budskap medan mottagaren i sin tur kunde välja att tolka budskapets betydelse utifrån dennes egna förutsättningar och syften (Bianchi 2010: 13).

1.2.1 Modelläsare och modellsändare

Då fokus kommer ligga på att undersöka runstenarnas skriftliga och ornamentala utformning ur såväl ett medie- och kommunikationsperspektiv som ur ett arkeologiskt, så kommer denna forskning bygga på två begrepp: modelläsare och modellsändare. Dessa begrepp myntades av den italienske semiotikern Umberto Eco. I Ecos (1984) kommunikationsmodell utgår man från att när en modellsändare utformar sitt budskap refererar denne till tidigare kunskaper samt kulturella- och sociala koder, vilka ger innehåll till de uttryck som modellsändaren återger i sitt budskap. Här måste modellsändaren se till att de kunskaper och koder som denne refererar till är densamma som hens modelläsare refererar till (Eco 1984: 7).

Dessa begrepp har främst använts för att analysera skönlitterära texter, men de kan även användas i en undersökning av runskrifter då dessa innehåller både text och ornamentik, samt att det i detta fall finns en avsändare, resaren, samt en mottagare, den person som tar del av runinskriften. I det här fallet är det runstenen som blir själva budskapet.

Genom att utgå från begreppen modellsändare och modelläsare kan det bli möjligt att diskutera hur dåtidens läsare kan ha reagerat när hen fick se runskriften/ornamentiken, eller vad ristaren kan ha haft för syfte när stenen väl restes. Detta innebär att resaren i denna uppsats kommer att benämnas som modellsändare och att de personer som sedan sett och tagit del av runstenens budskap kommer benämnas som modelläsare.

1.2.2 Denotation och konnotation

Det var forskaren Roland Barthes som var först med att applicera semiologin på visuella bilder.

Anledningen till att begreppen konnotation och denotation började utvecklas beror dels på̊

insikten av att tecken och bilder inte kunde ses som en statisk tolkning, dels för att samma tecken kunde betyda olika saker för olika personer där innebörden av en symbol kunde förändras över tid (Gripsrud 1999: 140).

Begreppet denotation kan förklaras som det ögonblickliga intrycket av en text eller bild, det första intrycket. I det här fallet skulle det exempelvis kunna röra som en runsten som pryds med korsornamentik. Konnotation å andra sidan, kan beskrivas som det sekundära intrycket av en text eller bild, det vill säga, det som vi associerar med det denotativa objektet. Dessa tolkningar grundar sig vanligtvis i våra tidigare kulturella och sociala erfarenheter. Exempelvis kan ett kors i det här fallet associeras till kristendomen.

1.3. Metod och källmaterial

Studien bygger på komparativ analys där totalt nio runstenar som påträffats i Uppland under nämnd tidsperiod har undersökts. Komparativ analys är en metod som är inriktad på att analysera och beskriva skillnader genom att göra jämförelser. Inom arkeologi kan det exempelvis handla om att jämföra olika forskares syn inom ett område för att sedan komma fram till en slutsats. Valet av komparativ analys gjordes dels för att underlätta uppsatsens struktur och granskningen av det arkeologiska fyndmaterialet, dels för att fokus kommer ligga på att jämföra skillnader och likheter mellan de olika runstenarna.

Till min hjälp har jag valt att använda mig av Riksantikvarieämbetes digitala söktjänst

”Runor” där användarna själva kan söka efter runor utifrån olika parametrar som placering och runinskrift. Utöver detta kommer även Riksantikvarieämbetes digitala söktjänst Fornsök användas samt lämplig litteratur som behandlar ämnet. Materialet som tillämpas i uppsatsen kommer bestå av vetenskapliga avhandlingar och artiklar inom ämnet.

1.4. Avgränsning

Då uppsatsens syfte är att undersöka hur social och ekonomisk status påvisas i runstenarnas utformning gällande deras placering, ornamentik och runinskrift samt om hur dessa aspekter kan kopplas till olika teorier som studerar dagens användning av sociala medier, så kommer forskningen utgå från nio runstenar som påträffats på olika platser i Uppsala län. I denna uppsats kommer fem självresarstenar och fyra minnesstenar att analyseras. Då fokus kommer ligga på att undersöka runstenarnas skriftliga och dekorativa element ur såväl ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv som ur ett arkeologiskt, så kommer studien att utgå från runstenar som innehåller längre runskrifter och som innehåller någon typ av ornamentik.

För att inte göra arbetet alltför omfattande kommer undersökningen i huvudsak behandla runstenar som restes inom stilperioderna Fp till Pr5, vilka sträcker sig mellan år 1010 fram till och med år 1130. I Sverige benämns dessa perioder som vikingatid och tidig medeltid, vilket också är den period då merparten av de uppländska runstenarna restes. I den här uppsatsen kommer inte den grammatiska aspekten i runskriftens utformning att analyseras närmare. Några direkta översättningar från fornnordiska till svenska gällande runskriften betydelse kommer inte heller att genomföras i studien. I vissa fall har det inte funnits någon information om vem som ristat stenen eller vilken stilperiod som runstenen tillhör, men med tanke på runstenarnas utseende och ornamentik så kan man med säkerhet konstatera att dessa stenar hör till någon av stilperioderna Fp till Pr5. Runstenar som ristades tidigare såg nämligen helt annorlunda ut med en annan typ av ristningsstil och utformning.

1.5. Källkritik

Det material som används för studier om runstenarna i Sverige och i Uppland bör granskas ur ett källkritiskt perspektiv med tanke på att forskare har använt sig av både skriftliga källor och arkeologiskt material vid sina tolkningar. Henrik Williams (2013) är en av de runforskare som har problematiserat tolkningen kring att vissa runstenar kan tolkas ha mindre status på grund av dess utformning och ristningsteknik. Något som i sin tur kan påverka tolkningen då det finns runstenar som kan se annorlunda ut och möjligtvis utmärkas på grund av olika lågstatusmarkörer, till exempel mindre runstenar eller runstenar som har en enklare utsmyckning. De uppländska runstenarna har mycket elaborerad djurornamentik, medan runstenarna i Småland kan se mindre imponerade ut vid första anblick. Något som kan vara viktigt att ha i åtanke vid en jämförelse av olika runstenar då olika tidsperioder haft olika trender gällande runstenarnas utseende och utformning. Bara för att en runsten är mindre utsmyckad så behöver den inte ha mindre status än en annan runsten med rikare och mer utpräglad utsmyckning (Williams 2013: 67).

Ann-Sofie Gräslund (1992) poängterar svårigheterna kring dateringen av runstenarna då det funnits efterbildningar, det vill säga, att det funnits önskemål om att en runsten till utseendet skulle likna en tidigare sten. I ett sådant fall var det nämligen runristarens skicklighet och konstnärliga begåvning som var avgörande för om stenen skulle tillfredsställa beställarens önskemål men ändå förmedla den nya stilen, medan en amatörmässig ristare kanske bara gjorde en sämre version (Gräslund 1992: 192). Även placeringen av runstenarna har ifrågasatts då arkeologer aldrig med säkerhet kan påvisa att runstenens nuvarande plats var den plats där stenen restes från första början. Det är inte ovanligt att en runsten har flyttats eller rests om på nytt. Per Stille (2015) menar att direkta arkeologiska undersökningar i anslutning till dessa platser är relativt svåra att genomföra (Stille 2015: 140) och därmed går det inte att veta med hundra procents säkerhet om en runsten har flyttats eller inte.

1.6. Beskrivning av begreppet sociala medier och hur begreppet kommer att användas i uppsatsen

Ordet sociala medier är samlingsnamn på olika typer kommunikationskanaler som tillåter användare att kommunicera direkt med varandra genom exempelvis text, bild eller ljud. Några av mest kända är Facebook, Twitter, Instagram och Snapchat. Oftast så kräver tjänsten att användaren har en inloggning med ett eget användarnamn och ett personligt lösenord. Sociala medier fungerar som en slags mötesplats där användarna kan umgås och kommunicera med andra användare. När användaren är inloggad så får personen tillgång till en sida där denne kan skapa sitt eget innehåll genom att exempelvis lägga upp bilder och information om sig själv (Nationalencyklopedin 2021).

Definitionen av sociala medier kan dock tolkas som relativt omfattande och komplex. I den här uppsatsen kommer fokus ligga på att jämföra de olika runstenarna utifrån teorier som rör själva användandet av sociala medier som en typ av kommunikationsplattform där ord och bild kommer i uttryck och inte mediet i sig självt. Detta innebär att författaren inte kommer att använda faktiska sociala medieinlägg för att sedan jämföra dessa med de utvalda runstenarna.

Tidigare forskning från författaren (Caarp 2016) påvisar redan tesen att unga kvinnor använder det sociala mediet Instagram för att påvisa ekonomisk som social status på olika sätt genom att publicera bilder som påvisar en bestämd bild av dem själva. Oftast har bilderna komponerats på ett visst sätt för att skapa en känsla, till exempel vid val av ljus och vinkel. Faktorer som på olika sätt kan återkopplas till dåtidens runstensresning då stenens storlek, placering och utformning kunde ge en bild av hur resaren ville framställa sig själv. Förhoppningen är att med hjälp av teorier inom arkeologi och medie- och kommunikationsvetenskap reda ut hur denna tes kan appliceras vid runstensresandet genom av att studera en runstens placering, skrift och ornamentik. Faktorer som i sin tur kan påvisa såväl ekonomisk som social status.

1.7. Beskrivning av begrepp och definitioner i uppsatsen

Det finns flera begrepp som används inom sociala medier, här nedan kommer några av dessa att beskrivas mer ingående utifrån författarens egna kunskaper och definitioner.

Användare: Namn på en person som använder ett socialt medium.

Emoji: Kan beskrivas som ett ideogram som används i elektroniska meddelanden och i digitala plattformar, hemsidor och sociala medier, för att förmedla en känsloyttring eller fungera som ett komplement i en skriven text med information i bild.

Följare: Namn på de människor som följer en annan användare exempelvis på̊ Instagram eller på Facebook. Genom att följa en annan person får de även tillgång till användarens bilder och videoklipp.

Flöde: Den information som visas på̊ det egna kontot, till exempel vad andra användare har lagt upp för information som både kan vara bilder eller videoklipp.

Hashtag #: Detta är ett slags etikettord, vilket menas med att man som användare kan välja att märka sin bild med ett speciellt ord som man vill koppla till ett speciellt sammanhang, så som

#godmat eller #glad. Därefter kan andra användare hitta din bild om de söker efter denna hashtag via en sökfunktion som exempelvis finns på̊ Instagram och på Twitter.

2. Forskningshistorik

2.1. Branding och varumärkesidentitet

Precis som dagens sociala medier, så fungerade även runstenarna som ett kommunikativt medel för att nå ut med budskap till sina modelläsare. Det handlade lite om att marknadsföra sig själv, vilket i dag kallas för branding eller varumärkesidentitet. I modern tid används sociala medier av flera orsaker, en av dessa är marknadsföring där en person eller ett företag vill nå ut med just sitt budskap. Personal branding, eller en persons varumärkesidentitet, handlar om att sälja varor eller tjänster genom att marknadsföra dem visuellt. Den ökade användningen av sociala medier har gjort att allt fler människor fått möjlighet till att bygga egna personliga varumärken, inte bara för professionell konsumtion utan även för den för sociala aspekten (Khedher 2014: 37).

Manuel Khedher beskriver i sin artikel ”Personal Branding Phenomenon” det personliga varumärket som en planerad process där människor anstränger sig för att marknadsföra sig själva på olika sätt (Khedher 2014: 29).

2.2. Mediers påverkan på individen och dess identitet

Om social status eller religionstillhörighet påverkade utformningen av dåtidens runstenar så kan detta jämföras med den makt som sociala medier har idag på den enskilde personen och den typ av inlägg som hen väljer att publicera i sina kanaler. En aspekt som författaren Sonia Livingston (2009) diskuterar i sin artikel ”On the Mediation of Everything”, där hon poängterar att det inte finns någon plats i världen som inte är medierad. Just nu genomgår samhället en slags digital revolution där medier inte bara blir större och större, utan även får mer och mer makt i vårt liv.

På sätt och vis så kan medier påverka hur vi uppfattar oss själva och omvärlden. Detta förklarar hon med begreppet medialisering, vilket fokuserar på hur medierna i allt högre grad får mer och mer makt i samhället och på så sätt underordnar de institutioner som tidigare ansågs vara mäktiga såsom kyrkan, familjen, politiker, skolan med mera. Det var dessa institutioner som tidigare gav oss information, tradition samt insikt om vad etik och moral innebar för den enskilde människan.

Det var dessa samhällsorgan som lärde oss hur vi skulle agera, vara goda medborgare, vilka värderingar som ansågs vara de rätta samt att de gav oss en förförståelse över hur världen fungerar. I dag är det snarare medier som sätter den politiska agendan och påverkar hur vi ser på saker och ting gällande vår egen uppfattning kring normer och värderingar (Livingstone 2009: 2–3).

Alice E. Marwick (2012) skriver i sin studie ”The Public Domain: Surveillance in Everyday Life”, att människor lägger ut information om sig själva på sociala medier utifrån aspekten att de blir bevakade. Hon menar att människor tycker om att synas och att det är därför som de väljer att lägga upp en viss typ av innehåll som gynnar deras självbild då de är medvetna om att andra personer, deras följare, tar del av de inlägg och bilder som de lägger ut (Marwick 2012:

379–380). Vilket i sin tur kan påverka hur en person väljer att utforma sin identitet. Begreppet identitet är ett komplext ord då en persons identitet är en pågående process som förändras och utvecklas kontinuerligt. Kortfattat kan ordet identitet beskriva hur en person uppfattar sig själv och/eller hur personen uppfattas av andra. Det finns flera typer av identiteter och i den här uppsatsen kommer identiteten som rör valet av livsstil att diskuteras. I helhet kan uttrycket livsstil förklaras i hur vi väljer att klä oss, vilka åsikter vi har, vilken musik vi lyssnar på och så vidare. Oftast förknippas livsstil med såväl social som ekonomisk status som kan vara en

avgörande faktor i hur en person väljer att framställa sig själv, det menar Hammarén och Johansson (2007: 50–51). Precis nu som då så påverkades människan genom olika intryck från omvärlden, en aspekt som kom till uttryck på flera sätt. Hur detta kom att påverka runstenarnas utformning kommer att diskuteras mer i följande avsnitt.

2.3. Runstenens religiösa identitet

Hur påverkade kristendomen runstenarnas utseende? Det finns gott om tidigare forskning som tar upp aspekten kring Sveriges kristnande och hur det kom att påverka runstenarna på flera sätt i dess utformning. I slutet av 1100-talet hade större delen av Skandinavien kristnats och i Sverige var Uppsala län ett av de områden som påverkades väldigt starkt av kristendomens inflytande. Där pryds hälften av länets runstenar med ett kors, en symbol som associeras med kristen tro (Gräslund & Lager 2008: 634).

Gräslund (2004) beskriver begreppet identitet som en persons eller en grupps egen identifikation som tillhörande en specifik kultur eller som en etnisk grupp eller en region (Gräslund 2004: 23). Birgit Sawyer (2017) menar att det funnits ett behov hos nykristna som efter att de gravlagt sina släktingar på̊ nya sätt och ibland på̊ nya platser i form av kyrkogårdar eller kristna gravfält, att vilja hedra dem på̊ traditionella platser – hemma vid gården, vid en väg eller på̊ en tingsplats i form av en minnessten (Sawyer 2017: 54). Otto von Friesen (1913) beskriver att människan begravde sina anhöriga i närheten av den gård där man bodde innan kristendomen inrättades i Sverige. Varje gård hade sitt eget gravfält i form av exempelvis gravhögar eller stensättningar och i anslutning till dessa restes en bautasten. Senare, under 1000-talet då kristendomen etablerades försåg människorna bautastenen med en runskrift, något som alltså fungerat som en minnessten över de avlidna (von Friesen 1913: 14).

2.4. Runstenen som socialt medium

Kan runstenar tolkas som dåtidens sociala medier? Detta är något som författaren Marco Bianchi (2016) diskuterar i sin artikel ”Runstenen som socialt medium”. I den aktuella forskningsstudien beskriver han de vikingatidiga runstenarna som ett socialt medium som kan jämföras med dagens Twitter på olika sätt.

Bianchis artikel är uppdelad i tre delar där den första delen handlar om runstenens kommunikativa potential utöver vad som faktiskt skrivs, nämligen dess layout, utsmyckning och användning av olika skrivsystem. Det finns också en liten men viktig grupp av icke-lexikala inskriptioner som kan användas för att få inblick i regional läskunnighet och sociala aspekter av seden att resa runstenar (Bianchi 2016: 10).

I den andra delen används resultatet från den första delen för att avgöra om det är möjligt att kvalificera runstenar som ett socialt medium. Sociala medier karaktäriseras vanligtvis som nätverk som möjliggör kommunikation mellan flera personer, och det finns goda skäl att argumentera för att runstenar utgör ett sådant nätverk. För det första är runorna skrivna för olika läsare, både för litterära och icke läs- eller skrivkunniga, och för det andra så har människor från olika sociala grupper varit inblandade i att producera dessa runstenar.

Slutligen genomförs en jämförelse mellan runstenar och det sociala mediet Twitter. På Twitter använder användarna ofta sig av så kallade hashtags, vilket är ett sätt att bedriva marknadsföring av sig själv eller skapa anknytning till omgivningen. Något som enligt Bianchi (2016) kan liknas med vissa ornamentala eller språkliga uttryckssätt som återfinns på runstenar där exempelvis rundjursornamentik kan ha använts i syfte att synliggöra de inblandades kollektiva identitet. Han poängterar att liksom många av dagens tweetar verkar vara skrivna för att tillfredsställa skribentens behov av att skriva så finns det även en komponent i runstenskommunikation som inte har som syfte att förmedla specifik information, utan att det snarare handlar det om att förmedla en viss bild av sig själv och sin identitet (Bianchi 2016: 27–

28).

2.5. Runstenens sociala och ekonomiska dimension

Vilka personer var det som reste dessa runstenar och varför gjorde man det? Mats G. Larsson (1990) beskriver att runstensresandet var en kostsam historia som krävt ekonomiska tillgångar, vilket kan tolkas som att de ofta var människor inom det högre samhällsskiktet som haft råd att resa runstenar (Larsson 1990: 97). Otto von Friesen (1913) menar att Uppland är ett av de områden som varit ett av de bästa i landet gällande åkermark. Vilket enligt honom ska vara en av anledningarna till att majoriteten av Sveriges runstenar restes här samt att de människor som rest runstenarna troligen arbetat med åkerbruk och bott på större gårdar. Något som kan ha gett dem de ekonomiska förutsättningarna för att resa dessa runstensmonument (von Friesen 1913:

11).

Henrik Williams (2013) å andra sidan menar att runstenarnas sociala dimension handlar om hur sociala faktorer såsom gruppers och individers status, samhälleliga funktioner och relationer mellan personer avspeglas i de vikingatida runtexterna och de runstenar där de återfinns. Dessa sociala aspekter kan studeras närmare utifrån flera faktorer i form av runstenstyp, ristnings- och utsmyckningsteknik samt val av plats där monumenten restes (Williams 2013: 281). Williams nämner att placeringen av en runsten kan antyda social status, det kan till exempel röra sig om platser i anslutning till en bro eller vadställe, bygräns, gravfält, hamn, kyrka, tingsplats eller väg. Även större runstenar och runstenar bestående av mer än en ristningsyta kan tyda på en förhöjd status (Williams 2013: 64).

Det finns fler arkeologer som menar att runstenarnas placering lär ha haft en avgörande betydelse i form av status och social tillhörighet. Per Stille (2015) har i sin undersökning analyserat ett flertal vikingatida runstenar i ett område som motsvarar det medeltida Tiohärad i Småland. I sin forskning kommer Stille fram till att många av Tiohärads runstenar finns placerade på platser som varit statusgivande anläggningar i anslutning till broar, kyrkor eller gårdsanläggningar. På över hälften av de analyserade runstensmonumenten så omnämns även runresarens status i form av titlar och hövdingadömen (Stille 2015: 145). I sin forskning bekräftar Johan Bollaert teorin om att runstenar restes längs med vägar för att vara synliga för sin omgivning, samt att flera av dessa runstenar visar tecken på att vara av högre status (Bollaert 2016: 58).

2.6. Runstenens ornamentik, datering och formler

För att kunna studera runstenars sociala och ekonomiska status utifrån dess ornamentik och runskrift så behöver dessa faktorer beskrivas närmare. Ann-Sofie Gräslund (1992) är den arkeolog som etablerade och daterade en stilistisk typologi för runstenarnas ornamentik under 1990-talet. Gräslund har identifierat sju stilgrupper utifrån layout och stil.

Ristningarnas stil är för de senvikingatida svenska inskrifterna det bästa sättet att komma till en relativ datering, vilka presenteras här nedan:

Icke ornamentala stenar, RAK: c. 980–1015 Fp, fågelperspektiv: c. 1010–1050

Pr 1: c. 1010–1040 Pr 2: c. 1020–1050 Pr 3: c. 1045–1075 Pr 4: c. 1070–1100 Pr 5: c. 1100–1130

Gräslund poängterar att de uppländska runstenarna uppvisar en stor variation gällande deras ornamentala utsmyckning (Gräslund 1992: 177). Detta innebär att den ornamentala utsmyckningen kan variera beroende på under vilken stilperiod som ristningen utformades inom.

Samtidigt som det finns återkommande detaljer på de flesta runstenar så som den inristade bandslingan som vanligen lagts längs med ristningens ytterkant. Slingan är ofta utformad som utdragna drakliknande djur vars huvuden syns i profil. Den tomma ytan innanför själva ramdjuret innehåller ofta ett kors eller en till flera ormar lagda i dekorativa slingor. Även figurframställningar kan förekomma inom denna yta (Gräslund 1992: 177).

När det handlar om utformningen av själva runskriften och dess text så brukar dessa kallas för inskriftformler, där en av de vanligaste inskrifterna inleds med en minnesformel. Utöver detta är ristarformler, förböner och nekrologer vanligt förekommande. Böneformeln är precis som namnet anger, en formel som kan kopplas ihop med kristendomen och vänder sig till Gud, Maria eller något helgon. Ristarformler å andra sidan, kan liknas vid en signatur som uppger vem eller vilka som ristat runstenen (Bianchi 2010: 70–71). Nekrologer är formler som berättar vad personen har åstadkommit eller gjort i sitt liv. Till exempel om en utomlandsresa eller uppgifter om en persons egendom (Bollaert 2016: 20).

3. Materialpresentation och analys

I följande avsnitt kommer varje runsten presenteras och analyseras utifrån dess placering, ornamentik och runskrift med hjälp Ecos kommunikationsmodell modellsändare och modelläsare samt de två semiotiska begreppen denotation och konnotation. Metoden som kommer att användas är en komparativ analys.

I varje del kommer en kortare jämförelse redovisas över vilka skillnader respektive likheter som kan kopplas till dagens användande av sociala medier.

3.1. Runstenen 1 – U 734, RAÄ Villberga 41:1

Självresarsten i granit vars nuvarande plats ligger i Linsunda, Villberga socken, Enköpings kommun, (se Fig. 1). Runstenen är daterad till vikingatid och namnet på ristaren är Lidsvald.

Stilperiod är okänd (Samnordisk runstensdatabas 2020). Runstenen är 1,4 meter hög och 80 centimeter bred (Dnr 4598/26). Det finns även ett större gravfält, RAÄ: Villberga 40:1, nordost om runstenen. Gravfältet består av totalt fem högar och 50 stensättningar (Dnr 3.5.6-843-2013).

På stenen U 734 står följande text:

”Vifast reste stenen efter sig själv medan han levde. Lidsvald ristade” (Åhlén 2010: 30–31).

Denotation: En runsten som är lite rundare nedtill och spetsigare upptill.

Runstenen är 1,4 meter hög och 80 centimeter bred (Dnr 4598/26). Gällande ornamentiken så pryds själva bandslingan av två drakliknande huvuden i profil riktade inåt mot varandra. Innanför bandslingan i mitten av runstenen finns flera ormar inslingrade i varandra. Utifrån runskriften kan mottagaren anta att resaren har rest stenen till minne av sig själv.

Konnotation: Med tanke på runstenens storlek och placering kan man dra slutsatser till att det kan handla om en runstensresare med goda ekonomiska resurser och social status. Henrik Williams (2013) nämner att en runstens storlek och form kan vara av betydelse

när man analyserar dess sociala dimension, dock är det omdiskuterad fråga om det är monumentets storlek eller själva ristningsytans storlek som är viktigast (Williams 2013: 63). I det här fallet har ristaren utformat bandslingan på ett sådant sätt så att den går kant i kant med

Figur 1. Självresarsten från Lindsunda. Foto: April Caarph.

runstenens yttre kant, något som kan indikera på att resaren möjligtvis ville maximera ristningsytan till det yttersta. Williams skriver även att runstenens placering kan ha betydelse (Williams 2013: 65). Då runstenen ligger i närheten av ett större gravfält kan detta indikera på social status. Som formeln anger består den både av en nekrolog och en ristarformel där resaren förmedlar att hen rest stenen till minne av sig själv samt att Lidsvald ristat stenen.

Det rör sig med säkerhet om en självresarsten då ingen förutom resaren och ristaren nämns i ristningsformeln. Då runstenen är stor och finns på en mindre höjd i landskapet i närheten av ett större gravfält kan det möjligtvis ha varit enkelt för förbipasserande, modelläsarna, att se runstenen när de befann sig i området.

När det handlar om att marknadsföra sig själv och sitt eget personliga varumärke handlar det dels om att presentera sig själv, dels om att göra det på ett sådant sätt så att ens följare kan ta del av det som man vill marknadsföra. Något som kan återkoppla till runstenens placering som är i anslutning till ett större gravfält samt att runstenen har lokaliserats på något som tidigare kunde ha varit en kulle eller höjd, dock är detta svårt att avgöra idag om det verkligen var så. Idag köper oftast företag eller influencer sin plats på sociala medier i form av betalda annonser som dyker upp i vårt flöde på Facebook, Instagram och andra digitala plattformar.

Betalda annonser fungerar på så sätt att de kan spåra oss genom aspekter som rör våra tidigare internetsökningar, vår ålder, våra intressen samt vart vi befinner oss för stunden geografiskt.

3.2. Runsten 2 - U 1011

Runsten i granit som först påträffats i Örby, Rasbo socken, Uppsala kommun, (se Fig.

2). På 1670-talet fördes runstenen till Uppsala (Åhlén 2010: 30–31). I dag finns stenen lokaliserad i Universitetsparken i Uppsala. Runstenen har ristats på två sidor av stenen. Daterad till vikingatid. Ristare är Vigmund och Åfrid. Periodstil Pr4 (Samnordisk runstensdatabas 2020). RAÄ- nummer saknas.

På stenen U 1011 står följande text:

”Vigmund lät hugga stenen efter sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpte Vigmund skeppshövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket åt sig medan han levde” (Åhlén 2010: 30–31).

Denotation: En högre runsten med ovalform upptill, rikt på ornamentik samt att stenen har ristningar på tre olika ytor.

Utifrån runskriften kan läsaren få en föraning om att resaren har rest stenen till minne av sig själv, även en så kallad självresarsten. Med tanke på att runstenen idag befinner sig i centrala Uppsala så kan man utgå från det att runstenen flyttats från sin ursprungliga plats.

Konnotation: Då runstenen har ristats på två olika ytor så kan detta indikera på ekonomisk status med tanke på att inskriften är ovanligt lång. Johan Bollaert (2016) menar att en längre

Figur 2. Självresarsten från Rasbo. Foto: Okänt.

Riksantikvarieämbetet.

inskrift måste ha varit dyrare då själva ristningen har kostat mer tid samt att stenen skulle ha en större ristningsyta (Bollaert 2016: 24). Utöver detta har Vigmund även låtit sig själv stå med som ristare tillsammans med runmästaren Åsmund. Åhlén beskriver Åsmund som en mycket skicklig ristare (Åhlén 2010: 91) och med tanke på hans skicklighet så lär det ha kostat att anlita honom. Att även låta ristaren signera en runsten kan vara ett tecken på förhöjd status menar Bollaert i jämförelse med runstenar som är osignerade (Bollaert 2016: 23). I det här fallet kan modelläsaren få uppfattningen om att runstenen rests av en person med hög status och goda ekonomiska förhållanden med tanke på hur modellsändaren beskriver sina egenskaper samt sin position som skeppshövding.

Alice E. Marwick (2012) använder begreppet social övervakning, vilket kan beskrivas med att en användare är medveten om att denne blir bevakad, exempelvis i sociala medier. Vilket i sin tur kan påverka vilket innehåll som användaren väljer att lägga ut i sitt flöde. I vissa fall kan det handla om att en användare väljer att lägga ut information som på något sätt ska påverka dess följare och få en reaktion eller känsla (Marwick 2012: 379). För att dra paralleller till ovannämnda runsten kan detta jämföras med att Vigmund vet att han blir bevakad och väljer därför att använda sig av information som gynnar bilden av honom själv.

3.3. Runsten 3 - U 766, RAÄ: Vårfrukyrka 167:1

Runsten i granit vars nuvarande plats är i Norrby, Back-Norrby, Vårfrukyrka socken, Enköpings kommun, (se Fig. 3). Runstenen är daterad till vikingatid. Ristare Livsten. Stilperiod Pr4 (Samnordisk runtextdatabas 2020). Runstenen är 1,4 meter hög 110 centimeter bred (Dnr.

300/69). Denna runsten består totalt av två runstenar, ett så kallad parmonument. I detta fall rör det sig alltså om U 766 och U 767 dessa kallas även för Norrby-stenarna (Åhlén 2010: 29).

På stenen U 766 står följande text: ”Gudfast lät hugga två stenar efter Est, sin son, och efter sig själv” (Åhlén 2010: 29).

Denotation: Runstenen är 1,4 meter hög 110 centimeter bred och står intill en annan runsten, utifrån deras utseende och placering så kan läsaren anta att de båda runstenarna hör ihop.

Ornamentiken föreställer en bandslinga med ett tillhörande fyrfotadjur med detaljer. Utifrån runskriften kan man anta att det rör sig om en minnessten där en far har rest till minne av sin son och sig själv.

Konnotation: Då runstenen är en del av parmonument samt att den är placerad i ett område som är rikt på andra fornlämningar indikerar detta att resaren, Gudfast, varit en person med god ekonomisk status. Med tanke på att området idag består av ler- och moränmark kan det säkert ha funnits vatten i närheten då stenarna restes, något som också varit av vikt då runstenar som påträffats i anslutning till vatten anses ha förhöjd status.

I det här fallet har resaren valt att resa två stenar, något som lär ha varit kostsamt. I de flesta fall har runstenarnas inskrift varit relativt kortfattade med tanke på att det inte funnits så mycket utrymma att rista på, men detta är något som man har löst genom att låta rista två stenar nära varandra. Åhlén (2010) menar att det måste ha funnits en önskan att åstadkomma ett praktfullt och mäktigt monument hos modellsändaren. Enligt Åhlén var ristaren, Livsten, en känd runristare som ofta prydde sina ristningar med så kallade fyrfotadjur, ett motiv som i detta fall återkommer på både U 766 och U 767 (Åhlén 2010: 89).

3.4. Runsten 4 - U 767, RAÄ: Vårfrukyrka 167:2

Runsten i granit vars nuvarande plats är Norrby, Back-Norrby, Vårfrukyrka socken,

Enköpings kommun, (se Fig. 3). Daterad till vikingatid. Finns placerad bredvid U 766. Ristare Livsten. Stilperiod Pr4 (Samnordisk runtextdatabas 2020). Runstenen är 1,4 meter hög 110 centimeter bred. Både U 766 och U 767 finns belägna i närheten av morän- och lermark. I övrigt är området kring Back-Norrby rikt på fornlämningar i form av såväl runstenar som gravfält (Dnr 300/69).

På stenen U 767 står följande text: ”Livsten ristade runorna efter dem båda, fadern och sonen, dugande män” (Åhlén 2010: 29).

Denotation: Utifrån runstenens läge och utformning kan man anta denna runsten hör ihop med U 766, det vill säga, att runstenarna utgör ett så kallat parmonument och har rests av samma person. En hypotes som kan antas utifrån ornamentiken på de båda runstenarna som pryds av två så kallade fyrfotadjur som är vända mot varandra. Något som också förstärks av runskriften som indikerar på runstenarna hör ihop.

Konnotation: Precis som har nämnts ovan så finns det tydliga indikationer av att parmonumentet har rests av en person med god social och ekonomisk status med tanke på de resurser som krävts att resa dessa stenar. I det här fallet kan man även tolka runstenarna som en typ av självresarstenar då resaren har rest stenen dels till minne av sin son och dels till minne av sig själv. I nekrologen beskriver han sin son och sig själv som två dugande män. Gräslund (2004) nämner att runstenar kan ge oss en inblick i den vikingatida identiteten med hjälp av dessa självresarstenar som påvisar att man kände en personlig identitet gällande det egna jaget (Gräslund 2004: 35).

Med utgångspunkt från parmonumentet kan man anta att modellsändaren haft som ambition att påvisa sin sociala och ekonomiska status för de modelläsare som sett monumentet. Som nämnts tidigare så var utrymmet på en runsten begränsat och på grund av detta var de skrifter som ristades in oftast kortfattade. Något som även kan jämföras med vissa sociala medier idag där

Figur 3. Norrby-stenarna. Foto: Bengt A Lundberg. Riksantikvarieämbetet.

på 140 stycken. Henrik Williams (2013) skriver att vikingatida texter på̊ en runsten omfattar i snitt cirka 62 runor (Williams 2013: 66). Vilket innebär att modellsändaren förmodligen behövde tänka igenom vad denne ville att det skulle stå på runstenen. I ovannämnda exempel hade runstensresaren tillgång till två runstenar, något som inte är alltför vanligt.

En annan aspekt är att parmonumentet pryds av två fyrfotadjur som är vända mot varandra.

Bianchi (2016) menar att skriftens roll i runstentexternas kommunikation är ett av de viktigaste elementen samtidigt som han skriver att det finns en del som visar på att även ornamentala inslag varit av betydelse för de vikingatida läsarna (Bianchi 2016: 11). I det här exemplet skulle fyrfotadjuren kunna hjälpa de icke läskunniga att förstå runstenens betydelse då tecken och symboler, precis som skriften, kommunicerar med modelläsaren. Möjligtvis skulle dessa fyrfotadjur idag kunna jämföras med de emojis som vi använder oss av i sociala medier för att förmedla en känsla eller fungera som ett komplement till det redan befintliga innehållet.

3.5. Runsten 5 - U 1093, RAÄ: Bälinge 52:1

Flyttblock i rödgrå granit vars nuvarande plats är Nyvla vid Tingstukällan, Bälinge socken, Uppsala kommun, (se Fig. 4). Daterad till vikingatid. Ristare okänd. Stilperiod Pr4 (Samnordisk runtextdata 2020). Intill runstenen finns en offerkälla (Dnr 4313/76), RAÄ-nummer: Bälinge 52:2, där man påträffat pengar. Under stenlagret i källans botten finnes tjocka lager av ben (Wessén & Jansson 1953–58: 405).

På stenen U 1093 står följande text: ”Fulluge och Åsgun de makarna lät hugga stenen efter sig båda medan de levde. Gud hjälpe anden” (Åhlén 2010: 31–32).

Figur 4. Runsten på flyttblock. Foto: Bengt A Lundberg. Riksantikvarieämbetet.

Denotation: Runskrift på ett större flyttblock, något som kan ge indikationer till att dess nuvarande plats även är dess ursprungliga läge. Runskriften pryds såväl av en bandslinga som av två ramdjur i profil. Även två korsliknande symboler återges på stenen. Utifrån texten kan läsaren utgå från att det är en är en självresarsten till två makar som rest stenen i minne till sig själva. Möjligtvis kan de två korsen symbolisera de två avlidna makarna.

Konnotation: Utifrån runstenens läge och utformning finns det en antydan till att de som rest stenen haft förhöjd status. I närheten av runstenen återfinns exempelvis en offerkälla där bland

annat ben har påträffats. Oftast har offerkällor fungerat som en hednisk kultplats där människor träffats och offrat till exempel ben eller mynt. Med tanke på att runstenen innehåller en böneformel samt två inristade kors så kan detta ha fungerat som en slags religiös manifestation för den nya religionen i anslutning till en lämning som hedrat de gamla gudarna. En aspekt som återkommer i de övriga analyserna som genomförts i denna studie då majoriteten av runstenarna har påträffats i närheten av äldre fornlämningar och gravfält.

Om offerkällan användes i samband med att runstenen är restes är svårt att avgöra. Gräslund (2004) beskriver religionsskiftet mellan hedendomen och kristendomen som en långsam process där det fanns personer som redan anammat den nya tron samtidigt som andra i samma trakt höll fast vid den gamla tron (Gräslund 2004: 26). På grund av detta kan det ha funnits ett behov för de nykristna att annonsera sin trostillhörighet då kristendomen ansågs som något prestigefullt och viktigt (Sawyer 2017: 54). Mats G. Larsson (1990) påpekar att runstenarna ska ha fungerat som en slags religiöspropaganda för den kristna tron samtidigt som den enskilde visade upp sin partitillhörighet (Larsson 1990: 33). Det lär även ha varit mer kostsamt att låta rista en runsten med exempelvis böneformel då detta kräver större sten, det tar längre tid och därmed blir kostnaden högre, något som också kan säga något om beställarens sociala status (Larsson 1990: 89). Möjligtvis kan det vara så att modellsändaren vill påvisa sin kristna tro för förbipasserande modelläsaren.

Utöver den religiösa aspekten är denna runsten en av de få självresarstenar i Uppsala län som inkluderar hedrandet av en kvinna (Sawyer 2017: 57). I det här fallet handlar det om ett par, en man och en kvinna, något som kan indikera att kvinnan haft en viktig betydelse för modellsändaren då majoriteten av de självresarstenar som rests enbart hedrar män. Då som nu är vi människor fortfarande i behov av att visa vår tillhörighet, exempelvis var vi står politiskt, kulturellt eller religiöst. För en del har detta blivit en del av det egna jaget och deras identitet, inte minst i sociala medier där uttryck som: ”jag är feminist” eller ”jag är nykterist” blir allt vanligare för att påvisa sin tillhörighet. Enligt författaren Sonia Livingstone (2009) har media blivit den nya plattformen där människan ger uttryck för sina åsikter och värderingar, det är även via media där vi får tillgång till den information som vi tidigare fick via kyrkan, skolan, staten och samhället i stort (Livingstone 2009: 2–3). Om vi idag använder sociala medier för att påvisa vår kulturella, sociala, religiösa och politiska värderingar så kan detta jämföras med dåtidens runstensresande som precis som nu, fungerat som en plattform för att åskådliggöra ens religiösa och politiska åsikter.

3.6. Runsten 6 - U 703, RAÄ: Veckholm 31:1

Runsten i granit som finns på plats i Västra Väbbeby, Veckholms socken, Enköpings kommun, (se Fig. 5). Daterad till vikingatid. Ristare Balle. Stilperiod Pr3 (Samnordisk runtextdatabas 2020). Runstenen är 2,3 meter hög och 1,7 meter bred.

På stenen U 703 står följande text: ”Åsvi lät resa denna sten efter Arnulv, sin gode son. Han bodde här. En gästfri och målsnäll man” (Åhlén 2010: 70).

Denotation: En relativt stor runsten som är rik på ornamentik i form av en bandslinga, ramdjur, ormar och ett fyrfotadjur. Utifrån texten kan man ana att runstenen är en minnessten till Arnulv

som enligt skriften, ska ha bott i området när han levde. Han benämns som en gästfri och målsnäll man, något som kan tolkas som viktiga och bra egenskaper.

Konnotation: Med tanke på runstenens storlek och vackra ornamentik som har ristats fram av runmästaren Balle konnoterar stenen såväl social som ekonomisk status. Sonen Arnulv beskrivs som både en gästfri och målsnäll man.

Att vara målsnäll innebär att man är vältalig, vilket enligt Åhlén (2010) lär ha varit en viktig egenskap när man gästade stormän och hövdingar, något som författaren återkopplar till de isländska sagorna där många av berättelserna påvisar vikten av att kunna tala väl och korrekt (Åhlén 2010: 71).

I det här fallet kan det tolkas som att Arnulv kan ha varit en bonde som under sin levnadstid bodde i området, något som i sig kan få modelläsaren att anta att denne bonde varit en generös och talför man. Att beskriva sig själv med egenskaper som anses betydelsefulla är ett av flera sätt skapa ett starkt personligt varumärke där faktorer som rykte, förtroende, uppmärksamhet och utförande kan vara av betydelse (Khedher 2014: 37). Sven B. F.

Jansson (1976) menar att egenskaper som beskriver en persons frikostighet, mildhet och vältalighet är vanligt förekommande i en runstens nekrolog. Egenskaper som beskriver en

god bonde (Jansson 1976: 127), vilka även framkommer på runsten U 739 (se Fig. 6).

Runristaren Balle var en ristare som var känd för att använda runda linjer och former (Åhlén 2010: 88). Något som avspeglas på U 703, (se Fig. 5). Bianchi (2016) gör jämförelser mellan Twitters hashtags funktion och runstensornamentik, och menar att dessa kan fungera som ett sätt att marknadsföra sig själv på. Bruket av hashtaggar kan associeras till en användarens vilja att få sitt meddelande att bli läst av personer som inte följer denna (Bianchi 2016: 26).

I det här fallet kan det alltså handla om att Balles ristningsteknik kan associeras till en hashtag där Balle får en möjlighet att marknadsföra och visa upp sin skicklighet för allmänheten och för modelläsaren, trots att det saknas en ristarformel på runstenen då Balles speciella stil redan är allmänt känd.

3.7. Runsten 7 - U 739, RAÄ: Boglösa 205:1

Runsten i granit som finns på plats i Gådi, Boglösa socken, Enköpings kommun, (se Fig. 6).

Daterad till vikingatid. Ristare Balle. Stilperiod Pr3 (Samnordisk runtextdata 2020).

Runstenen är 1,5 meter hög och 1,4 meter bred. I anslutning till runstenen finns en

stensättning, RAÄ-nummer: Boglösa 494:1, samt fem stycken odlingsrösen. Idag är runstenen belägen i en beteshage som tidigare varit en del av en större gård (Wessén & Jansson 1949–

51: 281).

På stenen U 739 står följande text: ”Holmbjörn lät resa stenen efter sig själv. Han var matmild och målsnäll” (Åhlén 2010: 73).

Figur 5. Runsten i Västra Väbbeby. Foto: Bengt A Lundberg. Riksantikvarieämbetet.

Denotation: En runsten som är relativt rund i formen och rikt utsmyckad med ornamentik i form av en bandslinga, ramdjur, orm och ett korsliknande tecken i mitten av runstenen. Utifrån runskriften kan läsaren anta att detta är en självresarsten som personen rest till minne av sig själv.

Konnotation: Denna runsten finns placerad i ett område som är rikt på fornlämningar, vilket kan konnotera om att det rör sig om person som haft goda ekonomiska resurser, inte minst med tanke på att han anlitat runristaren Balle som ristat runstenen. Här kan man anta att modellsändaren har tänkt hur han vill att allmänheten, modelläsaren, ska uppfatta honom, inte bara utifrån hur han beskriver sig själv utan även gällande val av placering och ristare. Bianchi skriver att runstenar liksom Twitter, handlar om att visa upp sig själv och sina egna personliga bedrifter. Det handlar om att visa upp en speciell bild sig själv (Bianchi 2016: 27). Något som runstensresaren Holmbjörn har gjort i det här fallet, där han beskriver sig själv som matmild och gästfri, egenskaper som ansågs vara viktiga förr (Åhlén 2010: 71).

Manuel Khedher (2014) beskriver att en personlig varumärkesidentitet bland annat handlar om att en person som vill marknadsföra sig själv behöver sticka ut från mängden och anpassa sig efter målgruppens behov för att vara intressant, något som blivit allt vanligare på sociala medier (Khedher 2014: 36). I det här exemplet kan det vara så att Holmbjörn försöker stärka sin egen personliga varumärkesidentitet genom att skildra sig själv som en person som besitter värdefulla egenskaper som ansågs vara attraktiva för hans följare, modelläsarna. Precis som många influencers gör idag i sociala medier. Gällande runstenens placering så restes den i ett område som är rikt på andra fornlämningar i form av en stensättning och flera odlingsrösen. Marit Åhlén (2010) menar att runstenar ofta placerades intill gravfält för att dessa ofta fanns i anslutning till en större väg (Åhlén 2010: 47), vilket i det här fallet skulle kunna betyda att modellsändaren valt att resa runstenen på en plats där många människor varit i rörelse och på så vis också sett runstenen.

Figur 6. Självresarsten i Gådi. Foto: April Caarph.

3.8. Runsten 8 - U 792, RAÄ: Tillinge 8:1

Runsten i granit som finns på plats i Ulunda, Tillinge socken, Enköpings kommun, (se Fig. 7).

Daterad till vikingatid. Ristare Balle. Stilperiod okänd (Samnordisk runtextdatabas 2020).

Runstenen är 1,7 meter hög och cirka en meter bred. I anslutning till runstenen finns Enköpingsån där man påträffat rester av en raserad stenläggning. Det finns även en stensättning i närheten av runstenen, RAÄ: Tillinge 13:1 (Dnr 4313/76).

På stenen U 792 står följande text: ”Kår lät resa denna sten efter Hörse, sin far, och Kabbe efter sin måg. Han for dristigt, förvärvarande ägodelar ute i Grekland åt sin arvinge” (Åhlén 2010: 45).

Denotation: En oval runsten där ornamentiken kan beskrivas som enkel i form av en bandslinga där rundjurets huvud- och svansändar hålls ihop av ett så kallat koppel. I mitten av stenen finns ett kors. Utifrån inskriften kan utgå från att det rör sig om en minnessten.

Konnotation: Precis som många andra runstenar som har analyserats så har stenens ristningsyta använts till max. Runstenens placering antyder på förhöjd status då den återfinns i närheten av ett vadställe och ett gravfält. På andra sidan Enköpingsån finns en liknande runsten, dock har dessa två ingen koppling mellan varandra. Åhlén (2010) menar att det inte är ovanligt att man placerat ut en runsten på varsin sida av en å för att på så vis markera ut ett lämpligt vadställe då en viktigare väg kan ha korsat ett mindre vattendrag (Åhlén 2010: 46). Stille (2015) menar att många av de runstenar som är resta intill vattendrag kan ha sammanfallit med gränser (Stille 2015: 142).

I det här fallet befinner sig de båda runstenarna, U 792 och U 793, vid en större väg som varit välbesökt (Jansson 1976: 47). Med tanke på att det finns en stenläggning i närheten av runstenen så kan detta ha fungerat som en bro för att ta sig över ån. Något som kan indikera att avsändaren valt runstenens placering med omsorg då den placerats i anslutning till en trafikerad sträcka.

Johan Bollaert (2016) menar att trafikerade vägar kan vara en bra plats att nå̊ folk med sitt

Figur 7. Runsten i Ulunda. Foto: Bengt A Lundberg.

Riksantikvarieämbetet.

budskap, samt att sprida kännedom om ens existens (Bollaert 2016: 2) till eventuella modelläsare.

Gällande nekrologen så innehåller den flera intressanta detaljer som bland annat berättar att fadern Hörse troligtvis har deltagit i en eller flera vikingafärder och fört hem rikedomar till sin son och arvinge Kår (Åhlén 2010: 45). Information som kan påvisa såväl social som ekonomisk status, det menar Mats G. Larsson (1990) då de långfärder som ofta beskrivs på runstenar lär ha tagit flera år att genomföra och har krävt att det funnits resurser kvar i hemmet i form av familjemedlemmar, huskarlar eller trälar som tagit hand om gården.

Sådana resurser har främst funnits på större egendomar. Förutom möjligheten att kunna lämna hemgården har den resande även behövt ha tillgång till en plats på ett skepp, vilket också lär ha krävt större ekonomiska resurser (Larsson 1990: 97). Även ristaren konnoterar hög status då Balle beskrivs som en mycket skicklig konstnär av Åhlén. Hans ristningar kännetecknas främst av rundade linjer och lite bulligare figurer (Åhlén 2010: 88), en beskrivning som stämmer bra överens med hur runsten U 792 ser ut (se Fig. 7).

3.9. Runsten 9 - U 793, RAÄ: Tillinge 7:1

Runsten i granit som finns på plats i Ulunda, Tillinge socken, Enköpings kommun, (se Fig. 8).

Ristare Erik. Stilperiod Fp (Samnordisk runtextdatabas 2020). Runstenen är 1,7 meter hög och 1,1 meter bred och avsmalnande uppåt (Dnr 4220/77). Runstenen finns på andra sidan av Enköpingsån vid Ulunda där den andra stenen, U 792 finns placerad. I anslutning till runsten U 793 finns en stensättning, RAÄ-nummer: Tillinge 13:1 (Dnr 2601/25), samt ett gravfält med, RAÄ: Tillinge 83:1, som består av fem fornlämningar som daterats till järnålder (Dnr 2383/33).

På stenen U 793 står följande text: ”Helga reste denna sten efter Rolf, sin make. Gud hjälpe hans ande” (Åhlén 2010: 45).

Denotation: Runsten med ovalform. Ornamentiken kan beskrivas som relativt enkel med tillhörande bandslinga där rundjurets huvud- och svansändar hålls ihop av ett så kallat koppel.

Utifrån runskriften kan man anta att det rör sig om en minnessten.

Konnotation: Det finns flera aspekter som påvisar såväl ekonomiskt som social status då runstenen finna placerad intill ett vadställe och ett större gravfält, något som även har diskuterats i ovannämnda analys gällande runsten U 792. Här får modelläsaren reda på att frun Helga har rest stenen till minne av sin avlidne man Rolf. Enligt Marit Åhlén (2010) är det vanligt att runskrifterna ofta innehåller information om namn och vilken typ av släktrelation som de nämna personerna haft (Åhlén 2010: 112).

Utöver detta återfinns ett större kors och böneformel, vilket indikerar på att avsändaren anammat den nya religionen: kristendomen. Ann-Sofie Gräslund (2004) nämner begreppet religiös identitet, något som kan beskrivas som en grupp människor som delar samma religiösa värderingar (Gräslund 2004: 23–24). I det här fallet kan man anta att Helga och Rolf varit en del av ett kristet kollektiv. En annan intressant aspekt i det här fallet är den påfallande likheten mellan de båda runstenarna, U 793 och U 792 då de båda pryds av en liknande ornamentik trots att stenarna har ristats av två olika personer. Gräslund antyder att två runstenar som liknar varandra kan vara en önskan från resaren att visa lojalitet med den som lät resa den första stenen och markera en slags gemenskap. Något som i sin tur kan ha resulterat i att de likartade runstenarna kan ha bidragit till att konstruera en lokal identitet (Gräslund 2004: 30). Om så varit i det här fallet är såklart svårt att avgöra. Bianchi (2016) skriver att runristningar med likartad ornamentik på sätt och vis blir sökbara, precis som hashtags, och bildar en grupp med alla andra ristningar med samma motiv (Bianchi 2016: 26).

Förutom kopplingen till att runstenarna kan ha haft anknytning till någon form av regional- eller lokal identitet så kan det även handla om att det var mode just då att rista runstenar som skulle se ut på detta sätt. Gällande runsten U 792 så finns det ingen information om vilken stilperiod som runstenen tillhör, medan det i fall U 793 finns angivet att runstenen tillhör Fp, vilket står för fågelperspektiv. Men med tanke på att

runstenarna nästan ser identiska ut gällande deras ornamentik kan man utgå från att de tillhör samma stilperiod. Något som i sin tur kan kopplas samman med runstensresarnas identitet. I den här uppsatsen har valet av en persons livsstil presenteras och förklarats. Enligt författarna Nils Hammarén och Thomas Johansson (2007) påverkar vår livsstil hur vi väljer att framställa oss själva gällande val av kläder, musik och andra faktorer (Hammarén & Johansson 2007: 50).

Precis som idag är det viktigt för många att följa de trender som finns för att påvisa sin sociala och ekonomiska status, något som är ett återkommande tema bland dagens ungdomar i sociala medier.

Möjligtvis kan det vara så att modellsändarna till ovannämnda runstenar ansåg att det var viktigt att följa det mode som var det rätta just då, ornamentikstilen Fp. I dag är det även vanligt att ta bilder från resor, vilket kan ses lite som en statusaspekt, vilket kan jämföras med runskriften som återkommer på U 792 (se Fig. 7) där vi får höra berättelsen om Hörse som rest till

Grekland. Figur 8. Annan runsten i Ulunda. Foto: Bengt A Lundberg.

Riksantikvarieämbetet.

4. Resultat och slutdiskussion

I det följande kapitlet diskuteras resultaten från den genomförda analysen i föregående avsnitt.

Detta sker utifrån uppsatsen syfte, att presentera hur social och ekonomisk status påvisas de utvalda runstenarna och hur detta kan kopplas till dagens användande av sociala medier, samt forskningsfrågorna: Hur påvisas social och ekonomisk status på de utvalda runstenarna som undersökts genom deras placering, ornamentik och runskrift? Kan dessa sociala och ekonomiska faktorer återge i hur vi kommunicerar via sociala medier idag, och om i så fall på vilket sätt? Finns det likheter eller skillnader mellan användandet av runstenar och sociala medier?

Det finns flera återkommande faktorer som påvisar en runstens sociala och ekonomiska status utifrån deras placering, ornamentik och runskrift. Som tidigare diskuterats kan de runstenar som påträffats i anslutning till en bro eller ett vadställe, bygräns, gravfält, hamn, kyrka, tingsplats eller väg påvisa en förhöjd status (Williams 2013: 62–65). Även de runstenar som har fler än en ristningsyta, är större och har därmed mer ristningsyta kan ses ha högre social och ekonomisk status (Williams 2013: 64), då en större runsten som krävt mer tid och mer resurser av runristaren att färdigställa runstenen bör ha varit mer kostsam. Även de runstenar som ingått i ett så kallat parmonument lär ha haft högre status då detta varit mer kostsamt och påfallande än en ensam runsten (Åhlén 2010: 26). Inskriftens längd kan vara ett tecken på̊ dess status då en längre inskrift måste ha varit dyrare. Vilket innebär att runstenar som varit rikt utsmyckade med ornamentik kan antyda på hög status, men detta betyder samtidigt att de runstenar som varit mindre utsmyckade inte behöver ha haft mindre status menar Henrik Williams (2013: 67). Med anledning av detta kan det vara svårt att avgöra om de nio runstenar som analyserats kan tolkas ha hög status genom att bara studera deras ornamentala utseende eller dess placering då fler parametrar behöver undersökas för att få en mer korrekt tolkning.

Exempelvis kan runsten U 734 (se Fig. 1) tolkas ha låg status då dennes ornamentik kan uppfattas som relativt enkel, samtidigt som det finns andra faktorer som påvisar på förhöjd status med tanke på dess placering i anslutning till ett större gravfält samt dess runinskrift som antyder på att det är en bonde med attraktiva egenskaper som rest stenen till minne av sig själv.

Detta innebär att flera aspekter behöver studeras för att kunna avgöra om en runsten ska tolkas ha förhöjd status eller inte. I denna uppsats kan samtliga runstenar tolkas ha ekonomisk och social status utifrån de analyser som genomförts. I vissa fall kan man dock med säkerhet veta att vissa parametrar inte stämmer överens med ursprungsläget, så som med runsten U 1011 (se Fig. 2) som i dag finns placerad i centrala Uppsala trots att den från början restes i Örby, Rasbo socken. Här går det till exempel inte att analysera runstenens placering, utan då får runstenen istället analyseras med hjälp av dess runskrift och ornamentik.

Några av de största skillnaderna är dock avsändar- och mottagarperspektivet, en aspekt som kan kopplas till syftets tredje fråga. På en runsten kan exempelvis kommunikationen enbart ske via envägskommunikation där rollerna som avsändare och mottagare är fasta. Avsändaren kommer alltid vara den som formar budskapet och mottagaren kommer alltid vara den som tar del av budskapet. I dagens sociala medier finns det oftast en tvåvägskommunikation där mottagaren kan svara på avsändarens innehåll och ställa frågor, här sker alltså ett skifte mellan vem som kan tolkas vara avsändare och mottagare. Dessa roller är något som benämnts som modellsändare och modelläsare i uppsatsen. I dag ligger nämligen fokus ofta på att försöka få just en kommunikation, det vill säga, en diskussion, mellan modellsändaren och modelläsaren där modellsändaren kan uppmana läsaren att utföra en typ av handling. Denna handling kallas för call to action och kan handla om allt från att svara på en fråga, gå in på en länk eller titta på