EXAMENSARBETE
Patienters upplevelser av att vårdas på en akutmottagning
Anna Bågenholm David Hedberg
Sjuksköterskeexamen Sjuksköterska
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Patienters upplevelser av att vårdas på en akutmottagning, En litteraturstudie
Patient’s experiences of care in an emergency department, A literature study
Anna Bågenholm David Hedberg
Kurs: Examensarbete 15 hp Vårterminen 2012
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Åsa Nilsson
Patienters upplevelser av att vårdas på en akutmottagning, En litteraturstudie
Patient’s experiences of care in an emergency department, A literature study
Anna Bågenholm David Hedberg
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Akutmottagningar är en plats med hög omsättning av patienter och kan många gånger upplevas som en stressig miljö av personal och patienter. Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelse av att vårdas på en akutmottagning. Fjorton artiklar analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra kategorier:
att känna sig trygg och omhändertagen av kompetent personal; att känna sig misstrodd, ifrågasatt och som en börda; att miljön skapar obehag, känsla av ensamhet och förlust av integritet; och att känna sig som i ett mörker på grund av bristande information.
Många patienters upplevelse av akutmottagningar är att det är av dålig kvalité. En viktig komponent för många patienter är information och om de får information upplever de att det blir lättare att vänta. Därför är det viktigt att patienter får tillräckligt med information så de inte känner sig bortglömda eller som i ett mörker.
Nyckelord: akutmottagning, patient, upplevelse, kvalitativ innehållsanalys, litteratur- studie.
Akutmottagningar är en plats med hög omsättning av patienter. Det är det område av hälso- och sjukvården som oftast är föremål för allmänhetens och mediernas granskning. Akutmot- tagningen benämns ofta som sjukhusets ansikte utåt. Frågor som trängsel, väntetider, och am- bulansers omdirigering till andra akutmottagningar på grund av sjukhusets bristande kapacitet att ta emot fler patienter - har alla varit omskrivna och debatterade (Gordon, Sheppard &
Anaf, 2010). De vanligaste orsakerna till att patienter besöker akutmottagningar är feber, bröstsmärta, buksmärta, fall, andnöd, luxationer, hosta, trafikolycka, kräkningar och smärta i ryggen (MacLean et al., 1999)
Den vanligaste förekommande åldersgruppen på akutmottagningar är personer över 65 år som står för omkring 20 % av besöken. Denna åldersgrupp har en längre vårdtid på
akutmottagningar jämfört med de som är yngre (Ekelund et al., 2011). Hos personer i åldrarna 16-84 år är det ungefär var tionde person som besöker en akutmottagning under en
tremånadersperiod, det vill säga cirka 3 600 000 personer per år, lika vanligt bland kvinnor som män (Statistiska centralbyrån, Ohälsa och sjukvård 1980-2005). En studie (Ekelund, et al.
2011) av sex universitetssjukhus i Sverige visar att antalet patienter som kommer till en akutmottagning under ett år varierar mellan 50 000-100 000. Vanligaste dagen för besök under en vecka är måndagar och de flesta besök sker vid tolvtiden på dagen. Omvårdnaden skiljer sig mycket från andra avdelningar på sjukhus och de som kommer in till en
akutmottagning är i mer eller mindre brådskande behov av vård. Vem som helst kan söka hjälp vid en akutmottagning, vilket gör att variationen på patienter är stor, allt från lindrig sjukdom eller skada, till patienter med multitrauma eller hjärtinfarkt (Muntlin, Gunningberg
& Carlsson, 2005).
De senaste tjugo åren har akutmottagningar blivit mer och mer överbelastade i flera länder.
Detta har flera orsaker; bland annat har antalet akutmottagningar minskat i antal samtidigt som antalet besökare har ökat. Många av fallen som kommer in skulle kunna skickas till vårdcentraler. Överbeläggningar på akuten beror även på att patienter inte kan flyttas till andra avdelningar, på grund av att det är fullt på de andra avdelningarna på sjukhusen. Problemet har nått en krisnivå, med betydande konsekvenser för patientsäkerhet, vårdkvalitet, patienters och personals välbefinnande (Richardson, Ardagh & Gee, 2005). I Socialstyrelsens rapport om patientsäkerhet vid akutmottagningar (Socialstyrelsen, 2005) framgår det att den medicinska handläggningen på akutmottagningar ska vara av hög kvalitet och lättillgänglig för patienter. De riskområden som identifierades var den otillräckliga
informationsöverföringen, felprioriteringar, inte tillräcklig kompetens, fel hantering av läkemedel samt dålig samverkan mellan personal.
En metod för att förbättra arbetet på akutmottagningar är Triage. Triage, som betyder välja ut, är ett turordningssystem som används på akutmottagningar då patienter tas in och bedöms utifrån hur akut deras tillstånd är (Göransson, Eldh & Jansson, 2008, s. 18). Systemet har utvecklats för att underlätta bedömningen för vårdpersonal. Den initiala bedömningen av patienten görs av ett triage-team som består av läkare och sjuksköterskor, vilket gör att en överblick över patientläget skapas, samt ständigt uppdateras. Detta gör att arbetet kan planeras utifrån det aktuella läget, vilket gör att köerna kortas och patienterna får rätt typ av vård snabbare (Kantonen et al., 2012). Patientens vårdbehov bedöms av sjuksköterskor som genom att använda sig av triage avgör hur akut behovet är och utför därefter åtgärder beroende på bedömning (Farrokhnia & Göransson, 2011).
De flesta stora sjukhus i Sverige organiserar sin akuta vård i traumateam som inkluderar läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Många sjuksköterskor och läkare i dessa team har fått särskild utbildning i traumavård. Syftet med detta är att orientera läkare i den inledande bedömningen och hanteringen av traumapatienter. För sjuksköterskor är målet att förbättra förmågan att bedöma patienters svar på traumahändelser (Wiman & Wikblad, 2004).
Akutmottagningar är en utmanande och stressfylld miljö för både patienter samt vårdpersonal, där arbetet enligt lag kräver att patienter genomgående ges högkvalitativ vård. All vård som utförs av hälso- och sjukvården, ska innehålla system för planering, utförande, uppföljning och utveckling för att förbättra kvalitén inom verksamheten (SOSFS 2005:12). Det har visat sig att stress och missnöje ökar bland sjuksköterskor på grund av den höga arbetsbelastningen samt de komplicerade arbetstiderna. Den viktigaste faktorn för att öka sjuksköterskors
arbetstillfredsställelse anser de själva vara att det är kvalité på den vård som de ger (Salonen, Kaunonen, Meretoja & Tarkka, 2007). På akutmottagningar anser sjuksköterskor att patienter bara får vara delaktiga i vården vid sporadiska tillfällen, då det passar sjuksköterskorna, trots att det finns nationella riktlinjer som kräver att patienter ska vara delaktiga. De till skillnad från vårdavdelningar där patienter i större utsträckning får vara delaktiga i sin vård. (Frank, Asp, Fridlund & Baigi, 2011).
Stress är ett välkänt problem hos sjuksköterskor. Detta kan påverka arbetet negativt och försämra kommunikationen både mellan kollegor och gentemot patienter (Flowerdew, Brown, Russ, Vincent & Woloshynwych, 2011). Sjuksköterskor på akutmottagningar upplever mer, och en högre nivå av stress jämfört med kollegor som jobbar på andra vårdavdelningar (Yang, Koh, Ng, & Lee, 2002). Detta på grund av att det på akutmottagningar inte går att förutse vilka patienter som kommer in eller vilket skick dessa patienter är i. Skillnaden är också att patienter på en akutmottagning inte är lika bra utredda jämfört med patienter på en vårdavdelning. Ovissheten kring patienters tillstånd kräver därmed en högre vaksamhet på grund av risken att patienten kraftigt försämras. På akutmottagningar kommer det dagligen in människor i kris och dessa måste sjuksköterskorna ta hand om (Gholamzadeh, Sharif &
Dehghan Rad. 2011).
Omvårdnaden bör utföras med ett personcentrerat fokus. Personcentrad fokus innebär att patienten respekteras, fokus är på dennes individualitet och vården utformas utifrån individens behov. För sjuksköterskor är det viktigt att se individen som helhet, och inte bara fokusera på en specifik del av denna. På akutmottagningar bör fokus flyttas från konceptet som bygger på vetenskap och tekniskkompetens till en mer holistisk syn, för att på detta sätt kunna använda ett personcentrerat fokus inom vården. Sjuksköterskor måste se bortom det traditionella och istället använda en mer holistisk syn på vården kring patienten (McBrien, 2008).
Att vårdas på en akutmottagning kan vara en stressfylld händelse och kan ofta upplevas negativt. Planerade inläggningar upplevs mindre stressande än att vara tvungen att akut åka in till en akutmottagning (Salter & Stallard, 2004). För att vården som ges ska kunna förbättras är det viktigt att få bättre kunskap om de behov patienter har som kommer in till
akutmottagningar. Att möta patienters psykologiska behov i sådana situationer är en viktig del av god omvårdnad (Pitrou, Lecourt, Bailly, Brousse, Dauchet, & Ladner, 2009). Därför är det viktigt att få en förståelse för hur patienter upplever sin vistelse på akutmottagningar. Syftet med denna studie är därför att beskriva patienters upplevelse av att vårdas på en
akutmottagning.
Metod
Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelse. Därför valdes kvalitativ litteraturstudie med inifrånperspektiv för att det fokuserar på att förstå människors upplevelse av en händelse på ett beskrivande och subjektivt sätt (Polit & Beck, 2008, s. 17).
Litteratursökning och kvalitetsgranskning
En litteratursökning genomfördes. Databaserna som användes i sökningen var Pubmed, Cinahl, och PsycINFO. Sökningen skedde genom att först undersöka vilka Mesh-termer som fanns i Pubmed och som passade till syftet. Dessa sökord användes sedan i olika
kombinationer med hjälp av Booleska operatörer, NOT, OR och AND. Detta för att få ner antalet artiklar till de mest relevanta. Sökord som användes var care, emergency, emergency care, emergency department, emergency patients, experience, experience of care, nurses, patients, patients experience, patients perspective, patients view, physicians, prehospital och unsatisfied patients. Nurses och physicians användes som sökord i kombination med andra sökord med hjälp av den booelska termen NOT för att rikta in sökningen på patienter och inte på vårdpersonal. Det utfördes även en manuell sökning på en översiktsartikels referenslista (Gordon, Sheppard & Anaf, 2010), vilket resulterade i två artiklar (se tabell 1).
Inklusionskriterierna var artiklar skrivna på engelska eller svenska, inte äldre än 1992, peer reviewed, full text, skulle svara mot syftet, personerna skulle vara över 18 år samt att
artiklarna skulle ha en kvalitativ ansats eftersom syftet var att beskriva personers upplevelse.
Exklusionskriterierna var studier inriktade mot vårdpersonal och personer med psykisk diagnos.
Urvalet av artiklar skedde i flera steg. Första urvalet gjordes genom att läsa titel och abstrakt.
Detta för att avgöra om artiklarna svarade mot syftet. De artiklar som valdes lästes sedan i sin helhet, därefter valdes de studier som inte svarade mot syftet bort.
Tabell 1 Översikt över litteratursökning
Pubmed Antal träffar Antal valda
Emergency care
Emergency care AND patients view
Emergency care AND unsatisfied patient needs Emergency department AND nursing AND care Emergency department AND patient satisfaction Emergency department AND experience
11 961 192 2 791 341 104
1 1
1
Emergency department AND patients perspective Emergency nursing AND care AND non-urgent patients
Patient satisfaction AND emergency services
89 21
552
1 1
1
Psycinfo Antal träffar Antal valda
Emergency care
Emergency care AND experience
Emergency care AND patients NOT nurses Emergency care AND encounters
Emergency care AND patients NOT nurses AND physicians
Care AND emergency patients NOT nurses Care AND emergency patients NOT prehospital Care AND emergency patients NOT prehospital NOT nurses OR physicians
Patients experience of care AND emergency care OR emergency
3272 444 515 170 872
515 1141 431
538
1 1
2
1
1
Cinahl Antal träffar Antal valda
Emergency care
Emergency care AND patients NOT prehospital Emergency care AND patients experience Emergency department AND patients Care AND emergency patients NOT nurses
766 376 6 722 276
Manuell sökning 2
Antal artiklar 14
Kvalitetsgranskning
Sista steget i urvalet var kvalitetsgranskningen, där en bedömning av artiklarnas kvalité gjordes enligt bilaga H i Willman et al. (2006, s. 156). Denna modell utgår från en rad kriterier för att bedöma kvalitén på studier med hjälp av kvalitativ metod. Modellen berör
delar som kontext, urval, datainsamling, dataanalys och resultat. Kvalitetsgranskningen gjordes tillsammans för att under granskningen kunna diskutera kvalitén på artiklarna med varandra. Artiklarna fick antingen hög, medel eller låg kvalitet beroende på hur många ja/nej de fått under kvalitetsgranskningen och hur väl utförd artikeln var. Fick artikeln ett eller två nej och förklarade utförligt hur de gått till väga fick den hög kvalitet, fick den fler nej än så eller var inte lika systematisk fick den medel kvalitet. En av de valda artiklarna fick
bedömningen låg vid granskningen för att den fick flera nej och flera delar i artikeln var inte noggrant förklarat, men författarna valde ändå att behålla den för att resultat var användbart för syftet.
Tabell 2 Översikt över artiklar som ingår (n=14) Författare/
År
Typ av studie
Deltagare Metod/Analys Huvudfynd Kvalitet
Britten &
Shaw/1994
Kvalitativ 83 deltagare
Semi-
strukturerade intervjuer/ kodat analys material
De delar som ingår i patient formulären som finns på
akutmottagningar stämmer, kan bara behöva utökas lite.
Medel
Browne et al./2011
Kvalitativ 43 deltagare
Observationer och intervjuer/
tolkandetematisk analysmetod
Tre huvuddelar presenterades: förutse vårdares antaganden, söka hjälp för kronisk smärta, och använda akuten som vårdcentral som en spegling av det sociala lidandet.
Medel
Cross et al./
2005
Kvalitativ 11 deltagare
Djupgående kvalitativa intervjuer/
Ramverks metod
Ransonering och prioritering på akuten accepterades av patienterna till viss del, om tillräckligt med information gavs.
Hög
Elmqvist et al. /2011
Kvalitativ 14 deltagare
Fenomenologisk metod med öppna intervjuer/
reflekterande livsvärldsansats
Personens dåtid, nutid och framtid präglar mötet och ömsesidiga berättelser utgör grunden för personerna som deltar i mötet.
Medel
Författare/
År
Typ av studie
Deltagare Metod/Analys Huvudfynd Kvalitet
Larsson et al./2004
Kvalitativ 20 deltagare
Icke-deltagande observationer och intervjuer/ bygger på grounded theory
Sex huvudfynd kom fram: otrevligt väntande, onödigt väntande, brist på rutiner under väntetiden, lidande under väntetiden, dåliga känslor under väntetiden och omvårdnad under väntetiden.
Hög
Möller et al./
2010
Kvalitativ 20 deltagare
Intervjuer/
Fenomenologisk forskningsmetod
Fem delar redovisades om patienters triage uppfattning: osäkert möte, humanistiskt möte, logiskt möte, informationsutbyte under mötet och miljön vid mötet.
Medel
Nydén et al./
2003
Kvalitativ 7 deltagare Intervjuer/
innehållsanalys
Patienters behov:
fysiska behoven, säkerhetsbehov, tillgivenhets och samhörighetsbehov, behov av självkänsla och behov av självförverkligande.
Medel
Nyström et al. / 2003a
Kvalitativ 18 deltagare
Intervjuer/
hermeneutisk tolkandeanalys
Mötet mellan patient och sjuksköterska är splittrat, det är underordnat scheman och praktiska insatser, domineras av
sjuksköterskans önskan om ”bra” patienter, kvalitén beror på vilken sjuksköterska det är och mötet bygger på
patientens önskan att kunna lita på
sjuksköterskan.
Hög
Nyström et al./ 2003b
Kvalitativ 11 deltagare
Intervjuer/
induktiv tolkandeanalys
Deltagarna i studien försökte vara ”duktiga”
patienter genom att inte begära uppmärksamhet från sjuksköterskorna, för att behålla en god relation med dem.
Medel
Författare/
År
Typ av studie
Deltagare Metod/Analys Huvudfynd Kvalitet
Olsson &
Hansagi/
2001
Kvalitativ 10 deltagare
Djupgående intervjuer/
induktivanalys
Patienterna ser smärta eller andra symtom som ett hot mot livet eller autonomin och oron får dem att söka vård.
Hög
Stuart et al./
2003
Kvalitativ 10 fokus- grupper
Semi-
strukturerade fokusgrupper/
kvalitativ analysmetod
Huvuddelarna som kom fram var väntrummet, kommunikation, triage, kulturella frågor och vårdare. Tyngd lades på vikten av information om akutmottagningen.
Medel
Watson et al./ 1999
Kvalitativ 12 deltagare
Intervjuer/
innehållsanalys
De fem huvudfynden var behovet av
information, observation av väntetider,
uppfattning om
personalens kompetens och omsorgstjänster, oro över processen och utformningen av anläggningen, och personlig tolerans.
Låg
Wellstood et al./2005
Kvalitativ 37 deltagare
Semi-struktuerade intervjuer/ ett analysprogram för att koda
materialet
Många patienter beskrev sin akutmottagnings upplevelse som negativ och lade då speciellt tyngden på väntetider, vården som gavs och interaktionen mellan personal och patient.
Medel
Wiman et al./2006
Kvalitativ 23 deltagare
Semi-
strukturerade intervjuer/
innehållsanalys
Resultatet delades upp i tre delar beroende på patientens uppfattning om hur vårdpersonalen var: instrumental, uppmärksam och oengagerad.
Hög
Analys
Analysmetoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats inspirerad av Downe-Wamboldt (1992). Manifest ansats innebär att fokus ligger på det synliga, inga egna tolkningar görs. Kvalitativ innehållsanalys innebär att den insamlade datan bryts ner till mindre enheter som därefter kodas och namnges efter dess innehåll. Enheterna grupperas sedan under passande kategorier. De olika kategorierna förklaras i resultatet.
Artiklarna lästes först igenom i sin helhet för att förstå innehållet. Sedan togs textenheter som svarade till syftet ut och översattes till svenska. Enligt Downe-Wamboldt (1992) kan en textenhet vara ett ord, mening, fras, eller en del av ett stycke. För att inte tappa
ursprungsmeningen märktes textenheterna så att det gick att urskilja och spåra dem tillbaka till ursprungsartikeln. Märkningen bestod av en bokstav för artiklarna och en siffra för varje textenhet. Sedan kondenserades varje textenhet, som enligt Downe-Wamboldt (1992) innebär att textenheterna kortas ner utan att huvudmeningen går förlorad. Textenheterna med liknande innebörd fördes sedan samman till kategorier. Kategoriseringen skedde i flera steg tills inga gemensamma nämnare kvarstod mellan kategorierna. Då kvarstod 4 kategorier vilka redovisas som resultat (se tabell 3).
Resultat
Tabell 3 Kategorier (n=4) Kategorier
Att känna sig trygg och omhändertagen av kompetent personal.
Att känna sig misstrodd, ifrågasatt och som en börda.
Att miljön skapar obehag, känsla av ensamhet och förlust av integritet.
Att känna sig som i ett mörker på grund av bristande information.
Att känna sig trygg och omhändertagen av kompetent personal.
Patienter tog upp vilket förtroende de kände för sjukvårdspersonal (Larsson Kihlgren,
Nilsson, Skovdahl, Palmblad & Wimo, 2004). De uttryckte att personalen var väldigt effektiv och visste vad de gjorde (Larsson Kihlgren et al., 2004; Nydén, Petersson & Nyström, 2003;
Watson, Marshall & Fosbinder, 1999). Patienter upplevde personalen som väldigt
professionell och att de hade hög kompetens vilket gjorde att de kände sig trygg med vården som gavs (Nydén et al., 2003; Wiman, Wikblad & Idvall, 2006). De var även nöjda med vården som gavs eftersom de kände förtroende för sjukvårdspersonal (Nyström, Dahlberg &
Carlsson, 2003). En patient berättade att han var tvungen att lita på sjuksköterskans omdöme, annars skulle rädslan ta över (Wiman et al., 2006).
Very efficient and very likeable…They seemed to know what they were doing and they moved right along doing it (Watson et al., 1999, s. 90).
Patienter beskrev att de kände en stor trygghet när de kom till akutmottagningen (Larsson et al., 2004; Nydén et al., 2003; Nyström et al., 2003a; Nyström, Nydén & Petersson, 2003).
Vissa beskrev det som en känsla av trygghet som kom ifrån att de visste att de skulle få vård (Nydén et al., 2003; Nyström et al., 2003a). Andra att kroppen skulle bli ordentligt behandlad och de skulle bli bekräftade som patienter (Elmqvist, Fridlund & Ekebergh, 2011). Patienter kände sig lättade och tillfredsställda när de blev undersökta (Britten & Shaw, 1994). Det fanns dock patienter som kände tillit till akutmottagningen för att de visste att de inte hade så många andra platser dit de kunde åka (Browne, Smye, Rodney, Tang, Mussell & O’Neil, 2011).
I just want to say that I feel secure after having arrived here at the ECU. I know that I will get help.
If they can’t do it, no one can (Nydén et al., 2003, s. 271).
Patienter tog upp att de upplevde det väldigt positivt då de fick träffa samma vårdpersonal under hela vårdtiden på akuten. Denna kontinuitet satte de stort värde på (Britten & Shaw, 1994; Möller, Fridlund & Göransson, 2010). Patienter uppgav att det var viktigt att bli väl omhändertagen och noggrant undersökt. De beskrev hur omhändertagandet gjorde att de upplevde att tiden gick fortare, samt att de kände sig nöjda med den vård de fick (Britten &
Shaw, 1994; Elmqvist et al., 2011; Olsson & Hansagi, 2001; Watson et al., 1999; Wiman et al., 2006).
Patienter beskrev att det var viktigt att bli behandlad som en person, och inte som ett objekt (Britten & Shaw, 1994; Browne et al., 2011), att inte bli sedd som om de bara var ännu en patient, utan de fick den personliga uppmärksamhet som de behövde (Watson et al., 1999).
Andra patienter påtalade vikten av att sjukvårdspersonal inte ignorerade dem utan att deras val att söka hjälp och deras tolkning av symtomen respekterades (Olsson & Hansagi, 2001).
He talked and he was telling me how I could feel and how it should be. Talking like that made me feel good and it helped me (Elmqvist et al., 2011, s. 5).
I studier (Watson et al., 1999; Nydén et al., 2003) beskrev patienter hur mycket de uppskattade snäll, vänlig och effektiv personal. Sjukvårdspersonal fick dem att känna sig bekväma; som om de var hemma. De upplevde att personalen hade en bra attityd gentemot dem, och att de hade en bra relation med personalen. Humor hos personalen var betydelsefullt för patienter. Om personalen var humoristisk gjorde det vistelsen enklare för patienten. I flera studier (Elmqvist et al., 2011; Möller et al., 2010; Nyström et al., 2003a) beskrev patienter att
positiva möten med personal var av stor vikt för deras vårdupplevelse. Patienter ansåg att det var viktigt att det blev en bra start när de anlände till akutmottagningen (Möller et al., 2010).
Andra uttryckte uppskattning gentemot de sjuksköterskor som hälsade glatt och tog i hand.
Patienter kände sig nöjda de gånger sjuksköterskor kom och pratade med dem och ställde frågor om deras välbefinnande (Britten & Shaw, 1994; Watson et al., 1999). Patienter upplevde sjuksköterskors oro över deras välbefinnande som betydelsefullt, och blev imponerade över deras välvilja (Browne et al., 2011; Möller et al., 2010)
I en studie (Britten & Shaw, 1994) beskrev patienter att de kände att sjuksköterskor hela tiden såg till deras behov. I andra studier (Elmqvist et al., 2011; Nydén et al., 2003) uttryckte patienter sin uppskattning av att sjuksköterskor ofta frågade dem om allt var bra, och såg till att de hade tillgång till dricka, något att äta och filtar att värma sig med. Patienter beskrev vikten av att det alltid fanns en ringklocka nära till hands, så de inte behövde oroa sig över att inte få hjälp (Nydén et al., 2003).
Nurses doing some things in helping you be more comfortable perhaps like a drink of water or you need to go to the bathroom or anything else that would make it more comfortable (Watson et al.,
1999, s. 90).
Att känna sig misstrodd, ifrågasatt och som en börda.
Studier (Nydén et al., 2003; Nyström et al., 2003b) har visat hur patienter uttryckte misstro gentemot personal på akutmottagningar då de upplevde att personal ifrågasatte deras närvaro på akuten (Nydén et al., 2003). De upplevde att sjuksköterskor inte trodde på dem när de berättade om sina symtom. Patienter upplevde att de inte blev respekterade, och hade en känsla av att personal inte brydde sig om vad de hade att säga (Britten & Shaw, 1994; Browne et al., 2011; Nyström et al., 2003a; Olsson & Hansagi, 2001). Många patienter uppgav att de fick träffa många olika vårdgivare och gång på gång berätta sin sjukdomshistoria, och även motivera varför de var där (Elmqvist et al., 2011). De tyckte att det många gånger kändes som att de fick upprepa till en sjuksköterska vad de redan sagt till en annan. Detta fick patienterna att undra om någon brytt sig om vad de sagt, samt om personalen kommunicerade med varandra. De fick även träffa ett alltför stort antal vårdpersonal när de kom till akuten, vilket de upplevde negativt (Britten & Shaw, 1994). I en annan studie (Nyström et al., 2003b) beskrev patienter att de kände ett behov av att ha fått en läkarremiss innan de åkte till akuten, eftersom de annars skulle känna sig dumma om personalen inte skulle hitta något som var fel.
I Cross et al. (2005) uttryckte patienter att de kände att de behövde motivera sin närvaro på akuten.
“I can feel the negative, you know. Like, ‘Why are you here again?”
(Browne et al., 2011, s. 338).
I studier (Browne et al., 2011; Nyström et al., 2003a) uttryckte patienter en besvikelse över att sjuksköterskor åsidosatte deras vårdbehov. Patienter beskrev hur de först fick berätta om sin sjukhistoria, och sedan hur läkaren undersökte dem utan att de fick hjälp med sin smärta (Britten & Shaw, 1994). Vidare beskrev patienter att de blev undersökta, men sedan hemskickade utan att en läkare lyssnat på vad de hade att säga (Browne et al., 2011). I en studie (Olsson och Hansagi, 2001) beskrev patienter att de upplevde att deras bedömning av sin situation eller sjukdom skiljde sig från den bedömning som vårdpersonal gjorde. En del patienter uppgav att de besökte akutmottagningen, trots att de var väl medvetna om att deras uppfattning om hur brådskande det var skulle skilja sig från sjuksköterskans.
Patienter beskrev sitt missnöje över den otillräckliga omvårdnad de fick (Nyström et al., 2003b). De beskrev att kvalitén i vården var bedrövlig, de behandlades inte bra av personal, och vården de fick beskrevs som hemsk (Wellstood, Wilson & Eyles, 2005). Patienter beskrev också smärtsamma och otrevliga undersökningar (Britten & Shaw, 1994; Watson et al., 1999).
I en studie (Britten & Shaw, 1994) beskrev patienter hur de kände brist på förtroende för personal. Orsaken var att de kände att de användes som försökskaniner, och de fick en känsla av att personal inte visste vad de höll på med.
I studier (Larsson Kihlgren et al., 2004; Nyström et al., 2003a; Nyström et al., 2003b) beskrevs hur patienter kände sig som objekt, och inte individer vid behandling på
akutmottagningen. Patienter beskrev att deras tankar, känslor och förmåga att medverka i vården inte ansågs viktiga av vårdpersonal, vilket gjorde att de inte kände sig delaktiga i den vård de fick. De uttryckte en känsla av osäkerhet för de upplevde att personalen endast var intresserad av deras kropp och deras medicinska besvär, men ointresserade av att de skulle delta i mötet (Elmqvist et al., 2011). Patienter i en annan studie (Wellstood et al., 2005)
upplevde sjuksköterskorna som lata, oförskämda och att de inte brydde sig om patienterna. De beskrev att sjuksköterskor bara gick omkring och pratade med varandra vad de skulle göra till helgen. I Browne et al. (2011) beskrev patienter hur de upplevde att personal hade förutfattade
meningar om dem. De upplevde att personal behandlade dem annorlunda och sämre på grund av var de kom ifrån. Detta negativa bemötande från personalen fick patienterna att känna ett motstånd mot att söka hjälp.
They were out there, standing there, joking and making fun of some of the patients. I thought, ‘You bastards!’ you know. It’s terrible. They’re human in there (Wellstood et al., 2005, s. 2368).
I en studie (Nydén et al., 2003) beskrev patienter hur de kände sig som en börda för sjuksköterskor, samt att sjuksköterskorna upplevdes för upptagna för att ha tid med dem.
Patienter uppgav att det kändes som att det var deras fel att sjuksköterskor hade ett stressigt arbete (Nyström et al., 2003a). Patienter uttryckte att de, genom att begära uppmärksamhet av sjuksköterskor, lade mer press på dem (Nyström et al., 2003b). De uttryckte att de skämdes och kände sig besvärliga då de var tvungna att söka uppmärksamhet från sjuksköterskor. Trots att de hade smärtor kände patienterna att det inte var något som behövde uppmärksammas just i den stunden (Watson et al., 1999). Andra patienter uppgav att de associerade behovet av medicinsk uppmärksamhet med underlägsenhet, vilket gjorde att de väntade innan de bad om hjälp (Olsson & Hansagi, 2001).
Patienter beskrev i studier (Nyström et al., 2003b; Möller et al., 2010) att de valde att inte uttrycka sitt missnöje till vårdpersonal, eftersom de inte vill stöta sig med dem samt att de var rädda för att bli ifrågasatta. Istället försökte de hitta en balans, för att på så sätt skydda sin integritet. Nyström et al., (2003a) tar upp i sin studie att patienter skämdes över att klaga på sjuksköterskor. De kom istället på andra ursäkter för den bristande omsorg de fick. I Nyström et al., (2003b) studie beskrev patienter hur de ansåg att det inte var sjuksköterskors fel att de fick dålig vård, utan kritiken riktades mot annat håll, organisation eller politik.
“It’s the big guys’ fault that the staff don’t have time for me, as you can see everyone’s running around and they have a lot of work to do” (Larsson Kihlgren et al., 2004, s. 172).
I flera studier (Nydén et al., 2003; Nyström et al., 2003a; Nyström et al., 2003b) uttryckte patienter att de skulle vilja ha mer uppmärksamhet ifrån sjuksköterskor, men samtidigt visste de att de inte var de enda patienterna på akutmottagningen och det fanns antagligen andra som var i större behov av vård. I en av studierna (Nyström et al., 2003b) uttryckte patienter att de hade förståelse för det prioriteringssystem som fanns på akutmottagningen, och de patienter som var i mer akut behov av vård borde gå först.
I wish it were possible to receive more attention. But I am not the only patient in this ECU (Nydén et al., 2003, s. 271).
Att miljön skapar obehag, känsla av ensamhet och förlust av integritet.
Patienter beskrev i en studie (Browne et al., 2011) sin motvilja till att uppsöka en
akutmottagning. En beskrev sin motvilja att gå till akutmottagningen, samtidigt som patienten insåg att det inte fanns något annat alternativ. I en annan studie (Olsson & Hansagi, 2001) beskrev en patient att hon fick ångest bara av att komma till akutmottagnings miljön. Det fanns patienter som hellre gick till vårdcentral, eller väntade, istället för att vända sig till en akutmottagning (Wellstood et al., 2005).
Patienters upplevelse av miljön på akutmottagningen var i en studie i allmänhet dålig (Britten
& Shaw, 1994). Patienter tyckte att triagerummet var sterilt, skumt, gav dem en känsla av obehag och att det kändes som att bli instängd i ett kontor (Möller et al., 2010). Andra upplevde att triagerummet var lugnt, behagligt och gav en öppen känsla (Elmqvist et al., 2004; Möller et al., 2010). Utseendet på akutmottagningen beskrevs av patienter som otrevligt, samt att toaletter var smutsiga och vandaliserade. Patienter klagade även på begränsad möjlighet att nyttja telefonen, ventilationen var dålig, samt otrevlig lukt och störande ljud. Även att apoteket var stängt när de behövde det kom fram (Britten & Shaw, 1994). Patienter uppgav i en annan studie (Stuart et al., 2003) att de såg receptionen som en barriär mellan sig och sjuksköterskan. I två studier (Larsson Kihlgren et al., 2004, Wellstood et al., 2005) ansåg patienter att det var alltför kallt på akutmottagningen.
I studier (Britten & Shaw, 1994; Möller et al., 2010; Stuart et al., 2003) beskrev patienter sin upplevelse av väntrummet. Patienter beskrev det som tråkigt, alienerande, obekvämt och skrämmande (Stuart et al., 2003). Många patienter uttryckte rädsla för att bli bortglömd i väntrummet utan att kunna påkalla personalens uppmärksamhet (Möller et al., 2010).
Patienter beskrev i flera studier (Britten & Shaw, 1994; Larsson Kihlgren et al., 2004; Nydén et al., 2003; Watson et al., 1999) sitt missnöje över sängar och britsar. Dessa upplevdes som hårda (Larsson Kihlgren et al., 2004; Nydén et al., 2003), obekväma (Britten & Shaw, 1994), och patienter tyckte det var svårt att hitta en bekväm ställning då de låg på dem (Larsson Kihlgren et al., 2004). De beskrev att sängarna och britsarna gav dem en känsla av obehag.
Patienter upplevde att det inte var bekvämt att ligga på dem under en längre tid, och många patienter uppgav att det inte fanns tillräckligt med kuddar (Watson et al., 1999).
“Well, I expect that they have to be made a certain way. But they just aren’t very comfortable when you have to lay there for an hour or more” (Watson et al., 1999, s. 90). ?
I två studier (Britten & Shaw, 1994; Larsson Kihlgren et al., 2004) uttryckte patienter en känsla av förlust av integritet då de var på akutmottagningen. Många patienter kände redan då de kom till akutmottagningen och skulle berätta om sitt ärende att det kändes som om hela världen kunde höra vad deras problem var. I samband med undersökning föredrog patienter att bli undersökta i ett enskilt rum, istället för ett bås, för då kunde inte andra patienter höra vad som sades mellan dem och vårdpersonal. Då kände de sig heller inte lika generade, utsatta eller sårbara eftersom andra patienter och deras anhöriga inte kunde titta på dem. De flesta uttryckte att de kände en förlust av integritet, privatliv, och värdighet (Britten & Shaw, 1994).
I studier (Britten & Shaw, 1994; Larsson Kihlgren et al., 2004; Nyström et al., 2003a;
Nyström et al., 2003b) beskrev patienter att de ville ha kontakt med personal och de förstod inte varför de lämnades ensamma i väntrum eller andra rum, det kändes jobbigt. Detta gjorde att patienterna kände sig ensamma, irriterade, rädda och oroliga (Nydén et al., 2003). I en av studierna (Nyström et al., 2003b) beskrev patienter att det kändes som att ingen brydde sig om dem eller verkade lägga märke till dem när de låg ensamma på rummet och de var rädda för att de inte skulle få hjälp. Patienter uttryckte att de kände sig väldigt ensamma i sina rum vilket gav dem en känsla av att vara bortglömda, övergivna och oviktiga (Britten & Shaw, 1994; Möller et al., 2010; Nydén et al., 2003; Wiman et al., 2006), och de hade uppskattat om någon hade kommit och tittat till hur de mådde (Larsson Kihlgren et al., 2004).
Kombinationen ensamhet och smärta gjorde att patienter kände en hopplös trötthet (Möller et al., 2010). I andra studier (Britten & Shaw, 1994; Nydén et al., 2003; Nyström et al., 2003a;
Nyström et al., 2003b) beskrev patienter att det var viktigt att ha med sig anhöriga så att de inte blev lämnade ensamma. De upplevde att det var värre att lämnas i ett undersökningsrum utan anhöriga än det var att ligga i korridoren.
If you don’t bring a next of kin it is much worse to wait in a room than in the corridor. People are running around the corridor and you can always call for a nurse if you are wondering about
something (Nyström et al., 2003a, s. 766).
Att känna sig som i ett mörker på grund av bristande information.
Patienter beskrev i flera studier (Britten & Shaw, 1994; Cross et al., 2005; Elmqvist et al., 2011; Watson et al., 1999) att de upplevde att de fick för lite information om varför de väntade. En del patienter fick ingen information alls om varför de väntade, eller hur länge de skulle behöva vänta (Britten & Shaw, 1994; Möller et al., 2010). Andra fick information om varför de väntade, men kände att den var bristfällig och upplevde att de skulle vilja ha mer information om väntan, inläggning och provresultat. Patienter blev irriterade om de inte fick information om väntan, eller om de var tvungna att vänta längre än förväntat (Britten & Shaw, 1994). I Möllers et al. (2010) studie beskrev patienter att väntan blev enklare att acceptera, om de hade fått tillräckligt med information innan. Det gjorde att de fick en klar och strukturerad bild av vad som skulle hända.
I en studie (Larsson Kihlgren et al., 2004) beskrev patienter att de fick information, men att de inte förstod den. Vissa patienter ville och försökte få en helhetskänsla, en helhetsbild, över situationen (Nyström et al., 2003a), men bristen på kännedom om hur systemet var uppbyggt ledde till en negativ upplevelse av akutmottagningen. Patienter hade uppskattat om
sjuksköterskor hade förklarat lite mer vad som skulle hända (Stuart et al., 2003); för att då hade de fått mer förståelse av vad som hände (Nyström et al., 2003b; Watson et al., 1999).
It would be very helpful if the nurses could tell you why you are waiting. I like to know the reason that I am waiting … Keep me informed about the cause of the waits (Watson et al., 1999, s. 89).
Patienter beskrev hur de saknade information om prioriteringsordning (Cross et al., 2005), uppföljning (Wiman et al., 2006), triagesystem (Möller et al., 2010), diagnos, undersökning, mediciner och vårdprocess (Britten & Shaw, 1994; Elmqvist et al., 2011; Watson et al., 1999).
De upplevde att vårdpersonal inte berättade saker för dem (Nyström et al., 2003a; Nyström et al., 2003b), vilket gav dem en känsla av osäkerhet och utanförskap (Nydén et al., 2003).
Patienter upplevde att personal övergav dem med obesvarade frågor (Wiman et al., 2006), och kände det som att de befann sig i ett mörker gällande vad som hände (Stuart et al., 2003).
I studier (Möller et al., 2010; Watson et al., 1999; Wellstood et al., 2005) beskrev patienter att de fick vänta alltför länge, både innan, mellan och efter undersökning. Watson et al. (1999) beskrev att de kunde bli lämnade att vänta i ett rum utan att någon kollade till dem och det kunde kännas som att väntan varade för evigt. Patienter uttryckte även att de tyckte de fick
vänta länge på smärtlindring (Nydén et al., 2003). De berättade att de inte vågade lämna undersökningsrummet för att de var rädda att missa läkaren (Elmqvist et al., 2011; Larsson Kihlgren et al., 2004). Patienter beskrev att de kände sig otrygga om de fick vänta länge (Nydén et al., 2003) Många berättade att de kände sig ignorerade när de inte visste (Nyström et al., 2003a), och att vara där upplevdes som en mardröm (Britten & Shaw, 1994). I studier (Nyström et al., 2003a; Nyström et al., 2003b) beskrev patienter att sjuksköterskor sprang omkring på avdelningen utan att stanna och prata med dem.
They could explain a bit more. Even if you are sick it is important to be able to understand what is going on (Nydén et al., 2003, 272).
Patienter upplevde inte alltid väntan som negativ utan det hängde mycket ihop med deras egna förväntningar om hur länge det trodde de skulle vänta (Cross et al., 2005). I två studier (Britten & Shaw, 1994; Wiman et al., 2006) beskrev patienter att när de togs om hand snabbare än förväntat blev de positivt överraskade. Hur det upplevde väntan hade också att göra med hur väl deras behov var tillgodosedda i form av smärtlindring, hunger och värme.
Patienter beskrev en oro över att inte veta vad som var fel, när de besökte akutmottagningen (Britten & Shaw, 1994; Elmqvist et al., 2011; Larsson Kihlgren et al., 2004; Möller et al., 2010). Vissa patienter oroade sig över vad orsaken till deras problem var och om de skulle kunna beskriva sina symtom på ett korrekt sätt (Möller et al., 2010). Vissa menade att oron grundades i att de inte kände att de hade kontroll över sin egen situation (Larsson Kihlgren et al., 2004). Andra beskrev liknande upplevelser; att de inte visste vad de hade för sjukdom eller vad som skulle hända med dem och att de inte hade möjlighet att påverka sin egen behandling (Elmqvist et al., 2011).
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelse av att vårdas på en akutmottagning. Innehållsanalysen som gjordes resulterade i fyra kategorier: att känna sig trygg och omhändertagen av kompetent personal; att känna sig misstrodd, ifrågasatt och som en börda; att miljön skapar obehag, känsla av ensamhet och förlust av integritet, och att känna sig som i ett mörker på grund av bristande information.
I litteraturstudiens resultat framkom det positiva upplevelser av sjukvårdspersonal på en akutmottagning. Patienter kände ett stort förtroende för sjuksköterskor och upplevde trygghet i samband med sin behandling. De upplevde det positivt då sjuksköterskor pratade med dem och visade engagemang. Liknande resultat framkom i en studie (Campbell, Scott, Madanhire, Nyamukapa, & Gregson, 2011) där både sjuksköterskor och patienter uttryckte hur viktigt det var med vänlighet, förståelse, konfidentialitet och stigma reduktion. De menade att vänlighet var viktigt för att få en positiv interaktion dem emellan. Att sjuksköterskor kunde lyssna till patienter var viktigt och positivt tyckte både patienter och sjuksköterskor. Patienter i littera- turstudien uppskattade när de upplevde att personalen behandlade dem som en person och inte en siffra. Hutchinsons (2011) betonar vikten av ett perspektiv där inte bara sjukdomen ses utan hela patienten. Han menar att det är viktigt att behandla sjukdom med medicinska åtgär- der, men det finns även begränsningar med den metoden. Det är bättre att använda sig av en metod som riktar sig till hela personen och gör saker som har fördelaktiga effekter på hela kroppen, inte bara delen som rör sjukdomen. Patienter i denna föreliggande studie lämnade uppskattande beskrivningar av vårdpersonal när de blev sedda som en hel patient.
I litteraturstudiens resultat framkom även beskrivningar av att inte behandlas bra av
sjukvårdspersonal. Beskrivningarna handlade om att personal inte lyssnade till vad de sa och patienter upplevde att de behandlades som objekt och inte som personer. I en studie av
Zickmund, Ho, Masuda, Ippolito och LaBrecque (2003) beskrev patienter hur de upplevde att de blev stigmatiserade av sjukvårdspersonal, de kände att läkare tittade på dem och deras diagnos med misstankar och fördomar. Denna stigmatisering gjorde att patienter kände sig mer deprimerade och oroade. Dessa beskrivningar går emot det som står i Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) att vården ska bygga på respekt för patientens integritet och självbestämmande. Vården patienten får, ska denne kunna påverka och informationen
patienten får ska vara anpassad efter varje patients behov. I litteraturstudien beskrev patienter att de upplevde det svårt att få en relation med sjuksköterskan. Enligt Toombs (1993, s. 10-11) kan detta bero på att patienters och vårdpersonals uppfattning om sjukdomen skiljer sig, de tillhör två olika verkligheter. Den skilda uppfattningen om sjukdomen gör det svårt att konstruera en gemensam värld mellan dem. Patienter fokuserar inte i första hand på sjukdomsprocessen, utan deras fokus ligger på hur det kommer påverka deras vardagsliv.
Vårdpersonal däremot fokuserar specifikt på sjukdomen. Toombs (1993, s. 89) beskrev också den läkande relationen, vilket innebär att sjuksköterskor ska se varje patient som en unik individ med individuella behov. Det är viktigt att sjuksköterskor fokuserar på hur just denna
patient upplever sin sjukdom och utgår ifrån det vid omvårdnaden (Toombs, 1993, s. 118). I litteraturstudiens resultat kan det anas att patienter inte upplevde att deras individuella behov tillfredställdes vilket då resulterade att de inte upplevde att en läkande relation uppstod.
Patienter i litteraturstudien beskrev hur de kände att sjuksköterskor hade förutfattade
meningar om dem bara på grund av var de kom ifrån eller vilken sjukdom de hade. I en studie av Higgins, Slater, Van Der Riet och Peek (2007) framkom det att sjuksköterskor hade en stereotyp uppfattning om patienter, de bedömde dem och satte dem i fack innan de fått en ordentlig uppfattning om vad det var för en patient. Detta gjorde att de inte såg hela patienten och dennes behov, utan bara problemen. I litteraturstudien beskrev patienter att de inte ville söka vård för att sjuksköterskor hade förutfattade meningar om dem, det kändes inte som om hela deras person bedömdes.
I litteraturstudiens resultat beskrev patienter hur de kände sig som en börda för sjuksköterskor och därför försökte de inte begära lika mycket uppmärksamhet från dem. I Bergvik, Wynn och Sørlie, (2008) studie redovisas att sjuksköterskor uppfattade att patienter led, men samtidigt uppförde sig patienter som att de inte behövde stöd eller information. Detta fick
sjuksköterskor att känna sig överflödiga, avvisade och hjälplösa då de var med patienterna.
Därför var det extra viktigt att sjuksköterskor tänkte på egna känslor då de var med
patienterna, så de undvek att avvisa patienter på samma sätt som de avvisats. Sjuksköterskors upplevelse av att de var överflödiga och avvisade kan förklara patienters upplevelse att de kände sig som en börda, båda parterna misstolkade den andres agerande och försökte att inte vara i vägen för den andra.
Patienter beskrev i resultatet att de ville ha mer uppmärksamhet från sjuksköterskor, men samtidigt visste de att de inte var de enda patienterna på akutmottagningen. De upplevde att de förstod prioriteringssystemet som användes. Det fanns andra patienter som däremot uttryckte att det kändes som att andra patienter krävde mer vård än de själva gjorde, vilket gjorde att de hamnade före i prioriteringsordningen. Shufelt, Chong och Alter (2007) studerade vilka faktorer som påverkade hur patienter skulle placera andra patienter i kön i relation till dem själva. Patienter med liknande behov placerades längre ner och patienter som var i akut behov av vård placerades längre fram i kön än de själva. Ålder och ekonomisk status ansåg inte patienterna spelade någon roll för var placering i kön. Om det däremot var äldre och hade en funktionsnedsättning, då placerades de högre upp. I princip alla i studien
ansåg att det var fel att betala för att hamna längre fram i kön. Patienter i litteraturstudien som ansåg att patienter som fick gå före dem själva, på ett felaktigt sätt, var de med liknade
problem som dem själva vilket gjorde att de skulle vilja placera dem efter sig själva i kön.
Patienter som däremot tyckte sig förstå prioriteringssystemet ansåg antagligen att det var patienter som var sämre än dem själva som fick gå före och de som inte var lika illa däran som de själva fick vänta.
I resultatet av litteraturstudien framkom det upplevelser av inte förstå, att känna sig ensamma och bortglömda. Patienter beskrev brist på information, dels om väntetider men också om sjukdom, behandling och vad som skulle hända med dem. Detta resultat bekräftas av Eriksson och Svedlund (2007) som rapporterar att ofullständig information och ett medicinskt språk som personal använde sig av när de talade med dem gjorde att de inte förstod. De lämnades med obesvarade frågor vilket gav dem en känsla av utanförskap. Det kändes som om
kommunikationen mellan patient och personal bara var åt ett håll, personalen pratade utan att patienterna hade möjlighet att ge kommentarer om sitt tillstånd. De patienter i denna
litteraturstudie som fick information, om varför de fick vänta och hur länge det skulle ta, upplevde mindre problem med att vänta. Dessa patienter fick en större känsla av sammanhang och fick en positiv upplevelse. Detta går väl ihop med Antonovskys (2005, s. 46) definition av känsla av sammanhang. Begreppet beskrivs som ett uttryck för i vilken utsträckning en person har en bestående och genomträngande känsla av tillit till det som påverkar den, både utifrån och inifrån, och om det som påverkar är strukturerade, förutsägbara och begripliga. Det är viktigt att de resurser som en person behöver för att klara av de krav som omvärlden ställer på den finns tillgängliga, och att kraven är värda engagemang och investering från personen. I Bergvik et al., (2008) studie upplevde sjuksköterskor att om de aktivt kombinerade att ge information med en empatisk attityd var det lättare för patienterna att förklara sina problem och sin oro för dem.
Patienter i litteraturstudiens resultat beskrev att de kände brist på integritet. Det upplevdes som om alla kunde höra eller se vad det var för fel på dem och varför de var där. De föredrog att bli undersökta i ett rum och inte ett bås. Baillie (2009) visar på olika delar för att patienters privatliv och integritet ska respekteras. Den viktigaste delen av integritet enligt den studien är respekt. Integriteten respekteras då personen upplever att den har kontroll och då den känner sig bekväm, säker, avslappnad, inte orolig, ingen skam och upplever en känsla av
välbefinnande. Att ha en bra relation med personal och att de använde sig av humor
motverkade känslan av minskad integritet hos patienterna. Genom att kombinera ett
professionellt beteende med känslighet och omsorg främjade personalen patienters integritet.
Denna goda relation hjälpte patienter att känna sig bekväma på sjukhuset.
Patienter i litteraturstudien beskrev miljön på akutmottagningen som både positiv och negativ.
Det kunde vara saker som dåligt ljus, obekväma sängar och en känsla av instängdhet, men det kunde också vara lugnt och behagligt. Dessa saker i miljön påverkade patienters upplevelse av akutmottagningen. I Mahmood, Chaudhury och Valente (2011) studie beskrev sjuksköterskor delar i miljön som påverkade dem vid medicindelning. De klagade på tillgången på utrymme, storleken på medicinrummet, dåligt uppbyggd avdelning med långt mellan rummen, ljudnivån och temperaturen. Det som upplevdes som mest påfrestande var bristen på avskildhet inne på sjuksköterskeexpeditionen. Patienter är alltså inte de enda som finner miljön otillräcklig.
Sjuksköterskors upplevelse av miljön påverkar patienters upplevelse av vård och miljö.
I litteraturstudien beskrev patienter att de upplevde att de fick för lite information om vad som skulle hända med dem, och om hur länge de skulle få vänta. De beskrev det som att det
kändes som om de befann sig i ett mörker gällande vad som skulle hända. Anledningen till detta var att de fick alldeles för lite information eller att de fick den på ett felaktigt sätt. I Astin, Closs, McLenachan, Hunter och Priestleys (2008) studie beskrev patienter hur de ville få information. De skulle helst vilja få informationen verbalt, ansikte mot ansikte och med skriftlig komplettering. Genom att prata direkt med sjuksköterskan hade patienten möjlighet att ställa frågor, få en mer personlig känsla och informationen som gavs kändes mer
sanningsenlig. Informationen skulle vara ärlig, konsekvent, lättförståelig, skriven i klartext och utan fördomar. Vem de ville få information från varierade, en del föredrog sjuksköterskor då de spenderade mer tid med patienterna och var lättare att relatera till. En del föredrog läkare för att då kändes det som de fick informationen från huvudkällan. Detta styrker det som kom fram i resultatet i litteraturstudien och det visar hur viktigt det är att patienter får
information, så att de inte känner sig övergivna. Förklarar även hur viktigt det är att informationen som ges är både muntlig och skriftlig, så långt som detta är möjligt.
Intervention
I litteraturstudien beskrev patienter hur de kände att sjusköterskor inte gav dem den
uppmärksamhet de önskade och att de inte verkade bry sig om dem. Ett sätt att motverka detta skulle kunna vara att öppna sjuksköterskors ögon för hur patienter ser på dem, och på detta
sätt ge dem en annan bild av sig själva. Bergvik et al., (2008) ger exempel på hur detta kan göras. De beskrev hur sjuksköterskor tränade på att ge patienter information på ett
patientcentrerat sätt. Möten med sjuksköterskorna anordnades varannan vecka som var 45 minuter långa. Målet var att sjuksköterskorna skulle beskriva situationer de tyckte var jobbiga då de var med patienterna, öva på en patientcentrerad metod och reflektera över hur de på bästa sätt kunde använda sig av denna metod i olika situationer. Sjuksköterskors möten med patienter filmades under träningsperioden, och de situationer som ansågs komplicerade presenterades för de andra i gruppen. Dessa situationer diskuterades sedan utifrån patient och sjuksköterskeperspektiv. Denna metod skulle kunna användas på akutmottagningar för att sjuksköterskor ska bättre kunna möta patienter på ett bra sätt med fokus på patienten och dens behov.
Metodkritik
Analysmetoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats inspirerad av Downe-Wamboldt (1992). Eftersom författarna inte var särkilt erfarna när de gjorde analysen kan resultatet påverkas av detta. Trovärdigheten i studien bibehölls genom att författarna var noggranna vid bearbetning av artiklarna. Genom att delta vid seminarier där andra hade möjlighet att granska arbetet stärktes studiens analys.
Enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 302) innebär trovärdighet inom kvalitativ forskning metodisk sundhet och lämplighet. Trovärdigheten inom forskningen bedöms genom
användandet av begreppen pålitlighet, tillförlitlighet, överförbarhet och bekräftbarhet.
Ska en studies resultat vara pålitligt måste det vara konsekvent och korrekt. Detta visas genom att de som läser studien kan följa forskarens beslutsprocess, studiens kontext presenteras noggrant och artiklarna kan spåras tillbaka till originalkällorna (Holloway & Wheeler, 2010, s.
303). I litteraturstudien fastställdes pålitlighet genom att beskriva hur litteratursökningen gått till i både text och med hjälp av en tabell (se tabell 1) och genom att presentera alla artiklar som ingått i resultatet i en analystabell (se tabell 2). Det som gör att studiens pålitlighet kan sänkas är att endast fulltext artiklar togs med i sökningen, vilket gör att artiklar av relevans kan ha fallit bort, och att en artikel av låg kvalitet togs med i resultatet.
Ett bra sätt att visa på tillförlitlighet, eller trovärdighet, i en text är att ta med citat från de källor som använts (Granheim & Lundman, 2004). I litteraturstudien fastställdes
tillförlitlighet genom att använda sig av citat i resultatet för att stärka det som står i texten. En manifest metod användes, vilket innebar att textenheterna som valdes ut inte tolkades och det gjorde att ursprungsmeningen från artiklarna inte gick förlorad. Då kategoriseringen skedde gick forskarna vid osäkerhet tillbaka till artiklarna för att inte felkategorisera de olika textenheterna.
Överförbarhet innebär att resultatet i en studie ska kunna överföras till liknande situationer eller deltagare. Därför är det viktigt att lämna ut tillräckligt med information i studien så att läsare kan använda sig av uppgifterna i andra sammanhang (Holloway & Wheeler, 2010, s.
303; Polit & Beck, 2008, s. 539). Litteraturstudien blir överförbar genom att metod och analys redovisas noggrant, bland annat med hjälp av tabeller, vilket gör att om samma sökning skulle göras igen, antingen i ett annat sammanhang eller av andra skulle resultatet bli samma.
Bekräftbarhet innebär att läsare ska kunna följa informationen tillbaka till originalkällorna.
Det ska gå att se hur resultatet kommit fram (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). Ett annat kriterium för bekräftbarhet är att den information som presenteras i resultatet inte ska vara tolkningar av forskarna, utan komma från deltagarna själva (Polit & Beck, 2008, s. 539). I litteraturstudien försäkrades bekräftbarhet genom att kontinuerligt referera till källorna i löpandetext och att utförligt redovisa dem sedan i referenslistan. Tolkningar av resultatet undveks genom användandet av en manifest ansats, och genom att kontinuerligt gå tillbaka till artiklarna förlorades inte ursprungsmeningen.
Slutsats
Patienters upplevelse av akutmottagningar är av stor variation, med olika åsikter om personal, miljö, väntan och information. Tydligt är att många upplever dessa delar som bristfälliga och av dålig kvalité. Det finns dock några som är nöjda med det som erbjuds dem. En viktig komponent för många patienter är att få information och när de får information upplever de att det blir lättare att vänta. Det är därför inom verksamheten viktigt att tänka på att ge patienter tillräckligt med information så att de inte känner sig bortglömda eller som i ett mörker.
Ytterligare forskning kan behöva göras om vad patienter tycker vore bra på akutmottagningar och sätt att genomföra dessa interventioner på.
Referenser
* artiklar som ingår i analysen
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.
Astin, F., Closs, S., McLenachan, J., Hunter, S., & Priestley, C. (2008). The information needs of patients treated with primary angioplasty for heart attack: An exploratory study. Pa- tient Education and Counseling, 73(2), 325-332.
Baillie, L. (2009). Patient dignity in an acute hospital setting: A case study. International Journal of Nursing Studies, 46(1), 23-37.
Bergvik, S., Wynn, R., & Sørlie, T. (2008). Nurse training of a patient-centered information procedure for CABG patients. Patient Education and Counseling, 70(2), 227–233.
* Britten, N., & Shaw, A. (1994). Patients’ experience of emergency admission: how relevant is the British government’s patient’s charter. Journal of Advanced Nursing, 19(6), 1212-1220.
* Browne, A.J., Smye, V.L., Rodney, P., Tang, S.Y., Mussell, B., & O’Neil, J. (2011). Access to primary care from the perspective of the aboriginal patients at an urban emergency
department. Qualitative Health Research, 21(3), 333-348.
Campell, C., Scott, K., Madanhire, C., Nyamukapa, C., & Gregson, S. (2011). A ‘good hospi- tal’: Nurse and patient perceptions of good clinical care for HIV-positive people on antiretro- viral treatment in rural Zimbabwe—A mixed-methods qualitative study. International Journal of Nursing Studies, 48(2), 175-183.
* Cross, E., S Goodacre, S., O'Cathain, A., & Arnold, J. (2005). Rationing in the emergency department: the good, the bad, and the unacceptable. Emergency Medicine Journal. 22(3), 171–176.
Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: Method, applications and issues. Health Care for Women International, 13, 313-321.
Ekelund, U., Kurland, L., Eklund, F., Torkki, P., Letterstål, A., Lindmarker, P., & Castrén, M.
(2011). Patient throughput times and inflow patterns in Swedish emergency departments. A basis for ANSWER, a national Swedish emergency registry. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 19(37), 1-10.
* Elmqvist, C., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2011). On a hidden game board: the patient’s first encounter with emergency care at the emergency department. Journal of Clinical Nursing. DOI: 10.1111/j.1365-2702.2011.03929.x
Eriksson, U., & Svedlund, M. (2007). Struggling for confirmation – patient’s experience of dissatisfaction with hospital care. Journal of Clinical Nursing, 16(3), 438-446.
Farrokhnia, N., & Göransson, K. E. (2011). Swedish emergency department triage and
interventions for improved patient flows: a national update. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 19.
Flowerdew, L., Brown, R., Russ, S., Vincent, C., & Woloshynwych, M. (2011). Teams under pressure in the emergency department, an interview study. Emergency Medicine Journal, 10.1136/emermed-2011-200084.
Frank, C., Asp, M., Fridlund, B., & Baigi, A. (2011). Questionnaire for patient participation in emergency departments: Development and psychometric testing. Journal of Advanced
Nursing, 67(3), 643.
Gholamzadeh, S., Sharif, F., & Dehghan Rad, F. (2011). Sources of occupational stress and coping strategies among nurses who work in admission and emergency departments of hospitals related to Shiraz University of Medical Sciences. Iranian Journal of Midwifery Research, 16(1), 41-46.
Gordon, J., Sheppard, L.A., & Anaf, S. (2010). The patient experience in the emergency department: A systematic synthesis of qualitative research. International Emergency Nursing, 18(2), 80-88.
Granheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.
Göransson, K., Eldh, A. C., & Jansson, A. (2008). Triage på akutmottagning. Lund:
Studentlitteratur.
Higgins, I., Slater, L., Van Der Riet, P., & Peek, C. (2007). The negative attitudes of nurses towards older patients in the acute hospital setting: A qualitative descriptive study. Contem- porary Nursing, 26(2), 225-237.
Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative Research in Nursing and Healthcare.
Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.
Hutchinson, T. (2011). Prevention and Whole Person Care. A New Paradigm of the 21st Cen- tury, 127.
Kantonen, J., Menezes, R., Heinanen, T., Mattila, J., Mattila, K. J., & Kauppila, T. (2012).
Impact of the ABCDE triage in primary care emergency department on the number of patient visits to different parts of the health care system in Espoo City. BMC Emergency Medicine 12(2).
* Kihlgren, A.L., Nilsson, M., Skovdahl, K., Palmblad, B., & Wimo A. (2004). Older patients awaiting emergency department treatment. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 18(2), 169-176.
Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (2005:12). I G. Raadu (Red.). Författningshandboken, (2011). Stockholm: Liber.
MacLean, S., Bayley, E., Cole, F., Bernardo, L., Lenaghan, P., & Manton, A. (1999). The LUNAR project: A description of the population of individuals who seek health care at emer- gency departments. Journal of Emergency Nursing, 25(4), 269-282.
Mahmood, A., Chaudhury, H., & Valente, M. (2011). Nurses' perceptions of how physical environment affects medication errors in acute care settings. Applied Nursing Research, 24(4), 229-237.
McBrien, B. (2008). Translating change: The development of a person-centered triage train- ing program for emergency nurses. International Emergency Nursing, 17(1), 31-37.
Muntlin, Å., Gunningberg, G., & Carlsson, M. (2006). Patients‟ perceptions of quality of care at an emergency department and identification of areas for quality improvement. Journal of Clinical Nursing, 15, 1045–1056.
* Möller, M., Fridlund, B., & Göransson, K. (2010) Patients’ conceptions of the triage encounter at the emergency department. Scandinavian Journal of Caring Sciences. 24(4), 746–754.
* Nydén, K., Petersson, M., & Nyström, M. (2003). Unsatisfying needs of older patients in emergency care environments – obstacles to an active role in decision making. Journal of Clinincal Nursing, 12(2), 268-274.
* Nyström, M., Dahlberg, K., & Carlsson, G. (2003a) Non-caring encounters at an emergency care unit – a life-world hermeneutic analysis of an efficiency-driven organization.
International Journal of Nursing Studies, 40(7), 761-769.
* Nyström, M., Nydén, K., & Petersson, M. (2003b) Being a non-urgent patient in an emergency care unit--a strive to maintain personal integrity. Accident and Emergency Nursing, 11(1), 22-26.
* Olsson, M., & Hansagi, H. (2001) Repeated use of the emergency department: qualitative study of the patient's perspective. Emergency Medical Journal, 18(6), 430-434.
Pitrou, I., Lecourt, A-C., Bailly, L., Brousse, B., Dauchet, L., & Ladner, J. (2009) Waiting time and assessment of patient satisfaction in a large reference emergency department: a prospective cohort study. European Journal of Emergency Medicine 16 (4), 177-182.
